Skip to main content

Full text of "Anteckningar om frihetstidens politiska ekonomi"

See other formats 


m 


C,l;iss       HC.375 

.Af 
Book 


FHKSENTKI)   15Y 


ANTECKNINGAR 


OM 


FRIHETSTIDENS  POLITISKA  EKONOMI 


AF 


J.  W.   ARNBERa, 

DOCKNT    YID    DPSALA    UNIVERSITET. 


HANDELN  och  NÄRINGARNA. 


UPSALA, 

W.    SCHULTZ'    rÖRLAG. 


ANTECKNINGAR 


OM 


FRIHETSTIDENS  POLITISKA  EKONOMI 


AF 


J.  W.   ARNBERG, 

DOCKXT    TID    UPSALA    UNIVERSITET. 


I. 

HANDELN  och  NÄRINGARNA. 


UPSALA, 

W.    SCHULTZ'    FÖRLAG.     1868. 


HC3T5- 


^0  Aléj^^^^Q^kjnL 


U  P  S  A  L  A , 

W.    SCHULTZ'    BOKTRYCKERI.     1868. 


Förord. 

Författaren  af  detta  arbete  har  sedan  flera  år  med  förlxirleh 
sysselsatt  sig  med  studiet  af  Politiska  Ekonomiens  historia  inom  vårt 
land,  och  af  detta  studium  hafva  småningom  alstrats  en  mängd  an- 
teckningar,  utan  någon  direkt  afsigt  att  offentliggöra  dem  genom,  pres- 
sen. Tid  närmare  genomseende  har  dock  författaren  tyckt  sig  finna  ^ 
att  dessa  anteckningar,  särdeles  de  som  beröra  Frihetstiden,  böra 
kunna  vara  af  något  allmännare  intresse,  såsom  ett,  om,  äfven  ringa 
bidrag  till  kännedomen  af  denna  märkvärdiga  rastlösa  tids  idéer  och 
sträfvanden,  såsom  bidrag  till  en  klar  bild  af  Svenska  Folkets  uf- 
^-ecklings arbete  under  denna  tid.  Innan  dessa  anteckningar  öfverlem- 
nas  till  allmänheten,  vill  dock  författaren  hafva  klart  uttalat,  att  de 
icke  afse  att  lemna  någon  genomförd  historia  om  eller  statistik  öfver 
denna  tids  handel  och  näringar,  men  väl  en  öfver sigt  af  Politiska 
Ekonomiens  utveckling,  af  de  åsigter,  som  låg  o  till  grund  för  och 
framgingo  ur  det  ifriga  sträfvandet  att  göra  fäderneslandet  rikt  och 
dermed  äfven  mägtigt  och  äradt.  Författaren  har  sökt  spåra  denna 
utveckling  i  riksdagarnas  förhandlingar,  i  embetsverkens  yttranden 
och  betänkanden,  i  literaturens  alster  och  till  någon  del  äfven  i  lag- 
stiftningen, och  då  han  klart  inser  de  många  brister  och  ofullstän- 
digheter, som  vidlåda  hans  arbete,  önskar  han  få  vördsamt  erinra, 
att  detta  material  är  oerhördt  stort  och  föga  ordnadt,  samt  att  något 
arbete  i  denna  riktning  icke,  så  vidt  han  känner ,  förut  finnes  inom 
vår  literatur. 

Anteckningarna  om  Frihetstidens  mynt-  och  finansväsende  åro  till 
större  delen  redan  redigerade,  och  skola  möjligen  inom  kort  utgifvas 
såsom  andra  och  senare  häftet. 


Innehåll: 


FÖRSTA   KAPITLET. 


Rikets  ställning  vid  Carls  död.  —  Åtgärder  för  att  förekomma  hungersnöd.  — 
Förslag  till  handelns  och  näringarnas  frigörande.  —  Frimästerskapet.  —  Commerce- 
Collegii  planer  för  industriens  pånyttfödande.  —  Landets  upphlomstring.  —  Han- 
dels-Balansheräkningarna.  —  Planer  för  att  göra  balansen  för  riket  gynsam.  — 
Inkallande  af  utländska  industriarbetare.  —  Frimästerskapets  utvidgande.  —  Pro- 
dukt-plakatet   Sidd.  1—20. 


ANDRA   KAPITLET. 

1726  års  riksdags  omsorg  för  ordnandet  af  rikets  ekonomiska  system  och  han- 
delsbalansens förbättring.  —  Landshjelpen.  —  Förbud  mot  införsel  af  fabriks-  och 
handtverksvaror.  —  Uppkomsten  af  Alingsås  manufakturverk.  —  Regeringens  be- 
kymmer för  verkställandet  af  ständernas  beslut.  —  Borgareståndets  protest  år  1731 
mot  den  s  k.  5-procents-afgiften.  —  Den  beviljas  dock  fortfarande  af  ständerna.  — 
Frimästerskapets  upphäfvande.  —  Åtgärder  för  publicerande  af  förordningarna  an- 
gående 8-procents-afgiften ,  införselsförbuden  och  öfverflödsförfattningarna.  —  Lands- 
hjelps-deputationens  berättelse  angående  fördelningen  fabrikerna  emellan  af  de 
offentliga  understöden.  —  Svårigheter  för  fabrikerna  att  afsätta  sina  tillverkningar 
och  förslag  att  afhjelpa  desamma.  —  Borgareståndets  förnyade  protest  mot  5-pro- 
cents-afgiften ,  understödd  af  England.  —  Sekretessen  i  afseende  å  industriens  och 
handelsbalansens  ställning.  —  Åtgärder  för  fabrikernas  och  sjöfartens  utvidgande. 
—  De  olika  åsigterna  om  Ost-Indiska  Compagniets  inflytande  pa  rikets  hushålls- 
system. —  Levantiska  Compagniet.  —  Östersjöfarten.  —  Några  ord  om  den  eko- 
nomiska literaturen  under  perioden  till  1738 Sidd.  21 — 76. 


TREDJE   KAPITLET. 

Hattpartiets  ekonomiska  program.  —  Handelns  och  näringarnas  tillväxt  till 
1738  års  riksdag.  —  Riksdagens  beslut  att  kraftigt  taga  fabrikerna  under  armar- 
na. —  Manufaktur-Contoiret  och  Manufakturfonden.  —  Prohibitiv-systemets  sank- 
tion. —  Sekreta  Handels-  och  Manufaktur-Deputationens  berättelse  år  1741  om  fa- 
brikernas tiUständ  och  medlen  för  deras  upphlomstring.  —  Manufaktur-Contoirets 
förvaltning.  —  Stridigheter  mellan  de  handlande  och  industriidkarne.  —  1742  års 
S.  H.  o.  M.  Deputations  berättelse.  —  Fabrikernas  förlägenhet  i  följd  af  afsättnin- 
gens  svårigheter  och  af  lurendrägeriemas  tilltagande.  —  Åtgärder  för  att  lätta  af- 
sättningen.  —  1747  års  S.  H.  o.  M.  Deputations  berättelse.  —  Fabrikanternas  yr- 
kande på  indragning  af  en  del  fabriker.  —  Manufaktur-Contoirets  åsigter  om  vil- 
koren  för  fabrikernas  bestånd.  —  Åtgärder  mot  kramhandeln.  —  Exportpremier.  — 


Anfallen  mot  husfliten.  —  Nya  agitationer  för  att  inskränka  och  ordna  fabrikernas 
inbördes  konkurrens.  —  Manufaktur-Contoirets  berättelse  år  1751.  —  Fabrikemas 
fortfarande  klagomal  öfver  bristande  afsättning Sidd.  77—133. 

FJEEDE    KAPITLET. 

Striden  inom  literaturen  om  arbetets  frihet.  —  A.  Berch.  —  E.  Salander.  — 
J.  F.  Kryger.  —  C.  F.  Scheffer  m.  fl.  —  Manufaktur-Contoirets  och  fabrikantemas 
fortsatta  yrkande  pa  indragning  af  en  mängd  fabriker.  —  Sekr.  H.  och  M.  Depu- 
tationens  berättelse  1756.  —  Åtgärder  för  att  lätta  afsättningen ,  såsom  reglemen- 
ten för  varornas  qvalitet,  exportpremier,  reformer  i  kreditbruken,  diskonterings- 
fonden m.  m,  —  Handels-undervigfcen.  —  Nya  införselsförbud;  förbud  mot  brän- 
vinsbränning ,  samt  mot  öfverflöd  och  lyx.  —  Åtgärder  för  att  befrämja  jernföräd- 
lingen,  spanmalsproduktionen,  fiskerierna,  schäferierna  m.  m.  —  Industriens  ställ- 
ning till  1760  års  riksdag.  —  Eegeringens  proposition   om  utvidgad  näringsfrihet. 

—  Vederbörandes  yttranden  derom.  —  Åtgärder  för  att  flytta  fabrikerna  från 
Stockholm  till  landsortsstäderna  och  Finland.  —  Upphäfvande  af  en  del  af  inför- 
sels- och  öfverflödsförbuden Sidd.  134 — 179. 

FEMTE   KAPITLET. 

Merkantilsystemets  uppfattning  af  jordbrukets  betydelse.  —  Eeaktionen  derimot. 

—  Tvisten  om  näringarnes  rang.  —  Asigterna  om  vilkoren  för  och  betydelsen  af 
befolkningens  raskare  tillväxt.  —  Oppositionen  mot  lagarna  angående  iiemmans- 
klyfning  och  jordafsöndring  mot  tjenstehjonsförfattningarna  m.  fl.  —  Klagomålen 
öfver  folkbristen  och  medlen  att  afhjelpa  densamma.  —  Förslag  och  åtgärder  för 
att   öka  jordbrukets   produktion.    —    Fortsättning  af  diskussionen  om  folkbristen  i 

^^.^H-^f^i  ^»fä^-^fi  sammanhang  med  en  växande  opposition  mot  inskränkningarna  i  närings-  och  han- 
delsfriheten och  slutligen  mot  hela  den  ekonomiska  lagstiftningens  grunder  .  .  . 
Sidd.  180—215. 

SJETTE   KAPITLET. 

Industriens  ställning  till  1768  års  riksdag.  —  Eiksdagens  förhållande  till  det 
störtade  Hattpartiets  ekonomiska  system.  —  Eäfsten  med  och  upphäfvandet  af 
Manufaktur- Contoiret.  —  Manufaktur-fondens  ställning.  —  Alingsås-verken.  — 
Planer  och  åtgärder  för  vidgande  af  näringsfriheten.  —  Dylika  äfven  för  handelns 
och  sjöfartens  större  frihet.  —  Inrättande  af  nya  stapelstäder  och  vidgad  rätt  till 
sjöfart  i  allmänhet.  —  Några  ord  om  författningarna  för  indragning  af  sedelmyn- 
tet och  deras  inverkan  på  landets  välstånd.  —  Slutord  ....     Sidd.  216—248. 


Första  Kapitlet. 

1719—1726. 

Wär  Carl  den  tolfte  föll,  lem nade  han  efter  sig  ett  rike  djupt  nedböjdt 
af  många  års  blodiga  strider  och  hårda  motgångar.  Fordom  rikt  på 
män  och  vapen  var  det  nn  nästan  vanmägtigt,  och  aldrig  likväl  hade 
det  bättre  behöft  all  sin  kraft,  omhvärfdt,  som  det  var,  af  rofgiriga 
fiender.  Ej  hade  dock  dess  kronas  glans  så  förbleknat,  att  hon  ej 
fanns  värd  att  eftersträfva.  Rådet  och  rikets  framstående  män  be- 
gagnade då  denna  tronkandidaternas  täflan  att  sjelfva  bestämma  kro- 
nans pris,  och  detta  blef  upphäfvandet  af  den  förhatade  suveräni- 
teten, återlemnandet  åt  nationens  representanter  af  deras  andel  i 
länkandet  af  statens  öden.  Och  tunga  voro  i  sanning  de  pligter, 
som  ålågo  de  nu  åter,  efter  så  många  och  pröfvande  år,  med  full 
rätt  sammanträdande  Eikets  Ständer,  hopplös  nästan  hvarje  deras 
sträfvan,  att  bereda  fäderneslandet  en  tryggad  och  ärofull  framtid. 
I  första  rummet  hade  de  att  ordna  samhällsskicket,  rubbadt,  för 
att  ej  säga  upplöst,  af  enväldets  öfverdrifter,  att  afvärja  de  mång- 
taliga fienderna,  eller  tillfredsställa  deras  rofgirighet,  att  återställa 
rikets  finanser  och  det  allmänna  förtroendet,  båda  krossade  af  de- 
spotismens våldsförfattningar,  samt  slutligen  att  återlifva  en  till- 
intetgjord handel  och  pånyttföda  näringar,  så  ruinerade,  att  de  ej 
förmådde  tillfredsställa  innevånarnes  enklaste  behof  ')• 

"Att  förse  riket  med  innevånarnes  nödtorft"  var  dock  den 
närmaste  omsorgen,  för  hvilken  såväl  ekonomiska  principer  som 
välfångna  privilegier  för  denna  gång  måste  vika.  Bristen  var  så 
tryckande,  att  den  närmade  sig  till  hungersnöd,  dels  i  följd  deraf 
att  den  inrikes  produktionen  mycket  minskats  genom  kriget  och 
förvirringen  i  penningeväsendet,  dels  äfven  emedan  nästan  all 
tillförsel  från  främmande  länder  var  hämmad.  Handeln  i  Yestersjön 
var  fullständigt  tillintetgjord  efter  det  senare  fredsbrottet  med  Dan- 


1)  Jfr.  Kgl.  M:ts  Sekr.  Prop.  till  1719  års  Ständer.    K.  H.  A. 


mark,  och  sedan  Eyssarne  bemägtigat  sig  Liff-  och  Estländska  ham- 
narne, hade  äfven  den  i  Östersjön  mycket  lidit  *)•  Redan  tidigt 
hade  Carl  deraf  funnit  sig  nödsakad  att  upphäfva  den  gamla  skil- 
naden  i  tullen  till  förmån  för  svenska  flaggan,  men  icke  desto 
mindre  aftog  alltmera  den  utländska  skeppsfarten  på  Sverige,  och 
dermed  tilltog  i  samma  mån  bristen  på  de  nödvändigaste  varor,  så- 
som sill  och  salt,  och,  efter  förlusten  af  kornbodarne  på  andra  sidan 
Östersjön,  äfven  på  spanmål.  Ar  1718  blef  bristen  så  känbar,  att 
en  allmän  skatt  af  6:te  penningen  af  alla  redbara  kapitaler  måste 
påläggas,  för  att  dermed  inköpa  och  bilda  magasiner  af  spanmål  och 
salt,  hvarjemte  en  förordning  påbjöd,  att  alla  enskilda  förråd  af 
spanmål  skulle  utlemnas  för  att  derefter  så  jemt  som  möjligt  för- 
delas, emedan  endast  sålunda  någon  utväg  fanns  att  draga  sig  fram 
öfver  vintern  Landet  var,  enligt  Görtz'  uttryck,  att  betrakta  såsom 
en  belägrad  och  nära  uthungrad  fästning,  der  hvar  och  en  måste 
underkasta  sig  en  gemensam  förknappningsrégime ,  och  der  hvarje 
enskild  eganderätt  måste  upphöra,  för  att  möjliggöra  det  allmännas 
bestånd.  Att  nöden  och  stockningen  i  allmänna  rörelsen  betydligt 
stegrades  genom  de  bekanta  tvångsåtgärder,  hvarmedelst  Carl  åsyf- 
tade att  för  krigets  behof  lägga  beslag  på  rikets  förnämsta  export- 
varor, såsom  jern  och  koppar,  är  naturligt,  emedan  bergslagernas 
produktion  derigenom  dels  afstannade,  dels  äfven  de  färdiga  produk- 
terna undangömdes  till  bättre  tider. 

En  af  Ständernas  första  åtgärder  blef  således  att  öppna  riket  för 
handeln,  för  att  tillbakadrifva  den  hungersnöd,  som  redan  trädt 
öfver  dess  tröskel,  och  att  för  detta  ändamål  lemna  så  vidt  möjligt 
fritt  rum  åt  den  enskilda  företagsamheten.  De  begärde  fördenskuld 
att  allt  tvång  och  alla  förbud,  som  under  senare  tiden  hade  hindrat 
den  in-  och  utländska  handeln,  måtte  upphäfvas,  samt  att  ej  alle- 
nast bruks-  och  bergsfolk,  utan  äfven  alla  andra  handlande  måtte 
fritt  få  disponera  sin  egendom,  utan  hinder  af  regeringen  och  utan 
andra  taxor   och   pålagor,    än    de    af  gammalt  gällande  ^).    För  att 


1)  Jfr.  Commerce-Collegii  Eiksdags-Eelation  1719.    R  H.  A. 

2)  Kiks.  St.  bref  15  April  1719.  E.  A.  Upphäfvandet  af  tvångsförfattnin- 
garne  frän  Carls  tid  hade  väl  i  aUmänhet  tillstyrkts  af  CoUegierne,  likväl  med 
det  vilkor,  att  tiUatelse  till  utförande  af  kopparplåtar  endast  borde  medgifvas  mot 
förbindelse  att  derimot  införa  nödiga  varor.  Borgareståndet  protesterade  ifrigt 
mot  denna  inskränkning,  emedan  den  skulle  störa  krediten,  "det  enda  vi  nu  hade 
att  handla  med."  I  Kgl.  förordningen  säges  också  endast  i  aUmänhet,  att  tillå- 
telsen blifvit  gifven  för  nödiga  varors  iaskaffande  i  riket,  men  utan  att  caution 
eller  revers  derför  må  fordras.  Jfr  Modée  1:  57, 


dessutom  lätta  tillförseln  förunnades  äfven  utländska  fartyg  att  tills 
vidare,  och  så  länge  svenska  skeppsfarten  var  spärrad,  njuta  hel- 
friheten, men  den  gamla  skilnaden  mellan  fii  och  ofri  tull  bibe- 
hölls dock  i  1719  års  tulltaxa,  för  att,  när  omständigheterna  med- 
gåfvo,  åter  göras  gällande. 

Att  äfven  industrien  under  den  föregående  tiden  ytterst  förfallit, 
behöfver  knapt  nämnas.  De  under  Carl  XI  med  så  mycken  omsorg 
och  kostnad  uppdragna  och  vårdade  industriella  verk  voro  fullkomligt 
förstörda,  och  utan  framgång  hade  man  under  Görtz  sökt  återlifva 
dem  genom  införskrifvande  af  arbetare  från  Frankrike.  Äfven  de 
gamla,  lokala  handtverkerierna  hade  lidit  mj^cket  och  förmådde  ej 
uppfylla  förbrukningens  billigaste  anspråk,  hvarföre  redan  under  Carls 
senare  år  bittra  klagomål  fördes  öfver  såväl  den  dåliga  beskaffen- 
heten, som  isynnerhet  den  orimliga  dyrheten  af  deras  tillverkningar. 
Dessa  klagomål  upprepades  nu  med  mycken  skärpa,  och  ehuru  väl 
nödmyntets  vanvärde  erkändes  vara  en  medverkande  orsak  till  dyr- 
heten, ville  man  likväl  finna  den  förnämsta  i  sjelfva  skråembetenas 
organisation,  samt  det  deraf  alstrade  monopol.  Commerce-Collegium 
beskyllde  öppet  skråmästarne  att  begagna  sig  deraf,  för  att  nu  fordra 
lika  höga  pris  i  reda  mynt,  som  förut  i  mynttecken.  För  att  ge- 
nast genom  en  friare  konkurrens  i  möjligaste  måtto  afhjelpa  dyr- 
heten medgafs  nu  i  tysthet  och  enligt  Commerce-Collegii  förslag  en 
fri  minuthandel,  så  att  främmande  handlande  så  väl  hemma  i  husen, 
som  annorstädes  skulle  få  utan  hinder  utminutera  till  kläder  och  föda 
nödiga  varor.  Medgifvandet  är  ett  bevis  på  rikets  verkliga  brist  på 
dylika  varor,  emedan  en  sådan  frihandel  ännu  ansågs  i  sin  princip 
ytterst  skadlig  för  rikets  välförstådda  ekonomiska  intresse,  hvarför 
äfven  såväl  Sekreta  Utskottet  som  Commerce-Deputationen  funno  sig 
böra  afstyrka  densamma,  såsom  ruinerande  för  de  inhemska  handt- 
verkerierna. Det  var  dock  blott  en  tillfällighetsåtgärd,  betingad 
af  nöden,  och  som  sedermera  borde  upphöra',  utan  att  för  framtiden 
på  något  sätt  reformera  skråsystemet.  Samtidigt  begärde  likväl  Se- 
kreta^ Utskottet  hos  regeringen  att  ett  förslag  till  större  näringsfrihet 
måtte  utarbetas.  Kedan  föregående  år  hade  Commerce-Collegium, 
under  erkännande  af  de  svårigheter  och  onödiga  omkostnader,  som 
nu  lades  i  vägen  för  nyttiga  och  skickliga  arbetares  inträdande  i 
skråna,  samt  att  den  afstannade  produktionen  borde  ökas  genom  en 
friare  täflan ,  till  Carl  inlemnat  ett  förslag  till  plakat  om  frimästare  ')• 


1)  Commerce-Collegii  Eiksdags-Eel.  1719. 


Konungens  död  hade  hindrat  fullföljandet  af  detta  förslag,  men  det 
återupptogs  nu,  och  medan  ännu  Stånden  öfverlade  derom,  samt 
Borgare-  och  sedermera  äfven  Presteståndet  protesterade  derimot, 
publicerades  det  af  regeringen  såsom  lag  26  Maj  1719.  Den  nä- 
ringsfrihet, som  dermed  beviljades,  torde  dock  ej  varit  af  någon  sär- 
deles betydenhet ,  och  om  den  äfven  kan  kallas  ett  ingrepp  i  borger- 
skapets  privilegier,  tyckes  den  dock  föga  berättiga  dess  häftiga  klago- 
mål. Förordningen  beviljar  hvar  och  en,  som  lärt  handtverk  och 
"här  i  landet  tänker  besutten  blifva"  fullkomlig  frihet  och  rätt  att 
utan  förbindelse  till  skrå  och  embete  idka.  sitt  handtverk  under  namn 
af  Frimästare .  endast  mot  vilkor  att  dera  vinna  bur  skåp.  Man  har 
antagit,  att  förordningen  medgaf  lika  rätt  till  frimästerskap  åt  såväl 
inhemske  som  inflyttande  utländske  arbetare  *)i  och  att  sålunda 
skråsystemets  väsendtligaste  princip  derigenom  blifvit  tillintetgjord. 
Medgifvas  bör  äfven,  att  tillåtelsen  för  skråmästare  att  träda  ur 
embetet  och  i  frimästerskap,  gifver  stöd  åt  denna  åsigt,  men  det 
tyckes  likväl,  som  om  regeringens  mening  ej  varit  att  sträcka  fri- 
heten längre  än  till  inflyttande  främlingar,  som  i  landet  ville  bofasta 
blifva.  Förordningen  utgafs  nemligen  i  sammanhang  med  åtskilliga 
planer  att  till  förökande  af  rikets  arbetskrafter  inlocka  utländska 
arbetare,  och  förordningen  säger  sig  sjelf  vara  tillkommen  i  afsigt 
att  befordra  dessa  planer.  Den  nya  skråordningen  af  följande  år 
medgifver  äfven  rättigheten  till  frimästerskap  endast  åt  de  manu- 
fakturister  och  mästare,  som  från., främmande  orter  hit  inflytta,  utan 
att  på  något  sätt  häntyda  på  att  derigenom  1719  års  förordning  i 
någon  mån  inskränkes.  Först  genom  förordn.  2  Juni  1724,  och  då  i 
anledning  af  nästföregående  riksdags  bittra  klagomål  öfver  skrånas 
sammansättningar  till  prisens  uppdyrkande,  utsträcktes  rättigheten 
till  frimästerskap  till  hvar  och  en  utan  åtskilnad,  vare  sig  främmande 
eller  infödd,  som  något  handtverk  lärt  och  här  i  landet  tänker 
besutten  blifva.  Långt  ifrån  slutligen  att  denna  förordning,  enligt 
Lundeils  uttryck,  till  alla  delar  upplifvar  den  af  1719,  förklarar  den 
uttryckligen  sig  sålunda  ändra  och  förklara  såväl  1719  års  förord- 
ning som  1720  års  skråordning.  Huru  som  helst,  vanns  dock 
den  medgifna  friheten  endast  genom  en  äfverumpling  och  trots  bor- 
gareståndets protest ,  hvilket  stånd  dock  åtgärden  närmast  rörde ,  och 
den  skulle  derför  ej  heller  länge  förblifva  gällande. 


1)  Jfr.  Lundeli:  Om  Handtyerksskrån,  m.  m.  pag.  117. 


Nu ,  då  i  afseende  på  allmänna  hushållningen  allt  var  i  djupaste 
förfall,  då  allt  följaktligen  var  att  liksom  börja  på  nytt,  var  ett 
gynnsamt  tillfälle,  att  utan  hinder  af  något  bestående  grunda  rikets 
ekonomiska  utveckling  på  verkligen  goda  och  sunda  grunder  O-  Vis- 
serligen var  riket  ännu  omgifvet  af  många  fiender,  äfvensom  "kapi- 
taler,  goda  lagar,  och  förfarne  män  felade",  men  man  borde  dock 
redan  nu  besinna  sig  på  ett  ordentligt  hushållssystem,  på  det  efter 
återvunnen  fred  man  genast  måtte  vara  i  ordning  dermed,  och  ut- 
ländingar  ej  få  tid  att  alltför  mycket  skörda  vinst  af  vår  okunnighet 
och  oförmåga.  Också  var  Commerce-Collegium,  enligt  regeringsfor- 
men handelns  och  näringarnes  sjelfskrifne  målsman,  fullt  af  för- 
slag för  detta  ändamål.  I  sin  riksdagsrelation  framställer  det  sina 
åsigter  om  medlen  att  grunda  en  ny  industri  i  landet.  Anlednin^gen 
hvarföre  de  under  Carl  XI  anlagde  manufakturer  af  kläde ,  siden  och 
lärfter  ej  lyckats,  ehuru  man  genom  stränga  införselförbud  eller  hög 
tull  på  dylika  varor,  genom  reglementen  mellan  förläggarne  och  väf- 
varne,  samt  tvång  på  krämarne  att  förlägga  sidenväfstolar  och  mera 
dylikt  sökt  hjelpa  dem,  finner  Collegium  vara  helt  enkelt  den,  att 
"slike  verk  sig  ej  med  tvång  och  förbud  inrätta  låta,  ej  heller  uppe- 
hållas." Eedan  1711  och  1712  hade  det  derföre  föreslagit,  att  dessa 
förbud  och  höga  tullar  måtte  upphäfvas ,  emedan  både  "publicum  och 
private"  ledo  deraf,  hvilket  äfven  hade  skett.  Att  tullen  likväl  är 
ett  niägtigt  verkande  medel  till  handelns  välstånd  eller  förtryck,  er- 
känner- Collegium,  och  det  hade  med  så  mycken  mera  omsorg  ut- 
arbetat 1719  års  sjötulltaxa,  som  tullen  väl  kan  kallas  den  utländska 
handelns  ror  och  styre.  Det  hade  dervid  rättat  sig  efter  skilnaden 
mellan  råvaror,  samt  hälft-  eller  helt  fabricerade  varor,  och  lämpat 
tullen  derefter.  Sålunda  hade  inkommande  råämnen  blifvit  belagda 
med  ringa  _ tull,  men  utgående  derimot  med  högre  för  att  erhålla 
deras  qvarblifvande  och  förarbetande  i  landet.  Efter  samma  grund 
hade  äfven  utländska  fabriksvaror  blifvit  med  hög  tull  belastade,  men 
utgående  inhemska  med  ringa.  På  detta  sätt  skulle  landets  manu- 
fakturer och  handarbeten  uppmuntras  och  landet  sjelft  vinna  den 
arbetslön,  som  tillförene  utgått.  Det  hade  dock  alltid  iakttagit,  att 
ej  sätta  tullen  på  inkommande  varor  så  högt,  att  lurendrägerierna 
deraf  finge  någon  uppmuntran  -).  Sjelfva  den  så  motiverade  tulltaxan 
är  särdeles  liberal.  Alla  införselförbud  äro  b  orttagne,  och  afgifterne  för 


1)  Clason:  Tal  om  Sveriges  handels  omskiften  1751.  Vet.  Akad:s  liandl. 

2)  Commerce-CoUegii  relation  till  1719  års  riksdag.     E.  H.  A. 


inkommande  varor  6—12  %  af  inköpspriset  äfven  för  finare  fabriks- 
och  öfverflödsvaror.  Trots  denna  moderation  och  den  ådagalagda 
motviljan  för  alla  förbud,  återfinnas  dock  lätt  i  detta  betänkande  en 
god  del  af  det  rådande  merkantilsystemets  grundsatser,  hvilka  Com- 
merce-Collegium  snart  skulle  verksamt  bidraga  att  i  all  sin  öfver- 
drift  göra  gällande,  dervid  glömmande  såväl  sin  förut  visade  omsorg 
om  förbrukningens  bebof,  som  sin  lielsosamma  fruktan  för  all  pro- 
hibitions  osvikliga  korrektiv,  lurendrägeriet. 

För  att  upphjelpa  städerna  genom  manufakturer  och  handel, 
samt  förmå  dem  att  öfvergifva  det  lumpna  åkerbruk,  hvaraf  de  nu 
mest  lefde,  hade  äfven  ett  betänkande  afgifvits  af  Commerce-Colle- 
gium,  hvilket  dock  stannade  hos  Sekreta-XJtskottet,  emedan  Collegium 
förklarat  sig  vilja  vidare  utveckla  detsamma,  sedan  en  mängd  erfor- 
derliga upplysningar  blifvit  inhämtade.  Genom  ett  cirkulär  till  samt- 
lige  landshöfdingar  bestämde  det  sedermera  närmare  de  upplysningar 
det  behöfde  för  att  befrämja  regeringens  afsigt  att  inrätta  allehanda 
nyttiga  manufakturer  och  förbättra  städernas  speciela  privilegier. 
Dessa  uppgifter  voro  1)  angående  landets  och  jordmånens  beskaffen- 
het och  kultur  i  hvarje  landshöfdingedöme;  hvad  metaller  och  mine- 
ralier samt  jordväxter  som  finnas;  till  hvilka  plantager  det  är  be- 
qvämt;  om  stuterier  och  schäferier  der  kunna  inrättas  o.  s.  v. 
2)  Hvilka  strömmar  och  bäckar  der  äro  eller  kunna  göras  segelbara, 
hvilka  fall  i  dem  äro,  samt  hvilka  verk  äro  eller  kunna  anläggas 
vid  dem.  3)  Hvilka  manufakturverk  i  städerne  och  på  landet  äro 
upprättade,  samt  huru  de  hållas  i  gång;  till  hvad  slag  af  indu- 
stri hvarje  ort  är  tjenligast,  och  om  nyttige,  men  nu  utgångne, 
manufakturverk  der  förut  funnits  m.  m.  4)  Hvad  tillgång  på  skog 
finnes ,  samt  hvad  som  kan  göras  för  att  spara  densamma  eller  åter 
ersätta  den  förstörda.  .5)  Städernas  tillstånd  så  till  handel  som 
handtverk,  till  hvilka  slag  deraf  hvar  och  en  är  beqvämast  belägen, 
såsom  närmare  eller  fjermare  till  hafvet,  strömmar  och  sjöar,  samt 
omgifvande  landskaps  tillgång  på  tjenliga  råvaror;  pä  hvilka  slag  af 
nödiga  arbeten  största  bristen  i  hvarje  stad  är,  hvilka  handtverkerier  der 
finnas  eller  med  största  förhoppning  kunna  drifvas,  hvilka  retourvaror 
hvarje  stapelstad  eger,  och  deras  värde;  samt  slutligen,  hvilka  städer 
äro  af  den  beskaffenhet,  att  man  endast  kan  göra  sig  föga  hopp  det  de 
framdeles  genom  stadsnäringar  kunna  bestå.  Om  allt  detta  borde 
landshöfdingarne  inhämta  magistraters  och  kronobetjentes ,  samt  andre 
länets  förståndige  mäns  tankar,    och  derefter  insända  sina  betänkan- 


den  till  Collegium  *).  Detta  cirkulär  bevisar  visserligen  omfånget  af 
det  initiativ  regeringen  ansåg  tillkomma  sig  vid  reorganisationen  af 
landets  ekonomiska  förhållanden,  men  äfven  att  hon  kände  behofvet 
af  så  vidt  möjligt  fullständig  kännedom  om  landets  tillstånd  och 
tillgångar,  innan  reformåtgärder  vidtogos,  som  utan  en  sådan  kun- 
skap lika  litet  kunnat  rättfärdigas,  som  lyckas.  Man  ville  ej  gå 
slumpvis  tillväga,  utan  efter  en  viss  på  förhand  uppgjord  plan,  och 
efter  denna  reglera  arten  af  hvarje  läns  och  orts  ekonomiska  utveck- 
ling. Hvad  regeringen  för  detta  ändamål  begär  är  ej  mindre  än  en 
temligen  fullständig  ekonomisk  statistik  öfver  riket,  och  redan  denna 
begäran  i  sig  sjelf  är  hedrande  i  en  tid,  då  hvarje  sådan  forskning 
vanligen  ansågs  såsom  alster  af  en  otidig  nyfikenhet  eller  af  en 
upprorisk  och  illasinnad  ande,  hvarpå  t.  ex.  Vauban's  och  Boisguille- 
berfs  öde  i  Frankrike  utgöra  bevis.  Cirkuläret  förblef  tillsvidare  utan 
följd  och  lades  på  de  flesta  orter  ad  acta,  dels  i  följd  af  landshöf- 
dingarnes  och  deras  underlydandes  tröghet,  dels  äfven  i  följd  af  den 
motvilja  det  väckte.  Denna  alstrades  dock  mindre  af  regeringens 
sträfvan  att  sjelf  taga  en  storartad  ekonomisk  reform  om  hand,  än 
af  den  genomskinliga  afsigten  att  utdömma  en  mängd  städer,  som  ej 
ausågos  ega  någon  framtid,  hvilken  afsigt  senare  gaf  borgareståndet 
anledning   till  starka  anklagelser  mot  Commerce- Collegium. 

Riksdagen  1720  upptogs  till  stor  del  af  ståndens  strider  om  deras 
ömsesidiga  privilegier,  och  de  ekonomiska  författningarne  dikterades 
egentligen  af  borgareståndet  ur  synpunkten  af  dess  gamla  rättigheter 
och  privilegier.  Så  klagade  det  nu  häftigt  öfver  Commerce-Collegii 
förslag  till  d3Thetens  hämmande,  såsom  kränkande  ståndets  privile- 
gier och  alltför  mycket  afvikande  från  de  af  ålder  fastställda  grund- 
satser för  befordran  af  rikets  näringar.  Visserligen  lyckades  det  ej  ännu 
att  få  fullständigt  tillintetgjord  den  genom  förordningen  om  frimäster- 
skapet knoppande  näringsfriheten,  men  derimot  upphäfdes  tillåtelsen 
till  fri  minutering  af  nödiga  varor.  Sekreta  Utskottet  begärde,  att 
regeringen  skulle  hålla  hand  öfver  de  gamla  stadgandena  i  detta  afseende, 
dock  ej  genom  utfärdande  af  något  nytt  förbud,  men  väl  genom  att 
i  tysthet  söka  hindra  denna  handel.  Detta  senare  förbehåll  tyckes  väl 
bevisa,  att  man  ännu  kände  behofvet  af  en  fri  och  riklig  tillförsel, 
och  derföre  ej  ville  uppenbarligen  hindra  den,  men  regeringen 
brydde  sig  ej  om  att  iakttaga  den  försigtighet  Utskottet   förordat  ^). 


1)  Commerce-Collegii   cirkulär   22    Sept.  1719,    samt   detsammas   riksdagsrel. 
1720.    K  H.  A. 

2)  Kgl.  Plakaten  11  Oktober  och  9  Nov.  1720. 


Äfven  inomstäderne  sjelfva  återvaknade  de  gamla  tvistigheterna  om 
deras  gamla  privilegier,  då  Österbottens  städer  på  nytt  framkommo  med 
sin  under  17:de  seklet  så  ofta  upprepade  begäran  att,  för  afsättande 
af  sina  produkter,  få  segla  äfven  på  andra  orter  än  Stockholm.  Com- 
merce-Collegii  infordrade  betänkande  afspisade  likväl  denna  begäran 
med  det  yttrande,  att  den  "var  en ^X) tidig,  nyhet,  stridande  mot  1617 

^'"^  års  handelsordinåntie,  som  bör  betraktas  som  en  fundamentallag  för 
rikets  comm er cie"  O-  Frågan  var  dermed  för  denna  gång  afgjord,  men 
ej  likväl  för  framtiden ,  ty  vid  livarje  riksdag  återkom  den  med  allt 
större  styrka,  till  dess  den  slutligen  ej  mera  lät  sig  afvisas. 

Kiksdagens  snara  slut,  samt  omsorgerna  om  försvars-  och  freds- 
verket hindrade  hvarje  allvarligare  och  mera  vidtomfattande  bemö- 
dande för  hushållningens  bästa.  Då  ständerna  i  januari  1723  åter 
sammanträdde  var  förhållandet  likväl  annorlunda.  Riket  hade  nu 
öfver  ett  år  njutit  full  fred,  de  offer  den  kostat  voro  definitivt  be- 
stämda, och  uppgiften  måste  blifva  att  så  använda  den,  att  den 
snart  måtte  hela  de  djupa  sår,  som  kriget  hade  slagit.  Uppriktigt  ön- 
skade äfven  ständerna,  och  allvarligt  sträfvade  de,  att  finna  medel, 
hvarigenom  nationen  i  stilla  inre  lycka  och  blomstrande  välstånd 
kunde  vinna  ersättning  för  förlorad  glans  och  storhet.  Märkvärdigt 
—  nog  är  likväl,  att  landet  redan  nu  tycktes  på  god  väg  att  återupp- 
blomstra,  trots  så  många  års  ruinerande  krig  och  djupa  omstört- 
ningar  i  alla  ekonomiska  förhållanden.  Anledningarne  dertill  torde 
dock  i  någon  mån  kunna  återfinnas.  Sverige  hade  redan  länge  varit 
ett   mycket  fördelaktigt   torg   för  utländingen,   och  landets  metaller, 

^i  jern-  och  koppar,  voro  honom  snart  sagdt  oumbärliga.  Under  kriget 
hade  denna  marknad  nästan  varit  stängd ,  och  de  dyrbara  metallerna 
hade  endast  i  någon  mån  och  till  högt  uppstegrade  pris  kunnat, 
förnämligast  genom  Holländarnes  mellanhand,  erhållas.  Föga  under 
då,  att  efter  freden  utländingen  med  ifver  skyndade  att  åter  upp- 
söka sin  gamla  marknad  och  förse  sig  med  dess  varor.  Yår  pro- 
duktion hade  visserligen  mycket  lidit  under  de  senare  åren ,  men  Carls 
tvångsförfattningar  hade  äfven  verkat,  att  mycket  jern  låg  osåldt  och 
undangömdt,  väntande  på  bättre  tider.  Och  sådana  hade  nu  kommit, 
ty  den  starka  konkurrensen  mellan  främlingarne ,  som  alla  efterfikade 
vårt  jern  och  koppar,  uppdref  priset  på  dessa  varor  till  en  hittills 
okänd  höjd  ^).  Utländska  kapitaler  strömmade  äfven  villigt  hit  för  att 


1)  Comraerce-CoUegii  bref  10  Maj  1720.     R.  A. 

2)  Den  korta  tid  Sverige  behöfde  för  att  besiima  sig  på  tillämnade  mått  och 
steg  efter  återvunnen  fred  begagnade  utlänningarne  för  att  göra  en  god  skörd.  De 


^      9 

förlägga  våra  bergverk,  som  penningebristen  hade  låtit  afstanna,  och 
kredit  erbjöds  i  öfverflöd ,  mot  löfte  om  betalning  i  våra  dyrbara  ex- 
porter. Äfven  varor  erbjödos  på  samma  sätt  på  kredit.  Städerna 
voro  fulla  af  främmande  expediter,  som  gjorde  sin  flit  att  förse  minut- 
handlanden, hvilken  äfven  ofta  sjelf  reste  ut  och  återkom  fullastad 
med  kramvaror,  köpta  på  kredit.  Såväl  derigenom,  som  medelst  de 
nu  återvändande,  af  fruktan  för  Carls  konfiskationer  utsända,  kapita- 
lerna,  samt  de  genom  fredssluten  erhållna  penningarne ,  lättades  rörel- 
sen, och  landet  fylldes  till  låga  priser  med  varor,  så  mj^cket  begär- 
ligare efter  så  långt  umbärande.  "Godt  pris  var  på  allt  ätligt  och 
slitligt",  våra  gamla  näringar  uppblomstrade,  och  allt  gaf  tillkänna, 
att  det  var  en  god  tid,  alstrad  i  främsta  rummet  af  den  ovanligt  lif- 
liga  handel,  som  den  medgifna  skeppsfriheten  hade  framkallat  O- 

Denna  goda  tid  var  dock  för  riket  föga  fördelaktig,  var  blott 
en  vanmagtens  välmåga  mena  alla  samtida  författare,  och  så  tyckas 
äfven  ständerna  hafva  bedömt  den,  då  de  nu  i  fred  och  ro  började 
besinna  hvad  rikets  väl  kräfde.  Den  starka  exporten  af  våra  redbara 
effekter,  särdeles  kopparplåtar,  fruktade  de  skulle  alldeles  ruinera  ri- 
ket, särdeles  som  i  utbyte  erhöllos  till  större  delen  mindre  nödiga 
och  lätt  förgängliga  varor,  och  dessutom  dessa  varors  mängd  med 
skäl  lät  förmoda,  att  exporten  ej  kunde  förslå  att  betala  dem.  Denna 
öfverflödande  import  af  varor  till  lågt  pris  hindrade  äfven  uppblom- 
stringen  af  våra  egna  manufakturer,  på  samma  gång,  som  den  af  ut- 
ländingen  idkade  sjöfart  hotade  att  för  alltid  qväfva  utvecklingen  af 
vår  egen.  Den  närvarande  goda  tiden  var  derföre  endast  att  betrakta 
såsom  det  behagliga  mattighetstillståndet  hos  den  tillfrisknande  sjuke, 
var  endast  en  bedräglig  villa,  köpt  på  bekostnad  af  vår  verkliga 
välfärd.  Huru  behagligt  detta  tillstånd  än  var,  måste  det  sålunda 
likväl  upphöra  och  landet  gripa  sig  an  med  att  söka  undvara  ut- 
ländingens  försåtliga  vänskap,  så  framt  det  ville  undvika  att  se  hela 
sin  ekonomiska  framtid  slukas  i  underbalansens  gapande  afgrund. 
Främst  till  en  början  var  nödigt  att  lära  känna  sin  verkliga  ställ- 
ning genom  att  uppgöra  en  handelsbalans ,  och  Emanuel  Svedenborg , 
bland  andra,  framhöll  för  ständerna  vigten  deraf.    För  att  visa  huru 

utförde  vårt  hopsamlade  förråd  af  jern  och  koppar,  och  införde  en  sådan  myckenhet 
af  utländska  varor,  att  öfverflöd  och  godt  pris  hade  så  när  gjort  ända  på  hvad 
som  fanns  qvar  efter  kriget.     Clasons  tal  1751.     Vet.  A.  Handl. 

1)  Med  de  främmande  skeppen  inkommo  utländska  varor  till  öfverflöd  och 
af  brist  på  penningar  hlef  godt  pris  på  dem.  Clason :  Tal  om  orsakerna  till  Sv. 
handelns  omskiften  1769.     Vet.  A.  Handl. 


10     ' 

ruinerande  den  redan  nu  gestaltade  sig  hade  han  uppgjort  en  balans- 
räkning för  år  1722,  enligt  hvilken  riket  var  i  undervigt  för  3,260,000 
Holländska  gyllen.  Importen  utgjorde  nemligen,  lurendrägerierna  obe- 
räknade, ett  värde  af  9,650,000  och  exporten  blott  6,390,000  gyllen. 
En  sådan  tafla  kunde  ej  annat  än  förskräcka,  och  på  det  man  ej  vi- 
dare måtte  af  okunnighet  fela,  begärde  ständerna  att  Commerce- 
Collegium  måtte  få  årligen  uppgöra  en  grundlig  relation  öfver  ut- 
och  ingående  varor,  så  att  deraf  handelsbalansen  kunde  klarligen 
pröfvas.  En  sådan  årlig  relation  blef  äfven  såsom  en  skyldighet  Col- 
legium  ålagd  i  dess  år  1723  utfärdade  instruktion  ')• 

Sedan  det  onda  nu  var  kändt,  återstod  att  skaffa  bot  derför,  och 
ständerna  rekommenderade  således  till  regeringens  ömmaste  omvård- 
nad sin  för  detta  ändamål  uppgjorda  hushållsplan ,  såsom  af  den 
hufvudsakligaste  vigt  för  rikets  bestånd.  Eikets  Ständer  hafva  funnit, 
heter  det,  att  detta  rikets  välstånd,  välfärd  och  förkofran  beror  der- 
på,  att  främmande  varors  införsel  genom  en  god  ekonomi  förminskas , 
och  derimot  de  inrikes  produkter  och  manufakturer  genom  plantager 
och  andra  goda  anstalters  författande  ökas  och  utvidgas  till  balansens 
erhållande  ^).  Derhän  syftade  äfven  de  föreslagna  författningarne.  För 
att  1!  inska  införseln  genom  att  omöjliggöra  bruket  af  en  mängd  ut- 
ländska väfnader  och  åtskilligt  annat  öfverflöd,  hade  redan  1720  en 
förordning  fastställt  en  viss  modell  för  såväl  qvinno-  som  mansklä- 
der, och  förbjudit  begagnande  af  flere  slags  dyrbara  tyger,  broderier 
och  dylikt,  samt  särskildt  förbjudit  tjenstefolk  och  annat  gement  och 
löst  folk  att  bära  siden,  balfsiden,  holländska  lärfter  m.  m.  Denna 
förordning  skulle  väl  från  1  Maj  1722  strängeligen  tillämpas  ^),  men 
dels  lät  sig  detta  ej  göra,  dels  kunde  den  endast  lemna  landet  en 
indirekt  vinst.  Den  direkta  åter  måste  erhållas  genom  att  återlifva 
industrien,   och    dertill  borde  man  med  all  ifver  sträfva.    Åtskilliga 


1)  Redan  tidigt  hade  Commerce-Collegium  varit  betänkt  på  medel  att  kunna 
formera  en  handelsbalansräkning,  och  beslöt  derföre  vid  sitt  första  sammanträde 
21  Nov.  1651  att  infordra  förteckning  på  hvad  slags  och  huru  mycket  varor  ut- 
och  infördes  i  Sverige,  Finland  och  underlydande  länder.  Någon  balansräkning 
tyckes  likväl  ej  hafva  blifvit  uppgjord,  och  hvarken  i  1687,  1693  eller  1714  års 
relationer  finner  man  någon  dylik.  Ar  1714  infordrade  CoUegium  tullpersedel- 
extrakterna,  för  att  på  grund  af  dem  uppgöra  en  balans,  hvilken  dock  i  följd  af 
mellankommande  hinder  ej  blef  fullbordad.  1720  års  ständer  ansago  en  sådan  han- 
delsbalans ytterst  angelägen,  och  1723  framställdes,  såsom  nämn  dt  är,  formligen 
och  i  uttryckliga  ord  begäran  derom.  Jfr.  Sef ströms  handelsbibliothek.  2:  dra  stycket. 

2)  R.  St.  bref  16  Oktober  1723.     R.  A. 

3)  Förordn.  3  Juni  1720  och  publikation  3  April  1722. 


11 

svårigheter'  mötte  dock  dervid,  och  i  främsta  rummet  bristen  på 
skickliga  arbetare.  Främmande  sådane  borde  derföre  inlockas ,  och  man 
hade  redan  under  närmast  föregående  år  varit  allvarsamt  betänkt  derpå. 
Sålunda  hade  Commerce-Collegium  derom  korresponderat  med  mini- 
strarne  vid  de  utländska  hofven,  samt  äfven  lyckats  förmå  åtskilliga 
"goda  och  snälla  arbetare"  att  inkomma  och  här  bosätta  sig  ')•  Ett 
väsendtligt  hinder  för  hvarje  betydligare  resultat  af  dessa  bemödanden 
hade  dock  mött  i  den  religiösa  ofördragsamheten,  som  ej  medgaf 
främmande  religionsbekännare  att  här  nedsätta  sig,  och  det  förslag 
att  bevilja  någon  ringa  religionsfrihet  åt  utländska  industriarbetare , 
som  diskuterades  vid  1720  års  riksdag,  hade  sålunda  strandat  på 
presterskapets  motvilja.  Då  man  nu  likväl  besinnade  allt  hvad  Eng- 
land, Tyskland,  Holland  och  flere  länder  hade  vunnit  genom  att  gäst- 
fritt^ emottaga  de  från  Frankrike  flyktande  hugenotterna,  äfvensom  vår 
egen  förkofran  under  1600-talet  genom  de  ifrån  Nederländerna  inflyttade 
arbetare,  kunde  man  ej  annat  än  känna  sig  starkt  frestad  till  en  för- 
dragsamhet, som  redan  här  på  jorden  i  så  rikt  mått  medförde  sin 
belöning.  I  följd  af  de  fortsatta  underhandlingarne  i  utlandet  hade 
man  äfven  förmått  flera  goda  manufakturister,  som  på  grund  af  sin 
reformerta  bekännelse  förföljdes  i  de  catholska  länderna,  att  vilja  hit 
inflytta,  samt  att  hos  regeringen  petitionera  om  tillflj^d  här  och  fri 
religionsöfning  i  privata  hus  och  med  egna  prester,  mot  förbindelse 
å  deras  sida,  att  ej  komma  någon  förargelse  åstad.  Öfver  denna 
ansökan  hade  samtlige  Coliegierne  blifvit  hörda,  och  förenat  sig  i  den 
åsigt,  att  det  vore  kristligt  att  bevilja  de  af  de  påfviske  förföljde  en 
sådan  fristad,  samt  äfven  ekonomiskt  fördelaktigt,  emedan  de  flesta 
famillerna  voro  förmögna,  och  ville  på  egen  bekostnad  hitflytta  och 
anlägga  manufakturer.  Kgl.  Maj:t  hade  äfven  redan  gifvit  sitt  bifall 
och  ordres  om  privilegiers  utfärdande,  då  några  betänkligheter  mel- 
lankommo,  och  man  beslöt  ytterligare  inhämta  ministrarnes  besked 
om  hvad  slags  folk  de  petitionerande  egentligen  voro,  deras  förmö- 
genhetsvilkor,  antal  och  dylikt.  Förmodligen  ville  man  äfven  rådfråga 
de  snart  sammanträdande  ständerna,  hvarför  alla  handlingarne  öf- 
verlemnades  till  Commerce-Deputationen,  som  efter  mogen  pröfning 
hemställde,  om  ej  ständerna  kunde  bevilja  det  "ömkansvärda  folket" 
den  begärda  fristaden  -).  Samtlige  deputerade  af  presteståndet  hade 
dock   reserverat  sig,  och  det  visade  sig  snart,  att  dessa  deputerades 


1)  Egl.  Maj:ts  Sekr.  till  prop.  1723  års  riksdag.    R.  H.  A. 

2)  Com.  Dep:s  bet.  26  Juli  1723.    E.  H.  A. 


12 

uppfattning  af  den  kristliga  kärlekens  pligter  delades  af  presteståndet 
i  sin  helhet.  Det  menade,  att  då  vi  hade  den  lyckan  sitta  i  ro  i  ett 
rike,  som  endast  hade  en  religion,  så  vore  det  dåraktigt  öppna  dör- 
rarne och  bjuda  andra  hitin.  För  öfrigt  anropade  det  Konungens 
ömhet  för  religionen,  för  att  af  böja  dylika  oroväckande  förslag. 
Bönderna  förenade  sig  slutligen  om  denna  åsigt,  då  derimot  de  båda 
öfriga  stånden  ifrigt  omfattade  deputationens  förslag.  Då  likväl  alla 
erkände  nödvändigheten  af  manufakturers  snara  anläggande ,  och  enda 
medlet  dertill  var  anskaffande  af  utländska  arbetare,  så  förenade  man 
sig  slutligen  om,  att  åt  regeringen  uppdraga  ordnandet  af  detta  ären- 
de, så  att  någon  inskränkt  religionsfrihet  medgafs  de  reformerta  ')• 
I  rådet  föranledde  detta  förtroende  många  och  bekymmersamma  öfver- 
läggningar,  men  slutligen  beslöts  dock  att  någon  ringa  religionsfrihet 
skulle  beviljas,  och  då  ärendet  ansågs  alltför  vigtigt  att  uppskjutas 
till  nästa  riksdag ,  borde  den  genast  medgifvas ,  sedan  Collegierna  in- 
kommit med  betänkande  huru  denna  frihet  borde  förstås  och  tilläm- 
pas ^).  Någon  förordning  derom  har  jag  dock  ej  kunnat  finna.  Tro- 
ligen ansågs  det  bäst  att  ej  utfärda  någon  sådan,  utan  låta  den  fria 
religionsöfningen  komma  an  på  ett  tyst  medgifvande.  Säkert  är  äfven, 
att  man  ej  inskränkte  sig  till  att  under  löfte  om  religionsfrihet  in- 
locka reformerta  arbetare,  utan  att  sedermera  manufakturkontorets 
agenter  under  dylika  löften  hit  indrogo  en  mängd  katholiker,  särdeles 
ylleväfvare  från  Aachen,  hvilka  dock  i  detta  afseende  snart  funno  sig 
bittert  bedragna. 

En  af  anledningarne  till  den  skyndsamhet,  hvarmed  man  önskade 
afgöra  frågan  om  religionsfriheten,  var  att  man  hoppades  genast  få 
röna  en  gynnsam  verkan  deraf  för  manufakturerna.  Från  Paris  hade 
nemligen  Ahlström  hemskickat  plan  till  ett  strump-  och  ylleväfveri 
i  Alingsås  jemte  ansökan  om  privilegier  dertill,  och  till  dessa  hörde 
fri  religionsöfning  för  de  reformerta  arbetare  han  ämnade  hemföra. 
Dessa  privilegier  äro  för  öfrigt  af  särdeles  anspråkslös  natur,  jem- 
förelsevis  med  hvad  som  sedan  fordrades.  Ahlström  begärde  nemligen 
endast  tull-  och  accisfrihet  för  alla  viktualier,  spanmål,  kol,  ved  och 
materialier  för  manufakturverket,  som  han  för  öfrigt  på  egen  bekost- 
nad ville  anlägga,  samt  frihet  från  kontributioner  och  bätsmanshåll. 
Commerce-Collegium  tillstyrkte  allt  detta,  dels  emedan  statens  in- 
komst af  dessa  skattetitlar  i  Alingsås  endast  utgjorde  240  daler  smt, 
dels  äfven  på   grund   af   den  stora  vinst  hela  landet  borde  skörda  af 

1)  E.  St.  bref  16  Oktober  1723.     K.  A. 

2)  Eådsprot.  28  Jan.,  11  Febr.  och  10  April  1724.    R.  A. 


13 

ett  sådant  verk.  Det  beräknades  nemligen,  att  vid  strumpväfveriet 
arbetslönerna  utgjorde  8  gånger  råvarans  värde,  och  vid  "yllemanu- 
faktnren  i  proportion  derefter",  hvarför  rikets  vinst  genom  att  be- 
hålla dessa  arbetslöner  inom  landet  långt  mera  än  uppvägde  upp- 
offringarne ').     Privilegierna  utfärdades  äfven  följande  år. 

De  gamla  yllefabrikerna,  under  Carl  XI:s  tid  nog  kraftiga  att 
"bekläda  40  regimenten  och  ändock  kunna  utskeppa",  hade  nu  så  för- 
fallit, att  arbetarne  deri  drefvo  omkring  såsom  tiggare  och  ingingo 
till  Commerce-Collegium  med  begäran  att  få  lifnära  sig  såsom  de 
bäst  kunde,  emedan  några  förläggare  numera  ej  stodo  att  få.  Col- 
legium  hade  visserligen  sökt  förmå  några  "faktorer"  i  Stockholm  att 
förlägga  klädesväfveri ,  och  då  desse  förklarade  sig  frukta  den  ut- 
länska  konkurrensen,  hade  de  af  regeringen  erhållit  privilegium,  att 
få  leverera  allt  kouimisskläde  till  regimenterna,  till  sådant  pris  som 
de  kunde  komma  ut  med  -).  Då  likväl  tillgång  på  garn  ej  fanns 
hade  regeringen  föreslagit  ständerna,  att  på  Långholmen  i  Stock- 
holm inrätta  ett  spinn-  och  rasphus,  hvartill  medlen  skulle  sam- 
manskjutas  dels  af  industriidkarne  sjelfve,  dels  äfven  af  staden,  som 
derigenom  skulle  slippa  att  öfverlöpas  af  tiggare,  dels  slutligen  ge- 
nom afgifter  på  "Comedianter  och  lindansare",  böter  för  spel  och 
dobbel  0.  s.  v.  Ständerna  funno  detta  särdeles  ändamålsenligt  och 
tilläto  äfven  att  medel  skulle  få  samlas  genom  stamböcker  öfver  he- 
la riket,  hvarjemte  vederbörande  kronobetjente  skulle  erhålla  ordres, 
att  fasttaga  och  till  spinnhuset  föra  alla  tiggare  och  tjenstlöse,  samt 
lösa  qvinnspersoner  ^).  Derjemte  skulle  så  fort  omständigheterna 
medgåfvo  dylika  hus  inrättas  äfven  i  andra  städer  och  dertill  an- 
vändas isynnei'het  konfiskationsmedel,  allt  "på  det  att  sålunda  priset 
på  inhemska  manufakturvaror  måtte  blifva  lindrigt  och  någorlunda 
balanceras  med  de  utländske".  Dessa  verk  ställdes,  likasom  vården 
om  industrien  i  sin  helhet,  under  öfverinseende  af  Commerce-Colle- 
gium, hvilket  i  allmänhet  ålades  att  göra  sin  högsta  flit,  det  ej 
allenast  inrikes  råvaror  här  nobiliterades ,  utan  äfven  att  manufaktur- 
verk anlades  för  bearbetande  af  utrikes  ifrån  komna  varor,  emedan 
äfven  vid  sådana  stor  vinst  tillfölle  riket  genom  arbetet,  som 
mångdubbelt  öfverstiger  råvaran  i  värde.  CoUegium  skulle  äfven 
med  all  flit  vinnlägga  sig  om,  att  så  väl  duglige  arbetare,  som  de, 
hvilka  sina  kapitaler  till  manufakturer  vilja  använda,  uppmuntrades 


1)  Commerce-CoUegii  bet.  8  Oktober  1723.    R.  H.  A. 

2)  Kongl.  Maj:ts  Sekr.  Prop.  1723. 

3)  Hofrätteus   bref  30  Mars  1724,    Öfverståtliållare-embetets  publ.  12  och  25 
Sept.  1724,    samt  21  Juh  1725. 


14 

med  tjenliga  privilegier,  lindringar  i  tullen,  frihet  från  borgerligt 
besvär  och  tunga,  samt  från ..kxououtskylder  och  dylikt,  samt  der- 
jemte  anskaffa  resestipendier  åt  unga  söner  af  industriidkare ,  på  det 
desse  måtte  utomlands  få  studera  de  rätta  methoderna  och  lära  sig 
nya  handgrepp  ')■ 

Dikterade  af  samma  patriotiska  ifver  för  reformerandet  af  rikets 
hushållning  och  förbättrandet  af  handelsbalansen,  vidtogos  äfven  en 
mängd  andra  åtgärder,  för  att  låta  landet  sjelft  i  fullständigare  mån 
direkte  tillfredsställa  sina  behof.  Sålunda ,  då  man  fann  att  artikeln 
tobak  alltför  mycket  nedtyngde  handelsvågen,  beslöt  man  att  söka 
införa  dess  odlande  i  Sverige.  Då  man  redan  genom  anställda  rön 
fått  visshet,  att  denna  planta  godt  trifdes  i  Skåne,  borde  den  äfven 
i  flera  andra  delar  af  landet  kunna  drifvas,  hvarföre  Commerce- 
Collegium  fick  befallning  att  dels  införskrifva  och  utdela  godt  tobaksfrö, 
dels  äfven  genom  skrifter  sprida  kunskap  huru  detta  bäst  borde  an- 
vändas^). Kedan  följande  året  utkom  också  Collegii  "publikation  och 
undervisning  till  alla  delar"  etc,  äfvensom  ett  kungligt  plakat,  som 
uppmanar  hvar  och  en  att  beflita  sig  om  denna  kultur,  emedan  den 
tjenar  till  att  minska  importen  af  utländska  varor,  samt  således  till 
både  allmän  och  enskild  nytta ^).  Äfven  fiskerierna,  så  i  Öster-  som 
Westersjön,  borde  åter  uppmuntras,  och  privilegier  beviljas  dem, 
som  egnade  sig  deråt  O ;  skogarne  borde  vårdas ,  och  de  under  kriget 
nedhuggna  ek-  och  bokskogarne  åter  planteras,  hvarför  äfven  bön- 
derne  ålades  att  på  hvarje  hemman  plantera  och  vårda  ett  visst  an- 
tal sådana  träd;  för  att  gifva  fart  åt  eftersökande  och  bearbetande 
af  nya  malmstreck  beviljades  frihetsår  och  andra  privilegier  ^). 

Ifvern  att  på  allt  sätt  söka  uppmuntra  en  lifvad  och  kraftig 
inhemsk  produktion  hade  dock  ej  ännu  åstadkommit  ett  fullkomligt 
förnekande  af  konsumtionens  berättigade  fordran  på  billigt  och  godt 
arbete;  ännu  funnos  många,  som  ansågo  bästa  medlet  dertill  vara 
idkarenas  egen  täflan.  De  gamla  klagomålen  mot  skråna  för  deras 
dyrhet  på  alla  tillverkningar  upprepades  sålunda  äfven  nu ,  och  betona- 
des isynnerhet  af  bondeståndet,  så  mycket  naturligare ,  som  denna  dyr- 
het framträdde  skarpt  i  jemförelse  med  billigheten  af  dylika  utländ- 
ska varor.  Kedan  före  riksdagen  hade  man  sökt  undanröja  denna 
anledning  till  missnöje,  och  Commerce-Collegium  hade  inkallat  och 


1)  Commerce-CoUegii  instruktion  16  Oktober  1723,  §§  3,  4. 

2)  R.  St.  bref  16  Oktober  1723.  E.  A. 

3)  Plakat  29  Febr.  1724. 

4)  R.  St.  bref  4  Oktober  1723.    R.  A. 

5)  Kongl.  Förord.  13  Febr.  1725  och  27  Aug.  1723. 


15 

duktigt  lexat  upp  embetena  i  Stockholm,  hvarjemte  magistraten  ut- 
färdat taxor  för  flere  af  dem  såsom  skomakare,  skräddare,  garfvare 
m.  fl.  Ingen  förbättring  hade  dock  deraf  följt,  och  Commerce-Col- 
legium  förklarade  det  vara  alldeles  solklart,  att  dyrheten  endast  här- 
ledde sig  från  skrånas  tillfällen  att  sammansätta  sig  och  öfverens- 
komma  om  hvad  pris  de  behaga,  och  att  följaktligen  endast  anta- 
gandet af  frimästerskapet  i  den  utsträckning  som  förut  föreslagits, 
kunde  bringa  hjelp.  Då  frågan  bragtes  inför  riksdagen  instäm- 
de äfven  Commerce-Deputationnen  i  denna  åsigt').  Borgarestån- 
det stridde  väl  såsom  pro  aris  et  focis  för  skrånas  fortfarande 
monopol,  men  då  riksdagen  öfverlemnade  åt  regeringen  att  afgöra 
frågan,  medgafs  följande  år  åt  både  infödde  och  främmande  utan  åt- 
skilnad  rätt  till  frimästerskap  i  städerne,  utan  att  idkarena  kunde 
bindas  till  skrå,  mästerstycke  eller  dylikt^).  Deripaot  förvisades  på 
nytt  industrien  till  städerna,  och  den  gamla  skilnaden  mellan  stads- 
och  landtmannanäringar ,  som  den  långa  krigsperioden  hade  till  ej 
ringa  del  utplånat,  återupplifvades.  Alla  handtverkare  och  hand- 
lande, utom  de  som  genom  förra  förordningar  erhållit  rätt  att  sitta 
på  landet,  skola  flytta  till  städerna  och  der  drifva  sin  handtering 
och  njuta  skydd,  heter  det^).  Såväl  1719  som  1720  hade  städerna 
bittert  klagat  öfver  den  kränkning  af  deras  privilegier,  som  åstadkoms 
genom  slappheten  i  de  gamla  författningarnes  tillämpande,  men  stä- 
dernas egen  oförmåga  att  tillfredsställa  landsbygdens  ringa  behof  af 
industriella  produkter  hade  dock  tvungit  att  till  ej  ringa  del  låta  den 
genom  omständigheternas  tvång  vunna  friheten  bestå.  Nu  deremot, 
och  i  trots  af  landsbygdens  protester,  ansåg  man  skäligt  att  åter- 
taga denna  gamla  grundsats  i  hushållslagstiftningen ,  dels  för  att  så- 
lunda tillfredsställa  städerna,  dels  äfven  för  att  bringa  större  ord-  , 
ning  i  och  bättre  concentrera  den  industri,  man  ville  nästan  ny- 
skapa. 

Vigtigast  af  alla  öfverläggningar  vid  denna  riksdag  var  dock 
den  om  svenska  sjöfartens  befrämjande,  af  hvilken  det  s.  k.  Produkt- 
Plakatet  blef  en  följd.  Det  gällde  att  åter  öppna  en  inkomstkälla, 
som  kriget  nästan  totalt  hade  tillintetgjort,  och  man  var  temligen 
allmänt  ense  derom,  att  den  för  all  framtid  skulle  förblifva  oss  be- 
röfvad,  om  ej  den  utländska  konkurrensen  i  detta  afseende  undan- 
röjdes.    Commerce-Deputationen,    som   vid  öfvervägande  af  Svenska 

1)  Commerce-CoUegii  bet.  12  Nov.  1723.  E.  A. 

2)  Kongl.  Förord.  2  Juni  1724. 

3)  Resol.  på  städernas  besvär  16  Oktober  1723,  §  10. 


16 

handelns  ocli  skeppsfartens  tillstånd  fann  båda  dessa  näringsfång  på 
ett  betänkligt  sätt  ligga  under,  föreslog  på  Commerce-Collegii  be- 
gäran, att  Sverige  efter  andra  länders  exempel  skulle  göra  en  för- 
ordning, det  inga  andra  varor  eller  effekter  fingo  af  främmande  på 
deras  skepp  Mtföras ,  än  de  "som  föllo  och  tillverkades"  i  deras  egna 
länder.  Följden  deraf  skulle  blifva  att  farten  på  Portugal  och  Spa- 
nien öppnades  för  oss,  och  att  vårt  behof  af  salt  således  hämtades 
ur  .första  hand.  Farkoster  för  detta  ändamål  kunde  Stockholm,  Göte- 
borg, samt  äfven  andra  städer  i  riket  till  en  början  köpa  utifrån, 
h varefter  snart  många,  uppmuntrade  af  vinsten,  skulle  vända  sig 
till  skeppsbyggeri  och  sjöfart.  Commerce-Collegium  borde  derföre  få 
befallning  att  uppsätta  en  sådan  förordning  när  tiden  dertill  vore 
kommen,  det  vill  säga,  när  vi  egde  tillräckligt  antal  fartyg  att  in- 
föra 100  till  120,000  tunnor  salt.  Likväl  borde  tidpunkten  väljas  med 
mycken  försigtighet,  så  att  förordningen  ej  komm^e  för  tidigt  och 
derigenom  saltet  stegrades  i  pris ,  men  ej  heller  så  sent,  att  skeppsre- 
derierna deraf  ledo  ^).  Ständerna  emottogo  förslaget  med  m5^cket  in- 
tresse och  välvilja,  och  funno  det  väl  egnadt  att  spara  de  kapitaler, 
som  nu  för  frakter  gingo  ur  riket,  samt  att  understödja  skeppsbyg- 
geriet  och  sjöfarten,  och  dermed  äfven  bilda  ett  godt  och  härdadt 
sjöfolk.  De  hyste  likväl  betänkligheter,  emedan  vi  ännu  egde  alltför 
få  fartyg,  och  handeln  sålunda  kunde  komma  att  monopoliseras  och 
varorna  uppstegras.  Särdeles  framhöllo  representanterna  för  de  min- 
dre stapelstäderna  farorna  af  en  så  genomgripande  åtgärd,  anförde 
att  utlänningen  dels  skulle  kunna  hämnas  genom  repressalier,  dels 
äfven  ovilkorligen  skulle  mindre  besöka  våra  hamnar,  då  han  endast 
fick  komma  med  eget  lands  produkter.  Trots  dessa  protester  anto- 
go  likväl  ständerna  förslaget,  men  med  förbudets  utfärdande  skulle 
dröjas  till  dess  vi  egde  ett  tillräckligt  antal  skepp,  hvilket  åter  be- 
rodde på  undersåtarnes  flit  och  förmåga,  hvarföre  någon  viss  tid- 
punkt ej  kunde  på  förhand  bestämmas.  Åt  Kongl.  Maj:t  lemnades  vis- 
serligen att,  när  denna  lägliga  tidpunkt  kunde,  enligt  Commerce-Collegii 
uppgift,  anses  vara  kommen,  utfärda  förbudet,  men  på  samma  gång 
ålades  Collegium  "vid  drygt  ansvar,  att  tillse  det  tillräckligt  antal 
fartyg  fannos,  snarare  för  många  än  för  få"-).  Denna  försigtighet 
passade  dock  alltför  föga  Stockholms  handlande,  hvilka  redan  under 
öfverläggningarna  om  förbudet  hade  börjat  förse  sig  med  fartyg  och 
nu   voro   ifriga  att  begagna  den  gynnsamma  konjunkturen  till  han- 

1)  Com.  Dep:s  bet.  i  E.  H.  A. 

2)  E.  St.  bref  27  Juli  1723.  E.  A. 


17 

delns  monopoliserande  för  egen  räkning.  Borgerskapet  föll  derföre 
öfver  Collegium  med  påminnelser,  och  förklarade  att  skeppsfarten 
alldeles  ginge  under,  om  ej  förbudet  snart  utkom,  samt  att  de  in- 
köpta fartygen  snart  måste  åter  försäljas  och  landet  lemnas  i  främ- 
lingarnes hand  och  godtycke.  Collegium  dröjde  likväl,  men  då  det 
fann  att  antalet  svenska  fartyg,  större  och  mindre,  hade  vuxit  från 
177  år  1723  till  348  på  hösten  1724,  och  att  bland  dessa  funnos  så 
många  af  100—300  lästers  drägtighet,  att  60,000  tunnor  salt  årligen 
kunde  dermed  från  Spanien  och  Portugal  införas,  så  förklarade  det 
för  regeringen  att  tiden  nu  var  inne ').  Om  skeppsredarne  samman- 
satte sig  kunde  man  ju  dessutom  hota  dem  med  förbudets  återupp- 
häfvande,  ehuruväl  det  vore  en  småsak,  om  saltet  skulle  komma  att 
stiga  några  daler  på  tunnan.  Kegeringen  tvekade  visserligen,  men 
då  snart  derefter  Collegium  insände  fullsändigt  förslag  till  förord- 
ning med  begäran  om  dess  omedelbara  utfärdande,  fingo  betänklig- 
heterna vika  och  Produkt-plakatet  publicerades  ^).  Derigenom  förbjöds 
h varje  främmande  nation  att  hitföra  andra  produkter  än  som  ''falla,  växa 
och  tillverkas"  i  dess  eget  land  eller  kolonier  och  plantager.  Snart 
derefter  skärptes  förbudet  ytterligare,  då  genom  en  s.  k.  förklaring  stad- 
gades, att  främmande  ej  få  gå  för  frakt  mellan  rikets  hamnar  med 
svenska  produkter,  samt  att  rikets  egna  undersåtare  ej  få  med  främ- 
mande skepp  låta  införa  andra  varor,  än  som  falla  och  växa  i  det 
land,  som  skeppet  tillhör^).  Idéen  till  Produkt-plakatet  är  tydli- 
gen lånad  af  Englands  navigationsakter  från  Cromvells  och  Carl  II:s 
tid,  af  hvilka  det  utgör  en  temligen  trogen  copia.  De  grundsatser, 
hvarpå  det  hvilar,  äro  äfven  desamma,  som  då  voro  gällande  i  nä- 
stan all  Europeisk  handelslagstiftning,  nemligen  starkt  skydd  för  den 
inhemska  sjöfarten,  i  trots  af  alla  de  hinder  detta  skydd  kunde  lägga 
på  det  internationella  utbytet,  och  i  trots  af  alla  de  offer  derigenom  på- 
lades den  allmänna  produktionen.  Likväl  har  Sverige,  jemte  England, 
af  alla  Europas  stater  strängast  utvecklat  och  tillämpat  dessa  grund- 
satser, och  om  äfven  omständigheterna  någon  gång  tvungit  till  efter- 
gifter deri,  för  att  derigenom  för  tillfället  lätta  tillförseln,  så  har 
man  dock  alltid  genast  skyndat  att  återtaga  dem,  och  det  är  först 
medlet  af  detta  sekel,  som  sett  dem  fullständigt  förkastade  och  ut- 
strukna  ur  vår  handelslagstiftning.  Mycket  länge  ansågs  äfven  af  de 
fleste  författare  dessa  förbud  hafva  utgjort  sjelfva  grundvalen  för  vår 


1)  Commerce-Collegii  bref  30  Oktober  1724.    C.  C.  A. 

2)  EådsProt.  3  och  10  Nov.  1724.    Kongl.  Förord.  10  NoY.  1724. 

3)  Kongl.  förklaring  28  Febr.  1726. 

2 


18 

ekonomiska  förkofran.  Modéer  och  Flintberg  finna  gemensamt,  att 
genom  ingen  åtgärd  har  Svenska  sjöfarten  mera  befordrats,  och  att 
just  plakatets  egen  nytta,  såsom  en  tygel  på  det  gamla  sjelfsvåldet 
och  dolskheten,  förklarar  bäst  alla  de  svårigheter  det  haft  att  bryta 
sig  igenom.  Palmblad  säger,  att  vår  handel  haft  denna  förordning 
att  tacka  för  sin  blomstring,  då  Agardh  deremot  anser  att  den  vis- 
serligen skadade  afsättningen ,  men  uppmuntrade  skeppsbyggerierna 
och  sjöfarten.  Att  Produkt-plakatet  under  frihetstiden  måste  högt 
uppbäras  är  redan  klart  deraf,  att  det  utgör  en  så  vigtig  del  af  det 
under  denna  period  enväldigt  herrskande  merkantilsystemet,  till  hvars 
axiomer  bland  andra  satser  äfven  räknades  den,  att  det  är  bättre 
för  ett  land  att  importera  råa  än  förädlade  varor,  emedan  de  förra 
såsom  tyngre  och  mera  skrymmande  fordra  för  sin  transport  kanske 
tio  gånger  mera  skepp  och  sjöfolk  än  de  senare,  sålunda  gifva  stör- 
re uppmuntran  åt  en  af  rikets  vigtigaste  näringskällor ').  Emot  slu- 
tet af  denna  tid,  då  den  ekonomiska  kunskapen  började  växa  ur  mer- 
kantilismens  trånga  synkrets,  hade  det  likväl  att  uthärda  flera  svå- 
ra anfall,  särdeles  under  förra  hälften  af  1760-talet,  då  produktpla- 
katet angreps  såsom  en  väsendtlig  länk  i  det  handels-  och  närings- 
tvång, som  sänkte  landet  i  elände.  Att  plakatet  verkat  lika  skadligt 
på  vår  export  som  import,  är  sjelf klart  (finner  då  en  författare) 
af  tvenne  enkla  sanningar,  hvilka  likväl  hela  Europas  handelssystem 
har  sökt  att  bortfuska:  den  ena  nemligen,  att  ju  flere  köpare  finnas 
på  en  marknad,  desto  bättre  betalning  får  säljaren,  och  den  andra, 
att  den  vara  kostar  mindre,  som  bjudes  ut,  än  den,  som  köparen 
nödgas  fråga  efter.  Deraf  kom  det,  att  när  genom  denna  olyckliga 
förordning  Holländare  och  Engelsmän  hindrades  att  med  fördel  fara 
hit  och  hämta  vårt  jern,  så  föll  det  i  pris  flera  riksdaler  mot  före 
1725,  emedan  vi  nu  nödgades  resa  och  bjuda  ut  det.  Derimot  steg 
salt,  jemte  andra  importvaror,  högt  öfver  hvad  det  gällde  när  Hol- 
ländarne  hitförde  det  såsom  barlast  i  sina  fartyg.  Detta,  fortfor 
han,  var  dock  hvad  man  med  förbudet  åsyftat,  ty  våra  större  stapel- 
städers handlande  insågo  ganska  väl  huru  utländingen  gick  dem  i 
vägen  genom  att  undersälja  dem  i  salthandeln  och  öfverbjuda  dem 
på  jernet  och  andra  exportvaror,  hvarför  det  var  dem  omöjligt  att 
monopolisera  rikets  handel.  Dessutom  ville  desse  handlande  göra 
de  små  städerne  absolut  af  sig  beroende,  emedan  dessa  ej  kunde  då 
skaffa   sig  några  skepp  att  segla  till  Portugal  och  Spanien,  och  så- 


1)  Jfr  Backmanson:  Arcana  OeconomisB  et  Commercii,  tryckt  1730. 


19 

lunda  både  för  sin  in-  och  utförsel  underkastades  de  störres  monopol 
och  beröfvades  all  egen  utländsk  handel.  Hvad  våra  handlande  möj- 
ligen kunna  hafva  vunnit  genom  plakatet  har  sålunda  vunnits  på 
bekostnad  af  hela  riket,  men  alldeles  ej  på  de  utländske  handlande, 
såsom  man  brukat  upprepa,  och  hvad  beträffar  skeppsrederierna ,  torde 
deras  tillväxt  snarare  böra  tillräknas  freden  än  några  förbud ').  Slut- 
ligen förklarar  författaren,  att  han  föga  hoppas  det  någon  skall  låta 
öfvertyga  sig  af  hans  ord,  ty  de  strida  alltför  mycket  mot  tidens 
både  smak  och  tänkesätt,  och  denna  hans  farhåga  blef  äfven  full- 
ständigt bekräftad.  Ty  den  lilla  skriften  framkallade  en  hel  S3'nda- 
flod  af  motskrifter,  i  hvilka  förf.  vanligen  förklaras  för  en  opatrio- 
tisk_  medborgare  och  rent  af  en  förrädare,  som  ville  undergräfva 
rikets  välstånd  genom  att  göra  förhatlig  den  förträffligaste  och  mest 
gagnande  af  dess  ekonomiska  grundlagar.  Hvad  denne  författare 
sålunda  först  vid  frihetstidens  slut  klart  och  bestämdt  uttalade ,  hade 
likväl  våra  smärre  städer  redan  vid  tiden  för  förbudets  utfärdande 
instinktlikt  känt.  Sedan  de  förgäfves  sökt  motsätta  sig  förbudets 
antagande,  klagade  de  utan  uppehåll,  att  de,  ruinerade  och  öde- 
lagda genom  kriget,  ej  förmådde  skaffa  sig  egna  fartyg  och  sålunda 
utan  nåd  klafbundos  vid  de  stora  städerna,  och  när  deras  klagomål 
lemnades  utan  afseende  tröttnade  de  ej  att  genom  flerfaldiga  under- 
slef  söka  gäcka  förbudets  stadganden.  Från  Finland  insände  äfven 
både  bönder  och  torpare  skarpa  klagomål,  att  de  för  dem  nödvändi- 
gaste varor  stegrades  mycket  i  pris ,  under  det  deras  egna  produkter 
vanvördades  ^). 

I  sammanhang  med  Produkt-plakatet  bör  äfven  omnämnas  frå- 
gan om  den  så  kallade  ^half-  och  helfriheten  för  Svenska  fartyg, 
hvilken  vid  riksdagen  var  föremål  för  många  öfverläggningar.  Det 
är  bekant,  att  under  nästan  hela  17:de  seklet  eftergifter  så  i  in- 
som  utgående  tullen  brukat  medgifvas  svenska  fartyg  och  skep- 
pare, för  att  dermedels  förmå  dem  ur  första  hand  hämta  rikets  be- 
höfliga  varor  och  till  aflägsnare  länder  sjelfva  utföra  våra  produkter, 
och  derigenom  kunna  undvara  särdeles  Holländarnes  dyrbara  hjelp 
såsom  mellanhand.  Denna  lindring  i  tullafgifter,  kallades  dels  hel- 
dels halffrihet  efter  dess  större  eller  mindre  belopp ,  och  var  beroende 
af  antingen  fartj^gets  värbarhet  eller  dess  storlek,  och  deraf  följande 
förmåga  att  besegla  aflägsnare  haf,  eller  slutligen  af  de  länder  och 


1)  Jfr  skriften:  Källan  till  rikets  vanmagt,  tiyckt  1765. 

2)  Eådsprot.  2,  6  Okt.  1725.    R.  A. 


20 

hamnar,  som  det  besökte.  Efter„  Carls  död  bortföll  hvarje  sådan 
skilnad,  emedan  vår  aktiva  sjöfart  var  fullständigt  tillintetgjord, 
men,  såsom  förut  nämndt  är,  detta  skedde  endast  af  nödtvång  och 
under  reservation,  att  vid  första  tillfälle  återgifva  svenska  flaggan 
dess  gamla  privilegium.  Kedan  året  efter  återvunnen  fred  ansåg 
äfven  regeringen  tiden  dertill  vara  inne,  och  förordnade  att  alla 
svenska  fartyg  bj^ggda  på  kravel,  men  utan  all  skilnad  till  storleken 
skulle  erhålla  en  tredjedel  lindring  i  tullen  eller  helfrihet  för  såväl 
export,  som  import  af  varor  hämtade  utom  Engelska  kanalen,  äfven- 
som  alla  svenska  skepp  af  50  läster  eller  deröfver  för  varor  hämtade 
ur  andra  eller  tredje  hand  i  Östersjön  eller  Vestersjön  hitom  kana- 
len O-  Genom  denna  skilnad  mellan  skepp  af  öfver  eller  under  50 
läster  fördyrades  naturligen  varorna  för  alla  de  städer,  som  ännu 
endast  egde  smärre  fartyg,  och  gjordes  all  konkurrens  med  de  större 
rent  omöjlig.  Också  klagade  vid  riksdagen  de  mindre  stapel- 
städerna bittert  öfver  denna  orättvisa,  och  förklarade  att  den  till- 
intetgjorde hvarje  möjlighet  för  dem  att  åter  uppblomstra ,  hvarför  de 
begärde  upphäfvandet  af  detta  de  större  fartygens  privilegium,  Stock- 
holm och  Göteborg  förenade  sig  dock  ej  i  denna  begäran,  emedan  de 
naturligen  drogo  förnämsta  fördelen  af  privilegiet,  och  Collegierna, 
hvilkas  betänkande  af  regeringen  begärdes,  förklarade  sig  äfven  ej 
finna  något  skäl  att  ändra  en  förordning,  som  var  "efter  tidens 
omständigheter  väl  grundad,  samt  mycket  borde  bidraga  att  upp- 
muntra sjöfarten  och  skeppsbyggerierna".  Dervid  förblef  det,  och 
1727  års  ständer  godkände  fullkomligt  denna  åsigt,  i  det  de  begärde 
att  förordningen  måtte  få  förblifva  orubbad^). 


1)  Kgl.  bref  tOl  Commerce-CoUegium  3  Juli  1722. 

2)  E.  St.  bref  11  Febr.  1727  R.  A. 


21 


Andra  Kapitlet 

1726—1738. 

Vi  hafva  sett  af  det  föregående  huru  efter  vunnen  fred  regering 
och  ständer  gemensamt  började  med  allvar  betänka  medlen  att 
återupprätta  rikets  djupt  sjunkna  välstånd,  huru  åsigter  och  för- 
slag dervid  korsade  hvarandra,  och  bland  dessa  de  tidehvarfvet 
tillhörande  merkantilistiska  vunno  seger,  i  det  handelsbalansens  spöke 
föresväfvade  enhvar,  förebådande  ruin  och  undergång,  och  så  blef 
hufvudpunkten  i  det  ekonomiska  system,  som  nu  skulle  med  all  flit 
göras  gällande.  Hittills  hade  detta  system  dock  endast  föga  lyckats 
förskaffa  sig  plats  i  sjelfva  lagstiftningen,  och,  om  man  förbiser 
Produkt-plakatet,  kan  man  säga,  att  denna  visade  sig  särdeles  liberal, 
och  ådagalade  en  omsorg  om  konsumtionens  behof ,  hvilken  uppen- 
barade sig  såväl  i  tulltaxorna ,  som  i  lossandet  af  flere  den  inhemska 
produktionens  bojor.  Industrien  var  ännu  öfverlemnad  åt  den  enskilda 
företagsamheten,  åtnjöt  endast  nationens  moraliska  understöd,  samt 
några  obetydliga  friheter  i  afseende  på  beskattning  och  dylikt,  men 
var  ej  genom  höga  tullsatser  och  förbud  skyddad  för  den  utländska 
konkurrensen ,  som  man  snarare  en  och  annan  gång  hör  påkallas 
såsom  ett  nödvändigt  vilkor  för  de  inhemska  tillverkningarnes  billig- 
het och  godhet.  Från  denna  tid  åter  vidtager  en  kraftigare  tillämp- 
ning af  merkantilsystemets  alla  medel,  importförbud  och  exportprae- 
mier,  statsbidrag  i  form  af  lån  och  gåfvor,  privilegier  och  regle- 
menten med  mera ,  allt  i  ändamål  att  uppamma  en  inhemsk  in- 
dustri, som  skulle  göra  oss  oberoende  af  utlandet  och  komma 
handelsvågen  att  slå  till  vår  fördel.  Anledningen  dertill  är  lätt  att 
inse.  Under  de  jemförelsevis  lyckliga  år  nationen  nu  njutit  hade 
nemligen  dess  välstånd  ej  obetydligt  förkofrats;  förhållandena  hade 
åter  ordnat  sig  efter  de  gamla  formerna,  och  de  en  tid  rubbade 
privilegierna  börjat  åter  uttaga  sin  rätt  och  göra  sina  fordringar 
gällande.  Med  den  stigande  välmågan  blef  begäret  starkare,  lika- 
som  äfven  förmågan,  att  kraftigt  tillämpa  de  grundsatser,  som  an- 


-c^ 


22 

sågos  direkte  egnade  att  ytterligare  höja  denna  välmåga.  Känslan 
af  "beroendet  af  utländingen"  blef  mera  förödmjukande,  och  fruktan 
för  ruin  genom  en  skadlig  import  mera  eggande  i  samma  mån  man 
började  känna  sig  ega  något  att  förlora. 

Således,  ehuru  väl  de  politiska  planerna,  frågan  om  allianser 
och  om  krig  eller  fred ,  var  den  tidens  omständighet ,  som  föranledde 
ständernas  kallande  till  1726  års  urtima  riksdag,  förklarade  dock 
dervid  Borgareståndet,  att  omsorgen  om  rikets  ekonomiska  systems 
ordnande  och  undervigtens  afhjelpande,  borde  vara  det  för  landet 
angelägnaste,  och  uppmanade  lifligt  de  öfriga  stånden  att  utan  hin- 
der af  andra  frågor  antaga  sig  detta  ärende  ').  Närmaste  anledningen 
till  detta  bekymmer  var  den  af  Commerce-Collegium,  till  åtlydnad 
af  såväl  förra  riksdagens  begäran  som  dess  egen  instruktion,  utarbe- 
tade handelsbalansen ,  som  af  regeringen  öfverlemnades  till  ständer- 
nas bepröfvande.  Den  hade  väl  endast  för  år  1724  hunnit  utarbetas, 
men  för  detta  år  hade  dock  persedelextrakterne  för  alla  genom  tullen 
in-  och  utgående  varor  blifvit  genomgångna,  och  på  grund  af  dessa 
balansen  uträknad.  Collegium  hade  dervid  begagnat  den  methoden, 
att  beräkna  hvarje  importerad  artikels  pris  efter  det  i  utlandet  gäl- 
lande, samt  dertill  lägga  15  procent  för  transportkostnader,  utrikes 
tullar  och  andra  kostnader,  samt  ytterligare  6  procents  ränta ,  "emedan 
det  mesta  togs  på  kredit".  Enligt  denna  beräkning  hade  man  funnit 
importen  utgöra  ett  värde  af  ISYa  millioner  daler  kmt,  då  1  Rdr 
H.  Bco  beräknades  till  34  mark,  samt  exporten  i  det  närmaste  18 
mill.  d.  kmt.  För  den  åsigten,  att  riket  således  haft  öfvervigt  borde 
man  dock,  trots  dessa  siffror,  noga  akta  sig,  ty  en  mycket  vigtig 
post  hade  ej  blifvit  i  räkningen  upptagen,  nemligen  lurendrägerierna. 
Ej  heller  kunde  man  för  visso  uppgifva  deras  värde,  men  mycket 
sannolikt  ansågs  dock,  att  de  öfverstego  12  mill,  d.  kmt^).  Den 
olofliga  importen  skulle  således  hafva  uppgått  till  nära  lika  mycket 
som  den  lofliga,  ett  förhållande  som  synes  föga  antagligt  när  man 
besinnar,  att  tullarne  i  allmänhet  voro  låga,  samt  att  importen  till 
stor  del  utgjordes  af  mycket  skrymmande  varor,  således  svåra  att  olof- 
ligen  införa,  såsom  spanmål,  salt,  fisk  och  dylikt.     Emellertid  stod 


1)  Borgarest:s  mem.  1  Juli  1727.    E.  H.  A. 

2)  Commerce-CoU.  ber.  om  H.  Balansen  14  Mars  1726.  R.  H.  A.  Värdet  af 
lurendrägerierna  hade  Collegium  funnit  genom  den  beräkning,  att  borgerskapet 
hade  erbjudit  sig  gifva  för  tullarne  324,000  d.  smt  mera  än  de  inbragt.  Antoges 
nu  denna  summa  utgöra  endast  8  7o  af  de  lurendrägade  varornas  värde,  sa  fick 
man  sädana  för  ett  belopp  af  öfver  12  mill.  d.  kmt. 


23 

nu  der  den  rysliga  siffi^an  af  9  mill.  såsom  betecknande  undervigten , 
och  ständerna  förskräcktes  så  deraf,  att  de  funno  "att  aldrig  rikets 
invärtes  hushållning  och  Commercie  varit  sin  undergång  så  nära, 
och  den  sista  olyckan  och  yttersta  fattigdom  stod  för  dörren"  ^). 
Det  återstod  nu  att  finna  bot  mot  denna  undervigt,  och  ju  förr  de- 
sto heldre,  emedan  riket  ej  länge  skulle  kunna  uthärda  med  en  så 
täraude  sjukdom.  Commerce-Collegium  såsom  allmänna  hushållnin- 
gens målsman  hade,  sin  pligt  likmätigt,  ej  nöjt  sig  med  att  endast 
gifva  en  nedslående  öfversigt  af  denna  hushållnings  resultat,  utan 
äfven  bifogat  en  fullständig  plan  till  dess  reformerande  och  upp- 
hjelpande.  Främsta  medlet  dertill  var,  "att  hålla  rikets  återstående 
produkter  vid  en  stadig  och  fördelaktig  debit".  Detta  var  så  mycket 
nödvändigare,  som  rikets  gamla  och  herrliga  exportprodukter  mycket 
förminskats.  Så  hade  koppartillverkningen  fallit  till  2000  skeppund, 
mot  2  å  3  gånger  så  stort  belopp  förut.  Silfververket  förmådde  nu 
mera  icke  bära  sig  sjelft,  och  skogarne  voro  så  medtagne,  att  inga 
mineralier  i  jorden  kunde  bearbetas,  att  endast  föga  kunde  räknas 
på  export  af  skogens  alster,  och  att  af  tjära  producerades  endast 
3—4000  läster  i  stället  för  de  förr  vanliga  8— 9000").  Jerntill- 
verkningen  hade  visserligen  stigit  i  både  pris  och  mängd,  men  genom 
bergslagernas  egenvillighet  hade  jernet  här  hemma  blifvit  så  dyrt, 
att  det  ej  kunde  med  fördel  afsättas^).  En  ledsam  följd  deraf  var 
att  de  utländska  jernverkens  uppkomst  befordrades,  särdeles  de  Ky- 
ska, med  hvilka  vi  dessutom  ej  kunde  hålla  pris,  emedan  regeringen 
derstädes  tagit  så  många  åtgärder,  att  jernet  der  föga  kostade  O- 
Efter  allt  detta  skulle  man  hafva  väntat  förslag  för  att  höja  och  lifva 
produktionen  af  rikets  exportvaror.  Men  sådan  var  dock  ej  Collegii 
afsigt,  ty  att  öka  produktionen  af  särdeles  sådana  varor,  hvarpå 
Sverige  egde  liksom  ett  "naturligt  monopol",  skulle  endast  tjena  till 
att  ytterligare  sänka  deras  pris  och  sålunda  minska  rikets  behållning. 
Också  blef  länge  handelspolitikens  främsta  mål  att  hålla  varorna 
vid   en   "stadig    debit"   och   att   för   detta   ändamål   ordna   och  be- 


1    Borgarestrs  ofvananf.  memorial. 

2)  EnHgt  H.  Bal.  hade  år  1724  utskeppats  koppar,  messing  och  metallstycken 
för  1,682,000  d.  kmt,  hvilket  efter  540  d.  kmt  per  skeppund  koppar  skulle  göra 
ett  belopp  af  öfver  3,100.  EnHgt  Pahnblad  (Skandia  V.  pag.  43)  gaf  Stora  Kop- 
parberget åren  1720—29  i  medeltal  5,791  skeppund.  Åtskilliga  uppgifter  ang. 
tillverkningen  af  silfver,  tjära,  jern  m.  m.  se  äfven  Palmblad  pag.  32,  41,  49  o.  s.  v. 

3)  1724  exporterades  för  öfver  12  mill.  d.  kmt,  hvilket,  då  jernet  gäUde  54 
d.  kmt  per  skeppund,  utvisar  en  exporterad  qvantitet  af  öfver  220,000  skeppund. 

4)  Commerce-Collegii  ber.  om  Hand.  Bal. 


24 

gränsa  produktionen  samt  hindra  allt  "kladdande  i  handeln".  Nu 
hade  visserligen  t.  ex.  jernet  stigit  betydligt  utomlands,  men  ej  till 
bruksegarnes  fromma,  emedan  tackjernet  i  riket  var  uppstegradt  i 
pris  ända  till  tredubbelt  mot  förr,  hvarigenom  på  stångjernet  mindre 
vanns  än  då  detta  endast  gällde  30  d.  kmt.  Detta  berodde  derpå, 
att  bruksegarena  måste  taga  tackjernet  ur  andra  eller  tredje  hand, 
emedan  bergs-  och  uppstäder  enligt  gamla  privilegier  förlade  bergs- 
lagerna och  togo  tackjern  i  betalning.  Derför  föreslogs  nu  af  Colle- 
gium,  att  slika  städer  skulle  upphäfvas  och  ej  längre  få  förlägga 
bergslagerna,  eller  åtminstone  förbjudas  att  taga  tackjern  i  betal- 
ning för  sina  fordringar.  Endast  bruksegaren  skulle  få  köpa  tack- 
jern, och  endast  så  mycket  han  behöfde  för  sitt  verk,  men  ej  att 
handla  med.  Den  förra  delen  af  detta  förslag  förkastades  väl  på 
grund  af  städernas  motstånd,  och  bergsstäderna  bibehöllos  vid  sin 
gamla  rätt  och  fria  handel  i  bergslagen,  men  Hammarpatronerne 
derimot  ålades  att  hädanefter  som  förr  endast  köpa  tackjern  ur  egen 
bergslag  eller  der  de  af  ålder  varit  vane,  samt  att  lämpa  sitt  smide 
efter  det  förråd ,  som  i  samma  orter  kan  tillverkas ') ,  hvarigenom 
sålunda  den  uttalade  principen  om  förekommande  af  "kladdandet  i 
handeln"  erhöll  sanktion.  För  reglerandet  af  tjäruhandeln  föreslogs 
äfven  att  inrätta  ett  Compagni,  men  ständerna,  besinnande  allt  det 
missnöje  och  de  klagomål,  h vartill  dylika  Compagnier  under  förra 
århundradet  gifvit  anledning,  tvekade  om  dess  lämplighet,  och  be- 
gärde att  före  nästa  riksdag  ingen  sådan  åtgärd  måtte  vidtagas ,  ehuru 
väl  den  kunde  vara  nyttig  för  handelns  och  prisens  stegrande^). 

Det  andra  medlet,  att  återvinna  en  fördelaktig  handelsbalans,  var 
naturligen  att  minska  importen  genom  att  anlägga  manufakturer, 
och  sjelfva  förädla  så  de  in-  som  utländska  råvarorne.  Att  ej  långt 
förut  så  skett  berodde,  enligt  Commerce-Collegii  åsigt,  visserligen  till 
en  del  derpå,  att  riket  haft  öfvervigt  endast  genom  sina  herrliga 
produkter,  och  sålunda  ej  behöft  dylika  manufakturer,  men  främsta 
anledningen  var  dock  lika  mj^cket  brist  på  lust,  anlag  och  vilja,  som 
på  kunskap  och  kapital.  Äfvenledes  var  det  en  sanning,  att  kapi- 
talerna  så  använda  ej  gåfvo  till  en  början  så  stor  profit,  som  en 
köpman  kunde  erhålla  med  hjelp  af  utländsk  kredit.  Den  föreställ- 
ningen var  dessutom^  allmän,  att  klimatet,  lifsmedlens  dyrhet  och 
nationens  egenskaper  voro  oöfvervinneliga  hinder  för  att  hålla  mark- 


1)  Jfr  Res.  på  städernas  besvär  28  Aug.  1727.     §  7. 

2)  R.  St.  bref  4  Aug.  1727.    R.  A. 


25 

nad  med  utländingen,  hvilken  föreställning  Holländare,  Engelsniän 
och  Tyskar  på  allt  sätt  sökte  utsprida  inom  riket,  deri  troget  under- 
stödda af  dem,  hvilkas  fåfänga  fann  behag  i  de  utländska  varornas 
utseende  och  goda  pris.  Erfarenheten  hade  likväl  lärt  att  detta  allt 
var  blott  inbillning,  emedan  den  svenska  nationen  ofta  funnits  öf- 
verträffa  andra  i  fint  och  nätt  arbete,  och  det  var  fullkomligt  sä- 
kert, att  lifsmedlen  voro  dyrare  i  Holland  och  England  än  här'). 
Borgareståndet  instämde  i  Collegii  goda  tanke  om  nationens  dug- 
lighet, men  ansåg  orsaken,  hvarför  alla  hittills  gjorda  försök  att 
inrätta  manufakturer  haft  så  ringa  framgång,  vara  det  förvända 
sättet  att  gå  tillväga.  Den  naturliga  ordningen  vore  nemligen,  att 
begynna  med  sådana  fabriker,  hvartill  landet  sjelft  producerar  råva- 
ror, eller  sådana  som  skattas  oundgängliga  och  sålunda  hafva  att 
påräkna  en  säker  och  hastig  afsättning.  Så  var  det  en  obotlig  skada, 
att  man  här  försummat  jern-  och  stålfabriker,  så  mycket  mera,  som 
andra  nationers  idoghet  nu  mera  gjort  afsättningen  utom  riket  af 
dessa  varor  mycket  svår.  Genom  att  ringakta  denna  naturliga  ord- 
ning och  anlägga  fabriker  för  mindre  nödiga  varor,  hade  dessas  af- 
sättning försvårats  och  verken  lättare  blifvit  komprometterade.  En 
annan  orsak  var  visserligen  äfven  bristen  på  rörliga  kapital,  som 
gjorde  nödvändiga  stora  intressentskaper  och  stora  privilegier'). 
Riksens  Ständer  delade  å  sin  sida  fullkomligt  den  åsigten,  att  ej 
några  nationens,  klimatets  eller  lefnadssättets  brister  och  felaktig- 
heter lade  hinder  i  vägen  för  industriens  framtid,  endast  försigtiga 
och  kloka  anstalter  vidtogos.  Dock  vore  intet  att  hoppas  så  vida 
ej  staten  gjorde  början,  emedan  erfarenheten  mera  än  tillräckligt 
lärde,  att  sådana  verk  aldrig  immediate  af  sig  sjelfva  kunde  upp- 
komma, samt  att  "alla  nyttiga  manufakturverk  straxt  i  sin  början 
gå  under  och  ödeläggas,  så  framt  de  ej  af  publicum  i  tid  under- 
stödjas och  förses  med  sådana  förmåner  och  friheter,  som  kunna  un- 
danröja svårigheterna,  hvarpå  de  flesta  utomlands  florerande  manu- 
fakturer äro  bevis,  emedan  de  till  större  delen  genom  publika  fonds 
och  ansenliga  friheter  bragt  sig  opp  till  den  fullkomlighet,  att 
mångdubbelt  ersätta,  hvad  de  skulle  tyckas  hafva  kostat  publicum 
i  dess  inkomster"^). 


1)  Commerce-Collegii  ofvananf.  bet.  om  Hand.  Bal. 

2)  Borgarest.  memorial  1  Juli  1727. 

3)  R.  St.  bref  om  privilegier  för  Alingsås  3  Juni  1727.     R.  A. 


26 

Med  sådan  uppfattning  af  industriens  behof  kunde  ej  ständerna 
göra  många  invändningar,  då  Commerce-Collegium  begärde  att  efter 
andra  länders  exempel  här  skulle  göras  begynnelse  ocli  läggas  grund- 
val till  manufakturer  genom  anslag  af  publika  medel.  Collegium 
tillade  likväl,  att,  om  ej  denna  dess  begäran  bifölls,  det  skulle  sin 
pligt  likmätigt  nog  ändå  veta  att  finna  medel  hvarigenom  ändamålet 
kunde  vinnas,  ehuru  det  visserligen  ej  vore  hågadt  för  tvångsåt- 
gärder. Lyckligtvis  behöfdes  ej  för  tillfället  några  sådana,  ty  stän- 
derna förklarade  sig,  på  borgareståndets  hemställan,  genast  färdiga 
att  bevilja  nödiga  anslag.  Rikets  fattigdom  kunde  ej  anses  böra 
afskräcka  från  denna  helsosamma  afsigt,  då  den  endast  borde  kraf- 
tigare mana  att  lägga  sig  vinn  derom.  Den  svårigheten  mötte  lik- 
väl, att  man  ej  visste  hvarifrån  de  nödiga  fonderna  skulle  tagas, 
men  borgareståndet,  som  serdeles  intresserade  sig  för  frågans  lyck- 
liga lösning,  hade  vetat  finna  utvägar,  hvarigenom  tillgångar  kunde 
"med  minsta  gravation  för  riket  erhållas,  på  samma  gång  som  med 
största  fördel  disponeras".  Enligt  dess  förslag  borde  medlen  samlas 
dels  genom  direkt  beskattning ,  dels  äfven  genom  afgifter  på  han- 
deln. En  allmän  personell  afgift,  så  billig  att  äfven  den  fattigaste 
kunde  betala  den,  vore  den  rättvisaste,  emedan  hela  landet  hade 
fördel  af  manufakturerna,  sålunda  äfven  borde  i  sin  helhet  bidraga 
till  dem.  Afgiften  borde  upptagas  på  samma  sätt  och  efter  samma 
grunder  som  lön-  och  betalningsafgiften ,  utgå  med  en  åttondedel  af 
dennas  belopp  och  under  fem  år  till  en  början.  Genom  en  kalkyl, 
som  dock  ej  är  utförd,  fann  borgerskapet  att  genom  ett  dylikt  för- 
skott till  manufakturerna  af  endast  100,000  Rdr  skulle  landet  inom 
10  år  hafva  vunnit  5  millioner.  Huru  rättvis  och  nyttig  denna 
skatt  nu  än  var,  trodde  man  sig  dock  ej  derigenom  kunna  vinna  en 
för  det  stora  ändamålet  tillräcklig  fond,  och  den  borde  derföre  un- 
derstödjas genom  en  annan  afgift,  som  hade  den  fördelen  att  äfven 
indirekte  bidraga  till  manufakturernas  uppkomst,  genom  att  i  nå- 
gon mån  skydda  dem  för  den  utländska  konkurrensen.  En  särskild 
tullafgift  skulle  således  läggas  på  alla  sådana  utländska  varor,  som 
här  hemma  kunde  tillverkas,  dock  ej  högre  än  5  procent  af  värdet 
till  en  början  och  till  dess  fabrikerna  så  tilltagit,  att  de  kunde 
förse  riket  med  varor.  De  genom  såväl  denna  tull  som  den  perso- 
nella afgiften  inflytande  medlen  skulle  förenas  och  tillsammans  för- 
valtas såsom  en  stadigvarande  fond  af  ständernas  egna  deputerade, 
hvartill  borde  utses  de,  som  hade  kunskap  om  näringarnes  och  all- 
männa hushållningens  väsende  O- 

1)  Borgarest.  1  Juli  1727.    E.  H.  A. 


27 

Eikets  Ständer,  som  erkände,  att  manufakturer  voro  för  under- 
vigtens  afhjelpande  nödigare  än  allt  annat,  biföllo  alla  dessa  förslag 
och  förordnade  att  såväl  den  ena,  som  den  andra  afgiften  skulle  ut- 
göras på  föreslaget  sätt,  och  under  gemensamt  namn  af  "Lands- 
hjelp",  för  att  ej  genom  ett  namn,  direkte  häntydande  på  ändamålet, 
väcka  utländingens  uppmärksamhet.  Landshjelpsfonden  skulle  förval- 
tas af  Ständernas  deputerade,  6  af  Eidderskapet  och  Adeln  och  3 
från  hvardera  af  Preste-  och  Borgarestånden.  För  sjelfva  förvaltnin- 
gen lemnades  noggranna  föreskrifter,  visserligen  vittnande  om  stor 
kärlek  för  den  inhemska  industrien,  men  äfven  om  önskan  att  före- 
komma, det  de  lemnade  understöden  bortslösades  på  omogna  och 
obetänkta  företag.  På  det  sålunda  ej  manufakturverk  måtte  anläggas 
utan  stöd  af  enskilda  kapital  och  endast  i  beräkning  af  hjelp  från 
fonden,  skulle  denna  blott  få  användas  till  understöd  åt  sådane 
verk,  som  redan  voro  påbörjade,  samt  dessutom  genom  läge,  stora 
intressentskaper  och  direktörernes  aflagda  prof  på  kunskaper  och  erfaren- 
het, gåfvo  en  säker  borgen  för  företagets  framgång  och  att  det  med 
tiden  skulle  kunna  af  egna  krafter  bestå.  Ej  heller  skulle  något  af 
fonden  få  bortskänkas,  utan  endast  på  vissa  år  utlånas  räntefritt, 
samt  derefter  på  4 — 5  år  återbetalas,  och  till  fondens  säkerhet  dels 
samtlige  intressenterne  garantera  återbetalningen,  dels  äfven  inteck- 
ning tagas  i  manufakturverkets  fasta  egendom  Sålunda  betryggad 
borde  fonden  alltjemt  bestå,  och  småningom  hjelpa  allt  flere  och  flere 
verk.  till  dess  hela  riket  vore  försedt  med  en  rik  och  blomstrande 
industri.  På  det  ej  denna  vackra  framtidsplan  måtte  rubbas  genom 
några  försök  att  förrj^cka  landshjelpens  sålunda  fastställda  verksamhet, 
belades  slutligen  b  varje  förslag  i  denna  syftning  med  böter  af  1000  daler 
srat.  I  afseende  på  5-procents-afgiften  föreskrefs  uttryckligen,  att  den 
endast  borde  drabba  sådana  varor,  för  hvilkas  tillverkande  fabriker 
här  voro  inrättade,  på  det  ej  allmänheten  måtte  onödigtvis  betungas 
med  drygare  pris  på  behöfliga  produkter  ')•  Den  var  således  egent- 
ligen att  betrakta  såsom  ett  skydd  mot  den  fruktade  utländska  kon- 
kurrensen, men  utgjorde  äfven  allt  hvad  man  i  detta  afseende  ansåg  sig 
kunna  medgifva,  åtminstone  tills  vidare.  Ty,  sade  Borgareståndet,  alltför 
tidiga  förbud  eller  höga  tullsatser  på  varor,  som  ej  i  tillräcklig 
mängd  inom  landet  tillverkas,  tjena  endast  att  uppmuntra  lurendräge- 
rier,  till  fabrikernas  skada ,  men  ej  till  deras  gagn.  När  man  en  gång 


1)  R.  St.  bref    4    Aug.  1727.  R.  A.    Kgl.  Maj:ts   publikation    om    en    allmän 
landshjelp  30  Sept.  1727. 


28 

hunnit  så  långt,  att  rikets  hela  behof  kunde  af  den  inhemska  indu- 
strien fyllas,  då  först  borde  förbud  naot  vidare  införsel  utfärdas. 

Sedan  sålunda  bristen  på  nödigt  kapital  för  industrien  i  någon, 
om  äfven  ringa,  mån  blifvit  undanröjd,  återstod  dock  att  dels  förmå 
medborgarne  öfvergifva  sin  opatriotiska  kärlek  till  utländska  yaror, 
dels  äfven  afskaka  sin  håglöshet  och  med  kraft  arbeta  på  egen ,  lika- 
som på  rikets  förkofran.  Commerce-Collegium  var  outtömligt  på  för- 
slag dertill  och  tycktes  visserligen  dervid  ofta  glömma  sin  utta- 
lade motvilja  mot  "tvångsåtgärder."  Sålunda  var  det  t.  ex.  nödigt  att 
inrätta  sidenfabriker,  emedan  sidenvaror  infördes  till  belopp  af  659,000 
daler  kmt  årligen,  men  dervid  mötte  dock  den  svårigheten,  att  de 
utländska  tygerna  voro  såsom  finare  mycket  begärliga ,  hvartill  äfven 
bidrog  det  skiftande  modet.  Det  var  derför  nödigt  att  först  förbjuda 
bruk  af  andra  tyger  än  släta  eller  på  visst  föreskrifvet  sätt  fa9one- 
rade,  äfvensom  att  för  rättighet  till  handel  med  dylika  varor  stad- 
ga skyldighet  för  de  handlande  i  stapelstäderna  att  förlägga  siden- 
väfstolar.  Derigenom  skulle  naturligen  deras  eget  intresse  förbjuda 
dem  att  taga  del  i  den  befarade  olofliga  införseln,  samt  förmå  dem 
att  i  stället  på  allt  sätt  uppmuntra  afsättningen  af  den  inhemska 
tillverkningens  alster.  Ehuruväl  ett  dylikt  stadgande  varit  gällande 
under  Carl  XI,  ville  dock  ständerna  ej  nu  tyssna  till  detta  Collegii- 
förslag,  lika  litet  som  till  ett  annat,  att  klädesfabrikanterne  skulle 
åläggas  underhålla  en  väfstol  för  fina  kläden  för  hvarje  1000  man  af 
regimenterne,  de  hade  privilegium  att  bekläda.  Derigenom  skulle  likväl 
lätt  nog,  "enär  80 — 100  väfstolar  kunde  fylla  hela  rikets  behof,  be- 
sparas tre^erdedelar  af  de  stora  kapital,  som  nu  för  denna  vara  utgå 
ur  riket."  För  att  inom  landet  frambringa  råvaran  för  linneväfverier 
borde  hvarje  hel  bondgård  åläggas  utså  6  kannor  linfrö  årligen,  samt 
städerna  i  Norrland,  Finland,  Halland,  Westergötland  m.  fl.  provin- 
ser inkalla  utländska  linneväfvare  och  -spinnare  för  att  undervisa 
qvinfolken.  Då  tvenne  års  erfarenhet  hade  lärt,  att  tobak  här  i  landet 
godt  trifdes  och  tobaksspinnerier  här  redan  funnos  anlagda ,  så  borde 
planteringen  af  denna  vara  ytterligare  uppmuntras,  och  för  detta 
ändamål  småstäderna  åläggas  egna  sig  deråt,  samt  derimot  införsel 
af  spunnen  tobak  förbjudas  ').  Allt  detta  funno  dock  ständerna  föga 
förenligt  med  sunda  grundsatser,  ty  de  ville  ej  något  tvång.  Visser- 
ligen, sade  de,  vore  det  nj^ttigt  om  tillräckligt  lin  här  kunde  odlas, 
men  om  man  drefve  denna  odling  alltför  brådstörtadt,  måste  det  vanliga 


1)  Commerce-Collegii  ber.  om  Handels-Balansen. 


29 

åkerbruket  lida  och  spanmålsbristen  tilltaga.  Derför  borde  ej  någon 
förordning  derom  utfärdas,  ej  heller  något  visst  qvantum  utsättas, 
utan  det  lemnas  åt  landshöfdingarne  att  finna  lämpliga  utvägar  för 
ändamålets  vinnande.  Att  ålägga  småstäderna  öfvergifva  sitt  lilla  landt- 
brukföratt  odla  tobak,  ansågo  de  särskildt  vara  ett  alltför  betänkligt 
ingrepp  i  eganderätten ,  för  att  kunna  tillstyrkas.  Som  dock  under- 
balansen fordrade  några  åtgärders  vidtagande,  och  särdeles  i  afseende 
på  tobaksindustrien,  emedan  konsumtionen  af  denna  vara  beräknades 
utgöra  ett  värde  af  23  tunnor  guld  årligen  '),så  skulle  landshöfdin- 
garne uppmanas  att  med  understöd  och  goda  råd  söka  förmå  för- 
mögne  personer,  att  i  stora  societeter  anlägga  tobaksplantager,  så  att 
redan  nästa  år  i  hvarje  län,  som  dertill  fanns  tjenligt,  kunde  finnas 
åtminstone  20  tunnland  sådane.  Inom  4  år  skulle  man  på  det  sättet 
hafva  kommit  derhän,  att  all  tillverkad  tobak  kunde  till  införsel 
förbjudas,  och  sålunda  detta  ruinerande  aflopp  för  landets  pennin- 
gar tillstoppas  ^).  Åt  Ahlström ,  som  redan  anlagt  en  tobaksplantage 
vid  Alingsås,  lemnades  äfven  bekräftelse  och  förlängning  för  6  år 
på  ett  årligt  anslag  af  2000  daler  smt,  med  vilkor  att  införskrifva 
utifrån  ytterligare  en  tobaksplanterare ,  för  att  jemte  de  förutvarande 
undervisa  svenska  drängar  i  denna  konst,  som  sålunda  skulle  spridas 
öfver  landet  ^). 

Om  alla  de  anstalter  vidtogos,  som  Commerce-Collegium  hade 
föreslagit,  så  beräknade  det,  att  undervigten  i  handeln  skulle  redu- 
ceras till  2j  million  daler  kmt,  hvilken  åter  borde  kunna  stoppas 
genom  landtbrukets  upphjelpande.  Kedan  före  riksdagen  hade  Kam- 
mar-Collegium  fästat  regeringens  uppmärksamhet  derpå,  att  1723 
och  1724  hade  årligen  införts  3  å  400,000  tunnor  spanmål  till  ett 
värde  af  2  millioner  daler  smt ,  och  dervid  andragit ,  att  då  man  af 
erfarenhet  visste,  att  detta  förhållande  endast  berodde  af  dålig  hus- 
hållning och  slätt  jordbruk,  så  borde  åtgärder  vidtagas  för  att  af- 
hjelpa  denna  sädesbrist ,  som  så  mycket  nedtryckte  handelsbalansen  % 
Kegeringen  tillsatte  då  en  ekonomi-kommission  af  några  riksråd  och 
andra  kunnige  personer,  för  att  gemensamt  öfverlägga,  men  den  tyckes 
vid  riksdagens  början,  då  regeringen  rekommenderade  frågan  åt  stän- 
dernas synnerliga  uppmä  ksamhet  ^) ,  ej  hafva  medhunnit  mera  än  att 


1)  Enligt  Commerce-Collegii  Hand.-Bal. -räkning  infördes  år  1724  tobak  allenast 
för  omkring  3  Va  t.  guld. 

2)  Jfr.  E.  St.  bref  ang.  linsåendet  och  tobaksplanteringen  4  Aug.  1727.    R.  A. 

3)  R.  St.  bref  3  Juni  1727.    R.  A. 

4)  Rådsprot.  8  Juni  1725.    R.  A. 

5)  Sekr.  prop.  om  inrikes  ärenden  1726.    R.  H.  A. 


30 

infordra  uppgifter  från  landshöfdingarne.  Ständerna  fastade  sig  egent- 
ligen vid  den  redan  nu  alltför  långt  drifna  bran  vinsbränningen,  så- 
som en  väsendtlig  orsak  till  sädesbristen,  och  yttrade  den  åsigt,  att 
bränning  till  afsalu  endast  borde  medgifvas  större,  privilegierade  verk, 
O^k  och  husbehofsbränningen  inskränkas  till  besutne  innehafvare  af  åt- 
minstone Vs  hemman.  Någon  åtgärd  med  anledning  deraf  är  mig 
dock  ej  bekant,  och  under  hela  frihetstiden  sträfvade  lagstiftningen 
förgäfves  att  förekomma  eller  undertrycka  denna  tillväxande  kräft- 
skada på  nationens  hushållning  likasom  på  dess  sedlighet. 

Commerce-Collegii  hushållsplan  hade,  såsom  vi  sett,  i  allmänhet 
emottagits  ganska  gynnsamt  af  ständerna  och  i  sina  flesta  delar  ge- 
nom deras  beslut  blifvit  godkänd.  En  väsendtlig  princip  i  denna 
plan  stötte  dock  på  ett  starkt  och  oöfvervinneligt  motstånd,  emedan 
den  berörde  ett  stånds  privilegier.  Collegium  hade  nemligen  före- 
slagit, på  det  att  industrien  så  mycket  säkrare  och  hastigare  måtte 
i  riket  taga  fart,  det  "alla  städer  borde  förpligtas,  att  endast  idka 
borgerlig  näring,  som  är  handel  och  handtverkerier,  så  att  de,  som 
efter  viss  förelagd  tid  ej  förmå  bevisa  sig  deraf  allena  kunna  bestå, 
blifva  deras  stadsrättigheter  förlustiga;  men  som  det  är  att  frukta, 
det  större  delen  af  städerna  ej  detta  mäkta,  borde  de  till  en  början 
understödjas  af  publike  medel."  Vid  1723  års  riksdag  hade  ett  dylikt 
förslag  äfven  varit  å  bane,  men  ej  kommit  att  öfvervägas  af  stän- 
derna, utan  af  regeringen  blifvit  undertryckt.  Nu  förnyades  det  dock 
och  genomgick  såväl  Collegierna,  som  äfven  Commerce- och  Ekonomi- 
Deputationen.  Då  Collegiernas  betänkande  derom  föredrogs  i  rådet 
förklarade  dock  konungen,  att  han  gjort  en  ed  att  behålla  städerna 
vid  deras  privilegier  och  att  ingen  ändring  i  dem  skulle  ske,  så 
framt  ej  ständerna  sjelfva  kommo  derom  öfverens  ').  I  borgareståndet 
väckte  förslaget  stor  oro,  och  det  protesterade  der  på  det  skarpaste  mot 
ett  sådant  utdömande  af  vissa  städer,  såsom  stridande  mot  både  re- 
geringsformen och  ståndets  privilegier.  Det  hemställde  äfven,  om  ej 
ständerna  gemensamt  borde  söka  utfinna  medel,  att  ej  mellan  riks- 
dagarne förslag  göras  af  Collegier  eller  Landshöfdingar,  som  åsyfta 
intrång  i  det  ena  eller  andra  ståndets  privilegier,  och  som  således 
borde  vid  hårdt  ansvar  förbjudas  ^).  Emot  denna  protest  strandade 
förslaget ,  sä  mycket  lyckligare ,  som  det,  väl  utan  gagn  för  den  tryckta 
landsbygden,   endast   skulle  ytterligare  hafva  befästat  den   konstlade 


1)  Eådsprot.  14  Febr.  1727.    R.  A. 

2)  Borg.ståndets  mem.  27  Mars  1727.    E.  H.  A. 


31 

och  hämmande  ai betsfördelning,  som  16:de  och  17:de  seklernas  poli- 
tiska ekonomi  så  skarpt  utpräglat. 

Städerna  lyckades  sålunda  att  värja  sina  hotade  privilegier.  De 
fingo  behålla  sitt  lilla  landtbruk,  och  sin  rätt  att  med  uteslutande 
af  landsbygden  drifva  allehanda  så  kallade  stadsnäringar.  Ej  nöjda 
dermed  ville  de  äfven  behålla  dessa  näringar  i  skydd  för  den  ut- 
ländska konkurrensen,  och  begärde  derföre,  att,  enär  de  inrikes 
handtverkerierna  nu  mera  hunnit  till  den  fullkomlighet,  att  de  af 
här  i  landet  fallande  rudimaterier  tillverka  lika  goda  varor,  som  nå- 
gorstädes  i  utlandet,  samt  äfven  i  tillräcklig  myckenhet  för  rikets 
behof,  all  införsel  måtte  af  sådant  främmande  arbete  förbjudas. 
Ständerna  funno  väl  denna  begäran  temligen  vådlig  att  utan  in- 
skränkning bevilja,  men  som  de  dock  måste  medgifva,  att  ett  dylikt 
förbud  skulle  minska  underbalansen  och  hindra  penningarnes  utgå- 
ende ur  landet,  så  begärde  de,  att  regeringen  måtte  vidtaga  åtgär- 
der, att  på  tjenligt  sätt  utestänga  sådana  varor,  som  manufakturer 
och  handtverkerier  i  riket  kunde  tillverka  i  för  landet  tillräcklig 
qvantitet.  Dock  skulle  först  vederbörande  höras  deröfver  samt  äfven 
noga  tillses,  att  ej  derigenom  de  inrikes  gjorda  och  till  införsel 
förbjudna  varorna  stegrades  i  pris ') ,  ett  problem ,  som  frihetsti- 
dens hela  hushållskonst  ej  förmådde  lösa. 

Derimot  misslyckades  denna  gång  våra  hedervärda  skråembetens 
fordran  att  befrias  äfven  från  all  inhemsk  konkurrens,  hvarigenom 
visserligen  riket  skulle  hafva  gifvit  "sine  handtverkare  genom  skråna 
i  våld  att  disponera  det  aldraväsendtligaste  af  hela  hushåldnings- 
verket,  efter  deras  eget  godtycke  och  enskilda  intresse"-).  Ehuru 
väl  genom  ett  cirkulär  året  förut  frimästerskapet  blifvit  så  till  vida 
inskränkt,  att  för  dess  åtnjutande  fordrades  3—4  års  regelmässig 
.tjenst  och  arbete  såsom  gesäll,  så  sökte  likväl  handtverkarne  nu, 
anförda  af  Stockholms  samtlige  skråembeten,  att  få  denna  förhatade 
institution  fullständigt  upphäfd.  De  anförde  såsom  skäl  dertill, 
att  ungdomen,  utan  att  vara  bunden  vid  skråordningarne,  ej  kunde 
hållas  till  lydnad  och  erhålla  någon  rätt  undervisning,  att  i  följd 
deraf  konster  och  vetenskaper  förföllo  och  tillverkningarna  blefvo 
sämre.  Äfven,  förklarade  de,  måste  den  öfverklagade  dyrheten  ge-  ^  ( 
nom  frimästerskapet  stegras,  emedan  när  flera  mästare  skola  dela 
samma  belopp  arbete,  måste  hvar  och  en  taga  större  ersättning  der- 


1)  R.  St.  bref  4  Ang.  1737.    R.  A. 

2)  Nordenkrantz  "Arcana  oeconomise  et  commercii"  etc. 


32 

för  för  att  kunna  lefva.  Petitionen  remitterades  till  Ekonomi-  och 
Commerce-Deputationen,  hvilken  sedan  Commerce-Collegii  betän- 
kande blifvit  inhämtadt,  afstyrkte  densamma  i  sådana  ordalag  och 
på  så  väl  motiverade  grunder,  att  det  är  svårt  att  förstå,  huru  skråna 
redan  ~vid  följande  riksdag  kunde  lyckas  genomdrifva  sin  begäran. 
Deputationen  förklarade,  att  de  svårigheter  och  omkostnader,  som 
skråna  lade  i  vägen  för  erhållande  af  mästerskap,  alldeles  ej  tj enade 
att  höja  arbetsskickligheten  och  säkerheten  för  godt  arbete,  utan 
tvärtom  tillintetgjorde  all  täflan  och  dermed  äfven  det  bästa  medlet 
att  erhålla  en  öfverflödig  tillverkning  till  lågt  pris.  Ungdomen ,  långt 
ifrån  att  genom  skrået  vänjas  till  flit  och  goda  seder,  lärde  endast 
lättja  och  olust  för  ett  lönlöst  arbete,  hvarvid  den  för  många  år 
fastkedjades ,  samt  att  längta  efter  gesälltiden,  endast  för  att  njuta 
dess  fröjder  och  frihet,  men  ej  för  arbetets  och  yrkets  skuld.  Att 
ej  handtverkerierna  bättre  förkofrades  under  skrå  än  under  friheten 
bevisades  af  Hollands,  Englands  och  flere  länders  exempel,  och  de 
nånga  formerna  och  ceremonierna  voro  endast  narrspel,  som  förtogo 
håg  och  tid  för  ett  nyttigare  arbete.  Den  fruktan,  att  en  mängd 
okunnigt  folk  skulle  skynda  att  blifva  frimästare,  vore  fullkomligt 
ogrundad,  emedan  allmänheten  snart  skulle  upphöra  att  anlita  den 
okunnige,  som  då  måste  återgå  under  skrået.  Derimot  måste  flit, 
omsorg  och  en  växande  skicklighet  blifva  följden  deraf,  att  hvar  och 
en  endast  kunde  lita  på  sig  sjelf  och  på  det  förtroende  han  för- 
mådde ingifva  allmänheten.  Frimästerskapets  bibehållande  tillstyrk- 
tes sålunda  såsom  enda  medlet  att  häfva  skrånas  skadliga  monopol, 
men  man  borde  dock  ej  derför  förbise  en  mängd  andra  medel  till 
industriens  kraftiga  hjelp.  Deribland  ställde  deputationen  främst 
ungdomens  uppfostran  till  praktisk  duglighet,  "så  att  all  ungdom 
och  barn  af  sämre  vilkor,  kunde  fu  en  sådan  undervisning,  som  se-^ 
dan  blefve  dem  nyttig  i  alla  andra  professioner,  då  de  intet  ville 
eller  kunde  fortfara  med  studierna"  •) 

Sedan  1723  års  riksdag  hade  Alingsås  manufakturverk  blifvit 
anlagdt.  Ahlström  hade  till  riket  infört  dels  utländske  arbetare,  dels 
en  mängd  olika  redskap  och  maskiner,  så  att  redan  nu  7  olika  slags 
industrigrenar  drefvos,  nemligen  siden-,  klädes-,  strump-  och  band- 
väfveri,  tobaksspinneri  med  flera.  Företaget  var  grundlagdt  dels 
på  de  kapital  Ahlström  medfört,  dels  äfven  på  aktier,  hvilka 
tecknats   af  konungen,    flera   medlemmar   af  rådet   och  andra  högt 


1)  Ek.   och  Com.   Dep.  bet.   21   April  1727.    Hos   Backmanson;  Are.  oec. 
et  som. 


33 

uppsatte  män ,  samt  särdeles  brukspatroner  i  Wermland.  Det  unga  in- 
dustriföretaget hade  dock  att  kämpa  med  en  mängd  svårigheter,  som 
dess  egna  krafter  ej  voro  tillräckliga  att  undanrödja,  hvarför  Ahlström 
begärde  ständernas  mellankomst  och  dijelp.  Dessa  visade  sig  dertill 
särdeles  villiga,  på  samma  gång  de  erkände  otvunget,  att  Ahlström 
genom  sina  inrättningar  gjort  sig  väl  förtjent  om  fåderneslandet , 
och  borde  på  allt  sätt  uppmuntras  och  hjelpas.  Nj^a  och  förbättrade 
prixilegier  beviljades  derför,  hvarigenom  flere  intressenter  borde 
kunna  erhållas  och  de  svåraste  stötestenarne  undanrödjas.  Sålunda, 
då  beständiga  tvister  yppats  mellan  manufakturverket  och  staden 
Alingsås,  förenades  de  båda  på  det  sätt,  att  staden  förlorade  sina 
privilegier  och  fick.derimot  tillgodonjuta  manufakturverkets.  Detta 
åter  tillerkändes  alla  stadens  hus,  egor  och  inkomster,  ja  äfven 
dess  .  riksdagsmannarätt ,  mot  skyldighet  att  fullgöra  stadens  för- 
pligtelser,  med  frihet  likväl  för  kontributioner  och  borgerliga  besvär. 
Alingsås'  borgerskap  hade  sjelft  begärt  en  sådan  förändring,  hvari- 
genom det  hoppades  vinna  "förbättring  i  sin  usla  belägenhet  och 
näringslösa  tillstånd".  Denna  manufakturstad  skulle  dessutom  styras 
enligt  fullkomligt  särskilda  grundsatser,  ty  på  Ahlströms  enträgna 
begäran  medgafs,  att  den  fick  "benådas  med  en  egen  jurisdiktion 
och  embetsrätt,  att  under  manufakturiets  hufvud-  eller  styresmän, 
samt  med  skicklige  handtverksmästare  och  andra  personer  till  bi- 
sittare,  upptaga  och  afgöra  alla  de  mål,  som  höra  till  verkets  och 
ortens  stj^else,  ekonomi  och  politi,  efter  de  reglor,  som  nyttiga 
pröfvas,  och  hvarom  en  särskild  handtverkslag  till  Kongl.  Maj:ts 
approbation  kunde  framdeles  projekteras".  Ahlström  ansåg  en  sådan 
jurisdiktion  alldeles  oundgänglig  för  att  förekomma  en  för  arbetarne 
och  verket  outhärdlig  tidspillan  genom  alla  måls  dragande  inför 
vanligt  forum,  och  huru  mycket  han  höll  derpå,  samt  med  hvad 
skäl,  synes  af  hans  under  följande  år  oupphörligt  återkommande 
yrkande,  att  genom  Commerce-Collegium  erhålla  den  begärda  handt- 
verkslagen  0.  För  att  undgå  de  svårigheter,  hvaröfver  industrien 
och  handeln  såväl  nu,  som  under  17:de  seklet,  bittert  klagade,  och 
som  härledde  sig  från  exekutionsprocessens  långsamhet  och  de  många 
undflykter,  som  med  framgång  brukades  af  gäldenärer,  beviljades 
Ahlström  att  utan  vidare  rättegång  genast  erhålla  handräckning  för 


1)  En  sådan  särskild  lagskipning  stadgades  till  en  del  i  27  §  af  1668  års  privi- 
legier för  handtverkshusen ,  äfvensom  det  är  bekant,  att  Carl  XI  hade  varit  all- 
varsamt betänkt  på  att  här  göra  gällande  en  allmän  handelsjurisdiktion ,  lånad 
väsendtligast  från  de  fransyska  institutionerna. 


34 

verkets  klara  fordringars  utsökande,  samt  äfven  förmånsrätt  framför 
ej  prioriterade  fordringsegare.  Dessutom  medgafs  äfven  privilegium 
exclusivum  under  vissa  år  för  ett  bandväfveri,  hvartill  dyrbara,  hit- 
tills i  landet  okända,  maskiner  blifvit  införda,  penningunderstöd  för 
tobaksplantering,  för  korrespondenser  m.  m  Genom  alla  dessa  pri- 
vilegier hoppades  ständerna,  att  deita  manufakturverk  skulle  föda  af 
sig  ett  långt  större  och  ymnigare  antal,  som  derifrån  skulle  sprida 
sig  i  riket,  såsom  från  ett  "seminarium  och  handtverksskola"').  Väl- 
viljan stannade  dock  ej  dervid,  utan  anslogs  äfven  hela  inkomsten 
af.laridshjelpen  intill  nästa  riksdag  till  detta  verk,  att  under  10  år 
åtnjutas  räntefritt  såsom  lån  och  förskott.  Derigenom  blef  Alingsås 
verkligen  i  ej  ringa  mån,  hvad  man  sedermera  ofta  hör  det  kallas, 
ett  Riksens  Ständers  verk,  en  modell  och  bildningsskola  för  fabriks- 
industrien ^). 

Eegeringen,  såsom  verkställare  af  ständernas  vilja,  fann  sig  der- 
vid öfverhopad  af  flerahanda  oförutsedda  svårigheter,  dels  i  följd  af 
tvetydigheten  i  ständernas  egna  föreskrifter,  dels  äfven  i  följd  af  de 
protester,  som  mötte  de  derpå  grundade  förordningarna.  För  att 
verkställa  beslutet  om  5-procents-afgiften  hade  sålunda  Commerce- 
Collegium  erhållit  uppdrag  att  utarbeta  förteckning  på  de  varor,  som 
borde  med  denna  extra  tullafgift  belastas,  äfvensom  projekt  till  de- 
ras värdering.  Då  dessa  handligar  inkommit  gillades  de  omedelbart 
af  regeringen,  som  äfven  genast  derefter  utfärdade  en  publikation, 
utan  aning,  tyckes  det,  om  alla  de  svårigheter,  som  deraf  skulle  följa^). 
Vid  påföljande  vårs  import  förnummos  likväl  häftiga  klagomål  öfver 
taxan,  såsom  godt5^cklig  och  förtryckande,  och  en  deputation  af 
Stockholms  handlande  framförde  till  rådet  dessa  klagomål,  i  hvilka 
äfven  tullarrendesocieteten  instämde.  Vid  närmare  besinnande  er- 
kände då  rådet,  att  en  mängd  varor  verkligen  blifvit  taxerade, 
hvaraf  så  ringa  i  riket  tillverkades,  att  derpå  vore  stor  brist,  och 
att  det  allvarsamt  kunde  sättas  i  fråga,  om  ständernas  afsigt  sålunda 
kunde  vinnas  O-  Det  i  ämnet  rådfrågade  Commerce-Collegium  för- 
klarade dock,  att  i  taxan  intet  borde  ändras,  och  att  det  med  nit 
och  skicklighet  nog  skulle  veta  sköta  affären  i  enlighet  med  stän- 
dernas önskan.     Sålunda  förhalades  tiden  till  dess  sjöfarten  stängdes, 

1)  Eiks.  St.  bref  3   Juni  1727.    R.  A. 

2)  Riks  St.  bref  ang.  bevilln.  för  Manuf.  uppbjelpande  4  Ang.  1727.    R.  A. 

3)  Rådsprot.  4  Juni  1728.  R.  A.  Förordning  dat.  samma  år  och  dag  att 
gälla  från  1  Aug.  Förteckningen  å  de  taxerade  varorna  upptager  öfver  500  sär- 
skilda industriartiklar  af  snart  sagdt  alla  möjliga  slag. 

4)  R.  Prot.  24  Mars  1729.    R.  A. 


35 

men  följande  år  återkommo  klagomålen  med  mera  kraft.  En  ny 
deputation  gick  denna  gång  direkt  till  Konungen,  och  då  han  remit- 
terade besvären  till  rådet  beslöt  detta  taga  dem  i  allvarsamt  öfver- 
vägande.  Man  kunde  då  ej  undgå  att  inse,  att  enär  ständerna  noga 
föreskrifvit ,  det  endast  sådana  varor,  som  vid  våra  manufakturer 
tUlverkades  fingo  taxeras,  samt  5  §  regeringsformen  förbjöd  att  ut- 
sträcka någon  tullafgift  öfver  ständernas  tydliga  mening,  så  vore 
allt  skäl  att  gå  försigtigt  tillväga  vid  taxans  författande.  A  andra 
sidan  åter  tyckte  man.  att  hela  5  procents-afgiften  föga  lönade  mö- 
dan att  tvista  om ,  enär  den  ej  gaf  mera  än  40,000  d.  smt  årligen , 
hvilken  summa  onekligen  var  en  småsak  i  jemförelse  med  hvad 
t.  ex.  Frankrike  kostade  på  sina  manufakturer.  Dessutom  var  äfven 
ständernas  ändamål  med  beslutet  tillräckligt  tydligt,  nemligen  under- 
vigtens  upphörande,  och  om  detta  skulle  vinnas,  borde  man  hålla 
sträng  hand  öfver  förordningarna  och  ej  gifva  efter.  Slutligen  be- 
slöt man  utarbeta  en  ny  taxa,  som  ej  skulle  gå  längre  än  stän- 
derna afsett,  men  för  att  ändock  söka  förekomma  en  skadlig  och 
öfverdrifven  import  af  kramvaror  och  dylikt,  skulle  projekt  uppsättas 
till  införselförbud  af  allt  öfverflödigt  och  umbärligt.  Detta  vore 
bättre,  än  att  för  några  enskilda  manufakturers  fördel  beskatta  så- 
dana varor,  som  äro  nödiga,  det  vill  säga,  som  publicum  dagligen 
efterfrågar  och  förbrukar  *)• 

Ej  mindre  bekymmer  åstadkom  ständernas  begäran,  att  sådana 
manufaktur-  och  handtverksvaror,  som  i  riket  tillräckligt  för  he- 
Jiofvet  af  inrikes  råämnen  tillverkades,  måtte  alldeles  till  införsel 
förbjudas.  Olöslig  i  sig  sjelf  befanns  svårigheten,  att  skilja  mellan 
varor,  som  "tillverkades  i  riket"  och  sålunda  borde  med  5  procents - 
afgift  beläggas,  och  de,  som  "tillverkades  tillräckligt  för  behofvet" 
och  sålunda  borde  absolut  förbjudas  att  införa,  och  den  blef  det 
ännu  mera  genom  de  stridiga  åsigterna  hos  å  ena  sidan  de  hand- 
lande, som  ville  så  vidt  möjligt  skärpa  betydelsen  af  denna  åtskilnad, 
och  å  andra  hos  handtverkarne ,  som  ville  öfver  höfvan  inskränka 
den^).  Efter  upprepade  påminnelser  af  regeringen  afgåfvo  dock  Col- 
legierna  ett  betänkande,  deri  de  öfverensstämde  i  förslaget  att  lägga 
till  grund  för  förbudet  19  punkten  i  borgerskapets  besvär,  samt  att 
utestängningen  borde  verkställas  genom  en  förhöjd  tull  af  25  pro- 
cent.   I  afseende  på   tiden  för  förbudets  tillämpande  rådde  derimot 


1)  KådsProt.  9  Sept.  och  7  Okt.  1730.    R.  A. 

2)  Commerce-CoUegii  bref  24  Okt.  1730.    C.  C.  Å. 


36 

stor  meningsskilnad.  Kansli-  och  Bergs -Collegierna  ville,  att  dernied 
skulle  dröjas  till  dess  handtverkarne  visat  prof  på  sin  förmåga  att 
sörja  för  rikets  behof,  emedan  deras  blotta  försäkran  derom  ej  vore 
någon  garanti,  och  den  dessutom  motsades  af  det  allmänt  kända 
faktum,  att  stor  brist  rådde  både  på  kapital  och  arbetare  Kam- 
mar- och  Commerce- Collegierna  åter  ville  hafva  förbudet  gällande 
från  seglationstidens  början  "emedan  handtverkarne  ej  kunde  för- 
skaffa sig  kapital  och  arbetare  förrän  de  voro  säkra  om  debiten" ;  och 
endast  om  de  främmandes  varor  först  utestängdes  kunde  man  vara 
säker  att  ernå  ändamålet,  nemligen  rikets  förseende  med  inhemska 
tillverkningar  för  godt  pris.  Skulle  äfven,  menade  de,  varorna  något 
fördyras,  betydde  sådant  föga  mot  fördelen  att  minska  importen  och 
låta  penningarne  cirkulera  inom  landet.  Regeringen  fann  för  sin 
del,  att  det  vore  vanhederligt  för  riket,  att  ej  kunna  sjelft  förfär- 
diga en  mängd  enkla  förnödenhetsartiklar,  hvarför  införselförbud  ovil- 
korligen  borde  utfärdas ,  men  på  samma  gång  äfven  taxor  författas  för 
att  reglera  försäljningen  af  den  inhemska  tillverkningen.  På  Com- 
merce-Collegii  enträgna  begäran  eftergafs  dock  äfven  detta  vilkor, 
emedan  taxor  ingenting  kunde  uträtta,  och  skulle  i  stället  magi- 
straterne  åläggas  att  hålla  uppsigt  öfver  handtverkarne.  Osäker  äf- 
ven om  verkan  deraf,  beslöt  likväl  regeringen,  att  förbudet  endast 
skulle  utfärdas  för  ett  år  och  på  försök  O-  Äfven  detta  beslut  blef 
dock  tillsvidare  hvilande,  troligen  emedan  regeringen  önskade  råd- 
föra  sig  med  de  snart  sammanträdande  ständerna 

Den  af  båda  statsmagterna  ådagalagda  ömhet  och  omvårdnad 
för  industrien,  och  det  hopp  de  gifvit  om  penningeunderstöd  och 
skydd  för  utländsk  konkurrens,  hade  redan  nu  börjat  visa  sig  verk- 
samma. Flere  plantager  hade  blifvit  anlagda  och  nya  fabriker  kom- 
mit i  gång.  Tobaksplanteringen  hade  erhållit  en  betydlig  spridning, 
sedan  Kgl.  brefvet  1724  med  uppmaning  till  sådana  plantagers  an- 
läggande blifvit  upprepadt  1728,  och  Commerce- Collegium  kringspridt 
sin  afhandling  huru  dervid  borde  tillgå.  Sedan  äfven  tobakstjelkar 
blifvit  förbjudna  till  införsel,  och  löfte  gifvits  om  tullförhöjning  på 
bladen,  skickades  allt  flere  ynglingar  från  landsorterna  till  Alingsås 
för  att  lära  konsten.  Tobakspiunerierna  tilltogo  både  i  antal  och 
betydenhet,  och  dermed  äfven  deras  pockande  fordringar  på  privile- 
gier och    skydd.     Humle  planterades   flerestädes,    sedan  genom   en 


1)  Jfr  Commerce-Collegii  bet.   18  Dec.   1730.     C.  C.  A.    Eådsprot.  13  Jan. 
Qch  la  Febr.  1731.    B.  A, 


37 

särskild  förordning  den  blifvit  belagd  med  hög  tull ,  hvilken  enligt  stän- 
dernas beslut  år  1727  efter  några  år  skulle  efterträdas  af  förbud. 
Om  potatisodling  derimot  hade  visserligen  utgifvits  uppmuntrande 
och  lärorika  beskrifningar,  som  äfven  blifvit  öfversatta  på  Finska, 
men  något  särdeles  resultat  deraf  hade  dock  ej  ännu  vunnits.  Ylle- 
fabriker hade  anlagts  flerestädes,  deribland  en  betydlig  vid  Barn- 
ängen i  Stockholm,  dit  ett  "vackert  antal"  arbetare  utifrån  hade  in- 
förskrifvits ,  äfvensom  en  nedlagd  dylik  i  Malmö  hade  blifvit  återupp- 
tagen, och  dervid  använda  barnhusbarn,  som  sålunda  uppfostrades  till 
nyttiga  arbetare.  Linneväfveri  drefs  i  Helsingland  och  i  Eksjö,  samt 
trakten  deromkring.  Flere  pappersbruk  hade  fått  sig  tilldelade  hvar 
sitt  distrikt  för  upphandlande  af  lumpor,  för  att  sålunda  ej  behöfva 
komma  i  tvist  om  råvaran  och  utklädda  hvarandra  ur  handteringen. 
Marm^orbruket  på  Kolmården  var  återupptaget  och  drefs  med  sådan 
fart,  att  det  dels  försett  slottsbyggnaden  med  dess  behof  af  denna 
vara,  dels  äfven  exporterat.  Ett  porslinsbruk  i  Stockholm  hade  fått 
20  års  exklusivt  privilegium,  och  glasbruken  hade  gynnats  med 
införselförbud  mot  skyldighet  att  besörja  flera  sådana  inrättnin- 
gar. Nästan  alla  dessa  fabriker  voro  visserligen  anlagde  i  intressen t- 
skaper,  deri  flera  förenat  sina  kapital,  men  icke  desto  mindre  ledo 
de  stor  brist  derpå,  kunde  endast  med  stor  svårighet  bestå,  och 
"väntade  med  oro  Eiksens  ständers  understöd,  så  med  privilegier, 
som  med  penningar"  ')• 

Ständerna  voro  äfven  sinnade  att  bevilja  sådana  penningeunder- 
stöd, och  diskuterade  utvägarne  dertill.  Hela  Landshjelpen  till  1730 
års  slut  utgjorde  310,000  daler  smt,  och  hade  såsom  räntefritt  lån 
på  10  års  tid  lemnats  åt  Alingsås,  som  skulle  uppbära  densamma 
äfven  för  1731.  Såsom  säkerhet  hade  inteckning  tagits  i  verkets  hela 
egendom,  och  3  af  landshjelpsfondens  deputerade  hade  besigtigat  fa- 
briken, och  funnit  dess  inventarier  af  löst  och  fast,  uppgå  till  ett 
värde  af  21,000  daler  smt  mera  än  hela  förskottet,  hvarigenom  så- 
ledes staten  kunde  anse  sig  tryggad  för  all  förlust  ^).  Detta  befanns 
visserligen  mycket  uppmuntrande  att  fortgå  och  utsträcka  understö- 
den äfven  till  andra  lofvande  industrianläggningar,  men  då  de  in- 
flutne  medlen  redan  voro  disponerade  för  10  år,  måste  man  anskaffa 
nya,  och  sålunda  låta  de  för  detta  ändamål  beviljade  afgifterna  fort- 
lefva.     Förslag   till    fördelning  mellan  fabrikerna  af  inkomsten  deraf 


1)  Commerce-Collegii  relation  till  1731  års  riksdag  19  Dec.  1730.    R.  A. 

2)  Handels-  och  Manuf.-Dep:s  bet.  14  Maj  1731.    E.  H.  A. 


38 

var  redan  uppgjordt  och  under  öfverläggning  hos  Handels-  och  Manu- 
fakturdeputationen,  då  helt  oväntadt  sjelfva  "quaestio  an",  eller  om 
afgifterna  skulle  ännu  en  gång  beviljas,  sattes  i  fråga.  Landshjelpen 
i  egentlig  mening  tyckes  af  bondeståndet  aldrig  hafva  blifvit  bifal- 
len, och  af  de  öfriga  stånden  endast  för  en  tid  af  5  år.  Då  derför 
bönderna  nu  yrkade  att  den  skulle  upphäfvas,  med  så  mycket  större 
skäl,  som  lön-  och  betalningsafgiften ,  vid  hvilken  landshjelpen  var 
"vidhängd",  nu  upphörde  att  betalas,  så  fanns  detta  skäligt  äfven  af 
de  öfriga  stånden.  5-procents-afgiften  åter  hade  man  tydligen  ämnat 
bibehålla  och  så  småningom  stegra,  för  att  derefter  förvandla  den 
till  införselförbud,  när  industrien  hunnit  växa  till  i  krafter  och  slå 
fast  rot.  Erfarenheten  under  de  förflutna  åren  och  Stockholms  bor- 
gerskaps  häftiga  klagomål  hade  dock  nu  låtit  Borgareståndet  komma 
på  andra  tankar,  och  då  man  i  handels-  och  manufaktur- deputationen 
voterade,  om  det  vore  nyttigt  att  afgiften  fortfore,  öfverraskades  man 
af  att  finna  meningarne  ytterligt  delade,  och  särskildt  deraf,  att 
större  delen  af  borgerskapets  deputerade  röstade  derimot.  För  ytter- 
mera visso  hade  dessa  deputerade  uppsatt  en  formlig  protest  mot 
ständernas  rätt  att  derom  besluta,  emedan  denna  afgift  vore  en 
borgerskapets  egen  enskilda  och  fria  bevillning,  hvilken  det  således 
äfven  kunde  efter  behag  åter  upphäfva.  Nu  ville  det  ej  dermed  fort- 
fara, emedan  det  funnit  den  så  betungande,  att  till  och  med  de 
svåra  krigsåren  ej  värre  plågat  det,  och  enär  afgiften  drabbade  en- 
dast ett  stånd,  vore  den  i  sig  sjelf  orättvis  och  blefve  det  ännu  mera, 
då  de  öfriga,  sedan  egentliga  landshjelpen  blifvit  upphäfd,  ej  ville 
till  ändamålet  bidraga.  Ville  ej  ständerna  i  detta  fall  vara  billiga, 
så  tvangs  borgareståndet  att  söka  andra  mått  och  steg  till  jemnvig- 
tens  bibehållande.  Främsta  skälet  till  borgareståndets  ovilja  mot 
5-procents-afgiften  var  dock,  att  den  vid  förra  riksdagen  blifvit  be- 
viljad utan  "de  hemmavarande  principalers  ringaste  vetskap  och  öfver 
all  deras  förmodan",  och  att  dessa  ej  funno  sig  lägligt  att  nu  längre 
dermed  continuera.  Detta  var  en  åsigt  i  statsrätten,  som,  ehuru 
sedermera  flera  gånger  återkommande ,  dock  nu  ej  ett  ögonblick  lyckades 
vinna  erkännande.  Ty  de  öfriga  ledamöterna  af  handels-  och  manufaktur- 
deputationen  genmälde,  att  Kiksens  Ständer  sammankallas,  på  det  de 
skola  bedrifva  sådana  saker,  som  till  Kiksens  allmänna  välfärd  lända, 
samt  äro  för  detta  endast  Gud  och  sitt  samvete  undergifne.  Äfven  de 
öfriga  borgerskapets  skäl  och  besvär  bemöttes  kraftigt.  Så  läto  klago- 
målen, att  de  handlande  ruinerades  af  5-procents-afgiften,  mera  illa 


39 

än  de  voro  verkligt  grundade,  ty  ingen  kunde  tro,  att  dessa  försum- 
made af  köparena  taga  ersättning  derför,  och  det  vore  dessa  senare ,  som 
egentligen  hade  skäl  att  klaga,  emedan  de  säkerligen  mången  gång 
fått  betala  sina  varor  20  procent  dyrare  under  prsetext  af  den  öfver- 
klagade  afgiften.  Dermed  förfölle  äfven  påståendet  om  borgerskapets 
enskilda  skatt  och  bevillning ,  ty  den  vore  hela  rikets  och  kunde  endast 
af  ständerna  upphäfvas.  Men  dessa  åter  borde  besinna ,  att  de  vid  förra 
riksdagen  upptäckta  sår  i  vår  hushållning  ännu  ej  voro  helade ,  hvil- 
ket  till  öfverflöd  bevisades  af  den  tryckande  penningebristen,  af 
mängden  af  näringslösa  och  lättjefulla  personer,  af  den  försvagade 
krediten  och  höga  vexelkursen,  af  den  tilltagande  införseln  af  kram- 
varor och  af  den  ännu  fortfarande  undervigten.  Allt  detta  kunde  botas 
endast  genom  5 -procents -afgiften,  emedan  många  verk  ännu  behöfde 
understöd,  och  slutligen  borde  ej  heller  förglömmas,  att  om  de  vid 
förra  riksdagarne  tagna  dispositionerna  redan  nu  rubbades,  så  vore 
detta  ett  mycket  betänkligt  prsejudikat,  som  måste  nedsätta  förtro- 
endet till  allvaret  med  ansträngningarne  för  hushållningens  reforme- 
rande O-  Sekreta  Utskottet  gillade  i  alla  delar  dessa  åsigter  och 
framhöll  för  ständerna  hushållningens  behof  af  vård  och  hjelp,  samt 
att  den  ifrågasatta  afgiften  vore  den  dertill  mest  lämpliga,  emedan 
den  understödde  direkt  genom  att  bilda  en  stadigvarande  fond ,  samt 
äfven  indirekt  genom  att  fördyra  de  utländska  varorna,  sålunda  för- 
svårade deras  införsel  och  befrämjade  afsättningen  af  våra  egna. 
Förnämsta  elementet  i  en  väl  ordnad  statskropps  organisation  och 
hushållning  vore  ju  dessutom  manufakturer,  och  dessa  måste  derföre 
med  alla  medel  inrättas  och  bibehållas.  Ständernas  beslut  föll  i 
öfverensstämmelse  dermed^),  och  den  förväntade  inkomsten  af  afgiften 
fördelades  af  Sekreta  Utskottet  mellan  åtskilliga  fabriker,  efter  i  det 
närmastesamma  grunder  som  för  Alingsås,  hvarjemte  8000  daler  smt 
årligen  skulle  användas  till  respenningar  för  utländska  manufakturar- 
betare, som  ville  flytta  hit  i  landet. 

Borgareståndet  var  således  besegradt  i  den  vigtiga  frågan  om 
särskilda  tullafgifter  till  fabrikernas  skydd  och  uppmuntran,  och 
man  måste  söka  utvägar  att  bereda  det  ersättning,  såvida  det  ej 
skulle  göra  allvar  af  sin  hotelse,  att  tänka  på  andra  medel  till 
jemnvigtens  bibehållande.  En  sådan  utväg  erhöll  man  genom  att 
uppoffra   frimästerskapet ,  mot   hvilket   naturligtvis    äfven  vid  denna 


1)  Handels-  och  Manuf.-Dep:s  bet.  11  Maj  1731.    E.  H.  A. 

2)  R.  St.  bref  17  Juni  7731.    R.  A. 


40 

riksdag  hade  anförts  besvär.  Trots  de  kraftiga  skäl,  som  vid  förra 
riksdagen  anfördes  mot  skråna  af  Commerce-  och  Ekonomi- Deputa- 
tionen,  och  som  då  af  ständerna  erkändes  vara  ett  uttryck  af  deras 
egna  tankar,  anförde  de  dock  nu,  "att  städerna  mycket  lida  af  det 
tillåtna  frimästerbkapet ,  eftersom  det  förhindrar  embetenas  och  handt- 
verkeriernas  uppkomst,  men  deremot  befrämjar  bönhaseri  och  odug- 
lige arbetare,  samt  sätter  ungdomen  i  alltför  stort  sjelfsvåld."  För- 
denskull hade  de  beslutat,  att  ingen  frimästare  hädanefter  skulle  få 
finnas  i  städerna  *)•  ^är  man  betraktar  den  inom  få  år  så  skiftande 
lagstiftningen  angående  näringsfriheten,  tyckes  det,  som  i  verklig- 
heten ganska  ringa  vigt  fåstades  vid  den  nyss  förut  så  mycket  om- 
ordade  "stabiliteten"  i  beslut  och  åtgärder,  och  man  frestas  tro,  att 
hushållslagstiftningen  mindre  bestämdes  af  åsigterna  om  näringarnes 
behof ,  än  af  pnskan  att  tillfredsställa  partierna  och  förlika  deras  in- 
tressen. I  ett  afseende  står  dock  upphäfvandet  af  frimästerskapet  i 
full  harmoni  med  de  öfriga  åtgärderna.  Det  dikterades  nemligeu 
till  stor  del  af  det  allt  annat  öfvervägande  begäret,  att  emancipera 
landet  från  allt  beroende  i  ekonomiskt  afseende  af  utländingen,  och 
för  detta  ändamål  uppdrifva  industrien  till  den  höjd,  att  kunna  af 
egna  krafter  sörja  för  landets  behof.  Skråna  begagnade  sig  med  för- 
del af  denna  ständernas  önskan,  och  de  klagade  utan  uppehåll,  att 
frimästarne  förtogo  dem  afsättningen,  samt  derigeuom  hindrade  hvarje 
deras  bemödande  att  förskaffa  sig  arbetare  och  verktyg  och  sålunda 
fullkomna  sin  tillverkning.  Till  en  del  af  denna  orsak  offrades  nu  den 
sista  återstoden  af  näringsfriheten;  hvarje  tanke  på  att  söka  i  någon 
mån  vidga  och  lätta  den  nödställda  konsumtionen  öfvergafs,  och  för 
^'^  handelsbalansens  skull  lemnades  den  fullständigt  i  skråembetenas  våld. 
Dessas  monopol  stärktes  dessutom  ännu  mera  redan  vid  nästa  riks- 
dag, då  skråna  åter  gjordes  slutna-),  samt  slutligen  1739,  då  äfven 
rättigheten  för  utländska,  hit  inflyttade  arbetare  att  idka  handtverk 
såsom  frimästare  upphäfdes  ^). 

Efter  riksdagens  slut  återfann  regeringen  sina  gamla  bekymmer 
för  verkställandet  af  ständernas  beslut  och  önskningar.  5-procents- 
taxan  borde   omarbetas ,    och  likaledes  förbudet  mot  införande  af  åt- 


1)  E.  St.  bref  17  Juni  1731.   K.  A.    Egl.  förordn.  20  Juli  1731. 

2)  Jfr.  §  23  res.  på  städernas  besvär  12  Dec.  1734. 

3)  Jfr.  §  33  res.  på  städernas  besvär  12  April  1739,  deri  säges,  att  sådane  in- 
kommande arbetare,  som  arbeta  i  de  professioner,  hvilka  icke  bestridas  af  något 
visst  embete ,  fa  ej  af  skråna  hindras  i  deras  arbetes  fortsättande. 


41 

skilliga  slags  handtverksvaror,  hvarvid  svårigheterna  äfven  mångfal- 
digades genom  den  beslutade  nya  öfverflödsförordningen.  För  att  ej 
genom  regeringens  tveksamhet  och  betänkligheter  blottställa  det  vig- 
tiga beslutet  om  införselförbuden  för  vidare  uppskof ,  hade  ständerna 
sjelfva  försökt  utarbeta  listorna  öfver  de  artiklar,  som  borde  förbju- 
das, men  funnit  ärendet  alltför  vidlyftigt,  och  sålunda  nödgats  ännu 
en  gång  anförtro  det  åt  regeringens  omsorg.  Commerce-Collegium, 
utan  tvifvel  för  att  undgå  de  alltid  återkommande  klagomålen  och 
protesterna  af  borgerskapet  i  Stockholm,  uppsatte  nu  på  en  gång 
förslag  till  både  afgifter  och  förbud,  utan  att  dervid  höra  magistra- 
ten och  borgerskapet,  hvilket  likväl  uttryckligen  var  det  ålagdt  såväl 
i  regeringsformen,  som  ock  i  dess  instruktion.  Följden  blef,  att  när 
förslaget  inkom  till  regeringen,  var  det  åtföljdt  af  en  protest  från 
borgerskapet  öfver  det  olagliga  förfarandet,  samt  en  supplik ,  attblifva 
från  dessa  taxeringar  befriadt,  hvaraf  åter  följden  för  Collegium  blef 
en  skrapa  jemte  befallning  att  åter  och  i  vederbörlig  ordning  utar- 
beta sina  förslag  ')•  Dermed  förblef  frågan  hvilande  till  långt  fram 
på  följande  året,  då  de  la  Gardie  i  rådet  anmälde,  att  manufakturerna 
hade  endast  föga  framgång,  och  med  en  mun  påstodo  sin  nära  under- 
gång, om  ej  snar  hjelp  erhölls  ^),  med  anledning  hvaraf  Collegium 
erhöll  uppdrag,  att  inkomma  med  berättelse  om  deras  tillstånd,  samt 
hvad  som  borde  göras.  I  början  af  år  1733  tillsattes  derefter  en 
kommission  af  några  riksråd  för  att  taga  kännedom  om  dessa  frågors 
hela  behandling,  om  de  föreslagna  taxorna  och  förordningarna  med 
mera,  samt  gifva  betänkande  derom  till  rådet.  Utan  att  likväl  in- 
vänta resultatet  af  denna  kommissions  verksamhet,  företog  sig  derefter 
rådet  att  utarbeta  förordningen  om  förbud  mot  införsel  af  handtverks- 
artiklar.  Med  stor  omsorg  och  noggrannhet  genomgick  man  dervid  hela 
listan  på  dylika  menskliga  förnödenheter  af  alla  slag,  från  guldur  och 
fransyska  handskar  ända  ned  till  målade  trädskor.  Konungen  var  der- 
vid nästan  den  ende,  som  ej  vid  hvarje  artikel  röstade  för  förbud, 
och  jemte  honom  Grefve  Bonde,  som,  trogen  sina  ofta  uttalade  libe- 
rala åsigter,  förklarade,  att  följden  af  dylika  förbud  vanligen  blefve, 
att  varan  stegrades  öfver  alterum  tantum,  utan  att  likväl  i  någon 
mån  förbättras.  Endast  vid  sådane  artiklar,  som  för  kronans  be- 
hof  voro  oundgänglige,  såsom  t.  ex.  flaggduk  för  flottan,  gjordes  nå- 
gra svårigheter,  emedan,  sanningen  till  ära,  man  måste  erkänna,  att 


1)  Eådsprot.  15  Dec.  1731. 

2)  Eådsprot.  1  Aug.  1732. 


m 

de  ej  kunde  inom  landet  erhållas  af  duglig  beskaffenhet,  men  sedan 
man  kommit  öfverens ,  att  förbuden  ej  kunde  blifva  gällande  för  kro- 
nan, försvann  hvarje  betänklighet.  Vid  en  mängd  varor  upplj^stes  äf- 
ven,  att  de  dels  ej  tillverkades  inom  landet,  dels  voro  i  jemförelse 
med  de  utländska  orimligt  dyra,  men  icke  desto  mindre  blefvo  de 
nästan  alltid  hänförda  under  förbudet.  Angående  tiden,  när  förbuden 
skulle  träda  i  verksamhet,  kunde  man  dock  ej  komma  öfverens,  utan 
lemnades  det  tillsvidare  oafgjordt,  hvarimot,  på  yrkande  af  Grefve 
Bonde,  ett  vite  skulle  utfästas  af  200  daler  smt  för  de  skråembeten, 
som  stegrade  priset  på  sina  tillverkningar.  Innan  förbudet  publicera- 
des borde  äfven  ordres  afgå  till  landshöfdingarne ,  att  med  all  flit 
söka  beveka  städernas  innevånare  till  anläggande  af  manufakturer, 
emedan  de  flesta  städer  ännu  ej  hade  annan  näring  än  åkerbruk  och 
krögeri,  hvilka  ej  kunde  kallas  stadsnäringar  O- 

På  samma  gång  återupptogs  äfven  frågan  om  5-procents-afgiften, 
dervid  genast  åter  yppade  sig  den  gamla  meningsskilnaden.  Den  ena 
delen  af  rådet,  med  Grefve  Gyllenborg  i  spetsen,  ansåg  att  stän- 
derna velat  hafva  afgiften  utsträckt  till  alla  varor,  som  här  kunde 
och  följaktligen  borde  komma  att  tillverkas;  den  andra  delen  åter, 
att,  enligt  1727  års  beslut,  den  endast  skulle  drabba  de  utländska 
artiklar,  som  här  verkligen  tillverkades.  Grefve  Bonde  fastade  dess- 
utom uppmärksamheten  på  en  vigtig  omständighet,  som  vid  denna 
frågas  afgörande  ej  fick  lemnas  ur  sigte,  nemligen  förhållandet  till 
utrikes  magter,  särdeles  till  England,  af  hvilket  land  vi  drogo  stor 
vinst  genom  vår  jernhandel,  den  enda,  som  gaf  oss  något  kontant 
öfverskott.  Enär  nu  §  12  af  fredstraktaten  med  detta  land  hade  stad- 
gat, att  hvardera  nationens  varor  och  manufakturer  ej  skulle  beläg- 
gas med  andra  eller  högre  införselafgifter,  än  de  vid  fredsslutet 
gällande,  intilldess  att  genom  en  speciell  handelstraktat  denna 
angelägenhet  blifvit  närmare  reglerad,  så  vore  en  brytning  med  detta 
land  i  följd  af  de  nya  pålagorna  att  befara  Den  stode  till  och  med 
redan  för  dörren,  emedan  Engelska  parlamentet  var  i  begrepp  att 
fatta  åtskilliga  för  oss  mycket  skadliga  beslut ,  och  uppskjutit  dermed 
endast  i  väntan  på  resultatet  af  de  gjorda  föreställningarne  mot  dessa 
traktatsbrott.  Bonde,  jemte  några  ledamöter  af  Collegierne,  hade  af 
denna  anledning  redan  blifvit  förordnad  att  med  Engelske  ministern 
konferera;  och  att  nu  midt  under  konferensen  låta  utfärda  en  förord- 
ning,  som   ytterligare   utsträckte   de  öfverklagade  afgifterne,  skulle 


1)  Rådsprot.  5,  20,  22  och  27  Febr.  1733.    R  A. 


43 

endast  vara  att  gifva  England  ett  länge  efterfikadt  tillfälle  att  ute- 
stänga jårt.  jern ,  för  att  sålunda  uppmuntra  sina  coloniers  jerntill- 
verkning,  samt  vänja  sina  undersåtar  från  en  handel  med  oss,  som 
endast  kostade  dem  penningar,  utan  att  gifva  tillfälle  till  betalning 
genom  retourvaror.  Man  borde  äfven  besinna,  att  vår  enda  ansen- 
liga exportvara  blifvit  sedan  flere  år  allt  svårare  att  afsätta,  och  att 
derimot  den  ryska  jerntillverkningen  mycket  tilltagit,  allt  i  följd 
af  dyrheten  här  hos  oss ,  och  af  de  hvarjehanda  svårigheter  i  han- 
deln, som  gjort  seglationen  på  Sverige  tung  och  dyr  för  utländingen 
och  likasom  tvungit  honom  att  upparbeta  den  r3^ska  handeln.  Ge- 
nom det  nu  föreslagna  försöket  med  afgiftens  ytterligare  utsträck- 
ning, skulle  rikets  välfärd,  som  beror  på  metallernas  fördelak- 
tiga afsättning,  sättas  på  spel.  Detta  anförande,  som  skarpt  kri- 
ticerade  hela  det  konstlade  ekonomiska  systemet,  gjorde  sådant 
intryck,  att  regeringen  resolverade,  det  afgiften  skulle  tillsvidare 
utgå  efter  förra  sättet  och  taxan,  samt  förordningen  om  förbudet 
förblifva  hvilande.  Såväl  taxorna,  som  förbuden  skulle  dock  utar- 
betas, så  att  de  vid  tillfälle  förefunnos  komplett  färdiga,  och  dervid 
antagas  såsom  ledande  grundsatser:  1)  att  handtverksvaror,  som  här 
göras  tillräckligt  för  konsumtionen,  förbjudas  till  införsel;  2)  att  de, 
som  i  någon,  ehuru  otillräcklig,  mängd  tillverkas  vid  våra  fabriker 
och  manufakturer,  beläggas  med  5  procents-afgift,  och  3)  att  de, 
som  ej  i  landet  tillverkas,  men  anses  nödvändiga,  betala  endast  van- 
lig tull '). 

Regeringen,  oviss  huru  ständerna  skulle  upptaga  dröjsmålet 
med  verkställandet  af  deras  "välbetänkta  rådslag",  hade  låtit  till 
riksdagen  utarbeta  en  vidlyftig  berättelse  om  alla  de  skäl,  som 
förmått  till  sådant  uppskof,  i  hopp  att  derigenom  lättare  kunna 
vinna  sitt  urskuldande,  samt  äfven  medverka  till  större  moderation 
och  försigtighet  i  besluten.  Detta  senare  visade  sig  dock  vara  en 
tom  illusion,  emedan  ständerna  genast  vid  sitt  sammanträde  1734 
från  alla  håll  bestormades  med  böneskrifter  om  enskilda  införselför- 
bud, och  med  föreställningar  om  den  inhemska  industriens  under- 
gång i  följd  af  bristande  afsättning,  hvarigenom  sjelfva  moderverket 
Alingsås  nu  hotade  att  ruineras.  Särskildt  hade  alla  handtverkare 
under  skrå  förenat  sig  i  begäran  om  förbud  af  sådana  varor,  som 
af  dem  kunde  tillräckligt  tillverkas,  och  detta  så,  att  varorna  ej 
allenast  belades  med  högre  tullsatser,  emedan  sådant  ej  kunde  anses 


1)  EådsProt.  27  Febr.  1733. 


44 

tillräckligt,  utan  genom  absoluta  förbud  hindrades  att  inkomma'). 
På  grund  af  alla  dessa  klagomål  och  petitioner  tillstyrkte  Sekreta 
Utskottet  och  förordnade  ständerna,  att  alla  varor,  som  här  göras 
tillräckligt  för  behofvet  både  i  mängd  och  godhet,  samt  äfven  de, 
som  egentligen-  till  öfverflöd  och  yppighet  tjenade ,  skulle  ovilkorligen 
från  l:sta  Januari  följande  år  förbjudas  till  införsel,  och  detta  så 
mycket  heldre  som  största  hindret  för  vår  industri  bestått  just  deri, 
att  den  ej  fått  tillgodonjuta  det  skydd  för  utländsk  medtäflan,  som 
dock  redan  1727  och  1731  blifvit  den  förespegladt.  För  att  nu 
beslutet  utan  hinder  och  dröjsmål  måtte  blifva  tillämpadt,  uppsatte 
Sekreta  Utskottet  sjelft  lista  på  alla  artiklar,  som  borde  förbjudas, 
och  öfversände  den  till  regeringen  med  en  enkel  begäran ,  att  få 
denna  lista  inom  utsatt  tid  tryckt  och  publicerad^).  Hade  regerin- 
gen förut  tvekat  och  dröjt,  så  gick  den  nu  derimot  så  mycket  mera 
hänsynslöst  tillväga.  Förordningen  om  förbuden  är  daterad  samma 
dag,  som  Sekreta  Utskottets  skrif velse,  den  11  December,  att  gälla 
från  lista  Januari  följande  år.  Den  publicerades  dock  ej  förrän  långt 
fram  på  våren,  och  föga  underligt  var  i  sanning,  att  den  då  fram- 
kallade den  häftigaste  ovilja.  Genom  Öfverståthållaren  i  Stockholm 
inlemnade  borgerskapet  till  regeringen  en  supplik,  hvari  det  skarpt 
framhöll  sin  oundvikliga  ruin,  om  med  deras  inkomna  varor  nu 
skulle  förfaras  efter  förordningen,  enär  största  delen  af  de  varor, 
som  denna  förbjöd  till  införsel,  var  antingen  redan  inkommen  eller 
inskrifven  innan  förbudet  blef  bekant.  Borgerskapet  fordrade  derför 
såsom  billigt  och  rättvist,  att  dessa  varor  måtte  få  förtullas  på  van- 
ligt sätt.  Deri  instämde  äfven  Konungen,  som  för  öfrigt  anmärkte, 
att  man  utomlands  inrättat  fabriker  utan  att  behöfva  förbjuda  in- 
förseln, och  att  ständernas  mening  ej  hade  varit  att  ruinera  de  hand- 
lande, hvilka  väl  likasom  andre  gode  medborgare  borde  billigt  be- 
handlas. Följden  blef,  att  tiden  för  förbudens  tillämpande  framfl3^t- 
tades  till  slutet  af  Maj ,  hvilket  uppskof  dock  snart  måste  ytterligare 
förlängas  för  alla  dem,  som  kunde  styrka,  att  deras  varor  voro  in- 
komna eller  inskrifna  innan  publikationen  utfårdades^). 

Angående  inkomsten  af  5  procents -afgiften  och  huru  de  influtne 
medlen    blifvit    disponerade,  hade   landshjelpsdeputationen  redan  vid 


1)  Extr.  af  Borgarest:s  allm.  besv.  vid  1734  års  riksdag,  31   punkten.  R.  H.  A. 

2)  S.  U.    bref   11    Dec.    1734.    R.  A.    Jemte  Kongl.  brefvet  tiH  Commerce- 
CoUegium  10  Febr.  1735.     C.  C.  A. 

3)  RådsProt.    17  April,    3  Maj    och  19  Juni  1735.    R.  A.    Förordn.  11  Dec. 
1734.    Förordningen  förbjuder  införsel  i  riket  af  3 — 400  särskilda  artiklar. 


45 

riksdagens  början  afgifvit  berättelse.  Deraf  befanns  att  hela  inkom- 
sten sedan  förra  riksdagen  utgjort  231,000  d  smt,  hvilken  summa 
blifvit  så  fördelad,  att  ett  jern-  och  ett  stålverk,  Wedevågoch  Qvarn- 
backa,  erhållit  nära  100,000,  yllefabriken  Barnängen  62,000,  Floors 
linneväfveri  i  Helsingland  25,000,  Eörstrands  porslinsfabrik  30,000 
och  kattunstryckeriet  i  Stockholm  16,000  hvarjemte  Alingsås  er- 
hållit hela  inkomsten  för  år  1731,  så  att  dess  erhållna  förskott 
nu  uppgick  till  omkring  400,000,  allt  d.  smt.  Trots  alla  dessa  un- 
derstöd ledo  dock  samtlige  fabrikerna  mycket  i  följd  af  brist  på 
afsättning.  De  hade  liggande  hopade  lager  af  färdiga  varor,  och 
det  var  lätt  att  förutse,  att  det  inom  kort  skulle  blifva  dem  omöj- 
ligt att  städse  förnya  sitt  förlagskapital,  enär  endast  mycket  litet 
penningar  för  försålda  varor  inflöt.  Nödvändigheten  att  söka  undan - 
rödja  denna  svårighet  insåg  man  genast,  och  i  sin  plan  för  upprätt- 
hållandet af  industrien  fastade  sig  Sekreta  Utskottet  företrädesvis  der- 
vid.  Såsom  särdeles  tjenliga  dertill  rekommenderade  det  åt  stän- 
derna åtskilliga  medel,  nemligen  1)  att  de  nämnde  verken,  som 
ännu  ej  kunna  bestå  af  sig  sjelfva ,  fortfarande  uppmuntras  med  för- 
skott ^.ojchjinderstöd,  för  hvilket  ändamål  5-procents-afgiften  fort- 
farande borde  utgå;  2)  att  de  redan  ofta  föreslagna  förbuden  utan 
dröjsmål  göras  gällande,  emedan  en  af  anledningarne  till  afsättnin- 
gens  tröghet  var  den  oskäliga  och  opatriotiska  smaken  för  utländskt 
kram;  3i  samt  att  de  varor,  som  ännu  få  införas,  må  så  belastas 
med  afgifter,  att  våra  egna  manufakturer  kunna  mot  dem  arbeta, 
hvarför  i  den  af  ständerna  gillade  procenttaxan  ej  någon  minskning 
eller  undantag  skulle  få  ske.  Den  af  manufakturisterne  och  handt- 
verkarne  framställda  begäran,  att  de  varor,  som  hittills  i  stor  mängd 
brukat  införas  från  de  tyska  orterna,  skulle  till  införsel  förbjudas,  eme- 
dan de,  såsom  dåliga  och  följaktligen  billiga,  samt  lemnade  på  lång 
kredit,  med  mycken  .begärlighet  köptes,  hvarimot  de  engelska,  såsom 
görande  vår  industri  mindre  af  bräck,  kunde  tillsvidare  få  i  riket 
införas,  hade  dock  Utskottet  funnit  allt  för  vågadt  att  ännu  full- 
ständigt bifalla.  Den  befanns  likväl  i  många  afseenden  hafva  skäl 
för  sig,  hvarför  man  borde  höja  afgiften  till  7  a  10  procent  för 
de  varor,  som  kommo  från  Östersjöhamnar  ända  till  och  med  Elbe, 
under  det  att  de  från  andra  orter  fortfarande  endast  skulle  betala 
den  förra  afgiften,  eller  5  procent  af  värdet.  4)  Dernäst  borde  man 
äfven  med  allvar  betänka,  huru  svenska  sjöfarten  så  kunde  inrättas, 
att  innevånarne  genom  en  vidsträckt  handel  med  egna  skepp  måtte 
afsättaåe produkter,  somredan  funnes  eller  framdeles  kunde  komma  att 


46 

tillverkas.  Detta  vore  så  mycket  nödvändigare,  som  man  redan  nu 
kunde  inse,  att  den  inrikes  konsumtionen  ej  vore  tillräcklig  för  våra 
manufakturer,  och  att  detta  måste  i  framtiden  ännu  mera  blifva  för- 
hållandet. Det  vore  dessutom  allmänt  kändt,  att  i  en  väl  inrättad 
hushållning  handel  och  manufakturer  måste  räcka  hvarandra  handen , 
och  liksom  komplettera  hvarandra.  Eör  att  vinna  detta  ändamål 
borde  så  väl  den  Ost-Indiska  som  West-Indiska,  men  framför  allt 
den  Levantiska,  handeln  mycket  uppmuntras,  emedan  de  alla  voro 
tjenliga  att  bidraga  till  afsättningen  af  våra  manufakturers  tillverk- 
ningar. Kongl.  Maj:t  borde  äfven  fördenskull  fästa  särdeles  afseende 
derpå,  att  vid  allianseis  afslutande  med  främmande  magter  händerna 
ej  bundos  på  Sverige,  utan  det  bibehöll  frihet  att  reglera  sin  handel 
och  sjöfart.  5)  Slutligen  borde  äfven  alla  kronans  stater  och  korpser 
taga  gina  behöfliga  varor  af  inhemska  manufakturer  och  embeten ,  så 
att  dessa  fingo  förtjensten,  och  aldrig  någon  persedel,  som  här  kunde 
göras ,  toges  utifrån ').  Ständerna  antogo  de  af  Sekreta  Utskottet 
uppsatta  förbudslistorna  och  proceuttaxan  med  föreslagna  förhöjnin- 
gar^), äfvensom  gillade  i  allmänhet  dess  hushållsplan.  De  uttryckte 
derjemte  den  önskan,  att  ej  genom  några  sällsamma  förtydningar  de 
nu  beslutade  åtgärderna  måtte  göras  ofruktbara ,  samt  att  inga  sådana 
invändningar,  som  vid  och  mellan  riksdagarne  till  öfverflöd  blifvit 
gjorda  och  alldeles  ej  kunnat  förutses,  hädanefter  finge  på  något  sätt 
inverka  på  beslutens  verkställande ,  hvilket  allt  de  för  öfrigt  med  fullt 
förtroende  lemnade  åt  regeringens  ömma  sorgfällighet.  Likväl  borde 
alla  åtgärder  vidtagas,  för  att  sådana  varor,  som  antingen  till  inför- 
sel förbjödos  eller  belades  med  högre  afgifter,  blefvo  inom  riket  i 
tillräcklig  mängd  förfärdigade,  så  att  hvarken  brist  eller  dyrhet 
yppades,  emedan  i  annat  fall  ständerna  vore  sinnade,  att  förbuden 
eller  tullförhöjningen  åter  upphäfva.  I  afseende  på  tullarne  skulle  noga 
iakttagas ,  att  ej  någon  förändring  gjordes,  hvarigenom  lurendrägerierna 
finge  likasom   öppen   dörr;   att   inga  missbruk  finge  föröfvas  genom 


1)  Jfr  Dep.  öfver  5  proc.-afg.  bet.  6  Dec.  1734.  E.  H.  A. ;  Sekr.  Utsk.  bref 
tm  Kongl.  Majtt  11  Dec.  1734.    R.  A. 

2)  "Förteckning  och  taxa  på  de  varor,  för  hvilka  landshjelpen  kommer  att  er- 
läggas från  den  1  Januari  1735"  utfärdades  med  dato  af  11  December  1734.  Li- 
stan uppräknar  öfver  260  särskilda  industriartiklar,  hvilka  borde  erlägga  10  procent 
af  det  i  taxan  för  hvar  och  en  utsatta  värdet ,  då  de  hämtades  från  orter  och  ham- 
nar vid  Östersjön  ända  till  och  med  Elbe ,  men  annorstädes  ifrån  endast  5  procent. 
Hvita,  ofärgade  och  oberedda  yllevaror,  såsom  endast  halffärdigt  fabrikat,  erlade 
dock  endast  7  procent ,  hvarimot  gröfre  kläden  belastades ,  jemte  vanlig  tull  och 
landshjelp ,  med  en  extra  afgift  af  10  procent  af  värdet. 


47 

uppfinning  af  nya  namn  på  tyger  eller  genom  obetydliga  förändringar 
i  tillverkningen ,  i  afsigt  att  införa  hvad  som  borde  vara  förbju- 
det eller  högre  beskattadt.  Äfven  skulle  noga  uppsigt  hållas  öfver 
tillämpningen  af  Produkt-plakatet,  på  det  att  ej  de  tyska  varorna 
måtte  sändas  in  i  riket  från  hamnar  vid  Norr-  och  Vestersjön  '). 

Trots  denna  skenbara  omsorg  om  den  inrikes  konsumtionen, 
samt  den  fruktan  för  en  oloflig  handels  tilltagande,  som  ständerna 
i  sitt  beslut  uttalade ,  voro  de  dock  alltför  fast  öfvertygade  om  visheten 
af  sin  prohibitiva  lagstiftning,  för  att  några  protester  derimot  skulle 
kunnat  göra  sig  gällande.  En  sådan  kom  dock ,  likasom  vid  förra  riks- 
dagen, från  borgareståndet,  grundad  förnämligast  derpå,  att  5-pro- 
cents-afgiften  såsom  endast  ett  bihang  till  landshjelpen  bort  på  samma 
gång  som  denna  upphöra,  och  att  den  olagligt,  samt  på  borgarstån- 
dets bekostnad,  sedan  1731  fortfarit.  Ej  nöjdt  endast  med  att  pro- 
testera mot  afgiftens  vidare  erläggande,  begärde  ståndet  äfven  er- 
sättning för  hvad  af  detsamma  öfver  ständernas  bevillning  sålunda 
blifvit  uppburet,  samt  att  Alingsås  och  de  andra  verken  måtte  åläg- 
gas visa,  huru  de  äro  istånd  satta,  hvad  säkerhet  för  denna  ersätt- 
ning de  kunna  lemna,  samt  hvad  fördel  i  allmänhet  de  tro  sig  kunna 
tillskynda  riket.  Deputationen  öfver  5-procents-afgiften  upptog  och 
besvarade  dessa  påståenden,  samt  sökte  till  en  början  bevisa,  att  den 
klagande  delen  af  borgareståndet  endast  vore  en  mycket  ringa  mino- 
ritet ,  emedan  alla  handtverkare ,  manufakturister  och  handlande  med 
utrikes  råämnen  nog  aktade  sig  att  instämma  i  besvären.  Ständer- 
nas rätt  att  ålägga  denna  bevillning,  och  att  den  ej  drabbade  det 
klagande  ståndet  ensamt,  vore  redan  förut  alltför  vidlyftigt  bevisadt 
för  att  nu  behöfva  återupptagas,  och  nyttan  för  staten  af  denna  be- 
villning vore  äfven  lika  uppenbar,  som  de  djupa  sår  i  vår  hushåll- 
ning, den  i  främsta  rummet  var  ämnad  att  bota.  Ty  ännu  var  lan- 
det fullt  af  näringslöse  och  tärande,  af  tiggare  och  lättingar,  ännu 
voro  utländingarne  mästare  af  handeln  och  lemnade  oss  endast  en 
ringa  profit  på  hvarandra,  under  det  vårt  fädernesland  hotades  af 
fattigdom,  penningebrist,  förfallen  kredit  och  alla  näringars  afstan- 
nande.  Att  allt  detta  utmärkte  en  mindre  riktig  hushållning,  samt 
försummad,  illa  skött  och  förfallen  handel,  det  hade  ständerna  vid 
de  förra  riksdagarne  klarligen  insett,  och  derför  hade  de  äfven  sökt 
hjelpa   våra  manufakturer  och  vår  handel,  hvartill  afgifterna  för  ut- 


1)  Kongl.   bref\'et   till   Commerce-CoUegium   10   Febr.    1735   och  Commerce- 
Collegii  riksd.  rel  21  Mars  1738.    C.  C.  A. 


48 

ländska  varor,  befunnits  bäst  egnade,  emedan  dessa  näringars  hufvud- 
svårigheter  just  voro  brist  på  kapital  och  på  afsättning.  Ständerna 
kunde  naturligen  ej  annat  än  gilla  dessa  så  både  talande  och  beve- 
kande skäl,  samt  således  fullständigt  ogilla  borgareståndets  påstå- 
enden '). 

En  annan  protest  kom,  såsom  regeringen  hade  fruktat,  från 
England,  och  på  det  ej  ständerna  måtte  förbise  denna  vigtiga  om- 
ständighet, afgafs  till  Sekreta  Utskottet  en  fullständig  berättelse  om 
denna  magts  klagomål  och  hotelser,  framställda  genom  dess  Envoyé, 
Finch'-)  Farhågorna  ökades  ytterligare  genom  en  rapport  af  Bergs- 
Collegium,  att  England  mycket  ogillade  5-procents-afgiften,  som  ge- 
nerade dess  handel ,  hvarföre  det  torde  vara  nödigt  att  tänka  på  kon- 
ser  vation  af  vår  jernhandel,  som  hotade  att  snart  stoppa^).  Eng- 
land var  då  vår  bästa,  nästan  vår  enda,  afsättningsort  för  jern  och 
dessutom  det  enda  land,  hvarmed  vi,  enligt  tidens  åsigt,  gjorde  en 
fördelaktig  handel,  och  fruktan  att  se  denna  marknad  tillstängd  må- 
ste derföre  helt  naturligt  förorsaka  många  bekymmer.  Utskottet  er- 
kände äfven  farans  vidd  och  betydenhet,  men  dels  höll  det  alltför 
mycket  på  det  antagna  tullsystemet  för  att  nu  gifva  efter,  dels  så- 
rades äfven  dess  stolthet  af  att  sålunda  liksom  tvingas  dertill.  Det 
förklarade  derför,  att  emedan  Sverige  var  ett  fritt  rike,  och  de 
fastställda  tullafgifterna  alldeles  ej  stredo  mot  1720  års  traktat,  så 
kunde  ej  några  eftergifter  göras  åt  England.  Man  hoppades  dock, 
att  detta  land  skulle  inse  och  erkänna  den  välvilja,  som  låg  deri, 
att  dess  varor  endast  betalade  5  procent,  då  andra  nationers  erlade 
7—10.  Omsorgen  om  våra  bergslager  och  deras  näring  låg  dock, 
såsom  billigt  var.  Utskottet  äfven  om  hjertat,  och  derför  tillade 
det,  att  om  vår  jernhandtering  skulle  genom  detta  beslut  lida  någon 
ögonskenlig  fara,  så  må  afgiften  för  de  engelska  varorna  eftergifvas ")• 
Ständerna  begärde  dessutom  särskildt,  att  ett  par  kunniga  personer 
måtte  skickas  till  Ryssland  för  att  noga  studera  detta  lands  jern- 
handtering, qvaliteten,  priset  och  qvantiteten  af  dess  tillverkning, 
emedan  den  ryska  jernproduktionen  tilltog  årligen ,  så  att  den  hotade 
blifva  vår  farligaste  konkurrent '^). 


1)  Dep.  öfver  5-proc.-afgiften  bet.,  af  S.  U.  approberadt  och   i  dess  namn  till 
St.  plena  afsändt  11  Okt.  1734.    R.  H.  A. 

2)  Sekr.  Prop.  §  19.    R.  H.  A. 

3)  RådsProt.  8  Okt.  1734.    R.  A. 

4)  S.  U.  bref  tiU  Kongl.  Maj:t  12  Dec.  1734.    R.  A. 

5)  R.  St.  bref  12  Dec.  1734.    R.  A. 


49 

Hemlighetsmakeriet,  och  dermed  koncentrerandet  af  magten  hos 
Sekreta  Utskottet,  sträckte  sig  från  och  med  denna  riksdag  äfveii 
till  de  flesta  ekonomiska  förhållanden  och  åtgärder.  Eedan  tidigt 
diskuterades  hos  stånden  ett  förslag  om  tillsättande  af  en  Sekret 
Handels-Deputation  för  att  utarbeta  de  betänkanden  angående  han- 
deln, som  voro  af  natur  att  ej  böra  komma  till  allmänhetens  kän- 
nedom. Sådana  ansågos  isynnerhet  alla  frågor,  som  rörde  förbät- 
trandet .  af  handelsbalansen ,  åtgärderna  för  iståndsättandet  af  jern- 
handteringen  och  jernhandeln,  samt  den  Vest-Indiska-  och  Medel- 
hafshandeln,  helst  här  på  alla  sidor  voro  främmande  ministrar  när- 
varande, som.  ej  underläto  att  kontrariera  alla  anstalter  för  rikets 
bästa,  om  de  fingo  kunskap  om  dem  innan  de  kommit  till  verkställig- 
het" *).  Flera  ärenden  utarbetades  redan  vid  denna  riksdag  sålunda 
af  Sekreta  Utskottet  och  remitterades  direkte  till  regeringen,  se- 
dan ständerna. endast  i  allmänna  ordalag  erhållit  meddelande  derom," 
och  regeringen  anmodades  gifva  Commerce-Collegium  ordres,  att 
hädanefter  vid  utarbetande  af  sina  riksdagsrelationer  om  handeln, 
skilja  emellan  dem,  som  hörde  till  sekret  deliberation ,  och  dem,  som 
ej  fordrade  någon  särdeles  tysthet^).  På  samma  sätt  skedde  äfven 
i  de  vigtigaste  frågorna  rörande  industrien.  Deputerades  berättelse 
öfver  användandet  af  de  genom  5 -procents -afgiften  influtna  medlen 
hade  endast  "i  generella  ordalag  remitterats  till  ständerna",  eme- 
dan man  ansett  betänkligt,  att  låta  fördelningen  af  procentmed- 
len blifva  allmänt  känd,  och  derigenom  för  allas,  jemväl  de  ut- 
ländskes, ögon  lägga  de  svenska  manufakturernas  ringa  antal  och 
späda  tillstånd,  samt  huru  små  och  oansenliga  de  medel  vore,  som 
vi  förmådde  förskjuta  dem.  Dermed  följde  äfven  begäran,  att  stän- 
derna måtte  hädanefter  med  förtroende  lemna  fördelningen  af  med- 
len åt  Sekreta  Utskottet,  mot  dess  löfte  att  dervid  iakttaga  de  af 
ständerna  fastställda  grunder  och  noga  sörja  för  fondens  säkerhet*). 
Så  skedde  äfven,  och  från  denna  stund  undandrogs  användandet  af 
denna,  bevillning  ständernas  kontroll,  och  blef  sålunda  ett  mägtigt 
medel  för  partiintrigernas  befrämjande. 

Äfven  en  mängd  andra  åtgärder  för  fabrikernas  bästa  vidtogos 
såsom  komplementer  till  systemet,  af  hvilka  några  såsom  karakteri- 
ska  kunna  anföras.    Då   sålunda  yllefabrikanterna  beklagade  sig,  att 

1)  Handels  Dep.  mem.  24  Aug.  1734.    K.  H.  A. 

2)  Commerce-CoUegii  rel.  21  Mars  1738.     C.  C.  A. 

3)  Dep.  öfver  5  proc.-afg.  ber.  och  förslag  6  Dec.  1734,  af  S.  U.  antagen  och 
i  generella  ordalag  till  R.  St.  remitterad.    B.  H.  A. 


50 

de  mycket  ledo  af  svårigheten  att  erhålla  garn  till  sina  väfnader, 
beslöto  ständerna  att  barnhusbarnen  skulle,  lära  finare  yllespånad  och 
st rump stickeri,  på  det  riket  skulle  kunna  direkt  draga  nytta  af  dessa 
späda  plantor,  och  manufakturerna  af  dem  kunna  i  framtiden  hoppas 
en  vacker  hjelp  0.  Af  samma  anledning  ,  samt  visserligen  äfven  för 
att  undanrödja  de  handlandes  i  Stockholm  klagomål  öfver  den  extra 
tunga  de  buro  genom  afgiften  till  spinnhusinrättningen  i  denna  stad , 
beslöts  att  denna  afgift  skulle  utgöras  i  alla  städer,  samt  inkomsten 
i  Göta  rike  anslås  till  ett  spinnhus  i  Göteborg,  och  den  i  Finland 
till  ett  dylikt  i  Åbo^).  "Förhoppningen  att  sålunda  erhålla  gode  in - 
hemske  arbetare  hindrade  dock  ej,  att  man  fortfarande  sökte  under- 
lätta främmande  sådanes  inflyttande  till  riket.  8000  d.  smt  årligen 
förblefvo  anslagna  till  resehjelp  åt  dem,  och  dessutom  beviljades  så 
väl  inkomne  utländske  arbetare,  som  kunde  anses  för  skicklige,  som 
äfven  de  svenske,  som  utomlands  lärt,  10  års  frihet  från  alla  per- 
sonelie utskylder.  Manufakturisterne  hade  visserligen  petitionerat , 
att  ständerna  ej  allenast  måtte  fullständigt  bekosta  de  af  dem  in- 
skrifne  arbetares  resa ,  utan  äfven  anslå  medel  till  några  års  aflö- 
ning  åt  dem,  men  denna  begäran  hade  dock  ej  kunnat  beviljas^). 
För  att  befrämja  produktionen  af  ull  inom  landet  hade  ständerna 
mycket  tänkt  på  medel  att  inrätta  schäferier.  För  detta  ändamål 
beslöts  nu,  att  premier  skulle  gifvas  för  införsel  af  får,  dock  endast 
under  vilkor,  att  fåren  verkligen  användes  till  anläggande  af  schä- 
feriO-  Under  det  ständerna  sålunda  med  ena  handen  sökte  upp- 
bygga, nedrefvo  de  dock  ej  mindre  med  den  andra.  Ty  när  fabri- 
kanterna, med  anledning  af  stegrade  ullpriser  utomlands,  begärde 
att  Pomern  skulle  förbjudas  sälja  sin  ull  till  annat  land  än  Sverige, 
så  kunde  väl  detta  ej  beviljas,  såsom  stridande  mot  Pomerns  privi- 


1)  R  St.  bref  15  Oktober  1734.  E.  A.. 

2)  R.  St.  bret  10  Dec.  1734.  E.  A.  Taxa  för  spinnhusfonden  22  Juli  1735. 
Afgiften  utgick  genom  en  mängd  olika  slags  taxeringar.  Så  skuUe  vid  köp  af  fa- 
stighet i  stad  betalas  V4  7o  af  köpeskillingen;  af  allt  hvad  publikt  köptes  på  ban- 
ken Vs  %.  Öl-  och  bränvinskrogar,  värds-  och  kaffehus  betalade  en  årlig  afgift; 
komedianter,  lindansare  och  dylika  en  viss  summa  för  hvar  gång  de  agerade.  Stör- 
sta inkomsten  påräknade  man  dock  af  handeln  genom  särskilda  tuUafgifter  på  en 
mängd  varor,  såsom  osfron,  the,  kaffe,  tobak,  skor,  stenkol,  krita,  ur  o.  s.  v. 
Flera  af  dessa  extra  tullafgifter  voro  ganska  betydliga,  såsom  för  fickur  af  guld 
60  d.  kmt  stycket,  utländska  nipper  12  7o  af  värdet  0.  s.  v. 

3)  E.  St   bref  28  Oktober  1734.    R.  A. 

4)  Jfr  RådsProt.  25  Maj  1736.    R.  A. 


51 

legier,  men  för  Ölaud  och  Gotland  derimot  skulle  ett  dylikt  förbud 
utfärdas  ')• 

Det  kunde  ej  undvikas  att  omsorgen  för  de  svenska  fabrikernas 
afsättning  skulle  komma  i  konflikt  med  de  stränga  öfverflödsförord- 
ningarne.  Öfver  100  år  hade  ömsom  ständer  och  regering  klagat 
öfver  nationens  böjelse  för  fåfänglighet  och  öfverflöd  och  derimot 
gifvit  förordningar.  Vid  början  af  frihetstiden,  1720,  hade  äfven 
utfärdats  en  dylik,  som  bort  åtföljas  af  en  gemensam  modell  till 
klädnad  för  alla  stånd  och  klasser.  I  följd  af  åtskilliga  regeringens 
betänkligheter  hade  dock  denna  modell  aldrig  blifvit  publicerad,  då 
derimot  öfverflödsförordningen  redan  1722  upprepades.  Denna  urakt- 
låtenhet funno  dock  1731  års  ständer  hafva  varit  mycket  skadlig, 
och  begärde  fördenskull  att  en  modell  nu  måtte  fastställas,  gemen- 
sam för  alla  rikets  undersåtare,  dock  så  att  tygernas  kostbarhet 
lämpades  efter  de  olika  stånden.  Derjemte  borde  för  alla  förbjudas 
allehanda  dyrbara  utländska  nipper  och  grannlåter,  såsom  pelsverk, 
solfjädrar,  hårpungar,  dyrbara  sidentyger  o.  s.  v.  Öfverflödet  i  kläd- 
naden ansågs  visserligen  såsom  det  förhatligaste  och  skadligaste, 
och  borde  derföre  i  första  rummet  utrotas,  men  äfven  det  i  lefnads- 
sättet_.vxir_  ruinerande  både  för  rikets  hushållning  och  moral,  hvar- 
för  en  ny  förordning  skulle  utfärdas,  som  till  hämmande  deraf  be- 
stämde ..antalet  och  beskaffenhet  af  rätter  och  viner,  så  väl  vid  gä- 
stabud, som  i  hvardagslag.  På  detta  sätt  hoppades  man  skulle  na- 
tionen återföras  till  de  enkla  sader,  det  kraftiga  och  härdande  lef- 
nadssätt,  som  förut  gjort  den  både  välmående  och  stor,  samt  äfven 
undervigten  afskaffas^).  Eedan  denna  förordning  medgaf  någon 
större  frihet  i  bruket  af  inhemska  varor,  men  1734  års  Sekreta  Ut- 
skott begärde  äfven  uttryckligen  hos  regeringen,  att  till  förmån  för 
den  inrikes  industrien  någon  vidare  eftergift  skulle  beviljas  i  öfver- 
flödsförordningen, så  att  äfven  finare  tyger  och  dylikt  kunde  af  de 
ringai"_e, klasserna  få  bäras,  blott  det  noga  tillsågs,  att  de  voro  af 
inrikes  tillverkning.  Det  var  således  egentligen  lyxen  i  utländska 
varor,  som  var  för  sederna  skadlig.  Prohibitismen  och  sedoläran 
slöto  förbund  med  hvarandra,  och  derur  utgick  den  sats,  som  man 
sedermera  så  ofta  hört  uttalas,  att  hvarje  lyx,  så  allmän  som  en- 
skild, är  för  ett  land  både  nyttig  och  naturlig,  när  den  hemtar  sina 
medel  direkt  ur  landets  egna  tillverkningar.     Deraf  följde  äfven,  att 


1)  R.  St.  bref  29  Nov.  1734.    R.  A. 

2)  R.  St.  bref  17  Juni  1731.    R.  A.    Kongl.  Förordn.  8  Nov.  1731. 


52 

man  under  följande  period  med  lika  mj^cket  nit  och  omvårdnad 
sörjde  för  tillverkning  af  gyllenläder,  fina  sidentyger,  tobakspipor 
och  hvita  handskar,  som  för  förbättring  af  jern,  koppar  och  span- 
målsproduktionen. 


Gynnad  af  freden  och  af  landets  växande  välstånd  hade  den  ut- 
rikes handeln  under  denna  period  ej  obetydligt  vunnit  både  i  liflig- 
het  och   utsträckning  till  aflägsnare  länder.     Detta  senare  var  äfven 
framförallt    handelslagstiftningens    ändamål,    då    en  vidsträckt  aktiv 
handel   allmänt    ansågs    såsom    den    förnämsta    grundpelaren  för  en 
stats  ekonomiska  välstånd,    och  dess  innerliga  samverkan  med  indu- 
strien var  vilkoret  för  hvarje  högre  kultur,  liksom  för  all  rikare  ma- 
teriell utveckling     Man  höll  derföre  strängt  fast  vid  Produkt-plaka- 
tet, som  var  direkte  ämnad  t  att  tvinga  den  svenska  sjöfarten  till  en 
mera    energisk   utveckling    och  djerfvare  fart  på  aflägsna  haf.     Den 
uppblomstring  handeln  redan  vunnit  räknades  äfven  gerna  detta  pla- 
kat   till   godo,    och    man   vägrade  följaktligen  att  lyssna  till  klago- 
målen öfver    det  tvång  och  de  hinder  i  rörelsen  det  förorsakade,  på 
samma   gång   man    strängt   straffade    hvarje    försök   att  gäcka  dess 
stadganden.    Sådana  försök  förekommo  dock  af  flerahanda  olika  beskaf- 
fenhet. Bland  andra  hade  man  länge  brukat  det  sätt,  att  de  utländ- 
ska  fartygen    gingo   så   nära   som  möjligt  intill  svenska  kusten  och 
möttes    der    af  våra  egna  fartyg,  som  införde  varorna  under  sken  af 
att  komma    direkte   från  produktionsorten.     På  begäran  af  Göteborg 
utfärdades    strängt   vitesförbud    derimot.      Stockholm    åter  förde  be- 
ständiga klagomål  öfver  den  lifliga  salthandel,  som  de  smärre  stapel- 
städerna   bedrefvo  med  de  tyska  hamnarne,  och  begärde  att  införsel 
af  salt  från  andra  nederlagsorter  än  Holland  måtte  strängeligen  för- 
bjudas.    De  små  städerna  protesterade  af  alla  krafter  mot  ett  sådant 
förbud,  emedan  de  ej  egde  några  spaniefarare ,  och  sålunda  hela  landet 
måste  derigenom  blifva  för  denna  första  nödvändighetsvara  beroende  af 
Göteborg  och  Stockholm.  Commerce-Collegium  föreslog  följaktligen  en 
medelväg,  nemligen  att  när  salt  ej  togs  ur  första  handen,  så  skulle 
införseltullen    ökas  med  30—45  procent,  på  det  att  städerna  på  ett 
lindrigare   sätt   måtte   förmås,   att   antingen    skaffa  sig  stora  fartyg 
eller   taga    sitt    salt   af  de  svenska  städer,  som  direkte  hemtade  det 
från  Spanien  och  Portugal.     Dessa  borde  väl  äfven  hafva  kunnat  ut- 
härda  en    sådan  konkurrens,  då  saltet  taget  ur  första  hand  kostade 
5  d.  kmt  tunnan,  men  från  nederlag  derimot  ända  till  12  d.  kmt. 


63 

Men  Sekreta  Utskottet  fann  dock  detta  förslag  alldeles  för  lindrigt, 
emedan  det  var  bekant  att  Stockholm  utkladdades  ur  sin  salthandel 
genom  det  brukliga  införandet  från  Danzig,  Ltibeck,  Danmark  och 
andra  orter,  och  den  omnämnda  prisskilnaden  bevisade  endast  hvad 
förlust  riket  hade  på  detta  kladdande.  Ständerna  slutligen  funno 
äfven  denna  handel  mycket  skadlig,  "såsom  den  kanal,  hvarigenom 
rikets  penningar  utgingo",  och  begärde  en  förordning,  att  endast 
de  svenska  fartyg,  som  utförde  våra  varor,  fingo  från  Holland  och 
Östersjöhamnar  återföra  salt,  nemligen  såsom  barlast  och  till  en 
tredjedel  af  fartygets  lästetal  ')• 

När  lagstiftningen  så  fullkomligt  hänsynslöst  ansåg  sig  böra 
tvinga  handeln  att  ur  första  hand  hämta  våra  behof,  skulle  man 
väl  vänta,  att  den  vid  denna  tid  börjande  direkta  svenska  sjöfarten 
på  Ost- Indien  äfven  bort  helsas  med  allmänt  och  jublande  bifall. 
Detta  var  dock  långt  ifrån  förhållandet.  Här  såsom  annorstädes , 
t.  ex.  i  Holland  och  England,  emottogs  den  med  mycken  tvekan  och 
många  klagomål.  I  Holland  hade  förbittrade  strider  förts  om  for- 
men för  denna  handel,  om  den  borde  föras  genom  ett  eller  flera 
privilegierade  compagnier  eller  alldeles  frigifvas.  Om  dess  nytta  i 
och  för  sig  sjelf  hyste  man  dock  der  föga  tvifvel,  då  man  derimot 
hos  oss,  liksom  i  England  och  Frankrike,  stridde  om  sjelfva  gagne- 
ligheten  af  en  Ost-Indisk  handel,  om  dess  fördelar  kunde  anses  upp- 
väga alla  de  olägenheter,  som  måste  uppkomma  af  dess  oundvikliga 
konflikt  med  införselförbuden  och  öfverflödsförfattningarne.  Att  så- 
lunda handeln  med  alla  länder  på  andra  sidan  Goda  Hoppsudden 
under  15  år  lemnades  uteslutande  åt  ett  Handels-Compagni,  att  detta 
befriades^ irån  erläggande  af  vanliga  tullafgifter  för  de  varor  det  in- 
förde, och  i  stället  endast  betalade  en  bestämd  måttlig  afgift  till 
kronan  för  hvarje  skeppslast,  allt  detta  betydde  föga.  Men  så  myc- 
ket mera  derimot ,  att  privilegiet  medgaf  compagniet  full  frihet ,  att 
i  Indien  lasta  sina  fart3^g  med  alla  slags  varor  utan  undantag,  samt 
dem  hitföra  och  i  Göteborg  på  öppen  auktion  försälja^),  ty  derige- 
nom  blef  det  i  ej  obetj^dlig  grad  oberoende  af  de  många  införselför- 
bud, som  förnämligast  ur  synpunkten  af  industriens  fördel  hade  utfär- 
dats. Ständerna  sjelfva  hade  äfven  mycket  tvekat  angående  nyttan  för 
riket  af  denna  handel,  ty  otvifvelaktigt  var,  att  den  dels  kunde  skada 
våra    späda    fabriker,    dels    äfven  måste  draga  mycket  penningar  ur 


1)  K.  St.  bref  16  Jimi  1731.     R.  A.     Kongl.  Förordn.  27  JuH  1731. 

2)  Priv.  för  O.-I.  Comp.  14  Juni  1731.  §  7. 


54 

riket,  då  defc  var  ett  kändt  faktum,  att  silfver  var  nästan  den  enda 
retourvara,  hvarnied  denne  handel  knnde  drifvas.  Mot  denna  senare 
fara  hade  man  väl  sökt  skj^dda  sig  genom  att  förbjuda  compagniet 
att  utföra  svenskt  mynt,  men  den  förstnämnda  qvarstod  dock  lika 
hotande.  A  andra  sidan  åter  hade  man  i  Holland  och  England  ha- 
sande exempel  på  denna  handels  förmåga  att  skapa  rikedom,  och 
man  kunde  ej  undgå  att  finna  det  alla  länder,  som  sysselsatt  sig 
dermed,  "otroligt  ökat  sina  penningar",  på  samma  gång  äfveUf  som 
af  sjelfva  den  afundyuka  och  förargelse,  dessa  länder  vittnade  mot 
hvarje  ny  konkurrent,  man  trodde  sig  kunna  sluta,  att  den  måtte 
vara  vinstgifvande  Trots  dessa  förledande  utsigter  skulle  man  kan- 
ske dock  hafva  afstått  från  denna  handel,  om  nemligen  man  med 
något  hopp  om  framgång  kunnat  förbjuda  landet  de  så  kallade  Ost- 
Indiska  varorna.  Detta  lät  sig  dock  ej  gerna  göra,  ty  genom  mång- 
årig vana  hade  de,  ehuru  i  sig  sjelfva  öfverflödiga,  nästan  blifvit 
nödvändiga  och  oumbärliga.  Sverige  liksom  hela  Europa  var,  sade 
man,  i  den  olyckliga  belägenhet,  att  genom  den  fåfängliga  lusten 
efter  dylika  varor  tvingas  att  betala  skatt  till  Ost-Indien  och  China. 
Handeln  med  dessa  länder  var  sålunda  för  d_en  Europeiska  statskrop- 
pen en  svår  börda,  men  några  kloka  nationer  hade  likväl  förstått,  att 
ej  allenast  afvälta  denna  börda  från  sig  och  låta  den  tynga  på  ensamt 
de  öfriga,  utan  äfven  draga  vinst  deraf.  Ehuru  nemligen  mjcket 
penningar  drogos  ur  Holland  och  England  af  denna  handel,  togo  de 
likväl  ännu  mera  igen  af  Spanien,  de  Nordiska  nationerna  och  an- 
dra, till  hvilka  de  med  stor  fördel  sålde  en  del  af  de  varor,  de  in- 
fört, och  sålunda  samlade  sig  hos  dem  allt  det  öfverskott  af  de 
West-Indiska  silfverskördarne ,  som  i  Europa  qvarstannade.  Sverige 
borde  nu  äfven  göra  på  samma  sätt,  och  sjelf  hämta  från  Ost-In- 
dien så  mycket,  att  vinsten  på  försäljningen  af  en  del  deraf  kunde 
betala  allt,  hvad  det  sjelft  af  dylikt  öfverflöd  förbrukade*). 

Den  n\^  handeln  kom  sålunda  verkligen  i  gång,  och  emot  mån- 
gas förväntan  inträffade  det  första  utskickade  skeppet  åter  i  Göteborg 
på  hösten  1733.  Det  hemförde  en  rik  laddning,  särdeles  af  siden- 
varor, théer,  porslin,  arrack,  kaffe,  solfjädrar,  lackerade  artiklar  och 
dylikt,  till  ett  värde  af  15  tunnor  guld').  Det  starka  rop,  som  då 
genast   uppstod,  mot  allt  detta  öfverflöd  blef  ännu  starkare  då  man 

1)  Jfr  t.  ex. :    Ett   let  ang.    Handeln  på  O-I.  1734.     Öfversättning  från  En- 
gelskan.    Tydligen  af  Davenanfs  arbete:  "An  Essay  on  the  East-India-Trade"  1697. 

2)  Enl.  Commerce-Collegii  ber.  till  1738  års  riksdag.    Palmblad,  som  citerar 
Modéer,  beräknar  det  till  900,000  d.  smt. 


55 

fann,  att  verkligen  en  stor  del  deraf  såldes  i  Göteborg  för  inrikes 
konsumtion ').  Främst  i  oppositionen  stodo  fabrikanterne  i  siden , 
ylle  och  linne.  De  klagade,  att  "genom  compagniet  införes  en  så- 
dan mängd  dåliga  och  billiga  sidenvaror,  att  snart  alla  andra  blifva 
förkastade,  och  att  äfven  tjenstepigor  och  det  slättaste  folk  anse 
gement  kläda  sig  med  annat."  Dermed  tillintetgjordes  äfven  afsätt- 
ningen  för  ylle-  och  linnefabrikerna,  emedan  deras  dyrare  tillverk- 
ningar nu  af  ingen  köptes.  Att  riket  deraf  ruinerades  var  lika  sol- 
klart,  som  att  det  stod  i  rak  strid  med  ständernas  afsigter,  som 
varit  att  grunda  manufakturer  såsom  bästa  medlet  till  rikets  upp- 
komst och  styrka.  Denna  handel  underminerade  sålunda  alla  de 
späda  inrikes  manufakturerna,  tog  dermed  födan  från  tusentals  fat- 
tiga menniskor,  och  införde  i  landet  sådant,  som  endast  tjenade  till 
öfverflöd  och  ond  retelse.  Och  till  råga  på  allt  hade  man  uppmun- 
trat den  genom  befrielse  från  tull,  landshjelp  och  andra  afgifter, 
likasom  den  vore  af  den  aldra  förträffligaste  beskaffenhet  ^).  Dess- 
utom ruinerade  denne  handel,  såsom  den  nu  fördes,  riket  genom  att 
införa  en  mängd  onyttiga  varor  och  således  öka  undervigten,  så 
mycket  mera  som  den  ej  använde  några  retourvaror  utan  endast 
silfver  i  tackor  eller  mynt.  Visserligen  sade  man,  att  den  gagnade 
sjöfarten  och  skeppsbyggerierna ,  men  detta  var  blott  ett  misstag, 
ty  med  ett  enda  skepp  hade  nu  införts  så  mycket  färdiga  varor, 
att  det  tillintetgjort  trafiken  för  en  mängd,  som  annars  skulle  in- 
fört råämnen.  Man  hade  äfven  sagt,  att  vi  på  detta  sätt  kunde 
undgå  att  köpa  af  Holländare  och  Engelsmän  med  dubbel  kostnad, 
men  sanningen  var  dock  den,  att  vi  nu  införde  3  gånger  så  myc- 
ket, så  att  detta  öfverflöd  ändock  kostade  landet  mera  än  förut. 
Compagniet  fann  likväl  en  försvarare^),  som  äfven  sökte  fritaga  det 
frän  beskyllningen  att  skada  industrien.  Ty  de  sidenvaror  det  in- 
förde voro  endast  sådana,  som  dels  mycket  ringa,  dels  alldeles  ej 
här  gjordes,  och  som  förut  vanligen  togos  från  Holland.  Genom 
att  nu  hämta  dem  ur  första  hand  sparades  dervid  2 — 3  kapital, 
och  det  vore  orättvist  plåga  undersåtarne  med  de  orimligt  dyra 
pris,  som  de  fina  sidentygerna  annars  kosta.  Yllefabrikerna  borde 
denna  handel   kunna   gagna,  ty  mycket  af  deras  tillverkningar  kon- 


1)  Enligt   samma    berättelse    såldes    härstädes  från  de  3:ne  första  resorna  för 
ett  värde  af  4  Va  ^^iU-  d.  kmt. 

2)  Fri  tanka  eller  votum  öfver  Ost-Indiska  Compagniet,  af  en  medlem  vid  riks- 
dagen 1734. 

3)  Hushållsråd:  Månadsskrift  1734—1735.     Af  C.  Carleson. 


56 

sumprades  i  China  och  Ost-Indien ,  och  om  compagniet  kunde  förmås 
taga  sina  ylletyger  här  i  stället  för  i  England,  så  vore  allt  väl  be- 
stäldt.  Dessutom  vore  denna  handel  nj^ttig  för  Sverige,  så  väl  som 
för  hvarje  land,  som  kunde  förse  andra  länder  med  Chinesiska  varor, 
och  emedan  vi  nu  utskeppat  för  5  å  6  tunnor  guld  dj^lika  varor,  må- 
ste vi  hafva  förtjenat  derpå.  Ehuru  väl  författaren  med  mycken  ifver 
slutligen  försäkrade  sin  ömhet  för  de  inrikes  manufakturerna,  och 
att,  om  han  trodde  dem  verkligen  lida  någon  skada,  han  utan  tve- 
kan skulle  offra  compagniet,  undgick  han  dock  ej,  att  för  sina  vå- 
gade satser  skarpt  anfallas  i  flera  ströskrifter.  Man  frågade  honom, 
om  det  ej  vore  klokare  och  försigtigare ,  att  betala  dyrt  de  främ- 
mandes lyxvaror,  på  det  våra  egna  tillverkningar  deraf  måtte  vinna 
bättre  afsättning?  Om  det  ej  vore  sjelf klart,  att  det  höga  priset 
på  inhemska  varor  ej  gjorde  nationen  i  sin  helhet  någon  skada,  utan 
tvärtom  en  ofelbar  nytta,  emedan  hela  kapitalet  stannade  qvar  ilan- 
det och  bidrog  till  dess  vidare  uppkomst  och  rörelsens  ökande? 
Om  ej  följaktligen  nationens  verkliga  nytta  och  fördel  säkrare  erhöl- 
les  genom  manufakturernas  bestånd,  än  genom  den  Ost-Indiska  han- 
delns fortfarande  bedrifvande?  Af  allt  detta  var  visserligen  klart, 
slöt  man,  att  compagniets  privilegium  borde  upphäfvas,  ty  "salus 
reipublicse  suprema  lex",  och  det  hade  dessutom  erhållit  sitt  privile- 
gium genom  bedrägliga  löften   och  förespeglingar  '). 

Andre  åter  angrepo  Ost-Indiska  handeln  äfven  från  en  allmän- 
nare synpunkt,  såsom  i  sig  sjelft  oundvikligen  för  landet  ruine- 
rande. Visserligen  kunde  man  ej  neka,  att  compagniet  förtjenade 
stora  summor,  men  om ,  såsom  man  misstänkte ,  större  delen  af  in- 
tressenterna var  utland  in  gar,  så  gick  äfven  större  delen  af  denna 
vinst  ur  riket,  släpande  med  sig  våra  redbara  exportvaror  och  qvar- 
lemnande  endast  yppighet  och  flärd.  Man  beräknade,  att  så  myc- 
ket Ost-Indiska  varor  i  landet  försåldes,  att,  sedan  de  svenske  del- 
egarnes  vinst  blifvit  afräknad,  måste  750,000  d.  smt  årligen  gå  ut 
för  att  betala  de  utländske  intressenterna.  På  detta  sätt  skulle  inom 
12  år  rikets  hela  förmögenhet  vara  bortsopad,  och  intet  annat  åter- 
stå än  utslitna  sidentyger,  sönderslaget  porslin  och  urdrucket  thé. 
Det  låg  dessutom  i  sjelfva  denna  handels  natur  att  vara  ruinerande, 
emedan  den  exporterade  redbara  effekter  och  importerade  sådant,  som 


1)  Sentiment  öf\''er  den  O.-I.  handeln  1734.  "En  väns  svar  utur  Stockholm 
till  sin  gode  vän  uti  Göteborg,  hvarjemte  auctoren  till  Hushalls-rådet  behörigen 
afvisas"  etc.  1734  af  anonym  (J.  Archenholtz).  Bihang  till  en  väns  svar  utur 
Stockholm  till  sin  gode  vän  i  Göteborg  etc.  1735  af  anonjnii  (Densamme). 


57 

till  intet  dngde,  sålunda  gjorde  raka  motsatsen  mot  hvad  en  god  och 
nyttig  handel  borde  göra.  Ej  mindre  ruinerande  var  den  ur  moralisk 
synpunkt.  Ty  äfven  om  vi  kunde  byta  oss  till  porslin  för  gråberg, 
thé  för  enbär  och  siden  för  blaggarn  eller  annat,  vi  hade  öfverflöd 
af,  så  borde  vi  ändock  ångra  detta  byte,  ty  vi  afvändes  derigenom 
från  arbete  och  slöjder,  samt  förlorade  helsa,  krafter  och  håg,  genom 
att  begagna  varma  klimats  produkter.  För  att  finna  huru  compag- 
niet  skadade  riket  genom  att  hindra  manufakturernas  utveckling,  be- 
höfdes  blott  ett  enda  exempel.  Antag,  att  compagniet  inför  1000 
stycken  fina  näsdukar,  som  här  säljas  för  4  daler  stycket.  Alla 
skynda  att  köpa  och  finna  priset  otroligt  billigt.  Men  råvaran  var 
värd  endast  1,800  daler,  och  om  näsdukarne  gjorts  här  hemma  skulle 
de  hafva  kostat  riket  endast  denna  summa,  hvadan  riket  skulle  hafva 
vunnit  2,200  daler,  om  det  vetat  förbjuda  införseln  O- 

Kegeringen  sjelf  oroades  af  den  mängd  nya  varor,  som  Compa- 
gniet införde  i  landet ,  och  hänsköt  till  Ständerna  omsorgen  att  före- 
komma allt  skadligt  inflytande  deraf  på  våra  manufakturer  ^).  Bor- 
gareståndet vid  riksdagen  upptog  ärendet  och  gaf  i  sina  besvär  ett 
klart  uttryck  af  hvad  man  befarade  af  och  tadlade  hos  compagniets 
verksamhet.  Glädjen ,  heter  det ,  öfver  handelns  utsträckande  till  Ost- 
Indien,  der  aldrig  förr  svensk  flagga  varit  sedd,  måste  betydligt  för- 
minskas, då  man  besinnade  den  mängd  onödiga  varor,  som  med  det 
första  skeppet  inkommit  och  nu  uppfyllde  landet.  Bland  dessa  hade 
varit  mycket  brokigu  siden-  och  sammetstyger,  som  annars  voro  till 
införsel  förbjudna,  hvarigenom  således  dessa  förbud  blefvo  utan  ver- 
kan. Att  de  handlande  och  manufakturisterne  i  gemen  måste  rui- 
neras af  den  ymniga  och  nästan  otroliga  införseln  af  dylika  varor, 
och  att  i  kronans  inkomster  den  gjorde  stor  minskning,  emedan  det 
första  skeppet  efter  tullförfattningarne  bort  betala  några  tunnor  guld , 
men  efter  privilegierne  endast  några  tusen  daler  ^) ,  var  så  mycket 
obilligare,  som  de  flesta  intressenterna  voro  utländingar,  hvilka  så- 
ledes njöto  fördelen  att  få  i  riket  införa  dels  förbjudna,  dels  onödiga 
och  onyttiga  varor,  samt  äfven  dervid  erhöllo  eftergift  i  tullen.  Stån- 
det begärde  fördenskull,   att  de  allmänna  förbuden  måtte  göras  gäl- 


1)  En  väns  bref  från  Stockholm  till  sin  gode  vän  i  Göteborg  ang.  Ost-Indiska 
Compagniet  1734,  af  anonym  (J.  Arkenholtz).  En  väns  svar  ur  Göteborg  på  sin 
gode  väns  bref  utur  Stockholm  1734. 

2)  Sekr.  Prop.  1734  §  11.    E.  H.  A. 

3)  Enligt  privilegiets  §  3  erlades  till  kronan  för  hvarje  hemkommande  fartyg 
100  d.  smt  per  läst,  samt  till  städerna  2  d.  smt  enligt  samma  beräkningsgrund. 


58 

lande  äfven  för  den  Ost-Indiska  handeln ,  och  att  de  varor,  som  finge 
införas,  skulle  betala  tull  efter  vanlig  taxa  ')•  Att  ständerna  der- 
imot  ansågo  denna  handel  böra  uppmuntras,  i  hopp  att  derigenom 
befrämja  afsättningen  på  utrikes  ort  af  våra  manufakturvaror,  är  re- 
dan nämndt,  men  de  önskade  dock  äfven,  att  compagniet  skulle  för- 
mås till  några  bestämda  löften  i  detta  afseende,  äfvensom  att  i  all- 
mänhet söka.  vara  industrien  till hjelp,  men  ej  till  skada -).  I  följd  af 
derpå  öppnade  underhandlingar  med  compagniet,  erbjöd  sig  detta 
betala  till  sidenfabrikanterna  en  skatt  af  4— 10,000  daler  smt  för 
hvarje  resa,  men  vägrade  bestämdt  att  ens  försöka  exportera  våra 
egna  siden-  och  ylletillverkningar,  förrän  de  blefvo  i  pris  och  godhet 
jemförliga  med  de  utländska.  Ej  heller  ville  det  lofva  att  ej  införa 
och  här  försälja  vissa  varor,  enär  privilegiets  §  7  gaf  det  öppen  rätt 
i  detta  afseende,  men  måste  dock  snart  gifva  efter  för  det  allmänna 
ropet  och  förbinda  sig  att  reexportera  såväl  åtskilliga  sidenvaror, 
som  äfven  andra,  som  kunde  förnärma  våra  fabriker.  Commerce- 
Collegium  fick  befallning  att  öfvervaka  detta  löftes  helgd,  äfvensom 
att  söka  förmå  compagniet,  att  heldre  införa  nyttiga  råämnen, 
än  färdiga  och  öfverflödiga  varor.  Trots  dessa  medgifvanden  åter- 
vaknade  likväl  de  gamla  klagomålen  och  stridigheterna,  när  åren 
1736  och  1737  tvenne  fartyg  anlände  från  Ost-Indien  fullastade  med 
samma  slags  produkter,  som  de  föregående.  Ehuruväl  compagniet 
nu  äfven  nödgats  förbinda  sig  att  utföra  svenska  fabriksvaror,  så 
ansågs  dock  detta  ej  vara  tillräckligt,  emedan  alla  bodar  voro 
genom  dess  försorg  så  uppfyllda  af  brokiga  och  förbudna  tyger,  att 
våra  inhemska  manufakturer  måste  gå  totalt  förlorade.  Fördenskull 
begärde  Commerce-Collegium  redan  1736,  det  compagniet  skulle  åläg- 
gas, att  dels  rätta  sig  efter  öfverflöds-  och  tullförbuden,  hvarför  alla 
varor,  som  till  införsel  i  riket  voro  i  allmänhet  förbjudna,  ej  heller 
af  compagniet  borde  få  införas  och  försäljas  på  andra  vilkor,  än  att 
genast  åter  utföras,  dels  äfven  att  låta  bevaka  sina  skepp  af  den 
vanliga  tullbetjeningen  samt  dessutom  betala  såväl  vanliga  tull- 
afgifter  som  en  särskild  konsumtionsaccis  för  de  varor,  som  fingo  i 
landet  qvarblifva,  emedan  de  till  största  delen  voro  skadliga  och  en- 
dast tjenande  till  öfverflöd.  Eegeringen  tvekade  likväl  att  göra  nå- 
gon inskränkning  i  oktroyen ,  men  ålade  Collegium  att  på  vänlig  väg 
söka  förmå  compagniet  att  ej  införa  tiU  öfverflöd  tjenande  varor,  ej 
heller  sådana,  som  kunde  anses  skada  den  inhemska  industrien.     År 


1)  Borgarest.  besvär  1734  §  6.    R.  H. 

2)  K  St.  bref  12  Dec.  1734.    R.  A. 


59 

1737  hemkom  likväl  åter  ett  fartyg  med  en  rik  laddning  af  de  van- 
liga varorna,  i  följd  hvaraf  klagomålen  åter  fingo  fart  och  Collegium 
upprepade  sina  förslag,  under  förmenande,  att  först  när  dessa  antoges 
blefve  denna  handel  rätt  ordnad.  När  compagniet  utförde  våra  ef- 
fekter, köpte  svenska  fartyg  och  till  andra  länder  försålde  de  varor, 
som  öfverflödsförordningarna  ej  här  kunde  tillåta,  då  hade  man  af 
den  Ost-Indiska  handeln  gjort  en  transporthandel,  som  ej  kunde  an- 
nat än  vara  riket  gagnelig,  ehuruväl  den  vore  för  Europa  i  allmän- 
het ruinerande,  såsom  utförande  allt  det  silfver  och  kanske  mera  till, 
som  vanns  af  Vest-Indien  ').  Eegeringen  ville  dock  ej  lyssna  till 
dessa  förslag,  hvarigenom  det  meddelade  privilegiet  alltför  uppenbart 
skulle  kränkas,  och  frågan  upptogs  derföre  åter  vid  1738  års  riks- 
dag, samt  äfven  flera  gånger  derefter. 

För  att  uppmuntra  till  en  direkt  handel  på  länderna  kring  me- 
delhafvet,  från  hvilka  med  fördel  kunde  hämtas  salt,  silke,  camel- 
garn  och  andra  råvaror,  hade  genom  ett  kungligt  bref  1733  blif- 
vit  beviljade  såväl  vissa  lindringar  i  införseltullen  för  de  varor, 
hvilka  med  svenskt  skepp  och  för  svensk  räkning  hämtades  direkte 
derifrån,  som  sedermera  exportfrihet  för  1500  skeppund  stångjern  och 
100  skeppund  garkoppar  årligen ,  som  på  samma  sätt  dit  utfördes.  Kedan 
de  första  åren  derefter  började  denna  s.k.Levantiska  handel  uppblomstra. 
Jern  utfördes  med  fördel,  och  salt  återfördes  i  sådan  mängd,  att 
dess  pris  här  hemma  föll  nära  50  procent.  Genom  traktater  med 
Algier,  Tunis  och  Tripolis  sökte  man  äfven  freda  denna  sjöfart  för 
dessa  staters  röfverier,  samt  ordna  den  efter  allmänna  folkrättsliga 
grunder,  hvarjemte  man  tillsatte  konsuler  i  Tunis ,  Smyrna  och  flere- 
städes  för  att  råda  och  hjelpa  de  handlande.  Genom  en  handelstraktat 
med  Turkiet  10  Januari  1737  erhöll  Sverige  fri  fart  på  alla  dess 
länder  på  samma  vilkor  som  andra  de  mest  gynnade  nationer,  äfven- 
som  en  viss  garanti  för  helgden  af  de  med  Algier  och  Tunis  slutna 
fördragen.  Äfven  med  flere  andra  stater,  såsom  Franrike ,  Spanien  och 
Båda  Sicilierna  underhandlades  eller  afslötos  snart  derefter  liknande 
traktater.  Med  Venedig  fördes  länge  lifliga  underhandlingar,  fö  att 
direkte  få  ditföra  tjära,  jern  och  trävaror,  och  redan  1735  afsändes 
Sveriges  minister  i  Wien  dit  för  att  afsluta  fördraget.  Ännu  1738 
hade  likväl  ej  något  sådant  kommit  till  stånd,  "emedan  republiken, 
ehuruväl   i  allmänhet   väl    disponerad,    dock  ej  ville  medgifva  mot- 


1)  Com.  C:ii  riksdagsrel.  1738.  C.  A.  Fullständig  underrättelse  om  den  0st- 
Lidiska  handelns  rätta  beskaffenhet.  Mem.,  insinueradt  till  R.  St.  vid  1738  års 
riksdag. 


60 

svarande  förmåner."  För  att  gifva  mera  styrka  och  lif  åt  handeln  på 
Levanten,  öfverlemnades  den  dock  snart  åt  ett  privilegieradt  compa- 
gnie.  Privilegiet  var  dock  ej  exklusivt,  utan  medgafs  äfven  icke  in- 
trassenter  att  idka  direkt  handel  och  sjöfart  på  Levanten,  mot  en 
af  gift  till  compagniet  af  12  procent  af  hvarje  dit  exporterad  skepps- 
laddnings värde.  Compagniet  beviljades  tullfrihet  för  direkt  till  Le- 
vanten exporterade  svenska  varor,  särskildt  för  stångjern  och  gar- 
koppar  till  ofvannämnda  belopp,  samt  vissa  lindringar  i  tullen  för 
de  direkt  införda.  Varnad  af  de  många  klagomålen  angående  Ost- 
Indiska  compagniets  handel,  föreskref  dock  nu  regeringen  uttryckligt, 
att  alla  eljest  till  införsel  förbjudna  varor  skulle  från  nederlaget  re- 
exporteras,  samt  tull-  och  andra  afgifter  erläggas  för  alla  sådana, 
som  på  något  sätt  rörde  fabrikernas  uppkomst.  Den  1748  förnyade 
och  förbättrade  oktroyen  förlänade  compagniet  uteslutande  handelsrätt 
på  Levanten,  samt  vidgade  tullfriheten  för  exporteradt  stångjern  till 
3000  skeppund  årligen.  Troligen  ämnadt  i  ej  ringa  mån  till  ersätt- 
ning åt  Stockholm  för  de  fördelar  Göteborg  skördade  såsom  stapel- 
ort för  den  Ost-Indiska  handeln,  blef  dock  detta  compagnie,  trots 
alla  privilegier,  till  lika  liten  vinst  för  hufvudstaden ,  som  för  Sverige 
i  sin  helhet.  Compagniets  hela  grundfond  uppgick  endast  till  200,000 
daler  smt,  och  dels  denna  kapitalsvaghet,  dels  äfven  det  ringa  vär- 
det af  de  tunga,  råa  och  oförädlade  varor  det  utförde,  dels  slutligen 
Stockholms  ofördelaktiga  läge  och  de  derpå  beroende  dryga  frakterna 
vid  den  direkta  ut-  och  inskeppningen ,  tilläto  denna  sålunda  privi- 
legierade handel  endast  att  föra  ett  tynande  lif.  Så  förmådde  com- 
pagniet under  hela  sin  fortvaro  endast  utskeppa  19,000  skeppund 
stångjern  och  10  skeppund  garkoppar,  samt  en  obetydlig  qvantitet 
kanoner,  ankaren,  spik  och  annat  smide.  Lika  ringa  var  införseln, 
bestående  mest  af  torkade  sydfrukter,  samt  bomull  och  ull.  På  grund 
af  denna  dess  ringa  framgång  och  af  de  öfriga  städernas  klagomål 
begärde  Sekreta  Utskottet  vid  1756  års  riksdag  compagniets  upphäf- 
vande,  hvilket  äfven  skedde  genom  en  kungörelse  följande  år.  Som 
likväl  det  för  tio  år  beviljade  privilegiet  då  ännu  icke  var  utlupet, 
och  compagniet  bevisade  sig  hafva  på  handeln  förlorat  öfver  85,000 
daler  kmt,  blef  denna  förlust  det  af  convoymedlen  ersatt,  ehuruväl 
staten  å  sin  sida  kunde  visa  sig  hafva  förlorat  700,000  daler  kmt 
genom  de  compagniet  medgifna  eftergifter  i  tullen  ')• 


1)  Tal  om  Sveriges  utrikes  handel    etc.  1770  af  J.  Westerman.    Jfr.  Kiksdags 
Tid.  1756  N:o  47. 


61 

Sjöfarten  i  Östersjön  hade  visserligen  så  tilltagit,  att' Commerce- 
Colleginm  kunde  försäkra  ständerna,  att  de  utländske  ej  voro  oss  deri 
öfverlägsne ,  men  den  led  dock  fortfarande  af  mycket  tvång  och  många 
hinder.  Främst  deribland  räkna  vi  de  bekanta  författningar  och 
navigationsordningar  från  16  och  17  seklerna,  som  dels  i  allmänhet 
frånkände  en  del  städer  sjelfständig  navigationsrätt,  dels  äfven  sär- 
skildt  beröfvade  de  Norrländska  städerna  hvarje  sådan  till  för- 
mån för  hufvudstaden,  h vilken  skulle  vara  stapelorten  för  deras 
produkter.  Alltmera  otåligt  buro  likväl  dessa  städer  sitt  ok,  och 
i  samma  mån  de  började  känna  sin  framtid  bero  af  rättigheten  till 
en  fri  och  obehindrad  sjöfart,  yrkade  de  äfven  allt  skarpare  att 
åtminstone  till  en  del  befrias  derifrån.  Vid  1734  års  riksdag  fram- 
ställdes denna  fordran  mera  bestämd  än  någonsin  förut.  Torneå, 
Umeå,  Luleå  och  Piteå  begärde  att  få  segla  med  åtminstone  hvar- 
dera  ett  skepp  på  alla  Östersjöhamnar,  eller  att  en  ny  stapel- 
stad måtte  v  Norrland  anläggas,  hvartill  föreslogs  Kåtan.  Utan 
en  sådan  frihet,  förklarade  de,  kunde  ej  de  stora  rikedomar,  som 
denna  så  styfmoderligt  behandlade  provins  inneslöt,  gifva  någon  frukt, 
och  såsom  bevis  på  i  hvad  hög  grad  den  skadades  af  handelstvånget 
anfördes,  att  Holländare  velat  derstädes  anlägga  sågverk  osh  pels- 
verkshandel,  samt  införa  betydliga  kapital  endast  mot  erhållande  af 
en  navigationsrätt,  som  dock  blifvit  dem  förnekad.  Ständerna  hunno 
ej  afgöra  frågan,  utan  lemnade  den  åt  regeringen,  som  naturligen 
begärde  Commerce-Collegii  yttrande.  Detta  yttrande  visar  huru  föga 
kännedomen  om  produktionens  och  handelns  behof  hade  utvecklats 
sedan  Carl  IX  afgaf  sitt  ryktbara  betänkande  om  "Städernas  Inrätt- 
ning." Visserligen,  säger  Collegium,  kunde  det  vara  sant,  att  Norr- 
land torde  hafva  nytta  af  en  stapelstad,  men  vid  en  sådan  fråga 
måste  rikshushållningen  betraktas  i  sin  helhet.  Denna  åter  fordrar, 
att  den  stad,  som  är  välbelägen  för  seglats,  men  ej  har  tillräckliga 
produkter  att  segla  med,  erhåller  sådana  från  andra  orter,  hvilka 
derför  ej  sjelfva  böra  få  segla  utrikes.  Stapelstädernas  antal  bör 
sålunda  vara  beräknadt  efter  rikets  situation,  styrka  och  samman- 
slagna produkter,  hvarför  några  nya  ej  böra  inrättas  utan  mycket 
vigtiga  skäl.  Men  alla  de  skäl,  som  förmått  förre  regenter  att  in- 
skränka de  Norrländska  städernas  seglation  till  fördel  för  Stockholm, 
existera  ännu  i  oförminskad  styrka,  enär  denna  senare  stad  ännu  är 
lika  välbelägen  att  förse  bergslagerna  och  provinserna  med  utrikes 
varor,  samt  för  detta  ändamål  behöfver  exportvaror,  som  ej  böra  ge- 
nom nya  stapelstäder  bortkladdas.  I  detta  yttrande  instämde  natur- 
ligen Stockholms   borgerskap,   likasom  Gefles,  och  båda  reserverade 


62 

sig  mot  all  ändring  af  1617  års  handelsordinantie ,  samt  sökte  vid- 
lyftigt bevisa,  att  den  begärda  friheten  lika  mycket  stred  emot  alla 
gamla  privilegier,  som  emot  de  fastställda  grunderna  för  rikets  han- 
del och  sjöfart.  De  petitionerande  städerna,  med  hvilka  allmogen 
förenat  sig,  bestredo  visserligen  ej  detta,  men  förklarade  ordinantierna 
orättvisa,  emedan  de  höllo  dem  i  fattigdom  och  betryck,  och  for- 
drade således  deras  iipphäfvande ,  likasom  för  öfrig  äfven  af  allt  annat 
tvång  på  handeln.  Ingen  lagstiftning,  tillade  de,  och  minst  den 
ekonomiska,  borde  anses  vara  för  evigheten,  utan  snarare  lämpas 
efter  omständigheterna,  emedan  för  den  menskliga  verksamheten  intet 
stillastående  fauns,  och  gamla,  orubbliga  och  obilliga  lagar  måste 
sålunda  endast  hindra  utvecklingen.  Kegeringens  beslut  blef  likväl  i 
öfverensstämmelse  med  Collegii  mening,  hvilken  understöddes  på  en 
gång  af  hufvudstadens  mägtiga  intresse  och  gammal  häfd.  Det  väckte 
dock  stort  missnöje  i  Norrland,  och  landshöfdingarne  höllo  stämmor 
med  socknar  och  städer,  hvaraf  följde  nya  petitioner  och  ny  skrift- 
vexling  med  Collegierna,  dock  ännu  utan  framgång.  Hela  denna 
rörelse  antydde  dock  ett  snart  slut  på  de  otaliga  uppoffringar,  som 
under  århundraden  flere  svenska  provinser  fått  underkasta  sig  för  att 
göra  hufvudstaden  till  en  stor  handelsstad  '). 

Att  förekomma  allt  oregelbundet  "kladdande",  och  att  för  detta 
ändamål  strängt  skilja  de  olika  yrkena  och  hierarkiskt  ordna  de  olika 
graderna  af  deras  idkare,  sådan  var  hufvudtanken  i  lagstiftningen, 
så  för  handeln  som  industrien.  Sträng  ordning  var  lösen,  och  när 
med  denna,  såsom  oftast,  friheten  befanns  oförenlig,  så  fick  denna 
senare  vika.  Deraf  föddes  nu  äfven  för  handeln  en  slags  skråordning, 
som  för  hvarje  blifvande  handlande  föreskref  7  års  tjenst  såsom 
lärogosse  och  4  års  såsom  köpsven.  Först  derefter  egde  han  begära 
examen  inför  2:ne  erfarne  och  gode  män,  och  på  grund  af  deras 
skriftliga  godkännande  begära  burskap,  hvars  beviljande  dock  af 
stadens  borgerskap  ytterligare  berodde,  och  ej  fick  medgifvas  för  id- 
kande af  annan  handel  än  sådan,  hvarpå  sökanden  behörigen  lärt  och 
tjent.  Bland  andra  goda  kunskaper,  som  i  en  sådan  handelslärling 
skulle  noga  inplantas,  var  äfven  den  "kärlek  till  fäderneslandet,  som 
förpliktar  köpmän  att  befordra  afsättningen  af  inrikes  produkter  och 
tillverkningar,  så  in-  som  utrikes,  framför  främmande  gods,  hvilken 
senare  handel  mestadels  på  en  för  riket  skadlig  credit  beror,  och 
utländingen  den  fördel  tillskyndar,  som  inom  riket  stanna  bör"  ^). 


1)  Com.  C:ii  riksd.  rel.  21  Mars  1737.    Kgl.  M:ts  res.  24  JuU  1735. 

2)  Jfr.  Förordn.  19  Dec.  1734. 


63 

Den  vårdande  omsorg,  som  regering  och  ständer  gemensamt 
egnade  landets  ekonomiska  förkofran ,  kallade  under  denna  period  till 
lif  en  ovanligt  rik  literatur,  hvilkens  uppgift  blef,  att  hos  nationen 
i  sin  helhet  väcka  samma  varma  nit  för  hushållningens  reformerande, 
samt  allmängöra  och  utveckla  kunskapen  om  medlen  dertill.  Med 
ett  sålunda  företrädesvis  praktiskt  ändamål,  sökte  denna  literatur 
mindre  att  vetenskapligt  behandla  och  lösa  samhällshushållningens 
problem,  än  att  belysa  enskilda  praktiska  delar  deraf,  att  lära  na- 
tionen förstå  och  begagna  medlen  och  vägarne  till  rikedom.  På 
samma  gång  derföre  den  bittert  klagar  öfver  nationens  flärd  och 
lättja,  tröghet  och  vårdslöshet,  samt  dess  förakt  eller  olust  för  bor- 
gerliga yrken,  framhåller  den  starkt  betydelsen  af  just  dessa  för- 
aktade näringar,  och  uppmanar  samhället,  att  i  eget  välförstådt  in- 
tresse ej  sky  någon  uppoffring  eller  möda  för  att  uppmuntra  dem, 
och  att  fi'amförallt  låta  det  borgerliga  elementet  snart  intaga  den 
hedrade  plats  i  samhället,  som  det  med  så  mycket  skäl  kräfde.  Att 
literaturen  i  allmänhet  följde  samma  väg,  som  lagstiftningen  redan 
beträdt,  att  den  uttalade  samma  åsigter  och  förordade  samma  åtgärder, 
som  vi  redan  sett  denna  tillämpa,  är  helt  naturligt,  emedan  dessa 
åsigter  och  åtgärder  voro  tidehvarfvets  egna,  tillsammans  bildade  det 
system,  som  snart  sagdt  hela  Europa  redan  hade  antagit,  såsom  den 
enda  säkra  grundval,  hvarpå  en  stat  kunde  uppföra  sin  ekonomiska 
storhet.  Denna  literatur  är  sålunda  väsendtligen  rent  merkantilistisk, 
med  detta  systems  alla  fel  och  förtjenster.  Den  bekänner  samma 
obetingade  penningedyrkan,  och  fattar  sålunda  förvärfvande  af  pen- 
ningar såsom  produktionens  och  bytets  yttersta  mål.  Den  betonar  lika 
omåttligt  förädlingsarbetets  och  handelns  förmåga  att  företrädesvis 
skapa  rikedom,  och  framhåller  följaktligen  samhällets  skyldighet,  att 
ej  allenast  skj^dda  och  vårda,  utan  äfven  styra  och  leda  dessa  näringar 
i  enlighet  med  detta  den  allmänna  hushållningens  ändamål.  Men  å 
andra  sidan  yrkar  den  äfven  samma  vördnad  för  det  fredliga  arbetet, 
såsom  den  enda  verkliga  rikedomskällan,  och  dess  främsta  drag  är 
den  trägna,  om  äfven  missledda,  omsorgen  för  fosterlandets  välgång, 
i  hvars  namn  den  dekreterar  hvarje  inskränkning  i  den  enskilda  fri- 
heten, hvarje  afgift  och  pålaga,  samt  hvarje  afsägelse  af  enskilda 
böjelser  och  njutningar.  "Salus  reipublicse  suprema  lex"  är  svaret  på 
hvarje  invändning  eller  enskild  klagan  öfver  onödigt  tvång  och  tunga 
bojor  på  den  ekonomiska  friheten,  och  inför  detta  merkantilsystemets 
hufvudargument  tystnar  vördnadsfullt  hvarje  hälft  uttalad  protest. 

Det  första  större,   uteslutande  åt  statsekonomiska  spekulationer 


64 

egnade,  arbete,  som  vi  ega,  är  "Arcana  oeconomise  et  commercii  eller 
Handelns  och  Hushåldnings-Wärkets  Hemligheter"  af  Andreas  Back- 
manson, tryckt  år  1730.  Redan  såsom  sådant  bör  det  ega  ett  stort 
intresse,  men  detta  stegras  dock  ytterligare,  då  man  vet,  att  författa- 
ren under  hela  frihetstiden  af  ett  stort  parti  betraktades  såsom  ett 
orakel  i  ekonomiska  och  finansiella  frågor,  och  i  följd  deraf  äf- 
ven  öfvade  ett  inflytande  på  den  ekonomiska  lagstiftningen.  Ar- 
betet kan  visserligen  i  någon  mån  sägas  vara  en  vetenskaplig  fram- 
ställning af  lagarne  för  det  samhälleliga  välståndets  utveckling  och 
förkofran ,  och  det  undersöker  sålunda  produktionens  och  bytets  natur 
samt  vilkoren  för  deras  trefnad  och  förmåga  att  skapa  rikedom.  Men 
det  är  dock  i  främsta  rummet  en  praktisk  afhandling  om  sättet  att 
göra  samhället  rikt  och  mägtigt,  och  är  sålunda  späckadt  med  en 
mängd  anvisningar,  huru  alla  de  gifna  reglorna  och  föreskrifterna 
skola  bäst  användas,  eller  "om  hvad  hörer  till  ett  borgerligt-  och 
landtmannaväsendes  befrämjande."  Genom  all  oreda,  grumlighet  och 
pedanteri,  hvaraf  boken  i  hög  grad  lider,  framlyser  dock  klart  förfat- 
tarens afsigt,  nemligen  att  i  sin  mån  söka  bidraga  till  spridande  af 
ekonomiska  kunskaper,  om  hvilkas  oskattbara  värde  för  samhällets  lycka 
han  på  det  lifligaste  är  öfvertygad.  Ty  utan  sådana,  säger  han,  kan 
aldrig  en  rätt  hushållning  och  ekonomi  blifva  gällande,  och  derpå 
beror  likväl  hela  menniskoslägtets  välfärd.  Af  hela  historiens  vittnes- 
börd är  nemligen  kunnigt,  att  andra  studier  och  vetenskaper,  samt 
högre  bildning  och  civilisation  först  dä  uppkommit  hos  ett  folk,  när 
det  blifvit  välmående  och  sålunda  i  någon  mån  befriadt  från  de  ma- 
teriella omsorgerna.  Derför  bör  högsta  vigt  läggas  derpå,  att  ekono- 
miska studier  och  kunskaper  excoleras ,  emedan  endast  de  kunna  göra 
ett  folk  rikt,  och  dermed  äfven  bildadt.  Ekonomiska  studier  hafva 
till  uppgift,  heter  det  vidare,  att  rätteligen  lära  hvad  det  mennisko- 
könet  mycket  plågande  meum  och  tuum  är,  att  bringa  många  tusende 
fördelade  lemmar  till  inbördes  och  innerlig  kärlek,  vänskap  och  för- 
trolighet, samt  att  sätta  allas  görande  och  låtande  i  den  rätta  cir- 
kulation, så  att  samhällets  hela  kropp,  dess  hufvud,  händer  och  fötter 
tillbörligen  styrkas  och  näres.  Till  dessa  studier  bör  äfven  komma  en 
mera  praktisk  uppfostran,  och  undervisningen  i  skolorna  så  ordnas, 
att  barn  af  fattigare  vilkor  bibringas  kunskaper,  som  kunna  blifva 
dem  nyttiga  i  andra  professioner,  när  de  ej  med  studierna  längre 
kunna  fortfara.  Särdeles  böra  mathematik,  mekanik  och  fysik  blifva 
undervisningsämnen,  och  derigenom  motverkas  det  hos  oss  allmänna 
begäret  "att  blifva  lärd  och  förnäm,  att  regera  och  defendera",  hvar- 


65 

igenom   alltför  många  blifva  tärande  i   proportion  till  de  närande  i 
samhället. 

Författaren  framställer  främst  den  frågan,  hvad  med  rikedom 
förstås,  om  något  annat  än  penningar  kan  och  bör  kallas  en  nations 
rikedom  Svaret  derpå  är,  att  ehuru  allt  kan  fas  för  penningar  sådana 
dock  äro  långt  ifrån  att  utgöra  ett  lands  enda  eller  ädlaste  rikedom. 
Ett  lands  förnämsta  skatt  består  i  dess  egen  afvel,  förfarne  konst- 
närer till  dess  bearbetande  och  köpmän  till  dess  förkofran  och  afsät- 
tande  genom  utländsk  handel.  Utan  allt  detta  kunna  ej  silfver  och 
guld  i  ett  land  förvärfvas  eller  qvarhållas,  men  det  land,  som  eger 
alla  dessa  förmåner,  skall  aldrig  lida  brist  på  de  ädla  metallerna. 
Exempel  derpå  är  å  ena  sidan  Spanien.  Det  har  outösliga  grufvor, 
men  dock  är  eländet  der  större  än  hos  de  flesta  andra  nationer, 
hvilka  väl  ej  ega  några  silfvergrufvor,  men  derimot  en  god  afvel 
och  förstånd  att  arbeta  den.  Så  kan  en  handtverkare  i  Holland  eller 
England  på  åtta  dagar  göra  så  mycket  arbete,  som  i  värde  mot- 
svarar allt ,  hvad  en  Spanior  kan  ur  sin  grufva  uppgräfva  på  en  må- 
nad. De  förre  få  således  i  utbyte  hvad  den  senare  gräfver  upp ,  och  hos 
dem  förökas  folk ,  arbete  och  välstånd  under  det  den  senare  alltmera 
försjunker  i  fattigdom.  Sålunda  har  allt  silfver  och  guld  stannat 
hos  England  och  Holland,  emedan  dessa  länder  hafva  arbetat  för 
alla  andra,  och  derigenom  blifvit  mästare  af  all  verldens  handel  och 
köpenskap.  Guld  och  silfver  äro  således  ej  ett  lands  förnämsta 
skatt,  utan  dess  situation,  manufakturer,  handel  och  konster,  ty  ge- 
nom dessa  kan  ett  fattigt  folk,  allenast  det  blifver  väl  anfördt,  för- 
värfva  allt  det,  som  andra  folk  ega.  Arbete,  slöjd  och  konst  äro 
således  rikedomens  källa,  eller  rättare,  äro  rikedomen  sjelf  enligt 
författarens  mening.  Men  ej  derför,  att  arbetet  frambringar  allt, 
som  tjenar  att  tillfredsställa  menskliga  behof,  utan  derför,  att  det 
gifver  medel  att  förvärfva  och  behålla  penningar.  Ty  "dessa  äro 
såsom  blodet  i  menniskokroppen ,  de  äro  styrkan  och  lifvet,  utan 
dem  kunna  ej  slöjderna  och  handeln  lefva",  och  allt  arbete  måste 
derför  i  första  hand  riktas  på  att  förvärfva  dylika.  Att  bespara 
penningarue  i  landet  är  således  af  största  vigt,  ty  om  dessa  få  cir- 
kulera hos  nationen,  företagas  dermed  stora  ting,  men  om  de  fa  föras 
ut ,  dö  lifvet  och  rörelsen ,  likasom  när  blodet  förrinner.  Det  är  der- 
för som  utländska  krig  äro  så  förderfliga,  emedan  de  föra  ut  pen- 
ningar till  att  aflöna  folk,  köpa  krut,  kulor  och  dylikt.  Derimot 
må  man  gerna  föra  krig  inom  landet,  äta  och  dricka  läckert,  kläda 
sig  präktikt,  bygga  ståtliga  palatser  o.  s.  v.,  endast  dervid  iakttages, 


66 

att  ej  penningarne  föras  ut ,  och  man  skall  då  kunna  fortfara  dermed 
i  evighet  och  i  städse  ökad  grad,  ty  det  gör  rikskroppen  mera  godt 
än  ondt,  emedan  sålunda  penningarne  hållas  i  roullance. 

Detta  missförstånd  af  produktionens  natur  och  ändamål  och 
denna  förvexling  af  begreppen  rikedom  och  penningar,  hvaraf  för- 
fattaren så  käckt  antager  konsequenserna,  framgå  tydligare  af  hans 
betraktelser  öfver  handeln.  Handeln  är  af  två  slag:  inländsk  och 
utländsk.  Med  den  förra  förstås  en  sådan,  "som  föres  af  och  mel- 
lan innebyggarne  i  ett  land,  hvarigenom  rikets  kapital  ej  förökes, 
huru  mycket  än  innevånarne  schackra  med  hvarandra".  Den  är  såsom 
en  penninge-  eller  varuvexling  i  ett  privat  hushåll ,  der  allt  köpande, 
säljande  och  bytande  endast  gör  den  ena  fattigare  och  den  andra 
rikare,  men  hufvudsumman  likväl  förblifver  såsom  förut.  Den  ut- 
ländska handeln  derimot  afsätter,  hvad  vi  ej  behöfva,  der  det  gäller 
högst,  hvarigenom  således  nationens  kapital  förökas,  och  den  får  nya 
varor  att  förarbeta,  antingen  till  eget  behof  eller  att  åter  utföra, 
äfvensom  tusentals  handtverkare,  köpmän  och  sjömän  erhålla  syssel- 
sättning. Yid  beräkningen  af  rikets  vinst  på  den  utländska  handeln 
får  dock  ej  köpmannens  vinst  tagas  till  grund ,  ty  denne  senare  kan 
förlora  derpå,  men  riket  ändock  vinna.  Om  t.  ex.  en  köpman  ut- 
sänder en  laddning  stål  eller  jern,  så  kan  hans  förlust  derpå  blifva 
ganska  stor,  men  konungen  vinner  dock  sin  tull,  skeppare  och  sjö- 
män sin  hyra,  arbetare  och  handtverkare  sitt  uppehälle,  och  allt 
detta  är  nationens  vinst,  som  styrker  dess  kraft  och  ökar  dess  kapi- 
tal. Deraf,  säger  författaren,  kan  äfven  lätt  inses,  huru  mycket  en 
nation  måste  vinna  när  handtverk  drifvas  i  mångahanda  materialer, 
hvaraf  konung,  adelsman,  köpman,  handtverkare  och  bonde  hafva 
sin  ärliga  vinst  och  ofelbara  uppehälle,  samt  huru  mycket  å  andra 
sidan  förloras,  då,  såsom  hos  oss,  utländingen  får  bemägtiga  sig  ri- 
kets redbaraste  råa  effekter,  utan  att  den  inhemska  kunnat  förtjena 
en  daler  derpå. 

Enär  den  utrikes  handeln  gifver  ett  folk  så  många  förmåner, 
såsom  varande  för  de  flesta  nationer  enda  medlet  att  erhålla  pennin- 
gar, hvilka  åter  äro  "verkande  orsaken  till  ett  lands  upphjelpande 
och  förkofran",  så  företager  förf.  en  undersökning,  hvarför  vår  han- 
del är  så  ringa  och  våra  köpmän  så  både  få  och  oförmögne.  Förnäm- 
sta anledningen  dertill  finner  han  då  vara  den,  att  allt  anseende 
och  ära  hos  oss  tillfallit  embetsmannaståndet,  att  endast  detta  blif- 
vit  utmärkt,  och  de  andra  ansetts  såsom  lägre  och  hälft  ovärdiga, 
ehuru  väl  i  verkligheten  de  äro  långt  nyttigare.    Deraf  har  alstrats 


67 

den  sorgliga  vana,  att  de  stora  handelscontoiren  aldrig  bibehållits, 
ntan  så  snart  en  köpman  samlat  någon  förmögenhet  traktar  han  från 
sitt  yrke  för  någon  onyttig  titels  skuld.  Och  alltid  gå  hans  söner 
från  handeln,  för  att  i  statens  tjenst  söka  ära  och  rykte.  Sålunda 
skingras  kapitalen  och  dragas  från  handeln,  så  att  den  alltid 
blifver  med  okunnighet,  fattigdom  och  utländsk  kredit  drifven  och 
underhållen.  Redan  1726  hade  författaren  i  följd  af  dessa  betrak- 
telser föreslagit  Eiksens  Ständer,  dels  att  utmärkelser  ej  skulle  spa- 
ras för  utmärkte  handlande,  såsom  t.  ex.  deras  upphöjande  i  adligt 
stånd,  dels  att  handlandes  och  manufakturisters  barn,  som  begåfvo 
sig  från  yrket  till  annat  stånd,  skulle  genom  en  lag  förklaras  arf- 
lösa.  Han  fann  visserligen  sjelf,  att  detta  senare  kunde  betraktas 
såsom  ett  tvång,  men  det  vore  dock  lindrigt  i  jemförelse  med  de 
stora  fördelarne  deraf  för  riket,  till  hvilka  i  första  rummet  kunde 
räknas,  att  adeln,  som  ofta  beblandade  sig  med  köpmansfamiljerna, 
blefve  uppfostrad  och  inkorporerad  i  den  stora,  utländska  handeln. 
Derigenom  "skulle  ärones  väg  vändas  från  den  martialiske  till  den 
borgerlige  håg,  och  folket  i  sin  helhet  vänjas  till  handel  och  manu- 
fakturer, samt  riket  blifva  rikt,  lyckligt  och  mägtigt".  Stapelstä- 
dernas fullmägtige  vid  ofvannämnde  riksdag  instämde  fullkomligt  i 
båda  förslagen,  men  då  dervid  den  faderliga  kärleken  kom  i  strid 
med  omsorgen  för  yrket  begärde  de,  att  barnen  ej  skulle  göras  all- 
deles arflösa,  utan  få  slippa  med  att  "något  ansenligt  afstå". 

Särdeles  nyttiga  för  den  utländska  handeln  äro  stora  compag- 
nier,  emedan  de  äro  ämnade  att  drifva  en  sådan  handel,  som  hvar- 
ken  regeringen  eller  den  enskilda  företagsamheten  kunna  bedrifva, 
såsom  t.  ex.  den  Ost-Indiska.  De  äro  dock  å  andra  sidan  bestämdt 
skadliga,  om  de  inrättas  till  vissa  personers  fördel  med  uteslutande 
af  andra,  emedan  de  då  hindra  handelns  utvidgande.  För  att  gifva 
nytt  lif  och  storhet  åt  vår  handel  föreslår  författaren,  att  i  hvarje 
stapelstad  skola  inrättas  några  compagnier,  samt  åt  dem  all  landets 
handel  anförtros.  Då  skola  nemligen  personer,  som  ej  sjelfva  kunna 
drifva  handel,  likväl  deri  insticka  sina  nu  sofvande  kapital,  vi  så- 
lunda sjelfva  ega  våra  effekter,  jemte  skepp  att  utföra  dem  och  medel 
att  återinföra  utländska  varor,  utan  att  behöfva  bero  af  de  främman- 
des kredit.  För  att  ej  dessa  associationer  skola  förfela  sitt  ändamål 
fordras  dock  ovilkorligt,  att  de  förblifva  öppna  för  alla  medborgare 
utan  undantag  och  utan  afseende  på  deras  stånd  och  yrke.  Alla  dessa 
compagnier  borde  derefter  associera  sig  för  att  utsända  en  koloni 
till  Antillerna ,  hvarigenom  våra  egna  händer  skulle  vänjas  vid  planta- 


68 

gers  anläggande,  skepp  och  folk  erhålla  sysselsättning  vid  hemfö- 
randet af  dessa  colonialvaror  ur  första  hand,  våra  manufakturer  er- 
hålla nya  marknader,  och  vi  slutligen  smyga  oss  in  i  de  spanskas 
amerikanska  handel,  såsom  förut  Engelsmän  och  Holländare  med  så 
mycken  fördel  hade  gjort.  På  detta  sätt  skulle  äfven  vi  erhålla 
verkliga  köpmän,  hvilka  noga  borde  skiljas  från  krämare,  af  hvilka 
senare  vi  ega  mer  än  nog.  Krämare  är  nemligen  den,  som  har 
lärt  handeln  i  bod  med  alnen  och  vigtskålarne.  Han  förstår  ej  den 
utländska  handeln,  men  importerar  utländsk  grannlåt  och  förderfvar 
dermed  nationen.  Han  hatar  de  inhemska  manufakturerna,  emedan 
han  vill  ockra  på  landets  innevånare  med  utprånglande  af  utländska 
varor,  och  han  ruinerar  riket  för  en  lumpen  vinst  såsom  kommissio- 
när  åt  de  främmande  och  med  hjelp  af  deras  kredit.  En  köpman 
derimot  egei  kunskap  om  främmande  länders  hemligheter,  han  bringar 
penningar  i  landet  genom  sin  kännedom  om  eget  lands  tillgångar 
och  främmande  länders  behof,  han  inser,  att  hans  egen  och  hans 
lands  framgång  betinga  hvarandra,  och  söker  derföre  på  allt  sätt 
befrämja  dess  produktion  och  bespara  dess  penningar.  Lyckligast  är 
derför  det  land,  som  tager  köpmän  upp  i  sitt  råd.  Vi  derimot 
hafva  försummat  detta,  och  derigenom  förlorat  många  millioner  i 
kommissionsarfvoden  åt  utländingar.  Ju  förr  desto  heldre  borde  der- 
före ständerna  skicka  till  hvarje  förnämlig  handelsort  några  förstån- 
diga köpmän,  att  der  residera  såsom  konsuler  och  rikets  kommis- 
sionärer,  samt  emottaga  våra  exporter,  och  låta  sina  betjenter  upp- 
fostras till  kunniga  och  företagsamma  köpmän  hemma  i  landet. 

Näst  handeln  äro  manufakturer  ne  det  borgerliga  samhällets  själ. 
De  länder  och  folk,  som  nöja  sig  med  den  "naturliga  egendomen" 
äro  fattiga  och  att  anse  såsom  barbariska,  ty  endast  genom  arbete  och 
konst  bildas  den  "artificiella  egendomen",  som  gör  verlden  så  mång- 
faldigt rikare  och  dyrbarare.  Manufakturerna  äro  oskiljaktiga  från 
ett  lands  välgång,  och  utan  dem  kan  det  aldrig  vinna  sin  förnämsta 
styrka,  en  talrik  befolkning,  emedan,  der  de  ej  finnas,  endast  en 
ringa  folkmängd  kan  erhålla  sysselsättnig  och  uppehälle.  De  äro 
äfven  nödvändiga  såsom  enda  medlet  att  behålla  penningarne  i 
landet,  ty  de  förskaffa  oss  hvad  vi  behöfva,  och  utan  dem  måste  vi 
köpa  utifrån,  blifva  utfattiga  och  falla  i  barbari.  Särdeles  ange- 
lägna äro  de  för  ett  folk,  som  fått  smak  för  öfverflöd  och  \yx,  och 
för  oss  bör  detta  vara  så  sjelf klart,  att  hvar  och  en,  som  talar  mot 
manufakturerna,  utan  fara  kan  stämplas  såsom  en  okunnig  eller  fä- 
derneslandets förrädare,  och  derför  bör  förbjudas  att  yttra  sig.  Detta 


69 

är  vigtigare  till  och  med,  än  att  förfölja  och  straffa  en  mördare,  ty 
genom  vrånghet  i  detta  förra  afseende  kunna  många  tusenden  be- 
röfvas  sitt  uppehälle  och  dödas.  Men  lika  angelägna  som  manu- 
fakturerna äro,  lika  svåra  och  konstiga  äro  de  äfven,  och  man  må- 
ste derföre  inrätta  skolor  och  akademier  för  att  undervisa  deri,  så 
mj^cket  heldre,  som  vår  okunnighet  hittills  utgjort  den  främsta  svå- 
righeten för  landets  utveckling  till  rikedom  och  l3^cka 

Mångahanda  andra  hinder  möta  dessutom  hos  oss  det  borger- 
liga väsendets  uppblomstring,  och  verka  att  detsamma  ännu  är 
oordentligt  och  föga  utbildadt.  Bland  dessa  äro  de  många  taxor  och 
besvär,  hvarmed  handeln  är  öfverlastad.  Visserligen  säger  man,  att 
en  del  af  dessa,  såsom  till  exempel  tullen,  drabbar  hela  nationen, 
emedan  borgaren  tager  den  igen  af  köparen,  men  detta  påstående 
vittnar  endast  om  den  största  enfald,  ty  tullen  är  klarligen  en  rent 
borgerlig  kontribution  och  bör  äfven  vara  den  enda.  Ett  annat 
och  ännu  svårare  hinder  är  bristen  på  en  fullständig  arbetsfördelning. 
I  våra  handtverkerier  söker  man  ej  bespara  den  ädla  tiden,  emedan 
den  ovanan  råder,  att  en  man  tillätes  utöfva  flera  yrken,  än  honom 
tillhöra  och  han  kan  sköta.  Hvad  hos  oss  är  ett  handtverk,  är  i 
England  deladt  i  10 — 12,  och  följden  deraf  är,  att  genom  löpande 
från  en  syssla  till  en  annan  tiden  förspilles,  och  intet  kan  bringas 
till  den  fullkomlighet,  som  om  man  arbetade  endast  i  ett  yrke  Och 
likasom  dermed  ej  vore  nog,  måste  en  handtverkare  här  i  landet 
äfven  vara  köpman ,  och  flacka  kring  landet  med  sina  varor  för  att 
vinna  en  klen  afsättning.  Samma  kladdande  och  beblandelse  mellan 
näringarne  råda  äfven  i  stort,  som  i  smått.  Hvarje  uppstad  vill 
hafva  alla  möjliga  handtverkerier,  i  stället  att,  såsom  i  England, 
hvarje  uppstad  bör  hafva  sin  särskilda  näring  och  handtering,  hvar- 
igenom  födes  en  otrolig  rörelse.  Värst  af  allt  är  dock  confusionen 
mellan  det  borgerliga-  och  landtmannaväsendet.  Bonden  är  på 
samma  gång  handtverkare  och  köpman,  ehuruväl,  om  han  höl- 
les  till  en  näring,  en  borgare  kunde  samla  och  föra  till  torgs  tu- 
sen bönders  afvel,  hvaraf  alla  skulle  finna  sig  väl  och  en  dyr- 
bar tid  besparas.  För  att  bota  all  denna  oreda  kunna  väl  många- 
handa medel  förefinnas,  men  deraf  kan  dock  endast  föga  hoppas  i 
ett  land ,  der  bristen  på  allmän  anda  är  så  stor,  att  om  t.  ex.  skån- 
ska bonden  ålägges  att  upphöra  med  sin  oxhandel  och  i  stället  pro- 
ducera ull,  samt  att  gifva  sina  mulbetesängar  åt  städerna,  genast 
ett  högt  skri  höjes  på  brott  mot  friheten ....  Ett  af  de  svåraste  kräft- 
sår för  vårt  land  är  slutligen  den  utländska  krediten.    Utländingen 


70 

lemnar  kramvaror  på  kredit  och  finner  alltid  villiga  händer  att  dem 
här  utprångla.  Dessa  utprånglare  förtjena  visserligen  ofta  penningar, 
men  när  en  sådan  förtjenat  50,000  Rdr,  har  han  merendels  kostat 
landet  en  million.  Det  är  på  detta  sätt,  som  riket  blifver  allt  mera 
ntarmadt  och  den  ruinerande  krediten  allt  nödvändigare,  så  att  vi 
redan  nu  äro  bragta  derhän  att  nödgas  anlita  den,  för  att  få  medel 
till  våra  egna  verks  drifvande  och  förläggande. 

Öfverraskande  är  att  finna  en  författare,  som  så  starkt  påyrkar 
nödvändigheten  af  statens  ordnande  ingripande  i  alla  ekonomiska 
förhållanden,  likväl  i  viss  mån  fatta  fördelen  af  arbetets  frihet.  Åt- 
minstone yrkar  han  dess  oberoende  af  alla  slags  monopol  och  skrån. 
Dessa  senare  anser  han  byggda  på  felaktig  grund,  och  att  de,  under 
pretext  af  att  bringa  ordning  och  säkerhet  inom  industrien,  för- 
qväfva  allt  framåtskridande.  De  äro  visserligen  skadliga  för  pro- 
duktionen genom  sin  exklusiva  anda,  genom  det  slags  slafveri,  som 
skapas  af  de  lönlösa  läroåren,  genom  den  långa  gesälltiden  samt 
omkostnaderne  och  hindren  för  mästerskaps  erhållande,  men  dock  i 
ännu  högre  grad  skadliga  för  konsumtionen,  som  betungas  af  den 
d3Thet,  som  de  få  idkarenas  sammansättningar  framkallar.  Bästa 
sättet  att  få  goda  varor  och  godt  pris  är  fri  täflan  mellan  mästarena, 
och  denna  åter  kan  endast  vinnas  genom  handtverkens  frigörande 
från  skråstadganden  och  dylikt.  Äfven  i  afseende  på  manufakturerna 
finner  han  näringsfriheten  god  i  princip,  men  emedan  dessa  ännu 
äro  mycket  späda,  så  böra  de  skyddas  genom  privilegier  och  för- 
måner, tilldess  de  kommit  i  fullgodt  stånd.  Handelsfriheten  derimot 
kan  han  ej  fatta  i  följd  af  sin  uppfattning  af  produktionens  natur 
och  ändamål.  Emedan  manufakturerna  ej  kunna  bestå,  om  de  få 
öfverfallas  af  utländska  varor,  emedan  vidare  dy  likas  införande  åstad- 
kommer underbalans  i  handeln  och  ruinerar  riket  genom  pennin- 
garnes utförande,  så  är  det  klart,  att  så  vidt  möjligt  omfattande 
införselförbud  måste  utgöra  en  nödvändig  del  af  det  ekonomiska  sy- 
stemet. När  alla  de  varor,  som  förut  brukat  införas,  produceras  i 
riket,  så  ej  allenast  besparas  det  en  utgift  och  ökas  dess  kapital, 
utan  fa  äfven  många  innevånare  arbete  och  föda.  Kunde  man  sedan 
en  gång  komma  derhän  att  exportera  manufakturvaror,  så  vore  det 
ytterligare  en  stor  vinst,  ty  ett  rent  kapital  bragtes  då  in  i  riket, 
lika  stort  med  det  pris,  hvartill  varan  i  utlandet  såldes,  med  afdrag 
endast  för  första  inköpet  af  råvaran.  Vore  åter  råvaran  inhemsk, 
så  är  hela  försäljningssumman  rikets  nettovinst,  och  deraf  följer 
klart,   att  i  främsta  rummet  sådana  manufakturer  böra  uppmuntras, 


71 

som  förarbeta  rikets  produkter.  Endast  genom  att  sjelft  tillverka 
allting  blifver  det  möjligt  för  ett  land  att  föda  mycket  folk  på  en 
trång  rymd,  hvilket  är  rikedomens  vilkor,  ty  då  blifva  alla  varor 
dyra,  och  alla  tvingas  att  arbeta  och  spara.  Om  hela  Sveriges  be- 
folkning kunde  tvingas  att  nedsätta  sig  i  Skåne,  skulle  der  snart 
allt  blifva  dyrt;  hus  och  mat  skulle  stiga  i  värde,  och  dermed  den 
enskildtes  liksom  det  helas  rikedom.  Der,  liksom  i  Holland,  skulle 
då  kanaler  gräfvas,  all  möjlig  industri  drifvas,  flit  och  sparsamhet 
råda,  ty  nöden  är  uppfinningarnes  moder.  Ehuru  sålunda  införsel- 
förbud äro  lika  principielt  riktiga,  som  faktiskt  nödvändiga  för  att 
förtaga  olusten  och  okunnigheten ,  så  böra  de  dock  ej  tillämpas  förrän 
manufakturerna  kommit  till  den  styrka,  att  kunna  sjelfva  förse  riket 
med  dess  behof.  Men  derefter  böra  de  alltid  finnas,  såsom  en 
uppmuntran  för  den  inhemska  industrien  och  en  tygel  på  fåfängan 
och  det  vränga  begäret  efter  utländska  varor  och  moder. 

Ett  annat  arbete  af  samma  år  tillhör  samma  ekonomiska  skola, 
men  fastar  sig  mera  uteslutande  vid  att  framhålla  manufakturernas 
betydelse  för  ett  samhälle  och  medlen  att  erhålla  blomstrande  sådana. 
Det  bär  namn  af  "Systematiske  Nödhjelpstankar" ')  och  utgafs  af  E. 
Salander,  h vilken  sedermera  såsom  kommissarie  i  Manufaktur- Con- 
toiret  länge  var^  en  af  svenska  industriens  förnämste  målsmän. 
Dessa  nödhjelpstankar  låta  oss  veta  till  en  början,  att  "främsta 
anledningen  till  ett  lands  fattigdom  är  arbetets  lägervall,  ty  detta 
lägervall  har  lättja  och  öfverflöd  till  systrar,  gudlöshet  och  odygd 
till  fränder".  Arbete  och  idoghet  äro  enda  medlet  till  rikedom  och 
välgång  för  en  nation,  detta  är  politikens  första  grundsats.  Arbetet 
delas  i  4  hufvudklasser,  nemligen  jordbruk,  bergsbruk,  handtverk 
och  manufakturer,  samt  handel.  Af  dessa  äro  de  två  senare  de  vig- 
tigaste,  ty  de  hafva  naturen  till  sin  tjenstepiga  och  öfverträffa  de 
andra  vida  i  myckenhet  af  slöjder,  arbete,  snille  och  förmåga,  så  att 
de  länder  äro  rika,  som  deraf  ega  god  tillgång,  men  de  andra  fattiga. 
Politikens  uppgift  är  sålunda  att  efterforska  huru  dessa  olika  slag  af 
arbete  befrämjas,  samt  att  dervid  i  främsta  rummet  fästa  afseende  vid 
manufakturerna,  såsom  hufvudgrunden  för  en  stats  uppkomst.  Först 
och  främst  är  då  nödigt  att  hafva  en  klok  politik  och  goda  politici, 
som  i  rattan  tid  förordna  passande  läkemedel  för  en  sjuk  stat.  Ty 
innevånarne    kunna   ej    af  sig    sjelfva  företaga  sig  och  uträtta  hvad 

1)  Fullständiga  titeln  är:  Systematiska  Nödhjelpstankar  eller  okuUstöteliga 
grundsatser  till  välgång  för  höga  och  låga  i  ett  fattigt  land,  der  penningen  har 
rymt,  näringen  ligger  öde  och  vinsten  är  försvunnen.     1730. 


72 

allmänna  välfärden  fordrar,  enär  somliga  ej  förstå  det,  andra  finna 
det  stridande  mot  sitt  intresse,  ocli  åter  andra  ej  vårda  sig  derom. 
Sedan  författaren  derefter  utvecklat  de  förnämsta  medel,  som  en 
klok  politik  bör  använda  för  att  vinna  en  blomstrande  industri,  för- 
klarar han,  att  vinsten  af  en  flitig  och  väl  använd  näring  är  pen- 
ningen. Den  är  själen  i  ett  land,  utan  hvilken  intet  kan  uträttas, 
men  den  är  lika  svår  att  behålla  som  att  förvärfva  och  kan  ej  vin- 
nas utan  genom  andra  länders  förlust.  Deraf  följer,  att  det  är  af 
yttersta  vigt  för  en  stat  att  noga  iakttaga  handelsbalansen,  emedan 
penningen  annars  rymmer  sin  väg.  Ej  låter  sig  likväl  detta  hindra 
genom  förbud  mot  utförsel  af  penningar,  utan  endast  genom  spar- 
samhet, enighet,  idoghet  och  snille  öfverallt,  hos  hög  och  låg.  En- 
dast öfvervigten  i  handel  kan  förorsaka  en  stats  uppkomst,  men 
det  är  att  noga  observera,  att  hvad  som  vinnes  af  en,  förloras  af  de 
andra  till  jemnt  så  stort  belopp,  som  de  bidragit  till  denna  öfver- 
vigt.  Öfverallt  är  derföre  handelsöfvervigten  "infallibile  politicorum 
centrum,  hvarpå  all  deras  sträfvan  går  ut".  Den  vinnes  genom  spar- 
samhet, det  vill  säga  förminskande  af  utländska  varors  konsumtion 
och  förökande  af  den  inhemska  produktionen. 

Ej  alldeles  utan  invändningar  likväl  fick  denna  lära  gå  fram 
till  väldet.  En  författare  uppträdde  med  "Påminnelser  vid  de  syste- 
matiska nödhjelpstankarne",  men  gendrefs  af  Salander  med  hela  öf- 
vermodet  af  representanten  för  en  theori,  som  står  på  höjden  af 
sin  magtO-  "Påminnelsernas"  anmärkning,  att  handelns  frihet  för- 
tryckes  och  köpmannen  går  under  genom  tillämpningen  af  systemets 
grundsatser,  besvaras  sålunda  dermed,  att  endast  den  ruinerande 
importhandeln  och  den  skadlige  krämaren  duka  under,  och  det  vore 
väl  förtjent.  Att  tala  om  fördyrandet  af  utländska  varor  är  en- 
faldigt, ty  hvarje  sådant  är  ju  till  rikets  nytta  såsom  förminskande 
flärden  och  försvårande  införseln.  Den  invändningen,  att  de  inhem- 
ska varorna  äro  dyra  och  dåliga,  finner  han  både  narraktig  och  opa- 
triotisk ,  ty  ingen  sann  medborgare  bryr  sig  om  några  styfvers  högre 
pris,  när  han  får  veta,  att  riket  vinner  på  t.  ex.  några  yllemanu- 
fakturer 3 — 400  procent,  samt  att  dyrheten  ej  skadar  landet  i  sin 
helhet,  "emedan  penningen  blifver  qvar  i  landet,  näringen  grön 
skar  och  föder  en  lefvande  cirkulation,  fluxus  och  refluxus".  Andra 
anmärkningar,    såsom    att    landets    natur   och   klimat,   samt  folkets 


1)  Gensagor   och   upplysningar    öfver   Systematiske  nödhjelpstankar,  af  E.  Sa- 
lander.    1731. 


73 

lynne  och  fallenhet  böra  rådfrågas;  att  ett  land  har  förmåner,  som 
ett  annat  saknar,  samt  att  följaktligen  hvar  och  en  bör  sköta  och 
förkofra  sitt;  att  manufakturerna  ej  böra  grundas  på  omogna  inrätt- 
ningar, utan  noga  efterses ,  om  de  enligt  natur,  anlag  och  dylikt  kunna 
med  verklig  nytta  i  längden  bestå;  alla  dessa  invändningar  afsnäsas 
på  liknande  sätt.  Och  om  äfven  författaren  ej  vill  hafva  anmärka- 
ren  förklarad  för  fäderneslandets  förrädare,  så  finner  han  dock  "på- 
minnelserna" endast  härleda  sig  af  okunnighet  och  egennytta,  af  hög- 
mod och  afund,  eller  af  lättja  och  sjelf klokhet,  och  att  alla  dessa 
mindre  goda  egenskaper  förqväfvas ,  likasom  att  de  redliga  afsigterna 
vinna  framgång,  tillhör  öfverheten  att  besörja. 

Ett  annat  arbete  söker  att  genom  siffror  visa  rikets  herrliga 
vinst  af  manufakturer ').  Genom  åtskilliga  kalkj^ler  kommer  förfat- 
taren till  det  resultat,  att  för  hvar  tunna  guld  i  råvaror,  som  in- 
skrifvas  och  upparbetas,  vinner  riket  3  tunnor  guld.  Men  emedan 
vi  äro  fattige,  så  kunna  vi  börja  med  endast  ringa,  såsom  t.  ex. 
20 --40  fabriker  med  hvardera  Va  tunna  guld  i  förlagskapital  till 
inköp  af  råämnen.  Enligt  förenämnda  beräkning  bör  nu  hvarje 
fabrik  förtjena  1  tunna  guld  på  sitt  första  förlagskapital,  och  om 
den  ökar  detta  kapital  med  Va  för  hvardera  af  de  10  första  åren, 
med  Ya  för  hvardera  af  de  derpå  följande  10,  och  så  vidare  i  pro- 
portion, så  skall  på  59  år  rikets  vinst  af  en  så  ringa  början  utgöra 
4,568  tunnor  guld.  För  att  riket  skall  kunna  erhålla  denna  stora 
och  herrliga  vinst,  fordras  dock  privilegier  och  friheter  af  öfverheten 
för  att  uppmuntra  ett  och  annat  verk ,  samt  kunnige  män  att  förena 
till  ett  manufakturembete  eller  societet,  att  tjena  idkarena  med  råd 
och  hjelp,  förslag  och  författningar  med  mera  dylikt.  Dertill  for- 
dras äfven  en  kraftigare  arbetsdrift;  endast  våra  90  sön-  och  helg- 
dagar, samt  52  frimåndagar  stjäla  nu  från  riket  många  millioner 
om  året.  I  en  senare  skrift'^),  adresserad  till  Kikets  Ständers  manu- 
faktur-deputation  år  1739,  föreslog  förf.  att  utdela  och  jemka  fabri- 
kerna till  de  särskilda  landsorterna  enligt  hvarje  sådans  natur  och 
produktion ,  så  att  industrien  blefve  jemnt  och  passande  fördelad  öfver 
hela  riket.  Äfvenledes  borde  manufakturfonden  användas  att  hjelpa 
privata  vid  anläggandet  af  fabriker,  ty  ehuruväl  "de  stora,  publika 
verken"  brutit  isen,  kunde  de  dock  ej  fylla  ändamålet,  ej  heller  kunde 


1)  Manufakturspegeln   eller   manufakturers  och  fabrikers  rätta  art  och  beskaf- 
fenhet, samt  oskattbara  nytta  genom  försigtig  anläggning.  1731.   Af  01.  Hamre'en. 

2)  Om  Svenska  manufakturernas  utvidgning.     1739.    Af  O.  Hamre'en. 


74 

fabrikerna  bestå  annorlunda  än  i  privata  personers  händer.  Skulle 
manufakturfonden  ej  återfå  sina  förskotter,  så  återflöto  de  dock  hun- 
drafaldigt i  den  allmänna  rikskassan. 

Hos  oss,  likasom  i  allmänhet  i  hela  Europa,  utgjorde  Hol- 
lands rikedom  och  medlen  att  vinna  en  sådan  ett  vigtigt  föremål 
för  den  ekonomiska  spekulationen,  och  flera  skrifter  voro  särskildt 
egnade  att  framställa  detta  lands  underbara  uppblomstring,  dess 
manufakturer,  handel,  fiskerier,  samt  stats-  och  folklif  O-  Af  vida 
högre  intresse  likväl  äro  de  flera  vecko-  och  månadsskrifter,  som 
under  denna  tid  utgåfvos  och  mera  eller  mindre  uteslutande  be 
handlade  ekonomiska  ämnen.  På  samma  gång  nemligen  de  söka  rikta 
nationens  kunskap  och  erfarenhet  genom  att  samla  och  publicera 
allehanda  nyttiga  hushållsrön,  samt  genom  vexlande  förslag  till  han- 
delns och  näringarnes  bättre  ordnande  och  rikare  förkofran,  sprida 
de  äfven  ett  lifligt  ljus  såväl  öfver  det  samhälleliga  lifvet  i  allmän- 
het, som  särskildt  de  borgerliga  klassernas  förhållanden  och  vilkor. 
Sådane  äro  "Sedelärande  Merkurius",  samt  veckoskriften  "Svenske 
Argus"^).  Särdeles  den  senare  sysselsätter  sig  mycket  med  ekono- 
miska ämnen,  hvilka  han  anser  böra  i  främsta  rummet  intressera  och 
gagna  allmänheten.  Ett  thema,  som  der  ofta  återkommer,  är  det 
djupa  förfallet  inom  våra  handels-  och  kreditförhållanden.  "Öfver- 
flöd  och  lyx,  men  i  botten  fattigdom  och  vingleri,  äro  karakteren 
hos  det  svenska  borgarståndet".  Vi  lefva  på  utländsk  kredit  genom 
att  taga  vexlar  på  kredit  och  betala  dem  genom  eviga  omsättningar 
från  en  ort  till  en  annan,  utan  att  gifva  någon  valuta,  och  ofta  äf- 
ven utan  att  få  någon  annan  än  gammalt,  förlegadt  gods,  som  ut- 
ländingen  utan  skada  finner  sig  kunna  förlora,  om,  såsom  ofta  hän- 
der, gäldenärerna  skulle  bedraga  honom.  Såsom  bevis  på  rättvisan 
af  dessa  förebråelser  gifves  derefter  en  beskrifning  på  krämarehandeln. 
En  pojke  upptages  såsom  bodbetjent,  lärer  handeln  med  alla  dess 
konstigheter,  och  skickas  derefter  till  Hamburg,  Amsterdam  eller 
London,  försedd  med  herrliga  rekommendationer  Derigenom  erhål- 
ler han  god  kredit  och  nyttjar  den  till  att  införskrifva  ett  stort  lager 
af  utländska  kramvaror.  Nu  tilltager  han  genast  i  öfverflöd  och  hög- 
färd, lefver  stort  och  tager  hem  nya  partier,  som  betalas  med  nya 
vexlar.     Så    fortfar   han    att  under  allehanda  sken  lura  och  bedraga 


1)  Jfr  t.  ex.  Hollands    Stats-  och  Commerciespegel  af  Sahlmoon.    1731.    Hol- 
lands guldgrufva  af  anonym  (Mårten  Triewald)  1746. 

2)  Den  förra  utkom  åren  1730,  31,  anonym  (af  C.  Carleson),  den  senare  1733 
och  1734,  anonym  (af  Olof  v.  Dalin). 


75 

sina  utländska  patroner,  samt  liirendräga  och  plundra  de  inhemska 
manufakturidkarne,  till  dess  slutligen  utländingen  börjar  märka  oråd. 
Nu  blifver  det  en  storartad  bankrutt,  dervid  den  inhemske  fordrings- 
egaren  får  något,  den  utländske  intet,  och  krämaren  sjelf  stundom 
blifver  utfattig,  men  oftare  rik.  Lika  uselt  är  äfven  det  inhemska 
kreditväsendet  i  följd  af  bristande  redlighet  och  krångliga  process- 
ordningar, som  omöjliggöra  all  verklig  kredit.  Detta  onda  kan  en- 
dast botas  genom  en  "snabb  exekution  och  allvarsamt  förfarande  i 
fallissementer,  så  att  kapitalisten  kan  våga  träda  i  samband  med 
köpmannen  och  industriidkaren".  I  sammanhang  med  dessa  klago- 
mål uttrycker  skriften  äfven  skarpt  det  allmänna  missnöjet  med  ban- 
kens fortfarande  tillstängande,  och  påjTkar  strängt  dess  skyldighet 
att  med  sina  sofvande  kapital  understödja  det  nationella  arbetet.  En 
tillsluten  bank  är  lik  en  jude  i  ett  land,  men  en  öppen,  der  alla 
både  in-  och  utländska  kunna  sätta  in  sina  medel  för  att  få  dem 
utlånade,  är  lik  en  förmögen  och  öppenhjertig  undersåte,  som  dag- 
ligen  tilltager  i  välmåga  och  kan   med  sin  stundliga  tillväxt  hjelpa 

och  understödja  de  andra Månadsskriften  "Hushållsråd'")  innehåller 

till  en  del  mera  theoretiska  afhandlingar,  som  framställa  huru  väl  in- 
rättade städer  i  ett  land  böra  vara  beskaffade ,  och  huru  alla  de  olika 
slagen  af  borgerlig  näring  böra  vara  mellan  dem  fördelade;  huru  han- 
deln bör  drifvas  och  manufakturer  inrättas ,  samt  staten  dervid  bör  in- 
gripa med  alla  lofliga  medel.  Den  är  dock  äfven  i  ej  ringa  mån  egnad 
åt  Ost-Indiska  handelns  försvar,  men  råkar  dervid  snart  i  strid  med 
sig  sjelf  och  sin  ifver  för  de  inhemska  manufakturernas  bestånd. 
Veckoskriften  "Tankar  öfver  den  Svenska  Oeconomien",  af  Laur.  Sal- 
vius,  utg.  1738,  söker  derimot  mera  att  från  ekonomisk  synpunkt 
reformera  sederna  och  tänkesätten,  på  samma  gång  den  äfven  häf- 
tigt angriper  flera  af  de  gällande  författningarna.  I  samtal  mellan 
fruarne  Svea  och  Oeconomia ,  samt  den  senares  söner  Flit  och  Spar- 
sam ,  förehåller  han  svenskarne  deras  dåliga  hushållning ,  öfverdådiga 
lefverne  på  kredit  och  kärlek  till  krig ,  samt  deras  förakt  för  en  för- 
ståndig ekonomi,  handel  och  industri.  Heldre,  säger  han,  vill  Sven- 
sken snugga  sig  till  någon  publik  tjenst,  än  lära  ekonomiska  kon- 
ster och  vetenskaper,  genom  hvilka  han  dock  skulle  kunna  vinna  ett 
både  rikare  och  hederligare  bröd.  Anledningen  dertill  var  dock  vä- 
sendtligast  den  riktning,  som  genom  de  offentliga  skolorna  gafs  åt 
hågen   och  lifvet.     De  gjorde  en  yngling  lärd  efter  de  Grekers  och 


1)  Utgifven  1734  och  1735  anonym  (af  C.  Carleson). 


p 


76 

Eomares  sätt,  men  när  han  kom  ut  i  lifvet  fann  han  sig  oduglig 
eller  måste  lära  allt  på  nytt  De  proppade  ungdomen  full  med  latin , 
som  endast  förderfvade  tiden  och  hågen,  i  stället  för  att  lära  dem 
historia  och  geografi,  mathematik  och  ekonomi,  hvaraf  man  skulle 
kunna  vänta  en  helt  annan  frukt.  Till  motviljan  for  borgerliga  yr- 
ken bidrog  äfven  i  ej  ringa  mån  de  många  privilegier  och  monopol, 
skråtvång  och  andra  författningar,  som  endast  tjenade  att  förslappa 
viljan  och  kraften  och  förminska  vinsten  af  arbetet.  Ej  borde  man 
göra  vägen  svår  för  den ,  som  ville  egna  sig  åt  dessa  yrken ;  ej  borde 
man  tvingas  att  löpa  och  söka  privilegier  och  tillståndsbref  för  att 
få  anlägga  industrier,  af  hvilka  landet  alltid  hade  nytta,  utan  må- 
ste hvar  och  en,  hög  eller  låg,  rik  eller  fattig  ega  full  frihet  i  detta 
afseende.  Särskildt  anföll  han  Produkt- plakatet,  som  hämmade  han- 
deln och  fördyrade  allt  hvad  vi  behöfde  köpa.  Ville  man  göra  en 
beräkning  öfver  resultatet  för  landet  af  detta  plakat,  så  skulle  man 
finna  att  det  endast  gifvit  förluster.  Ty  mot  vinsten  af  frakterna  med 
egna  skepp  måste  man  sätta,  hvad  våra  varor,  särdeles  jernet,  för- 
lorat i  värde  genom  den  minskade  efterfrågan,  hvad  man  kunnat 
erhålla  för  alla  våra  skepp ,  som  nu  nötas  och  rötas  under  blott  en  enda 
resa  om  året,  äfvensom  arbetet  af  sjöfolket,  användt  till  andra  yr- 
ken, samt  slutligen  hela  den  oberäkneliga  förlusten  på  alla  de  in- 
hemska och  utländska  varor,  som  måst  dyrare  betalas.  Lägger  man 
tillsammans  det  ena  med  det  andra,  menar  författaren,  så  är  det 
föga  undransvärdt  om  fru  Oeconomia  och  hennes  kära  söner  Flit  och 
Sparsam  anse  sig  hafva  föga  framtid  här  i  landet,  så  framt  ej  en 
grundlig  reform,  så  i  lagar  som  seder,  blifver  genomförd. 


77 


Tredje  Kapitlet. 

1738—1756. 

Vi  hafva  hunnit  till  den  period,  från  hvilken  med  hattpartiets 
definitifva  öfvervälde  äfven  vanligen  dateras  den  högre  och  mera  ut- 
vecklade verksamhet  inom  det  ekonomiska  området,  som  utmärker 
frihetstiden.  Sant  är  också,  att  denna  omflyttning  af  magten  från 
rådet  till  ständerna ,  genom  det  herrskande  partiets  ekonomiska  sy- 
stem och  dess  utsväfningar  i  mynt-  och  kreditväsendet,  i  hög  grad 
inverkade  på  folkets  både  välstånd  och  moraliska  halt,  och  man  har 
temligen  allmänt  räknat  hattpartiet  detta  system  till  förtjenst.  Man 
har  velat  likasom  öfverskyla  och  försona  dess  många  misstag  i  po- 
litiskt afseendö,  samt  den  partisöndring,  som  af  hvarje  stor  plan 
endast  skapade  ett  nesligt  resultat,  med  att  hänvisa  på  allt  hvad 
det  uträttat  för  svenska  folkets  ekonomiska  välstånd.  Mössornas 
grundsats  var,  att  låta  tiden  läka  rikets  djupa  sår;  deras  system  att 
Sverige  borde  finna  sig  i  sin  nedsatta  ställning  och  hushålla  med 
det  lilla ,  det  hade  qvar,  säger  Agardh  i  sin  korta  skizz  af  frihetstiden. 
Hattarne  derimot,  tillägger  harf,  upplysta  genom  Ahlströms  exempel 
och  hans  manufakturanläggningar  i  Alingsås ,  insågo ,  att  det  var  på 
denna  väg,  som  Sverige  skulle  göra  sina  säkraste  eröfringar,  och 
knapt  hade  de  vid  1738  års  riksdag  kommit  till  styret,  förrän  denna 
tanke  blef  klar,  på  en  gång  begreps  af  nationen  och  omfattades  med 
utomordentlig  liflighet.  För  att  uppmuntra  produktionen  och  närin- 
garne användes  dels  understöd  ur  Manufaktur- Contoiret  för  nya  före- 
tag, dels  lån  ur  rikets  bank  på  fastigheter  och  tillverkade  produkter, 
dels  införselförbud,  premier,  privilegier  och  dylikt.  Huru  föga  den 
tvetydiga  äran  af  iniativet  till  alla  dessa  åtgärder  tillkommer  hatt- 
partiet, kunna  vi  redan  bedöma,  enär  vi  sett  dess  föregångare  med 
stor  ifver  egna  sig  åt  hushållningens  reformerande  efter  i  det  vä- 
sendtligaste  samma  mönster.  Och  om  man  ej  ännu  hört  bestämdt 
uttalas  det  sedermera  i  hattarnes  program  så  ofta  förekommande  ut- 
trycket   "rikets  handels-  och  näringssystem",  så  är  det  dock  redan  i 


78 

praktiken  nästan  fullbildadt.  Betraktadt  från  ståndpunkten  af  vår 
tids  ekonomiska  bildning  kan  systemet  ej  annat  än  fördömas,  såsom 
rent  improduktivt  förspillande  en  stor  del  af  landets  arbetskraft  och 
kapital,  då  det,  i  ändamål  att  bespara  penningarne  i  landet,  sträf- 
vade  att  realisera  gyckelbilden  af  sjelftillräcklighet.  Men  den  fulla 
öfvertygelse,  hvarmed  äfven  mösspartiet  arbetade  på  systemets  genom- 
förande, och  den  omsorg,  hvarmed  det  sökte  bevara  detsamma  för  "opa- 
triotiska" anfall ,  bevisa  dock  tillräckligt ,  att  äfven  det  hyste  stor  kärlek 
till  de  borgerliga  näringarne  och  full  förtröstan  till  deras  förmåga 
att  göra  landet  mägtigt  och  nationen  välmående.  Med  mycken  om- 
sorg och  stora  uppoffringar  sökte  det  också  att  hos  nationen  väcka 
håg  och  sinne  för  det  fredliga  arbetet  och  göra  det  fruktbärande  för 
den  enskilde  som  för  landet.  När  likväl  någon  gång  begäret  efter 
ett  hastigare  uppblomstrande  förmådde  ständerna  att  glömma  den 
kloka  moderation  och  långsamhet,  med  hvilka  man  vanligen  ville  gå 
tillväga,  så  fanns  en  behöflig  motvigt  i  regeringen,  som  belastad 
med  förslagens  verkställande  bäst  kände  deras  svårigheter  och  såg 
längre  deras  verkningar.  Emot  de  alltför  omogna  besluten  satte  den 
derföre  ofta  tröghetens  passiva  motstånd,  sålunda  åtminstone  fördrö- 
jande hvad  den  ej  kunde  hindra,  men  ofta  protesterade  den  äfven 
bestämdt  mot  de  alltmera  tilltagande  förbuden  och  inskränkningarne 
i  arbetets  och  omsättningens  frihet. 

Hattarne  ärfde  således  egentligen  det  störtade  partiets  ekono- 
miska system,  och  blott  det  utsväfvande  och  besinningslösa  kredit- 
systemet kan  anses  såsom  deras  eget.  De  emottogo  det  dock  såsom 
arf  och  eget  med  alla  dess  fel  och  alla  de  frön  till  felslagna 
förhoppningar  och  slutlig  upplösning,  som  lågo  deri.  För  denna 
upplösning  gjorde  de  sig  sålunda  äfven  ansvarige,  men  efterverl- 
den  har  dock  ej  velat  påbörda  dem  detta  ansvar,  utan  mera  älskat 
att  kasta  det  på  efterträdarnes  skuldror.  Man  har  ej  velat  finna 
främsta  anledningen  till  den  nyskapade  industriens  undergång  i 
systemets  egen  ohållbarhet,  ehuru  visserligen  påskyndad  af  oredan 
i  penningeväsendet,  utan  i  den  derpå  följande  reaktion,  som  likväl 
blef  oundviklig,  då  utländska  varors  införsel  och  bruk  alltmera  be- 
tungades eller  rent  af  förbjödos  till  fromma  för  inhemska  fabriker, 
hvilkas  produktion  hvarken  i  pris  eller  beskaffenhet  tillfredsställde 
konsumtionens  fordringar,  och  dessutom  uppehöllos  endast  genom  allt 
strängare  inskränkande  af  andras  rätt  att  fritt  disponera  sitt  arbetes 
vinst.  Systemet  drefs  nemligen  småningom  ända  till  absurdidet 
genom   styrkan   af  sina  egna  falska  principer,  och  genom  den  derpå 


79 

beroende  nödvändigheten  att  städse  upprätthålla  en  falsk  och  skadlig 
konseqvens  genom  en  ny,  ännu  sorgligare.  Så  växte  de  restriktiva 
och  prohibitiva  författningarne  ända  till  ett  ganska  betänkligt  inqvi- 
sitoriskt  system,  till  våldförande  af  det  enskildta  lifvets  mest  frid- 
lysta förhållanden  samt  till  ingrepp  i  de  enklaste  och  naturligaste 
medborgerliga  fri-  och  rättigheter.  I  samma  mån  växte  likväl  äfven 
reaktionen,  och  det  är  just  dennas  framträdande,  striden  och  sön- 
dringen äfven  inom  det  ekonomiska  området,  midt  under  en  skenbar 
endrägt,  samt  betraktandet  huru  ur  denna  strid  allt  klarare  framgå 
sundare  åsigter  om  medlen  till  samhällsvälståndets  höjande,  hvilka 
bebåda  en  ny  dag  inom  politiska  ekonomien ,  som  framför  allt  gifver 
betraktelsen  af  arbetets  tysta,  så  ofta  obemärkta,  men  dock  djupt 
verkande  historia  under  denna  tid  sitt  förnämsta  intresse. 

Under  de  år  af  djupt  och  ostördt  lugn,  Sverige  fått  njuta  sedan 
Nystadska  freden,  hade  handeln  och  näringarne  ej  obetydligt  vuxit. 
Importen  beräknades  för  åren  1734—1736  till  20  å  23  millioner 
daler  kmt  årligen,  och  exporten  för  samma  år  till  12 '/o  å  14  mil- 
lioner ').  Handelsrörelsens  värde  skulle  sålunda  i  det  hela  hafva 
ganska  föga  vuxit  sedan  1724,  äfvensom  undervigten  på  ett  förfä- 
rande sätt  hafva  tilltagit.  Men,  säger  Commerce-Collegium,  som  de 
inkommande  varorna  stå  till  högre  pris  uppförda,  än  de  verkligen 
kostat  vid  inköpet,  och  de  utgående  deremot  äro  till  långt  mindre 
beräknade  än  för  dem  erhållits ,  så  torde  väl  denna  balans  något  böra 
jemkas.  En  så  noggrann  och  riktig  sådan  som  möjligt  skulle  utvisa 
för  år  1736  en  import  af  24  Vj  och  en  export  af  22  V2  millioner  d. 
kmt,  hvarigenom  således  undervigten  reducerades  till  omkring  2  mil- 
lioner. Den  förnämsta  exportvaran  var  naturligen  jern,  som  utförts  till 
ett  värde  af  10  millioner  enligt  den  mindre  noggranna  beräkningen, 
hvilket  belopp  sålunda  torde  böra  betydligt  höjas.  Dernäst  kommo 
koppar  och  andra  metaller,  samt  trävaror  jemte  beck  och  tjära,  till- 
sammans för  2  Vo  millioner  enligt  samma  beräkningssätt.  Af  impor- 
ten tyngde  spanmål  mest  på  handelsvågen,  för  ett  värde  af  7,  der- 
näst tobak  för  öfver  2,  specerier  för  272,  salt  för  1,  samt  diverse 
manufakturvaror  för  4,  allt  millioner  daler  kmt.  Sveriges  sjöfart  hade 
äfven  betydligt  vuxit,  så  att  år  1736  hade  inklarerat  inhemska  far- 
tyg till  ett  antal  af  1,758  stycken  med  en  bärighet  af  tillsammans 
nära  39,000  läster,  samt  utklarerat  1,844  stycken  af  40,000  lä- 
ster.   De    svenska   fartygens   både   antal   och  bärighet  öfverstego  ej 


1)  Commerce-Collegii  ber.  om  handelsbalansen  till  1738  års  riksdag, 


80 

obet)^dligt  de  utländskas  för  samma  tid,  så  att  regeringens  vid  1734 
års  riksdag  gifua  försäkran,  "att  de  utländskes  sjöfart  i  Östersjön  ej 
numera  öfverträffade  vår  egen",  t3"ckes  vara  verkligen  grundad. 

Denna  vår  växande  aktiva  handel  hade ,  försäkrar  Collegium ,  med 
mycket  oblida  ögon  betraktats  af  de  utländska  magter,  som  varit 
vana  att  tillföra  oss  alla  våra  förnödenheter  och  att  sjelfva  godtyck- 
ligt bestämma  deras  pris  Denna  deras  ovilja  borde  dock  endast 
ytterligare  uppmuntra  oss  att  fortgå  på  den  så  lyckligt  beträdda 
banan,  och  framför  allt  borde  vi  akta  oss  att  lyssna  till  de  försåt- 
liga påståenden,  som  utländingen  sökte  göra  gällande,  att  nemligen 
vårt  klimat,  vårt  läge  och  en  mängd  andra  missförhållanden  gjorde 
all  vår  sträfvan  för  hushållningens  förbättrande  redan  i  sig  sjelf  och 
på  förhand  misslyckad.  Likväl  fick  man  ej  förbise  vissa  farliga  följ- 
der af  detta  utländingens  missnöje.  Så  t.  ex.  sökte_  nu  England  att 
göra  sig  oberoende  af  vår  jerntillverkning  genom  att  uppmuntra  dels 
Eysslands,  dels  äfven  sina  Amerikanska  coloniers.  Huru  farlig  än 
denna  dess  sträfvan  för  oss  kunde  blifva,  var  den  dock  helt  naturlig, 
ty  detta  land  befann  sig  i  handeln  med  oss  i  alltför  stor  undervigt, 
och  måste  således  söka  inskränka  den.  England  var  nemligen  det 
enda  land,  med  hvilket  vi  handlade  med  vinst,  emedan  under  de  3 
åren  1735—1737  hade  vi  dit  exporterat  för  9  millioner  mera,  än  vi 
derifrån  importerat.  På  handeln  med  alla  de  andra  länderna  hade 
vi  derimot  under  samma  tid  förlorat,  med  Holland  10,  Ltibeck  5, 
Eyssland  öfver  4  millioner,  emedan  vi  derifrån  köpt  så  mycket  mera, 
än  vi  dit  sålt.  Af  allt  detta  följde  äfven  klart,  att  vår  handelspo- 
litik borde  riktas  just  derhän,  att  minska  transaktionerna  med  de 
länder  mot  hvilka  vi  voro  i  undervigt,  samt  äfven  att  i  nödfall  göra 
oss  oberoende  af  England,  huru  fördelaktigt  än  detta  land  var  för 
vår  handel.  Medlen  dertill  voro  naturligen  att  utvidga  våra  förbin- 
delser med  de  aflägsna  länder,  som  kunde  mottaga  våra  jern-  och 
trävaror,  och  af  hvilka  vi  kunde  ur  första  hand  taga  våra  behof 
af  såväl  råämnen  för  manufakturerna,  som  andra  nödiga  varor.  Dessa 
skäl  voro  äfven  afgörande  för  värdet  af  den  Ost-Indiska  och  Levan- 
tiska  handeln,  trots  alla  klagomål  derimot,  och  borde  äfven  förmå 
oss,  att  med  all  kraft  fortfarande  arbeta  på  anknytandet  af  direkta 
förbindelser  med  södra  Europa. 

Landets  inre  produktion  hade  otvifvelaktigt  under  dessa  fredsår 
äfven  tilltagit,  ehuru  det  nu  kan  vara  svårt  att  bestämma  i  hvad 
mån.  Så  hade  väl  äfven  jordbrukets  af  kastning,  ehuruväl  införseln 
af  spanmål  ännu  alltjemnt  steg ,  och  utgjorde  i  allmänhet  under  denna 


81 

period  mellan  150,000—300,000  tunnor.  Anledningarne  till  den 
otillräckliga  inhemska  produktionen  af  denna  nödvändighetsvara 
torde  väl  varit  mångahanda,  men  främst  likväl  utbytets  svårig- 
het de  svenska  provinserna  emellan.  Med  mindre  osäkerhet  och 
kostnad  infördes  spanmålen  sjöledes  utifrån,  än  köptes  från  aflägs- 
nare  orter  inom  landet,  och  den  naturliga  följden  deraf  var,  att  de 
provinser,  hvilkas  jord  och  naturförhållanden  medgåfvo  en  rikare 
spanmålsproduktion ,  ej  dervid  funno  någon  uträkning,  utan  produ- 
cerade endast  för  eget  och  närmaste  omgifnings  behof.  Eegering 
och  ständer,  fångna  i  merkantilsystemets  villfarelse,  satte  äfven  ännu 
jordbruket  sist  på  arbetets  rangrulla ,  och  hade  sålunda  gjort  endast 
föga  för  att  lätta  kommunikationerna  emellan  landets  olika  delar 
och  uppmuntra  den  inrikes  afsättningen.  Man  insåg  likväl,  att  de 
starka  vexlingarne  i  spanmålens  värde,  från  hungernödspris  till  verk- 
liga vrakpris ,  i  hög  grad  hindrade  produktionen ,  och  att  de  väsendt- 
ligen  härledde  sig  från  de  hinder  för  handeln,  som  bildades  af  bland 
annat  de  talrika  utförselförbuden.  Man  hade  äfven  gjort  några  för- 
sök att  lindra  detta  onda  genom  att  i  någon  mån  lätta  både  ut-  och 
införseln,  eller,  såsom  man  sade,  hålla  medelvägen  mellan  Sully  och 
Colbert,  och  man  hade  till  och  med  sökt  försäkra  jordbrukaren  om 
ett  visst  bestämdt  pris  för  hans  spanmål  genom  antagande  af  en 
tulltaxa  för  importen ,  enligt  hvilken  tullafgiften  höjdes  eller  sänktes 
i  proportion  af  de  inrikes  prisernas  förändringar  ')•  Denna  lagstift- 
ning upphäfdes  dock  snart  åter,  då  Kiksens  Ständer  begärde  att 
sjelfva  få  förordna  om  spanmålstullarne,  sedan  likväl  adeln  fåfängt 
yrkat  på  absoluta  införselförbud  för  att  förekomma  den  inhemska 
varans  vanpris^).  Otvifvelaktigt  var  äfven  denna  afsättningens  svå- 
righet och  ojemnhet  en  anledning  till  den  starka  utvecklingen  af 
bran  vinsbränningen ,  af  hvilken  vara  konsumtionen  nu  så  började  till- 
taga, att  den  blef  en  verklig  nationaldryck,  och  från  denna  tid  i 
100  år  utgjorde  så  våra  ekonomisters  som  moralisters  förtviflan. 
Lägger   man   dertill,    att  de  barbariska  lagarne  om  försvarslösa,  de 


1)  Kongl.  Förord.  18  Dec.  1733.  När  rag,  kom  och  malt  gällde  endast  3  Va 
d.  smt  för  tunnan  var  den  helfria  tullen  40  7o  af  värdet.  I  samma  mån,  som 
priset  steg  högre  minskades  tullen,  till  dess  priset  blef  5  d.  smt,  då  1730  års 
tulltaxa  borde  tillämpas,  hvilken  dock  nedsattes  till  hälften  när  priset  steg  till  6 
daler  eller  deröfver.  För  hvete  var  tullen  hälften  högre  än  för  rag,  och  när  det 
gällde  från  6  till  9  daler  tillämpades  1730  års  taxa,  reducerad  till  hälften  när  pri- 
set steg  deröfver. 

2)  Kongl.  brefvet  till  Kam.-  och  Com.-Coll.  och  Stats-Cont.  12  Januari  1740 
och  Riks.  St.  bref  18  April  1739.  R.  A. 

6 


82 

stränga  tjenstehjonsförfattningarne ,  förbuden  mot  hernmansklyfning , 
backstugusittande  och  upptagande  af  torp  i  all  sin  skärpa  ännu  voro 
gällande,  sä  inses  lätt  svårigheten  för  jordbruket  att  höja  sin  produk- 
tion till  motsvarighet  mot  landets  behof  och  att  ersätta  de  förlorade 
Östersjöprovinserna,  samt  att  de  upprepade  påbuden  om  bildande  af 
spanmålsmagasiner,  skattefriheter  och  premier  för  ödeshemmans  upp- 
tagande, nybyggen  och  nyodling  föga  kunde  mot  alla  dessa  miss- 
förhållanden uträtta.  Dessutom  undandrogs  jordbruket  mycket  både 
kapital  och  arbetskraft  genom  de  nya  "planteringar",  som  man  nu  af 
alla  krafter  sökte  uppdrifva  och  göra  inhemska.  Särdeles  gäller 
detta  om  tobaksodlingen,  hvilken,  först  börjad  omkring  1720,  snart 
från  Alingsås  spriddes  vida  omkring  i  rikets  södra  och  mellersta  de- 
lar, och  ännu  ej  blifvit  såsom  egentligen  borgerlig  näring  förvisad 
till  städerna. 

Produktionen  af  jern  visade  redan  de  första  åren  efter  freden  en 
stark  böjelse  att  tilltaga,  gynnad  af  så  väl  de  utländska  kapital,  som 
hitströmmade  att  förlägga  bergverken,  som  af  de  stigande  prisen. 
Det  ovanligt  stegrade  jernpriset,  som  1720—1724  gått  öfver  60  d. 
kmt  per  skeppund,  föll  dock  snart  åter  till  50  daler  och  på  1730- 
talet  gällde  det  oftast  derunder.  Anledningen  till  detta  prisfall  an- 
sågs vara  i  främsta  rummet  en  alltför  öfverflödig  tillverkning,  och 
man  vidtog  följaktligen  redan  tidigt  åtgärder  att  inskränka  den- 
samma, i  enlighet  med  åsigten  om  Sveriges  naturliga  monopol  på 
denna  vara  och  den  gifna  regeln ,  att  tillverka  litet  för  att  få  myc- 
ket betalt.  Flera  förordningar  förekommo  sålunda  äfven  nu  med  för- 
bud för  bruksegare  att  köpa  malm  eller  tackjern  från  andra  orter, 
än  de  af  gammalt  privilegierade,  äfvensom  förbud  mot  öfversmide  och 
anläggande  af  nya  hamrar,  under  det  att  samtidigt  skärptes  förbuden 
mot  utförande  af  tack-  och  osmundsjern  samt  jernmalm ,  såsom  "allt- 
för mycket  stridande  mot  hvad  en  god  hushållning  i  dessa  upp- 
lysta tider  föreskref.  Följden  deraf,  af  så  väl  vårt  eget  lands 
inbillade,  som  våra  brukspatroners  verkliga  monopol,  blef  att  pro- 
duktionen hämmades  och  tillverkningskostnaderna  stego,  och  att 
man  redan  började  skönja  den  dag,  då  vårt  jern  skulle  utträngas  af 
andra  länders  sämre,  men  billigare  vara.  Medlet  att  förekomma  en 
sådan  olycka  förblef  dock  fortfarande  att  inskränka  den  inre  kon- 
kurrensen så  vid  tillverkning  som  försäljning,  hvilken  man  ansåg 
endast  fördyra  produktionspriset,  och  för  detta  ändamål  framträdde 
redan  tidigt  planer  och  förslag  till  bildande  af  ett  stort  jerncom- 
pagni,  som  i  sin  hand  skulle  concentrera  hela  Sveriges  jernpro- 
duktion    och   handel,   och  efter   behag  bestämma  priserna  på  ut- 


83 

landets  torg  V).  Endast  Commerce-Collegmm  varnade  för  att  söka 
öfver  höfvan  stegra  priserna,  emedan  endast  det  hittillsvarande  låga 
priset  på  svenskt  jern  hindrat  de  Engelska  jernverken  att  vinna  den 
utveckling,  hvartill  de  sträfvade^).  För  en  bättre  vård  om  skogarne 
och  deras  produkter,  för  fiskeriers  bedrifvande  i  större  skala  och  på 
mera  aflägsna  vatten,  samt  flera  andra  näringars  utveckling  hade 
väl  många  förslag  förehafts,  men  man  hade  i  det  hela  stannat  der- 
vid,  i  följd  af  den  nästan  uteslutande  omsorg,  som  egnades  åt  fa- 
briksindustrien, eller  hvad  som  egentligen  kallades  manufakturerna. 
Dessa  ansågos  nemligen  såsom  det  främsta  medlet  att  göra  landet 
rikt  genom  att  förekomma  den  ruinerande  underbalansen,  och  behöfde 
dessutom,  såsom  ännu  unga,  mera  hjelp  och  stöd  än  de  gamla,  re- 
dan rotfästade  näringarne.  Följden  af  denna  omsorg  hade  äfven  blif- 
vit  anläggande  af  en  mängd  fabriker  af  allehanda  slag,  såsom  siden-, 
linne-,  klädes-  och  andra  ylleväfverier,  flera  slags  stål-  och  metall- 
förädlingsverk,  glas-,  porslin-  och  spegelfabriker,  sockerbruk  o.  s.  v. 
Antalet  af  mellan  1719 — 1737  privilegierade  fabriker  beräknades  till 
149')  och  tillverkningsvärdet  från  och  med  1727  till  1  Oktober  1739 
till  6  Va  mill.  daler  smt  ')•  Hela  summan  af  landshjelps-  ocb  5-pro- 
cents-afgifterna  till  1737  års  slut  utgjorde  något  öfver  1  mill.  d.  smt, 
hvaraf  Alingsås  hade  erhållit  den  betj^dligaste  delen  eller  öfver  400,000 
d.  smt.  Yid  1734  års  riksdag  hade  af  Sekreta  Utskottet  dispone- 
rats betydliga  medel  till  förnämligast  siden-  och  yllefabriker,  äfven- 
som  66,000  d.  smt  hade  användts  till  resekostnaders  betalande  för 
inflyttade  utländske  arbetare  och  mästare  i  flerahanda  manufaktur- 
grenar, särdeles  j^lle-,  siden-  och  linneväfveri ,  engelskt  garfveri  och 
lackmakeri,  stenpolerare ,  skinnberedare,  finare  skomakeri  o.  s.  v.  De 
flesta  af  dessa  arbetare  hade  dock  inkommit  utan  något  kapital,  och 
bekymret  att  skaifa  dem  förlag  var  derföre  ofta  ganska  stort '^). 

Sekreta  Utskottet  hade  således  utan  synnerlig  förkärlek  för  något 


1)  Jfr  t.  ex.  Tankar  om  Sv.  Oeconomien  af  Salvius,  tr.  1738,  hvari  diskuteras 
en  plan  till  ett  jerncompagni ,  hvarigenom  "de  utländska  förlagerna  skulle  utköras 
och  compagniet  efter  egen  taxa  få  sälja  sitt  jern,  likasom  Ost-Indiska  compagniet 
i  Holland  sålde  sina  varor". 

2)  Commerce-CoUegii  riksdags  relation  21  Mars  1738. 

3)  Mode'er:  Försök  till  en  allmän  historia  om  Svea  rikes  handel  pag.  201. 

4)  Handels-  och  Manuf.-Dep:s  ber.  E.  H.  A.  29  Juli  1766.  Uppgiften  säges 
dock  vara  grundad  på  Commissarien  Salanders  vid  1751  års  riksdag,  hvilken  "allt 
sådan  blifvit  hallen  för  god,  ehuru  ingen  kontroll  kunnat  uppgifvas". 

5)  Sekr.  Hand.-  och  Manuf.-Dep:s  ber.  till  1738  års  riksdag.    E.  H.  A. 


84 

visst  yrke  utdelat  sina  gåfvor,  ehuruväl  man  ofta  hörde  sägas,  att 
egentligen  och  i  första  rummet  borde  sådana  verk  uppmuntras,  som 
arbetade  af  inhemskt  råämne,  emedan  då  alldeles  inga  penningar  be- 
höfde  gå  utur  riket,  utan  produktens  hela  värde  vore  rikets  behållna 
vinst.  Dernäst  borde  sådana  verk  komma  i  fråga,  som  genom  ar- 
betet gåfvo  råvaran  det  högsta  värdet.  Frågade  man  hvad  nytta  ri- 
ket hade  af  alla  dessa  manufakturer,  af  alla  de  summor  och  det  be- 
kymmersamma arbete,  som  på  dem  blifvit  slösade,  såsom  t.  ex. 
Borgareståndet  plägat  göra  i  sina  protester  mot  5  -  procents -afgiften, 
så  hänvisade  såväl  Sekreta  Handels-  och  Manufaktur-Deputationen , 
som  Sekreta  Utskottet  triumferande  på  den  summa,  som  värdet  af 
dessa  fabrikers  produktion  representerade.  Särdeles  sedan  1734  års 
riksdag  ansåg  man  sig  hafva  vunnit  ett  vackert  resultat,  emedan 
tillverkningsvärdet ,  endast  vid  de  verk ,  som  erhållit  offentligt  under- 
stöd, med  5  Va  tunnor  guld  öfversteg  samtliga  förskotterna ,  och, 
sade  man,  om  äfven  detta  värde  skulle  blifvit  för  högt  uppskattadt, 
så  måste  dock  alltid  en  vacker  summa  återstå.  Af  tillverknings- 
värdet ansågs  nemligen  trefjerdedelar  utgöra  rikets  behållna  vinst, 
emedan  så  stor  del  representerades  af  arbetslönerna,  och  sålunda  hade 
blifvit  i  riket  besparad ,  under  det  att  endast  en  fjerdedel  hade  behöft 
utgå  för  inköp  af  råämnen.  Lade  man  dertill,  förklarade  Deputa- 
tionen,  att  de  offentliga  förskotterna  ej  voro  förlorade  utan  endast 
mot  fullgod  säkerhet  utlånade,  och  för  all  framtid  skulle  bilda  en 
lika  fruktbärande  fond,  så  borde  sannerligen  Kikets  Ständers  upp- 
lysta omsorger  om  rikets  förkofran  tacksamt  erkännas  ')• 

Vid  granskningen  af  de  olika  riksdagsberättelserna  fann  visser- 
ligen Sekreta  Utskottet  med  glädje,  att  handelsbalansen  hade  betyd- 
ligt förbättrats,  men  vågade  dock  ej  tro  den  så  fördelaktig,  som  den 
enligt  Commerce-Collegii  berättelse  skulle  vara.  Ty  våra  många, 
visserligen  förbjudna,  men  obevakade  hamnar,  de  utländska  varornas 
dyrbarhet  och  ringa  volym,  samt  slutligen  den  eggelse  som  låg  i 
sjelfva  förbuden,  allt  detta  måste  betydligt  öka  den  olofliga  inför- 
seln. Ej  heller  den  lofliga  införseln  kunde  med  mathematisk  viss- 
het beräknas,  men  besinnade  man  vår  stora  och  allmänt  öfverkla- 
gade  penningebrist,  så  tycktes  det,  som  undervigten  vore  af  mera 
graverande  betydelse,  än  som  blifvit  uppgifvet.  Slutsatsen  blef,  att 
man  ej  fick  stanna  på  reformernas  väg,  utan  borde  oförtrutet 
fortgå,   och   dervid  i  främsta  rummet  tillse  det  våra  skogar  så  vår- 


1)  S.  H.  och  M.  Dep:s  ofvan  anf.  berättelse. 


85 

dades,  att  de  förslogo  för  bergverkens  behof,  att  med  egna  skepp 
våra  produkter  utfördes  och  slutligen,  att  manufakturerna  uppmun- 
trades, så  att  endast  råämnen  behöfde  införas  och  många  hundra 
procent  vinnas  på  deras  förädling.  Sekreta  handels-  och  manufak- 
tur-depntationen  detaljerade  mera  de  åtgärder,  som  borde  vidtagas 
för  att  bota  den  "frätande  sjukdomen,  af  hvilken  äfven  andra  länder 
hade  lidit  men  likväl  vetat  bota  genom  visserligen  mycket  bittra, 
men^.  helsosamma  botemedel".  Vi  måste  nu  göra  på  samma  sätt, 
tillsluta  öronen  för  deras  klagomål,  som  funno  läkemedlet  alltför 
osmakligt,  afsäga  oss  vår  böjelse  för  lyx  och  öfverflöd,  vår  smak  för 
utländska  moder  och  vårt  förakt  för  det  inhemska  arbetet,  och  för 
att  rädda  framtiden  fatta  det  patriotiska  beslut,  "att  ingen  Svensk 
man  eller  qvinna  får  kläda  sig  med  annat  än  hvad  här  hemma  till- 
verkas". Depntationen,  som  sade  sig  ej  utan  mogen  öfverläggning 
vågat  föreslå  ständerna  en  så  radikal  åtgärd,  förutsåg  likväl  flera 
invändningar  derimot.  En  sådan  vore,  att  våra  manufakturer  ännu 
voro  alltför  ringa  för  att  kunna  förse  riket  med  dess  behof  så  till  nöd- 
torft som  prydnad,  och  att  en  dylik  författning  således  skulle  nöd- 
vändigt leda  antingen  till  brist  eller  underslef.  Dermed  vore  dock 
ingen  fara,  ty  vår  industri  skulle  nog  hastigt  uppblomstra,  blott 
den  finge  en  välbehöflig  afsättning  för  sina  produkter,  och  det  var 
just  derhän  förslaget  syftade.  Skulle  detta  förslag  vinna  bifall,  slu- 
tade Depntationen,  så  vore  bästa  medlet  till  dess  framgång,  att  söka 
förmå  Kongl.  Maj:t  att  gifva  ett  godt  exempel,  emedan  det  är  ofel- 
bart, att  en  klädnad  tillverkad  af  trogna  undersåtares  händer,  huru 
slätt  och  enfaldigt  den  äfven  efter  deras  ringa  konst  må  vara  åstad- 
kommen, dock  buren  af  så  höga  och  dyra  personer  vore  oskattbarare 
än  de  aldrastörsta  rikedomar,  genom  det  bevis,  som  låge  deri,  om 
öfverhetens  ömma  och  faderliga  hjerta  för  undersåta renas  trefnad  och 
uppkomst.  Derigenom  skulle  äfven  denna  välvilja  sprida  sig  till 
hofvet,  derifrån  till  landet,  och  sålunda  vinnas  en  nödig  och  nyttig 
reform  af  seder  och  bruk  O-  Förslaget  bifölls  genast  af  alla  stånden , 
af  de  båda  första  med  särdeles  välbehag,  och  hos  regeringen  begär- 
des, att  med  snaraste  måtte  utfärdas  förbud  mot  införsel  af  kläden, 
siden  och  annat  till  öfverflöd  tjenande,  emedan  annars  de  handlande 
vid  ryktet  om  ett  dylikt  beslut  skulle  införskrifva  tillräckligt  med 
sådana  varor  att  förse  riket  för  flera  år,  och  sålunda  gäcka  ständer- 
nas goda  mening^). 

1)  S.  H.  och  M.  Dep:s  bet.  20  Nov.  1738.    R.  H.  A. 

2)  E.  St.  bref  21  Dec.  1738.    R.  A. 


86 

Ett  så  fermt  och  kraftigt  beslut,  som  att  kläda  oss  af  egna 
tillverkningar,  hade  aldrig  förr  blifvit  fattadt,  ehuru  väl  vid  före- 
gående riksdagar,  särdeles  den  af  1734,  kraftiga  åtgärder  blifvit  vid- 
tagna till  rikets  uppkomst,  utbrast  derefter  sekreta  handels-  och 
manufaktur- deputationen  i  glädjen  öfver  antagandet  af  sitt  moget 
öfvervägda  förslag  0.  Dess  nytta  och  framgång  berodde  dock  på  ett 
kraftigt  och  allvarsamt  verkställande ,  ty  i  annat  fall  kunde  det  komma 
att  göra  mera  skada  än  gagn.  Derjemte  fordrades  äfven  åtskilliga  an- 
dra anstalter  för  att  befordra  industrien ,  ty  om  fabrikerna  lemnades 
i  samma  vanmagt  som  hittills,  men  dubbelt  så  mycket  af  dem  for- 
drades, så  skulle  de  illviljare,  som  förut  sökt  störta  ständernas  visa 
författningar,  få  fältet  fritt,  samt  bättre  tänkande  afskräckas  från 
att  insätta  sina  penningar  i  nya  företag.  Fabrikerna  måste  derföre 
allt  fullständigare  organiseras  och  hindren  för  deras  trefnad  undan- 
rödjas,  till  hvilket  allt  deputationen  uppgjort  en  fullständig  plan  med 
projekt  till  författningar,  i  den  förhoppning,  att  då  ständerna  velat 
ändamålet,  de  ej  skulle  tveka  för  medlen.  De  förnämsta  af  dessa 
medel  voro: 

1)  En  snar  förordning  huru  länge  utländska  siden-  och  ylle- 
varor fingo  i  riket  säljas  och  köpas  till  kläder,  hvarvid  vore  angeläget 
att  den  tillåtna  tiden  förkortades  så  mycket  som  möjligt,  utan  att 
dock  försäljningen  genast  förbjöds ,  på  det  ej  de  handlande  måtte  allt 
för  mycket  stötas  för  hufvudet-). 

2)  De  svenska  manufakturvarornas  befriande  från  lilla  tullen, 
för  att  lätta  deras  cirkulation  inom  landet  Enligt  1666  års  ordi- 
nantie  skulle  alla  inrikes  tillverkningar,  då  de  fördes  städerna  emel- 
lan af  andra  än  tillverkaren  sjelf,  erlägga  lilla  tullen,  hvarimot  ut- 
ländska varor,  som  en  gång  betalt  stora  sjötullen  fingo  utan  vidare 
afgift  föras  kring  land  och  rike.  Följden  deraf  var,  att  de  inhemska 
varorna  blefvo  dyra,  och  att  uppstädernas  borgare  sålunda  föredrogo 
de  utländska.  Öfver  denna  orättvisa  hade  äfven  mångfaldiga  gånger 
bittert  klagats,  och  i  början  af  denna  riksdag  hade  ständerna  begärt 


1)  S.  H.  och  M.  Dep:s  plan  till  manufakt.  upphjelpande  29  Mars  1739.  R.  H.  A. 

2)  Jfr  R.  St  bref  18  April  1739.  R.  A.  Förordningen  21  Maj  s.  å.  bestämde 
förbudets  trädande  i  verksamhet  för  allt  sådant  tyg,  som  i  1731  års  öfverflöds- 
förordning  var  till  nyttjande  förbudet,  tiU  18  April  1740,  och  utsatte  ett  vite  af 
1000  d.  smt  för  försäljning  af  dylika  tyger  efter  denna  tid,  samt  af  500  d.  smt 
för  de  skräddare,  som  deraf  arbetade.  Redan  nu  borde  äfven  allt  förbudet  ut- 
ländskt gods  stämplas,  och  vid  inventering  af  krambodarne  noga  protokoU  föras 
öfver  tygernas  färg ,  utseende ,  mode  ocb  värde.  Till  införsel  lofgifvet  och  till  klä- 
der tj enligt  gods  skulle  derimot  få  försäljas  till  18  April  1742. 


87 

tillsättande  af  en  kommission  för  att  förbättra  lilla  tulltaxan  enligt 
de  grunder,  som  en  ordnad  inrikes  hushållning  kräfde  ^).  Denna  kom- 
mission hade  äfven  redan  begynt  sitt  arbete,  då  med  anledning  af 
deputationens  förslag  ständerna  sjelfva  togo  ärendet  om  hand,  och 
förordnade,  att  alla  sådana  varor,  som  voro  till  införsel  förbjudna, 
skulle  betala  lilla  tullen  en  gång,  men  de,  som  voro  till  införsel  lof- 
gifna,  befrias  alldeles  från  denna  afgift  Arbeten  af  jern,  stål,  mes- 
sing  och  andra  metaller  skulle  förtullas  efter  vigt,  "på  det  hvar  och 
en  måtte  uppmuntras  att  dem  genom  snille  och  konst  till  finare  och 
dyrbarare  sorter .  utarbeta". 

3)  En  förordning  för  att  hämma  de  oförsynta  lurendrägerierna. 
Ständerna  insågo  fullkomligt,  hvilken  svår  fiende  deras  tilltänkta 
manufaktursystem  måste  erhålla  i  den  olofliga  införseln,  emedan  det 
uppenbart  syftade  att  göra  landets  konsumtion  absolut  beroende  af 
den  inhemska  industrien,  hvilken  de  sjelfva  erkände  ännu  var  långt 
ifrån  att  kunna  uppfylla  äfven  de  anspråkslösaste  fordringar.  Någon 
åtgärd  för  bättre  bevakning  af  våra  kuster  ansågs  dock  ej  nu  behöf- 
1ig,  utan  trodde  man  sig  genom  skärpta  straffbestämmelser  kunna 
afskräcka  från  brott  mot  tullförfattningarna.  Karakteristisk  är  den 
skilnad,  som  förordningen-)  gör  i  ansvaret  för  den  hemliga  inför- 
seln af  lofgifvet,  men  tullpliktigt  gods  och  för  den  af  förbjudet,  så 
att  då  den  förstnämnda  första  gången  endast  straffas  med  böter,  så 
anses  derimot  den  senare  lika  med  tjufnadsbrott  och  straffas  redan 
andra  gången  med  lifstids  fästning,  Principen  var  klar.  Den  förra 
förseelsen  var  endast  försök  till  försnillning  från  kronan,  den  senare 
derimot  ett  angrepp  på  rikets  ekonomiska  system  och  dermed  äfven- 
på  hela  dess  välfärd.  De  konfiskerade  varorna  fingo  visserligen  här 
försäljas  på  auktion,  men  skulle  derefter  genast  föras  ur  landet. 
Huru  föga  de  stränga  straffen  förmådde  afskräcka  vinstbegäret  skulle 
dock  ständerna  snart  få  erfara,  och  trots  alla  experimenter  med  nya 
författningar  enligt  nya  principer,  funno  de  dock  alltid  lurendräge- 
rierna vara  deras  patriotiska  författningars  oförsonligaste  likasom 
farligaste  fiende. 

4)  En  Hallordning  och  Manufakturrätt.  Vid  1734  års  riksdag 
hade  manufakturisterne  begärt,  att  de  gamla  reglementena,  såsom 
t.  ex.  det  för  j^lleväfverierna  1670  och  för  sidenväfverierna  1702  samt 
1722  års  Hallordning,  måtte  öfverses  samt  tillökas  med  en  manu- 
fakturrätt, efter  hvilken  de  vid  sådana  verk  sysselsatta  skulle  lefva, 

1)  E.  St.  bref  8  Augusti  1738.     R.  A. 

2)  21  Maj  1739. 


88 

och  alla  ekonomi-  och  politimål,  äfvensom  mindre  kriminella  och 
civila  mål  mellan  förläggare  och  mästare,  betjente  och  arbetare  utan 
vidlyftig  process  afgöras.  Sedan  regeringen  erhållit  ständernas  upp- 
drag att  låta  författa  projekt  till  en  dylik  förordning,  hade  ärendet 
afstannat ,  till  dess  det  nu  åter  upptogs  med  anledning  af  en  förnyad 
anhållan  af  industriidkarne.  Huru  angelägen  en  sådan  särskild  manu- 
fakturrätt ansågs,  kan  man  äfven  bedöma  af  den  ifver  och  enträgen- 
het, hvarmed  Ahlström  vid  1727  års  riksdag  begärde  en  sådan  för 
sina  nj2i  anläggningar  i  Alingsås,  och  att  han  undskyllde  de  oord- 
ningar, som  vid  dem  inrotat  sig,  med  omöjligheten  att  hålla  arbe- 
tarne  i  tukt  och  ordning  utan  en  sådan  fristående  jurisdiktion.  Kam- 
mar-, Ekonomi-  och  Commerce-Deputationen  vitsordade  äfven  nu  utan 
betänkande  nödvändigheten  deraf,  "på  det  vissa  trätor  och  irringar, 
som  vid  de  ordinarie  domstolarne  för  mångahanda  andra  göromåls 
skuld  ej  fort  nog  kunde  afgöras,  måtte  utan  tidspillan  regleras". 
Hvad  man  af  Hallordningen  samt  Hall-  eller  Manufakturrätten  vän- 
tat för  industriens  bästa  framgår  klart  af  sjelfva  förordningen  0. 
Hallrätten  skulle  nemligen  vara  en  skiljedomstol,  som  med  på  en 
gång  hastighet  och  sakkunskap,  samt  följaktligen  både  billighet  och 
rättvisa,  borde  afdöma  tvister  mellan  de  i  verken  intresserade  och  de 
dervid  sysselsatte,  utan  att  af  dessa  tvister  arbetets  jemna  gång  för- 
rycktes eller  hämmades.  Hallrätten,  sammansatt  af  en  prseses,  som 
var  lagkunnig  ledamot  af  magistraten,  samt  af  tvenne  handlande 
och  tvenne  manufakturister,  hade  nemligen  att  afdöma  alla  uppkomna 
tvister  mellan  förläggaren  och  mästarne,  samt  mellan  dessa  och  ar- 
betarne  angående  tillverkningarna  och  råämnena;  vidare  alla  mål, 
som  rörde  god  uppsigt,  ordning  och  hushållning  vid  manufakturerna, 
samt  åtskilliga  skuldfordringsmål  och  dylika.  Alla  tvister  afdömdes 
summario  processu,  och  när  de  ej  stego  till  50  daler  smt  i  värde  i 
sista  instansen.  Appellationsdomstol  i  ekonomi-  ock  politimål  var 
Commerce-Collegium,  såsom  industriens  främste  målsman  och  be- 
skyddare^).    Vidare  "ville  man  gynna  fabrikernas  uppkomst  och  ut- 


1)  21  Maj  1739. 

2)  Hallrätten  påminner  i  detta  afseende  lifligt  om  de  fransyska  Pruds'hommes , 
äfvensom  den  mycket  liknar,  och  lätt  bort  kunna  utveckla  sig  till  jemngodhet 
med  de  rättsinstitutioner,  som  i  Frankrike  under  namn  af  jaridictions  consu- 
laires  redan  länge  existerat.  Dessa  afdömde  alla  af  handeln  eller  industrien 
födda  tvister,  och  hade,  sedan  de  af  Colbert  blifvit  reformerade,  gjort  industrien  i 
detta  land  högst  väsendtliga  tjenster.  Olyckligtvis  urartade  hos  oss  Hallrätterna  i 
följd  af  dessas  öfriga  åligganden  snart  till  förmyndare  för  industrien  och ,  stelnade  i 
skråmässiga  former,  endast  hindrade  dess  kraftigare  utveckling. 


89 

bredning  medelst  den  uppmuntran ,  som  för  förläggare  och  fabrikan- 
ter låg  i  säkerhet  och  god  ordning  hos  handtverkarne,  samt  ge- 
nom att  låta  försvinna  den  vårdslöshet  hvaröfver  hittills  vid  vissa 
varors  förfärdigande  klagats"  ')•  Förordningen  sökte  derför  omsorgs- 
fullt ordna  förhållandena,  så  att  förläggarne  måtte  med  säkerhet 
kunna  påräkna,  att  deras  mästare  uppfyllde  sina  förbindelser,  äfven- 
som  dessa  senare  "kunna,  likasom  skråmästarne,  tillhålla  sina  arbe- 
tare att  göra  giltiga  och  goda  varor,  och  sålunda  undvika  faran  att 
få  det  åt  dem  anförtrodda  förlaget  förderfvadt".  Man  ville  likväl 
äfven  undvika  det  tvång,  den  kostnad  och  vidlyftighet,  som  voro 
med  skråna  förenade,  och  befunnits  utgöra  ett  absolut  hinder  för 
fabrikernas  förökande  efter  rikets  behof  och  förläggarnes  förmåga. 
Deputationen  hade  visserligen  förutsett,  att  många  stridigheter  med 
de  privilegierade  skråna  ej  skulle  kunna  undvikas,  och  sökt  i  någon 
mån  förebygga  dem  genom  att  förordna  hvilka  slag  af  industrien 
skulle  lyda  under  Hallrätt,  men  detta  dock  så  obestämdt,  att  ett 
temligen  vidsträckt  rum  lemnades  åt  hallrätten  att  inkräkta  på  skrå- 
nas  privilegier.  Dit  skulle  nemligen  höra  alla  silke-,  ylle-  och  linne- 
väfverier,  med  alla  de  mångfaldiga  verk  och  fabriksinrättningar,  som 
till  dem  hörde,  "tillika  med  andra  fabriker  och  konstnärer,  af  hvad 
namn  de  vara  måtte,  som  sig  derunder  begifva  ville",  och  fingo  de  på 
intet  vilkor  tvingas  att  lyda  under  något  skråembete,  utan  borde 
enligt  hallordningen  drifva  sin  handtering,  samt  hvar  och  en  ega  rätt 
att  arbeta  och  föda  sig  vid  dessa  manufakturer.  Så  fick  hvar  och  en , 
som  in-  eller  utrikes  arbetat,  med  godt  vitsord  om  frejd  och  slöjd  här 
arbeta  såsom  mästare  antingen  för  egen  räkning  eller  med  andras  förlag; 
men,  om  ej  förlag  kunde  af  honom  erhållas,  såsom  gesäll,  och  skulle 
hallrätten  förskaffa  dem  arbete,  som  ej  annorlunda  kunde  få  det. 
För  mästerskaps  erhållande  fordrades  dock  af  hallrätten  godkändt 
prof,  samt  burskap  såsom  borgare.  Från  regimen  af  slutna  skrån 
var  denna  förordning  onekligen  ett  relativt  stort  steg  till  närings- 
frihet, särdeles  om  man  fick  tolka  förordningen  så  vidsträckt,  som 
flerestädes  synes  hafva  varit  meningen,  att  nemligen  hvarje  införd 
förbättring,  hvarje  ny  arbetsmethod  i  ett  gammalt  under  skrå  ly- 
dande handtverk,  skulle  vara  tillräckligt  att  låta  det  öfvergå  från 
skråembetet  till  hallrätten.  En  sådan  tolkning  hade  äfven  varit 
i  full  öfverensstämmelse  med  det  beryktade  statutet  af  drottning 
Elisabeth,   från    hvilket   England    anses    datera    sin   industriella  öf- 


1)  S.  H.  och  M.  Dep:s  het.  30  Januari  1739.    E.  H.  A. 


90 

verlägsenhet  *).  Slutligen  ville  man  äfven  genom  hallrätten  vinna 
den  garanti  för  tillverkniugarnes  godhet,  som  allmänheten  otvif- 
velaktigt  hade  rätt  att  fordra,  sedan  förbudet  mot  införsel  hade 
gjort  den  nästan  absolut  beroende  af  den  inhemska  industrien.  En 
gång  i  månaden  skulle  derföre  alla  verkstäder  besigtigas,  samt  alla 
varor,  innan  de  till  salu  utlemnades,  på  hallen  skärskådas ,  gillas  och 
stämplas,  hvarjemte  äfven  rätten  borde  tillse,  att  ej  fabriksvaror 
åsattes  för  högt  och  oskäligt  pris.  Dessutom  skulle  äfven  hallrätten 
föra  noggranna  tabeller  öfver  fabriksindustriens  statistik,  så  att  den 
noga  kunde  uppgifva  alla  manufakturer,  fabriker,  verkstäder  och  de- 
ras tillverkningssorter,  idkare,  betjente  och  andra  dervid  sysselsatte, 
samt  varornas  qvantitet  och  qvalitet.  Öfver  allt  detta  skulle  ett 
generalförslag  hvarje  halfår  sändas  till  Commerce-Collegium. 

Jemte  skråna  fanns  äfven  ett  annat  intresse,  som  fann  sig  ho- 
tadt  af  den  ifver,  hvarmed  ständerna  sökte  göra  industrien  inhemsk 
och  utbreda  den  öfver  hela  landet,  nemligen  städerna,  hvilka  fruk- 
tade att  deras  gamla  monopol  på  drifvandet  af  konstens  och  slöjdens 
yrken  skulle  deraf  lida  något  intrång.  De  begärde  derföre,  att  inga 
maanufakturer  och  handtverk  skulle  få  på  landet  anläggas ,  utan  alle- 
nast i  städerna  för  att  i  dessa  stärka  och  befordra  det  borgerliga 
väsendet.  Resolutionen  derpå  medgaf,  att  alla  sådana  manufakturer, 
som  ej  behöfde  skog,  mark  eller  strömmar,  hvilket  allt  ej  kunde  i 
städerna  erhållas,  skulle  i  stad  inrättas,  så  mycket  heldre,  som  kro- 
nan sålunda  genom  tull  och  accis  kunde  erhålla  någon  ersättning  för 
de  många  medgifna  friheterna,  på  samma  gång  äfven  åtskilliga  till- 
fållen till  landsköp  härigenom  borde  kunna  undanrödjas  ^).  Desamma 
år  beviljade  nya  manufakturprivilegierna  bekräftade  äfven  uttryckli- 
gen   detta    städernas    monopol,    och    gaf  sålunda  ny  helgd  åt  denna 


1)  Det  dröjde  ej  heller  länge  förrän  tvister  uppkommo  hura  förordningen  i 
detta  afseende  borde  tolkas.  Redan  1739  resolverades,  att  skråna  visserligen  skulle 
behållas  och  njuta  sina  privilegier  men  att  de  manufakturister  och  inkommande 
arbetare,  som  utomlands  lärt  sådana  professioner,  hvilka  ej  här  bestridas  af  något 
visst  embete ,  dock  ej  fingo  hindras ,  att  utöfva  sitt  yrke  (res  på  städ.  besvär  §  39 
12  April  1739).  Vid  1741  och  1743  års  riksdagar  gaf  svårigheten  att  bestämdt 
skilja  mellan  de  skråna  och  hallrätten  underlydande  anledningar  till  tvister,  och 
vid  den  senare  yrkades  då  uttryckligt,  att  alla  de  industrier,  som  ej  tiUförene  lydt 
under  skrå  eller  bergsrätt,  skulle  sortera  under  hallrätten  och  arbeta  enligt  haU- 
ordningen.  Jfr  S.  H.  och  M.  Dep:s  extr.  prot.  18  Juli  1743  och  Commerce-Collegii 
svar  derpå  9  Augusti  1743.     R.  H.  A. 

2)  Res.  på  städ.  besvär  §  33  12  April  1739. 


91 

olyckliga  princip,  som  redan  under  sekler  varit  en  af  vår  hushåll- 
nings grundvalar.  Likväl  fann  man  nödigt  att  påminna  städerna 
om  de  skyldigheter,  detta  förnyade  privilegium  ålade  dem,  och  stän- 
derna begärde  derföre  hos  Kongl.  Maj:t,  att  de  måtte  uppmanas  än- 
dra sitt  hittills  rådande  mindre  passande  näringssätt  ')•  Ty  ej  hade 
städerna  blifvit  anlagde  för  att  uppfyllas  med  onyttiga  ätare  och  för 
att  drifva  skadliga  näringar,  utan  för  att  genom  handtverk  och  fa- 
briker förädla  landets  produkter,  samt  förkofra  rikets  styrka  genom 
en  nödig  och  gagnelig  handel.  Förre  svenske  konungar  hade  sökt 
genom  helsosamma  författningar  uppm^untra  städerna,  att  med  sådant 
gripa  sig  an,  men  med  livad  framgång,  derom  vittnade  deras  magt- 
lösa  tillstånd.  Nu  vore  det  dock  tid,  att  de  tänkte  på  att  nyttja 
freden  och  draga  fördel  af  de  gjorda  anstalterna-).  Slutligen  ställ- 
des äfven  en  uppmaning  till  de  kramhandlande,  att  till  de  många 
af  dem  redan  gifna  prof  på  kärlek  och  ömhet  för  fäderneslandet  nu 
lägga  det,  att  öfvergifva  sin  förra  skadliga  handel  och  inskränka  den 
till  nödiga  eller  nyttiga  varor,  samt  använda  sin  förmögenhet  för 
deras  tillverkande  i  landet.  De  borde  unna  landets  barn  vinsten  af 
det,  som  för  rikets  behof  till  främmande  hittills  måst  utgå,  heldre 
än  att  rikta  dessa  senare  med  vår  afsaknad ,  och  sedan  af  dem  njuta 
den  förebråelsen  till  belöning,  att  de  svenske  äro  till  slöjder  mindre 
beqvämlige  än  annat  folk,  ehuruväl  erfarenheten  visat,  att  vi  lika  väl 
kunna  umgås  med  väfspolen,  som  med  kraft  och  mandom  föra  vär- 
jan. Efter  dessa  bevekande  föreställningar  följde  dock  hotelsen,  att 
det  vore  godt,  om  de  handlande  förstodo  göra  umbärligt  lagens  tvång 
och  de  obehagliga  påföljderna  för  dem  sjelfva  af  en  alltför  hårdnac- 
kad motspänstighet. 

5)  Genom  Hallordningen  voro  till  en  del  upphäfda  de  ännu 
gällande  privilegierna  för  handtverkshusen  af  1668,  särdeles  i  hvad 
angår  uppsigten  öfver  fabriksindustrien,  arbetarne  och  deras  till- 
verkningar, hvilken  öfverflyttats  på  hallrätten.  Då  dessutom  dessa 
gamla  privilegier  dels  hade  råkat  i  glömska,  dels  fallit  ur  bruk, 
dels  äfven  voro  i  många  fall  olämpliga,  så  begärde  ständerna,  att 
nya  måtte  utfärdas.  De  "förnyade  allmänna  Manufaktur-  och  Handt- 
verkeri-Privilegierna  ^)  påminna  dock  i  mycket  om  de  gamla  handt- 


1)  R.  St.  bref  18  April  1739.     R.  A. 

2)  Kgl.  M:ts  nådiga  förestäUning  till  samtliga  Riksens  Städers  borgerskap  etc. 
5  Juni  1739. 

3)  29  Maj  1739. 


92 

verkshusen.  I  nära  likhet  med  dessa  utlofva  de  fria  byggningsplat- 
ser,  och  der  så  möjligt  var  äfven  hus  och  lägenhet,  eller  fritt  virke 
och  byggningshjelp  af  manufakturfonden  för  sjelfva  industrianlägg- 
ningen, samt  frihet  från  kontributioner,  båtsmanshåll,  värfning  med 
flera  pålagor,  dock  ej  tull  och  accis.  Dock  medgafs  frihet  från  stora 
sjötullen,  äfvensom  till  en  del  från  lilla  tullen  för  införda  råvaror 
och  maskiner,  Yidare  lofvades,  att  kronan  ovillkorligen  skulle  taga 
sina  förnödenheter  af  svensk  tillverkning  och  kontant  betala  dem, 
samt  förmånsrätt  vid  konkurser  framför  andra  ej  prioriterade  for- 
dringsegare,  och  i  allmänhet  en  prompt  betalning  af  klara  fordringar 
utan  vidare  rättegång  och  uppskof.  Ny  var  derimot  tillåtelsen  för 
manufakturisterna  att  i  städerna  hålla  öppna  bodar  och  derur  för- 
sälja i  minut  sina  egna  tillverkningar'),  äfvensom  den  försäkran,  att 
efter  tvenne  år  ingen  skulle  medgifvas  ur  öppen  bod  försälja  utrikes 
kramvaror,  som  ej  sjelf  underhöll  och  dref  eller  åtminstone  var  in- 
tressent i  ett  manufakturverk,  eller  till  ansenlig  del  var  afnämare 
af  inrikes  manufakturvaror^).  Derjemte  stadgades  nu  bestämdt,  att 
för  rätt  till  anläggande  af  manufakturer  och  handtverkerier  en- 
dast behöfdes  samtycke  af  hallrätt  eller  magistrat,  samt  anmälan 
hos  Commerce-Collegium.  Hvarje  utländsk  manufakturist  eller  ka- 
pitalegande  person  medgafs  frihet  att  i  riket  inflytta  och  med  sitt 
medförda  eller  här  antagna  arbetsfolk  drifva  fabrik  enligt  hallord- 
ningen och  privilegierna,  hvarjemte  han  sjelf,  hans  familj  och  med- 
förda arbetsfolk  skulle  erhålla  ersättning  för  flyttnings-  och  resekost- 
nader, om  han  ville  sig  här  bosätta,  och  dessutom  en  viss  summa 
såsom  publik  skänk  till  4  a  5  procent  af  hans  medförda  egendoms  och 
verks  värde.  För  alla  införskrifne  mästares  och  manufakturarbetares 
resekostnader  skulle  äfven  ersättning  gifvas  af  publika  medel,  då  fa- 
brikanten inlemnade  sin  räkning  derpå.  I  allmänhet  synes  klart  af 
författningen,  huru  angelägen  man  var  att  inlocka  utländska  arbets- 
skickliga  män,  i  bästa  fall  med  egen  förmögenhet,  men  i  brist  deraf 
äfven  de,  som  endast  egde  det  ypperliga  kapitalet  arbetskraft  och 
konstskicklighet.  Derför  hade  man  äfven  omsorg  alt  privilegierna 
öfv ersattes  på    Fransyska,    Tyska  och  Engelska  och  utskickades  till 


1)  Detta  var  dem  i  1668  års  priv.  uttryckligen  förbjudet,  utom  i  frimarkna- 
dema.  1731  resolverades,  att  denna  rättighet  skulle  få  bero  på  frivillig  öfverens- 
kommelse  meUan  de  handlande  och  manufakturisterna.  Ees.  på  städ.  besv.  12  Juli 
1731. 

2)  Stadgandet  förekommer  dock  redan  under  senare  delen  af  Carl  XI:s  rege- 
ring, då  prohibitivsystemet  erhöll  en  kraftigare  tillämpning. 


93 

rikets  representanter  i  dessa  länder  för  att  genom  dem  till  ar- 
betare utdelas.  Slutligen  försäkrades  äfven  dem ,  som  med  ömhet  och 
sorgfällighet  sökte  befordra  manufakturernas  bästa,  att  företrädesvis 
erhålla  befordran  i  rikets  tjenst,  såsom  vid  magistraterna  eller  an- 
norstädes, samt  att  i  allmänhet  alltid  omfattas  med  särskildt  hägn 
och  välvilja.  Att  med  alla  dessa  förmåner  äfven  skulle  följa  några 
inskränkningar,  var  temligen  naturligt.  Så  fick  ej  hvar  och  en  an- 
lägga manufakturverk  der  han  sjelf  dömde  det  fördelaktigt  och  pas- 
sande, utan  det  skulle  noga  undersökas  till  hvajl  slags  manufakturer 
vissa  orter  och  städer  i  riket  voro  beqväma,  samt  vid  nya  fabrikers 
anläggande  detta  noga  iaktagas  af  Commerce-Collegium  och  Konun- 
gens Befallningshafvande ,  så  att  den  ena  staden  och  orten  icke  måtte 
förqväfva  den  andra. 

5)  Ett  stort  hinder  för  väfnadsindustriens  uppkomst  var  den 
allmänna  okunnigheten  i  spånadskonsten ,  och  manufakturprivilegierna 
hade  derföre  utlofvat,  att  åtgärder  skulle  vidtagas  för  befordran 
af  spinnerierna  så  i  städerna  som  på  landet.  Kedan  sedan  flera  år 
hade,  såsom  bekant,  spinn-  och  rasphus  varit  inrättade  och  flera 
afgifter  blifvit  påbjudna  till  deras  underhåll.  De  hade  dock  snart 
kommit  på  förfall,  och  afgifterne  hade  på  flera  ställen  under  åratal 
ej  uppburits.  De  skulle  nu  åter  sättas  i  stånd,  men  dessutom  äfven 
spinnskolor  inrättas  och  småningom  utbredas  öfver  hela  landet.  Man 
egde  i  Stockholm  en  i  spanad  kunnig  person ,  och  denna  skulle  till- 
lära till  en  början  6  spinnerskor.  Af  dessa  skulle  5  såsom  lära- 
rinnor qvarstanna  i  Stockholm  och  1  afsändas  till  Norrköping,  samt 
hvar  och  en  hålla  skola  för  20  qvinnor.  Lärotiden  beräknades  till 
6  veckor,  följaktligen  skulle  hvarje  lärarinna  årligen  kunna  meddela 
konsten  åt  160  elever,  och  endast  i  Stockholm  på  ett  år  erhållas 
800  fullärda  spinnerskor.  Hvar  och  en  af  dessa  borde  sedermera  i 
sin  mån  bidraga  till  denna  nyttiga  slöjds  spridande,  så  att  man  snart 
kunde  räkna  på  att  endast  i  hufvudstaden  ega  3000  personer  kun- 
niga deri.  Sedan  skulle  konsten  spridas  till  landsorterna,  derigenom 
att  spinnmästarinnor  "planterades"  i  angränsande  städer,  och  derefter 
allt  vidare,  till  dess  hela  menigheten  så  i  stad,  som  på  landet  blif- 
vit inlärd  ').  Hela  denna  undervisning  gällde  dock  egentligen  endast 
regarnsspånaden ,  och  man  borde  tillse,  att  den  ej  kom  i  någon  led- 
sam  kollision   med  linnegarnsspånaden,  hvarför  den  förra   ej  skulle 


1)  Modellen  till  denna  storartade  plan  var  hemtad  från  Danmark,  der  ett  par 
år  förut  en  dylik  skola  blifvit  inrättad,  såsom  det  sades  med  god  framgång. 


94 

läras,  der  den  senare  varit  brnklig.  Omsorgen  om  verkställandet  af 
detta  projekt  lemnades  åt  det  nyskapade  mannfakturcontoiret,  som 
också  lät  till  en  början  i  Stockholm  inrätta  tvenne  skolor,  der  för- 
nämligast barn  undervisades,  hvilka  af  skolan  erhöllo  verktyg  samt 
efter  fullbordad  lärokurs  derifrån  försågos  med  arbete ').  Då  likväl 
spinnskolorna  ej  nog  hastigt  och  lifligt  af  folket  uppmärksammades, 
och  bristen  på  garn  sålunda  fortfor,  förfuskades  snart  äfven  detta 
vackra  försök  att  utveckla  nationens  arbetsskicklighet  genom  tvångs- 
åtgärder, som  endast  tjenade  att  göra  näringen  förhatlig  och  låta 
den  betraktas  såsom  neslig.  Så  ålades  hvarje  krögerska  och  mångel- 
ska  i  Stockholm,  att  hvarje  vecka  spinna  ett  visst  qvantum  garn 
för  fabrikernas  räkning,  och  underlåtenhet  deraf  straffades  dels  med 
spinnhus,  dels  med  förlust  af  krogrättigheten ^).  Ehuruväl  påbudet 
var  i  full  öfverensstämmelse  med  ständernas  patriotiska  åsigter  om 
rikets  välfärd,  kunde  man  dock  ej  öfvertyga  hvarken  krögerskor  eller 
mångelskor  om  dess  billighet  och  vishet,  utan  klagade  de  bittert, 
att  de  godtyckligt  beröfvades  sina  borgerliga  rättigheter.  Då  de  slut- 
ligen vände  sig  med  sina  klagomål  direkte  till  regeringen,  utsatte 
denna  en  terminus  ultimus,  efter  hvilkens  förlopp  påbudet  ovilkor- 
ligen  skulle  tillämpas ,  och  fann  dertill  lämplig  nästkommande  Pauli 
omvändelsedag,  då  de  klagande  borde  noga  besinna  hvad  deras  frid 
tillhörde^). 

6)  Nödvändigare  än  allt  annat  var  dock  att  fabrikerna  fortfa- 
rande erhöllo  understöd  af  offentliga  medel.  Utan  svårighet  med- 
gåfvo  äfven  ständerna,  att  en  särskildt  afgift  på  utländska  varor  skulle 
för  detta  ändamål  få  upptagas  och  utgå  allt  framgent ,  till  dess  våra 
fabriker  kommo  i  fullt  jemförligt  tillstånd  med  de  utländska.  Man 
var  äfven  redan  sysselsatt  med  förslag  till  fördelning  af  de  medel, 
som  genom  denna  afgift  beräknades  skola  inflyta,  då  borgareståndet 
förnyade  sin  gamla  protest  med  den  anmärkning,  att  en  för  ända- 
målet tillräcklig  fond  redan  borde  finnas,  om  nemligen,  i  enlighet 
med  1727  års  beslut,  de  verk,  som  då  blifvit  med  understöd  be- 
gåfvade,    nu  återbetalade  desamma.    Att    denna  protest  nu  mindre 


1)  Manuf.  Cont.  publ.  15  Oktober  1739  och  16  Oktober  1740. 

2)  Öfverståth.-Emb.  publ.  22  Febr.  och  13  Mars  1740. 

3)  Sekr.  Prop.  till  1741  års  riksdag  §  40.  E.  H.  A.  Vid  denna  riksdag  upp- 
häfdes  äfven  påbudet,  och  leveranserna  in  natura  af  garn  ersattes  genom  en  skatt, 
som  för  krögarena  i  Stockholm  utgjorde  10,000  d.  snit  om  aret  och  skulle  använ- 
das till  spinnhusets  utvidgande.  Derimot  skulle  krögarenas  antal  i  hufvudstadeu 
minskas  från  800  till  600. 


95 

än  någonsiiig  skulle  förmå  göra  sig  hörd  är  lätt  insedt.  Man  fann 
den  så  mycket  orimligare,  som  den  beslutade  afgiften  var  i  sig  sjelf 
både  nyttig  och  billig,  emedan  den  endast  drabbade  dem,  som  med 
förakt  för  ständernas  visa  afsigter  heldre  togo  utländska  varor  än 
nöjde  sig  med  rikets  egna  tillverkningar.  Att  inskränka  denna  af- 
gift  skulle  dessutom  endast  vara  att  omstörta  det  med  så  mycken 
omsorg  grundlaggda  hushållningsverket,  och  ännu  säkrare  skulle  detta 
blif va  följden,  om  de  lemnade  förskotterna  nu  återfordrades').  Också 
fastställde  ständerna  ytterligare  sitt  beslut,  samt  utarbetade  och  lem- 
nade till  regeringen  taxa  för  upptagande  af  afgifterna,  som  hädan- 
efter skulle  kallas  manufakturfond,  och  utgå  redan  från  1  Juli 
1739^).  På  samma  gång  lemnades  äfven  förteckning  på  de  utländ- 
ska varor,  som  borde  förbjudas  till  införsel,  och  som  regeringen  en- 
dast hade  att  publicera. 

Manufakturfonden  var  dock  ej  genast  disponibel,  och  likväl  for- 
drades för  flerahanda  ändamål,  särdeles  för  att  befrämja  afsättnin- 
gen,  ett  snart  beredande  af  tillgångar,  likasom  äfven  att  alltid 
hafva  en  viss  gifven  fond ,  oberoende  af  de  ojemt  inflytande  procent- 
medlen. Man  föreslog  derför  att  låta  banken  försträcka  de  be- 
höfliga  medlen  emot  säkerhet  af  så  väl  manufakturfonden  som 
den  del  staten  egde  i  de  intecknade  fabrikerna,  men  utan  att  tillåta 
banken  taga  inteckning  i  något  särskildt  manufakturverk  eller  söka 
sin  pant  i  tillverkade  varor.  Detta  förslag  stridde  dock  alltför  myc- 
ket mot  såväl  bankens  reglemente ,  som  dess  egna  ännu  så  försigtiga 
vanor,  för  att  ej  väcka  motstånd,  och  bankodeputationen  fasade  vid 
blotta  tanken  på ,  att  banken  skulle  låna  ut  penningar  utan  bestämd 
pant.  Dess  motstånd  tjenade  dock  endast  till  att  få  låuesumman 
nedsatt  till  2  tunnor  guld,  för  hvilket  belopp  man  fann  banken  ega 
full  säkerhet,  när  ständerna  afstode  till  dess  fördel  sin  förmånsrätt 
i  de  belånade  industrianläggning arne.  Man  kunde  dock  ej  annat  än 
beklaga,  att  bankens  hjelpsamhet  var  så  ringa,  emedan  behofvet  var 
stort,  och  många  hade  börjat  fabriker  utan  egna  medel ,  endast  i  hopp 
om  hjelp  från  manufakturfonden  ^).  Lånerätten  i  banken  beviljades  i 
form  af  ett  kreditiv  för  Manufaktur- Contoiret.  Hvarje  fabrikant  skulle 
af  denna  fond  få  räntefritt  och  på  högst  6  månader  belåna  sina  fär- 
diga _varor   af  silke,    florett,  ull,   linne   och    bomull,    samt  dylika 


1)  S.  H.  och  M.  Dep.  bet.  14  Nov.  1738.    E.  H.  A. 

2)  E.  St.  bref  18  April  1739.    E.  A.    Taxa  för  manuf.-fonden  14  Maj  1739. 

3)  Banko  Dep:s  bet.  22  Febr.  1739  och  Sekr.  Utsk.  prot.  13  April  1739.  E.H.  A. 


96 

råvaror,  till  tre  fjerdedelar  af  deras  värde,  då  han  lät  värdera  dem 
af  hallrätten,  upplade  dem  i  dess  magasin,  samt  afgaf  sin  förbin- 
delse för  den  lånesumma,  hvartill  han  fått  rätt.  Attesten  öfver  allt 
detta  lemnades  derefter  till  Manufaktur-Contoiret,  som  utbetalade 
lånet  och  erlade  räntan  till  banken,  då  derimot  fabrikanten  sjelf 
erlade  endast  en  obetydlig  af  gift  af  från  '/y  till  y^  procent  af  lånets 
belopp.  Blef  panten  inom  ett  år  ej  återlöst,  skulle  den  säljas  på 
offentlig  auktion ,  och  den  förlust  dervid ,  som  manufakturistens  egen- 
dom ej  räckte  att  betala,  ersättas  af  hallrätten,  om  panten  befanns 
hafva  blifvit  för  högt  värderad*).  Att  i  följd  af  den  städse  ytterligt 
svåra  afsättningen ,  en  stor  del  af  fabrikernas  tillverkningar  sålunda 
skulle  komma  att  stanna  på  hallmagasinerna  såsom  pantgods,  hade 
hade  man  ej  förutsett,  men  snart  blef  likväl  detta  förhållandet  i  så 
bekymmersam  grad,  att  ständerna  sjelfva  nödgades  förklara  detta 
pantsättningssystem  hafva  varit  endast  en  olycklig  nödfallsåtgärd. 

Törvaltningen  af  manufakturfonden  borde  lemnas  åt  en  särskild 
myndighet,  som  äfven  i  allmänhet  skulle  hafva  vård  och  uppsigt 
öfver  fabrikernas  angelägenheter,  hvarför  äfven  den  gamla  landshjelps- 
deputationen  erhöll  decharge  och  afskedades,  samt  instruktion  ut- 
färdades för  "Manufaktur- Contoiret".  Derjemte  tillsattes  äfven,  en- 
ligt manufakturprivilegiernas  löfte,  en  ständig  ombudsman  eller  com- 
missarie  att  öfvervaka  industriens  intressen  och  vara  dess  närmaste 
målsman,  samt  att  gå  främmande  manufakturister,  som  ville  hit 
in%tta,  tillhanda  med  råd  och  anvisningar  m.  m.  Till  denna  syssla 
utsago  ständerna  den  sedermera  i  skrift  och  handling  mycket  verk- 
samme Erik  Salander. 

Kinga  framtid,  menade  man,  skulle  dock  de  nyplanterade  fa- 
brikerna kunna  erhålla,  så  framt  man  ej  lyckades  att  här  i  landet 
förvärfva  dem  talrika  älskare,  kännare  och  försvarare,  för  hvilket 
ändamål  noga  kunskap  om  deras  för  ett  land  ovärderliga  nytta, 
samt  om  medlen  och  utvägarne  att  dem  befästa,  borde  inplantas  i 
ungdomen  och  öfverallt  utbredas.  Handels-  och  manufaktur-deputa- 
tionen,  som  tyckte  sig  finna,  att  vid  skolor,  gymnasier  och  akade- 
mier många  mindre  nödiga  ämnen  lärdes  endast  för  att  glömmas, 
och  att  bättre  vore,  det  ungdomen  anfördes  till  ekonomiska  och 
andra  reella  vetenskaper,  föreslog  derföre  tillsättande  af  en  kommis- 
sion för  att  reformera  skolordningen  och  de  akademiska  statuterna  i 


1)  Reglemente  den  20  Maj  1739. 


97 

denna  anda,  och  deroni  framlägga  plan  till  näst  sammanträdande  stän- 
der. För  att  äf ven  kunna  genast  åstadkomma  en  beliöflig  reform ,  be- 
gärde deputationen ,  att  professionen  i  Romersk  rätt  måtte  sammanslås 
med  den  andra  juridiska  professionen,  och  den  derigenom  lediga  pro- 
fessorn åläggas  att  föreläsa  "fundamenterna  till  manufaktur-  och  com- 
mercie-författningarne" ').  Genom  dylika  föreläsningar  skulle  många 
ynglingars  lust  till  nyttiga  spekulationer  kunna  väckas,  dessa  använda 
sina  resor  till  fäderneslandets  större  gagn,  många  kapital,  som  här 
nu  lågo  ofruktbara,  komma  att  användas  till  rikets  nytta  och  fördel, 
samt  slutligen  skickliga  män  erhållas,  som  vid  riksdagarne  förstodo 
att  med  mogenhet  och  förstånd  umgås  med  dessa  riksvårdande  ären- 
der.  Förslaget  godkändes  väl  i  allmänhet  af  ständerna,  men  ledde 
dock  ej  till  något  direkt  resultat-).  Derimot  föranstaltades  insam- 
lingar öfver  hela  riket,  för  att  erhålla  medel  till  en  "oeconomise  et 
commerciorum  profession",  och  vid  1741  års  riksdag  lemnades  åt  Se- 
kreta  handels-  och  manufaktur-deputationen  att  utnämna  en  ekono- 
mie-professor  vid  Upsala  universitet,  hvartill  äfven  på. detta  sätt  ut- 
sågs e.  0.  notarien  i  Commerce-Collegium  Anders  Berch.  Vid  1743 
års  riksdag  ansåg  sig  deputationen  böra  undersöka  hvad  nytta  den 
nya  professionen  åstadkommit,  och  infordrade  derföre  Berchs  skrift- 
liga föreläsningar,  för  att  för  framtiden  ändra  och  rätta  hvad  i 
dessa  mot  de  af  ständerna  antagna  grundvalarna  för  rikets  hushåls - 
system  kunde  befinnas  stridande.  Den  nye  professorn  befanns  väl 
dervid  vara  temligen  renlärig,  men  derimot  ej  tillräckligt  nitisk, 
dels  emedan  han  ännu  ej  offentligen  försvarat  någon  af  handling, 
dels  äfven  det  ekonomiska  studiet  endast  tagit  ringa  fart,  hvarför 
han  strängeligen  ålades  att  flitigt  hålla  muntliga  disputationsöfnin- 
gar  i  ekonomiska  ämnen  med  ungdomen^). 

Nödvändigheten  af  högre  och  allmännare  undervisning  i  en  sund 
statsekonomi  bevisades  äfven ,  menade  man,  af  det  motstånd  och  de  för- 
smädelser,  som  vid  och  utom  riksdagen  mötte  det  nya  systemet.  Ej  en- 
dast, klagade  deputationen,  hade  den  nödgats  lida  öppet  hån  och  be- 
gabberi, utan  äfven  blifvit  hotad ,  att  man  nog  skulle  veta  tillintetgöra 
hvarje  verkan  af  dess  föreslagna  författningar,  och  detta  motstånd 
skulle  naturligei;  blifva  ännn  skarpare ,  då  här  såsom  annorstädes  man 
troligen    ej    skulle    genast  komma  till  fullkomlighet,  utan  i  flera  år 


1)  S.  H.  och  M.  Dep:s  bet.  29  Mars  1739.    R.  H.  A. 

2)  R.  St:s  bref  18  April  1739.    E.  A. 

3)  S.  H.  och  M.  Dep:s  handlingar  vid  1743  års  riksdag.    R.  H.  A. 


98 

nödgas  med  ömhet  och  bekymmer  vårda  de  späda  manufakturerna. 
Från  flera  håll  hade  äfven  uttalats  farhågor,  att  de  nu  vidtagna  för- 
fattningarna endast  en  kort  tid  skulle  få  ega  kraft,  och  de  i  indu- 
strien insatta  medlen  sålunda  snart  gå  förlorade,  hvaraf  blifvit  en 
naturlig  följd,  att  kapitalisterna  mycket  tvekade  att  intressera  i  in- 
dustriella anläggningar.  Såsom  en  sista  åtgärd  och  kronan  på  ver- 
ket borde  derföre  ständerna  sjelfva  föresätta  sig  att  fast  och  orygg- 
ligt  förblifva  vid  sina  fattade  beslut,  och  aldrig  tillåta  någon  rubb- 
ning deri.  För  att  öfvertyga  nationen  om  denna  sin  allvarliga  och 
fasta  afsigt,  borde  de  äfven  stadga  ett  vite  af  1000  daler  smt  för 
hvar  och  en ,  som  vågade  inkomma  med  något  förslag ,  hvilket  äfven 
oförmärkt  stridde  mot  det  fastställda  systemet.  Och  ej  kunde  detta 
vite  anses  hårdt  och  obilligt,  emedan  industriens  nytta  för  riket  var 
så  klar  och  obestridlig,  att  hvarje  motsägelse  endast  kunde  dikteras 
af  okunnighet  eller  af  en  arghet,  som  kunde  förderfva  millioners 
välfärd  O-  Ständerna  godkände  förslaget,  och  i  1741  års  riksdags- 
beslut intogs  en  högtidlig  försäkran ,  att  aldrig  någon  sådan  ändring 
eller  rubbning  skulle  få  göras  i  de  till  manufakturernas  bästa  tagna 
författningar,  hvarigenom  de,  som  i  dessa  nyttiga  verk  insatt  sina 
medel,  kunde  komma  att  lida-). 

Slutligen  beslöts,  att  vid  nästkommande  riksdag  genast  i  början 
utse  en  sekret  handels-  och  manufaktur- deputation,  såsom  en  af  de 
aldra  angelägnaste,  och  att  dertill  med  omsorg  välja  sådane  män, 
som  i  dit  hörande  ärender  hade  bästa  kunskapen. 

Det  nybildade  Manufaktur- Contoiret  började  genast  sin  verk- 
samhet för  att  på  allt  sätt  befrämja  till  verkställighet  ständernas 
beslut  och  göra  lefvande  det  antagna  hushållssystemet.  Ett  svårt 
hinder  dervid  var  dock  bristen  på  skicklige  arbetare,  hvarföre  det 
äfven  lät  på  Tyska ,  Holländska  och  Fransyska  öfversätta  manufaktur- 
privilegierna och  sökte  sprida  dem  i  utlandet.  Ej  nöjdt  dermed, 
utsände  det  kommissarier  att  värfva  och  hit  öfverföra  arbetare,  sär- 
deles för  ylleindustrien,  och  lyckades  äfven  att  från  Aachen  er- 
hålla 380  klädesarbetare,  samt  från  Berlin,  Königsberg,  Mecklen- 
burg och  Pomern  ett  "vackert  antal".  Det  förde  dessutom  en  vid- 
lyftig korrespondens  med  myndigheterna  i  landsorten  för  att  påskynda 
indrifvandet  af  manufakturfonden,  och  med  ministrarne  vid  de  ut- 
ländska hofven  angående  införsel  af  arbetare  och  maskiner,  samt  in- 


1)  S.  H.  och  M.  Dep:s  bet.  29  Mars  1739.    E.  H.  A. 

2)  1741  års  riksd.  besl.  §  6. 


99 

förskref  sjelf  ull  från  Spanien  och  Polen,  samt  silke  genom  Ost-In- 
diska Compagniet,  hvarigenom  det,  enligt  sin  egen  försäkran,  gjorde 
en  för  riket  mycket  god  affär ').  Spinnskolor  inrättades  enligt  stän- 
dernas beslut  i  Stockholm ,  Norrköping  och  flere  socknar  af  Helsing- 
land,  och  spriddes  derifrån  redan  år  1740  äfven  till  Westerås ,  Sala, 
Arboga  och  flere  städer.  Folkets  motvilja  eller  likgiltighet  förmådde 
dock  Contoiret  ej  öfvervinna,  och  då  följaktligen  spinnskolorna  allt- 
för litet  begagnades  för  att  kunna  motsvara  afsigten  med  dem,  nemli- 
gen  spånadskonstens  spridande  öfver  hela  landet ,  förleddes  det  deraf 
att  föreslå,  det  hvarje  socken  skulle  åläggas  på  egen  bekostnad  skicka 
till  närmaste  stad  några  qvinspersoner  att  lära  konsten,  hvilka  se- 
dermera skulle  fördelas  på  byarne  och  sprida  den  vidare.  Förslaget 
antogs  af  ständerna,  likväl  med  den  reservation,  att  tvång  ej  fick 
användas  ^).  Contoiret  hade  dessutom  att  kämpa  mot  en  mängd  pro- 
tester och  egenvilligheter,  härledande  sig  dels  från  flera  genom  ma- 
nufaktursystemet kränkta  intressen,  dels  äfven  från  en  allmän  mot- 
vilja mot  alla  de  dermed  förenade  reglementen  och  förbud.  Så  kla- 
gade man  öfver  de  i  lurendrägeriför  ordningen  medgifna  hus  visitatio - 
nerna,  och  de  handlande  besvärade  sig  öfver  de  svenska  varornas 
dåliga  beskaffenhet  och  ringa  mängd,  under  det  fabrikanterna  åter 
försäkrade  sig  vara  nära  ruinerade  af  brist  på  afsättning.  Skråna 
åter  protesterade  mot  hallrätternas  tilltag  att  gifva  skydd  ej  endast 
åt  enskilda  handtverkare,  utan  äfven  åt  hela  embeten,  som  ville  un- 
dandraga sig  så  väl  skråordningen  som  allmänna  utskylder,  och  be- 
gärde att  denna  egenmägtighet  måtte  näpsas. 

Alla  dessa  klagomål  förmådde  dock  ännu  ej  något  uträtta  mot 
de  åsigter,  som  fostrat  systemet.  De  ansågos  äfven  allmänt  vara 
dikterade  af  egennytta  och  illvilja,  samt  understöddes  alltför  ringa  af 
allmänna  meningen,  emedan,  så  länge  utländska  varor  i  mängd  in- 
fördes och  fingo  försäljas,  konsumtionen  endast  föga  led  af  de  många 
förbuden.  Alla  återstående  betänkligheter  fingo  också  vika,  då  han- 
dels- och  manufaktur- deputationen  framlade  för  ständerna  en  ly- 
sande tafla  öfver  rikets  vinst  af  manufakturerna  på  endast  den  korta 
tiden  från  1  Oktober  1739  till  1740  års  slut.  Tillverkningsvärdet 
vid  de  49  fabriker,  som  under  denna  tid  njutit  understöd  af  manu- 
fakturfonden, steg  nemligen  enligt  hallrätternas  uppgifter  till  719,114 
daler  smt ,  och  om  derifrån  afdrogs  en  tredjedel  för  inköp  utifrån  af 


1)  S.  H.  och  M.  Dep:s  ber.  31  Mars  1741. 

2)  Mamif.-Cont.  bref  20  Nov.  1741.    K.  St:s  bref  22  Aug.  1741.    R.  A. 


100 

råvaror,  så  kunde  med  allt  skäl  återstoden  betraktas  såsom  rikets 
nettovinst.  Denna  öfversteg  således  ej  obetydligt  summan  af  de  of- 
fentliga understöden,  hvilka  under  dessa  15  månader  endast  utgjort 
272,500  daler  smt.  Besinnade  man  dessutom,  att  riket  hade  full  sä- 
kerhet för  dessa  understöd ,  samt  att  vid  samtliga  fabrikerna  under- 
höllos  10 — 12,000  arbetare,  så  insågs  lätt  huru  välsignelserikt  det 
antagna  manufaktursystemet  i  sjelfva  verket  var.  Detta  bevisades 
äfven  till  öfverflöd  deraf,  att  tillverkningsvärdet  vid  samtliga  de  se- 
dan 1727  med  offentliga  förskotter  understödda  fabrikerna  utgjorde 
under  dessa  15  månader  en  summa  af  2,200,000  d.  smt,  under  det 
att  hela  understödet  genom  landshjelps-  och  manufakturfonderna  en- 
endast  utgjorde  1,202,000  samma  mynt.  Ville  man  nu  enligt  den 
antagna  beräkningsgrunden  från  detta  tillverkningsvärde  draga  en 
tredjedel  för  råvarorna,  så  hade  likväl  riket  under  denna  korta  tid 
af  7^  år  vunnit  2  y^  tunnor  guld  mera,  än  på  fabrikernas  uppkomst 
hittills  blifvit  offradt.  Ett  sådant  faktum,  slutade  Handels-  och  Ma- 
nufaktur-Deputationen,  borde  väl  tysta  alla  anmärkningar  från  mot- 
ståndarne till  fabrikerna  0.  Ständerna  å  sin  sin  sida  antogo  de  gjorda 
beräkningarne  för  goda,  funno  det  började  verket  särdeles  lofvande, 
och  kunde  sålunda  ej  annat  än  med  all  kraft  önska  arbeta  på  dess 
vidare  befästande  och  utvidgande.  De  handlandes  besvär  affärdades 
således  dermed,  att  de  sjelfva  buro  skulden,  om  de  nu  hade  en  mängd 
utländska  varor  osålda,  emedan  de ,  långt  ifrån  att  hörsamma  den  kung- 
liga uppmaningen  att  intressera  i  fabrikerna,  endast  varit  betänkta 
på  att  inskrifva  massor  af  onödigt  kram.  De  hade  äfven  derigenom 
åsamkat  manufakturisterna  både  skada  och  bitter  bedröfvelse,  då 
dessa  nödgats  finna  sina  tillverkningar  föraktade  och  förkastade.  Stä- 
dernas bevekliga  anhållan,  att,  till  undvikande  af  det  handlande 
borgerskapets  undergång,  förbudet  mot  försäljning  af  åtskilliga  ut- 
ländska varor  måtte  tillsvidare  få  hvila,  äfvensom  införselförbuden 
i  någon  mån  mildras,  till  dess  den  inhemska  produktionen  förmådde 
någorlunda  fylla  behofvet^),  kunde  under  dylika  förhållanden  natur- 
ligen  ej  vinna  något  afseende.  Så  mycket  mindre  som  Commerce- 
Collegium,  Manufaktur- Contoiret  och  Deputationen  i  förening  på  det 
skarpaste  afstyrkte  hvarje  dylikt  medgifvande,  och  derimot  begärde 
att  handeln  med  utrikes  kram  måtte  ytterligare  inskränkas ,  införsel- 
förbuden utsträckas  till  flere  sorter  väfverivaror  af  ylle ,  siden ,  linne , 


1)  S.  H.  och  M.  Dep:s  ber.  31  Mars  1741.     R.  H.  A. 

2)  §§  16  och  17  städernas  besvär.    R.  H.  A. 


101 

bomull  och  kamelhår,  och  så  väl  dessa,  förbud  genast  träda  i  kraft, 
som  äfveii  det  mot  försäljande  af  allt  utländskt  gods,  som  till  klä- 
der kunde  användas.  I  betraktande  af,  att  den  nödvändiga  afsätt- 
ningen  för  den  inhemska  industrien  felade,  och  att  de  handlande 
måste  ju  förr  desto  lieldre  tvingas  att  göra  beställningar  hos  och 
taga  sina  varor  af  de  svenska  fabrikanterna,  funno  ständerna  alla 
dessa  förslag  särdeles  välbetänkta,  och  begärde  af  regeringen  ome- 
delbara förordningar  derom  *). 

Främst  af  allt  behöfdes  likväl  kontanta  understöd  för  fabrikerna, 
och  fordringarne  derpå  voro  ständigt  i  stigande.  Manufakturfonden 
blef  redan  derigenom  otillräcklig,  men  ej  mindre  äfven  genom  de 
mångfaldigade  införselförbuden,  enär  hvarje  nytt  sådant  beröfvade 
fonden  en  beskattningsartikel.  Eedan  nu  fann  man  sig  derföre  nöd- 
sakad att  höja  taxan  af  år  1739,  äfvensom  att  uppsöka  nj^a  beskatt- 
ningsföremål, och  man  tog  då  sin  tillflykt  till  de' hittils  befriade 
råvarorna  för  fabrikerna.  Visserligen,  sade  Handels-  och  Manufak- 
tur-Deputationen,  kunde  man  med  skäl  finna  sådana  afgifter  stri- 
dande mot  systemets  principer,  likasom  mot  manufakturprivilegierna, 
men  dels  fanns  ej  annat  medel,  dels  betydde  äfven  denna  beskatt- 
ning i  verkligheten  föga,  emedan  afgifterna  voro  ringa  och  endast 
skulle  bestå  till  nästa  riksdag^).  Att  konkurrensen  för  de  med  of- 
fentliga medel  ej  understödda  fabrikerna  ytterligare  försvårades,  då 
de  sålunda  fingo  bidraga  till  bildande  af  en  fond,  hvaraf  de  ej  drogo 
någon  fördel,  var  en  invändning,  som  visserligen  redan  nu  gjordes, 
men  dock  ej  lyckades  att  vinna  afseende.  Lilla  tullen  förhöjdes  der- 
jemte  med  en  fjerdedel  till  förmån  för  fonden,  och  banken  ålades 
att,  utan  afseende  på  redan  lemnade  förskotter,  inlösa  alla  sådana 
Manufaktur-Contoirets  anvisningar,  som  härledde  sig  från  belåning 
af  i  hallarne  pantsatta  inhemska  väfverivaror  ^).  Slutligen  började 
man  äfven  temligen  allmänt  åt  skickliga  manufakturister  bevilja  pri- 
vilegier för  inrättande  af  lotterier  mot  Adlkor,  att  vinsten  deraf  an- 
vändes till  att  anlägga  eller  upprätthålla  industriella  verk  O-  i^ör- 
valtningen  af  manufakturfonden,  samt  fördelningen  deraf  mellan  olika 
industrier  och  fabriker,  lemnades  för  denna  gång  åt  Manufaktur- Con- 
toiret,    som    visserligen    ålades    all    möjlig    sparsamhet,    samt  att  i 


1)  R.  St:s  bref  22  Augusti    1741.    R.  A. 

2)  R.  St:s  bref  22  Augusti  1741.     R.  A. 

3)  S.  U:s  bref  tiU  M.  C.  och  BankofuUm.  21  Augusti  1741.    R.  A. 

4)  Jfr  M.  C:s  skrifvelser  12  Augusti  1740,  24  Februari  1743  m.  fl.     R.  A. 


102 

främsta  rummet  sörja  för  bankens  säkerhet,  men  föröfrigt  försäkra- 
des om  full  ansvarsfrihet,  såvidt  det  handlade  efter  bästa  förstånd 
och  utan  egennytta  ')• 

Äfven  för  den  allmänna  förvaltningen  af  industriens  angelägen- 
heter lemnades  åt  Manufaktur- Contoiret  lika  öppen  fuUmagt,  så  att 
det  endast  ålades  se  till,  att  manufakturerna  leddes  efter  de  af  stän- 
derna uttalade  åsigter.  Likväl  befunnes  vissa  åtgärder  af  den  vigt 
för  industriens  utveckling,  att  de  borde  särskildt  anbefallas  till  Con- 
toirets  uppmärksamhet.  Bland  dessa  sattes  i  främsta  rummet,  att 
med  goda  och  lämpliga  medel  söka  gifva_deii  svenska  ungdomen  håg 
och  skicklighet  för  handtverkerier,  på  det  man  måtte  en  gång  blifva 
oberoende  af  de  utländska  arbetarena,  hvilka  voro  både  dyra  och 
förargliga.  I  sin  sträfvan  att  ställa  sig  denna  föreskrift  till  efter- 
rättelse möttes  dock  Contoiret  af  flerahanda  svårigheter,  i  främsta 
rummet  de  inföddes .  okunnighet  och  "motvilja  att  låta  bruka  sig 
till  nyttiga  för  landet  tjenliga  näringssätt,  samt  borgerskapets  egen- 
villighet,  hvilket  endast  i  ringa  mån  låtit  sig  påverkas  af  Kongl. 
Maj:ts  förmaningar".  Contoiret  fann  sig  deraf  slutligen  föranledt, 
att  på  eget  bevåg  bevilja  åt  mästarne  ganska  betydliga  premier  för 
utlärde  gesäller,  såsom  300  daler  kmt  för  hvarje  arbetare  i  fina  ylle- 
väfnader  och  120  daler  i  gröfre  sådana,  hvarigenom  äfven  verkligen 
någon  större  ifver  hos  mästarne  till  en  början  förspordes  ^).  Att  denna 
åtgärd  dock  ej  skulle  förmå  tillräckligt  hastigt  undanrödja  behofvet 
af  utländska  arbetare,  hade  man  insett,  och  derför  äfven  beslutat 
begagna  den  gynnsamma  konjunktur,  som  det  nyss  utbrutna  Österri- 
kiska successionskriget  erbjöd,  då  detta  väl  borde  förmå  en  mängd 
industriidkare ,  att  gerna  söka  en  tillflykt  i  lugnare  och  af  kriget 
oberörda  länder.  På  Sekreta  Utskottets  begäran  kungjordes  sålunda, 
att  bekännare  af  engelska  och  reformerta  kyrkorna  skulle  i  landet 
få  njuta  fri  religionsöfning  och  i  alla  sjöstäder,  utom  Carlskrona, 
bygga  egna  kyrkor^). 

Dernäst  var  det  äfven  af  vigt,  att  söka  förmå  fabrikerna  sprida 
sig  öfver  hela  landet,  hvar  och  en  till  den  ort,  som  kunde  finnas 
tjenlig,  och  särskilda  åtgärder  för  vinnande  af  detta  ändamål  voro 
så  mycket  nödigare,  som  industrien  synbarligen  sträfvade  att  con- 
centrera  sig  i  Stockholm.     Så  t.  ex.  voro  af  de  12  sidenfabriker,  som 


1)  S.  U:s  extr.  prot.  21  Augusti  1741.     R.  A. 

2)  M.  Cont:s  relation  till  1743  års  riksdag.    R.  H.  A. 

3)  S.  U:s  bref  21  Aug.  1741.  R.  A.  -  K.  kung.  27  Aug.  1741. 


103 

1741  funnos  i  landet,  ej  mindre  än  10  belägna  i  hufvudstaden,  af 
46  yllefabriker  ej  mindre  än  18,  äfvensom  samtliga  skinn-  ocb  läder- 
samt  segelduks-  och  buldanfabrikerna  o.  s.  v.').  Så  borde  det  likväl 
ej  få  förblifva,  om  nemligen  de  andra  städernas  arbetslösa,  mest  med 
krögeri  sysselsatta,  innevånare  samt  landsbygden  der  omkring  nå- 
gonsin skulle  komma  att  lära  industriella  konster  och  njuta  fruk- 
terna deraf.  Genom  Manufaktur- Contoirets  försorg  och  på  fondens 
bekostnad  flyttades  också  under  de  närmast  följande  åren  flere  smärre 
fabriker  till  Mariefred,  Strengnäs,  Nyköping  och  äfven  till  aflägs- 
nare  städer,  såsom  Halmstad.  Att  likväl  dessa  utflyttningar  måste 
vara  af  föga  betydenhet  och  möta  många  svårigheter,  är  lätt  insedt, 
dels  i  följd  af  fabrikanternas  egen  motvilja  att  lemna  hufvudstaden, 
och  närheten  till  de  magtegande ,  af  hvilka  möjligheten  att  erhålla 
lån  och  understöd  berodde,  dels  äfven  i  följd  af  deras  ytterliga  me- 
dellöshet. Denna  var  så  stor,  att  ständerna  år  1741  nästan  upp- 
gäfvo  hvarje  förhoppning  att  kunna  återindrifva  något  af  de  för- 
skotter,  som  sedan  1727  hade  lemnats  åt  flera  industriella  verk.  Sär- 
skildt  klagade  Alingsås,  som  dock  längesedan  borde  hafva  börjat 
amortera  de  högst  betydliga  räntefria  lån  det  erhållit,  att  hvarje  så- 
dan återbe-alning  var  det  omxöjlig,  och  att  det  ovilkorligen  skulle 
fullständigt  gå  under,  om  det  ej  erhölle  ytterligare  hjelp^).  Lik- 
nande var  äfven  förhållandet  med  de  öfriga,  särdeles  de  före  1738 
anlagda,  emedan  "först  från  detta  år  en  säker  och  rätt  grund  blifvit 
lagd  till  manufakturernas  uppkomst".  Ständerna  funno  äfven ,  att  om 
man  betänkte  alla  de  otroliga  svårigheter  dessa  äldre  fabriker  haft  att 
kämpa  med,  såsom  obanad  väg,  allmän  okunnighet  och  bångstyriga 
arbetare,  samt  alla  de  förluster  de  lidit,  under  det  de  likväl  förskaffat 
det  allmänna  betydliga  vinster,  så  vore  hvarje  stränghet  mot  dem 
lika  orättvis,  som  oklok,  och  att  de  följaktligen  fordrade  en  "grann - 
och  benägen  consideration".  I  stället  att  återbetala  förskotterna,  fingo 
de  derför  tillstånd  att  arbeta  af  dem,  så  att  15  procent  af  deras 
årliga  tillverkningsvärde  tillades  dem  såsom  premier  och  afskrefvos 
på  deras,  skuld  till  manufakturfonden  0.  Fabrikanterna  voro  dock 
dermed  föga  hjelpta.  Hvad  de  framför  allt  och  genast  behöfde,  var 
penningar,   emedan   deras    tillverkningar   ej  kunde  realiseras,  och  de 


1)  S.  H.  och  M.  Dep:s  prot.  19  Augusti  1741.    K.  H.  A. 

2)  EådsProt.  8  Maj  1741.    R.  A. 

3)  R.  St:s  bref  22  Augusti  1741.    R.  A. 


104 

klagade  utan  rast  sin  nöd,  begärde  understöd  af  Contoiret,  och  pant- 
satte sina  varor  på  hallmagasinerna,  som  snart  voro  öfverfyllda. 
Skulden  till  detta  missförhållande  sköto  de  dels  på  lurendrägerierna, 
dels  på  Ost-Indiska  Compagniet,  dels  slutligen  på  de  handlande, 
hvilka  fortforo  i  sin  obefogade  kärlek  till  det  utländska  krämet  och 
öppet  sträfvade  att  ruinera  rikets  hushållning  ').  Eegeringen  tvangs 
äfven  af  dessa  klagomål,  likasom  af  ständernas  uttryckliga  begäran, 
att  tillkännagifva ,  det  förbudet  mot  försäljande  af  utländskt  tyg  till 
kläder  ovilkorligen  skulle  komma  att  tillämpas  vid  den  förut  be- 
stämda tidpunkten,  den  18  April  1742'-^).  Den  motvilja  regeringen 
likväl  ådagalade  vid  detta  tillfälle,  af  fruktan  att  den  inrikes  till- 
verkningen ännu  ej  motsvarade  behofvet,  bevisade  sig  äfven  snart 
vara  fullt  befogad,  emedan  förbudet  redan  i  Oktober  samma  år  åter 
måste  upphäfvas,  och  de  handlande  medgifvas  att  ytterligare  försälja 
de  utländska  varor,  som  de  ännu  hade  liggande  osålda  ^),  sedan  lik- 
väl dessa  blifvit  med  hallrätts  eller  magistrats  sigill  stämplade.  Der- 
till  bidrogo  väl  äfven  de  stackars  krämarnes  protester,  hvilka  med 
förargelse  funno  sig  angifna  såsom  skadliga  medborgare,  ja  rent  af 
såsom  landsförrädare,  och  med  all  rätt  försäkrade  sig  vara  tvungna  att 
lyda  konsumtionens  fordringar,  hvilka  åter  manufakturisterna  tycktes 
alldeles  försumma.  Att  emellertid  ständernas  fromma  önskan ,  att 
förmå  "handeln  och  näringarne  räcka  hvarandra  handen  till  inbördes 
förkofran",  ej  på  detta  sätt  kunde  erhålla  någon  verklighet,  behöfver 
knappt  påpekas.  Endast  hat  och  bitterhet  kunde  uppkomma  emellan 
dem,  då  den  förra  måste  underkasta  sig  så  många  inskränkningar  i 
sin  frihet  till  förmån  för  de  senare,  och  dessa  åter  ansågo  orsaken 
till  sitt  svåra  betryck  endast  vara  de  handlandes  opatriotiska  sinne- 
lag och  brist  på  laglydnad. 

Båda  parterna  framburo  sina  klagomål  för  1742  års  ständer. 
Manufakturisterna  försäkrade,  att  de  anmärkningar,  som  mot  dem 
gjordes,  voro  fullkomligt  orättvisa,  och  att  de  ansträngde  sig  på 
allt  sätt,  på  det  ej  riket  måtte  behöfva  lida  någon  brist,  h vilket 
de  ansågo  tillräckligt  bevisadt  deraf,  att  såväl  hallrätternas  som 
deras  egna  magasiner  lågo  fulla  af  osålda  varor.  Äfven  voro  deras 
tillverkningar  tillräckligt  dugliga,  så  framt  nemligen  den  gamla  re- 
geln,   att   svensk   man    bör  bära  svenskt  hjerta  och  svenska  kläder, 


1)  M.  Cont.  till  regeringen  18  Febr.  1742.    K.  A. 

2)  Kgl.  M:ts  publ.  26  Febr.  1742. 

3)  RådsProt.  25  Febr.  1742.    R.  A.  —  Kgl.  kung.  8  Oktober  1742. 


lOS 

vore  något  annat  än  ett  tomt  ordstäf).  De  handlande  åter  för- 
klarade, att  de  flerfaldiga  gånger  hade  förgäfves  reqvirerat  varor 
från  fabrikerna,  emedan  dessa  ej  sökte  tillveika  sådana  varor,  som 
handeln  önskade,  och  att  för  öfrigt  fabrikernas  nöd  härledde  sig  från 
deras  tillverkningars  uselhet,  höga  pris  och  föga  gångbarhet,  behöfde 
ej  bevisas,  ty  det  vore  allmänt  bekant.  Handels-  och  Manufaktur- 
Deputationen  var  i  första  hand  skiljedomare  mellan  de  olika  intres- 
sena, och  oväntadt  nog  fann  handelsfriheten  denna  gång,  om  också 
blott  till  en  början,  hos  henne  ett  villigt  öra.  Deputationen  var 
visserligen  af  sin  instruktion  ålagd  att  noga  undersöka  anledningen 
till  manufakturisternas  fortfarande  klagomål  öfver  brist  på  afsätt- 
ning,  och  att  framförallt  söka  så  lagstifta,  att  ej,  i  trots  af  alla 
omkostnader  och  omsorger,  de  svenska  fabrikernas  fiender  måtte  få 
den  fägnaden  att  se  dem  ruinerade  och  tillintetgjorda.  Under  in- 
flytande af  den  starka  opposition,  som  i  början  af  riksdagen  hotade 
att  störta  Hattarnes  så  ekonomiska  som  politiska  system,  visade 
den  sig  likväl  föga  böjd  att  blindt  taga  industriens  parti,  och  be- 
gärde sålunda  af  Manufaktur- Contoiret  noggrann  redogörelse  för  anta- 
let af  fabriker  och  väfstolar,  beloppet  af  deras  tillverkningar  o.  s.  v. 
samt  bestämd  uppgift  om  de  varor,  med  hvilka  fabrikerna  kunde 
förse  riket  i  tillräcklig  mängd,  på  det  "att  vederbörande  måtte  stå  i 
ansvar  i  händelse  med  skäl  kunde  klagas  öfver  brist"  ^).  Först  se- 
dan dylika  uppgifter  erhållits,  afgaf  deputationen  sin  berättelse  till 
ständerna^),  och  uttalade  deri  åsigter,  som  så  skarpt  stredo  mot  de 
antagna  grundsatserna  för  hushållningen,  att  de  tycktes  hota  med 
en  verklig  omstörtning.  Den  lät  äfven  Contoirets  förvaltning,  och 
dess  beräkningar  för  att  förgylla  opp  resultaterna  deraf,  undergå  en 
omfattande  granskning,  som  föga  lände  till  det  nya  embetsverkets 
heder.  Så  befanns  uppgiften,  att  trefjerdedelar  af  fabrikernas  till- 
verkningsvärde, sedan  förra  riksdagen  eller  1  y^  år  beräknadt  i  sin 
helhet  till  öfver  46  tunnor  guld,  kunde  anses  såsom  rikets  vinst,  så 
mycket  heldre  böra  noga  undersökas ,  som  på  grund  af  en  sådan  ut- 
räkning de  föregående  ständerna  fördubblat  sin  omvårdnad  om  både 
manufakturerna  och  contoiret.  Så  hade  nu  contoiret  uppgifvit  rikets 
vinst  på  de  5  Y^  åren  sedan  hallrätterna  inrättades  till  öfver  59  tun- 
nor guld,    under    det    att   landshjelps-    och    manufakturfondsmedlen 


1)  M.  Cont.  till  H.  och  M.  Dep:n  8  Augusti  1743.     E.  H.  A. 

2)  S.  H.  och  M.  Dep:s  extr.  prot.  25  April  och  1  Augusti  1743.    R.  H.  A. 

3)  31  Augusti  1743. 


106 

endast  gjorde  13  '^  tunnor  guld,  samt  lånen  och  försträckningarne  8  Va. 
Att  beräkningen  likväl  måste  vara  opålitlig  fann  deputationen  vara 
lätt  insedt,  t}^  den  nationella  besparingen  "kunde  endast  sökas  i  den 
difference,  som  var  mellan  råvaran  ograverad  af  umgälder  och  det 
pris,  hvartill  den  färdiga  varan  kunnat  köpas  utomlands".  Dernäst 
tadlades  contoiret  för  dess  till  hälften  oredliga  förfarande,  att  ej  noga 
skilja  mellan  de  verk,  som  erhållit  offentligt  understöd,  och  de, 
som  anlagts  och  drifvits  helt  och  hållet  på  enskildas  bekostnad,  samt 
att  ej  uppvisa,  i  hvad  mån  de  förra  tillverkat  bättre  och  billigare  än 
de  senare,  ehuru  endast  genom  en  sådan  skilnad  nödig  öfversigt 
kunnat  vinnas  af  den  nytta,  riket  haft  af  sina  stora  uppoffringar.  I 
afseende  på  de  svenska  varornas  så  tillräcklighet  som  beskaffenhet, 
var  deputationen  fullkomligt  af  de  handlandes  mening,  att  deras  egen 
uselhet,  men  ej  deras  öfverflöd,  var  orsaken  till  den  bristande  af- 
sättningen.  Så  t.  ex.  vore  det  lätt  att  bevisa,  att  j^lletillverkningen 
ej  till  hälften  förmådde  fylla  rikets  behof.  Ty  enligt  tulljournalerne 
för  åren  1724—34  hade  i  medeltal  införts  769,000  alnar  kläde,  och 
hela  svenska  tillverkningen  för  år  1741  och  första  hälften  af  1742 
var  endast  409,000,  hvari  då  äfven  arméens  beklädnad  var  inberäk- 
nad. Detta  kunde  med  skäl  kallas  "en  nationell  brist  i  nötande 
yllevaror",  hvilken  måste  fyllas  af  det  Ost-Indiska  krämet,  hvaraf 
åter  insågs ,  hvarest  vinsten  af  införselförbuden  stannade  Följderna 
af  hela  systemet  sammanfattas  derefter  i  korthet  sålunda,  att  kro- 
nans säkraste  inkomst  af  tullarne  förminskas;  handeln  med  de  euro- 
peiska nationer,  som  i  utbj^te  tagit  våra  varor,  aftager;  yppigheten 
derimot  tilltager,  då  folket  tvingas  att  begagna  siden  i  stället  för 
ylle,  som  ej  kan  erhållas;  dyrhet,  trångmål  och  fattigdom  blifva 
allmännare  i  alla  stånd,  och  slutligen  ökas  äfven  lurendrägerierna, 
genom  den  ökade  frestelsen  dertill. 

Manufaktur- Contoiret  sökte  derimot  på  allt  sätt  att  upprätthålla 
systemet,  likasom  att  rättfärdiga  sin  förvaltning.  För  att  dock  ej 
gifva  motpartiet  ökade  anledningar  till  klander,  vågade  det  ej  af 
ständerna  begära  nya  anslag  och  understöd,  utan  besvor  dem  en- 
dast "att  utfinna  något  säkert  medel,  hvarigenom  både  in-  och  ut- 
ländske kunde  öfvertygas,  att  ingen  ändring  skulle  komma  att  ske  i 
de  tagna  författningarna".  Visserligen  hade  man  kunnat  förutse,  att 
en  mängd  vidriga  omdömen  skulle  framföras  om  de  svenska  manufak- 
turerna, att  odugliga  utländska  varor  skulle  utgifvas  för  inhemska, 
för  att  göra  dessa  senare  förhatliga,  och  att  åtskilliga  andra  konster 
skulle  försökas  i  dylik  afsigt,  men  allt  detta,  hoppades  contoiret,  skulle 


107 

dock  befinnas  overksamt  mot  ständernas  visa  och  ädelmodiga  ömhet  ' 
om  såväl  rikets  bästa  som  egen  heder  ').  Ej  heller  vidblef  deputa- 
tionen  strängt  sina  påståenden  emot  förbudssystemet.  Man  skulle 
visserligen  med  allt  skäl  väntat  af  henne  bestämda  förslag  i  afsigt  att 
upphäfva  förbuden  och  återgå  till  ett  mera  sansadt  och  bättre  grun- 
dadt  hushällningssätt,  men  detta  blef  dock  långt  ifrån  förhållandet. 
Trots  allt  hvad  den  förut  anfört,  slutade  nemligen  deputationen  med 
att  finna  manufakturernas  nytta  så  tydlig,  att  den  visserligen  ej 
borde  dragas  i  tvifvelsmål ,  äfven  om  de  ej  skulle  förmå  uppfylla  sin 
förnämsta  uppgift,  att  på  en  gång  gifva  sysselsättning  åt  de  fattige 
och  förse  rikets  innevånare  med  nödtorftiga  kläder  till  billigt  pris. 
Ständerna  borde  derför  ej  upphäfva  förbuden  och  ej  heller  i  annat 
afseen<"te  taga  sin  vårdande  hand  från  industrien,  utan  heldre  hafva 
med  den  fördrag,  tilldess  den  vunnit  en  nödig  stadga.  Med  förvalt- 
ningen af  de  allmänna  medlen  borde  dock  hållas  sträng  räfst,  eme- 
dan inga  egentliga  räkenskaper  blifvit  förda  och  ingen  redovisning 
afgifven,  samt  manufaktur- contoiret  upphäfvas,  och  dess  åligganden 
lemnas  åt  Commerce-Collegium,  hvilket  de  enligt  regeringsformen 
äfven  tillhörde. 

1  den  stränga  kritiken  af  några  hushållningens  förnämsta  grund- 
satser hade  vid  början  af  riksdagen  äfven  ständerna  sjelfva  i  ej  ringa 
mån  deltagit,  samt  påpekat  nödvändigheten  af  åtskilliga  reformer. 
I  främsta  rummet  borde  man  söka  finna  något  bättre  sätt  att  an- 
vända manufakturfonden,  än  det  hittils  brukliga,  hvarigenom  folk 
af  kapital  och  kredit  endast  hindrats  att  ingå  i  manufakturerna, 
hvilka  således  nu  voro  på  god  väg  att  blifva  statens  egendom.  Genom 
de  öfliga  publika  förskotterna  mot  inteckning  hade  nemligen  de  en- 
skilda afhållits  från  att  förlägga  verken,  emedan  de  ej  ville  såsom 
fordringsegare  konkurrera  med  kronan,  och  genom  de  öfriga  sätten  för 
understöds  och  premiers  utdelande  hade  en  alltför  stor  olikhet  upp- 
kommit mellan  verken,  då  somliga  fått  dylika  understöd ,  andra  åter 
icke.  Sålunda  var  det  bekant,  att  de  åt  några  fabriker  beviljade  15 
procents  tillverkningspremier  hade  nästan  ruinerat  alla  de  andra, 
som  ej  fått  njuta  dem  tillgodo.  Denna  reformifver  afstannade  likväl 
snart,  och  vid  närmare  besinnande  uttryckte  ständerna  den  åsigt, 
att  genom  de  vidtagna  författningarna  manufakturerna  mycket  till- 
tagit. Ej  nog  således ,  att  de  existerande  förbuden  förblefvo  gällande 
jemte    systemet  i  sin    helhet,  utan  för  yttermera  visso  stadgades  nu 


1)  Manuf.  Cont:s  ber.  24  September  1742.     R.  H.  A. 


I 


108 

äfven  bestämdt  det  vite  af  1000  daler  smt  för  h varje  förslag  till 
rubbning  deri,  som  redan  1739  hade  begärts  O-  Äfven  manufaktur- 
contoiret  bibehölls  såsom  närmaste  vårdaren  af  industrien  och  för- 
valtare af  manufakturfonden ,  dock  med  uttrycklig  föreskrift  att  hålla 
noga  uppsigt,  att  de  fabriker,  som  erhållit  till  sin  anläggning  offent- 
ligt förskott,  inom  2  till  3  år  voro  i  fullgodt  stånd  eller  i  motsatt 
fall  till  fullo  återbetalade  sina  lån^). 

Manufaktur- Contoiret  hade  dock  vid  riksdagen  haft  att  utstå 
ännu  en  storm,  som  hade  uppväckts  af  presteståndet.  Genom  con- 
toirets  försorg  hade  nemligen  en  mängd  katholske  arbetare,  särdeles 
i  ylle,  till  ett  antal  af  700—1000  blifvit  från  Aachen  införda  och 
här  fått  njuta  ett  visst  öfverseende  i  afseende  på  sina  religionsöfnin- 
gar.  Så  länge  dessa  arbetare  varit  samlade  i  Stockholm,  hade  de 
blifvit  i  tysthet  biktade  och  kommunicerade  genom  någon  af  de  främ- 
mande legationernas  prester,  utan  att  något  uppseende  deraf  väckts, 
men  sedan  fråga  blef  om  fabrikernas  flyttning  från  Stockholm,  och 
flere  al  dessa  arbetare  äfven  blifvit  afsände  till  Norrköping  och  andra 
städer,  kunde  förhållandet  ej  längre  döljas.  Arbetarne  vägrade  nem- 
ligen bestämdt  att  flytta  från  hufvudstaden ,  så  vida  de  ej  erhöllo  löfte 
och  tillfälle  att  kunna  få  fritt  utöfva  sin  religiösa  kults  fordringar,  och 
tilltrotsade  sig  slutligen  det  löfte,  att  någon  katholsk  prest  skulle 
få  resa  till  dem  och  i  enrum,  samt  under  vederbörlig  uppsigt  skrifta 
dem.  Stockholms  konsistorium  klagade  likväl  högljudt  öfver  detta 
medgifvande ,  såsom  stridande  mot  både  kyrkolag  och  regeringsform , 
och  lyckades  äfven  erhålla  understöd  af  Cancelli-Collegium,  som 
i  ett  betänkande  afstyrkte  hvarje  katholsk  religionsöfning  i  lan- 
det, "emedan  det  vore  bekant,  hvilka  konster  jesuiterna  förstå  att 
bruka  för  att  utbreda  sin  religion,  och  att  de  ej  fruktade  för  detta 
ändamål  bryta  tro  och  löften".  Då  ärendet  derefter  kom  till  rege- 
ringen resolverades  derstädes,  att  några  sådana  resor  kring  landet 
af  katholska  prester  ej  fiugo  ske,  och  kyrkoherdarne  ålades  särskildt 
att  noga  vaka  deröfver^).  Presteståndet  var  likväl  ej  derraed  nöjdt, 
utan  lät  genom  handels-  och  manufaktur- deputationen  vid  riksdagen 
affordra  contoiret  en  redogörelse  för  de  löften  det  gifvit  och  de  kon- 
trakter,  som  med  de  utländske  arbetarne  blifvit  afslutade,  samt  för 
de    åtgärder    det  ämnat  vidtaga,  för  att  förmå  dessa  främlingar  att 


1)  R.  St:s  bref  12  Sept.  1743.    R.  A.  —  Kgl.  kung.  27  Januari  1744. 

2)  S.  U:s  bref  7  September  1743.   R.  A. 

3)  RådsProt.  15  Juni  1742.     R.  A. 


109 

öfvergå  till  vår  lutherska  religion.  Denna  redogörelse  befanns  så 
mycket  nödvändigare ,  som  dessa  beklagade  sig  högt  och  öfverallt ,  att 
de,  trots  gifna  löften,  ej  fingo  behålla  sin  religion,  sedan  de  blifvit 
förmådde  att  hit  inflj^tta ').  Contoiret  sökte  välta  ansvarigheten  från 
sig,  emedan  en  del  arbetare  inkommit  redan  för  längre  tid  sedan  innan 
contoiret  ännu  existerade,  samt  andre  åter  införts  af  enskilda  eller 
frivilligt  hitkommit,  lockade  af  manufakturprivilegierna.  Enär  dess- 
utom vid  förra  riksdagen  ej  något  åtal  gjorts  emot  de  med  ständernas 
goda  minne  här  bosatte  utländingar,  så  hade  contoiret  ej  sett  något 
ondt  i  att  inskaffa  ännu  flere,  särdeles  som  ylleindustrien  ovilkorligen 
behöft  dem.  Hvad  de  gifna  löftena  angick,  så  hade  i  kontrakterna 
i  allmänhet  intet  blifvit  nämndt  om  religionen ,  men  det  kunde  dock 
ej  förnekas,  att  en  af  agenterna  låtit  deri  inflyta  försäkran  om  fri 
religionsöfning,  hvilket  dock  skett  utan  contoirets  vetskap  och  med- 
gif vande.  Ville  man  nu  söka  förmå  dem  att  öfvergå  till  lutherska 
läran,  så  skulle  man  derigenom  endast  köra  ut  ur  riket  en  mängd 
nyttiga  och  kunniga  arbetare,  hvilka,'  om  de  finge  vara  i  fred, 
snart  skulle  genom  giftermål  och  andra  förbindelser  här  för  alltid 
fästas  och  öfvergå  till  vår  kyrka,  såsom  det  förut  händt  med  de  vid 
vår  bergshandtering  anställda-).  Anklagelsen  fick  väl  derefter  för- 
falla, men  obestridligt  är  likväl,  att  contoiret  genom  sitt  oförsigtiga 
förfarande  blottställt  nationen  för  befogade  förebråelser  för  bristande 
tro  och  heder,  hvilka  af  flera  utländske  författare  ej  heller  blifvit 
sparade. 

Fabrikerna  hade  emellertid  fortfarande  och  i  allt  mera  stegradt 
mått  att  kämpa  mot  de  gamla  svårigheterna.  Visserligen  fann  ko- 
nung Fredrik,  hvilken  sommanren  1744  genomreste  landet  och  per- 
sonligen inspekterade  de  industriella  anläggningarne,  att  de  voro  i 
ett  ganska  förhoppningsfullt  tillstånd,  och  högstberömlig  den  vishet, 
som  skapat  dem^),  men  denna  uppfattning  motsades  dock  skarpt  af 
de  rapporter  från  Manufaktur- Contoiret  och  Commerce-Collegium  om 
fabrikernas  nära  undergång,  hvaraf  regeringen  bestormades.  Det  förra 
androg,  att  utländska  varor  alltjemnt  infördes  och  utan  ringaste  fruk- 
tan öppet  försåldes,  emedan  vederbörande  uppsyningsmän  ej  brydde 
sig  derom,  samt  att  många  öfriga  stadganden  och  förordningar  lika 
litet   tillämpades   eller   på   minsta  sätt  efterfrågades.     Följden  deraf 


1)  S.  H.  och  M.  Dep:s  bet.  10  Augusti  1743.    R.  H.  A. 

2)  Manuf.-Cont:s  bet,  15  Augusti  1743.    R.  H.  A. 
8)  RådsProt.  17  Juli  1744.    R.  A. 


110 

vore  visserligen,  att  manufakturerna  snartmåste  nedläggas,  att  hela 
deras  tillverkning  pantsattes  på  hallarne,  och  att  såväl  de  utländska 
som  de  inlärda  svenska  arbetarena  begärde  fä  utflytta  ur  riket,  men 
äfven  att  Kongl.  Maj:ts  heder  och  anseende  nedsattes,  och  förtroen- 
det till  gifna  lagars  kraft  minskades  ').  Sträng  hand  borde  d erfor 
hållas  öfver  författningarnes  efterlefnad,  husvisitationsrätten  utsträc- 
kas, konfiskerade  varor  uppbrännas,  såsom  det  skett  under  Carl  XT:s 
regering,  samt  straffet  för  lurendrägeri  ytterligare  skärpas,  så  att 
ett  dylikt  brott  ej  längre  skulle  få  med  böter  försonas.  Commerce- 
Collegium  instämde  i  samma  beskärmelser  och  förslag,  samt  bifo- 
gade äfven  ett  särskildt  projekt  att  göra  förordningarne  bättre  verk- 
samma"-) Enligt  detta  borde  alla  utfärdade  förbud  mot  införsel, 
försäljning,  bruk  och  nyttjande  af  utländska  varor  åter  upprepas, 
samt  fiskaler  och  uppsyningsmän  genom  cirkulärer  förmanas  att  göra 
sin  pligt.  Särskildt  borde  äfven  vid  strängt  ansvar  hvarje  skräddare 
förbjudas  att  sy  kläder  af  tyg,  som  ej  genom  behörig  attest  intyga- 
des vara  svensk  tillverkning,  samt  för  behörig  uppsigts  skuld  åläg- 
gas att  hvarje  vecka  afgifva  till  magistraten  och  hallrätten  förteck- 
ning öfver  huru  mycket  och  af  hvad  slags  tyg  han  förfärdigat,  äf- 
vensom  allt  dylikt  arbete  förbjudas  utom  på  lofgifne  verkstäder  och 
af  personer,  som  tillhörde  skräddareembetet.  1  sammanhang  der- 
med  skulle  äfven  stora  belöningar  och  löfte  om  mästerskap  bestås 
de  gesäller,  som  angåfvo  sina  mästare  för  brott  mot  denna  författ- 
ning, och  den  mästare,  som  angaf  en  annan,  erhålla  andel  i  bö- 
terna, hvarimot  gesäller  eller  qvinnor,  som  befunnes  brottsliga,  skulle 
dömas  till  krigstjenst  och  spinnhus  på  behaglig  tid.  Kegeringen, 
sålunda  öfverhopad  af  klagomål  och  förslag,  var  mycket  villrådig 
angående  de  åtgärder,  som  borde  vidtagas,  men  var  dock  mest  böjd 
för  mildare  sådana.  Sålunda  beslöt  rådet  att  hos  konungen  an- 
hålla, att  han  måtte  förklara  sitt  välbehag  med  de  personer  vid 
hofvet,  som  buro  svensk  drägt,  på  det  att  så  patriotiska  bruk  måtte 
blifva  allmännare,  samt  äfven  att  af  manufaktur- contoiret  infordra 
uppgifter  på  beloppet  af  tillverkade  och  oförsålda  varor,  och  om  de 
inhemska  fabrikanterna  kunde  åtaga  sig  inom  ett  år  tillfredsställa 
all  efterfrågan^).  Sedan  likväl  sådana  förteckningar  inkommit,  utvi- 
sande ,  enligt  contoirets  beräkningar,  att  den  inhemska  förbrukningen 


1)  Manuf.-Cont.  till  reg.  25  Oktober  1744.    E.  A. 

2)  Commerce-Coll.  bref  21  Nov.  1744.    C.  C.  A. 

3)  RådsProt.  14  Dec.  1744.    R.  A. 


111 

ingenting  hade  att  förlora  genom  förbudens  omedelbara  tillämpande, 
vågade  regeringen  ej  längre  dröja  dermed,  utan  sanktionerade  genom 
en  förordning  det  väsendtligaste  af  de  båda  embetsverkens  fordringar 
och  förslag  *).  Att  utvidga  rättigheten  till  husvisitationer  vägrade 
den  dock  bestämdt,  med  så  mycket  mera  skäl,  som  ständerna  vid 
de  båda  föregående  riksdagarne  i  skarpa  och  värdiga  ordalag  besvä- 
rat sig  öfver  1739  års  lurendrägeriförordning,  hvars  8;de  §  medgaf 
dylika  visitationer,  ehuru  likväl  endast  i  ganska  inskränkt  grad  och 
under  bestämd  ansvarspåföljd.  Förordningen,  hade  de  sagt,  stridde 
emot  allmänna  lagen,  som  ej  tillät  att  någon  oroades  och  skadades 
af  illasinnade,  aldraminst  i  sitt  eget  hem,  hvilket  af  hvar  och  en 
borde  betraktas  såsom  en  oantastlig  helgedom.  Emot  en  sådan  pro- 
test kunde  ej  manufakturisterna  genomdrifva  denna  sin  fordran,  huru 
högt  de  än  förklarade  den  påkallad  endast  af  omsorgen  för  rikets 
bästa  och  sitt  eget  sjelfbestånd. 

Derimot  beslöt  nu  regeringen  att  försöka  ett  annat  medel,  redan 
flere  gånger  af  ständerna  lifligt  förordadt,  för  att  mildra  den  "ol5^ck- 
liga  jalousien"  mellan  de  handlande  och  manufakturisterna  samt  lätta 
deras  ömsesidiga  handelsförbindelser.  Som  nemligen  den  ofta  öfver- 
klagade  långsamheten  och  osäkerheten  i  utsökningen  af  vanliga  for- 
dringar nästan  fullständigt  förbjöd  manufakturisterna  att  bevilja  de 
handlande  den  kredit,  som  dessa  åter  oundgängligen  behöfde,  så 
gällde  det  nu ,  att  genom  en  bättre  ordnad  och  strängare  lagstiftning 
söka  stärka  och  lifva  denna  oumbärliga  kredit.  Fördenskuld  stad- 
gades, att  när  en  handlande  på  kredit  lemnade  råvaror  till  en  fa- 
brikant, eller  denne  åter  inhemska  manufakturvaror  till  en  hand- 
lande, så  skulle  köparen  acceptera  en  af  säljaren  på  honom  för  den 
öfverenskomna  summan  dragen  "skuldsedel",  hvilken  sedan,  om  den 
vore  inrättad  efter  ett  föreskrifvet  formulär,  egde  samma  rätt  och 
egenskap  som  vexlar.  Hvarje  sådan  skuldsedel  eller  s.  k.  debetse- 
del skulle  sedan  löpa  man  och  man  emellan  såsom  betalningsmedel, 
endast  med  iakttagande  af  att  den  hvarje  gång  endosserades,  och 
borde  äfven  utan  svårighet  kunna  emottagas  såsom  sådant,  i  följd  af 
dess  stränga  exekutiva  kraft.  Om  nemligen  den  ej  vid  förfallodagen 
betaltes,  så  egde  innehafvaren  att  inom  sex  dagar  låta  protestera  den, 
och  genom  rådstugurätten  genast  erhålla  handräckning,  så  att  säker- 
het erhölls  i  acceptantens  person  till  dess  betalning  eller  utmätning 
af  hans   egendom   skett.    Fanns   ej  straxt  tillgång  hos  acceptanten, 


1)  Jfr  furord.  11  Januari  1745. 


112 

stod  trassenten  samma  ansvar,  och  var  äfven  han  oförmögen,  egde 
innehafvaren  att  bland  endossenterna  söka  sin  man,  som  var  sk3^1dig 
att  betala  tolf  dagar  derefter.  Ingen  invändning  af  hvad  slag  som 
helst  fick  hindra  exekutionens  gång,  utan  skulle  sådan  sedermera 
utageras ').  Detta  vackra  försök  att  införa  vexlar  i  vår  inhemska 
rörelse,  och  att  genom  ett  ordnadt  kreditsystem  leda  kapitalerna  till 
handeln  och  industrien,  hade  dock  ingen  framgång.  "Debetsedlarne, 
vidtagna  i  samråd  med  erfarna  köpmän,  borde  väl  hafva  gagnat  rö- 
relsen, men  hade  endast  bevisat,  att  allt  är  fruktlöst,  så  länge 
lurendrägerierna  fortfara",  sade  manufaktur- contoiret  kort  derefter. 
Verkliga  orsaken  torde  väl  hafva  varit,  dels  att  allmänheten  ännu 
hade  alltför  ringa  både  förtroende  till  och  kunskap  om  dessa  kredit- 
papper för  att  emottaga  dem  såsom  betalningsmedel,  och  att  de  så- 
ledes förblefvo  liggande  döda  i  säljarnes  kassakista,  men  dels  äfven  att 
både  manufakturisten  och  handlanden  voro  alltför  vana  vid  det  otyg- 
lade sjelfsvåldet  i  afseende  på  uppfyllandet  af  gifna  betalningslöften , 
för  att  ej  skygga  för  den  stränga  ansvarsbestämmelse ,  som  här  stad- 
gades. Handlanden  föredrog  derföre  att  köpa  af  en  mindre  sträng 
fordringsegare ,  och  fabrikanten  å  sin  sida,  i  följd  af  marknadens 
inskränkthet  absolut  beroende  af  handlandens  välvilja,  föredrog,  och 
måste  föredraga,  att  sälja  på  lindrigare  vilkor  framför  att  förlora  en 
oumbärlig  kund.  Det  var  således  väsendtligen  sjelfva  det  olyckliga 
restriktiva  systemet,  som  skapat  en  produktion,  hvilken  ej  var  be- 
tingad och  upprätthållen  af  en  naturlig  konsumtion,  som  dödade 
denna  början  till  en  bättre  ordning  i  våra  kreditförhållanden,  utan 
hvilken  likväl  industrien  aldrig  kunde  vinna  någon  högre  blomstring. 
Under  tiden  till  1746  års  riksdag  arbetade  manufaktur- contoiret 
flitigt  och  efter  bästa  förstånd  att  befästa  och  utbreda  industrien. 
Det  lät  samla  ooh  försöka  "svensk  bomull",  införskref  och  planterade 
mulbärsträd  från  Amerika ,  skickade  Linné  att  studera  vår  Floras  för 
industrien  nyttiga  växter,  särdeles  olika  slags  färggräs,  planterade 
kardborrar  på  Gottland  och  vid  Kalmar,  utskickade  kommissarier  för 
att  inleda  direkta  affärer  med  Polen  för  ullhandeln,  med  Italien  för 
silkeshandeln  och  för  att  värfva  sidenarbetare ,  samt  att  i  allmänhet 
studera  utländska  arbetsmethoder ,  anlade  spinnskolor  i  Wermland, 
Dalarne,  Nerike  och  flera  provinser,  der  det  fanns  god  tillgång  på 
folk,  gaf  premier  och  förskott  åt  mästare,  som  inlärde  den  svenska 
ungdomen,  o.  s.  v.     Såväl  genom  off'entliga  auktioner  sökte  det  rea- 


1)  Förord.  17  Januari  1746. 


113 

lisera  de  på  hallrätternas  magasiner  hopade  pantsatta  industrivarorna, 
genom  att  kringskicka  dem  på  marknaderna,  der  de  försåldes  under 
uppsigt  af  landshöfdingen.  Både  det  ena  och  andra  sättet  för  för- 
säljningen slog  dock  mycket  dåligt  ut,  enär  knapt  hälften  af  varornas 
pantvärde  kunde  för  dem  erhållas,  hvarigenom  således  manufaktur- 
fonden gjorde  stora  förluster.  Genom  att  i  tysthet  gifva  exportpre- 
mier försökte  det  derjemte  åstadkomma  utomlands  en  afsättning,  som 
ej  inom  riket  stod  att  vinna,  men  äfven  detta  försök  visade  sig 
fruktlöst.  Contoirets  arbete  var  således  långtifrån  lätt  eller  tacksamt. 
Främsta  svårigheten,  sade  det,  kom  deraf,  att  "största  delen  af  innevå- 
narne  lefvat  i  mörker  och  okunnighet  om  rätta  näringsmedlen,  och 
trott  att  himmel  och  jord  stridde  emot  dem".  Somliga  kunde  ej , 
andra  ville  ej  handhafva  verkställigheten  af  författningar,  som  de 
dels  ej  förstodo,  dels  rent  af  hatade  och  önskade  tillintetgjorda.  All 
denna  svårighet  och  motvilja  var  dock  naturlig  och  skulle  väl  en 
gång  upphöra,  ehuru  visserligen  det  kunde  dröja  länge  nog.  Ty  det 
hade  varit  på  samma  sätt  öfverallt  utomlands,  der  hela  200  år  förgått 
innan  manufakturerna  kommit  till  fast  bestånd  och  omfattats  med 
tillbörlig  kärlek  ').  Kegeringen  derimot  var  både  modlös  och  råd- 
lös, ställd  å  ena  sidan  mellan  industriens  städse  stegrade  fordringar 
på  hjelp  och  understöd,  och  å  andra  det  allmänna  missnöjet  öfver 
bristen  och  dyrheten  på  nödvändiga  varor.  Den  vågade  ej  föreslå 
någon  ändring  i  det  af  ständerna  med  så  mycken  kärlek  omfattade 
manufaktursystemet,  men  ville  ej  heller  bära  ansvaret  för  ytterligare 
tvångsåtgärder,  och  lemnade  sålunda  helt  enkelt  åt  riksdagen  att 
uppfinna  medel  för  manufakturernas  upprätthållande  och  beredande 
af  afsättning  för  deras  tillverkningar-). 

Ständerna  gåfvo  äfven  genast  tillkänna  en  allvarlig  afsigt  att 
upprätthålla  sitt  verk.  "Sekreta  handels-  och  manufaktur-deputatio- 
nen  må  framför  allt  ihågkomma,  att  hufvudsaken  vid  alla  dess  för- 
slag och  åtgöranden  bör  vara  manufakturernas  bestånd  och  förkofran", 
heter  det  i  denna  deputations  instruktion  ^).  Deputatiouen  tog  vin- 
ken i  akt  och  höll  sin  berättelse  i  en  helt  annan  tonart  än  den  näst- 
föregående "*).  Den  fann  manufakturernas  tillstånd  långt  bättre  än  man 
kunnat  vänta,  och  att  äran  deraf  tillkom  i  främsta  rummet  manu- 


1)  M.-C:s  riksdagsber.  15  September  1746.    R.  H.  A. 

2)  Sekr.  Prop.  till  1746  års  riksd.  §  21.    R.  H   A. 

3)  14  Nov.  1743.    R.  H.  A. 

4)  S.  H.  och  M.  Dep:s  ber.  om  manuf.  tillstånd  31  Januari  1747. 


114 

faktur- contoirets  försigtiga  och  omtänksamma  förvaltning.  Likväl 
var  ställningen  sådan,  i  följd  af  de  oförskämda  lurendrägerierna ,  att 
fabrikerna  måste  gå  under,  om  de  ej  fingo  kraftig  och  skyndsam 
hjelp  af  ständerna.  Hittills  hade  nemligen  deras  enda  medel  att 
hålla  sig  vid  lif  varit  att  vecka  för  vecka  pantsätta  sina  tillverk- 
ningar och  äfven  ofta  sina  rudimaterier.  Att  derigenom  publikum 
snart  skulle  blifva  egare  af  fabrikernas  tillverkningar,  liksom  det 
redan  till  en  del  var  det  af  fabrikerna  sjelfva,  var  likväl  lika  lätt 
att  inse,  som  att  i  främsta  rummet  ett  sådant  missförhållande  måste 
genom  visa  och  försigtiga  åtgärder,  undanrödjas. 

För  att  erhålla  en  säker  grund  för  sina  reformförslag  infordrade 
deputationen  manufakturisternas  eget  utlåtande  i  afseende  på  tjenli- 
gaste  sättet  att  hjelpa  dem  ur  deras  brydsamma  belägenhet.  Desse, 
ej  längre  nöjde  med  det  skydd  mot  utländsk  täflan ,  de  tilltrotsat 
sig,  fordrade  nu  ett  dylikt  äfven  mot  den  tillväxande  inhemska,  och 
förklarade,  att  främst  af  allt  var  det  nödvändigt  att  begränsa  till- 
verkningen efter  den  inhemska  marknaden,  till  hvilken  de  fortfa- 
rande måste  förblifva  inskränkta.  Visserligen,  medgåfvo  de,  borde 
alla  monopolier  och  dylikt,  som  hindrade  en  fri  täflan,  utan  betän- 
kande förkastas  och  upphäfvas,  men  man  fick  dock  ej  bota  ett  ondt 
med  ett  ännu  värre ,  och  ett  sådant  vore ,  om  alltför  många  verk  fingo 
anläggas,  emedan  då  alla  utan  undantag  skulle  förstöras.  Derför 
borde  en  beräkning  göras  öfver  hela  rikets  konsumtion  af  olika  slags 
tillverkningar,  och  ej  flera  verk  erhålla  privilegier  än  som  motsvarade 
denna  konsumtion.  Ej  borde  någon  kunna  derimot  invända,  att  en 
sådan  begäran  var  stridande  emot  manufakturprivilegierna ,  åtminstone 
ej  mot  deras  anda,  hvilken  just  var  att  hjelpa  och  gagna  industrien , 
och  dessutom  funnos  flera  dylika  prejudikater  vid  bergshandteringen , 
der  ständerna  afslagit  flera  ansökningar  om  privilegier  på  jernverks 
anläggande,  för  att  ej  otillbörligt  öka  tillverkningen  och  den  inre 
konkurrensen  0.  Manufakturisterna  kunde  gerna  hafva  tillagt,  att  i 
princip  var  deras  begäran  redan  godkänd,  emedan  ständerna  1741 
hade  förbjudit  anläggande  af  flera  glasbruk,  och  till  en  del  äfven 
tobaksspinnerier,  "emedan  afsättningen  ej  flera  sådana  talte",  äfven- 
som  att  genom  skråsystemet  samma  princip  redan  länge  och  i  stort 
varit  tillämpad. 

Deputationen  var  visserligen  ej  särdeles  hugad  att  förorda  en  så 
radikal  begäran,  men  infordrade  dock  manufaktur-contoirets  yttrande 


1)  Maimf:s  mem.  3  Februari  1747.    R.  H.  A. 


115 

angående  såväl  denna  nya  fordran  som  i  allmänhet  fabrikernas  till- 
stånd och  behof  I  sitt  med  anledning  deraf  afgifna  betänkande  ut- 
talade contoiret  genast  och  utan  alla  omsvep,  hvad  som  i  sjelfva 
verket  är  hvarje  ekonomiskt  prohibitivsystems  förbannelse,  nemligen 
att  det  numera  var  samhällets  ovilkorliga  skjddighet  att,  hvad  det 
än  måtte  kosta,  upprätthålla  de  författningar,  det  förut  gifvit,  eme- 
dan i  förlitande  på  dem  en  mängd  främlingar  blifvit  inlockade  samt 
många  inhemska  egnat  sitt  arbete  och  sina  kapital  åt  en  industri, 
som  utan  dessa  författningar  raåste  falla.  Det  var  också  endast  i 
den  fasta  tillförsigt,  att  ständerna  sjelfva  insågo,  hvilka  förpligtel- 
ser  gifna  lagar  och  löften  ålade  dem,  som  contoiret  vågade  fram- 
lemna  sina  förslag,  hvilka,  såsom  efter  en  sådan  inledning  lätt 
kunde  inses,  voro  af  den  mest  prohibitiva  art  O-  Främst  bland  dessa 
kommo  åtgärder  för  manufakturfondens  ökande,  ty  "fonden  är  lifvet 
för  alla  manufakturförfattningarne ;  men  är  lifvet  knapt  och  helsan 
otillräcklig,  så  måste  äfven  kroppens  rörelser  vara  matta,  och  dess 
förrättningar  stanna  mera  i  önskan  än  fullbordan".  I  följd  likväl  af 
lurendrägerierna  och  de  mångfaldigade  införselförbuden  af  artiklar, 
som  förut  erlagt  afgift,  hade  fondens  inkomster  blifvit  reducerade  till 
hälften  af  hvad  de  utgjorde  före  år  1741.  Dessutom  hade  dessa  till 
största  delen  uppslukats  af  räntebetalningar  till  banken,  under  det  att 
likväl  mycket  penningar  behöfdes  för  att  anskaffa  lärlingar,  införskrifva 
verktyg  och  mästare,  bispringa  fabriker,  spinnerier  och  plantager, 
betala  exportpremier  och  bankoskuld,  samt  mycket  annat.  Fonden 
behöfde  således  minst  fördubblas  och  för  detta  ändamål  nya  artiklar 
beskattas,  hvartill  såsom  tjenligast  föreslogos  te,  kaffe,  vin,  brän- 
vin,  olja,  frukter,  ostindiskt  porslin,  fabricerade  varor  af  stål,  sten, 
träd  och  metall  med  flera,  hvilka  alla  borde  till  fonden  erlägga  en 
afgift  motsvarande  30  procent  af  värdet.  Äfvenledes  kunde  utländskt 
malt  och  gryn  betala  en  dylik,  "ty  om  också  spanmål  borde  lindri- 
gare taxeras  vid  knapp  skörd,  på  det  ej  den  fattiges  tårar  måtte 
drabba  landet  med  förbannelse ,  så  var  det  dock  en  vanheder  för  lan- 
det att  utsträcka  en  sådan  eftergift  äfven  till  arbetad  spanmål". 

Dernäst  måste  den  olagliga  införseln  hämmas.  Lurendrägeriet 
var  i  sj^nnerhet  skuld  till  det  närvarande  betrycket,  och  dessutom 
"en  last,  som  på  vederstyggligt  sätt  försnillade  kronans  inkomster, 
betog  många  tusenden  deras  bröd,  vände  upp  och  ned  på  rikets  väl- 


1)  M.-C:s    niem.    ang.    fabrikernas   bestånd  i   framtiden,  bland  S.  H.  och  M. 
Dep:s  handl.    R.  H.  A. 


116 

färd  och  åstadkom  otaliga  vedervärdigheter  för  lofliga  näringar". 
Efter  en  sådan  definition  följde  ganska  riktigt,  att  intet^straff  borde 
vara  för  strängt  för  en  så  ohygglig  last,  och  att  den  borde  på  det 
allvarligaste  beifras.  Contoiret  begärde  att  för  bättre  uppsigts  skull 
få  tillsätta  särskilda  af  det  beroende  och  aflönade  "besökare",  hvilka 
skulle  öfvervaka  tuUarrendesocietetens ,  äfvensom  att  husvisitationer 
måtte  få  utan  ansvar  anställas.  Alla  konfiskerade  varor  borde  högtid- 
ligen brännas,  och  särskilda  belöningar  utfästas  för  beslagare,  eme- 
dan den  hittills  dem  tillagda  andel  i  inkomsten  af  varornas  försälj- 
ning nu  mera,  sedan  auktionerna  i  landet  på  konfiskeradt  gods  blifvit 
förbjudna  ^ ,  visat  sig  vara  otillräcklig.  Särdeles  betecknande  är  den 
snillrika  kombination,  som  contoiret  lånat  från  Frankrike  och  ville 
hafva  här  tillämpad ,  för  att  på  en  gång  straffa  innehafvaren  af  förbju- 
det utländskt  gods ,  gagna  fabrikanterna  och  skaffa  fonden  inkomster. 
Allt  sådant  gods  borde  nemligen  af  hallrätten  dränkas  i  rent  vat- 
ten, derefter  restaureras  af  någon  fabrikant,  som  derigenom  kunde 
förtjena  en  billig  arbetslön,  och  slutligen  återlemnas  åt  egaren,  som 
mot  en  afgift  till  manufakturfonden  af  25  procent  af  värdet  skulle 
få  låta  stämpla  varan  såsom  svensk. 

Contoiret  öfvergick  derefter  till  den  af  manufakturisterna  fram- 
ställda begäran  om  inskränkande  af  den  inhemska  konkurrensen,  och 
fann  den  både  nyttig  och  billig.  Till  en  början  angrep  det  husfliten. 
"Husväfnaden",  sade  nemligen  contoiret,  "är  föga  gagnelig,  lika  litet  för 
allmänheten  som  för  den  enskilde.  För  den  förre,  emedan  rörelsens 
naturliga  ordning  mellan  stad  och  landet  derigenom  rubbas  och  för- 
delningen i  innevånarnes  sysslor  förryckes;  för  den  senare  emedan 
sålunda  endast  dyrt  tillverkas  en  dålig  vara.  Förvändheten  i  vår 
hushållning  är  nu  så  stor,  att  borgaren  plöjer  och  sår,  bonden  deri- 
mot  väfver  och  handlar,  hushållen  kladda  i  fabrikörens  syssla  och  alla 
skämma  sålunda  hvarandras  göromål,  hvaraf  följer,  att  städerna  äro 
utfattiga  och  landet  illa  brukadt".  I  afseende  åter  på  manufakturerna 
hade  man  nu  vunnit  den  erfarenhet,  att  landets  egen  marknad 
var  alldeles  för  ringa  för  att  kunna  garantera  en  nödig  afsättuing, 
och  som  någon  export  ännu  ej  kunde  komma  till  stånd,  så  "måste 
inrättningen  af  nya  verk  lämpas  efter  inrikes  afsättningen".  Innan 
några  åtgärder  för  detta  ändamål  vidtogos ,  var  dock  nödigt  att  noga 
känna  beloppet  af  den  inhemska  förbrukningen ,  och  Commerce-CoUe- 
gium   hade  derföre   fått   ordres,    att  upprätta  listor  på  åtgången  af 


1)  Förordn.  11  Januari  och  26  Juni  1745. 


117 

allehanda   in-  och  utländska  kramvaror  under  åren  1726 — 1746,  i 


det  att,  sedan  dessa  listor  inkommit,  en  riktig  jemkning  i  verkens 
privilegierande  måtte  utan  svårighet  kunna  ske.  Sedan  dessa  listor 
till  en  del  inkommit,  bestämde  contoiret  närmare,  huru  man  vid  denna 
jemkning  borde  gå  tillväga.  Att  klädestillverkningen,  särdeles  den 
fina,  mycket  öfversteg  behofvet,  var  klart  deraf,  att  på  67  stolar  till- 
verkades 72,000  alnar  fint  kläde  till  ett  värde  af  360,000  daler  smt, 
samt  på  165  stolar  för  gröfre  vara  240,000  alnar  till  ett  värde  af 
480,000  daler  smt.  Som  m.ed  persedelextrakterna  likväl  kunde  bevisas, 
att  åren  1724 — 34  i  medeltal  konsumerats  endast  40,000  alnar  fint 
kläde,  sä  följde  deraf  att  nu  tillverkades  omkring  32,000  alnar  för 
mycket,  hvilket  för  öfrigt  äfven  bevisades  deraf,  att  öfver  100,000 
alnar  lågo  osålda  i  hallmagasinerna  och  bodarne,  och  att  fabrikan- 
terna pantsatte  för  138,000  daler  smt  hvarje  halfår.  De  67  väfstolarne 
borde  derföre  minskas  till  37,  dock  ej  medelst  förbud  eller  tvång, 
utan  genom  mildare  åtgärder.  Om  sålunda  t.  ex.  bestämdes,  att 
endast  ett  visst  antal  fabriker,  och  helst  de  af  Wallonska  arbetare 
drifne,  fingo  pantsättningsrätt,  så  måste  de  öfriga  ovilkorligen  efter 
hand  indragas.  För  att  minska  den  gröfre  tillverkningen  kunde  kro- 
nans beställningar  för  millitärens  behof  inskränkas  till  de  4  verk, 
som  af  ålder  haft  detta  privilegium.  Kunde  manufakturisterna  vinna 
ett  så  beskaffadt  skydd,  så  försäkrade  contoiret,  att  publicum  snart 
skulle  röna  vinsten  deraf  genom  att  erhålla  af  dem  både  bättre  va- 
ror och  billigare  pris,  en  försäkran  som  förefaller  besynnerlig,  då 
man  finner  contoiret  straxt  derefter  lifligt  understödja  regeringens 
proposition  om  återinförande  af  frimästerskap,  emedan  de  slutna 
skrånas  sammansättningar  voro  orsaken  till  de  stegrade  priserna  på 
deras  tillverkningar  af  alla  slag. 

Sedan  man  således  i  knappa  8  år  med  så  mycken  ifver  arbetat 
för  att  uppfostra  och  utveckla  en  inhemsk  industri,  såsom  allt  ekono- 
miskt välstånds  grundvilkor,  fann  man  sig  redan  nu  bragt  derhän, 
att  med  lika  mycket  bekymmer  nödgas  söka  åter  inskränka  den. 
Handels-  och  manufaktur- deputationen  kunde  dock  ej  förmå  sig  att 
understödja  en  så  sorglig  återgång.  Den  kunde  ej  tillstyrka  försla- 
get om  indragning,  emedan  den  ej  trodde  de  gjorda  uträkningarne 
riktiga,  ty  lika  litet  gåfvo  persedelextrakterna  någon  säker  beräk- 
ningsgrund, som  befolkningens  antal,  hvilket  man  ej  noga  kände. 
Ville  man  likväl  beräkna  svenska  folket  till  2,200,000  menniskor,  så 
måste  visserligen  förbrukningen  af  kläde  vara  större,  än  contoiret 
uppgifvit,    och    sålunda   indragningen  af  en  del  fabriker  öfverflödig. 


118 

Den  var  äfven  fullkomligt  stridande  mot  den  rätt  och  billighet,  som 
alltid  varit  ständernas  förnämsta  ledtråd,  och  dessa  borde  besinna, 
hvad  följden  blefve,  om  så  många  menniskor,  som  blifvit  lockade  till 
ett  berömligt  näringsfång,  nu  antingen  skulle  flytta  till  främmande 
land  eller  öka  uselheten  här  hemma.  Hvad  skulle  äfven  främmande 
nationer  tänka  om.  oss,  om  de  nu  sågo  oss  nedrifva,  hvad  vi  nj^ligen 
med  så  mycken  möda  byggt  upp,  och  huru  skulle  slutligen  efter  en 
sådan  åtgärd  förtroendet  till  publici  ord  och  löften  kunna  upprätt- 
hållas. Fanns  verkligen  något  öfverflöd  i  den  inhemska  produktionen, 
slutade  deputationen,  så  borde  det  ovilkorligen  exporteras,  skulle 
detta  äfven  ske  med  hjelp  af  exportpremier  ')• 

Sedan  ständerna  tagit  del  af  dessa  olika  planer  och  förslag  fram- 
ställde de  till  regeringen  sin  egen  åsigt,  huru  manufakturerna  borde 
under  den  närmaste  framtiden  förvaltas  och  deras  bästa  befrämjas-). 
Ty  ej  borde  man  fälla  modet  i  anledning  af  den  långsamhet  h var- 
med omsorgen  för  industrien  mognade  till  frukt,  emedan  hvad  som 
länge  skall  bestå  mognar  långsamt,  och  segren  vore  viss,  endast  man 
fortginge  med  oförtröttadt  nit  och  vis  ömhet.  Främsta  omsorgen 
blef,  såsom  vanligt,  att  söka  förskaffa  fabrikerna  afsättning  å  deras 
produkter,  och  följaktligen  kunde  ej  pantsättningarne  ännu  upphöra, 
ehuru  de  visserligen  måste  erkännas  hafva  varit  endast  en  "nödfalls- 
åtgärd, skadlig  i  sig  sjelf".  Likväl  skulle  de  betydligt  inskränkas 
och  deras  belopp  begränsas,  så  att  t.  ex.  på  fina  kläden  endast  fick 
lånas  en  tunna  guld,  på  grofva  kläden  en  half  och  lika  mycket  på 
linnevaror,  samt  belåningen  af  råvaror  alldeles  upphöra.  För  betal- 
ning till  banken  af  de  betydliga  summor  denne  förskjutit  skulle  sör- 
jas genom  auktioner  på  de  pantsatta  varorna,  dock  med  mycken  för- 
sigtighet,  så  att  ej  landet  på  en  gång  öfversvämmades  af  fabriksva- 
ror. Såsom  bekant,  hade  varan  fått  pantsättas  och  belånas  till  tre- 
fjerdedelar  af  sitt  värde,  och  om  den  vid  auktionen  såldes  derunder, 
skulle  fabrikanten  förlora  sin  fjerdedel  och  manufakturfonden  betala 
återstoden  af  bankens  fordran.  Såldes  den  derimot  högre  än  belå- 
ningsvärdet, så  tillföll  vinsten  fabrikanten. 

Enda  medlet  likväl  att  för  framtiden  säkert  beforda  industriens 
blomstring  var,  att  fabrikanten  och  handlanden  räckte  hvarandra 
handen,  så  att  den  senare  öfvergaf  det  utländska  krämet  och  an- 
vände sina  penningar  inom  riket.     "Kunde  ej  en  sådan  den  säkraste 


1)  S.  H.  och  M.  Dep:s  bet.  8  Juni  1747.     R.  H.  A. 

2)  S.  U.  bref  21  Nov.  1747.    R.  A. 


119 

grundval  vinnas,  utan  oförstånd  och  egenvilja  fortfarande  ville  råda, 
så  måste  lagarne  bringa  lemmarne  i  rikskroppen  till  naturlig  ord- 
ning". Att  handeln  egentligen  var  den  felande  var  klart,  emedan 
den  var  grundad  på  en  "oskicklig  mångsäljning  eller  polypolisk  han- 
del", hvilken  endast  borde  finnas  i  näringslösa  länder,  der  hvar  och 
en  grep  till  den  födkrok,  som  passade  honom  efter  inbillade  förmå- 
ner, utan  afseende  på  det  allmänna  bästa.  Fabrikanten  borde  der- 
för  å  sin  sida  lemna  kredit  mot  debetsedlar  åt  handlanden,  men 
denne  derimot  i  tid  göra  sina  beställningar,  på  det  ej  fabrikanten 
måtte  behöfva  resa  riket  kring  med  sina  varor  och  söka  afsättning, 
hvilket  förspilde  mycken  tid  och  hindrade  näringens  uppblomstring. 
Likväl  stannade  man  ej  nu  vid  blotta  varningar  och  föreställningar. 
Commerce-Collegium  skulle  få  befallning,  att  efter  öfverläggning 
med  magistraten  fastställa  det  antal  borgare,  som  i  hvarje  stad  i 
förhållande  till  dess  storlek  borde  få  idka  kramhandel,  och  för  hvar 
och  en  stadga  det  qvantum  svenska  manufakturvaror,  hvaraf  han 
skulle  bevisa  sig  vara  afnämare.  Derjemte  skulle  kramhandeln  skil- 
jas från  all  slags  hökeri-,  speceri-  eller  annan  handel,  så  att  hvar 
och  en  endast  fick  idka  ett  slags  handel,  enligt  den  sedan  gammalt 
föreslagna  "handelsparteringen".  En  sådan  hade  redan  under  Drott- 
ning Christinas  tid  varit  föreskrifven ,  men  trots  regeringens  goda 
vilja  likväl  strandat,  mindre  mot  borgarnes  protester  än  mot  för- 
hållanden, som  omöjliggjorde  hvarje  sådan  fördelning.  Hundrade  år 
derefter,  år  1741,  återupptogs  frågan  derom,  men  då  såväl  lands- 
höfdingarne,  som  magistraterna  förklarade  den  dels  obehöflig,  dels 
omöjlig,  så  afstyrktes  den  af  ständerna.  Nu  derimot  skulle  par- 
teringen göras  gällande  ej  endast  för  de  större,  utan  äfven  för  de 
små  städerna.  Kedan  följande  år  gjordes  början  med  Stockholm,  der 
på  uppmaning  af  öfverståthållaren  59  personer  anmälte  sig  vilja  idka 
kramhandel  och  förbundo  sig  att  årligen  köpa  svenska  väfverivaror 
för  ett  sammanlagdt  värde  af  1,600,000  daler  kmt.  Derefter  utar- 
betades ett  nytt  reglemente  för  idkande  af  kramhandel  i  hufvudsta- 
den,  hvarigenom  den  skildes  från  all  annan  slags  handel,  och  åt  ma- 
gistraten lemnades  att  reducera  dylika  handlande  till  det  nödtorftiga 
antalet,  samt  att  gifva  tillstånd sbref  för  sådan  handel  och  bestämma  det 
minimum  af  svenska  varor,  som  af  hvar  och  en  minst  skulle  köpas. 
För  grosshandel  med  in-  och  utländskt  kram  fordrades  äfven  magi- 
stratens bifall,  samt  att  årligen  afsätta  för  minst  20,000  daler  smt 
inhemska   manufakturtillverkningar ').     Äfven   vidtogos    åtgärder  för 

1)  Kgl.    Förord.    7    Januari    1748.     C.-C:ii  bet.  ang.  Mannf. -handeln    12  Juli 
1749.  C.  C.  A.    Eeglemente  27  Oktober  1749. 


120 

handelns  inrättande  enligt  "samma  modell"  i  iie  öfriga  städerna,  men 
stötte  der  på  oöfvervinneliga  svårigheter.  Man  fortfor  likväl  med 
reformen,  tilldess  ständerna  vid  1752  års  riksdag  bittert  beklagade 
sig  öfver  Commerce-Collegii  envishet  i  detta  fall,  ehuruväl,  sade  de, 
det  var  fullständigt  bevisadt,  att  den  åsyftade  parteringen  var  i  de 
m.indre  städerna  omöjlig,  så  vidt  man  ej  ville  alldeles  ruinera  han- 
deln. Ständerna  begärde  då  att  förordningen  måtte  upphäfvas,  utom 
för  Stockholm  och  Göteborg,  helst  den  vore  öfverflödig,  "sedan  af- 
sättningen  af  fabriksvaror  nu  blifvit  lättare" '). 

Dessutom  funno  nu  ständerna  att  exportpremier  torde  blifva  nö- 
diga, särdeles  som  hallauktionerna  måste  bidraga  att  öfverfylla  den 
inhemska  marknaden.  Commerce-CoUegium  och  manufaktur-contoi- 
ret  borde  derför  få  "hemlig  instruktion"  att  vid  behof  gifva  sådana, 
till  en  början  för  fina  kläden.  Derimot  kunde  de  ej  medgifva  någon 
indragning  af  vissa  verk,  men  förordnade  likväl,  att  privilegier  en- 
dast med  största  sparsamhet  måtte  utdelas,  och  först  efter  en  nog- 
grann beräkning  af  rikets  behof.  Ty,  sade  Sekreta  Utskottet,  ehuru 
det  i  början  var  skäligt  att  uppmuntra  hvar  och  en,  som  ville  och 
hade  lust  att  idka  handaslöjder,  så  tycktes  det  dock  hädanefter 
blifva  nödigt  att  införa  en  god  ordning  och  hushållning,  i  synner- 
het vid  de  verk,  som  redan  funnos  i  tillräckligt  antal  för  landets 
konsumtion,  på  det  de  sjelfva  måtte  blifva  behållna,  och  landet 
af  dem  hafva  den  åsyftade  nyttan^).  Dervid  skulle  äfven  i  allmän- 
het tillses,  att  privilegier  endast  beviljades  de  mästare,  som  egde 
förmåga  att  arbeta  på  eget  förlag,  och  beträffande  piivilegium  på 
tillverkning  af  fina  kläden  sökanden  meddelas,  att  han  ej  fick  till- 
godonjuta exportpremier,  pantsättningsrätt,  förskott  eller  dylikt.  För 
att  derimot  föreäkra  publikum  om  goda  varor,  borde  straffhus  in- 
rättas för  vårdslösa  och  olydiga  arbetare,  samt  i  och  för  vinnande  af 
goda  priser  fabrikerna  förläggas  till  sådane  orter  der  hushyra,  lifs- 
medel  och  dylikt  voro  billigare  än  i  Stockholm. 

Manufakturisterna  hade  således  i  de  flesta  fall  fått  sina  fordrin- 
gar beviljade  och  i  striden  med  de  handlande  vunnit  fullständig  seger. 
De  voro  likväl  långt  ifrån  nöjda,  och  oupphörligen  inkommo  till  rådet 
nya  klagomål  med  anledning  af  deras  "förestående  oundvikliga  ruin", 
så  framt  ej  utdelningen  af  nya  privilegier  alldeles  upphörde  och  hus- 


1)  §  11  Städernas  besvär.    R.  H.  A.  —  R.  St:s  bref  1  Juni  1752.     R.  A.  och 
res.  §  14  på  städernas  besvär  7  Juli  1752. 

2)  S.  U:s  bref  21  November  1747.    R.  A.  —  Kgl.  brefvet  7  Januari  1748. 


121 

väfnaden  förbjöds.  Påståendet  om  Öfverproduktion  fann  väl  Com- 
merce-Collegium  alldeles  obefogadt,  emedan  svårigheterna  härledde 
sig  från  de  ohämmade  lurendrägerierna,  och  således  skulle  vara  lika 
stora  för  de  återstående ,  om  äfven  hälften  af  manufakturerna  indrogs, 
men  klagomålen  mot  husväfnaden  voro  derimot  så  mj^cket  mera  be- 
rättigade. Fordom,  sade  det'),  innan  fabriker  på  allvar  funnos  i 
riket,  var  husslöjden  ringa  utom  hos  allmogen,  som  i  alla  tider 
försett  sig  sjelf  med  vissa  slags  väfnader.  Så  länge  utländska  va- 
ror fritt  vankades  stötte  äfven  land  och  stad  gerna  till  kramhand- 
landen, men  sedan  de  blifvit  förbjudna,  och  den  inhemska  fabriks- 
varan till  en  början  var  dyr,  mindre  god  och  ej  alltid  kunde  erhål- 
las i  tillräcklig  mängd,  hade  deraf  gifvits  anledning  att  i  hvarje 
hushåll  börja  med  allehanda  väfnader  af  gröfre  kläden,  ylle-,  linne- 
och  bomullstyger,  så  att  på  många  ställen  hushållen  beklädde  sig 
med  egen  tillverkning.  Nödvändigheten  att  sörja  för  sig  sjelf,  då 
lagen  ej  tillät  att  lita  till  utländingen,  och  då  den  inhemska  fabriks- 
industrien var  föga  tillfredsställande,  hade  således  födt  en  husslöjd, 
som  väl  kunnat  förtjena  att  uppmuntras.  Olyckligtvis  förstod  Colle- 
gium  lika  litet  värdet  af  denna  lilla  industri,  som  att,  om  fabrikerna 
varit  i  stånd  att  tillfredsställa  behofvet,  om  handeln  och  penninge- 
tillgången varit  tillräckliga,  om,  med  ett  ord,  den  allmänna  mark- 
naden varit  mera  fri  och  mera  utvecklad,  den  arbetsfördelning, 
man  nu  fåfängt  sträfvade  att  med  våld  införa,  snart  skulle  hafva 
af  sig  sjelf  blifvit  gällande,  och  "stads-  och  landtmannanäringarne 
hafva  delat  sig  och  kommit  i  sitt  rätta  skick".  Nu  blef  Collegii 
slutsats  den,  att  husslöjden  borde  motverkas  såsom  ett  skadligt  po- 
lypoliskt  kladdande,  hvilket  hindrade  manufakturerna  att  förkofras 
och  slutligen  uppfylla  sin  högre  bestämmelse,  att  skaffa  riket  vinst 
genom  export  till  utlandet.  Så  länge  stadgar  funnos,  som  med- 
gåfvo  landtmannen  att  af  egen  afvel  till  husbehof  tillverka  hvad 
han  sjelf  kunde  finna  för  godt,  ville  det  dock  ej  föreslå  något  förbud 
derimot,  utan  väntade  bättring  endast  af  tiden.  Men  att  derimot  i 
nästan  hvarje  hus  inom  städerna  väfdes  ej  endast  till  eget  behof,  utan 
äfven  till  salu,  det  borde  med  stränghet  och  lagens  mellankomst 
förhindras,  emedan  deraf  föddes  oreda  och  intrång  i  näringarne,  samt 
snatteri  och  allehanda  försnillning  från  mästare  och  förläggare.  Följ- 
den af  dessa  klagomål  blef  äfven,  såsom  bekant,  en  förordning^),  som 


1)  C.-C:ii  bref  28  Juni  1748.     C.  C.  A. 
c;,     2)  C.-C:ii  kung.  17  December  1748. 


122 

förbjöd  att  i  landet  hålla  till  salu  eller  kringföra  hemväfda  tyger, 
med  undantag  dock  för  sådana,  som  allmogen  af  ålder  varit  van  att 
tillverka  och  föryttra,  samt  att  för  arbetslön  till  förarbetande  emot- 
taga  af  andra  ull  och  garn  I  stad  fick  alldeles  ej  hemväfvas  till 
salu,  ej  heller  andras  råvaror  bearbetas,  och  enskilda  husväfverskor 
skulle  begära  tillstånd  af  magistraten,  deras  tillverkningar  af  hall- 
rätten stämplas  och  afsynas,  deras  väfstolar  antecknas  o.  s.  v.  Att 
genom  dessa  förbud  och  reglementen  gafs  ett^^vårt  slag  åt  en  på  sjelf- 
ständig  grund  blomstrande  industri ,  är  lätt  insedt  och  så  mj^cket  mera 
att  beklaga,  som  ifrån  denna  allmänt  spridda  väfnadskonst  här,  lika- 
som t.  ex.  i  England,  en  stor  fabriksindustri  säkrast  skulle  hafva 
uppvuxit. 

Agitationen  för  inskränkning  och  reglering  af  fabrikernas  pro- 
duktion afstannade  dock  ej  härmed,  och  antog  snart  en  så  prohi- 
bitiv  riktning,  att  fabrikanterna  sjelfva  funno  sig  nödgade  att  prote- 
stera derimot.  Manufakturcommissarien  Salander  som  mest  bidragit 
att  utbreda  åsigten  om  det  "polypoliska  kladdandets"  skadlighet, 
fordrade  ovilkorligen ,  att  den  frihet  fabrikanterna  hittills  åtnjutit, 
nemligen  att  ej  vara  "bundna  till  något  visst  q  vantum  och  qvale"  i 
sin  tillverkning,  skulle  upphöra,  att  således  alla  privilegier  skulle 
noga  granskas,  och  hvar  och  en,  som  tillverkade  mera  eller  af  annat 
slag,  än  hans  privilegium  medgaf,  åläggas  att  dermed  genast  upp- 
höra ').  Derigenom  skulle  bland  mycket  annat  vinnas ,  att  tillverknin- 
gen af  sådana  varor  inskränktes ,  som  man  nu  fann  vara  större  än  be- 
hofvet.  Såväl  manufaktur- contoiret  som  Commerce-CoUegium  förka- 
stade väl  detta  förslag ,  emedan  de  ansågo  det  strida  lika  mj^cket  mot 
lag  och  rätt,  som  mot  sunda  ekonomiska  principer,  och  att  den  bästa 
regleringen  vore  den,  som  skedde  af  sig  sjelf  efter  allmänhetens  tycke 
för  den  ena  eller  andra  slags  varan.  Salander  gaf  dock  ej  med  sig,  utan 
yrkade  i  tal  och  skrift  på  nödvändigheten  af  en  sådan  revision,  så 
att  man  slutligen  tvangs  sammankalla  fabrikanterna  för  att  yttra  sig 
deröfver.  Desse  insågo  förmodligen,  att  en  sådan  åtgärd  var  direkt 
egnad  att  döda  hvarje  hopp  om  industriens  framsteg,  likasom  äfven 
allt  för  ingripande  i  deras  enskilda  verksamhet,  åtminstone  hördes 
de  nu  för  första  gången  öppet  erkänna,  att  goda  varor  alltid  funnit 
afsättning,  att  tillverkningen  ej  var  för  stor  och  åtgärden  sålunda 
alldeles  obehöflig^). 


1)  E.  Salanders  mem.  5  September  1748.    R.  H.  A. 

2)  M.-C:s  riksdags-rel.  2  September  1751.    E.  H.  A. 


123 

Mycket  missnöje  väckte  äfven  de  många  godtyckligheter,  till 
hvilka  gaf  anledning  det  kungliga  brefvet  af  den  7  Januari  1748, 
att  privilegier  på  nya  fabriker  endast  med  mycken  försigtighet  borde 
utdelas  på  det  ej  landet  måtte  öfversvämmas  med  odugliga  mästare 
och  dåliga  varor.  Ehuruväl  befallningen  blifvit  utfärdad  på  manu- 
fakturisternas  trägna  anhållan,  öfverhopades  dock  nu  regeringen  af 
klagomål  öfver  Commerce-Collegium,  som  dels  afslagit,  dels  uppe- 
hållit en  mängd  ansökningar,  emedan  de  sökande  ej  ansetts  ega  till- 
räcklig förmögenhet  eller  kunskaper.  Klagomålen  framburos  till  stän- 
derna, och  då  Gollegium  i  temligen  skarpa  ordalag  ålades  att  yttra  sig 
deröfver,  försäkrade  det  sig  endast  hafva  gjort  sin  pligt  och  följt  sina 
instruktioner.  Dels  voro  nemligen  polypolierna  och  den  obetingade  fri- 
heten att  anlägga  fabriker  lika  skadliga  som  någonsin  husväfnaden , 
och  sjelfva  regeringsformen  ålade  ju  Gollegium  att  hafva  vård  om  ma- 
nufakturerna, dels  hade  det  äfven  fått  särskildt  befallning  att  hindra 
oordning  och  kladderi,  samt  att  tillse,  det  hvarje  stad  erhöll  sådana 
fabriker,  som  för  densamma  bäst  passade.  Med  allt  skäl  hemställde 
det  sålunda  nu  till  ständerna,  huru  det  skulle  kunnat  uppfylla  alla 
dessa  åligganden,  om  det  ej  fått  ega  ett  ord  med  vid  frågan  om  nya 
privilegiers  meddelande,  och,  när  så  nödigt  funnits,  äfven  afslå  åt- 
skilliga fordringar  på  dylika.  Ständerna  funno  sig  ej  kunna  från- 
känna  Gollegium  denna  rätt,  men  för  att  förtaga  hvarje  tillfälle  till 
godtycke,  äfvensom  för  att  upplysa  allmänheten  derom,  att  afsigten 
ej  var  att  hindra  nyttiga  fabrikers  anläggande,  stadgade  de,  att  re- 
resolution  skulle  gifvas  inom  tre  månader  på  från  hallrätt  eller  ma- 
gistrat inlemnad  ansökan,  och  denna  alltid  bifallas,  när  1)  ingen 
annan  fått  privilegium  exclusivum  på  samma  slags  tillverkning,  2) 
när  sökanden  med  eget  kapital  och  utan  förskott  af  publicum  kunde 
inrätta  och  drifva  fabriken,  3)  när  den  begärda  fabriksinrättningen 
ej  konsumerade  mera  skog  än  orten  kunde  tåla,  samt  4)  när  råva- 
ran dertill  hemtades  utifrån  eller  tillräcklig  tillgång  derpå  fanns 
inom  landet '). 

Länge  dröjde  det  dock  icke,  förrän  genom  en  dylik  frihet  man 
åter  fann  fabrikernas  antal  allt  för  mycket  tilltaga  och  följaktligen  for- 
dringarne på  stränga  inskränkningar  i  näringsfriheten  började  att  åter- 
komma. Manufaktur- Gontoiret  gjorde  sig  äfven  nu  till  den  förnämsta 
förespråkaren  för  dessa  fordringar.     Värst  af  allt,  sade  det,  var  att 


1)  C.-C:ii   ber.  om  Hand.  Bal.  17  December  1751.    K.  H.  A.  —  R.  St:s  bref 
1  Juni  1752.    E.  A. 


124 

fabrikanternas  antal  blifvit  allt  for  mycket  förökadt,  särdeles  med 
sådaue,  som  hvarken  egde  förmögenhet  eller  insigter.  Att  en  mängd 
små  mästare  fritt  fick  finnas,  kunde  väl  gå  för  sig  i  vissa  länder, 
men  aldrig  hos  oss,  der  fabrikanten  på  en  gång  måste  vara  industri- 
idkare  och  köpman ,  och  der  han  måste  ligga  i  förskott  för  såväl  rå- 
varornas inskaffande  utifrån  som  för  deras  beredande  från  början  till 
slut.  Han  måste  till  allt  detta  ega  ett  tredubbelt  kapital,  ett  orörligt, 
nedlagt  i  hus  och  verktyg,  samt  tvenne  rörliga,  nemligen  ett  i  ar- 
betslöner, råvaror  och  varor  under  arbete,  samt  ett  i  färdiga  varor, 
antingen  nu  dessa  lågo  i  magasinet  eller  representerades  af  fordrin- 
gar för  på  kredit  försåld  tillverkning.  I  följd  deraf  kunde  alla  dessa 
små  mästare  utan  något  egentligt  kapital  aldrig  annat  åstadkomma, 
än  kladderi  och  trakasseri  för  de  stora ,  väl  inrättade  fabrikerna , 
samt  undergång  för  sig  sjelfva  och  dåliga  varor  för  allmänheten. 
Fabrikernas  betryck  var  nu  också  sådant,  att  en  mängd  både  tyska 
och  svenska  arbetare  hade  måst  afskedas ,  och  det  fanns  ingen  annan 
hjelp,  än  att  ytterst  sparsamt  utdela  privilegier  endast  till  dem, 
som  voro  af  känd  förmögenhet,  så  mycket  heldre,  "som  endast  en 
oförståndig  ärelystnad  och  ett  osundt  begrepp  om  egen  välfärd  ma- 
nade arbetare  utan  kapital  att  blifva  sina  egna" ').  Kegeringen ,  ut- 
ledsen  på  de  ständiga  klagomålen  och  föga  hugad  att  villfara  de 
stegrade  fordringarne  på  skydd  och  hjelp,  af  böjde  slutligen  dem 
båda  genom  den  förklaring,  att  contoiret  borde  tillhålla  fabrikan- 
terna att  göra  lika  goda  varor  som  i  England  och  Frankrike,  så 
skulle  de  nog  få  afsättning -). 

En  annan  fråga  åter  var  den  om  fabrikstillverkningarnes  qvalitet , 
och  man  utgick  dervid  till  en  del  från  nödvändigheten  att  äfven  i 
någon  mån  se  till  godo  allmänhetens  bästa.  Commerce-Collegium 
förklarade  sig  alltid  hafva  ansett  en  noggrann  uppsigt  öfver  fabriksva- 
rornas godhet  naturligen  tillhöra  en  sund  hushållsplan,  och  att  dertill 
fordrades  riktiga  embetsreglementen ,  deri  noga  bestämdes  huru  hvarje 
vara  borde  förhålla  sig  i  anseende  till  halt,  vigt,  finhet,  bredd,  längd, 
beredning  och  dylikt.  Det  hade  fördenskull  begärt  förslag  till  sådana 
reglementen  af  hallrätterna  och  fabrikanterna  sjelfva,  men  dervid  stött 
på  ett  oväntadt  motstånd  af  dessa  senare,  som,  i  okunnighet  om  sitt 
verkliga  bästa,  förklarade  allt  dylikt  endast  röra  deras  enskilda  hus- 


1)  M.-C:s   skrifvelser  12  December  1753,    17  Juli  1754,  30  April  1755  m.  fl. 
E.  A. 

2)  EådsProt.  29  Maj  1755.    R.  A. 


125 

hållning.  Denna  protest  fick  dock  ej  gälla.  På  begäran  erhöll  Col- 
legiuin  befallning  att  låta  författa  dylika  reglementen,  och  i  följd 
deraf  sammanträdde  för  detta  ändamål  komiterade  af  hallrätten  samt 
af  ylle-  och  sidenfabrikanterna  med.  manufaktur-contoirets  kommis- 
sarier och  en  ledamot  af  Collegium  för  att  utarbeta  förslag  dertill. 
Ständerna  år  1751  erkände  att  klagomålen  öfver  fabrikstillverknin- 
garnes dyrhet  och  mindre  goda  qvalitet  varit  i  ej  ringa  grad  berät- 
tigade, och  befallte  således  komitén  påskynda  sina  arbeten,  på  det 
reglementena  snart  måtte  kunna  utfärdas.  Verkan  deraf  blef  äfven 
snart  derefter  synlig  i  flerfaldiga  författningar  i  denna  syftning,  såsom 
"reglemente  för  stoffväfverierna  1751",  "ordning  för  idkare  och  arbetare 
vid  siden-  och  halfsidentillverkningarne"  6  Juni  1753;  för  "kattuns- 
tryckare" och  för  "flanellstryckeriet"  15  Augusti  1753,  o.  s.  v.  För  att 
genomdrifva  denna  ordning  var  naturligen  husväfnaden  ett  stort  hin- 
der, och  den  förklarades  äfven  farligare  än  sjelfva  lurendrägerierna. 
Man  ville  dock  tillsvidare  ej  göra  något  för  att  hindra  dess  tillväxt, 
ehuruväl  ständerna  till  hälften  instämde  i  Collegii  försäkran,  att 
landtmannens  påstådda  naturliga  rätt  att  förädla  sina  varor  i  ett 
borgerligt  samhälle  ej  kunde  ega  någon  grund. 

Ehuru  således  alla  de  gamla  svårigheterna  väsen dtligen  qvar- 
stodo,  tyckes  likväl  i  början  af  1750-talet  en  kort  period  af  trefnad 
för  väfverifabrikerna  hafva  inträdt.  Afsättningen  gick  bättre,  under- 
lättad i  främsta  rummet  af  den  stigande  vexelkurseu ,  som  försvårade 
införseln.  Manufaktur- Contoiret  fann  dock  orsaken  vara  dels  han- 
delsregleringen, dels  äfven  öfverhetens  nådiga  föredöme.  Det  kung- 
liga dödsfallet  och  kungssorgen,  samt  den  snart  derpå  följande  krö- 
ningen förorsakade  äfven  en  ökad  efterfrågan,  och  då  förbuden  och 
varningarne  mot  oloflig  införsel  vid  dessa  tillfällen  åter  upprepades, 
samt  Adolf  Fredrik  dessutom,  för  att  genast  visa  sina  sj^mpathier 
för  den  svenska  industrien,  förklarade  sig  skola  med  särskild  nåd 
anse  dem,  som  vid  kröningen  buro  svenska  tyger,  och  att  han  sjelf 
ville  bära  sådana,  måste  manufakturerna  af  allt  detta  röna  en  för- 
delaktig inverkan.  Contoiret  förklarade  sig  äfven  hafva  fogat  an- 
stalt, att  vid  detta  högtidliga  tillfälle  ett  tillräckligt  förråd  fina 
och  vackra  tyger  skulle  finnas  att  tillgå.  Trots  denna  försäkran  be- 
fanns likväl  förrådet  inskränka  sig  till  430  stycken  fina  kläden ,  hvar- 
dera  till  fyra  klädningar,  samt  51,000  alnar  siden,  sammet,  och  dy- 
likt *)•    Denna  tillgång   motsvarade  ej   på   långt  när  behofvet,  och 


1)  M.-C:s  skri^else  4  Maj  1751. 


126 

följden   bl  ef  naturligen  ytterligare  klagomål  öfver  såväl  bristen  som 
dyrheten  och    stegradt  missnöje  med  införselförbuden. 

Ständerna  funno  likväl  i  denna  fabrikernas  tillfälliga  blomstring 
en  rik  källa  till  glädje  och  förtröstan.  Industriens  framsteg  hade 
fulleligen  öfvertygat  dem,  "att  genom  fasta  och  oföränderliga  beslut, 
samt  försigtiga  anstalter  oftast  de  svårigheter  öfvervinnas,  som  i 
början  tyckas  omöjliggöra  framgången  ^).  Sålunda  hade  de  nu  funnit 
ej  endast  många  vackra  verkstäder  och  väl  inrättade  fabriker  drifvas 
med  eget  förlag  utan  offentligt  understöd,  utan  hade  äfven  tillverk- 
ningsvärdet vid  fabrikerna  stigit  från  1  Juli  1746  till  1750  års  slut  till 
nära  11  millioner  daler  smt,  deri  dock  icke  inräknade  sockerbrukens 
och  tobaksfabrikernas  produkter,  som  stego  till  i  det  närmaste  lika 
stor  summa.  Den  nationella  vinsten,  sedan  y^  blifvit  afräknad  för 
utländska  råämnen,  gjorde  således  öfver  8  millioner.  Om  någon 
skulle  vilja  invända,  att  salupriset  å  de  inhemska  tillverkningarne 
var  högre  än  det,  hvartill  dylika  kunnat  köpas  utifrån,  så  kunde 
man  gerna,  menade  manufaktur-contoiret,  afdraga  till  och  med  Yg 
af  tillverkningsvärdet  och  ändock  erhålla  en  ren  vinst,  som  betydligt 
öfversteg  hela  beloppet  af  manufakturfonden  under  samma  tid  Denna 
hade  nemligen  stigit  till  endast  något  öfver  en  million,  en  obetyd- 
lighet i  jemförelse  med  dess  resultat  och  visserligen  äfven  otillräck- 
lig för  de  många  behofven^).  Många  eftertänkligheter  funnos  dock 
ännu  så  vid  förvaltningen  som  sjelfva  organisationen  af  industrien, 
och  det  var  d erfor  nödigt,  att  fortgå  med  de  försigtiga  anstalterna. 
Främst  befanns  angeläget,  att  söka  realisera  de  i  hallarne  liggande 
pantsatta  varorna  och  för  framtiden  finna  något  tjenligare  sätt  att 
befordra  af  sättningen.  Vid  förra  riksdagen  hade  väl  contoiret  emot- 
tagit  sträng  befallning  att  genom  alla  tänkbara  utvägar  söka  för- 
yttra godset,  men  likväl  endast  lyckats  försälja  till  1751  års  bör- 
jan för  5  Va  tunnor  guld ,  under  det  att  bankoskulden  för  dessa  slags 
lån  uppgick  till  nära  20  tunnor  guld.  Bankodeputationen  yttrade 
öfver  detta  förhållande  mycket  bekymmer,  och  förklarade  sig  miss- 
tänka att  bankens  säkerhet  i  panterna  vore  nästan  ingen,  emedan 
troligen  endast  de  odugliga  varorna  lågo  qvar^).  Denna  misstanke 
befanns  äfven  vid  närmare  undersökning  fullkomligt  grundad,  då  af 
tillsatta   synemän  de  i  hallmagasinerna  liggande  varorna  förklarades 


1)  1754  års  riksdagsbeslut  §  XH. 

2)  M.  C:s  ber.  2  September  1751.    E.  H.  A. 

3)  Banko-Dep:s  extr.  prot.  till  S.  U.  19  December  1751.   R.  A.  H. 


127 

vara  alltför  högt  värderade,  illa  konditionerade ,  trådslitna  och  odug- 
liga O-  Banken  begärde  derför  dels  säkerhet  för  sina  förskott,  dels 
äfven  en  bestämd  amortering  deraf.  Då  likväl  manufakturfonden 
redan  var  öfverassignerad  till  fyllande  af  flerfaldiga  behof,  kunde  ej 
någon  fond  för  detta  ändamål  anslås.  Derimot  erhöll  manufaktur- 
contoiret  stränga  och  förnyade  befallningar  att  utan  uppskof  försälja 
varorna,  samt  att  indrifva  förskotterna,  på  det  banken  åtminstone 
måtte  få  sin  ränta ^).  Contoiret  åter  försäkrade,  att  detta  ej  lät  sig 
göra  utan  fabrikernas  ruin,  och  begärde  ny  undsättning  af  banken, 
eller  åtminstone  nedsättning  i  beräkningen  af  de  obetalda  räntorna  till 
4  procent  eller  likhet  med  den,  som  erlades  för  belånadt  jern.  Slut- 
ligen medgafs  en  nedsättning  till  5  procent,  mot  vilkor,  att  intill 
nästa  riksdag  kapital  och  intresse  skulle  amorteras  rned  6  tunnor 
guld ,  hvilket  äfven  af  Sekreta  Utskottet  godkändes ,  "så  vidt  nemligen 
det  läte  sig  göra  utan  allt  för  stor  anstöt  för  manufakturerna,  h vil- 
kas trefnad  alltid  borde  anses  i  främsta  rummet"^).  Derimot  skulle 
ovilkorligen  pantsättningsrätten  upphöra,  emedan  den  nu  mera  be- 
funnits alltför  skadlig  "och  det  vore  nödigt  draga  fabrikanterna  in  i 
köpmannakrediten".  Olj^ckligtvis  fanns  knapt  någon  sådan  kredit. 
Debetsedlarne  hade  ej  kunnat  cirkulera  i  rörelsen  såsom  mynt,  och 
fabrikanten  förmådde  ej  sälja  på  kredit,  om  han  ej  genast  kunde  för 
sin  fordran  erhålla  penningar  till  arbetslöner  och  nytt  förlag.  Manu- 
faktur-Contoiret  föreslog  då,  för  att  komma  ur  denna  svårighet,  att 
pantsättningarne  skulle  få  fortfara,  men  ej  af  varor,  utan  af  de  hand- 
landes till  fabrikanterna  för  köpta  inhemska  varor  utställda  reverser, 
samt  att  en  viss  summa  måtte  för  detta  ändamål  anvisas  på  banken. 
Detta  förslag  mottogs  med  lifligaste  bifall  och  rekommenderades  kraf- 
tigt till  ständerna')  hvilka  visserligen  erkände  dess  förträfflighet, 
men  likväl  tvekade  om  lämpligheten  att  ytterligare  öka  skulden  till 
banken. 

Något  måste  dock  göras  för  att  upprätthålla  fabrikerna  genom 
att  befrämja  afsättningen  af  deras  produkter.  Såsom  vanligt  måste 
man  dervid  tänka  på  medel  att  öka  manufakturfonden,  utan  hvil- 
ken  "hela  verket  skulle  störta".  Ehuru  fabrikanterna  sjelfva  hade 
besvärat  sig,  att  afgifterna  till  fonden,  jemte  magasins-  och  konsum- 


1)  R.  St:s  bref  4  Juni  1752.    E.  A. 

2)  S.  H.  och  M.  Dep:s  15  Maj  1752.   R.  H.  A.,  samt  R.  St:s  ofvananf.  bref. 

3)  S.  U:s  prot.  utdr.  23  Maj  1752.    R.  H.  A. 

4)  S.  H.  och  M.  Dep:s  bet.  2  Juni  1752.    R.  H.  A. 


128 

tionsafgifter  och  flera  andra  dylika,  endast  tjenade  att  öka  den  öfver- 
klagade  dyrheten,  och  således  helst  borde  npphäfvas,  så  skulle  likväl 
nu  en  ny  taxa  utfärdas ,  och  dervid  med  afgift  beläggas  äfven  sådana 
exportartiklar,  som  särdeles  bidrogo  till  våra  skogars  förödande,  så- 
som t.  ex.  kalk.  Det  gamla  systemet  af  förskott  och  lån  till  an- 
läggningskostnadens lättande  skulle  dock  nu  fullständigt  öfvergifvas, 
dels  emedan  det  befanns  alltför  kostsamt,  dels  äfven  gaf  anledning 
till  åtskilliga  godtyckligheter  och  mycken  mannamån.  Fonden  skulle 
nu  användas  till  tillverknings-  och  exportpremier,  samt  andra  be- 
stämda ändamål ,  hvarom  contoiret  erhöll  noggranna  föreskrifter.  Der- 
näst  blef  frågan,  att  söka  förekomma  de  alltjemt  fortfarande  luren- 
drägerierna.  Konungen  sjelf  fann  nödigt  att  i  detta  afseende  kraf- 
tigt ingripa,  och  i  ett  diktamen  till  Rådsprotokollet')  förklarade  han 
derför,  det  han  ej  kunde  vidare  tåla  ett  mot  kronans  rätt  och  rikets 
välfärd  så  stridande  missbruk.  Ty  det  var  uppenbart,  att  lurendrä- 
gerier  på  det  mest  oförskämda  sätt  föröfvades,  och  att  dorigenom 
manufakturerna  undertrycktes,  yppighet  och  öfverflöd  befordrades, 
undervigten  blef  svårare  och  vexelkursen  stegrades,  samt  kronan 
beröfvades  en  rättmätig  inkomst.  Manufaktur- Contoiret  vände  sig 
emot  de  nu  åter  medgifna  auktionerna  på  konfiskerade  varor,  ej 
emedan  värdet  af  dylika  var  betydligt,  utan  emedan  en  mängd 
hemligen  i  riket  inpraktiserade  varor  begagnades  under  sken  af  att 
vara  på  dylika  auktioner  försålda^).  Att  behofvet  till  största  delen 
fylldes  genom  olofliga  varor,  ansåg  det  äfven  genom  en  enkel  beräk- 
ning lätt  att  finna,  ty  hela  väfverifabrikern as  tillverkning  steg  ej  till 
så  många  daler  smt  årligen,  som  antalet  innevånare  i  riket,  och  det 
måste  dock  vara  uppenbart,  att  hvar  och  en  använde  mera  än  en 
daler  för  sin  klädsel  ^).  Följden  blef,  efter  åtskilliga  jemkningar,  ett 
beslut  att  alla  konfiskerade  varor  skulle  föras  under  offentlig  kontroll 
till  utländsk  ort  och  der  försäljas,  samt  en  ny  förordning,  enligt 
hvilken  hvarje  ertappad  lurendrägare  skulle  redan  första  resan  stånda 
dubbel  tjufsrätt,  vid  bristande  tillgång  till  böter  slita  spö,  och  i 
alla  händelser  hållas  till  ett  ^eller  flere  års  arbete  på  fästning  '*). 

En   ytterligare  anledning  till  omsorgen  för  fabrikerna  och  ovil- 
jan mot  lurendrägerierna ,  var  nu  åter  den  svåra  och  ruinerande  un- 


1)  28  Maj  1751.    E.  A. 

2)  M.-C:s  skrifvelse  15  Nov.  1750.    R.  A. 

3)  M.-C:s  ber.  2  September  1751. 

4)  Förord.  6  December  1753. 


129 

dervigten.  För  åren  1745 — 1748  beräknades  den  till  23  Va  tunnor 
guld,  och  härrörde  sig  till  största  delen  från  vår  egen  ringa  före- 
tagsamhet och  hushållning.  Ty,  sade  Commerce-Collegium '),  om 
allt  det,  som  blifvit  importeradt,  emedan  det  här  ej  kunnat  frambrin- 
gas, tillsammanräknades  för  de  4  åren  utgjorde  det  blott  ett  värde 
af  104  tunnor  guld,  då  derimot  sådant,  som  i  riket  kunnat  och  bort 
frambringas,  men  ändock  importerats,  utgjorde  232  tunnor  guld,  såle- 
des ej  mindre  än  58  tunnor  guld  årligen,  hvaraf  åter  kunde  slutas 
huru  stor  landets  rikedom  nu  skulle  vara,  om  blott  vår  hushållning 
varit  bättre  anlagd.  Bland  de  varor,  som  tjmgde  handelsvågen,  och 
som  åtminstone  till  en  del  borde  här  frambringas,  voro,  utom  span- 
mål,  äfven  råvaror  för  fabrikerna,  hvaraf  under  angifna  år  i  medel- 
tal hade  införts  för  18%  tunnor  guld.  Den  naturliga  slutsatsen 
deraf  var,  att  en  af  hushållningens  förnämsta  angelägenheter  måste 
blifva  att  söka  reformera  denna  felaktighet  och  för  detta  ändamål 
använda  kraftiga  medel. 

Den  mest  tyngande  af  dessa  råvaror  var  ännu  ull,  och  det  var 
dessutom  nu  så  mycket  mera  nödvändigt  att  söka  undvika  beroendet 
af  utlandet  för  denna  vara,  som  många  länder  hade,  för  att  gynna  egna 
yllefabriker,  dels  förbjudit  den  till  utförsel,  dels  belastat  den  med 
mycket  dryga  exporttullar.  Eedan  temligen  länge  hade  man  äfven 
med  ifver  arbetat  att  befrämja  produktionen  af  fin  ull  inom  landet. 
Ahlström  införde  tidigt  Engelska,  Spanska  och  Eiderstädtska  får, 
och  bland  vilkoren  för  kungsgården  Höjentorps  upplåtande  till  ho- 
nom var  äfven  att  derstädes  inrätta  ett  större  schäferi.  För  detta 
schäferis  räkning  införskrefs  utländska  herdar  eller  "schäffrar"  att 
undervisa  allmogen  i  den  rationella  fårskötseln,  och  1734  års  stän- 
derpeviljade  anslag  för  underhåll  af  lärlingar  derstädes,  äfvensom 
premier  för  införande  af  ädlare  utländska  fårslag.  Följande  riksdag 
stadfästade  premierna  och  förordnade,  att  de  utlärda  eleverna  skulle 
såsom  "provinsial  schäffrar"  fördelas  i  länen  med  hvar  sitt  distrikt 
och  såsom  lön  njuta  hvar  sitt  hemman  och  200  d.  smt,  mot  skyldig- 
het, bland  annat,  att  underhålla  mindre  mönsterschäferier  af  40— 50 
får.  Öfveruppseendet  öfver  det  hela  lemnades  åt  Ahlström,  som 
från  denna  tid  med  stegrad  ifver  genom  tal  och  skrifter  verkade  för 
det  goda  ändamålet.  Hos  allmogen  stötte  dock  införandet  af  de 
ömtåliga  finulliga  fåren  på  mycket  motstånd,  och  man  beslöt  der- 
för   1741    att    söka  undanrödja  detta   genom   anslag  af  premier  för 


1)  Ber.  om  H.  B.  27  December  1751.    E.  H.  A. 


130 

uppfödande  af  får  af  Engelsk  och  Spansk  race.  För  att  äfven  ytter- 
ligare sprida  sådana  i  landet  bestämdes,  att  vid  utarrenderande  af 
kungsgårdar  alltid  borde  stipuleras  såsom  vilkor  underhåll  af  schäfe- 
rier.  Genom  allt  detta  hade  man  1746  kommit  så  långt  att  i  riket 
funnos  öfver  28,000  spanska  och  engelska  får  samt  schäffrar  i  16  län , 
hvilka  gjorde  resor  och  inspekterade  anläggningarna,  utdelade  pre- 
miesedlar, samt  meddelade  råd  och  undervisning;  kostnaden  för  det 
allmänna  steg  äfven  i  proportion,  så  att  åren  1746 — 50  af  manu- 
fakturfonden utbetalades  för  schäferiernas  behof  214,000  daler  krat, 
deraf  till  premier  åt  allmogen  öfver  75,000  daler  samma  mynt.  Det 
ändamål  man  förnämligast  åsyftade,  nemligen  fabrikernas  förseende 
med  svensk  fin  ull,  hade  likväl  ej  vunnits,  ty  allmogen  föredrog 
att  sjelf  spinna  och  väfva  sin  ull.  För  att  undanrödja  detta  miss- 
förhållande upphäfdes  premierna  för  får  och  ersattes  af  sådana  för  ull 
till  25  procent  af  värdet,  nemligen  då  ullen  såldes  till  någon  fabri- 
kant ,  och  blifvit  af  hallrätt  undersökt  och  värderad.  Då  ej  heller 
detta  ville  hjelpa,  emedan  bönderna  klagade  sig  blifva  missbjudna 
och  trakasserade  af  fabrikanterna,  så  stadgades,  att  hallrätterna  skulle 
köpa  ullen  för  manufakturfondens  medel  enligt  af  edsvurne  män  åsätt 
värde ,  och  derefter  hålla  den  fabrikanterna  tillhanda  ^). 

Dernäst  kom  äfven  det  gamla  bekymret  för  spinneriernas  upp- 
komst. Sedan  man  funnit,  berättade  manufaktur-contoiret,  att  be- 
slutet vid  1741  års  riksdag,  det  från  hvarje  socken  ett  visst  antal 
qvinnor  skulle  insändas  till  städerna  för  att  lära  spånadskonsten , 
endast  hade  tjenat  att  göra  spinnerinäringen  förhatlig  och  ökat  rädd- 
hågan för  tvång,  hade  man  derefter  försökt  att  skicka  spinnmästa- 
rinnor  till  landsorterna,  men  äfven  detta  utan  framgång,  emedan 
vinsten  af  konsten  icke  befunnits  vara  en  tillräcklig  uppmuntran. 
De  under  åren  1744  och  1745  kring  Mälaren  upprättade  många 
spinnskolor  hotade  äfven  nu  att  blifva  öde,  emedan  de  dervid  syssel- 
satta öfvergåfvo  den  "lönlösa  och  osnygga  handteringen,  så  mycket 
snarare,  som  endast  hunger  och  nakenhet  vunnos  derpå".  Som  så- 
ledes det  visat  sig,  att  dels  afsmaken  för  spånadsnäringen,  emedan 
den  betraktades  såsom  straff  och  nesa,  dels  ovanan  och  okunnigheten, 
dels  äfven  den  ringa  vinsten  afskräckte  folket,  så  ålåg  det  politien, 
att  söka  fylla  behofvet  af  åtminstone  groft  och  medelfint  garn. 
Dertill   vore  äfven  2—3000  personer  tillräckliga  och  två  tredjedelar 

1)  Jfr  Ahlströms  ber.  till  1746  års  riksdag,  bland  S.  H.  och  M.  Dep:s  handl. 
M.-C:s  ber.  2  September  1751.  R.  H.  A.  Sefströms  Handelsbibliothek  IV.  pag.  52. 
Förord.  30  April  1751. 


131 

af  detta  antal  kunde  utan  svårighet  erhållas  i  Stockholm  om  löst  folk 
och  lättingar,  samt  krögare  och  mångelskor  användes  dertill.  Den 
finare  spånaden  derimot  skulle  uppmuntras  genom  förskott  och  pre- 
mier af  manufakturfonden.  Detta  hade  visserligen  skett  redan  förut , 
ända  sedan  1745,  men  endast  i  ringa  mån  och  med  derimot  svarande 
framgång,  hvarför  man  nu  borde  börja  dermed  med  mera  både  kraft 
och  system,  och  spinnerierna  fördelas  efter  orternas  beskaffenhet,  så 
att  i  hvarje  län  endast  fanns  ett  slags  spanad.  Sålunda  fick  t.  ex.  i 
Dalarne  endast  spinnas  bomull,  "emedan  bristen  på  andra  näringsme- 
del gör  folket  nöjdt  med  den  ringa  vinsten  deraf",  i  Norrland,  Fin- 
land, södra  delen  af  Elfsborgs  län,  norra  delen  af  Halland  m.  fl.  en- 
dast linne- ,  och  på  andra  orter  endast  kamullsg^n.  Contoiret  under- 
stödde förläggarena  med  hushyror,  ved,  ljus,  verktj^g  och  aflöning  till 
spinnmästarinnorna,  betalte  premier  för  linnespånad,  samt  belönade 
utmärkt  flit  med  medaljer,  silfverskedar  och  annat.  Genom  denna 
ifver  och  omsorg  steg  antalet  af  genom  contoiret  anlagda  och  under- 
hållna* spinnskolor  snart  betydligt,  så  att  redan  år  1753  funnos  59 
stycken  '),  och  man  kunde  hoppas  att  de  största  svårigheterna  nu  voro 
öfvervunna  och  fabrikanten  skulle  finna  bättre  sin  räkning  att  låta 
spinna  inom  landet,  än  att  utifrån  köpa  dyrt  och  dåligt  garn. 

Flera  olika  slags  "plantager"  af  råämnen  för  fabrikernas  behof 
hade  äfven  redan  börjat  taga  fart  i  riket  och  borde  genom  premier 
befrämjas.  Sålunda  hade  lin  börjat  flerestädes  odlas  med  hjelp  af 
manufaktur-contoiret,  som  inskrifvit  och  fördelat  tjenligt  frö.  Af 
Fransyska  kardborrar  funnos  flera  planta  ger,  särdeles  på  Öland  och 
vid  Kalmar,  äfvensom  af  flera  sorter  färggräs.  För  att  gynna  ut- 
bredandet af  sådana  plantager,  "särdeles  i  södern ,  der  en  bättre  jord- 
mån och  en  blidare  himmel  försäkrade  deras  framgång  och  lofvade 
en  ansenlig  besparing  i  rikets  utgifter",  borde  stadsjord  lemnas  åt  de 
personer,  som  ville  anlägga  och  underhålla  dem.  Dessutom  fast- 
ställdes nu  vissa  ganska  betydliga  premier,  såsom  10  daler  smt  för 
skålpundet  upphaspladt  svenskt  silke,  20  procent  för  inrikes,  rätt 
sorterad  och  målen  kräpp,  20  procent  för  weide  eller  blått  färggräs, 
15  procent  för  wau  eller  gult  dylikt,  allt  af  försäljningssumman, 
4  daler  kmt  för  1000  kardborrar,  likväl  alltid  med  vilkor  att  varorna 
såldes  till  svenska  industriidkare,  samt  blefvo  af  hallrätt  besigtigade 
och   värderade^).     Tobaksplanteringarna   derimot  hade  redan  så  till- 


1)  M.-C:s  skrif.  17  Februari  1753.    E.  A. 

2)  M.-C:s  kung.  1  December  1753. 


132 

tagit,  att  man  nästan  började  frukta,  det  de  alltför  mycket  inkräk 
tade  på  det  vanliga  landtbruket.  I  södra  Sverige  fanns  knapt  någon 
ort  der  ej  sådana  plantager  voro  anlagda  och  vid  Norrköping  allena 
voro  öfver  80  tunnland  odlade  med  tobak.  Genom  att  dels  förbjuda, 
dels  med  höga  afgifter  belägga  införseln  af  utländsk  tobak,  dels  äf- 
ven  genom  att  ålägga  tobaksspinnerierna  att  uppköpa  inhemsk  rå- 
vara hade  denna  plantering  blifvit  så  högt  uppdrifven.  En  och  annan 
hade  likväl  vågat  betvifla  nyttan  för  riket  af  dessa  planteringar  och 
sökt  bevisa  att  de  kostade  långt  mera  än  de  gåfvo.  Så  t.  ex.  var  den 
ofta  gjorda  beräkningen ,  att  landet  genom  tobaksplanteringarne  bespa- 
rades en  utgift  af  20  tunnor  guld,  ett  svårt  misstag,  ty  om  de  6000 
tunnland,  som  erfordrades  för  att  fylla  rikets  behof  af  tobak ,  besåddes 
med  säd,  så  skulle  de  gifva  mer  än  dubbel  behållning.  Det  var  så- 
ledes långt  mera  skäl  att  köpa  tobak  utifrån  för  t.  ex.  750,000  daler 
smt,  än  spanmål  för  1  million.  Först  när  landet  genom  flit  och 
idkesamt  åkerbruk  vore  tillräckligt  försedt  med  föda  för  djur  och 
menniskor  och  öfverflödade  af  allehanda  nyttiga  plantager,  vore  det 
tid  att  äfven  plantera  tobak,  så  framt  ej  denna  vara  kunde  med 
mera  fördel  tagas  utifrån  i  utbyte  mot  andra  produkter.  Dessutom 
var  det  omöjligt  och  onaturligt  att  utestänga  den  virginiska  tobaken , 
emedan  den  var  mycket  bättre  än  den  svenska,  och  i  allmänhet 
aldrig  så  goda  patrioter  kunde  erhållas,  att  de  föredrogo  en  sämre 
vara  af  det  enda  skäl ,  att  den  var  inhemsk  *).  Sådana  åsigter  om 
produktionens  och  bytets  natur  voro  dock  ännu  alltför  nya  för  att 
vinna  något  afseende,  och  betraktades  endast  såsom  opatriotiska  an- 
fall mot  systemet.  Man  erkände  väl ,  att  planteringen  af  tobak  borde 
inskränkas,  men  likväl  endast  på  landsbygden,  emedan  den  dels 
var  af  naturen  tydligen  en  stadsnäring  och  hotade  att  alltför  mycket 
inkräkta  på  bondenäringen,  som  var  spanmålsodling,  dels  äfven  eme- 
dan bönderna  började  företaga  sig  att  genom  spinnerier  sjelfva  för- 
ädla råvaran  och  sålunda  taga  förtjensten  från  småstäderna,  der  så 
mycket  sysslolöst  folk  fanns.  Då  nu  föregående  uppmaningar  i  detta 
afseende  icke  gjort  någon  verkan,  så  borde  plantering  af  tobak  på 
landet  förbjudas  och  hänvisas  uteslutande  till  städerna^). 

Slutligen  borde  man  äfven,  förklarade  Commerce-Collegium,  med 
all  kraft  arbeta  på  fabrikernas  vidare  tillväxt  och  förkofran,  på  det 
de  måtte  kunna  bidraga  att  öka  våra  exportartiklar.     Ty  icke  kunde 


1)  Jfr  t.  ex.  Tankar  om  tobaksplanteringars  nytta  och  skada  af  v.  B.  1748. 

2)  M.-C:s  ber.  2  September  1751.    E.  H.  A. 


133 

de  anses  hafva  förr  uppfyllt  sitt  ändamål,  än  de  genom  export  åter- 
skaffade i  riket  åtminstone  ett  så  stort  kapital,  som  nu  utgick  för 
råämnen,  samt  gåfvo  landet  tillfälle  att  rikta  sig  genom  försäljning 
af  sådana  varor,  på  hvilka  det  förr  köpt  sig  utfattigt.  Sedan  förra 
riksdagen  hade  utförts  manufakturvaror,  såsom  linne-  och  hamptyger, 
buldan  och  tågvirke,  till  ett  värde  af  119,413  daler  smt,  medelst 
exportpremier  af  24,330  daler  smt,  h varpå  riket  sålunda,  sedan  en 
tredjedel  af  försäljningspriset  blifvit  afdraget  för  råvarorna,  förtjenat 
åtminstone  något  öfver  65,000  daler  smt  ')•  Huru  obetydlig  än  denna 
början  var,  måste  den  likväl  anses  mycket  uppmuntrande  att  söka 
vidare  utveckla  denna  utförsel.  Dertill  fordrades  likväl  ej  endast  att 
tillverka  mycket,  utan,  hvad  svårare  var,  att  kunna  hålla  marknad 
med  de  utländske,  hvilka  genom  tillgång  på  rudimaterier,  billiga 
arbetslöner  och  produktionspriser,  större  kapital  och  förmåga  att  gifva 
kredit,  samt  långvariga  handelsförbindelser  med  andra  länder  lågo 
så  vida  öfver  oss,  att  alla  dessa  fördelar  icke  uppvägdes  af  export- 
premier. För  detta  ändamål  måste  manufakturerna  så  skyddas,  att  de 
måtte  kunna  utveckla  sin  tillverkning,  och  detta  under  en  så  tilläm- 
pad ordning  och  uppgift ,  att  de  blefvo  för  idkarena  en  lika  gifvande 
näring,  som  någon  annan.  Hvad  med  en  sådan  ordning  förstods, 
hade  af  Collegium  redan  flerestädes  blifvit  anfördt,  nemligen  inskrän- 
kande af  husväfnaden  till  afsalu,  af  det  öfverflödande  mästerblifvandet 
och  af  utdelandet  af  privilegier  för  nya  verk,  samt  allt  annat  klad- 
dande. "Ty  äfven  om  meningen  med  manufakturerna  endast  varit,  att 
vi  skulle  kunna  kläda  oss  af  egna  tillverkningar,  hvilken  inskränkta 
åsigt  ännu  hystes  af  mången,  så  hade  ändock  en  sådan  allmän  till- 
verkningsfrihet varit  skadlig,  emedan  en  näring  utan  ordning  ej  kunde 
gifva  säkerhet  åt  sina  idkare".  Ännu  ömtåligare  var  det  dock  med 
denna  allmänna  frihet,  när  derigenom  tillintetgjordes  manufakturer- 
nas högre  ändamål,  att  genom  export  indraga  kapital  i  riket,  eme- 
dan detta  kunde  ske  endast  genom  större  och  stadgade  fabriker^). 


1)  Uppgiften  ur  M.-C:s  ber.  2  September  1751. 

2)  Commerce-Coll.  ber.  om  handelsbal.  27  December  1751.     C.  C.  A. 


134 


Fjerde  Kapitlet. 

1755—1762. 

De  år  ständerna  sedan  1739  med  så  mycken  kärleksfull  omsorg 
egnat  åt  industriens  utveckling  hade  ej  gått  fruktlöst  förbi  för  fol- 
kets ekonomiska  uppfostran.  Den  hittills  så  föga  beaktade  frågan 
om  "medlen  att  göra  landet  rikt  genom  ett  väl  grundadt  hushålls- 
system" började  snart  tilldraga  sig  en  allt  allmännare  uppmärksam- 
het, och  den  växande  spekulationen  öfver  alla  slags  ekonomiska  ange- 
lägenheter bidrog  nödvändigt  att  reda  begreppen,  och  sålunda  gifva 
lif  åt  åsigter,  som  i  ej  ringa  mån  sti-idde  mot  de  hittils  såsom  axi- 
omer  antagna  grundregler  för  den  allmänna  hushållningen.  Då,  så- 
som vi  hafva  sett,  redan  vid  1747  och  1751  årens  riksdagar  åtskil- 
liga förslag  framträdde,  i  afsigt  att  lindra  industriens  betryck  ge- 
nom att  inskränka  och  ordna  de  inhemska  fabrikernas  konkurrens, 
stötte  också  dessa  prohibitiva  förslag  på  bestämdt  motstånd,  ej  endast 
hos  ständerna,  utan  ännu  mera  hos  allmänheten,  hvilken,  sedan  den 
länge  med  uppmärksamhet  följt,  snart  lifligt  deltog  i  striderna  om 
näringsfriheten.  Under  det  att  sålunda  en  Nordenkrantz ,  Berch, 
och  särdeles  manufaktur- commissarien  Salander  alltmera  betonade 
lagstiftningens  skyldighet  att  ordna  de  industriella  förhållandena  för 
att  förekomma  allt  kladdande,  och  utgående  från  denna  grundsats 
föreslogo  allt  flera  inskränkningar  i  den  arbetsfrihet ,  fabrikerna  hit- 
tills fått  åtnjuta,  samt  slutligen  öppet  fordrade,  att  tillverkningen 
skulle  noga  begränsas  efter  behofvet  och  sålunda  äfven  på  fabriks- 
industrien tillämpas  den  hittils  för  skråsystemet  gällande  principen, 
bestriddes  å  andra  sidan  alltmera  klart  och  vältaligt  dessa  fordringar, 
och  friheten  ställdes  fram  såsom  industriens  enda  räddning,  en  fri- 
het som  dock  ej  var  oförenlig  med ,  utan  tvärtom  födde  en  naturlig , 
god  ordning.  Från  slutet  af  1740-talet  började  sålunda  en  växande 
ström  af  ströskrifter  att  sysselsätta  sig  med  problemet  om  arbets- 
frihetens  inflytande  på  industrien ,  och  ehuru  den  liberalare  riktningen 
ännu  endast  förmådde  föga  inverka  på  de  faktiska  förhållandena,  er- 


135 

höll  den  dock  ett  allt  större  anseende  inom  landet ,  så  mycket  heldre 
som  forskningen  snart  sträcktes  vidare  och  icke  utan  framgång  sökte 
vinna  kunskap  om  de  naturliga  lagarne  för  samhällets  hela  ekono- 
miska organisation  och  utveckling.  Emot  denna  forskning  och  deraf 
följande  fordran  på  större  frihet  uppträdde  alltmera  förgrymmade  de 
gamle  kämparne,  i  början  hånande  de  nymodiga  theorierna  och  ung- 
domens öfvermod,  samt  anklagande  den  för  nyhetsmakeri  och  brist 
på  patriotism,  och  slutligen  att  stå  i  sold  hos  utländingen,  hvilken 
genom  allehanda  skändliga  medel  sökte  qvarhålla  landet  i  dess  eko- 
nomiska träldom.  Steg  för  steg  måste  de  dock  gifva  vika,  så  mycket 
snarare ,  som  de  äfven  bekämpades  af  den  nu  framträdande  reaktionen 
mot  det  uteslutande  intresse ,  man  hittils  fästat  vid  förädlingsin- 
dustrien, hvilken  reaktion  vid  diskussionen  om  de  olika  näringarnes 
betydelse  för  landet  framhöll  jordbrukets  med  en  stj^rka,  som  ganska 
mycket  påminner  om  den  samtida  Fysiokratiska  skolan  i  Frankrike. 
Vi  hafva  redan  berättat  huru  Anders  Berch  af  Rikets  Ständer 
sjelfva  nämndes  till  vår  första  ceconomise  et  commercii  professor,  och 
huru  dessa  hans  principaler  öfvervakade,  att  inga  kätterska  läror  af 
honom  utspredos,  under  det  de  likväl  på  samma  gång  fordrade,  att  de 
såsom  sunda  antagna  grundsatserna  för  den  allmänna  hushållningen 
med  ospard  flit  genom  tal  och  skrift  af  den  nya  professorn  inplan- 
tades  hos  den  studerande  ungdomen.  Redan  1746  utgaf  också  Berch 
en  af  handling  om  Politisk  Arithmetik,  samt  följande  år  sin  "Inled- 
ning till  Allmänna  Hushållningen",  författad  till  deras  tjenst,  som 
bevistade  de  allmänna  föreläsningarne.  Detta  sistnämnda  arbete  gör 
med  skäl  anspråk  på  att  vara  det  första  inom  vår  literatur,  som  sö- 
ker att  för  statshushållningen  framställa  en  vetenskaplig  theori,  grun- 
dad på  vissa  allmängiltiga  sanningar,  och  utgör  sålunda  en  verklig 
lärobok  i  statshushållningens  eller  politiska  ekonomiens  elementer. 
Redan  Berchs  ofvanantydda  ställning  gör  likväl  tydligt,  att  hans 
åsigter  måste  vara  i  det  närmaste  ständernas  egna,  och  att  således 
personlighetens  rätt,  samt  arbetets  och  bytets  frihet  i  honom  ej  kunde 
finna  någon  försvarare ....  "Hushållningsvetenskapen  beskrifves  ge- 
menligen  vara  en  konst  att  förvärfva,  förvalta  och  bevara  egodelar", 
men  den  bör  då  tagas  så  vidsträckt ,  att  deri  innefattas  alla  de  grund- 
regler, som  på  något  sätt  bidraga  till  den  borgerliga  sällheten ,  men 
ej  kunna  hänföras  till  sjelfva  regeringssättet  eller  till  de  internationella 
rättigheter  och  skyldigheter.  Hela  detta  innehåll  sönderfaller  i  tre 
stora  afdelningar:  Politi,  hvilken  har  att  bestämma  den  ordning, 
som  bör  finnas  medlemmarne  emellan  i  ett  samhälle  med  afseende  å 


136 

deras  lefnadssätt  och  företaganden,  till  den  invärtes  ordningens,  be- 
qvämlighetens  och  säkerhetens  skydd;  Oeconomi,  som  lärer  huru  de 
enskildta  näringsfången  må  lämpas  och  jemkas  till  samhällets  ge- 
mensamma gagn  och  fördel;  samt  Cameralvetenskap ,  som  beskrifver 
huru  de  inkomster,  som  ett  borgerligt  samhälle  till  mångahanda 
ändamål  behöfver,  skola  anskaffas,  insamlas  och  förvaltas  ....  Afdel- 
ningen  om  Politien  sättes  främst,  emedan  ordningen  är  det  vig- 
tigaste,  utan  hvilken  ingen  sällhet  kan  vinnas  hvarken  i  enskild 
eller  allmän  hushållning ,  och  författaren  söker  i  denna  afdelniug  att 
bestämma  politiens  åligganden  för  att  ordna  och  öfvervaka  uppfostran 
och  lefnadssättet ,  gudstjensten ,  helsovården,  lifsuppehället,  klädnaden 
och  boningen,  tryggheten,  allmänna  beqvämligheten ,  folkmängdens 
till-  och  aftagande  o.  s.  v.  Sålunda  tillhör  det  politien  att  tillse,  det 
ej  ett  för  stort  antal  i  samhället  blifva  tärande,  det  vill  säga  sådana, 
som  sysselsättas  med  regeringsärenden,  ehuru  visserligen  äfven  de 
äro  nödige;  att  fördela  näringsfången,  så  att  näringsmedlen  blifva  så 
många  och  så  stora,  som  behofvet  fordrar,  samt  att  hvarje  medlem  af 
samhället  har  sitt  vissa  göromål  att  dermed  betjena  de  öfriga,  emedan 
annars  kunna  alltför  många  eller  alltför  få  hugfällas  till  vissa  nä- 
ringsdelar, hvaraf  monopolia  och  polypolia  uppkomma.  Deraf  följer 
äfven  nödvändigheten  för  politien  att  noga  skilja  mellan  stads-  och 
landtmannanäringar,  att  tillse  det  hvarje  slöjd  får  idkas  endast  af 
så  stort  antal,  som  dervid  kan  finna  utkomst,  samt  att  näringarne 
fördelas  till  olika  landsorter  och  städer  efter  hvars  och  ens  särskildta 
lynne  och  beskaffenhet .... 

I  boken  om  Oeconomien  studerar  författaren  de  olika  närings- 
fången, fördelade  efter  deras  fyra  hufvudgrupper,  deras  särskilda  be- 
skaffenhet, medlen  att  befrämja  dem,  samt  deras  inflytande  på  hela 
samhällets  välstånd  och  trefnad.  Efter  den  vidsträckta  och  ingri- 
pande betydelse  politien  blifvit  tillerkänd,  är  det  lätt  insedt,  att 
individens  fria  verksamhet  inom  hushållningens  område  måste  under- 
kastas en  mängd  inskränkningar.  Så  t.  ex.  förklarar  författaren ,  att 
då  jordbruket  fordrar  mycken  kunskap  och  öfning,  så  borde  äfven  i 
denna  näring  fordras  vissa  tjenste-  och  läroår,  och  först  efter  deras 
förlopp  någon  få  idka  eget  landtbruk.  Emedan  denna  näring  dess- 
utom har  tvåfaldigt  ändamål,  nemligen  att  förskaffa  landet  dess  be- 
hof  och  att  rikta  det  genom  utförsel,  så  bör  kulturen  af  det  förra  sla- 
get rättas  efter  behofvet  och  nödvändigheten,  utan  afseende  på  dess 
indrägtighet ,  och  landtmannen  alltså  ej  få  efter  eget  behag  ödelägga 
en    näring,    som    gifver   honom    mindre   vinst  men  är  för  samhället 


137 

nödvändig,  för  att  företaga  en  annan  kultur,  som  han  anser  mera 
indrägtig.  Denna  regel  gäller  för  öfrigt  för  alla  näringsfången ,  eme- 
dan visserligen  alla  bidraga  till  den  borgerliga  sällheten,  men  dock 
ej  i  lika  hög  grad.  När  derför  collisio  regularum  inträffar,  d.  v,  s. 
att  ej  alla  näringar  kunna  på  en  gång  erhållas,  utan  den  ena  måste 
vika  för  den  andra,  böra  författningarna  vidtagas  med  afseende  på 
näringarnes  olika  grad  af  nj^tta,  och  de  slöjder,  som  sysselsätta  största 
antalet  folk,  och  som  tillverka  nödvändiga  varor  eller  åstadkomma 
den  största  penningerörelsen  böra  då  främst  uppmuntras.  Derjemte 
måste  samhället  taga  i  betraktande  tillgången  på  arbetare,  så  att  ej 
den  näring  får  50  arbetare,  som  för  behofvets  fyllande  blott  behöfver 
20  sådane,  samt  tillse,  att  ej  okunnige  arbetare  få  ruinera  sig  ge- 
nom att  anlägga  slöjder  utan  afseende  på  orternas  lynne  och  egenska- 
per, tillgång  på  råämnen  och  dylikt ....  Bland  hjelpmedlen  för  in- 
dustrien ställes  främst  en  obehindrad  afsättning ,  emedan  alla  hinder 
i  försäljningen  förorsaka  förminskning  i  produktionen.  En  slutsats 
häraf  blifver,  att  utländska  varors  införsel  och  förbrukning  böra  hin- 
dras, emedan  de  förminska  de  inhemska  varornas  afsättning.  Medlet 
att  hindra  införseln  är  höga  tullar,  som  stegras  alltmera  ju  större 
tillverkningen  inom  landet  af  den  ifrågavarande  varan  blifver,  till 
dess  att  denna  tillverkas  i  tillräcklig  m^^ckenhet  för  landets  behof, 
då  tullsatsen  ändras  till  förbud.  Vid  införsel  af  sådana  varor,  som 
hemma  i  landet  väl  böra  tillverkas,  men  i  följd  af  åtskilliga  omstän- 
digheter ej  kunna  till  införsel  förbjudas,  bör  den  regel  alltid  gälla,  att 
tullen  sättes  så  hög,  som  den  nationella  vinsten  af  varans  bearbetande 
i  landet  skulle  hafva  varit,  hvilken  vinst  genom  införseln  nationen 
beröfvas.  Den  så  ofta  framställda  frågan,  om  det  är  billigt  att  för- 
dyra för  den  enskilde  en  utländsk  vara,  derför  att  den  inhemska  af 
samma  slag  ej  kan  säljas  för  samma  pris,  är  lätt  besvarad,  ty  det 
är  tydligt  att  denna  dyrhet  ej  gifver  utländingen  någon  vinst,  utan 
endast    blifver  en    penningerörelse    mellan  landets  innebyggare,  och 

således  ej  någon  tunga  för  landet  i  sin  helhet Åt  handeln  egnas 

en  utförlig  af  handling,  emedan  den  är  det  borgerliga  lifvets  och  ci- 
vilisationens moder,  vilkoret  för  näringarnes  och  dermed  äfven  för 
folkmängdens  tillväxt,  och  sålunda  af  alla  statskloke  måste  betrak- 
tas såsom  ett  lands  ögonsten.  Det  är  likväl  endast  den  utländska 
handeln,  som  gör  ett  land  rikt  eller  fattigt;  den  inländska  derimot 
endast  flyttar  penningar  och  varor  ur  en  hand  i  en  annan,  utan  att 
inverka  på  landets  förmögenhet  i  annan  mån,  än  att  "landets  natur- 
liga värde  kan  genom  arbetets  idkande  eller  eftersättande  blifva  för- 


138 

bättradt  eller  förvärradt".  Handeln  hör  naturligen  till  stadsnäringen, 
och  när  städerna  idka  utländsk  handel  lefva  de  icke  af  hemlandet,  men 
af  utlandet  och  äro  sålunda  af  så  mycket  större  nytta.  Städerna 
kunna  likväl  vara  antingen  för  många  eller  för  få,  och  d€t  tillhör 
politien  att  gifva  en  rätt  proportion  mellan  land  och  stad,  ehuru  det 
måste  medgifvas  att  grunden  för  denna  ofta  kan  vara  svår  att  finna. 
I  allmänhet  gäller  såsom  regel  för  politien,  att  när  afsättningen  och 
näringarne  fattas  för  städerna,  äro  de  för  många;  när  åter  deras  nä- 
ringar äro  i  full  gång ,  men  landets  afvel  dock  ej  tillbörligt  förädlas, 
och  landtmannen  ej  får  skäl  för  sin  vara  eller  tvingas  att  föra  den 
långa  vägar,  då  äro  de  för  få.  Hvarje  stad  bör  dessutom  hafva  sin 
särskilda  handelsgren,  allt  efter  dess  belägenhet  och  tillfälle  till  olika 
handelsvaror,  efter  omgifvande  landsorts  produktion  o.  s.  v.,  ty  endast 
sålunda  uppfylla  de  sitt  ändamål  i  ett  borgerligt  samhälle,  samt 
skiljas  landt-  och  stadsnäringar  och  drifvas  till  sin  höjd,  och  upp- 
kommer den  ständiga  kommunikation  och  penningarnes  jemna  rörelse, 
som  är  hushållningens  hjerta .... 

Ehuruväl  författaren  antager,  att  "all  nationel  vinst  och  förlust 
härflyter  af  utländsk  handel",  emedan  öfvervigten  i  handel  inskaffar 
m3mt,  samt  undervigten  låter  det  utgå,  är  han  dock  långt  ifrån  att 
anse  myntet  såsom  ett  lands  förnämsta  rikedom,  eller  öfverflöd  deraf 
såsom  en  gifven  fördel.  Mynt  eller  penningar  äro,  enligt  hans  åsigt, 
den  mensura  universalis,  mot  hvilken  alla  varor  förliknas  och  bytas, 
och  ehuruväl  alla  varor  kunna  genom  jemförelse  med  hvarandra  er- 
hålla ett  värde,  hvilket  är  vilkoret  för  bytet,  så  är  likväl  myntet 
eller  pretium  eminens  behöfligt  för  att  gifva  handeln  lif.  Som  lik- 
väl hvarje  näring  endast  behöfver  en  viss  qvantitet  mynt,  beroende  af 
näringens  utveckling,  af  kreditförhållanden  och  andra  omständigheter, 
så  medförer  det  rätt  så  stor  olägenhet  för  ett  land  att  hafva  mera 
penningar,  än  för  cirkulationen  behöfves,  som  att  hafva  för  litet  så- 
dana. Ty  i  förra  händelsen  stiger  varornas  värde,  i  senare  åter  faller 
det,  och  en  följd,  bland  många  andra,  af  det  förra  skulle  blifva,  att 
alla  varor  stego  i  pris,  så  att  de  blefvo  osäljbara  i  andra  länder, 
som  ej  hade  dylikt  öfverflöd  på  mjnt  Öfverflöd  på  mynt  är  således 
en  rikedom  mera  i  inbillningen  än  i  verkligheten.  Slutsatsen  blifver, 
att  penningebehofi^et  i  ett  land  beror  på  näringarnes  och  rörelsens 
utsträckning,  samt  att  å  andra  sidan  möjligheten  att  utvidga  närings- 
fången beror  på  det  befintliga  kapitalet  i  penningar. 

E.  Salander,  hvilken  såsom  commissarie  i  manufaktur-contoiret 
var  fabrikanternas    sjelfskrifne    målsman,    och   vid  1747  års  riksdag 


139 

ifrigt  understödt  deras  fordran  på  skydd  mot  äfven  den  inhemska 
konkurrensen,  sökte  naturligen  att  häfva  oviljan  mot  denna  fordran 
genom  att  upplysa  allmänheten  om  ej  endast  billigheten  utan  snarare 
rättvisan  och  nödvändigheten  af  dess  beviljande.  För  detta  ändamål 
tyckes  hans  skrift  om  "De  tre  blinde  Fritrafvare  i  samhället"  som 
utgafs  år  1749,  vara  tillkommen.  De  tre  skadliga  fritrafvarne  äro 
monopolier  eller  enslöjd,  propolier  eller  förköp,  samt  slutligen  po- 
lypolier  eller  mångslöjd.  Det  är  egentligen  mot  den  sistnämnda 
fritrafvaren ,  eller  när  många  idkare  få  finnas,  der  endast  få  kunna 
hafva  uppehälle,  och  således  alla  utklädda  och  förderfva  hvarandra, 
som  författaren  riktar  sitt  anfall.  Hufvud satsen  är,  att  landets  till- 
verkningar skola  rättas  efter  landets  behof,  samt  således  endast  ett 
visst  inskränkt  antal  idkare  tillåtas  och  deras  tillverkning  begränsas 
till  en  viss  gifven  qvantitet.  Inga  nya  verk  böra  tillsvidare  få  an- 
läggas och  vid  reduktionen  af  de  redan  existerande  iakttagas ,  att  de 
gamla  verken,  som  brutit  vägen  genom  allehanda  svårigheter,  äro 
mest  berättigade  att  få  fortfara.  Så  vi  dt  man  för  öfrigt  kan  döma  af 
det  osammanhängande  och  förvirrade  innehållet  af  boken,  stöder  för- 
fattaren sina  satser  egentligen  derpå,  att  mångslöjd  föder  oordning 
mellan  arbetarne,  att  slöjdtillverkningarna  derigenom  förökas  utan 
afseende  på  möjligheten  att  dem  afsätta ,  att  öfverflöd  på  sådana  till- 
verkningar är  för  landet  långt  skadligare  än  brist  derpå,  ty  endast 
i  detta  senare  fall  blifver  köparen  rätt  snål  efter  varan,  h vilket  låter 
industrien  blomstra.  Med  mångslöjd  förstår  han  dock  ej  allenast, 
att  alltför  många  idkare  privilegieras,  utan  äfven  att  en  idkare  får 
drifva  flere  industriella  verk  och  förfärdiga  mångahanda  slags  till- 
verkningar, samt  sålunda  förtaga  födan  och  utkomsten  för  de  andra. 
Emot  dessa  påståenden  uppträdde  nästan  omedelbart  J.  F.  Kry- 
gier  med  en  skrift  kallad  "Anmärkningar  mot  de  tre  blinda  fritraf- 
varena" ').  Anmärkningarne  erkänna  väl  att  mångslöjden  är  skadlig 
så'; till  vida  att  t.  ex.  landtmannen  ej  bör  få  idka  stadsnäring  eller 
tvärtom,  men  de  våga  dock  ej  hoppas  att  denna  sjukdom  kan  bo- 
tas, så  länge  folkbristen  är  så  stor  och  städerna  så  näringslösa.  I 
samma  mån  näringarne  tilltaga,  aftager  dock  mångslöjden  af  sig  sjelf. 
Den  aning  om  vilkoren  för  en  nyttig  arbetsfördelning,  som  författa- 
ren sålunda  tyckes  hafva  egt,  försvinner  dock  genast  åter,  då  han 
straxt  derefter  yttrar,  att  arbetaren  bör  ovilkorligen  förbjudas  att 
blanda  sig  i  många  slöjder,  emedan  sådant  skämmer  handlaget  och 
varans  godhet.     Idkare,  d.  v.  s.  förläggare,  böra  likväl  hafva  full  fri- 

1)  Tryckt  år  1749. 


140 

het,  emedan  det  bland  annat  godt  äfven  uppmuntrar  kapitalisteratt 
ingå  i  näringarne.  Mot  begäret  att  med  tvång  rätta  tillverkningen 
efter  förbrukningens  behof  protesterar  han  bestämdt.  Tillverkningens 
öfverflöd  är  nemligen  en  föga  farlig  sjukdom  och  botar  snart  sig 
sjelf.  Ej  heller  finnes  det  här,  utan  snarare  dess  motsats.  Om,  en- 
ligt Salanders  önskan ,  en  sådan  brist  förefunnes ,  att  köparen  vore  rätt 
snål  efter  varan,  skulle  det  verkligen  blifva  en  besynnerlig  handel, 
ty  då  allt  folk  måste  hafva  t.  ex.  kläder,  så  måste  de  antingen  låta 
klå  sig  af  fabrikanterna  eller  också  taga  sitt  behof  af  lurendrägaren 
eller  husväfnaden,  "båda  lika  skadliga  för  slöjderna".  Endast  varans 
godhet  och  billighet  kan  göra  afsättningen  lätt;  men  genom  att  vilja 
uträkna  förbrukningen  och  rätta  tillverkningen  derefter  tillintetgöres 
all  täflan,  hvar  och  en  skall  finna  afsättning  antingen  han  gör  bra 
eller  dåligt,  billigt  eller  dyrt,  och  allmänheten  således  vinna  mot- 
satsen mot  goda  och  billiga  varor.  Likasom  derigenom  näringarne 
skulle  i  verkligheten  lida,  så  skulle  äfven  folkökningen  hindras,  och 
det  var  likväl  några  millioner  menniskor  mera,  som  vi  framför  allt 
behöfde,  ty  dem  förutan  kunde  aldrig  vår  hushållning  rätt  ordnas. 
Slutligen  erinras,  att  enslöjden  eller  monopoli  är  äfven  en  samhälls- 
sjukdom,  och  vida  farligare,  samt  att  enda  möjligheten,  att  hindra 
densamma  taga  öfverhanden,  är  att  lemna  fritt  åt  hvar  och  en,  som 
kan  och  vill  arbeta,  att  under  eget  eller  andras  förlag  drifva  indu- 
striella verk. 

En  närmare  bekantskap  med  de  tilltagande  svårigheterna  för 
afsättningen  och  fabrikernas  dermed  växande  betryck,  tyckes  dock 
snart  hafva  åvägabragt  en  väsendtlig  förändring  i  dessa  ovanligt  fri- 
sinnade åsigter.  I  en  endast  några  år  derefter  utgifven  skrift  O  yrkar 
nemligen  äfven  Kryger  kraftigt  på  inskränkningar  i  rättigheten  att 
anlägga  och  drifva  fabrik.  "Ingen  sats",  säger  han ,  "är  mera  allmän 
än  att  hvar  och  en  bör  ega  frihet  att  inrätta  fabrik  för  egen  räkning 
och  dertill  erhålla  vederbörandes  tillstånd,  men  som  äfven  andra  fin- 
nas, som  derimot  anse  att  dermed  bör  vara  en  skälig  inskränkning, 
så  är  det  nödigt  att  undersöka  denna  fråga".  De,  som  yrka  den  för- 
sta satsen,  stödja  sig  dels  på  andra  länders  exempel,  dels  äfven  på 
den  naturliga  frihet,  som  hvar  och  en  bör  ega,  att  idka  den  näring, 
hvartill  han  har  fallenhet.  Ingenting,  påstå  de,  befordrar  mera  alla 
näringars,  och  is3mnerhet  alla  konsters  och  slöjders,  uppkomst,  än 
då  hvar  och  en  har  tillstånd  att  göra  sådana  större  eller  mindre  in- 


1)  Tankar  om  svenska  Fabrikerna,  tryckt  1755. 


141 

rättningar,  som  han  behagar  och  finner  för  riket  och  sin  egen  ut- 
komst nyttigast,  ty  derigenom  uppväckes  en  behöflig  täflan,  så  att 
tillverkningen  dagligen  förbättras  både  i  anseende  till  godhet  och 
pris.  Allt  tvång  i  detta  mål  hindrar  derimot  vitterlek  och  om- 
tanka,  åstadkommer  odugliga  varor  och  gifver  anledning  till  olof- 
liga sammansättningar  om  ett  oskäligt  pris.  Allt  detta,  menar  för- 
fattaren, låter  visserligen  vackert,  men  för  att  rätt  bedöma  värdet 
deraf  fordras  att  noga  undersöka ,  hvad  som  är  nödigt  för  fabrikernas 
uppkomst  och  trefnad.  Detta  finner  han  vara  i  främsta  rummet  en 
fri  regering,  emedan  en  despot  lätteligen  kan  förstöra  hvad  10  goda 
regeringar  grundat,  samt  denna  regerings  beskydd  och  verksamma 
biträde  d.  v.  s.  uppmuntran  i  penningar  och  friheter.  Vidare  fordras: 
Goda  lagar  i  afseende  på  den  enskilda  och  allmänna  hushållningen, 
domstolarnes  uppsigt  öfver  tillverkningarnes  beskaffenhet ,  tullafgifter- 
nas  försigtiga  afpassande  i  anseende  till  främmande  varor  m.  m. ,  samt 
slutligen  att  köpare  och  säljare  ömsesidigt  göras  pligtiga  bidraga  till 
varornas  afsättning.  En  lätt  afsättning  kan  främst  vinnas  genom  billigt 
pris,  och  sådant  erhålles  genom  låga  arbetslöner,  tullförbud,  tillverk- 
ningspremier och  dylikt,  hvarigenom  idkaren  sättes  i  stånd  att  hålla 
marknad  med  utländingen,  dernäst  genom  kramhandelns  reglerande, 
så  att  handlandens  och  fabrikantens  intresse  blifver  ett,  och  slutligen 
genom  goda  kreditlagar,  så  att  gäldenären  ej  strafflöst  får  förhala 
tiden ,  utan  på  rena  förskrifningar  erhålles  ofördröjlig  handräckning  till 
exekution.  Låga  arbetslöner  åter  vinnas  genom  en  vig  tillgång  till 
skickliga  arbetare;  ty  den  satsen  är  obestridlig,  att  när  husbonden 
har  mera  oudt  om  arbetare ,  än  dessa  om  husbonde ,  så  måste  denne 
rätta  sig  efter  arbetarnes  fordringar,  och  deraf  följer  oundvikligen 
fabrikernas  undergång.  Derför  bör  äfven  allt  göras  för  att  införskrifva 
utländske  arbetare,  så  att  tio  erbjuda  sig  för  en,  som  behöfves,  ty 
då  få  de  vara  nöjda  med  en  ringa  arbetsförtjenst.  Slutligen  är  det 
alldeles  oundgängligt  för  fabriksindustriens  framgång ,  att  de ,  som  in- 
rätta fabriker,  hafva  tillräckligt  kapital.  Särdeles  hos  oss  behöfver 
hvarje  fabrikant  ett  ganska  stort  sådant  för  att  kunna  uthärda  de 
första  åren,  och  just  deraf  följer  nödvändigt  angelägenheten  att  in- 
skränka antalet  tillståndsbref  till  idkande  af  sjelfständig  fabriksrö- 
relse, och  att  noga  se  till,  det  de  ej  öfverstiga  behofvet.  Ty  vill  en 
mästare  utan  tillräckligt  kapital  blifva  fabrikant,  blifver  hans  hus- 
hållning olycklig,  särdeles  sedan  de  offentliga  förskotten  blifvit  upp- 
häfda.  Han  skaffar  sig  då  ett  litet  parti  råvaror,  dåligt  och  dyrt, 
emedan   det   är   köpt  på  kredit;  när  han  fått  sin  vara  färdig  måste 


142 

han  genast  sölia  sälja  den  kontant  för  att  kunna  existera,  och  hela 
hans  rörelse  blifver  ett  lotteri,  deri  han  måste  ruinera  det  lilla  han 
eger.  Om  friheten  är  oinskränkt,  skall  dessutom  hvarje  mästare 
vilja  blifva  fabrikör,  och  för  hvarje  sådan  förlorar  en  fabrik  en  god 
arbetare;  arbetarne  skola  lockas  och  tubbas,  lönen  stiga  och  arbe- 
taren stifta  lag  i  stället  för  idkaren ,  hvilket  är  emot  all  god  ord- 
ning, samt  fostrar  lättja  och  oordentlighet.  De  små  mästarne  måste 
dessutom  alltid  hålla  dryga  priser,  ty  den  som  tillverkar  för  100,000 
daler  smt  kan  godt  nöja  sig  med  6  procent  i  vinst,  då  derimot  den 
som  endast  tillverkar  för  10,000,  måste  beräkna  högre  förtjenst  för 
att  kunna  lefva.  Af  allt  detta  torde  nu  vara  klart,  att  en  mästare, 
som  ej  är  rik ,  ej  heller  bör  få  tillståndsbref  såsom  egen  fabrikant. 
Det  rop  på  frihet,  som  höres  rundtomkring ,  är  äfven  utan  all  rättvis 
grund,  ty  det  är  en  regerings  skyldighet  att  vara  den  enskildes  för- 
myndare, så  att  han  ej  får  kasta  sig  in  på  en  bana,  der  han  ej  kan 
lyckas,  följaktligen  bör  regeringen  äfven  förneka  en  mästare  att  rui- 
nera sig  genom  att  blifva  sjelfständig  fabrikant.  Industriens  eget 
bestånd  kräfver  äfven  en  sådan  uppsigt,  ty  om  tillverkningen  får 
växa  genom  ett  öfverflödigt  meddelande  af  privilegier,  blifver  afsätt- 
ningen  allt  trögare  och  fabrikernas  ställning  svårare.  Man  talar 
väl  om  export  af  vårt  öfverflöd,  men  hvarje  sådan  tanke  är  endast 
en  tom  dröm,  så  länge  hvarje  land  arbetar  i  samma  riktning  som 
vi,  nemligen  att  sjelf  kläda  sig  af  egna  tillverkningar. 

Denna  skrift  framkallade  Snart  flera  motskrifter,  hvilka  mera  eller 
mindre  klart  framhöllo  arbetsfrihetens  fördelar  för  industrien  sjelf.  Äf- 
ven redan  förut  hade  en  liten  skrift,  kallad  "Skråfars  bref  till  Hallbror", 
tryckt  1752,  förklarat,  att  manufakturerna  likasom  handtverkerierna 
endast  lida  i  sin  utveckling  af  alla  de  hinder,  som  läggas  i  vägen 
för  mästerblifvande.  Få  derimot  både  gesäller  och  lärlingar  blifva 
mästare,  skall  det  snart  blifva  godt  pris  och  godt  gods,  och  in- 
dustrien sjelf  trifvas.  Den  åtskilnad,  som  göres  i  industrien  mel- 
lan grader  och  folk,  mellan  gamla  och  nya  verk,  samt  yrkandet 
på  inskränkningar  i  rättigheten  att  anlägga  fabriker,  tjena  endast 
till  att  förqväfva  näringarna.  Invändningen  om  kladderi  och  klå- 
peri  betyder  mindre  än  intet,  ty  täflan  gör  varan  god,  och  en  lat 
eller  vårdslös  mästare  blifver  utan  förtjenst,  till  dess  nöden  drifver 
honom  att  göra  det  bästa  han  kan.  Den  så  kallade  husväfnaden  är 
ett  exempel  huru  slöjder  uppkomma,  utspridas  och  tillväxa.  Inom 
denna  lilla  industri  talas  ej  om  landshjelp,  om  dyrhet  på  råvaror, 
brist  på  penningar  och  förlag,  dåligt  arbetsfolk  och  dyra  arbetslöner, 


143 

brist  på  afsättning  och  kredit  eller  dylikt,  men  näringen  trifves  och 
gemene  man  köper  dess  tillverkning  för  godt  pris  och  sliter  den  länge. 
Detta   kommer    deraf,   att  friheten  gör  alltsammans,  men  icke  kon- 
stiga inrättningar.     Finge  friheten  råda  äfven  vid  fabrikerna,   skulle 
man  ej  såsom   nu  behöfva  klaga  öfver  mästarnes  öfverdådiga  och  öf- 
verflödiga    lefverne,    men  ej   heller  öfverallt  finna  tiggare  och  afsig- 
komne,  emedan  alla  skulle  finna  sig  hafva  arbete  och  bröd  vid  slöj- 
derna, och  dessa  sjelfva  blomstra  och  frodas....  Ett  annat  arbete') 
opponerar  direkt  mot  Krj^gers   ofvananförda  skrift  och  mot  de  af  fa- 
brikanterna   och    deras    målsmän  framstälda  fordringar.     Då  Kryger 
hade  öfverallt  tagit  Frankrike  till  jemförelse,  der  ännu  mycket  tvång 
herrskade ,  förklarade  sig  författaren  af  denna  skrift  heldre  vilja  taga 
Nederländerna,    hvilka   hade    friheten    att  tacka   för   sina  näringars 
blomstring,  samt  äfven  England,  der,  sedan  man  ändtligen  fått  ögonen 
öppnade,  man  nu  arbetade  med  lika  mycken  ifver  att  frigöra  närin- 
garne, som  förut  att  binda  dem  vid  skrå  och  reglementen.  Om  äfven 
vi  vilja  blifva  mästare  af  all  verldens  handel,  så  finnes  ej  annan  ut- 
väg än  att  följa  Hollands   exempel,  det  vill  säga  tillverka  såväl  de 
sämsta  som  de  bästa  varor,  på  det  att  sålunda  alla  länders  och  alla 
individers  tycke  och  smak  må  kunna  tillfredsställas.    Friheten  är  för 
detta  ändamål  nödvändig ,  "ty  frihet  föder  täflan ,  täflan  drifver  men- 
niskan    till    sparsamhet    och  flit,  dessa  åter  föda  godt  pris,  och  när 
varorna  säljas  billigt,  kommer  afsättningen  af  sig  sjelf".   Det  är  så- 
ledes endast  produktionens  ökade  lätthet  och  billighet,  som  kan  öka 
konsumtionens  förmåga  att  efterfråga  och  tillegna  sig  dess  produkter, 
samt    sålunda   framkalla  en  städse  ny  och  stegrad  produktion.     Att 
författaren   genom   denna  grundsats  fullständigt  kullstörtade  de  före- 
gående ekonomiska  lärorna,    enligt   hvilka   konsumtionen  var  en  fix, 
bestämd  qvantitet,  under  det  att  derimot  produktionen,  öfverlemnad 
åt    sin    egen    instinkt,  oupphörligen    sträfvade    att    öfverstiga  denna 
qvantitet"  och    sålunda  bereda    sitt  fall,  samt  att  han  derigenoh  be- 
röfvade    yrkandet   på   industriens    begränsning    hela    dess    rationella 
grund,    är    säkerligen   lätt  insedt.     Af  hvad  författaren  anfört  sluter 
han    äfven,    att    om   den  inre  konkurrensen  lemnas  fri,  så  att  hvem 
som  vill  får  tillstånd  att  idka  fabrik,  så  blifver  tillverkningen    bil- 
lig   och  afsättningen    lätt,    hvaraf   åter    det  utländska  krämet   ute- 
stänges  långt  säkrare  än  genom  lurendrägeriförfattningar.     På  dessa 


1)  "Anmärkningar  vid  Krygers  tankar  om  Svenska  fabrikerna",  tryckt  år  1755, 
af  C.  F.  Scheifer. 


144 

anmärkningar  afgaf  Kryger  ett  genmäle'),  deri  han  till  en  början 
bestrider,  att  hafva  velat  bestämma  ett  visst  maximum  för  produk- 
tionen, ehuruväl  han  ansett  nödigt  att  inskränka  antalet  fabriks- 
idkare.  Att  åberopa  andra  länders  exempel  anser  han  för  öfrigt  ej 
duga,  emedan  deras  förhållanden  ej  äro  våra  och  aldrig  kunna  blifva 
det,  i  följd  af  de  hos  oss  dryga  arbetslönerna,  hvilka  åter  härleda 
sig  af  arbetarnes  ringa  antal  och  af  folkbristen.  Detta  genmäle  åter 
gaf  anledning  till  det  "Tillägg  till  anmärkningarne"  -),  hvari  Scheffer 
ytterligare  utvecklade  sina  åsigter.  Lika  litet  som  konsumtionen  är 
arbetarnes  antal  något  fixt  och  orörligt.  Friheten  skall  säkrast  öka 
detta  antal,  emedan  nu  många  svenska  arbetare  flytta  ut,  och  nä- 
stan inga  främlingar  vilja  flytta  in,  af  den  enkla  orsak,  förklara  de 
sjelfva ,  att  de  afskräckas^af  det  myckna  tvång  här  råder  Dessutom 
skola  de  arbetare  här  finnas,  uträtta  mycket  mera  under  frihets- 
an  under  tvångsregimen ,  emedan  de  då  uppmuntras  af  hoppet  att  en 
gång  kunna  sträfva  sig  fram  till  att  blifva  sina  egna  herrar.  Den  nu 
förmenade  omöjligheten,  att  kunna  exportera  af  våra  slöjdealster, 
skall  då  äfven  försvinna,  ty  allt ^  beror  på  godt  pris.  Detta  är  indu- 
striens hufvudvilkor,  till  detta  mål  måste  den  oaf brutet  sträfva,  och 
det  vinnes  bäst  genom  industriens  frihet.  När  Krj^ger  och  andra 
sätta  ordningen  i  främsta  rummet  och  finna  friheten  dermed  oför- 
enlig, begå  de  ett  stort  misstag,  ty  friheten  kan  bestå  med  lag  och 
ordning.  Äro  lagarne  derimot  sådana,  att  de  motarbeta  friheten, 
såsom  de  äro,  hvilka  hos  oss  nu  styra  fabrikerna,  då  måste  visser- 
ligen lagarne  gifva  vika.  Innehålla  de  derimot  endast,  att  hvarje 
arbetare  får  blifva  mästare,  som  visat  sig  ega  skicklighet  dertill, 
att  hvarje  mästare  får  uppsätta  verkstad,  att  alla  kontrakter  skola 
obrottsligen  hållas  och  tvister  derom  skyndsamt  afgöras  m.  m. ,  då 
äro  dessa  lagar  förenliga  med  både  frihet  och  ordning  och  följakt- 
ligen för  samhället  nyttiga. 

Mellan  dessa  båda  åsigter  ställde  sig  förmedlande  en  tredje,  som 
representerades  förnämligast  af  författaren  till  "Oväldugt  Omdöme  an- 
gående striden  om  våra  fabriker"^).  Denne  finner  väl  Kryger  i  all- 
mänhet hafva  rätt,  men  kan  dock  ej  neka  att  våra. produkter  van- 
ligen hållas  i  för  högt  pris.  Som  således  fabrikanten  antingen  måste 
vinna  allt  för  mycket,  eller  något  invärtes  hinder  finnas  mot  indu- 


1)  Svar  på  de  anmärkningar,  som  blifvit  gjorda  etc.    Tryckt  1756. 

2)  Tryckt  1756. 

3)  Tryckt  1756.    Förf.  C.  D.    (Alric  Kudensköld). 


145 

strien,  och  detta  senare  allmänt  erkändes  ej  vara  förhållandet,  så 
måste  en  friare  konkurrens  medgifvas.  Denna  åter  borde  erhållas 
genom  borttagande  af  införselförbuden  och  deras  ersättande  med  im- 
porttullar af  omkring  15  procent  af  värdet.  Någon  större  arbets- 
frihet  inom  landet  kunde  derimot  på  intet  vilkor  tillåtas,  emedan 
deraf  måste  födas  oordningar  utan  tal  och  salus  publica  deraf  hotas. 
För  öfrigt  borde  allmänheten  med  förtroende  trygga  sig  till  regeringen, 
emedan  den  ensam  insåg  det  allmänna  bästa  och  borde  följaktigen 
få  bestämma  medlen  att  vinna  det.  Allt  hvad  hittills  blifvit  gjordt 
för  näringarues  utveckling  var  ju  dessutom  väl  gjordt,  såsom  deras 
fördelning  mellan  land  och  stad,  mellan  uppstäder  och  stapelstäder, 
samt  mellan  hvarje  ort  i  mån  af  dess  tjenlighet  och  beqvämlighet. 
På  denna  väg  borde  man  oförtrutet  framgå,  samt  fortsätta  med  ut- 
delande af  privilegier  och  tillverkningspremier,  med  noga  uppsigt  öf- 
ver  tillverkningarnes  godhet  och  dylikt,  så  skulle  allt  gå  väl  till  slut. 
Jemte  dessa  förnämligare  kämpar  för  de  motsatta  åsigterna  upp- 
trädde flere  andra,  de  fleste  såsom  vapendragare  åt  Kryger  och  i 
merkantilismens  tjenst.  Så  uttalar  skriften  "Svenska  fabrikernas  för- 
kofran  önskas  af  E.  A.  S." '),  att  näringsfriheten  skulle  alstra  för- 
skräckliga olyckor,  alla  små  mästare  skulle  ruinera  sig,  alla  vilja 
blifva  husbönder  och  ingen  tjenare,  all  subordination  och  all  ordning 
försvinna,  samt,  värst  af  allt,  lurendrägerierna  i  följd  af  industriens 
lägervall  tilltaga  och  dermed  äfven  den  riket  förstörande  undervigten 
i  utrikes  handeln.  Af  samma  tendens  äro  äfven  "Anmärkningar  möt 
auktoren  E.  A.  S.",  som  trots  titeln  i  allt  väsendtligt  instämma  med 
auktorn,  och  endast ^i  mindre  delar  söka  korrigera  hans  yrkanden, 
samt  "Tankar  Öfver  inkomna  tvistigheterua  angående  svenska  fabriks- 
inrättningen" ^),  jemte  åtskilliga  andra,  som  äro  af  allt  för  ringa  in- 
tresse att  förtjena  anföras.  Ej  heller  hade  Salander,  som  först  gifvit 
upphof  åt  striden ,  sedermera  under  hela  dess  lopp  tegat  stilla.  I  sitt 
tal  "Om  slöjder"  vid  nedläggande  af  presidiet  i  Vetenskaps-Akademien 
1754,  förklarar  han  bestämdt,  att  regeringens  ömaste  vård  är  nödvän- 
dig för  näringarnes  trefnad,  och  framställer  Colbert  såsom  det  mest 
efterföljansvärda  exempel  i  detta  hänseende.  Hos  oss,  säger  han,  har  man 
nödgats  med  mycken  möda  och  besvär  bringa  manufakturerna  i  gång , 
och  mycken  slughet  samt  försigtig  styrelse  fordras  för  deras  bevarande. 
Får  åter  styrelsen  bero  på  hvars  och  ens  tycke  och  smak ,  så  är  allt 


1)  Tryckt  år  1756. 

2)  Tryckt  s.  år. 

10 


146 

snart   tillintetgjord  t,    ty    då   ökas   idkarnes   och  minskas  arbetarnes 
antal.     Om   derimot  arbetarne  väldeligen  ökas  i  mängd  och  idkarne 
minskas,  så  går  allt  bra  och  näringarne  blomstra.     Dyra  och  dåliga 
varor    äro    följden    af   "tillåten   oordning",  hvilken  bör  rättas,  bland 
annat  derigenom,  att  noga  uträknas  "hvad  förbrukning  af  hvarje  slöjd 
hela  riket  inom  sig  sjelft  efter  folkets  antal  behöfver",  samt  att  till- 
verkningen lämpas  efter  denna  uträkning ,  så  att  hvarje  verk  och  id- 
kare  må  bestå.     I  sin  äfven  år  1754  utgifna  bok  "Genväg  till  slöj- 
der" upprepar  han  klagomålen  öfver  mång-  eller  tusenslöjdandet,  samt 
angriper  äfven  öppet  husfliten  såsom  en  af  fabriksindustriens  farliga- 
ste fiender.     Han  framlägger  slutligen  här  för  organisationen  af  vår 
industri    en    fullständig    plan,  hvilken  torde  kunna  betraktas  såsom 
ett  mönster  af  inskränkt  reglementeringsanda.     I  hvarje  stad  skulle 
bestämmas  ett  visst  antal  mästare,  lämpadt  efter  ortens  beskaffenhet 
och  arbetets  afsättning.  Detta  antal  skulle  aldrig  få  ökas,  men  derimot 
arbetarnes  huru   mycket  som  helst ,  likväl  i  rätt  ordning  af  förlags- 
mästare, verkmästare,  gesäller,  lärgossar  o.  s.  v.     Skulle  vid  regle- 
ringen i  någon  stad  finnas  flera  mästare  än  behöfligt  funnes ,  borde 
de  skicklige  och  förmögne  få  stanna  qvar  till  sin  död,  men  de  öfrige 
tvingas  att  taga  arbete  i  andras  tjenst.     Om  någon,  som  förstod  nä- 
ringarnes   väsende,    fick   i   uppdrag  att  verkställa  denna  åtgärd,  så 
skulle    inom    få  år  tillståndet  vara  mycket  förbättradt,  och  vi  hafva 
välmående  mästare;   godt  gods  och  godt  pris,  samt  öfverflöd  på  va- 
ror.   "Ej  heller  skulle  man  behöfva  frukta  för  rikedom  hos  arbetarne, 
ty  deras    ofelbara  ökning    skulle    nödvändigt  drifva  dem  till  idoghet 
och  den    knappaste    lefnad".     Mästaren    skulle  då  bo  midt  i  staden, 
och  hafva  sina  underlagde  mästare,  gesäller  och  andre  boende  i  sta- 
dens ändar  och  i  små  hybblen,  och  detta  skulle  vara  annat  skick  än 
nu,    då    en   fattig  mästare    hos    handlanden    borgar    en    bit   råvara 
samt    arbetar    med    en   pojke   och   en  lat,    ovettig  och  ogift  gesäll. 
Sådan  var  i  korthet  denna  organisationsplan,  hvarigenom  han  ansåg 
sig  hafva  gjort  sina  medborgare  en  sådan  tjenst,  att  han  helt  oför- 
behållsamt   anklagar   deras   dumhet,    som   tveka  att  antaga  planen, 
och  tadlar  deras  otacksamhet,  som  ej  bära  honom  på  sina  armar. 

Detta  förslag  till  ett  ordnadt  industrisystem  underkastades  äfven 
flerfaldiga  kritiker,  särdeles  af  författaren  till  "Påminnelser  vid  gen- 
vägen till  slöjder"  O,  hvilken  hemtat  sina  ekonomiska  åsigter  från  Jean 
de  Witt  (Peter  de  la  Court) ,  Tucher,  Nickols  m.  fl.  af  samma  skola. 
Med  anledning  af  de  bittra  klagomålen  öfver  mångslöjden ,  framställer 
han  åsigter   angående   arbetsfördelningens  natur  och  vilkor,  som  väl 

1)  Tryckt  1756.    Anonym  (And.  Nordencrantz), 


147 

förtjena  att  tagas  vara  på.  Icke ,  säger  han ,  går  det  an  att  lagstifta 
på  samma  sätt  i  ett  rike  der  städer,  byar  och  folk  äro  vidt  åtskilda, 
som  i  ett  annat  der  de  ligga  tätt  bredvid  hvarandra,  der  bonden 
hvar  dag  kan  sälja  sina  produkter  och  köpa  hvad  han  behöfver,  der 
sockenmännen  kunna  betjena  sig  af  gemensam  bakstuga,  bränvins- 
panna,  byggmästare,  timmerman  o.  s.  v.,  emedan  socknarne  ligga 
tätt  som  i  byalag.  Dessutom  är  den  arbetsfördelning,  som  i  sådana 
länder  finnes,  icke  följden  af  föreskrifven  lag,  utan  af  ländernas  na- 
turliga beskaffenhet,  af  den  täta  befolkningen,  af  klimatet,  hvilket 
ej  såsom  hos  oss  tvingar  landtmannen  till  hussysslor  halfva  året  om , 
samt  af  många  andra  omständigheter,  som  lagstiftningen  ej  förmår 
ändra.  Skulle  det  af  Salander  rekommenderade  slöjdsystemet  anta- 
gas, skulle  följden  nödvändigt  blifva  samma  missbruk  i  hallen,  som 
i  skrået,  ty  dessa  missbruk  äro  endast  följden  af  exklusiva  privile- 
gier, hvilka  göra  menniskorna  till  åsnor,  som  endast  långsamt  sträfva 
framåt  och  stanna  vid  hvarje  litet  hinder.  Regeringen  måste  dess- 
utom hafva  rent  af  förlorat  förståndet  för  att  kunna  lyssna  till  dy- 
lika förslag,  äfven  om  de  ej  så  rakt  strede  mot  allt  hvad  frihet 
heter.  Ty  icke  bör  väl  en  regering  umgås  med  menniskor,  som  en 
trädgårdsmästare  med  träd,  på  det  de  ej  må  stå  alltför  tätt  till- 
sammans, ej  hindra  hvarandra  o.  s.  v.  Förslaget  går  dessutom 
derpå  ut,  att  den  fattige,  endast  derför  att  han  är  fattig,  skall  för 
alltid  göras  till  den  rikes  slaf;  att  hela  riket  skall  läggas  under  nå- 
gra få  monopolister  i  städerna;  att  tjenstemännen  skola  få  afgöra 
hvem  som  skall  blifva  herre,  och  hvem  tjenare,  hvilken  skicklig  eller 
oskicklig,  lat  eller  flitig,  kortligen  genom  lag  stämpla  den  ene  till 
en  sexstyfvers  värde ,  den  andre  till  en  riksdalers.  Allt  detta  måste 
betraktas  såsom  den  galnaste  despotism,  och  man  skulle  verkligen  snart 
derifrån  leda  sig  till  att  reglementera  allting,  ända  till  hur  många 
barn  man  skulle  få  hafva.  Ett  sådant  system  kan  ej  föda  industri  och 
rikedom,  men  möjligen  kan  det  gifva  oss  några  få  förmögne  idkare, 
förmögne  dock  endast  genom  den  fattiges  märg  och  blod.  Dessa  blifva 
dessutom  endast  såsom  svampar,  ty  deras  rikedom  skall  åter  gå  bort 
till  dyrbara  vagnar,  fina  taftlar,  och  ett  i  allmänhet  öfverdådigt  lef- 
nadssätt,  samt  hvar  och  en  af  dem  förstöra  så  mycket,  som  tusende 

kunna   lefva    af  och   hålla   verkstad Efter  denna  mera  direkta 

opposition  mot  Salanders  organisationsförslag,  öfvergår  författaren, 
eller,  såsom  han  kallar  sig,  "Allmänheten"  till  några  reflexioner 
öfver  vår  ekonomiska  lagstiftning.  Att  reglementera  industrien  till 
vissa  orter   och  personer,  till  varornas    bredd,   längd,   godhet  och 


148 

dylikt  är  emot  industriens  natur,  samt  tjenar  endast  att  förqväfva 
arbetsamheten  och  hågen  att  sträfva  framåt.  Angående  till  exempel 
varornas  godhet  är  den  enda  och  bästa  kontrollen,  att  den,  som  gör 
bästa  varan,  har  bästa  afsättningen.  Den  åter,  som  gör  dålig  vara, 
har  sämsta  afsättningen,  och  straiiar  sålunda  sig  sjelf , ...  I  Sverige, 
mera  än  annorstädes,  är  det  dessutom  nödigt  att  lemna  industrien 
fri  såsom  luften  för  hvarje  menniska,  emedan  det  är  enda  sättet  att 
åstadkomma  den  produktionens  höjning,  som  naturligen  motverkas 
af  gles  befolkning  och  dåliga  kommunikationer.  Man  har  dock  ej 
iakttagit  denna  grundregel,  och  vårt  hushållssystem  är  nu  sådant, 
att  man  måste  skratta  eller  snarare  gråta  deråt.  Ej  minst  dåraktig 
är  den  "skilnad  man  vill  göra  mellan  stads-  och  landtmannanäringar 
i  vårt  land ,  hvilken  skilnad  icke  härrör  af  riktiga  principer,  och  der- 
för  äfven  åstadkommit  så  många  modifikationer,  restriktioner,  limita- 
tioner  och  exceptioner,  att  saken  stannat  i  idel  contradictioner".  Bland 
annat  har  denna  skilnad  fostrat  ett  nytt  ord  i  vårt  språk  och  ett  nytt 
brott  i  vår  lag ,  nemligen  "landsköp",  och  att  beskrifva  allt  det  onda , 
som  bemödandet  att  hindra  dess  praktisering  förorsakat,  skulle  for- 
dra volymer .... 

Frågan  om  näringsfrihetens  ytterligare  inskränkning  förblef  ej 
endast  ett  stridsämne  inom  den  ekonomiska  literaturen.  Manufaktur- 
Contoiret  bestormade  regeringen  med  böner  derom,  under  anförande : 
huru  manufakturisterna,  särdeles  i  ylleväfvader,  snart  voro  tvungna 
att  afskeda  sina  arbetare,  nedlägga  sin  näring  och  söka  en  annan 
mindre  äfventyrlig.  Anledningen  till  en  så  hotande  olycka  var,  "att 
fabriksidkarnes  antal  blifvit  alltför  mycket  tillökadt ,  isynnerhet  med 
sådana  personer,  som  egde  ringa  förmögenhet  och  ingen  insigt  i  fa- 
brikernas rätta  drift".  I  andra  länder,  sade  det,  såsom  England  och 
Frankrike  kunde  en  oinskränkt  slöjdefrihet  tålas,  emedan  deras  till- 
verkningar hunnit  den  fullkomlighet  i  godhet  och  pris ,  att  de  kunde 
säljas  både  utom  och  inom  landet,  och  afsättningeu,  hvilken  är  fabri- 
kernas lif,  således  der  aldrig  felades.  Dessutom  var  industrien  der  ord- 
nad ,  så  att  en  mästare  ej  behöfde  något  stort  kapital ,  emedan  hand- 
landen sålde  åt  honom  råvaror  i  små  partier  och  genast  köpte  hans 
tillverkning  hel-  eller  halffärdig.  Hos  oss  derimot  måste  en  fabri- 
kant sjelf  köpa  sina  råvaror  i  stora  partier,  för  helt  eller  åtminstone 
hälft  års  behof,  sjelf  måste  han  sörja  för  deras  beredning  från  början 
till  slut,  och  slutligen  måste  han  vara  köpman,  resa  omkring  och 
bjuda  ut  sina  varor,  samt  hålla  ett  stort  magasin.  Dertill  fordrades 
ej  endast  mycken  skicklighet,  utan  äfven  mycket  stora  kapital,  hvaraf 


149 

var  tydligt,  att  fabriksprivilegier  borde  meddelas  endast  åt  m3^cket 
få,  kunniga  och  förmögna  personer.  Många  tro,  att  våra  tillverknin- 
gar skulle  blifva  bättre  och  billigare  om  en  mängd  små  verkstäder 
drefvos  för  egen  räkning,  emedan  den  ene  då  skulle  täfla  med  den 
andre,  men  någon  eftertanke  lärer  bevisa,  att  motsatsen  är  sannare. 
Ty  en  fabrikant  i  stort  kan  nöja  sig  med  mindre  vinst,  och  någon 
sammansättning  mellan  fabrikanterna  att  stegra  priserna  kan  ej  vara 
att  befara,  emedan  de  äro  långt  mera  förlägne  om  köpare,  än  desse 
senare  om  varor.  Skulle  den  skadliga  ärelystnad  att  vilja  blifva  sina 
egne,  som  fått  magt  med  arbetarne,  få  fortgå,  så  behöfdes  intet 
mera  till  fabrikernas  fullständiga  ruin.  Säkraste  medlet  att  rädda 
dem  var  derimot,  att  privilegier  utdelades  endast  sparsamt  och  ute- 
slutande till  förmögna  personer  ')• 

Eegeringen  hade  visserligen  i  ej  ringa  grad  redan  sökt  tillfreds- 
ställa fabrikanterna,  då  den  i  flera  bref  ålagt  Commerce-Collegium, 
att  endast  ytterst  sparsamt  bevilja  tillstånd  till  nya  manufakturan- 
läggningar, samt  att  i  allmänhet  så  handla,  att  få  och  stora  verk 
erhöllos,  men  ej  många  och  små  sådana 0.  Manufakturisterna  i  ylle, 
silke,  bomull  och  kamull  voro  dock  dermed  ej  nöjda,  utan  fordrade 
bestämda  garantier  mot  hvarje  nytt  verks  privilegierande  utan  deras 
eget  medgifvande,  och  framförde  denna  begäran  till  1756  års  stän- 
der. I  ett  memorial,  som  varmt  understöddes  af  Salander,  fordrade 
de,  att  blifva  i  sin  näring  sä  skyddade,  att  intet  privilegium  för 
anläggande  af  ny  fabrik  för  ofvannämnda  tillverkningar  skulle  af 
Commerce-Collegium  få  beviljas,  så  framt  det  ej  tillstyrktes  af  hall- 
rätten eller,  der  sådan  ej  fanns,  af  magistraten  och  den  societet, 
som  ärendet  tillkom.  De  ansågo  äfven  denna  fordran  så  mycket  mera 
berättigad,  som  de  derigenom  endast  skulle  komma  att  njuta  samma 
skydd  för  sin  näring,  som  skråembetena  redan  hade  erhållit.  Com- 
merce-Collegium åter  fann  det  visserligen  nödvändigt  att  förebygga 
det  fabrikerna  trängde  sig  uppå  hvarandra,  så  att  det  ena  verket  af 
det  andra  förqväfdes,  men  äfven  att  man  i  detta  afseende  alldeles  ej 
kunde  sätta  fabrikanterna  sjelfva  till  domare.  "Ty  en  embetsmans 
oväld  kunde  lika  litet  förutsättas  hos  en  fabrikant,  som  hos  någon 
annan,  då  fråga  var  om  hans  eget  intresse,  och  just  detta  berördes 
i  det  fall,  att  en  annan  ville  dela  den  vinst  han  hittills  njutit  en- 
sam", och  man  borde  således  med  allt  skäl  kunna  antaga,  att  han 
endast  skulle  söka  tillintetgöra  all  ordning  och  täflan.     Collegii  af- 


1)  M.-C.  tm  regeringen  17  Juh  1754. 

2)  Kgl.  brefven  7  Januari  1748  och  23  Juni  1752. 


160 

styrkande  af  manufakturisternas  begäran  härledde  sig  likväl  långjt 
mera  af  fruktan  för  den  inskränkning  i  dess  egen  myndighet,  som 
deraf  kunde  blifva  en  följd ,  än  af  någon  aning  om  frihetens  förmåga 
att  reglera  dessa  förhållanden  till  det  allmännas  förmån.  Genom  att 
bevilja  en  sådan  begäran,  sade  det  nemligen,  skulle  hela  systemet 
kunna  förryckas,  emedan  derifrån  det  steg  snart  vore  uttaget  att 
alldeles  vilja  upphäfva  Collegium  såsom  industriens  öfvervakande  och 
styrande  centralmyndighet,  ehuru  väl  det  ensamt  kände  och  förstod 
hela  rikets  ekonomiska  tillstånd  och  behof.  "Man  skulle  då  kunna 
få  se  t.  ex.  klädes-  och  ylleväfverier  anläggas  i  Helsingland ,  som  dock 
hittills  idkat  linneväfnad"  och  som  efter  alla  antagna  feglor  borde 
dervid  förblifva').  "Manufaktur- Contoiret  å  sin  sida  framhöll  nu  så- 
som förut  de  skadliga  följderna  af  hvarje  utvidgad  slöjdefrihet,  bland 
andra  äfven  den,  att  arbetarne  skulle  tubbas  från  de  gamla  verken 
till  de  nya.  För  att  förekomma  detta  oskick,  borde  den  utlärde 
lärgossen  förpligtas  att  tjena  qvar  på  samma  fabrik  såsom  gesäll 
under  minst  halfva  den  tid  han  der  varit  såsom  lärgosse  sysselsatt, 
och  förmögna  personer,  som  erhöllo  tillstånd  att  blifva  sina  egne, 
på  Manufaktur- Contoirets  bekostnad  taga  arbetare  utifrån". 

Efter  sålunda  inhemtadt  omdöme  af  auktoriteterna ,  förklarade 
Sekreta  Handels-  och  Manufaktur-Deputationen ,  att  det  föreslagna 
sättet  för  manufakturernas  skyddande  var  särdeles  egnadt  att  hindra 
skickliga  arbetare  blifva  sina  egne  och  derigenom  skicka  dem  nr 
landet,  samt  att  göra  allmänheten  illa  betjenad  genom  alltför  få  id- 
kare.  Genom  den  deraf  följande  dyrheten  skulle  manufakturisterna 
äfven  gå  miste  om  den  nödiga  afsättningen ,  "emedan  när  en  till- 
verkning blifver  öfver  höfvan  i  priset  uppdyrkad,  nödgas  mången  att 
den  alldeles  umbära".  Ständerna  antogo  äfven  i  det  väsendtligaste 
denna  åsigt,  och  afslogo  hvarje  restriktiv  lagstiftningsåtgärd,  likväl 
med  anmaning  till  Commerce-Collegium,  att  endast  försigtigt  och  i 
samråd  med  Deputationen  meddela  nya  privilegier  för  idkande  af 
väfnadsindustri. 

I  allmänhet  tyckte  ständerna  sig  finna  vår  industri  i  ett  tem- 
ligen  blomstrande  tillstånd ,  och  att  den  genom  det  antagna  systemet 
ej  obetydligt  tilltagit.  Tillverkningsvärdet  vid  svenska  fabriker  och 
plantager  från  1751  till  1754  slut  beräknades  till  126  tunnor  guld, 
hvaraf  84  7^  tunnor  guld  kunde  anses  såsom  rikets  behållning.  An- 
talet  arbetare   vid   siden-,   ylle-,    linne-  och  bomullsfabrikerna  hade 


1)  C.-C:ii  het.  15  April  1756. 


161 

stigit  till  14,000  personer,  och  i  det  hela  kunde  antagas  att  50,000 
genom  dessa  fabriker  funno  sin  utkomst.  Den  finare  klädestillverk- 
ningen hade  så  förbättrats,  att  den  ansågs  öfverträffa  den  utländska, 
och  våra  sidenfabriker  voro  föremål  för  utländingens  afund.  Af  allt 
detta  borde  man  finna  vägen  klar  att  söka  vidare  utveckla  vår  in- 
dustriella produktion,  dock  mindre  till  qvantiteten  än  till  qvaliteten, 
så  att  varorna  måtte  kunna  afsättas  ej  allenast  inom,  utan  äfven 
utom  landet  ')•  —  Särdeles  ylle-  och  sidenfabrikerna  befunnes  nem- 
ligen  nu  så  långt  komna  i  myckenhet,  att  de  godt  förslogo  till  ri- 
kets behof,  och  att  ej  vidare  några  offentliga  lån  eller  förskott  för 
sådana  verks  anläggande  borde  ifrågakomma.  För  att  likväl  före- 
komma, det  ej  myndigheterna  måtte  besväras  med  upprepade  ansök- 
ningar om  sådana  förskott,  och  på  det  fabrikanterne  ej  måtte  utvidga 
sina  verk  mera  än  deras  förmögenhet  att  dem  med  egna  medel  un- 
derhålla sig  sträckte,  begärde  ständerna  ett  förbud  med  1000  dalers 
s:mt  vite  mot  alla  ansökningar  i  sådan  anda  ^).  Förbudet  ehuru  för- 
nämligast afseende  siden-  och  yllefabrikerna,  var  dock  ej  endast  för 
dem  gällande,  utan  i  allmänhet  för  hvarje  fabrik ,  "som  tillförene  här 
i  riket  blifvit  idkad  och  ej  grundade  sig  på  inhemsk  rudimateria." 

Att  söka  förbättra  den  industriella  produktionens  qvalitet  var 
derimot  nu  mera  i  främsta  rummet  nödvändigt,  emedan  på  annat 
sätt  afsättning  ej  stod  att  erhålla.  Vägen  till  detta  ändamåls  vin- 
nande var  klar,  tyckte  man.  I  främsta  rummet  nemligen  noggrann 
uppsigt  öfver  fabrikerna,  så  att  deras  tillverkningar  blefvo  af  lika 
godhet  med  utländingarnes,  och  sålunda  varornas  egen  förträfflig- 
het gjorde  dem  begärliga  och  eftersökta.  Men  dernäst  äfven  direkta 
understöd  för  att  lätta  afsättningen ,  förnämligast  i  form  af  tillverk- 
nings- och  exportpremier.  Hvad  nu  främst  beträffar  kontrollen  öf- 
ver tillverkningen,  så  hade  man  redan  länge  insett,  att  Hallordnin- 
gen ensam  ej  förmådde  åstadkomma  en  tillräckligt  kraftig  sådan  och 
derför  utfärdat,  ehuru  mot  fabriksidkarnes  protest,  särskilda  regle- 
menten för  siden-  och  yllefabrikerna,  hvilka  borde  tjena  till  rätte- 
snöre vid  varornas  förfärdigande.  Nu  tillsattes  vid  hallrätterne  sär- 
skilde betjente  att  vaka  öfver  varornas  jemnhet,  godhet,  likhet  med 
föreskrifterne  i  afseende  å  form,  färg  o.  s.  v.  För  att  säkrare  före- 
komma all  flärd  och  fals  vid  tillverkningen  skulle  derjemte  alla  va- 
ror, som  ej  voro  af  lika  bredd  och  godhet  med  de  utländska  af  sam- 


1)  S.  H.  och  M.  Dep:s  ber.  om  fabrikernas  tillstånd  25  Maj  1856. 

2)  R.  St:s  bref  21  Oktober  1756.    R.  A.     K2I.  Förordn.  19  November  1756. 


152 

ma  slag,  tecknas  med  en  särskild  blystämpel,  som  noga  angaf  felen, 
samt  förlora  all  rätt  till  premier  ')•  Dessa  åtgärder  borde  väl  indi- 
rekte  bidraga  att  hämma  de  alltjemnt  tilltagande  lurendrägerierna, 
genom  att  minska  behofvet  af  och  begäret  efter  utländska  varor,  men 
för  att  äfven  direkte  bota  denna  tärande  kräfta  på  landets  välstånd, 
borde  man  framför  allt  beröfva  den  olofiiga  införseln  den  strafflöshet, 
den  hittils  i  ve?^klic/heten  hade  åtnjutit.  Man  hade  nemligen  funnit, 
att  de  stränga  straff  och  den  infamia  juris,  som  lurendrägare  enligt 
gällande  förordningar  voro  underkastade ,  snarare  hade  verkat  derhän 
att  dölja  brottet,  än  befrämja  dess  upptäckande,  i  följd  af  straffbe- 
stämmelsens alltför  stora  stränghet  i  förhållande  till  allmänhetens 
ringa  afsk}^  för  dessa  slags  förseelser.  På  begäran  af  Sekreta  Han- 
dels- och  Manufaktur-Deputationen  ville  man  derför  nu  försöka  ver- 
kan af  mildare  lagar  och  stadgade  sålunda,  att  andra  och  följande 
resor  lurendrägeri  skulle  straffas  endast  med  varans  förlust  och  bö- 
ter motsvarande  varans  fulla  värde  ^). 

Ehuru  fabrikerna,  särdeles  ylle-  och  sidenväfverierna,  sålunda 
befunnits  numera  uppdrifna  till  den  höjd  att  utan  svårighet  kunna 
fylla  landets  behof,  och  följaktligen  direkta  understöd  och  lån  till 
deras  utvidgande  ej  mera  borde  ifrågakomma,  återstod  likväl  för  stän- 
derna bekymret  för  deras  upprätthållande.  Den  hastiga  af-  och 
omsättning,  som  är  själen  i  all  fabriksrörelse,  felade  fortfarande,  och 
statens  hjelp  borde  derföre  riktas  väsendtligast  derhän,  att  genom 
premier  och  låneförskott  underlätta  den  in-  och  utländska  försälj- 
ningen, samt  att  genom  belöningar  för  fullgoda  tillverkningar  vinna 
den  varornas  godhet  och  billighet,  som  dock  var  afsättningens  huf- 
vudvilkor.  För  att  underlätta  den  inhemska  afsättningen  beviljades 
sålunda  svenska  väfveri varor,  som  fördes  till  försäljning  öfver  20  mil 
från  tillverkningsorten,  3  procent  af  försäljningsvärdet  för  att  dermed 
betäcka  transportkostnaden,  de  åter,  som  fördes  öfver  40  mil,  6  procent, 
och  för  öfver  50  mils  transport  9  procent,  med  iakttagande  likväl  deraf, 
att  varor,  som  fördes  till  Stockholm,  ej  erhöllo  några  premier^).  För 
att  uppmuntra  fabrikerna  att  oförtrutet  sträfva  till  sitt  högre  mål, 
att  genom  utförsel  lätta  handelsvågen  och  rikta  landet,  beviljades 
äfven   på  Sekreta  Handels-  och  Manufaktur-Deputationens  framställ- 


1)  Sekr.  H.  och  M.  Dep:s  ofvananf.    bet.  om  manuf.  tillstånd.  —  C.-C:ii  kung. 
21  Mars  1758. 

2)  Kongl.  Förord.  27  Januari  1757. 

3)  Sekr.  U:s  prot.utdr.   8  Oktober  1756.     R.  H.  A.     M.-C:s  kung.  11  Januari 
1758. 


153 

ning  exportpremier  åt  en  mängd  olika  industrialster  ')•  Som  pre- 
mierna, heter  det,  förunnades  på  det  fabrikanten  måtte  erhålla  sin 
fulla  betalning  efter  gångbart  värde,  och  exportören  få  ersättning  för 
sina  kostnader  och  likväl  kunna  undersälja  alla  nationer,  så  skulle 
premierna  betalas  till  exportören.  Särskildt  beslöts  äfven,  för  att 
realisera  en  del  af  de  på  hallmagasinerna  liggande  pantsatta  varor, 
att  någre  säkre  handlande  skulle  öfvertalas  att  på  egen  risk  utskeppa 
och  försälja  dessa  varor  mot  en  premie  af  20  procent  af  deras  värde. 
På  grund  af  de  stora  fördelar,  som  de  sedan  förra  riksdagen  lem- 
nade  tillverkningspremierna  beredt  industrien,  skulle  sådana  äfven 
fortfarande  utdelas  så  långt  medlen  förslogo.  Till  allt  detta  behöfdes 
ökad  bevillning,  hvarför  ny  manufakturfondstaxa  utfärdades,  sedan 
såväl  Manufaktur- Contoiret  som  deputationen  afgifvit  förslag  på  de 
varor,  som  kunde  tåla  att  ytterligare  beskattas. 

Slutligen  sökte  man  äfven  lätta  den  inrikes  omsättningen  genom 
att  höja  och  stärka  krediten  och  för  detta  ändamål  förbättra  såväl 
kreditlagstiftningen  som  kreditbruken.  Nästan  vid  hvarje  riksdag, 
särdeles  vid  den  af  1738,  hade  borgarståndet  anfört  klagomål  mot 
denna  lagstiftning,  såsom  allt  för  mycket  gynnande  bedrägligheten 
samt  beredande  möjlighet  till  oändliga  uppskof  och  undanflygter  vid 
liqvider,  utan  att  dock  något  väsendtligt  blifvit  gjordt  för  att  af- 
hjelpa  dessa  missförhållanden.  Den  1746  vidtagna  åtgärden  med  de 
såkallade  debetsedlarne  hade,  såsom  redan  nämndt  är,  i  detta  afse- 
ende  intet  förmått  uträtta,  och  lika  litet  äfven  den  nya  vexelstadgan 
af  1748,  enär  vexlar  ytterst  sparsamt  förekommo  i  den  inrikes  rörel- 
sen. Från  flera  håll  inkommo  dock  nu  till  ständerna  förslag  till 
reformer  i  kreditlagstiftningen.  Sekreta  Handels-  och  Manufaktur- 
Deputationen  anförde,  att  orsaken  till  vår  handelsrörelses  ojemförliga 
tröghet  och  ringa  utveckling  var  svårigheten  att  få  låna  penningar, 
hvilken  svårighet  åter  härflöt  af  de  många  vidlyftigheter  och  undan- 
flygter, en  låntagare  hade  tillfälle  att  vid  vårt  exekutionsverk  betjena 
sig  af.  Ej  nog  att  långifvaren  derigenom  vanligen  förlorade  sin 
ränta  och  stundom  äfven  sitt  kapital,  han  var  äfven  alltid  osäker 
om  att  återfå  sitt  lån  på  bestämd  dag,  och  kunde  således  hvarken 
ingå  i  någon  ny  rörelse  eller  lemna  försträckning  åt  någon  annan, 
förrän  hau|åter  hade  sina  penningar  i  hand.  Deputationens  förslag 
gick  derför  ut  på  att  möjliggöra  cirkulationen  af  förskrifningar  till 
ordres ,  "hvilka  tydligen  voro  ämnade  att  löpa  man  och  man  emellan", 


1)  Jfr  M.-C:s  kung.  13  November  1758. 


154 

genom  att  gifva  dem  en  strängare  exekutiv  kraft,  så  att  när  dylika 
skuldsedlar  ej  på  förfallodagen  inlöstes  borde  gäldenären  genast  häk- 
tas och  förblifva  i  fängelse  tilldess  af  hans  egendom  skulden  vore 
utmätt  och  tillfullo  betald.  Den  skilnad  deputationen  sålunda  up- 
penbarligen velat  göra  mellan  i  affärsrörelsen  cirkulerande  kredit- 
papper och  öfriga  skuldförbindelser  uppfattades  dock  ej  af  ständerna, 
hvilka  förordnade,  att  för  klar  och  ostridig  fordran  egde  borgenär 
genast  taga  säkerhet  i  gäldenärens  person,  antingen  han  var  lönta- 
gare eller  ej  och  hvad  invändning  än  kunde  göras  O-  —  Fabrikanterna 
å  sin  sida  klagade  äfven  öfver  kreditväsendets  stora  brister  och  den 
deraf  följande  svårigheten  för  dem  att  kunna  diskontera  de  vid  för- 
säljning på  tid  erhållna  reverser.  De  nödgades  nu  mot  dryg  ränta 
förskaffa  sig  ett  mångdubbelt  kapital  till  arbetsfolks  aflöning,  varor- 
nas tillverkning  och  råvarors  inköp  på  lång  tid,  under  det  att  deras 
fordringar  lågo  döda  och  oanvänbara  för  ny  produktion.  Derigenom 
ökades  deras  tillverkningskostnader  med  minst  18  procent,  priserna 
uppstegrades,  afsättningen  försvårades  och  lurendrägerierna  fingo  en 
skadlig  uppmuntran.  Till  en  del  hade  redan  1751  års  riksdag  er- 
känt och  sökt  afhjelpa  denna  verkliga  olägenhet  genom  att  anslå  de 
290,000  daler  smt,  som  förut  varit  anvisade  till  hall-lån,  till  en  fond, 
som  skulle  diskontera  säkre  handlandes  till  väfverifabrikanter  ut- 
ställda reverser.  Desse  fabrikanter  begärde  nu  att  fonden  måtte 
ökas  med  10  tunnor  guld,  och  då  deputationen  varmt  understödde 
denna  begäran  beviljade  verkligen  Sekreta  Utskottet  790,000  d.  smt 
för  detta  ändamål.  Medlen  anförtroddes  åt  Manufaktur- Contoiret, 
som  dermed  skulle  diskontera  säkre  handlandes  på  6  högst  9  månader 
utgifne  förbindelser.  Banken  försträckte  micdlen  mot  en  årlig  ränta 
af  3  procent  och  Contoiret  ansvarade  för  återbetalningen.  I  jemfö- 
relse  med  de  förut  brukliga,  men  nu  upphäfda,  försträckningarne  på 
pantsatta  varor  utgjorde  åtgärden  visserligen  ett  vackert  framsteg, 
men  den  förfuskades  dock  till  en  del  derigenom  att  Manufaktur-Con- 
toiret,  men  ej  fabrikanterna,  betalade  räntan,  samt  att  den  sålunda 
ej  obetydliga  diskonteringsförmånen  inskränktes  till  ett  fåtal  manu- 
fakturister  inom  väfnadsindustrien,  enligt  af  Handels-  och  Manufak- 
tur-Deputationen  uppgjordt  förslag.  Derimot  upphäfdes  den  förmåns- 
rätt vid  konkurs,  som  såväl  1739  års  privilegier,  som  1746  års  för- 
ordning om  debetsedlar  tillagt  fordringar  för  försålda  inhemska  ma- 
nufakturvaror, emedan  borgarståndet  klagade,  att  det  allmänna  allt- 


1)  Förordn.  19  Maj  1756. 


155 

för  mycket  led  af  de  många  olika  gradationerna  eller  förmånsrättig- 
heterna i  konkurser  ')• 

Genom  dessa  åtgärder  ansågo  sig  ständerna  hafva  gjort  tillräck- 
ligt för  att  afhjelpa  de  "brister  och  fel,  som  så  myeket  kommit  den 
allmänna  krediten  att  lida  och  förminskat  det  förtroende  och  den 
säkerhet,  som  bör  finnas  i  handel  och  vandel".  Också  voro  de  föga 
benägna  att  lyssna  till  de  flera  andra  mera  radikala  förslag,  som  i 
samma  afsigt  framställdes.  Då  t.  ex.  sålunda  grosshandlanden  Clae- 
son  och  associerade  begärde  att  få  privilegium  på  ett  privat  diskont- 
contoir,  diskuterades  länge  angående  lämpligheten  att  låta  ett  dylikt 
contoir  ställas  helt  och  hållet  under  privata  personers  vård,  till  dess 
Sekreta  Utskottet  slutligen  resolverade,  att  ärendet  skulle  hvila  till 
nästa  riksdag,  då  erfarenhet  vunnits  om  exekutionsverkets  tillstånd 
och  om  den  redan  vidtagna  diskonteringen  uppfyllt  sitt  ändamål^). 
Ett  annat  förslag  till  en  ännu  mera  genomgripande  reform  upptogs 
något  gynnsammare.  Då  nemligen  intendenten  J.  Westerman  an- 
förde, huruledes  i  Frankrike  funnos  särskilda  domstolar  för  afdö- 
mande  af  handelstvister,  under  namn  af  juridictions-consulaires,  h vilka 
gjorde  mycken  nytta  och  förvärfvat  allmänt  anseende,  samt  begärde 
hos  regeringen  att  dylika  domstolar  måtte  under  namn  af  "börsrätter" 
införas  äfven  i  våra  städer,  fordrade  Sekreta  Utskottet  att  erhålla  del 
af  förslaget,  på  det  ett  så  angeläget  ärende  måtte  kunna  under  stän- 
dernas sammanvaro  komma  under  öfverläggning.  Derigenom  borde 
nemligen  "beredas  de  handlande  en  synnerlig  nytta  såväl  till  större 
säkerhet  vid  kontrakters  upprättande,  som  äfven  till  skyndsammare 
exekution  i  penninge-  och  vexelsaker".  Förslaget  bortdog  likväl  för 
denna  gång,  vare  sig  i  följd  af  frågans  outvecklade  skick  eller  af 
motstånd  från  de  civila  domstolarnes  sida. 

Det  var  dock  långt  ifrån,  att  alla  bekymmer  för  landets  ekono- 
miska välstånd  genom  dessa  åtgärder  voro  undanröjda,  eller  allmänna 
hushållningen  ännu  på  ett  tillfredsställande  sätt  ordnad.  Mycket, 
alltför  mycket  återstod  ännu  för  regering  och  ständer  att  dervid  åt- 
göra, och  med  oförminskad  ifver  grepo  de  verket  an.  Främsta  an- 
ledningen till  oro  utgjorde  äfven  nu  den  fruktansvärda  undervigten, 
som  ej  kunde  undgå  att  snart  ruinera  riket.  Eedan  i  November 
1755  inlemnade  Commerce-Collegium  till  Eådet  sina  beräkningar,  af 
hvilka  befanns  att  underbalansen  på  ett  oroväckande  sätt  hade  tilltagit, 


1)  Borgarest:s  besvär  §  102.  —  Förord.  15  December  1756. 

2)  S.  U:s  prot.utdr.  20  Augusti  och  4  Oktober  1756.    E.  H.  A. 


156 

emedan  importen  hade  ökats  i  ännu  högre  grad  än  exporten.  Denna 
senare  utgjorde  nemligen  i  medeltal  för  åren  1749 — 1753  en  summa 
af  98  7^  tunnor  guld,  mot  87  y^  för  aren  1745 — 1748,  men  impor- 
ten hade  vuxit  från  i  medeltal  85  y^  till  103  Yg  tunnor  guld  under 
samma  perioder.  Den  säkra  och  kända  undervigten  för  de  fem  år 
beräkningen  nu  omfattade  utgjorde  således  i  sin  helhet  23  tunnor 
guld,  men  deriill  kunde,  menade  Collegium,  i  följd  af  lurendräge- 
rier  och  förluster  på  den  höga  vexelkursen  läggas  ytterligare  30  tun- 
nor guld.  Denna  ökade  import  var  dessutom  så  mycket  bekymmer- 
sammare, som  nära  hälften  deraf  utgjordes  af  socker,  specerier,  kaffe, 
främmande  drycker  och  spanmål,  således  varor,  som  dels  verkligen 
voro  nödvändiga,  dels  äfven  nationens  smak  och  vanor  hade  gjort  till 
sådana.  Som  emellertid  ej  annan  utväg  fanns  än  att  rätta  förtäringen 
efter  inkomsten,  så  ansåg  Collegium  sig  kunna  antaga,  att  hvarje 
sann  fosterlandsvän  skulle  med  glädje  underkasta  sig  hvilken  författ- 
ning än  emot  undervigten  kunde  komma  att  vidtagas.  Såsom  ett 
godt  botemedel  rekommenderade  det  i  främsta  rummet  att  förminska 
såväl  bränning  som  försäljning  af  bran  vin  genom  att  göra  dem  båda 
till  ett  regale,  samt  dernäst  att  söka  införa  ett  sparsammare  lefnads- 
sätt  hos  de  förmögnare,  för  att  derigenom  i  samma  riktning  verka 
välgörande  på  nationen  i  sin  helhet.  I  rådet  emottogs  såväl  berät- 
telsen som  bifogade  förslag  med  mycket  blandade  känslor  och  åsigter. 
Man  öfverlade  om  ej  the,  kaffe  och  dyra  viner  borde  alldeles  för- 
bjudas, så  mycket  snarare  som  inhemska  surrogat  lätteligen  borde 
finnas.  Tillfället  begagnades  äfven  till  månget  sidohugg  på  de  mera 
liberala  grundsatser,  som  oförsynt  sträfvade  att  göra  sig  gällande  på 
bekostnad  af  den  gamla  ordningen.  Hos  många  är  det  en  inrotad 
tanke,  yttrade  Löwenhjelm,  att  hvar  och  en  må  lefva  såsom  honom 
lyster  och  han  har  råd  till,  samt  att  hvars  och  ens  eftertanke  skall 
förmå  honom  att  ej  göra  större  depenser  än  förmögenheten  tillåter. 
Så  är  det  dock  ej ,  ty  "rei  publicse  interest  ne  quis  re  sua  male  uta- 
tur".  Äfven  anser  mången  betänkligt  att  stifta  sådana  lagar,  som 
kunna  gifva  tjenstefolk  anledning  att  bespeja  och  angifva  sitt  hus- 
bondfolk, och  fördömer  sålunda  husvisitationer  såsom  särdeles  nes- 
liga och  ömtåliga,  men  man  måste  dock  medgifva  att  "salus  reipu- 
blicse  suprema  lex".  Hans  anförande  slöt  med  att  fordra  förbud  för 
the,  kaffe,  fina  viner  och  utländsk  tobak,  inskränkning  i  bruket  af 
hästar,  lakejer  m.  m. ,  samt  att  i  allmänhet  genom  goda  och  stränga 
lagar  motsvarande  seder  måtte  bildas,  med  hvilket  arbete  Rikets 
Ständer  redan  i  öfver  100  år  varit  sysselsatta,  ehuruväl  hittills  för- 


157 

gäfves  i  följd  af  förmycken  eftergifvenhet.  En  annan,  Hamilton,  före- 
slog att  ålägga  hvarje  åbo  å  kronohemman  att  mot  premier  uppodla 
årligen  ett  tunnland  till  åker  och  lika  mycket  till  äng.  Andra  åter, 
särdeles  Tessin ,  protesterade  mot  alla  nya  förbud  och  tvångsåtgärder. 
Bränvinsbränning  borde  ej  förbjudas,  men  större  verk  anläggas  dit 
bönderna  kunde  föra  sin  spanmål  och  erhålla  nationaldrycken  i  ut- 
byte. Att  förbjuda  kaffe,  the  och  dylikt  tjenade  till  intet,  emedan 
erfarenheten  alltför  tydligt  ådagalagt  att  sådana  förbud  utan  svårig- 
het eluderades  för  att  tillfredsställa  en  allmän  efterfrågan.  Slutligen 
vågade  han  äfven  uttala,  att  handelsbalansberäkningarne  ej  vore  nå- 
got att  lita  på.  "Vår  utrikes  skuld  var  den  rätta  undervigten,  och 
den  kunde  hjelpas  med  6  å  700,000  Rdr.  Skulle  Collegii  uträknin- 
gar ega  bestånd,  så  förmådde  han  ej  fatta  huru  de  stora  handelsun- 
dervigter,  som  från  riksdag  till  riksdag  uppgåfvos ,  nu  omsider  kunde 
stanna  vid  högst  53  tunnor  guld  i  stället  for  att  år  efter  år  accu- 
muleras  till  oändligt  belopp".  Sedan  slutligen  alla  riksråden  yttrat 
sig,  öfverlemnades  prrotokoUerna  till  Sekreta  Utskottet,  utan  att  nå- 
got förslag  till  hushållningens  reformerande  framställdes  såsom  rege- 
ringens eget  och  med  anledning  af  denna  diskussion  ')• 

Eedan  dessförinnan  hade  dock  ständerna  genom  Commerce-Colle- 
gium  erhållit  del  af  den  bekymmersamma  ställningen  och  kommit 
öfverens,  att  enda  medlet  att  undvika  allmän  ruin  vore  ett  kraftigt 
motarbetande  af  lyxen  och  öfverflödet,  genom  att  dels  drygt  beskatta, 
dels  alldeles  förbjuda  dem.  För  att  genast  förekomma,  att  ej  de 
handlande,  vid  utspridande  af  rykten  om  de  genomgripande  åtgärder 
som  tillämnades ,  måtte  skynda  att  inskrifva  en  mängd  utländska  va- 
ror, i  hopp  att  de  blifvande  nya  författningarne  ej  skulle  komma  att 
drabba  de  varor,  som  redan  hunnit  införas ,  begärde  ständerna  till  en 
början  en  förordning,  som  förklarade  att  från  dess  datum  skulle  de  blif- 
vande författningarna  och  förbuden  komma  att  ega  retroaktiv  verkan-). 
I  allmänhet  borde  hushållningen  så  ordnas ,  och  förbuden  följaktligen 
gå  i  den  riktning,  att  sedan  man  under  längre  tid  arbetat  för  att 
få  svensk  man  klädd  i  svensk  drägt,  så  skulle  man  nu  äfven  sträfva 
derhän,  att  hvar  och  en  måtte  nöja  sig  med  landets  spis  och  underhåll, 
ty  endast  så  kunde  man  få  landets  exporter  att  räcka  till  för  behofven. 
Denna  så  formulerade  grundsats  blef  nu  den  ledande  i  hvad  man 
ofta   sedermera   hörde   kallas    "det  nya  hushållssystemet".     Till  följd 


1)  Jfr  Rådspr,  2  Dec.  1755,  21  Jan.,  10  Febr.  och  26  Mars  1756.    R.  A. 

2)  R.  St;s  bref  1  Febr.  1756. 


158 

häraf  förbjöds  all  införsel  af  hvetemjöl,  samt  belades  utländskt  hvete 
med  en  införselafgift  af  9  daler  kmt  för  tunnan,  utom  alla  förut  dera 
lagde  umgälder,  allt  till  "landtbrukarnes  så  mycket  större  uppmun- 
tran". Dernäst  belades  införseln  af  malt  och  liafre  med  afgifter,  som 
så  småningom  borde  stegras  och  1758  utgöra  2  daler  smt  för  tun 
nan,  efter  hvilken  tid  all  införsel  deraf  skulle  förbjudas,  hvarjemte 
äfven  åtskilliga  slags  gryn  från  1757  års  början  förbjödos  till  inför- 
sel och  under  år  1756  ålades  betala  en  manufakturfondsafgift  af  12 
öre  smt  för  lispundet  ')•  För  att  likväl  göra  möjligt  för  invånarne 
att  nöja  sig  med  landets  spis  och  underhåll  var  det  nödvändigt  att 
förbjuda  bränvinsbränningen ,  som  beräknades  årligen  konsumera 
300,000  tunnor  spanmål.  Eedan  i  Maj  månad  1756  hade  i  an- 
ledning af  spanmålsbristen  ett  sådant  förbud  blifvit  gifvet  och  un- 
der årets  lopp  flera  gånger  förnyadt.  För  att  nu  "alldeles  afskaffa 
en  dryck,  hvilken  så  skadade  svenska  handelsvågen,  eller  för  att 
åtminstone  hindra  ett  omåtteligt  ödande  af  spannemål  och  förekom- 
ma dyr  tid  och  hungersnöd"  förbjöds  tillsvidare  allt  bränvinsbrän- 
nande  i  städerna  och  på  landet,  till  husbehof  som  till  afsalu,  äf- 
vensom  all  införsel  och  försäljning  af  in  och  utländskt  bran  vin.  För 
att  bättre  befrämja  förbudets  tillämpning  skulle  äfven  alla  bränvins- 
pannor  med  tillhörande  redskap  öfverlemnas  i  offentligt  förvar^), 
eller  under  försegling  sättas  på  säkert  ställe.  Så  skedde  äfven,  och 
enligt  en  uppgift  i  Modéer  togos  dervid  i  offentligt  förvar  169,132 
stycken  bränvinspannor,  innehållande  tillsammans  10,523  skeppund 
koppar  ^). 

Emedan  med  bekj^mmer  förnummits  "huru  yppighet  och  öfverflöd 
särdeles  i  senare  tiden  öfverm åttan  tilltagit",  h varigenom  folket  brag- 
tes  i  yttersta  fattigdom  och  elände,  och  rikets  produkter  blefvo  otill- 
räckliga till  ej  endast  öfverflöd s-  utan  äfven  nödvändighetsvarors  an- 
skaffande, förnyades  nu  dessutom  "alla  förra  mot  vissa  varors  inkom- 
mande gjorda  författningar"  och  förökades  antalet  af  de  sålunda  för- 
bjudna varorna  med  en  mängd  nya.  Listan  O  upptog  öfver  200  artik- 
lar, deribland  ej  endast  kaffe,  the,  chokolad  och  nästan  alla  slags  viner, 
utan  äfven  fisk,  bröd,  lärfter  och  en  mängd  dylika  varor,  hvilka  således 


1)  Kongl.  Förordn.  6  April  och  1  Juni  1756. 

2)  Kongl.  Förordn.  18  Maj,  26  November  1756  m.  fl.  — R.  St:s  bref  21  Okto- 
ber 1756. 

3)  Mode'er  pag.  165 

4)  Jfr  Kongl.  Förordn.  4  Kovember  1756. 


159 

för  handelsbalansens  skull  fingo  medfölja  bland  dem,  som  ansågos 
befrämja  yppighet  och  öfverflöd.  Ehuru  Eikets  Ständer  sålunda  nöd- 
gades åter  taga  sin  tillflykt  till  de  så  ofta  försökta  lagarne  mot  öf- 
verflöd ,  gjorde  de  sig  dock  inga  öfverdrifna  förhoppningar  i  afseende  å 
deras  fördelaktiga  verkan.  En  mera  än  100-årig  erfarenhet  hade  lärt 
dem  huru  föga  sådana  förmådde  uträtta  mot  begäret  efter  vällefnad 
och  beq^ämlighet,  och  att  "förbud  och  lagar  äro  derimot  ett  tvetydigt 
botemedel".  De  vände  sig  derför  till  konungen  med  den  anhållan, 
att  han  ville  vid  alla  tillfällen  med  onåd  utmärka  all  yppighet  och 
öfverflöd,  såsom  en  säker  orsak  till  rikets  ruin,  och  till  riksråden 
med  den  önskan,  att  de  måtte  förelysa  embetsmännen  med  exempel 
af  tarflighet  och  återhållsamhet.  På  detta  sätt  hoppades  de  vid  sin 
nästa  sammankomst  få  se  det  sällsynta  skådespelet  af  ett  allvarsamt 
och  sparsamt  folk,  som  dock  genom  idoghet  och  handel  sig  dagligen 
förkofrade  ')• 

Alla  dessa  förbud  och  föreställningar  voro  dock  egentligen  en- 
dast negativa  åtgärder,  som  icke  kunde  anses  direkte  bidraga  till 
produktionens  höjande.  Också  stannade  ständerna  ej  dervid.  Ehuru- 
väl  väfnadsindustrien  nu  ansågs  hafva  hunnit  den  blomstring,  att 
den  endast  undantagsvis  borde  af  allmänna  medel  understödjas ,  åter- 
stodo  likväl  flera  andra  grenar  af  industrien ,  som  endast  ringa  ut- 
vecklat sig,  ehuruväl  de  voro  särdeles  egnade  att  lätta  handelsvågen 
genom  att  öka  rikets  exporter.  I  främsta  rummet  fastade  man  sig 
naturligen  vid  jerntillverkningen.  Att  söka  förädla  vårt  jern  var  så 
mycket  angelägnare,  förklarade  Handels-- och  Manufaktur- Deputatio- 
nen ,  som  dels  afsättningen  af  den  oförädlade  varan  blef  allt  svårare, 
dels  äfven  redan  hvarje  civiliserad  nation  antagit  såsom  gällande  re- 
gel att  föda  och  kläda  sig  sjelf ,  och  Sverige  således  endast  hade  sina 
metallfabriker  att  räkna  på  för  att  genom  afsättning  utomlands  för- 
öka sin  rikedom.  Äfven  ständerna  funno  angeläget,  att  större  jern- 
verk  här  anlades  i  likhet  med  i  utlandet,  der  en  ordentlig  arbets- 
method  fanns  införd,  och  arbetet  sålunda  gick  tio  gånger  fortare. 
Fördenskull  borde  verkstäder  för  tillverkning  af  maskiner  och  red- 
skap, samt  andra  jernförädlingsverk,  som  redan  1751  erhållit  till- 
verkningspremier, ej  allenast  fortfarande  tillgodonjuta  sådana,  utan 
äfven  tillerkännas  premier  vid  export.  Dessa  premier  ansåg  man 
jerncontoiret  "som  nu  vuxit  till  betydlig  styrka"  böra  bestå,  och  för 


1)  S.  H.  och  M.  Dep:s  bet.  16  Juni  1756.    E.  H.  A. 

2)  Bet.  ang.  fabrikernas  tillstånd. 


160 

att  lätta  detta  dess  nya  åliggande  nedsattes  räntan  för  lån  på  jern 
i  banten  från  4  till  3  procent,  med  vilkor  att  den  sålunda  bespa- 
rade procenten  användes  till  exportpremier  för  manufaktnrjern '). 
Dessa  premier  bestämdes  olika  höga  för  olika  slag  af  jerntillverknin- 
gar,  från  4  till  20  procent  af  värdet.  Några  nya  stångjernsverk  för 
att  bereda  råämnen  åt  manufakturverken  fingo  dock  ej  anläggas,  utan 
skulle,  såsom  redan  förut '^)  blifvit  bestämdt,  detta  ske  genom  de 
gamla  privilegierade  hamrarne.  Den  allmänna  och  ovilkorliga  skyl- 
dighet, som  i  detta  fall  ålegat  dem,  upphäfdes  dock  nu  såsom  min- 
dre praktisk,  och  tillerkändes  den  bruksegare,  som  frivilligt  åtog 
sig  att  tillverka  tjenliga  ämnen  för  manufaktnrjern,  en  premie  af  2 
till  6  daler  kmt  för  hvarje  skeppund  levereradt  sådant,  hvarjemte 
jerncontoiret  skulle  ersätta  all  hans  kostnad  för  röns  och  nya  för- 
söks anställande.  Skulle  likväl  någon  bruksegare  trots  denna  belö- 
ning visa  sig  nog  tredsk  att  ej  vilja  sådant  dugligt  ämnesjern  till- 
verka, så  hade  Bergs- Collegium  rätt  att  honom  det  ålägga  vid  an- 
svar af  böter  och  ersättning  af  all  skada,  som  derigenom  kunnat 
uppkomma.  Egarne  af  jernmanufakturverk  fingo  nu  äfven  för  sina 
tillverkningar  lånerätt  i  banken ,  på  lika  vilkor,  som  redan  voro  stad- 
gade för  stångjern,  äfvensom  frihet  för  erläggande  af  lilla  tullen 
oeh  från  alla  afgifter  vid  utförsel ,  samt  slutligen  försäkran  att  deras 
inskrifne  arbetare  skulle  erhålla  fri  resa  på  publici  bekostnad, 
fritagas  från  alla  kontributioner,  och  i  likhet  med  öfriga  industri- 
ella verk  få  i  allt  njuta  manufakturprivilegierna  till  godo^). 

En  af  de  främsta  anledningarne  till  undervigten  i  utrikes  han- 
deln var  dock  vårt  jordbruks  tilltagande  oförmåga  att  tillfredsställa 
landets  behof.  Väl  hoppades  ständerna,  att  de  beslutade  tullförhöj- 
ningarne  och  införselförbuden  på  åtskilliga  slags  spanmål,  mjöl  och 
gryn  skulle  i  väsendtlig  mån  bidraga  att  höja  produktionen  genom 
att  uppmuntra  och  skydda  landtbrukarens  bemödanden  i  denna  rikt- 
ning, men  de  kunde  dock  ej  för  sig  dölja,  att  förhållandet  var  oro- 
väckande och  utgjorde  ett  svårt  hinder  mot  den  nya  hushållsplanens 
genomförande.  Sekreta  Handels-  och  Manufaktur-Deputationen  öf- 
vervägde  äfven  med  bekymmer  den  svåra  brist  i  rikets  hushållning, 
som  härledde  sig  af  en  otillräcklig  spanmålsproduktion.  Anledningen 
till   denna   brist,    sade    den,  var   främst  producentens  oförmåga  att 


1)  S.  U:s  bref  19  Juni  1756.    Rådsprot.  20  Jnh  1856.    R.  A. 

2)  Kongl.  Förordn.  3  Juli  1753. 

3)  Bergs-  och  Karam.-C:nas  kung.  17  November  1757. 


161 

kunna  afsätta  sin  vara.  Ty  ehuruväl  många  provinser  i  Sverige  ej 
frarabragte  tillräckligt  för  eget  behof,  gjorde  dock  kommunikationer- 
nas svårighet  och  dyrhet  inom  landet  att  spanmålen  lättare  och  bil- 
ligare fördes  dit  utifrån  än  från  våra  öfriga  provinser.  Deraf  måste 
åter  följa,  att  i  våra  sädesproducerande  provinser  spanmålsodling  id- 
kades endast  så  vidt  provinsens  eget  behof  fordrade,  emedan  den 
uppmuntran  saknades,  som  låg  i  en  lätt  och  säker  afsättning.  För- 
denskuld  borde  alla  de  stadganden ,  som  nu  hindrade  så  väl  exporten 
som  den  inrikes  afsättningen  af  alla  jordbrukets  alster  upphäfvas.  "Ej 
hade  deputationen  obetänksamt  och  lättsinnigt  framkastat  ett  så  nytt 
förslag ,  utan  den  hade  moget  och  med  bekymmer  öfvervägt  detsam- 
m,a  och  kommit  till  den  öfvertygelse ,  att  endast  sålunda  landet  kunde 
småningom  hos  sig  sjelft  finna  en  säker  och  tillräcklig  tillgång  till 
lifsuppehäile ,  samt  rörelsen  ökas  och  kommunikationerna  förbättras"  ^). 
Förslaget  föreföll  förmodligen  likväl  alltför  både  nytt  och  radikalt,  för 
att  vinna  anseende,  samt  kom  dessutom  i  en  särdeles  olycklig  tid,  då 
såväl  spanmål  som  alla  viktualievaror  voro ,  i  följd  af  den  dåliga  skör- 
den och  banksedlarnes  nedfallna  värde,  högt  uppdrifna  i  pris.  Också 
besvarade  ständerna  detta  betänkande  med  bland  annat  förbud  mot 
utförsel  af  viktualievaror  och  med  åtskilliga  inskränkningar  i  den 
inhemska  handelns  frihet,  såsom  t.  ex  förbud  för  hökare  och  span- 
målshandlande  att  i  Stockholm  före  kl.  2  på  dagen  uppköpa  på  tor- 
gen spanmål,  gryn,  mjöl  och  ärter,  på  det  att  ej  någon  oskälig 
stegring  i  priset  å  dessa  nödvändiga  varor  måtte  ske^).  Derimot 
sökte  ständerna,  såsom  redan  nämndt  är,  gynna  jordbrukets  utveck- 
ling genom  att  försvåra  importen  af  spanmål,  genom  att  befordra  lan- 
dets afmätning  och  delning  mellan  såväl  enskilde  som  kronan,  för 
hvilket  ändamål  en  mängd  nya  landtmätare  tillsattes,  samt  äfven 
genom  förnyade  föreskrifter  om  sockenmagasiuers  upprättande.  Der- 
jemte  beslötos  uppmuntringar  åt  andra  näringar,  som  befunnes  tjen- 
liga  att  öka  det  allmänna  välståndet  och  särdeles  att  minska  under- 
vigten.  Så  gafs  till  premier  åt  fiskerierna  en  tunna  guld  af  manu- 
fakturfonden, äfvensom  alla  afgifter  vid  importen  af  fiskvaror  skulle 
användas  till  en  fiskerifond.  För  att  gynna  schäferiegarne ,  som  kla- 
gade att  priserna  å  ull  ej  betalade  deras  möda  och  kostnad,  sökte 
man   ordna   ullhandeln.     Så  stadgades   att  vissa  städer  skulle  fast- 


1)  S.  H.  och  M.  Dep:s  bet.  16  Jnni  1756.     R.  Å. 

2)  Jfr  Slotts-Cancelliets  kung.  23  December  1756.    Förbudet  förblef  gällaiide 
ända  in  på  året  1760.    Rådsprot.  18  Mars  1760.    R,  A. 

U 


162 

ställas  såsom  upplagsplatser,  dit  den  inhemska  ullen  borde  föras  från 
omliggande  trakter,  t.  ex.  till  Stockhora  all  premiegill  ull  från  Up- 
land,  Koslagen  och  Södermanland,  till  Norrköping  kil  sådan  från 
Östergötland  och  en  del  af  Småland,  o.  s.  v.  I  dessa  städer  skulle 
Commerce-Collegium  hålla  värderingsmän  och  ullsorterare,  och  om 
ullen  ej  försåldes  genom  enskild  spekulation  till  någon  fabrikant 
borde  den  genom  hallrättens  försorg  på  auktion  försäljas.  För  att 
uppmuntra  fabrikanter  att  köpa  den  svenska  ullen  medgafs  dem  äf- 
ven  en  premie  af  6  procent  af  värdet  för  af  inhemska  råvaror  till- 
verkadt  kläde  och  yllestoff;  för  säljaren  derimot  nedsattes  ullpremien 
från  de  1751  stadgade  20  procent  af  värdet  till  15  procent ').  Ma- 
nufaktur-Contoiret  åter  kungjorde  om  premier  för  planteringar  och 
underhåll  af  mullbärsträd ,  af  kräpp ,  weide ,  wau  och  safflor,  samt  af 
goda  fransj^ska  kardborrar.  Städerna  uppmanades  ytterligare  att  för- 
ändra sin  spanmålsproduktion  till  plantering  af  tobak,  lin,  hampa 
och  färggräs,  emedan  sådant  tillhörde  stadsmannanäringar,  och  en- 
dast derigenom  kunde  minskas  den  tyngande  importen  af  dylika  va- 
ror, särdeles  af  tobak,  hvilken  beräknades  ensam  uppgå  till  ett  belopp 
af  öfver  1,500,000  daler  smt  årligen.  Ständerna  funno  äfven  en  sär- 
deles dålig  hushållning  ega  rum  i  det  afseende,  att  här  hemma  fal- 
lande hudar  dels  illa  bereddes,  dels  äfven  förfores.  Som  detta  dock 
ej  borde  botas  med  tvång,  "så  mycket  mindre,  som  när  hos  oss  anses 
gement  och  nästan  ärelöst  att  sysselsätta  sig  med  tillvaratagande  och 
beredande  af  skinn  af  hund  och  katt" ,  så  skulle  hädanefter  premier 
gifvas  af  12  öre  smt  för  hvarje  hund-  och  kattskinn,  som  lemnas  till 
garfverierna  samt  1  daler  smt  för  hvarje  hästhud. 

Ehuruväl  riksdagsbeslutet  i  allmänhet  uttalade  ganska  mycken 
tillfredsställelse  med  handelns  och  manufakturernas  framsteg,  såsom 
stående  i  jemnhöjd  med  ständernas  försigtiga  och  välvilliga  beslut 
vid  förra  riksdagen,  samt  äfven  uttrycker  den  förhoppning,  att  me- 
delst nu  vidtagna  åtgärder  de  skulle  ännu  mera  uppblomstra  och 
öka  den  nationella  vinsten,  kunde  dock  ständerna  ej  undgå  att  finna, 
det  ännu  mycket  i  vår  hushållning  gaf  anledning  till  bekymmer. 
Särskildt  funnos  stora  brister  i  vår  utrikes  handel ,  alstrade  af  okun- 
nigheten om  de  utländska  marknadernas  behof.  Sekreta  Handels- 
och  Manufaktur-Deputationen  erhöll  följaktligen  uppdrag,  att  med 
all  flit  göra  sig  underrättad  om  vår  utrikes  handels  ställning,  samt 
om  medel  och  utvägar  att  förbättra  densamma.  Deputationen  fann  för- 


l)  C-Ciii  kung:  10  Augusti  1757. 


163 

nämsta  liindret  för  handelns  förkofran  ligga  i  "en  allmän  okunnighet 
i  handelsvetenskapen,  såväl  i  afseende  på  den  vidsträcktare  och  po- 
litiska delen  deraf ,  hvilken  röror  styrelsen  af  rikets  hela  .utländska 
handel  i  allmänhet,  som  äfven  den  delen,  som  rörer  rätta  driften  af 
enskild  mans  handel".  Såsom  ett  bland  de  bästa  medlen  att  afhjelpa 
denna  okunnighet  rekommenderade  deputationen,  att  ålägga  consuls- 
och  commissionssekreterarne  att  författa  och  hemsända  vidlyftiga  redo- 
görelser för  hvarje  stads  och  lands  rörelse  och  i  synnerhet  för  den  sven- 
ska handelns  beskaffenhet  på  dessa  orter,  äfv^ensom  att  anslå  tvenne 
resstipendier  å  2000  daler  smt  hvardera  för  att  sätta  dugliga  personer 
i  tillfälle  att  studera  utlandets  handelsförhållanden.  Åtminstone  det 
senare  förslaget  godkändes  af  Sekreta  Utskottet ,  med  livad  nytta  för 
landet  kan  bedömas  af,  bland  annat,  de  flerfaldiga  utmärkta  berättelser, 
som  notarien  i  Commerce-Collegium  Westerman  hemsände.  Derjemte 
fanns  äfven  nödigt  att  någon  förbättring  erhölls  i  kunskapen  om  vår 
inrikes  handel  och  rörelse,  "emedan  den  in-  och  utländska  handeln  stå  i 
oskiljaktigt  samband  med  hvarandra".  Sålunda  berodde  ju  vår  utrikes 
exporthandel  på  våra  varors  godhet  och  billiga  pris,  och  det  måste 
derföre  vara  angeläget  att  undersöka  om  deras  dyrhet  och  mindre 
godhet  härledde  sig  från  landets  otjenlighet,  arbetslönernas  höjd, 
lefnads-  och  tillverkningssättets  beskaffenhet,  från  våra  ekonomiska 
lagars  inflytande,  eller  hvad  orsaken  kunde  befinnas  vara.  Klart 
var,  tillade  Deputationen ,  att  oss  felades  i  främsta  rummet  ett  efter 
rikets  beskaffenhet  och  innevåuarnes  omständigheter  lämpadt  system 
i  rikshushållningen,  och  hemställde  derför  till  Sekreta  Utskottet  om 
ej  skäligt  vore,  att  kunnige  män  utsagos  för  att  utarbeta  ett  sådant 
system.  Dessa  skulle  då  meddelas  tillstånd  att  i  alla  collegier  och 
embetsverk  fordra  behöfliga  underrättelser  i  de  oräkneliga  omstän- 
digheter, som  dervid  borde  iakttagas,  samt  få  fritt  yttra  sig  om 
lämpligheten  af  hvarje  ekonomisk  förordning,  författning  och  dylikt, 
utan  hinder  af  alla  derimot  existerande  vitesförbud.  Till  ledamöter 
i  denna  kommité  föreslogos  tvenne  riksråd,  några  assessorer  i  Com- 
merce-Collegium och  tre  grosshandlande  i  Stockholm,  nemligen  Clae- 
son,  Wittfoth  och  Abraham  Grill,  ocb  borde  de  åläggas  att  till  nä- 
sta riksdag  hafva  sitt  betänkande  färdigt  ^).  Trots  det  föga  dolda 
tvifvel  om  lämpligheten  af  den  rådande  ekononomiska  lagstiftningen , 
som  låg  i  deputationens  hemställan,  bifölls  den  dock  af  Sekreta 
Utskottet  och  eu  kommission  tillsattes  verkligen  under  namn  af  Han- 


1)  S.  H.  och  M.  Dep:s  bet.  14  Maj  och  4  Augusti  1756.    R.  H.  A, 


164 

dels-  och  Ekonomi-Commissiouen  med  åliggande  att  afgifva  förslag 
till  ett  nationelt  hushållssystem ').  Komitén  fortsatte  sina  arbeten 
till  1765,  då  den  upplöstes,  emedan  den  ej  fått  färdigt  något  för- 
slag, samt  emedan  den  sjelf  förklarade,  att  det  ej  var  möjligt,  nu- 
der  rikets  dåvarande  tillstånd  och  den  allmänna  penningebristen, 
att  uppgöra  något  system  för  hushållningen.  Den  hade  då  kostat 
staten  öfver  40,000  daler  smt,  samt  derimot  afgifvit  år  1765  en 
berättelse,  "som  mest  handlade  om  rikets  mynt-  och  finansverk, 
men  dessutom  äfven  innehöll  många  gagneliga  tankar  och  anmärk- 
ningar"^). Derjemte,  och  för  att  göra  mera  allmän  kunskapen  om 
statsekonomiens  grunder,  förordnade  Sekreta  Utskottet,  att  på  sta- 
.tens  bekostnad  skulle  tryckas  en  öfversättning  af  engelsmannen  Da- 
venants  traktat  om  handeln^). 

Under  tiden  till  1760  års  riksdag  tilltogo  enligt  Hallrätternas 
uppgifter  fabrikerna  så  i  antal  som  tillverkningsvärde.  De  syssel- 
satte vid  1760  års  början  17,755  personer,  tillverkningarna  under  de 
5  åren  1755 — 59  hade  utgjort  ett  värde  af  220  73  tunnor  guld,  och 
stolarnes  antal  vid  väfverifabrikerna  hade  vuxit  till  2,693  stycken. 
Större  hade  visserligen  tillväxten  varit  vid  sidenfabrikerna  och  sil- 
kesrederierna,  men  äfven  öfriga  industrigrenar  hade  förkofrats,  sär- 
deles skinn-  och  läder-  samt  jern-  och  stålmanufakturerna.  Mest  gläd- 
jande ansåg  man  det  förhållande,  att  exporten  af  industriprodukter 
hade  stigit  under  samma  period  till  3-/3  tunnor  guld,  och  att  detta 
till  största  delen  skett  genom  exportpremier  betydde  foga,  då  den 
nationella  vinsten  deraf  var  betydlig,  och  dessa  premier  i  intet  fall 
kunde  anses  såsom  förlorade,  emedan  de  till  största  delen  stannat 
inom  riket.  —  Hela  denna  industriella  förkofran  var  likväl  lika  litet 
verkligt  tillfredsställande  för  allmänheten,  som  för  industriidkarne. 
Desse  senare  klagade  fortfarande  öfver  brist  på  afsättning  och  att  de 


1)  S.  U:s  prot.  20  Augusti  1756.    E.  H.  A. 

2)  H.  och  M.  Dep:s  bet.  28  Mars  1765.     E.  H.  A. 

3)  Öfversättningen  utkom  samma  ar  under  titel:  Davenants  af  handlingar  an- 
gående sätt  och  utvägar  hvarigenora  ett  folk  kan  ^inna  i  handelsvågen.  (An  essay- 
en the  probable  methods  of  making  the  people  gainers  in  the  balance  of  trade, 
tryckt  år  1699).  Davenant  är  merkantUist  så  till  vida ,  som  han  finner  enda  med- 
iet att  föröka  en  stats  rikedom  vara  den  utländska  handeln  och  öfvervigt  deri, 
hvarför  äfven  handelsbalansen  utgör  sjelfva  kärnan  af  hans  ekonomiska  system- 
Han  är  likväl  särdeles  moderat,  emedan  han  ogillar  det  myckna  tvånget  och  re- 
glementerandet  i  afseende  på  handeln,  förldarar  nationenias  sträfvan,  att  hvar  och 
en  för  sig  sjelf  producera  allting  för  en  dårskap,  0.  s.  v.  (Jfr  Roscher;  Zur 
Geschichte  der  Englischen  Volkswirthschaftslehre. 


165 

till  följe  deraf  stundligen  motsågo  en  nära  undergång,  under  det  att 
allmänheten  åter  högljudt  besvärade  sig  öfver  den^ städse  stegrade 
dyrheten  på  särdeles  alla  nötande  varor.  Fabrikanterna  anförde  dock 
till  försvar  mot  dessa  besvär,  att  den  öfverklagade  dyrheten  var  lika 
tryckande  äfven  å  andra  varor,  och  att  om  man  jemnförde  prissteg- 
ringen på  mannfakturtillverkningar  med  den  på  andra  nötande  och 
tärande  varor,  på  hush3a'or  m.  m. ,  så  kunde  man  ej  med  fog  förebrå 
manufakturisterna  för  någon  oskälig  stegring.  Otvifvelaktigt  är  äf- 
ven, att  denna  dyrhet  var  temligen  allmän,  ehuru  till  sin  väsendt- 
ligaste  del  mera  skenbar  än  verklig.  Den  härledde  sig  nemligen 
från  hvad  man  kallade  "den  högt  uppstigne  vexelkursen",  det  vill 
säga  bankosedlarnes,  sedan  1745  landets  enda  m3ait,  allt  mera  fal- 
lande värde.  Hvarken  regering  eller  ständer  ville  likväl  inse  detta 
förhållande,  utan  gjorde  sig  många  bekymmer  för  att  uppfinna  något 
botemedel  mot  denna  dyrhet,  som  dock  egentligen  ansågs  långt  mera 
besvärlig  än  farlig  för  det  allmänna  välståndet,  då  den  ene  med- 
borgarens förlust  derpå  ju  blef  den  andres  vinst,  och  den  höga 
vexelkursen  dessutom  i  ej  ringa  mån  försvårade  importen  af  utländ- 
ska öfverflödsvaror.  Den  väckte  likväl  missnöje  inom  landet  mot 
hushållssystemet  och  borde  derför  undertryckas.  Eegeringen  hade  för 
detta  ändamål  redan  1755  begåfvat  Commerce-Collegium  med  en 
ny  fiskal  att  utföra  åtal  med  anledning  af  klagomål  öfver  oskälig 
dyrhet  på  handtverkerivaror,  och  1756.  års  ständer,  som  ansågo  yt- 
terst angeläget  att  tidiga  och  kraftiga  steg  togos  till  hämmande  af 
dyrheten,  men  ej  sjelfva  förmått  finna  något  lämpligt  botemedel,  upp- 
drogo  åt  regeringen  att  vidtaga  nya  åtgärder  derimot.  Dock  skulle 
ärendet  "handteras  varsamt,  så  att  någorlunda  jemnlikhet  m.ellan 
köpare  och  säljare  kunde  vinnas,  och  en  oskälig  stegring  förekom- 
mas"  0.  Med  anledning  deraf  infordrade  regeringen  Manufaktur- 
Contoirets  och  Commerce-Coilegii  yttranden,  och  dessa  åter  vederbö- 
rande fabrikanters  och  handlandes,  utan  att  likväl  derigenom  någon 
utväg  kunde  finnas.  Fabrikanterna  å  sin  sida  förstodo  äfven  att 
förekomma  hvarje  möjligen  tilltänkt  tvångsåtgärd  genom  att  sjelfva 
uppträda  såsom  klagande.  De  besvärade  sig  nemligen  öfver  den  höga 
vexelkursen,  hvarigenom  alla  utländska  råämnen  hade  stigit  öfver  50 
procent,  och  begärde  att  regeringen  måtte  antingen  ersätta  dem 
denna  förlust  eller  tänka  på  annat  medel  att  förebygga  fabrikernas 
snara  och  oundvikliga  ruin^).     Inför  så  stridiga  påståenden  stod  re- 

1)  R.  St:s  bref  21  Oktober  1756.     R.  A. 

2)  M.-C:s  skrifv.  15  April  1758.    R.  A. 


166 

geringen  rådlös  och  beslöt  inställa  alla  åtgärder  till  efter  riksdagens 
öppnande  O- 

Sannolikt  var  det  dock  dessa  olösliga  sYårigheter,  som  i  ej  ringa 
mån  förmådde  regeringen  att  nu  bestämdt  taga  ett  iniativ  i  fråga 
om  utvidgad  näringsfrihet.  En  stats  styrka,  säger  Sekreta  Propo- 
sitionen angående  inrikes  ärender''),  består  i  mjxkenheten  af  folk; 
men  denna  kan  ej  vinnas  utan  att  utrymme  till  föda  och  näring  så 
vidt  möjligt  beredes,  och  ju  flere  händer  till  idkande  af  en  slöjd 
eller  näringsgren  antages,  desto  mera  måste  industri,  omtanke  och 
flit  uppmuntras  och  tilltaga.  Ty  en  sådan  täflan  blifver  det  kraf- 
tigaste medlet  att  bringa  tillverkningarne  till  yppersta  godhet  och 
till  de  billigaste  priser,  och  Rikets  Ständer  kunna  deraf  finna,  hvad 
båtnad  skall  tillskyndas  det  allmänna,  om  hvar  och  en  får,  utan 
inskränkniDg  till  ett  vist  antal  privilegierade,  lof  att  efter  råd  och 
lägenhet  med  allehanda  manufakturer,  handaslöjder  och  andra  inrätt- 
ningar sig  nära  och  försörja.  Redan  till  förra  riksdagen  hade  rege- 
geringen  gjort  en  proposition  i  samma  anda,  nemligen  "att  flere  än 
ett  visst  antal  privilegierade  måtte  vara  obetaget  att  sådane  slags 
verk  och  näringsmedel  inrätta",  men  då  intet  svar  dera  erhållits, 
ansåg  den  nu  nödigt  att  återupprepa  densamma  med  en  bestämdare 
och  kraftigare  motivering.  Visst  är  att  regeringen  med  denna  fram- 
ställning i  främsta  rummet  åsyftade  ett  upphäfvande  af  handtverks- 
skråna,  hvilka  sedan  1734  åter  varit  fullständigt  slutna,  men  genom 
att  bestämdt  uttala  frihetens  fördelar  äfven  i  afseende  å  manufaktu- 
rerna och  allehanda  industriella  verk,  måste  den  anses  hafva  i  ej 
ringa  grad  brutit  med  det  reglementära  och  restriktiva  system  för 
industrien,  som  ständerna  fastställt  och  den  sjelf  vid  flerfaldiga 
tillfällen  sanktionerat.  Det  berodde  nu  på  ständerna,  om  det  goda 
förstånd  och  den  eniga  samverkan,  som  hittills  i  detta  afseende  egt 
rum  mellan  regering  och  ständer,  skulle  fortfara,  eller  om  det  hit- 
tils  rådande  sj^stemet  skulle  mot  regeringens  åsigt  och  önskan  upp- 
rätthållas. 

Alltför  positivt  hade  i  alla  händelser  regeringens  förslag  varit,  för 
att  kunna  helt  enkelt  läggas  undan,  och  såväl  Sekreta  Handels-  och 
Manufaktur-Deputationen  som  Commerce-Collegium  och  Manufaktur- 
Contoiret  skyndade  att  i  ämnet  afgifva  betänkanden.  Manufaktur- 
Contoiret  ansåg  frågan  röra,  "om  hvar  och  en  som  vill  må  utan  in- 


1)  Rådsprot.  9  Januari  1760.    R.  A. 

2)  §  13.    R.  H.  A. 


167 

skränkning  af  privilegier  ega  tillstånd  att  inrätta  och  drifva  alle- 
handa manufakturverk;  om  en  sådan  oinskränkt  frihet,  det  är  mång- 
slöjd,  kan  vara  riket  nyttig,  och  om  den  kan  stå  tillsamman  med 
ett  riktigt  och  naturligt  fabrikssystem"  *).  En  sådan  fråga  kunde  ej 
med  ja  besvaras,  emedan  derigenom  skulle  kränkas  både  manufaktur- 
privilegierna ochfides  publica,  och  dessutom  skulle  en  sådan  frihet  föda 
en  oreda,  som  snart  skulle  tillintetgöra  all  den  förkofran  industrien 
redan  vunnit.  De  fleste  arbetare  skulle  vilja  blifva  sine  egne  utan 
att  ega  dertill  erforderliga  kapital  och  kunskaper,  och  deraf  skulle 
följa  en  skadlig  minskning  i  arbetande  händer  vid  fabrikerna,  som 
redan  ledo  känbar  brist  derpå  En  oupphörlig  tubbning  af  det  ringa 
antal  arbetare,  som  såsom  sådane  stannade  qvar  vid  fabrikerna, 
skulle  äfven  inträda,  och  deraf  blifva  en  ledsam  följd  att  arbetslö- 
nerna stegrades.  Den  erfarenhet  man  redan  egde,  att  de  varor  mest 
stigit  i  pris,  hvarpå  de  fieste  idkare  blifvit  privilegierade,  var  ett 
tillräckligt  bevis  derför.  I  samma  mån  arbetarnes  antal  minskades 
skulle  tillverkningarne  blifva  ringare,  emedan  de  fattige  "och  små  fa- 
brikanterne  ej  förmådde  hela  året  om  sysselsätta  sina  arbetare.  Va- 
rorna skulle  äfven  blifva  dåliga  emedan  fattige  fabrikanter  måste 
tigga  kredit  och  taga  afskrädet  af  råvaran,  som  de  andra  ej  vilja 
begagna.  Sedan  Contoiret  sålunda  sökt  bevisa,  att  just  motsatsen  af 
regeringens  förespeglingar,  eller  dåliga  och  dyra  varor,  skulle  blifva 
följden  af  dess  förslag,  åberopar  det  till  stöd  för  sin  mening  äfven 
bestående  förhållanden.  Yid  andra  handteringar  inom  riket  fingo  nem- 
ligen  endast  så  många  blifva  idkare,  som  kunde  erhålla  en  skälig 
vinning  af  det  för  riket  behöfiiga  tillverkningsqvantum,  och  samma 
ordning  måste  äfven  iakttagas  för  manufakturerna.  Ehuru  således 
Contoiret,  såsom  manufakturindustriens  främste  målsman  och  vårdare, 
högt  protesterade  mot  hvarje  större  näringsfrihet,  "ville  det  likväl 
ej  tillstyrka  någon  träldom,  ej  heller  att  den,  som  gifvit  sig  till 
fabrikerna,  aldrig  skulle  få  blifva  sin  egen,  emedan  sådant  ej  passade 
fria  stater".  Men  friheten  måste  paras  med  ordning  och  gifna  privi- 
legier. Sålunda  kunde  skickliga  och  någorlunda  förmögne  mästare 
tillåtas  att  blifva  "maltres  fabriquants"  under  privilegierade  förlagsmän , 
alltid  dock  med  vilkor  att  ej  tubba  arbetare  från  au  dra  fabriker. 
Eller  också  kunde  en  förordning  utgifvas,  att  iugen  arbetare  får  pri- 
vilegium på  eget  verk ,  som  ej  lärt  ut  och  i  3  år  förestått  verkstad  i 
sam.t  skaffar  sig  arbetare  utifrån  eller  tillär  nya  sådana  inom  landet* 


1)  M.-C:s  bet.  till  S.  H.  och  M.  Dep.  3  April  1761.    E.  H.  Å. 


168 

I  alla  händelser  var  detta  sista  vilkor  nödvändigt  och  borde  gälla 
äfven  för  kapitalister,  som  önskade  placera  sina  kapitaler  i-  indu- 
strien. —  Commerce-Collegiiim  fann  äfven  bristen  på  kapital  och  arbe- 
tare alltför  stor  att  medgifva  någon  näringsfrihet,  och  klokheten 
bjuda,  att  på  det  noggrannaste  och  i  rätt  ordning  använda  de  ringa 
penningemedlen  och  den  knappa  folkhopen. 

Sekreta  Handels-  och  Manufaktur-Deputationen,  som  äfven  er- 
hållit särskildt  uppdrag  att  framför  allt  besinna,  huru  tillverknin- 
garne måtte  blifva  på  en  gång  goda  och  billiga'),  ålåg  det  natur- 
ligen  att  med  särdeles  omsorg  öfverväga  och  yttra  sig  angående 
denna  regeringens  proposition.  Den  fann  det  dock  svårt,  förklarade 
den,  att  förstå  så  propositionens  anledning  som  ändamål,  ty  långt 
ifrån  att  antalet  näringsidkare  vore  inskränkt  till  ett  visst  antal  pri- 
vilegierade, hade  alltid  ständerna  föreskrifvit  och  myndigheterna 
iakttagit,  att  utdela  endast  så  få  privilegia  exclusiva  som  möjligt, 
och  endast  i  vissa  fali  en  sådan  inskränkning  blifvit  ansedd  nödig. 
Propositionen  kunde  således  svårligen  annorlunda  uppfattas,  än  så- 
som åsyftande  en  allmän  och  oinskränkt  frihet  för  hvar  och  en  att 
efter  råd  och  lägenhet  sysselsätta  sig  nied  h varjehanda  slöjder  och 
näringar.  Deputationen  instämde  sålunda  fullkomligt  med  Manu- 
faktur-Contoiret  i  afseende  på  förslagets  syfte,  och  följde  äfven  i  det 
närmaste  dess  argumentation  vid  afstyrkandet  af  detsam.ma.  Arbe- 
tarne,  klagade  den,  voro  redan  nu  alltför  få,  dyrlegda,  lata  och  obän- 
dige;  lifsmedlen  voro  otillräckliga  och  deras  införsel  slukade  en  god 
del  af  den  genom  slöjderna  vunna  nationella  vinsten;  städerna  voro 
få,  på  obeqväma  ställen  anlagda,  med  fattiga  och  merändels  krögeri, 
landtbruk  och  krämeri  idkande  innevånare;  afsättningen  inom  landet 
var  trög  och  kommunikationerna  dåliga  o.  s.  v.  Det  var  af  alla 
dessa  förhållanden  klart,  att  statens  och  det  allmännas  aldra  största 
omisorger  fordrades,  för  att  den  ringa  tillgånf^en  på  penningar  och 
folk  måtte  användas  i  rätt  ordning,  och  att  denna  ordning  ej  fick 
öfverlemnas  åt  det  enskildta  godtycket  genom  någon  näringsfrihet. 
En  reform  i  manufakturförMtningarne  var  visserligen  nödvändig, 
men  i  den  riktning,  som  naturligen  följde  deraf,  att  ordning  och 
inskränkning  i  privilegiers  meddelande  blefvo  nödvändigare  i  samma 
mån  fabrikerna  tilltogo.  En  sådan  reformi  skulle  nemligen  kunna 
vidtagas  enligt  följande  grundsatser:  l:o)  att  vid  hvarje  meddelande 
af  privilegium  noga  iakttoges  stadens  och  omgifvande  landsorts  be- 


1)  Instruktion  för  S.  H,  och  M.  Dep.  5  Dec.  1760.    Jfr  R.  T:r  n:ris  4-  och  5. 


169 

lägenhet,  kultur,  inbyggarnes  böjelse  och  större  eller  mindre  tal- 
rikhet, samt  att  ej  gamla  näringsmedel  ledo  intrång  af  nya  och  af 
olika  natur.  Så  t.  ex.  borde  ej  på  några  vilkor  ylleväfnad  tillåtas 
i  Finland,  Helsingland,  Marks  härad  af  Westergötland  m.  fl.  trak- 
ter, som  sedan  länge  idkat  linneväfnad.  2:o)  Att  i  hvarje  ort 
uppmuntrades  endast  en  viss  slöjd,  som  der  skulle  vara  ensam  och 
concentrerad.  3:o)  Att  vid  manufakturers  anläggande  främst  ihåg- 
kommios  de  mindre  uppstäderna,  emedan  dessa  utan  handaslöjder 
aldrig  kunde  komma  sig  upp,  samt  emiedan  lefnaden  der  var  min- 
dre dyr.  4:0)  Att  stads-  och  landtmannanäringar  på  det  nog- 
grannaste skildes,  sä  att  t.  ex.  tobaksplanteringen  på  landet  under- 
trycktes, och  vid  industriella  verks  inrättande  förfores  enligt  ma- 
nufakturprivilegiernas 10:de  paragraf),  ^-o)  Att  tillverkning  af  öf- 
verflödsvaror,  såsom  t.  ex.  siden,  icke  borde  vidare  uppmuntras;  samt 
6:0)  att  en  persons  förmögenhet  borde  vara  den  måttstock  hvarefter 
hans  skicklighet  att  anlägga  och  drifva  fabrik  skulle  i  allmänhet  be- 
dömas. Likväl  borde  den,  som  dertill  befanns  skicklig  och  flere  år 
arbetat  såsom  mästare  på  annans  fabrik,  ej  förhindras  att  blifva  egen 
idkare,  "om  omständigheterna  det  m.edgåfvo,  ingen  dermed  förförde- 
lades och  han  ej  kunde  skada  sig  sjelf,  samt  om  derjem.te  någon 
tillökning  i  manufakturerna  kunde  tålas  i  den  stad,  der  sökanden 
begärde  privilegium,  ty  i  m^otsatt  fall  borde  han  skickas  till  någon 
annan  stad  att  idka  sin  handtering" ....  Utom  de  generella  grunder, 
Deputationen  sålunda  anfört,  borde  äfven  alltid  gälla  de,  soni  redan 
blifvit  af  Manufaktur-Contoiret  yrkade,  samt  det  iakttagas,  "att  inga 
uppmuntringar  tilldelas  dem,  som  arbeta  i  de  ämnen,  som  redan 
äro  i  gång  bragte,  på  det  ej  arbetare  måtte  än  vidare  lockas  att  be- 
gära privilegier^). 

Man  har  i  sanning  svårt  att  förstå  huru  Deputationen  kunde, 
efter  så  många  år  af  liflig  uppmärksamhet  på  industriens  behof  och 
arbetets  lagar,  framkomma  med  ett  dylikt  förslag,  så  reaktionärt, 
att  det  uppenbart  åsyftar  att  åter  kläda  landets  hela  ekonomiska 
verksamhet  i  skråsystemets  tvångströja.  Förklaringen  torde  dock 
ligga  i  sjelfva  beskaffenheten  af  den  industri,  som  statsmagterna  ge- 
mensamt genom  statens  direkta  hjelp  och  vård  sträfvat  att  kalla  till 
lif.     Denna  industri,  upprätthållen  förnämligast  genom  oifentliga  un- 


1)  Att  endast  sådana  manufakturverk  på  landet  få  inrättas ,  hvilka  oundgänligen 
behöfva  skog,  mark,  vattenfall  och  dylikt,  som  städerna  ej  i  allmänhet  kunna  pre- 
stera.    Stadgandet  återfinnes  äfven  i  10  §  res.  på  städernas  besvär  1723. 

2)  S.  Ii.  och  M.  Dep:s  bet. ,  bland  Dep:s  handhr  till  1760  års  riksdag.   R.  H.  A. 


170 

derstöd  under  allehanda  skiftande  former  och  genom  mångfaldiga  för- 
bud mot  all  utländsk  konkurrens ,  egde  nemligen  hvarken  nog  kapital 
eller  nog  insigt  att  genom  egen  kraft  ega  bestånd,  samt  omfattades 
af  handeln  och  allmänheten  med  så  mycket  mindre  kärlek,  som  den 
endast  i  alltför  ringa  miån  förmådde  tillfredsställa  deras  behof,  på 
samma  gång  den  utgjorde  en  aldrig  sinande  källa  till  nya  svårig- 
heter och  hinder  |ör  deras  fria  verksamhet.  Också  stod  den  städse 
vacklande  på  branten  af  sitt  fall  och  bestormade  utan  uppehåll  re- 
gering och  ständer  med  klagom.ål  öfver  sin  nöd,  med  böner  och  for- 
dringar på  nya  understöd,  privilegier  af  alla  slag  och  dylikt,  som 
allt  ej  kunde  gifvas  annorlunda  än  genom  nya  bördor  på  nationen 
och  genom  nya  inskränkningar  i  dess  ekonomiska  frihet.  Båda  stats- 
magterna  kände  också  allt  tydligare  sin  oförmåga  att  i  längden  kunna 
upprätthålla  denna  industri,  men  de  sökte  olika  utvägar  att  befria 
sig  från  den  alltför  tunga  bördan.  Den  ena,  regeringen,  ville  genom 
en  utvidgad  och  i  möjligaste  måtto  fullständig  näringsfrihet  tvinga 
industrien  att  lita  endast  till  egna  krafter  och  göra  den  sjelf  ansva- 
rig för  sin  framtid.  Den  andra  åter,  ständerna  genom  sin  Manu- 
fakturdeputation ,  fann  alltjemnt  ännu,  att  frihet  var  liktydig  med 
oordning  och  förfall,  och  den  äflades  följaktligen  att  betrakta  indu- 
strien såsom  omjmdig,  under  det  likväl  förmynderskapets  pligter 
kändes  alltför  tunga,  dess  mångfaldiga  omsorger  alltför  besvärliga. 
Man  måste  således  anförtro  de  industriella  yrkena  åt  personer,  som 
på  grund  af  sin  kapitalstyrka  kunde  förblifva  någorlunda  oberoende 
af  statens  hjelp  i  form  af  penningeunderstöd,  och  för  att  garantera 
dem  en  säker  framtid  var  man  villig  att  lemna  till  deras  förfogande 
hela  fabriksarbetarnes  klass  såsom  nära  nog  lifegen,  och  hela  svenska 
folket  såsom  nödtvungen  afnämare.  Endast  så  kunde  man  vinna 
lugn,  ordning  och  styrka,  samt  undgå  den  öfverhängande  faran  att 
se  omstörtas  den  med  så  mycken  möda  framkallade  industrien,  på 
hvars  förmåga  att  göra  landet  rikt  och  lyckligt  man  ännu  älskade 
att  tro. 

Icke  utan  motsägelse  likväl  fick  detta  förslag  framläggas  för 
ständerna.  En  af  deputationens  medlemmar,  J.  Bunge ,  afgaf  mot 
dess  yttrande  en  reservation,  som  i  många  afseenden  väl  förtjenar 
att  något  omnämnas.  Han  förklarar  till  en  början  öppet,  att  fri- 
heten är  själen  i  alla  näringsfång,  och  att  i  folkfattiga  och  af  svårt 
klimat  besvärade  länder  den  på  folknummern  grundade  politiska 
styrkan  till-  eller  aftager  i  samma  mån  den  borgerliga  friheten  är 
större  eller  mindre.     Så  länge  innevånarne  i  vårt  land  lefde  bekym- 


171 

merslöst  utan  slöjder,  var  följden  af  det  gamla  tvånget  mindre 
märkbar,  men  sedan  genom  ett  beqvämare  lefnadssätt  behofven  till- 
tagit, samt  nj^a  och  vidgade  näringar  utvecklat  sig,  hade  man  bör- 
jat klaga  öfver  brist  på  arbetare  och  öfver  folkstockens  ringhet .... 
Det  gamla  tvånget  existerade  dock  ännu,  och  folks  naturliga  böjelse 
att  blifva  sine  egne  och  bygga  hjonelag  förqväfdes  derigenom.  Man 
ville  nödga  folket  till  arbete  genom  förordningar,  men  ej  locka  det 
dertill  genom  fritt  val  af  lofliga  näringsmedel  för  att  tillfredsställa 
sina  behof.  Ej  ens  under  envåldsregeringar  hade  man  ansett  sig 
kunna  tvinga  folk  till  det  eller  det  arbetet,  eller  föreskrifva  ort 
och  ställe  der  det  skall  vistas,  utom  när  det  såsom  straff  blifvit 
ådömdt.  Att  uppdrifva  industrien  genom  pålagor,  hvilka  i  samma 
proportion,  som  de  beröfva  de  arbetande  en  större  del  af  deras  ar- 
betslön, tvinga  dem  att  genom  strängare  arbete  söka  fyllnaden  i 
sina  behof,  var  likväl  i  sig  sjelf  lika  grufligt  som  ovärdigt  och 
föga  öfverensstämmande  med  Svea  rikes  regeringssätt.  Allt  detta 
hade  verkat  såsom  en  utfiyttningspremie  och  förorsakat  den  folkbrist , 
af  hvilken  vi  nu  ledo,  ehuru  man  skyllt  den  på  slöjdeverken,  hvilka 
man  derför  varit  nära  deran  att  helt  och  hållet  vilja  förstöra.  Under 
tvisten  derom  upprann  äfven  i  några  statsklokes  hufvuden  den  namn- 
kunniga skilnaden  mellan  stads-  och  landtmannanäringar.  Dessa 
herrar  hade  nemligen  sett  att  på  andra  ställen  vissa  näringsfång  sär- 
deles idkades  i  städerna,  andra  åter  på  landet,  men  de  misstogo  sig 
om  orsaken ,  när  de  trodde  densamma  vara  förordningar  och  plakater, 
och  de  voro  sålunda  genast  färdige  att  föreslå  tvångsåtgärder.  En 
noggrannare  undersökning  skulle  likväl  hafva  visat  dem.,  att  frihet 
och  utvecklad  hushållning  gifvit  anledning  till  en  sådan  fördelning, 
samt  att  gagnet,  beqvämligheten,  näringarnes  egen  uppfaitning  af 
sin  tiijsfnad  och  deras  fria  val  varit  orsaken  dertill,  men  att  namnen 
stad  eller  land  ingenting  dervid  betydt.  På  samma  sätt  uppkom 
äfven  benämningen  mångslöjd  och  dermed  en  mängd  förslag  hos  våra 
hushållsgenier  att  bota  detta  onda,  som  dock  ej  kunde  botas  annor- 
lunda än  genom  hvarje  slöjdidkares  fria  öfvertygelse  om  en  större 
nytta  af  det  ena  eller  andra  arbetet,  "att  förtiga  dessutom  omöj- 
ligheten, att  i  vårt  folkfattiga,  vidsträckta  och  med  ringa  kommu- 
nikationer försedda  land  åstadkomma  en  lika  arbetsordning,  som  i 
andra  i  dessa  fall  lyckligare  lottade  länder" ....  Efter  dessa  och  dy- 
lika allmänna  funderingar,  hvartill  deputationens  projekt  gifvit  ho- 
nom anledning ,  öfvergår  reservanten  till  att  eftersinna  hvad  som  verk- 
ligen kan  erfordras  för  att  öka  vår  folknummer  och  den  industri  vi 


172 

behöfva.  Han  finner  sig  dervid  böra  skarpt  ogilla  förslaget  att  inskränka 
manufakturerna  inom  ett  visst  antal  idkare  och  att  inga  andra  skulle 
tillåtas  blifva  fabrikanter  än  de,  som  vore  af  känd  förmögenhet.  Tj 
att  öfva  ett  direkt  förmynderskap  öfver  hushållningen  vid  slöjdever- 
ken är  alldeles  detsamma,  som  att  förmena  någon  idka  landtbruk,  så 
framt  han  ej  visar  sig  ega  ett  visst  antal  arbetare,  godt  förlag  och 
mot  åkern  svarande  äng,  m.  m.,  —  allt  förbud,  som  ej  låta  sig 
förena  med  en  rättskaffens  frihet  och  derpå  grundad  kärlek  till  fä- 
derneslandet. Också  vittnar  erfarenheten,  att  sedan  folket  blifvit  loc- 
kadt  från  landsbygden  till  städerna,  men  der  saknat  uppmuntran  och 
den  efterlängtade  förmånen  att  få  blifva  sine  egne,  så  gå  de  bort 
till    främmande    land.     Deraf   kommer  det  faktum,  som  tabellverket 

bekräftar,  att  8000  personer  årligen  flytta  utomlands Eör  öfrigt 

kan  väl  ingenting  vara  naturligare  än  att  de,  som  tillbragt  långtid 
vid  fabrikerna  icke  betagas  hoppet  att  få  arbeta  för  egen  räkning; 
hvarom  ej ,  komma  de  att  söka  ett  rättvisare  land.  Vilkoret  "af  känd 
förmögenhet"  är  dessutom  hinderligt  i  flera  afseenden ,  emedan  det  är 
mycket  obestäm.dt  och  måste  gifva  anledning  till  godtycke.  Enär  de 
förmögnes  antal  är  ringa,  blifva  äfven  fabrikerna  få ,  hvilket  småningom 
leder  till  monopol,  hvarigenom  priserna  uppstegras  och  den  fattige 
hindras  att  arbeta  sig  upp  till  oberoende,  till  förmån  för  dem,  som 
redan  hafva  något.  Slutligen  måste  följden  blifva,  att  ståndspersoner 
och  allmoge,  som  väl  kunna  gifva  sina  barn  uppfostran  men  ej  för- 
mögenhet, undvika  att  sätta  dem  vid  fabrikerna,  der  de  ej  ega  nå- 
gon framtid,  hvarigenom  en  nyttig  bana  för  dem  är  stängd ,  till  lika 
stor  skada  för  dem  sjelfva  som  för  fäderneslandet.  Hvar  och  en,  som 
på  egen  bekostnad  och  risk  vill  anlägga  fabrik,  bör  derföre  ega  rätt 
dertili,  ^å  hvad  ort  som  helst.  Någon  allt  för  stor  mängd  af  fabriker 
bör  ej  deraf  vara  att  befara,  och  troligen  skola  utflyttningarne  der- 
igenoffl  bäst  förhindras.  Industrien  kommer  visserligen  ej  då  att 
mätas  efter  stora  kapitaler  men  väl  efter  håg  ock  skicklighet,  ty 
anläggandet  af  stora  fabriker  lärer  väl  förbjuda  sig  sjelf  för  dem, 
som.  ingenting  hafva.  De  små  mästarne  borde  likväl  få  förlags- 
män, hvilka  senare  ej  derför  skulle  blifva  manufakturister  eller  di- 
rektörer, men  väl  intressenter  i  fabrikerna,  hvarigenom  kapitalet  så- 
lunda blefve  förenadt  med  arbetet  till  bådas  fördel. 

Såväl  näringsfriheten  som  det  gamla  reglementära  sj^stemet  hade 
sålunda  erhållit  sina  förespråkare.  Ständerna  hade  nu  att  välja.  Om, 
säger  Sekreta  Handels-  och  Manufaktur-Deputationen ,  dess  förslag 
i  ett    ämne,   som  är  underkastadt  så  många  motsägelser,  men  äfven 


173 

ytterst  vigtigt,  skulle  komma  att  godkännas,  så  borde  Commerce-Colle- 
gium  och  Maniifaktnr-Contoiret  få  befallning  att  sammanträda  och 
föreslå  en  sådan  delning  rikets  landsorter  emellan,  att  hvar  och  en 
erhölle  de  näringsfång,  med  hvilka  dess  innevånare  tycktes  för- 
nämligast böra  sysselsätta  sig.  Detta  delningsförslag  skulle  seder- 
mera underställas  Kongl.  Maj:t,  på  det  vederbörande  embetsmän 
måtte  vid  resolverande  öfver  ansökningar  hafva  någon  viss  norm  att 
rätta  sig  efter.  —  Ständerna  hade  likväl  redan  vid  riksdagens  början 
uttalat  sig  temligen  bestämdt  m^ot  alla  ytterligare  inskränkningar, 
då  de  erkände,  att  goda,  billiga  och  tillräckliga  varor  voro  vilkoret 
för  fabrikernas  bestånd  och  utveckling,  och  i  sammanhang  dermed 
strängeligen  förbjudit  Deputationen  att  meddela  några  privilegia  ex- 
clusiva  eller  några  monopolier  O-  Också  visade  de  sig  nu  föga  böjda 
för  radikala  åtgärder  i  någondera  riktningen;  de  föredrogo  att  efter 
gammal  metod  söka  afhjelpa  besvären.  För  att  förekomma  den  orim- 
liga dyrhet  särdeles  på  industriprodukter,  hvaröfver  allt  fortfarande 
bittert  klagades,  skärptes  sålunda  förordnandet  i  1720  års  skråord- 
ning angående  bland  embets^edamöterna  valde  värderingsmän  Jör  att 
sätta  skäligt  pris  på  varorna  och  afdöma  tvister  derom.  Enär  dessa 
värderingsmän  med  skäl  kunde  anses  föga  opartiska,  skulle  hädan- 
efter till  sådane  utses  en  magistratsperson  (ej  embetsrådman) ,  en 
handlande,  en  mäklare  och  en  handtverkare  i  skrå,  hvilka  på  begä- 
ran af  "handsverkerifiskalen"  skulle  sammanträda  inför  domstolen  och 
värdera  varan,  hvarefter  tvisten  skulle  summario  processu  afdömas. 
Innan  dom  fallit  kunde  ej  handtverkaren  erhålla  handräckning  till 
utbekommande  af  sin  fordran.  I  öfriga  städer,  utom  Stockholm, 
skulle  stadsfiskalen  utföra  dylika  mål,  och,  om  han  ej  vore  nöjd  med 
underrättens  utslag,  genom  den  omnämnde  särskilde  handtverkerifi- 
skalen  bringa  saken  till  öfverrätt.  Denne  fiskal  skulle  dessutom  ut- 
föra alla  de  tvister,  som  angingo  "missbruk  med  fabriksarbetares  loc- 
kande, deras  olofliga  bortlöpande  utan  afsked,  arbetslönernas  oskä- 
liga stegring"  och  annat  dylikt,  emedan  ostridigt  var,  att  fabrikan- 
terna hittils  fått  spilla  mycken  tid  med  sådana  måls  bevakande,  som 
rätteligen  tillhörde  en  actor  publicus^). 

Detta  stadgande  åsyftade  väl  egentligen  strängare  kontroll  på 
skråembetenas  arbeten.  Äfven  fabriksindustriens  produkter  voro  dock 
både   dyra   och   bristfälliga   och  följaktligen  endast  ogerna  och  med 


1)  Instr.  för  S.  H.  och  M.  Dep.  5  December  1760. 

2)  B.  St;3  bref  4  Mars  1762.  -~  Just,  Cancellerens  publ.  30  April  1762. 


174 

svårighet  emottagna  af  allmänheten.  Manufaktur- Contoiret  ansåg ') 
en  af  orsakerna  till  detta  beklagliga  förhällande  vara  kramhandelns 
oordnade  skick  i  de  smärre  städerna,  samt  de  handlandes  brist  pä  för- 
måga eller  god  vilja  att  verkligen  utgöra  en  mellanlänk  mellan  pro- 
ducenten och  konsumenten.  Som  förhållandet  nu  var,  sade  contoiret, 
nödgades  fabrikanterna  flacka  landet  omkring  och  bjuda  ut  sina  va- 
ror, under  det  i  städerna  funnos  en  mängd  af  handlande ,  som  endast 
uppåto  hvarandra,  under  det  en  eller  annan  blef  monopolist.  Det  var 
således  det  gamla  förslaget  om  "handelsparteringen",  som  nu  åter 
framkom,  hvarigenom  äfven  handeln  skulle  reglementeras  och  in- 
skränkas efter  samm^a  princip,  som  låg  till  grund  för  skråna  och  re- 
dan blifvit  yrkad  för  manufakturerna,  eller  att  antalet  handlande 
inom  landet  skulle  af  vederbörande  så  bestämmas,  att  afsättningen 
ansågs  kunna  ordentligt  dem  sysselsätta  och  föda.  Eedan  vid  före- 
gående riksdag  hade  borgerskapet  klagat  öfver  den  alltför  stora  mäng- 
den af  handlande,  och  i  följd  deraf  äfven  resolverats,  att  vid  med- 
delande af  burskap  på  handel  noga  borde  iakttagas,  det  ej  för  många 
och  för  städerna  onyttige  handlande  antoges').  I  följd  deraf  hade  äf- 
ven många  ansökningar  om  handelsrättighet  af  magistrat  och  borger- 
skap  blifvit  afslagna,  men  dels  af  Commerce-Collegium,  dels  äfven 
af  Knngl.  Maj:t  beviljade.  Särdeles  hade  detta  skett  i  de  vester- 
norrländska  och  vesterbottniska  städerna,  klagade  nu  borgerskapet, 
hvarför"  i  dessa  städer  hädanefter  endast  ett  visst  antal,  efter  rörel- 
sen i  hvarje  stad  lämpadt,  borde  af  de  handlande  och  magistraten 
i  förening  få  tillsättas,  samt  sedermera  ej  öfverskridas.  Då  Handels- 
och  Manufaktur-Deputationen  äfven  tillstyrkte  denna  begäran,  resol- 
verades verkligen,  att,  "enär  de  vesternorrländska  och  vesterbottniska 
städernas  rörelse  är  inskränkt  inom  de  gränser  deras  trånga  handels- 
distrikter  utstakat,  och  de  således  ingen  annan  rörelse  ega  än  att  af 
någre  få  landtmän  uppköpa  deras  produkter  och  till  dem  försälja  de 
varor,  de  behöfva,  så  tillåtas  landshöfdingen  och  magistraten  att  be- 
stämma huru  stort  antal  handlande  i  hvar  och  en  af  dessa  städer 
får  finnas,  till  hvilket  antal  de  redan  befintliga  må  ökas  eller  in- 
skränkas. Kesolutionen  förmildrade  dock  beslutet  derhän,  att  in- 
skränkningen i  antal  får  ske  endast  i  den  mån  de  handlande  genom 
döden  eller  annorledes  bortgå'),  då  derimot  klagomålet  fordrat,  att 
förminskningen  skulle  ske  genast. 


1)  M.-C:s  bet.  30  Maj  1761.    R.  H.  A. 

2)  Res.  på  städernas  besvär  19  Januari  1757  §  16. 

3)  Res,  på  städernas  besvär  §  37  17  August  1762. 


175 

Enär  derjemte  dyrheten  på  alla  lefnadsförnödeulieter  i  Stockholm , 
samt  kostnaden  för  transporten  af  fabriksvarorna  derifrån  till  lands- 
orten ansågos  i  ej  ringa  grad  bidraga  att  höja  dessa  varors  pris, 
beslöt  man  sig  för  att  än  en  gång  försöka  flytta  en  del  fabriker  från 
hufvudstaden ,  der  de  af  lätt  insedda  skäl  sträfvat  att  koncentrera 
sig.  Eedan  på  1740-talet,  under  den  då  radande  reaktion  mot  öf- 
verproduktionen,  hade  uppmuntringar  och  kontanta  understöd  slösats 
på  dem,  som  ville  flytta  till  småstäderna,  och  i  följd  deraf  äfven 
åtskilliga  försök  dermed  blifvit  gjorda,  men  de  flesta  sålunda  flyttade 
fabrikerna  hade  gått  under,  "emedan  de  varit  ringa  så  till  kapital 
som  kredit".  För  att  nu  förekomma  denna  orsak  till  företagets  miss- 
lyckande borde  publicum  träda  kraftigare  emellan,  för  hvilket  än- 
damål Sekreta  Handels-  och  Manufaktur-Deputationen  föreslog  att 
hvar  och  en,  som  ville  flytta  sin  klädes-  eller  yllefabrik  till  Finland 
eller  till  stad  belägen  40  mil  från  hufvudstaden,  skulle  erhålla  i 
premium  20  procent  af  fabrikens  tillverkningsvärde  under  föregående 
år,  samt  15  procent  deraf  om  afståndet  blott  utgjorde  20  mil.  Dess- 
utom skulle  den,  som  ville  i  Finland  eller  aflägsen  landsortsstad  an- 
lägga fabrik  för  kläde  eller  ylle,  erhålla  ett  understöd  af  3000  daler 
kmt  för  hvarje  väfstol  för  klädes-  och  1000  daler  för  hvarje  sådan 
för  ylletillverkning.  För  att  dock  ej  frångå  de  förut  fastställda 
grundsatser,  skulle  det  vilkor  för  premiernas  erhållande  göras  att  fa- 
briksidkaren  borde  vara  "förmögen"  och  hafva  fått  vederbörligt  pri- 
vilegium, äfvensom  att  fabriken  skulle  bestå  af  minst  10  eller  16 
stolar  O ,  "emedan  endast  större  fabriker  borde  uppmuntras".  Den 
åter,  som  ville  flytta  till  eller  anlägga  ny  fabrik  i  stad,  der  förut 
funnos  nödiga  verk,  samt  den,  som  ville  öka  sin  fabrik  till  det  of- 
van  fastställda  minimum,  skulle  erhålla  hälften  af  det  utlofvade  un- 
derstödet. För  att  särskildt  uppmuntra  linne-  och  bomullsspinnerier  i 
Finland  borde  medgifvas  dem  samma  förmåner,  som  sådana  egde  i  de 
svenska  provinserna,  samt  personer  derifrån  få  sändas  till  Wadstena 
på  Manufaktur- Contoirets  bekostnad  för  att  lära  sig  linets  skötsel, 
spanad  och  väfnad.  Äfven  skulle  premier  gifvas  för  linneväfnad  af 
viss  finhet,  ej  endast  åt  fabrikerna  i  städerna,  utan  äfven  åt  en- 
skilda på  landet,  som  arbetade  till  afsalu.  Det  var  sålunda  ej  en- 
dast fråga  om  att  sprida  våra  fabriker  till  Sveriges  aflägsnare  orter, 
utan  äfven  att  med  manufakturer  begåfva  Finland,  som  hittils  endast 
i  ringa  mån   dragit  fördel  af  ständernas  nit  för  industriens  utveck- 


1)  Nedsattes  i  förordn.  till  5  och  8  stolar. 


176 

liiig.  För  att  dock  genast  ifrån  början  dervid  erhålla  en  viss  ord- 
ning och  ett  visst  system,  borde  såsoni  allmän  grundsats  antagas, 
att  vid  fabriksprivilegiers  meddelande  fabrikerna  fördelades  på  hvarje 
provins  efter  som  för  dess  beskalfenhet  och  innevånarnes  böjelser  bäst 
passade.  Slutligen,  och  på  det  fabrikernas  skyndsamma  uppkomst 
i  Finland  måtte  befrämjas  utan  att  arbetare  drogos  från  andra  nä- 
ringar eller  från  andra  fabriker,  borde  fabrikanter  i  kläde- ,  ylle-  och 
linne  erhålla  samma  rättighet,  som  de  i  Sverige,  nemligen  att  på 
Manufaktur- Contoirets  bekostnad  utifrån  införskrifva  arbetare  dock  ej 
strö  vis,  utan  hela  familjer  eller  slägter'). 

Ständernas  instruktion  för  Manufaktur- Deputationen,  visar  i  öf- 
rigt  bäst  hvad  de  ansägo  angelägnast  vara  för  industriens  vidare  ut- 
veckling. I  främsta  rummet  kommer,  såsom  nämn  dt  är,  att  tillse 
huru  varorna  må  blifva  billiga,  goda  och  tillräckliga,  emedan  derpå 
beror,  om  industrien  tillskyndar  landet  någon  fördel,  om  den  sjelf  kan 
bestå  och  vinna  tillväxt,  om  lurendrägerierna  skola  förekommas  och 
vi  komma  till  export  af  inhemska  tillverkningar.  Dernäst  att  till- 
gång må  finnas  på  inrikes  råämnen,  samt  att  fördenskull  plantager, 
schäferier.  spinnerier  och  dylikt  böra  ytterligare  förkofras.  Derjemte 
böra  de  fabriker,  som  arbeta  rikets  egna  råprodukter,framför  allt  in- 
rättas och  uppmuntras,  samt  särdeles  messings-,  koppar-,  jern-  och 
stålverk,  emedan  metallerna  äro  vår  redbaraste  exportvara  och  böra 
genom  förädling  inom  landet  bringas  till  högsta  pris  hos  utländingen 
och  vinsten  deraf  stanna  hos  oss.  Slutligen  anses  äfven  angeläget  att 
eftersinna  huru  den  beqvämaste  afsättningen  skall  kunna  erhållas,  så 
att  manufakturverksegarne  ej  må  blifva  lidande,  utan  betrakta  råva- 
rornas förädling  såsom  en  vinning,  ej  såsom  ett  tvång ^). 

Alltför  mycket  voro  likväl  ständerna  vid  denna  riksdag  upptagna 
af  omsorgen  att  åter  söka  ordna  rikets  förfallna  myntväsen,  för  att 
med  vanlig  kraft  förmå  arbeta  för  verkställigheten  af  alla  skiftande 
förslag  för  industriens  förkofran.  Ett  svårt  hinder  mötte  äfven  i 
manufakturfondens  otillräcklighet.  Alla  de  nya  importförbuden  vid 
1756  års  riksdag  hade  åtminstone  haft  ett  resultat,  nemligen  att 
minska  denna  fonds  inkomster  på  ett  högst  kännbart  sätt.  Också 
hade  fonden  åsamkat  sig  en  mängd  skulder,  samt  ej  kunnat  ho- 
norera åtskilliga  af  de  anvisningar,  som  föregående  riksdagar  hade 
gifvit,  såsom  t.  ex.  till  fiskeriernas  uppmuntran.     För  att  återställa 


1)  E.  S:s  bref  11  Februari  1762.    R.  A.  ~  Kgl.  Förordn.  22  Februari  1762. 

2)  Instr.  för  S.  H.  och  M.  Dep.  5  December  1760.  R.  T:n  n:ris  4  och  5. 


177 

jemnvigten  i  inkomster  och  utgifter,  samt  bereda  tillgång  till  de  nya 
dispositioner  som  gjordes ,  indrogos  fördenskull  åtskilliga  af  de  gamla 
anslagen,  såsom  nu  mera  föga  behöfliga.  Så  upphäfdes  stipendierna 
till  utrikes  resor  för  att  studera  handel  och  manufakturer,  största 
delen  af  tillverknings-,  läro-  och  inrättningspremierna,  de  Alingsås 
medgifna  10  procents  tillverkningspremier,  samt  alla  de  1756  bevil- 
jade transportpremierna  O-  Derimot  beviljades  äfven  åtskilliga  nya 
anslag,  särdeles  till  fiskeriernas  uppmuntran.  Till  bildande  af  en 
särskild  fiskerifond  skulle  nemligen  användas  alla  afgifter  för  införda 
fiskvaror,  alla  dylika  för  50,000  utifrån  inkommande  tunnor  salt, 
samt  dessutom  1  daler  kmt  för  hvarje  införd  tunna  sådant,  och  slut- 
ligen 8  öre  smt  för  hvarje  kanna  inkommande  vin  och  Fransyskt 
bränvin.  Dels  för  att  öka  manufakturfondens  inkomster,  dels  äfven 
i  följd  af  det  allmänna  missnöjet  inom  nationen,  beslöt  man  äfven 
att  i  de  flesta  delar  upphäfva  de  införselförbud,  som  stadgats  vid 
förra  riksdagen  för  att  hämma  det  tilltagande  lyx-  och  njutnings- 
begäret. Särskildt  klagades  högt  öfver  förbuden  mot  införsel  af  kaffe 
och  the,  hvilka  liksom  tobak  hade  för  en  god  del  af  nationen  öfver- 
gått  till  nästan  nödvändighetsvaror").  Handels-  och  Manufaktur- 
Deputationen  tillstyrkte  lifligt  förbudens  upphäfvande,  dels  emedan 
de  togo  alltförmycket  från  manufakturfonden,  dels  äfven  emedan  la- 
gar mot  öfverflöd  och  yppighet  hos  en  nation,  der  begäret  derefter 
kommer  af  uppfostringssättet,  seder  och  bruk,  intet  godt  förmådde 
uträtta,  utan  endast  ökade  begäret  efter  den  förbjudna  varan,  gjorde 
densamma  dyrare  oah  sålunda  stegrade  kostnaderna  för  undersåtarne 
utan  att  gifva  riket  någon  nytta,  besparing  eller  inkomst.  De  bi- 
drogo  dessutom,  enligt  erfarenhetens  vittnesbörd,  endast  att  öka  lu- 
rendrägerierna ,  samt  föda  smak  och  vana  att  bedraga  kronan  och 
lagarne  ^).  Såväl  dessa  skäl,  som  äfven  Commerce-Collegii  berättelse 
om  handelsbalansen''),  hvilken  för  åren  1756—1759  tillsammans- 
tagna  visade  ett  öfverskott  af  22  tunnor  guld,  "hvilket  väl  skulle 
varit  100  om  ej  lurendrägerierna  och  den  höga  vexelkursen  tvungo 
att  afdraga  en  betydlig  summa  från  den  höga  siffran",  bestämde  stän- 
derna att  något  lossa  på  handelns  bojor,  genom  att  dels  åter  tillåta 
införsel  af  åtskilliga  af  de  förbjudna  varorna,  dels  äfven  för  några 


1)  R.  T:n  n:o  108.    E.  St:s  bref  15  Augusti  1761.    R.  A. 

2)  Borgerskapets  besvär  §§  26  och  61. 

3)  S.  H.  och  M.  Dep:s  bet.  25  April  1761.    R.  H.  A. 

4)  27  November   1760.    Rådsprot.   9   December  1760. 


178 

lindra  manufakturfonds- afgiften  O-  I  den  strax  derpå  följande  förord- 
ningen^) uppräknas  de  varor,  som  "i  anseende  till  angelägenheten  för 
riket"  åter  få  införas.  Sådana  voro  likväl  egentligen  endast  de  förnöden- 
heter, som  svårligen  kunde  produceras  inom  riket,  såsom  kaffe,  the, 
vin,  fikon  m.  fl.,  eller  hvad  1756  egentligast  hänförts  till  skadlig  öfver- 
flöd.  Nästan  alla  varor  derimot,  som  på  något  sätt  kunde  hänföras 
till  industrialster  och  i  1756  års  förordning  blifvit  förbjudna,  för- 
blefvo  det  äfven  nu,  eller  skulle  få  införas  blott  tillsvidare.  Olje- 
kakor t.  ex.  tilldess  "oljeslagerierna  komma  i  skick",  papper,  brunt, 
blått  och  grått  "tilldess  det  kan  i  riket  tillräckligen  presteras"  o. 
s.  v.  Derjemte  mildrades  äfven  för  åtskilliga  varor  manufakturfonds - 
afgiften  mot  den  i  1756  års  taxa  fastställda^),  såsom  på  kaffe  och 
the.  De  sammanlagda  afgifter  t.  ex.  kaffe  hade  att  betala  utgjorde 
likväl  ännu  mellan  8  och  9  öre  smt  per  skålpund  och  bestodo  af 
tull,  sjörätts-  och  armpenningar,  licent,  extra  licent,  tolag,  spinn- 
husafgift,  manufakturfonds-  och  konsumtionsafgift.  The  fick  endast 
införas  från  Ost-Indien,  d.  v.  s.  genom  Ost-Indiska  compagniet,  och 
erlade  till  manufakturfonden  8  öre  smt  per  skålpund,  mot  16  öre 
enligt  1756  års  taxa.  Derjemte  upphäfdes  förbuden  mot  bränvins- 
bränning  så  till  husbehof  som  till  afsalu,  samt  mot  införsel  af  ut- 
ländskt bränvin,  hvarjemte  frigafs  utförseln  af  viktualievaror,  emedan 
"genom  fri  afsättning  deraf  varder  landtmannen  bättre  uppmuntrad 
till  omtanka  om  ladugård  och  åkerbruk,  befordras  allmänna  handels- 
rörelsen, sjöfarten  och  kommunikationerna"  O- 

För  att  uppmuntra  afsättningen  till  utlandet  af  våra  industri- 
produkter bibehöllos  och  äfven  mångfaldigades  exportpremierna,  och 
för  att  derjemte  lätta  den  inhemska  afsättningen  ökades  den  s.  k.  di- 
skonteringsfonden. Vid  denna  senare  åtgärd  mötte  visserligen  betänk- 
ligheten att  ytterligare  anlita  banken  om  förskott  och  sålunda  öka  den 
redan  alltför  stora  sedelmassan ,  men  då  dels  banken  på  denna  diskon- 
tering, som  af  Manufaktur- Contoiret  blifvit  försigtigt  använd,  ej  lidit 
någon  förlust,  dels  contoiret  äfven  till  banken  betalat  från  1739  till 
1760  nära  1  million  daler  smt  i  räntor,  h varigenom  sedelmyntet 
således  blifvit  lika  mycket  minskadt ,  fann  man  dervid  ingen  olägen- 
het.   Denna  fond  hade  äfven,  försäkrade  Sekreta  Handels-  och  Ma- 


1)  E.  St:s  bref  18  September  1761.    E.  A. 

2)  Kongl.  förordn.  21  September  1761. 

3)  Jfr  M..fond:s  taxa  4  Oktober  1756. 

4)  Kung.  8  Dec.  1760  och  5  Febr.  1762.  —  Eådsprot.  9  Januari  1760 


179 

nufakturs-Deputationen,  sedan  förra  riksdagen  gjort  mera  gagn  än 
alla  förra  från  riksdag  till  riksdag  vidtagna  åtgärder,  emedan  den 
befordrat  en  vig  afsättning,  utan  hvilken  all  handel  och  rörelse  må- 
ste upphöra.  Den  ensamt  hade  uträttat  att  näringarna  tilltagit  till 
dubbelt  mot  förut,  samt  lurendrägerierna  nästan  afstannat.  Fonden 
borde  således  ytterligare  ökas  med  6  tunnor  guld')-  Den  utgjorde, 
enligt  dispositionen  vid  1756  års  riksdag,  nära  8  tunnnor  guld,  och 
trots  bankens  tillslutande  för  alla  andra  slags  lån,  ökades  den  nu 
verkligen  med  4  tunnor  guld  för  att  afhjelpa  de  stora  svårigheter, 
hvari  fabrikerna  råkat  ^). 

För  att  slutligen  gifva  ett  lysande  bevis  på  ständernas  ömhet 
om  industrien ,  föreslog  Sekreta  Handels-  och  Manufaktur-Deputatio- 
nen,  att  20,000  daler  smt  af  manufakturfonden  måtte  anslås  till  de 
af  Deras  Majestäter  underhållna  inrättningar  vid  Drottningholm,  att 
en  medalj  måtte  slås  öfver  Konungen  och  Drottningen  till  minne  af 
denna  deras  kärleksfulla  vård  om  landets  förkofran,  och  slutligen  att 
Majestäterna  genom  en  deputation  af  landtmarskalken  och  talmännen 
skulle  uppvaktas  och  komplimenteras. 


1)  S:  H   och  M.  Dep:s  bet.    R.  H.  A. 

2)  M.-C:s  ber.  ang.  dess  förvaltning  6  Mars  1766. 


180 


Femte  Kapitlet. 


Ett  af  de  mest  framstående  dragen  hos  merkantilsystemet  är 
dess  underskattande  af  jordbrukets  betydelse.  Ehuru  det  visserligen 
upptager  jordbruket  såsom  en  af  samhällets  ekonomiska  grundpelare , 
ställer  det  dock  alltid  detsamma  i  produktivt  hänseende  långt  efter 
de  andra  näringarna,  särdeles  den  utländska  handeln  och  förädlings- 
industrien. Jordbrukets  produkter,  såsom  endast  föga  i  stånd  att 
genom  arbetet  erhålla  någon  högre  grad  af  förädling  och  värde, 
voro  nemligen  endast  i  ringa  mån  tjenliga  till  export,  kunde  såle- 
des ej  direkte  bidraga  till  höjande  af  samhällets  rikedom  genom  att 
införa  penningar  i  landet.  Dess  uppgift  var  att  skaifa  föda  åt  in- 
dustriens och  handelus  idkare,  hvilka  genom  sin  konstfärdighet  gåfvo 
hundrafaldigt  värde  åt  naturens  alster  och  genom  afsättning  utom- 
lands förskaffade  riket  en  direkt  vinst.  Endast  industrien  kunde  dess- 
utom snart  sagdt  i  oändlighet  bereda  tillgång  på  arbete,  hvilket  dels 
ansågs  såsom  rikedom  i  och  för  sig,  dels  äfven  gaf  sysselsättning  åt 
en  stark  och  växande  folkmängd,  hvilken  åter  utgjorde  grundfästet 
för  en  stats  borgerliga,  likasom  för  dess  politiska  styrka.  "En  tät 
befolkning  inom  en  trång  rymd"  var  vilkoret  för  rikedomen,  och  jord- 
bruket ensamt,  utan  biträde  af  industrien  och  handeln,  kunde  aldrig 
medgifva  en  dylik ').  Dessutom  ansågs  jordens  brukande  såsom  en 
lägre  sysselsättning ,  till  hvilken  hvarken  fordrades  undervisning  eller 
konst,  och  derför  äfven  gerna  kunde  lemnas  åt  den  enskildes  försorg 
utan  någon  statens  reglementerande  mellankomst  och  särskilda  upp- 
muntran. "Naturen  är  tjenstepiga  åt  handeln  och  industrien,  hvilka 
genom  myckenhet  af  slöjder ,  arbete ,  snille  och  förmåga  göra  rika  de 
länder,  som  ega  dem,  under  det  de  andra  förblifva  fattiga"^). 

Följden  af  denna  åsigt  blef  naturligen  att  hos  oss,  likasom  för 


1)  Jfr  Backmansson:  Arcana  oeconomias  et  commercii. 

2)  Jfr  Salander:  Systematiska  nödhjelpstankar,  tr.  1730. 


♦  181 

öfrigt  i  hvarje  stat,  som  strafvade  att  genom  allmänna  hushållnin- 
gens reformerande  höja  sitt  välstånd,  nästan  uteslutande  uppmärk- 
samhet egnades  åt  de  penninge-  och  arbetsgifvande  förädlingsnärin- 
garna, under  det  jordbrukets  behof  försummades  eller  sattes  i  andra 
rummet.  Detta  så  mj^cket  heldre ,  som  man  tyckte  sig  finna  att  för 
jordbrukets  utveckling  endast  föga  kunde  direkt  göras,  enär  denna 
utveckling  måste  bero  af  de  öfriga  näringarnas,  af  den  större  efter- 
frågan och  lättare  afsättning,  som  dessa  senares  blomstring  och  be- 
folkningens derpå  beroende  större  täthet  måste  framkalla.  Af  de 
många  kontanta  understöd  i  form  af  lån  eller  gåfvor,  som  tilldelats 
näringarna,  hade  sålunda  jordbruket  icke  bekommit  någon  del,  och  i 
endast  ringa  mån  hade  omsorgen  för  spridande  af  intresse,  kunskaper 
och  kapital  till  den  ekonomiska  produktionen  kommit  äfven  landets 
modernäring  till  godo.  Likväl  hade  ej  jordbrukets  belägenhet  all- 
deles undgått  den  allmänna  uppmärksamheten,  hvilken  påkallades 
af  det  sorgliga  förhållande,  att  landet  allt  mera  visade  sig  oförmöget 
att,  såsom  man  sade,  föda  sig  sjelft.  Införseln  af  utländsk  span- 
mål  visade  sig  i  ständigt  stigande,  och  det  ruinerande  inflytande 
denna  införsel  utöfvade  på  handelsbalansen  påkallade  nödvändigt  sty- 
relsens åtgärder.  Genom  belöningar  för  ödeshemmans  upptagande 
och  för  nybyggen  sökte  man  sålunda  höja  spanmålsproduktionen ,  äf- 
vensom  att  genom  tullsatser,  graderade  efter  inom  landet  gällande 
spanmålspriser,  dels  förekomma  en  alltför  stark  import,  dels  äfven 
tillförsäkra  jordbrukaren  en  både  säker  och  fördelaktig  afsättning '). 
Allt  detta  hade  likväl  endast  haft  ringa  framgång,  likasom  det  äf- 
ven med  föga  allvar  och  intresse  blif\^it  tillämpadt  och  öfvervakadt, 
enär,  såsom  vi  hafva  antydt,  jordbruket  ännu  temligen  obestridt  an- 
sågs vara  af  underordnad  betydelse  i  jemförelse  med  de  borgerliga 
näringarna,  hvilkas  utveckling  fullt  togo  statens  krafter  och  hjelp- 
medel  i  anspråk. 

Länge  kunde  det  dock  ej  dröja  innan  protester  måste  höjas  mot 
denna  åsigt,  och  jordbruket  skulle  söka  återeröfra  åtminstone  sin 
jemnbördighet  med  de  öfriga  näringarne.  Ett  af  de  första  bestämda 
uttalanden  i  denna  riktning  skedde  inom  Vetenskaps-Akademien  hvil- 
ken institution  ej  endast  upptagit  bland  sina  ämnen  "de  konster  och 
vetenskaper,  som  befordra  ett  lands  lycka  och  trefnad  och  det  med-^ 
borgerliga  lifvets  utveckling ,  såsom  oeconomi ,  commerce ,  konster  och 
manufakturer",  utan  "äfven  väl  förtjenat  det  vitsord ,  att  vara  det  för- 


1)  FörordiL  18  December  1733. 


182 

sta  literära  samfund,  som  specielt  egnat  sig  åt  den  ekonomiska  ve- 
tenskapen och  sökt  utveckla  dessa  nyttiga  principer,  som  praktiserade 
förskaffa  hvarje  enskild  ett  stort  välstånd,  och  genom  att  öka  sum- 
man af  hans  välbefinnande  äro  en  af  de  främsta  orsaker  till  sam- 
hällets lycka  och  trefnad"  ')•  I  sitt  tal  vid  presidii  nedläggande  "om 
förbindelsen  mellan  landtbruk,  manufakturer,  handel  och  sjöfart"  år 
1744,  uttalade  amiral  Th.  Ankarkrona  öppet,  att  landtbruket  var 
grundvalen  för  alla  näringar,  och  sålunda  äfven  borde  tillerkännas  före- 
träde framför  alla  de  öfriga,  emedan  födan  och  lifvets  uppehälle  var 
det  nödvändigaste,  utan  hvilket  inbyggarne  hvarken  kunde  trifvas 
eller  tillväxa  i  antal.  Blefve  landtbruket  endast  blomstrande  och 
uppodladt  skulle  manufakturerna  och  handeln  tillväxa  af  sig  sjelfva. 
Slutsatsen  af  en  sådan  förklaring  måste  naturligen  blifva,  att  stats- 
magterna  hittills  gått  en  vilse  väg,  då  de  arbetat  att  i  främsta  och 
första  rummet  uppmuntra  manufakturerna.  -  En  sådan  slutsats  kunde 
likväl  ej  genast  antagas  för  god,  och  Akademiens  sekreterare,  J. 
Faggot,  ansåg  sig  också  böra  protestera  derimot.  Alla  utvägar, 
yttrade  han ,  till  ett  lands  trefnad  och  folkhopens  ökande  borde  främ- 
jas och  vårdas,  men  den  källåder,  som  snarast  gaf  vinst,  dock  först 
upprensas,  hvarimot  den,  som  mest  afförde  våra  penningar  ur  landet, 
snarast  borde  stoppas  till,  och  den  utväg,  som  lättast  förmådde  folk  till 
inbördes  rörelse ,  omtanke ,  idoghet  och  snillebragder,  först  rödjas  och 
främjas.  Det  var  sålunda  obestridligt,  att  handaslöjderna  togo  främsta 
rummet  och  först  borde  upphjelpas.  Landskulturen  åter  kunde  ej  snart 
komma  så  på  fötter,  som  vederborde ,  ty  den  kräfde  lång  tid ,  mycket 
penningar  och  förlag,  samt  en  stark  folkökning,  hvilket  allt  endast 
genom  de  andra  näringarne  kunde  vinnas.  -  Frågan  väckte  inom  landet 
alltför  m)^cket  intresse ,  för  att  dermed  läggas  åsido  och  flere  författare 
uppträdde  omedelbart  derefter  till  försvar  för  de  olika  åsigterna.  För- 
fäktarne  af  landtbrukets  företräde  anförde,  att  ett  utveckladt  jordbruk 
bäst  af  allt  hindrade  penningarnes  bortförande  ur  landet,  ty  bättre  var 
att  hafva  rudimaterier  hemma,  än  att  köpa  dem  utifrån  för  3-4  gånger 
deras  värde,  samt  att  jordbruket  i  hög  grad  befordrade  folkökningen, 
emedan  det  utan  svårighet  kunde  sysselsätta  10  gånger  så  mycket 
folk,  som  landet  nu  egde.  Hufvudargumententet  förblef  dock,  att 
manufakturer  utan  landtbruk  voro  omöjliga,  emedan  ex  nihilo  nihil  fit, 
och  att  man  sålunda  bort  börja  med  landtbruket.  Den  indvändningen, 
att  jordbruket  endast  sent  och  med  många  svårigheter  kunde  bringas 


1)  Vet.-Akad:s  grundreglor;  De  la  Eochefaucould :  Inträdestal  i  V.-Akad.  1769. 


183 

till  någon,  höjd  saknade  äfven  all  grund.  Ty  dertill  behöfdes  endast 
att  uppmuntra  böndernas  barn  till  tidiga  giftermål ,  att  lägga  särskilda 
skatter  på  dem,  som  efter  uppådd  21  års  ålder  äro  ogifta,  att  hem- 
man utan  hinder  finge  fördelas  i  smärre  delar,  att  frihetsår  och  be- 
löningar tilldelades  dem,  som  togo  upp  nyodlingar,  samt  att  slutligen 
jordbruket  tillbörligt  hedrades  och  undervisning  deri  meddelades  ung- 
domen ').  A  andra  sidan  anfördes  derimot ,  att  det  land ,  som  hade 
många  manufakturer,  aldrig  behöfde  lida  brist  på  jordbrukets  pro- 
dukter, emedan  det  var  .rikt  och  hade  godt  om  penningar,  hvilket 
till  öfverflöd  bevisades  af  Hollands  exempel.  Jordbruket  kunde  ej 
heller  på  lång  tid  uppbringas  till  någon  höjd,  om  ej  genom  handa- 
slöjderna, emedan  dessa  förskaffade  landtmannen  den  afsättning  af 
spanmål  och  matvaror,  som  utan  dem  endast  med  stor  svårighet  och 
till  allt  för  ringa  pris  kunde  vinnas.  Manufakturerna  voro  sålunda 
orsaken  och  medlet  till  jordbrukets  förkofran,  och  borde  följaktligen 
äfven  ur  synpunkten  af  dess  fördel  först  vårdas  och  uppmuntras. 
Att  handaslöjderna  äfven  mera  befordrade  folkökningen,  var  klart 
deraf,  att  de  sysselsatte  en  mängd  folk,  som  landtbruket  ej  kunde 
använda,  såsom  qvinnor  och  barn,  samt  gåfvo  jordbrukaren  till- 
fälle till  en  mängd  lönande  bisysslor.  Slutligen  fann  man  äfven 
obestridligt,  att  handaslöjderna  mera  befrämjade  den  "lifgifvande 
roullansen  och  handeln",  emedan  en  fabrikant  nödgades  hemta  sina 
råvaror  från  många  håll  och  låta  sitt  kapital  genomgå  många  händer, 
hvilket  åter  tillskyndade  riket  i  sin  helhet  en  större  vinst  ^). 

Denna  literära  strid,  som  af  samtida  författare  vanligen  kallas 
tvisten  om  näringarnas  inbördes  företräde,  var  visserligen  ej  härmed 
afslutad,  men  gaf  likväl  så  till  vida  segern  åt  jordbruket,  att  inom 
theorien  dess  jemn bördighet  med  de  andra  näringarna  och  dess  lika 
rätt  till  uppmärksamhet  och  understöd  i  ett  väl  ordnadt  samhälle  oftast 
erkändes.  Åtminstone  ville  man  hädanefter  helst  undvika  denna  strids- 
fråga, och  medgaf  derför,  att  hvarje  länk  i  näringarnas  kedja  är  för 
samhällets  magt  och  blomstring  lika  nödvändig,  emedan  de  alla  be- 
rodde af  hvarandra  ^).  Detta  medgifvande  hindrade  dock  ej ,  att  jord- 
bruket fortfarande  faktiskt  sattes  sist  på  arbetets  rangrulla,  och  att 
statsmagterna  nästan    uteslutande  egnade  sitt  intresse  åt  industrien, 


1)  Jfr  t.  ex.  Gensvar  emot  det  svar,  som  på  amiral  Ankarkronas  tal  är  gifvet 
af  J.  Faggot.    Anonym;  tr.  1744. 

2)  Jfr  t.  ex.  Anmärkningar  öfver  gensvaret,  af  O.  Ehrenström;  tr.  1744. 

3)  Berch:  Inl.  till  Allmänna  hushållningen.     1747. 


184 

deras  egen  skapelse,  hvilken  ej  heller  tröttnade  att  genom  städse 
nya  anspråk  göra  sig  hos  dem  påmind.  Derigenom  alstrades  åter 
nya  klagomål  och  fordringar  äfven  från  jordbrukets  sida,  till  hvilka 
äfven  bidrog  den  större  uppmärksamhet  på  jordbrukets  tillstånd  och 
behof,  som  genom  striden  blifvit  framkallad.  Denna  uppmärksamhet 
gaf  snart  nytt  lif  åt  oppositionen  mot  jordbrukets  åsidosättande ,  samt 
mot  såväl  åtskilliga  konstlade  näringar,  som  drogo  arbetskraft  och 
kapital  från  ett  sundt  och  naturligt  jordbruk,  som  äfven  mot  de 
många  skråförfattningar  och  restriktiva  föreskrifter,  hvilka  hämmade 
vår  modernärings  utveckling ,  genom  att  försvåra  afsättningen  af  dess 
produkter. 

Sålunda  framträdde  till  en  början  en  opposition  mot  den  gamla 
uppfattningen  af  jordbruket  såsom  ett  lägre  och  konstlöst  yrke,  för 
hvilket  ej  fordrades  några  särdeles  insigter.  En  författare  faun  främ- 
sta anledningen  till  landtbrukets  förfall  ligga  i  vårt  skolväsende, 
som  ej  brydde  sig  om  hushållningen  och  icke  lärde  ungdomen 
känna  och  nyttja  naturens  alster  och  ämnen,  hvaraf  föddes  förakt 
och  olust  för  praktiska  sysselsättningar  ')•  Det  var  samma  kla- 
gan, som  man  redan  ofta  förnummit  från  de  många  målsmännen 
för  de  borgerliga  yrkena.  I  sin  "Inledning  till  allmänna  hushåll- 
ningen", förklarade  äfven  Berch,  att  till  jordbrukets  rätta  skötsel 
fordrades  mycken  både  kunskap  och  öfning,  ehuru  väl  till  samhällets 
obotliga  skada  okunnigheten  deri  var  allmän.  Likasom  i  andra  nä- 
ringar fordrades  vissa  läroår  och  mästareprof,  så  borde  äfven  här 
bestämmas  viss  tjenstetid,  och  först  efter  dess  förlopp  någon  få  före- 
taga sig  eget  landtbruk.  Derjemte  borde  allmänna  undervisnings- 
verket afse  äfven  dem,  som  ämnade  egna  sig  åt  jordbruket,  och  lärda 
samqväm  bidraga  till  landskulturens  befrämjande.  Särskildt  ålåg  det 
staten  att  tillsätta  förståndige  män ,  som  skulle  resa  omkring  i  lands- 
orterna och  angående  jordens  uppodlande  eller  förbättrande  gifva 
goda  råd,  hvilka  i  nödfall  kunde  blifva  förpligtelser  för  landtmannen. 
Kort  derefter  framlades  äfven  en  "plan  till  en  svensk  landbrukssocie- 
tet"  med  uppgift  att  på  allt  sätt  söka  förbättra  det  inhemska  landt- 
bruket,  samt  göra  öfverflödig  införseln  af  främmande  spanmål  och 
viktualievaror.  Societeten  skulle  hafva  sitt  hufvudsäte  i  Stockholm, 
bestå  af  tjenliga  personer  med  en  öfverdirektör  och  landtbrukskom- 
missarius  i  spetsen,  hålla  allmänna  möten  i  hufvudstaden ,  samt  af- 


1)  J.  Faggot:  Landtbrukets  hinder  och  hjelp.    Tryckt  1746. 


185 

delningsmöten  i  provinserna ,  der  äfven  borde  finnas  under  societeten 
lydande  "seminarier  och  experimentalgårdar"  ')• 

I  nästan  alla  stridsskrifterna  angående  näringarnas  rang  tiller- 
kännes  frågan  om  befolkningens  tillväxt  en  stor  betydelse,  och  de 
olika  näringarna  söka  hvar  för  sig  bevisa  sitt  företräde  genom  att 
framhålla  sin  stora  förmåga  att  befrämja  folkökningen.  I  nära  sam- 
manhang med  denna  tvist  står  också  oppositionen  mot  de  gällande 
lagarne  angående  hemmansklyfning  och  jordafsöndring,  samt  mot 
tjenstehjonsförfattniugarna,  hvilken  nu  framträder  med  det  yrkande, 
att  alla  dessa  förordningar  böra  utdömas  såsom  endast  hämmande 
det  första  och  väsendtligaste  elementet  i  samhällsrikedomen ,  nemligen 
en  talrik  och  tät  befolkning.  Under  långa  tider  hade  regeringarne, 
såväl  hos  oss  som  annorstädes,  instinktlikt  sträfvat  att  föreb3'gga 
befolkningens  tillväxt  öfver  det  antal,  som  säkert  kunde  erhålla  fast 
bjstad  och  stadigt  uppehälle  och  de  många  lagarne  mot  jordklyfning, 
jordafsöndring  och  backstugusittande ,  de  stränga  tjenstehjonsförfatt- 
niugarna, skråkorporationerna  m.  fl.,  buro  alla  vittne  derom,  ty  alla 
hade  de  i  ej  ringa  mån  sin  grund  i  farhågan  för  en  lös  befolkning, 
utan  fast  arbete  och  betryggad  arbetslön,  med  ett  ord  i  fruktan  för 
hvad  man  i  senare  tider  kallat  proletariatet.  Från  18:de  seklets 
början,  och  mera  bestämdt  i  samma  mån  merkantilsystemet  blef  obe- 
stridt  herrskande,  gjorde  sig  likväl  en  annan  politik  gällande,  som 
med  alla  miöjliga  medel  äflades  att  uppmuntra  en  hastig  och  stark 
folkökning.  Anledningen  dertill  är  klar  nog.  Den  menskliga  ar- 
betskraften var  nemligen  produktionens  förnämsta  faktor,  den  var 
sålunda  äfven  medlet  för  hvarje  land  att  vinna  det  mål,  hvartill  alla 
med  feberaktig  ifver  sträfvade,  att  blifva  rikt,  mägtigt  och  ekonomiskt 
oberoende.  Men  öfverallt  klagade  man  öfver  bristen  på  armar  att 
odla  jorden  och  att  rätt  sköta  de  många  nya  fabriksnäringarna,  och 
man  drefs  sålunda  naturligen  att  vilja  föröka  detta  slags  rikedom, 
hvarpå  bristen  befanns  så  kännbar  och  ruinerande,  rikedomen  på  ar- 
betskraft. Också  gällde  det  snart  såsom  ett  axiom,  att  en  talrik 
befolkning  var  främsta  vilkoret  för,  likasom  säkraste  kännetecknet  på 
en  mägtig  och  blomstrande  stat.  Man  kunde  ej  fatta,  att  rikedom 
på  menniskor,  d.  v.  s.  på  producenter,  kunde  för  samhället  blifva  en 
källa  till  förvirring  och  elände ,  emedan  man  förbisåg ,  att  till  hvarje 
ekonomisk  produktion  fordrades  tvenne  faktorer,  nemligen  arbete  och 


1)  Tankar   om  spanmäls    och   matvarors    brist,  samt  dess  afhjelpande  etc.  af 
I.  E.  L.  Ehrenreich.     Tryckt  1756. 


186 

kapital,  och  att  möjligheten  att  använda  och  underhålla  den  förra 
faktorn  nödvändigt  är  beroende  af  tillgången  på  den  senare.  Det 
var  först  Fysiokraterna,  och  efter  dem  Malthus,  som  insågo  och  ut- 
talade, att  menniskoslägtets  reproduktionsförmåga  alltid  är  starkare 
än  hennes  förmåga  att  bilda  kapital,  och  att  derför  den  förra,  långt 
ifrån  att  behöfva  eggas  eller  uppmuntras,  måste  med  godo  eller  ondo 
begränsa  sig  efter  den  senare. 

Äfven  hos  oss  gör  sig  denna  tendens,  som  karakteriserar  18:de 
seklet,  i  hög  grad  gällande.  Städse  hör  man  framhållas  att  orsa- 
ken till  de  industriella  yrkenas  ringa  framgång  är  folkbristen,  och 
jordbruket  å  sin  sida  klagar  bittert,  att  de  nyskapade  näringarna 
beröfva  detsamma  dess  bästa  krafter.  Salander,  Nordenkrantz ,  Berch 
och  andra  ekonomiska  författare  förklara  äfven  bestämdt,  att  en  tät 
och  talrik  befolkning  "är  grundfästet,  hvarpå  borgerliga  menighetens 
styrka  i  hushållningen  beror",  och  att  det  sålunda  är  såväl  politiens 
som  ekonomiens  skyldighet  att  söka  förvärfva  landet  en  sådan.  Vis- 
serligen insåg  man  att  dertill  fordrades  "att  öppna  alla  möjliga  ut- 
vägar till  näringsmedel",  för  att  skaffa  folket  sysselsättning  och 
uppehälle,  men  detta  åter  skedde  endast  genom  att  väl  anföra  och 
fördela  befolkningen  till  produktiva  näringar,  så  att  den  ej  förspillde 
sina  krafter  i  onyttig  inbördes  täflan  och  kastade  sig  på  de  olika 
yrkena  efter  hvars  och  ens  egen  oförståndiga  uppfattning  af  sin  fördel. 
Folkmängden  måste  sålunda  rätta  sig  efter  tillgången  på  uppehälle 
och  arbete,  men  var  dock  sjelf  bästa  medlet  att  vinna  dessa,  och 
slutsatsen  blef  endast,  att  "bättre  är  att  folk  hafver  brist  på  land, 
än  land  på  folk",  ty  "der  innevånarne  äro  få  och  landet  vidlyftigt, 
der  är  lättja  och  fattigdom,  men  när  mycket  folk  är  inskränkt 
inom  en  liten  omkrets  land,  der  leder  nöden  det  till  påfund,  spar- 
samhet och  flit,  som  alltid  belönas  med  magt  och  rikedom"  ')•  Nä- 
ringar voro  visserligen  ett  nödvändigt  vilkor  för  folkrikhet,  men  om- 
vändt  var  dock  äfven  folkrikhet  nödvändig  för  arbetets  fullkomligare 
utveckling,  och  detta  senare  var  hufvudsaken,  ty  icke  betraktades  nä- 
ringarna såsom  medel  till  arbetarnes  välstånd  och  högre  kultur,  icke 
voro  de  sålunda  till  för  folkets  skull,  utan  snarare  folket  för  deras. 
Staten  kunde  ej  blifva  rik  utan  liflig  handel  och  utvecklade  näringar, 
och  deras  vilkor  åter  var  en  tät  och  talrik  befolkning.  Långt  ifrån 
att  arbetaren  eller  producenten  borde  vara  välmående ,  måste  han  sna- 
rare förblifva  fattig,  ty  nöden  var  flitens  och  uppfinningarnes  moder; 


1)  Berch:  PoHtisk  Arithmetica.    Tryckt  1746. 


187 

blefve  arbetaren  rik,  blefve  han  äfven  lat,  uppstudsig  och  vårdslös'). 
En  och  annan  drog  deraf  äfven  sådana  slutsatser,  som  att  potatisod- 
lingens införande  i  landet  vore  farligt,  emedan  denna  frukt  förökade 
sig  i  sådan  ymnighet,  att  bonden  skulle  med  ringa  eller  allsingen 
möda  kunna  erhålla  sitt  uppehälle  och  således  ej  kunna  förmås  till 
något  arbete.  Detta  åter  borde  framför  allt  förekommas,  ty  det  var 
staten ,  eller  såsom  det  heter  publicum ,  som  egentligast  blef  rikt  ge- 
nom individernas  arbete.  Då  t.  ex.  en  väfvare  knapt  vann  dagligt 
bröd ,  vann  samhället  genom  hans  arbete  hela  skilnaden  mellan  råva- 
rans och  den  färdiga  varans  värde,  hvilken  skilnad  kunde  vara  hundra-, 
ja,  tusenfaldig;  och  då  jordbrukaren  med  möda  erhöll  ett  tarfligt  up- 
pehälle, förtjenade  likväl  publicum  skilnaden  mellan  det  öde  och  det 
odlade  landets  afkomst,  hvilken  var  många  gånger  större  än  allt 
hvad  odlaren  förtärde.  Deraf  följde  äfven,  att  plublici  skyldighet  att 
understödja  och  förlägga  det  ekonomiska  arbetet  "var  så  sjelfklar,  att 
den  borde  fastställas  såsom  en  gifven  regimentsregel" -). 

Då  sådana  åsigter  voro  allmänna  måste  hvarje  kritik  af  de  an- 
tydda lagarne  med  bifall  emottagas,  så  mycket  heldre  som  försva- 
rarne af  såväl  jordbrukets  som  industriens  företräde  här  möttes  på 
neutral  mark,  kunde  båda  förena  sig  i  begäran  om  en  för  samhället 
i  sin  helhet  så  nödig  reform.  "Inbyggarnes  inskränkning  till  få  hus- 
håll gör  landet  folklöst,  förorsakar  jordbrukets  vanhäfd  och  lägger 
hinder  i  vägen  för  alla  näringar,  så  i  städerna  som  på  landet",  blef 
lösen.  Att  folkbristen  var  stor  och  jorden  vanhäfdad,  fann  man  klart 
deraf,  att  vi  i  verkligheten  egde  endast  9  hemman  på  qvadratmilen, 
hvart  och  ett  med  2,109  tunland  ödesjord,  af  hvilken  minst  hälften 
var  odlingsbar,  under  det  likväl  vårt  lands  storlek,  sedan  sjö,  moras 
och  berg  blifvit  afräknade,  medgaf  oss  att  hafva  på  hvarje  qvadratmil 
50  hemman  med  hvar  sina  231  tunnland  odlad  jord  ^).  Om  sålunda 
en  rätt  hushållning  finge  tillstånd  att  göra  Sverige  och  Finland  så 
fruktbara  och  folkrika,  som  de  kunde  vara,  så  skulle  vi  ega  450,000 
hemman  och  10  millioner  menniskor.  För  detta  ändamåls  vinnande 
måste  i  främsta  rummet  afskaffas  hvarje  inskränkning  i  rättigheten 
att  bilda  familj,  att  klyfva  hemmanen  och  bygga  torp,  i  antalet 
af  tjenstefolk  och  barn  i  landtmannens  hus,  i  husmäns  och  dag- 
lönares  backstugusittande  m.  m.     Derigenom   skulle   äfven    erhållas 


1)  Salander:  Systematiska  nödhjelpstankar. 

2)  Välment  föreställning  om  landsens  bruk. 

3)  Faggot:  Landtbrukets  hinder  och  hjelp. 


188 

flere  och  folkrikare  städer,  hvilket  var  så  mycket  angelägnare,  som 
städernas  aflägsenhet  och  näringslöshet  hindrade  produkternas  afsätt- 
ning  och  dermed  äfven  deras  flitiga  tillverkning.  En  annan  förfat- 
tare ') ,  som  samma  år  npptog  frågan ,  granskade  de  invändningar, 
som  vanligen  framställdes  mot  ett  raskt  borttagande  af  de  nämnda 
hindren  för  folkökningen.  Man  hade  nemligen  ansett  att  lagstiftaren 
borde  tillse ,  det  folket  ej  förökade  sig  mera ,  än  i  landet  kunde  finna 
sin  utkomst,  men  detta  reglerade  bäst  sig  sjelft,  ty  om  giftermålen 
finge  vara  obehindrade  skulle  folkets  myckenhet  rätta  sig  efter  nä- 
ringarnas till  eller  aftagande.  Icke  heller  förmådde  någon  lagstiftare 
förutse  och  bestämma  huru  mycket  folk  i  ett  land  kunde  försörjas. 
Ty  dervid  måste  han  taga  till  beräkningsgrund  antingen  landets 
förmåga  i  detta  afseende ,  sedan  alla  näringar  blifvit  bragta  till  stör- 
sta möjliga  höjd,  eller  också  landets  närvarande  tillstånd.  Det  förra 
lät  sig  dock  af  ingen  dödlig  beräknas,  och  det  senare  skulle  vara 
fullständigt  ruinerande,  emedan  derigenom  näringarnas  uppkomst  och 
folkets  tillväxt  i  antal  lika  mycket  hindrades ,  och  sålunda  allt  blefve 
stillastående.  När  folket  förökade  sig  ymnigare,  än  de  gamla  näringarna 
förmådde  föda,  sökte  det  sig  n5^a  näringsfång,  och  ingen  kunde  för- 
utse .  alla  de  lofliga  utvägar,  som  sålunda  hvar  och  en  skulle  påfinna 
till  sin  tarfliga  utkomst.  Visserligen  kunde  man  invända,  att  om 
innevånarne  finge  föröka  sig  efter  den  af  skapelsen  fastställda  ord- 
ningen ,  så  skulle  landet  blifva  fullt  af  tiggare ,  men  det  vore  i  san- 
ning dåraktigt  att  beklaga  sig  deröfver,  att  ett  rike  hade  för  mycket 
arbetsfört  folk,  hvilket  var  den  främsta  rikedomen.  Dessutom  var 
förhållandet  sådant,  att  när  arbetarne  voro  få  och  välmående,  blef 
allt  dyrt  och  rörelsen  stannade,  men  när  de  voro  många,  nöjde  de 
sig  med  maten  och  kläderna,  allt  blef  lindrigt  i  pris,  och  den  ene 
gaf  näring  åt  den  andre  ....  En  annan  författare  bestred  ej  allenast 
lämpligheten  af  statens  ingripande  såsom  reglerande  folkökningen, 
utan  äfven  statens  rätt  dertill").  I  afseende  på  lämpligheten  fann 
han  obestridligt,  att  så  länge  bonden  ej  fick  begagna  mera  än  ett 
visst  antal  folk  på  sitt  hemman,  kunde  ej  landet  blifva  tillräckligt 
uppodladt  och  befolkadt.  Att  en  mängd  menniskor  gingo  ur  landet, 
och  alltför  mycken  och  oskicklig  ungdom  till  studier  härhemma,  här- 
ledde   sig    direkt    från    förbuden  mot  hemmansklyfning.     Visserligen 


1)  Jfr:  Ett  rikes  nytta  af  många  näringslemmar.     Tryckt  1746. 

2)  Jfr:    Välmenta  tankar   om   hemmans  klyfvande  okh  sammanslående  i  stora 
gårdar.     Tryckt  1747.    Anonym. 


189 

brukade  man  invända ,  att  om  bonden  fick  klyfva  sitt  hemman ,  gifta 
sina  barn  och  sätta  dem  på  delarne,  så  skulle  det  blifva  ondt  om 
soldater  och  tjenstefolk  samt  om  arbetshjelp  för  andra  näringsfång. 
Men  dels  låg  det  en  svår  motsägelse  i  det  antagande,  att  af  flera 
giftermål  skulle  följa  större  brist  på  folk,  dels  var  statens  inbland- 
ning på  denna  grund  i  sig  sjelf  oriktig.  Att  gifta  sig  och  föröka 
sig  var  nemligen  hvarje  menniskas  natur,  och  der  detta  förnekades 
henne ,  drefves  hon  ur  landet.  Likaledes  är  det  en  naturlig  rätt  att 
fördela  sin  egendom  och  gifta  sina  barn ,  men  detta  förnekades  likväl 
den  svenske  bonden. . . .  Trots  dessa  radikala  åsigter  ville  författaren 
likväl  medgifva  hemmansklyfuingen  endast  i  den  mån  hvarje  orts 
beskaffenhet  befanns  medgifva.  T}'  att  öka  stammarne  af  äkta  folk, 
utan  att  utvägar  funuos  till  deras  försörjande,  skulla  vara  ytterst 
obetänksamt.  Principen  för  ett  samhälle,  som  rätt  förstod  sitt  eget 
bästa,  måste  derföre  vara,  "att  mjxket  folk  är  ett  lands  rikedom,  när 
det  uti  nyttiga  näringsmedel  brukadt  varder",  och  följaktligen  måste 
äfven  näringsmedlen  fördelas  till  flere  i  samma  mån  hjonelagen  ökades. 
Deraf  var  slutsatsen  klar,  nemligen  att  staten  borde  befrämja  jord- 
klyfningen,  men  icke  såsom  hittils  hindra  densamma.  Eegeringen 
borde  derför  låta  sönderdela  kungsgårdarne  och  indelningsverkets 
hemman  i  smärre  lotter,  helst  af  %  hemman,  samt  i  allmänhet  äf- 
ven söka  motverka  den  herskande  oseden  att  sammanslå  flera  gårdar 
till  stora  possessioner,  hvilken  endast  förminskade  tillfällena  för  folket 
att  bygga  hjonelag.  -  Denna  fordran,  att  staten  skulle  ej  allenast 
undanrödja  de  befintliga  hindren  för  folkökningen,  utan  äfven  genom 
direkt  reglerande  af  förhållandena  eller  genom  kontanta  understöd  sätta 
de  nya  hjonelagen  i  tillfälle  att  till  näring  rätt  bruka  landets  alla 
af  naturen  förlänade  förmåner,  står  för  öfrigt  ej  enstaka,  och  åter- 
kommer oftare  i  samma  mån  man  började  närmare  besinna,  att  en 
starkt  växande  befolkning  utan  motsvarande  tillfällen  till  arbetsför- 
tjenst  lätteligen  kunde  blifva  samhället  en  börda.  "Mycket  folk  utan 
styrka  i  förmåga  och  penningar  är  en  last ;  mycken  styrka  i  förmåga 
och  erfarenhet  utan  proportionerligt  antal  folk  är  onyttig",  och  hvarje 
åtgärd  för  att  öka  tillgången  i  ena  afseeudet  bör  således  komplet- 
teras af  en  motsvarande  äfven  i  det  andra').  Säkraste  grunden 
för  folkets  tillväxt  måste  vara  landets  bruk  och  uppodlande;  men 
för  detta  ändamål  hade  hittills  intet  väsendtligt  blifvit  uträttadt, 
ehuruväl  med   säkerhet   kunde  antagas,  att  likasom  fabrikerna  icke 


1)  Välment  foreställning  om  landsens  bruk. 


190 

haft  någon  framgång  förrän  publicum  tog  dem  under  armarne,  så 
skulle  äfven  jordbruket  förblifva  ringa  och  outveckladt,  till  dess  det 
erhöll  en  liknande  hjelp.  Ej  heller  var  medlet  dertill  så  svårt  att 
finna,  som  man  påstod.  Ty  ett  litet  premium  af  två  plåtar  för 
hvarje  tunnland  ny  åker  eller  äng  skulle  för  den  ringa  summan  af 
20,000  plåtar  om  året  gifva  oss  10,000  nya  tunnland,  hvilket  på 
100  år  gjorde  oss  en  vinst  af  1  million  tunnland  eller  10,000  nya 
hemman.  Dessa  hemman  åter,  bebyggda  och  odlade  i  fjerdedelar, 
skulle  gifva  bostad  och  arbete  åt  40,000  nya  stammar  äkta  folk. 
För  att  erhålla  fond  till  premierna  borde  man  beskatta  öfverflödet, 
höja  accisen  på  bran  vin,  tobak  och  vin,  samt  med  några  öres  afgift 
belägga  hvarje  tunna  inkommande  utländsk  spanmål.  Ändamålet 
skulle  derigenom  snart  vinnas,  så  vida  derjemte  "b3^a-  och  sockne- 
männen genom  god  vilja  eller  något  litet  tvång"  kunde  förmås  att 
understöja  det  helsosamma  verket. 

Det  är  bekant,  att  regering  och  ständer  genast  gåfvo  vika  och 
åtminstone  till  en  del  tillmötcsgingo  den  allmänna  fordran  på  upp- 
häfvande  af  de  lagar,  som  ansågos  svårast  hämma  befolkningens  till- 
växt. Genom  förordningen  30  Juni  1747  medgafs  nemligen  för  hela 
landet  att  få  klyfva  krono-  och  skattehemman  i  sex,  åtta  eller  min- 
dre delar,  allt  som  hemmanen  befunnos  kunna  uppodlas  och  tåla, 
efter  föregången  pröfning  af  häradsrätten  och  landshöfdingen ,  samt 
med  vilkor  att  den  nye  åbon  trädde  i  äktenskap.  Klyfning  af  rust- 
håll  fick  bero  på  öfverstens  och  landshöfdingens  bifall ,  och  af  frälse- 
hemman på  frälseegarens.  1  sammanhang  dermed  jemkades  äfven 
tjenstehjonsstadgan  derhän,  att  bonden  fick  behålla  hemma  hos  sig 
så  många  egna  barn  han  ville.  —  Anspråken  på  kontanta  understöd 
för  jordbruket  voro  derimot  svårare  att  tillfredsställa,  enär  inga  me- 
del dertill  voro  att  tillgå.  Likväl  beslöts  en  afgift  af  1  daler  kmt 
för  hvar  inkommande  tunna  spanmål  till  bildande  af  en  magasins- 
fond, och  vid  1751  års  riksdag  föreslog  Kammar-  och  Oekonomie- 
Kommissionen  ånyo  en  dylik  afgift  på  utländsk  spanmål,  för  att  bilda 
en  stadig  fond  till  jordbrukets  understöd,  hvilken  äfven  under  några 
år  lärer  hafva  utgått,  ehuru  äfven  samtida  författare  beklaga  sin 
okunnighet  på  hvad  sätt,  de  sålunda  influtna  medlen  blifvit  använda'). 

Dessa  medgifvanden  förmådde  dock  ej  länge  tysta  klagomålen 
öfver  folkbristen  eller  jordbrukets  fordran  på  större  uppmärksamhet 
och  hjelp  från  statsmagternas  sida.    Att  folkbristen  verkligen  existe- 


1)  Jfr:  Låstboms  Ekonomiska  Tidningar  n:is  8  och  9.    1765. 


191 

rade  och  icke,  såsom  några  ansågo,  var  endast  ett  tomt  hjernspöke, 
gjorde  sig  1751  års  ständer  sjelfva  mödan  att  bevisa.  De  funno  detta 
sorgliga  förhållande  klart  af  såväl  Commerce-CoUegii  berättelse  om 
handelsbalansen  som  af  landshöfdingarnes  uppgifter  om  näringarnes 
tillstånd,  äfvensom  att  denna  folkbrist  var  orsaken  till  jordbrukets 
ringa  framsteg,  till  fabriksindustriens  svårigheter  och  i  allmänhet 
till  undervigten  i  handeln.  Anledningen  till  folkbristen  åter  var 
dels  näringarnas  ökande  till  storlek  och  antal,  dels  äfven  en  mindre 
angenäm,  den  nemligen,  att  årligen  "många  tusende  barn  i  landet 
dogo  endast  af  vanskötsel  eller  af  sådana  sjukdomar,  som  lätt  kunnat 
botas  om  tjenliga  författningar  funnits".  För  att  för  framtiden  före- 
komma detta  olyckliga  förhållande  borde  hvarje  socken  på  landet 
åläggas  att  underhålla  sina  fattiga,  och  som  barnen,  hvilka  ej  kunde 
klaga  sin  nöd,  voro  de  fattigaste  af  alla,  borde  de  så  underhållas  af 
hvarje  särskild  socken  eller  af  flera  tillsammans,  att  intet  enda  be- 
höfde  förgås  af  ofvannämnda  orsak.  Landshöfdingar,  presterskap  och 
byåldermän  skulle  strängeligen  åläggas  att  noga  vaka  deröfver.  På 
samma  sätt  skulle  äfven  städerna  sörja  för  de  späda,  men  i  de  stä- 
der der  garnisoner  och  fabriker  funnes  borde  staten  åtaga  sig  denna 
omsorg  och  genom  allmänna  barnhus  sörja  för  de  barn,  som  ej 
kunde  dragas  under  stadens  ovilkorliga  skyldighet.  För  kostnaden 
skulle  sörjas  genom  böter  för  lägersmål,  genom  skatt  på  ogifta 
manspersoner  mellan  30  och  60  år,  genom  inkomst  af  lotterier  m.  m. '). 
För  att  öka  fabriksarbetarnes  antal  och  derigenom  minska  de  alltför 
högt  uppdrifna  arbetslönerna,  föreslog  snart  derefter  Commerce-Colle- 
gium ,  att  föräldrar  borde  åläggas  hålla  sina  barn  i  skola  och  att  vid 
årliga  mönstringar  med  de  publika  skolorna  skulle  uttagas  och  sättas 
till  arbete  vid  fabrikerna  alla  de  barn,  som  ej  förmärktes  vara  af 
någon  synnerlig  qvickhet.  Detta  förslag  befanns  dock  af  regeringen 
vara  alltför  vågadt  för  att  kunna  genast  bifallas-). 

Man  insåg  likväl,  och  uttalade  äfven  någon  gång,  att  den  ringa 
tillgången  på  fabriksarbetare  kunde  härleda  sig  af  annan  orsak  än 
allmän  folkbrist.  En  af  anledningarna  till  fattigt  folks  motvilja  att 
sätta  sina  barn  i  lära  vid  fabrikerna,  är  det  ringa  hopp  de  ega  att 
någonsin  se  dem  såsom  sina  egna,  samt  ovissheten  om  deras  fram- 
tid,  då  derimot  utsigten  för  dem  att  vid  ålderdom  och  sjukdom  få 


1)  Kammar-  Oec-  och  Com.  Dep:s  bet.    Bland  S.  H.  och  M.  Dep:s  handlingar. 
—  B.  St:s  bref  4  Juni  1752.    E.  A. 

2)  C.-C:ii  bref  2  Nov.  1753.    C.  C  A.  -  Radsprot.  28  Januari  1754.    R.  A. 


192 

lida  nöd  är  gifven,  yttrade  Handels-  och  Manufaktur-Deputationen  vid 
1756  års  riksdag  ')•  Den  föreslog  derför,  att  bilda  en  fattigkassa 
för  sjuklige  och  ålderstigne  fabriksarbetare  medelst  en  afgift  if  Yg 
procent  af  varornas  stämplingsvärde ,  att  betalas  af  fabrikanterna  och 
förvaltas  af  deras  deputerade  jemte  Manufaktur-Contoiret.  Sekreta 
Utskottet  fann  visserligen  förslaget  godt ,  men  dock  ej  tillräckligt  att 
bota  det  onda.  Det  hade  redan  länge  varit  betänkt  på  "att  söka 
förekomma  det  fattigt  folks  barn  dö  af  vanvård  och  svält",  h vartill 
närmaste  anledningen  varit  fabriksarbetarues  usla  tillstånd  och  oför- 
mögenhet. Dessa  uppfödde  nemligen  sina  barn  i  den  brist  och  uselhet, 
att  de  antingen  snart  dogo  eller,  om  de  lyckades  undkomma  denna 
nöd,  blefvo  för  all  framtid  oförmögna  till  arbete.  De  borde  derför 
uppfostras  på  allmän  bekostnad  och  genom  Manufaktur- Contoirets 
försorg  inackorderas  på  Norrmalms  och  Danvikens  barnhus  till  dess 
de  hunnit  5  års  ålder,  samt  derefter  sysselsättas  hemma  hos  föräld- 
rarne  med  spolning,  spanad  och  dylikt,  under  fabrikanternas  tills}^. 
Utskottet  anslog  för  detta  ändamål  till  en  början  6000  daler  smt, 
och  hoppades  det  derigenom  kunna  utplåna  svenska  allmogens  ovilja 
mot  fabrikerna  såsom  försörjningmedel,  samt  äfven  förmå  främmande 
att  fortfarande  egna  sig  åt  manufakturerna-). 

Då  man  sålunda  sörjde  för  fabriksarbetarens  både  barndom  och 
ålderdom  ansåg  man  sig  äfven  hafva  full  rätt  att  draga  all  möjlig  nytta 
för  riket  af  hans  arbetsföra  tid.  Eedan  förut  hade  man  sålunda  sökt 
hindra  gesällernas  utrikes  resor,  emedan  de  ofta  qvarstannade  utom- 
lands ,  genom  att  medgifva  Embetscollegiet  rätt  att  afslå  deras  ansök- 
ningar derom.  Likväl  hade  intet  förordnande  derom  utfärdats,  utan 
tillåtelsen  endast  i  tysthet  meddelats  vederbörande^).  Nu  åter  kun- 
gjordes på  ständernas  begäran,  att  den,  som  sökte  bortlocka  ur  riket 
en  manufakturarbetare,  skulle  bota  2000  daler  smt  och  den  bortloc- 
kade eller  afvikne  tillrättaskaffa,  samt  den,  som  låtit  sig  förleda  att 
afvika,  bota  1000  daler  smt').  På  samma  gång  man  genom  privi- 
legier, reglementering  af  arbetslönerna  och  mångfaldiga  hinder  mot 
"ett  öfverflödigt  mästerblifvande"  beröfvade  arbetaren  medel  till  en 
anständig  bergning  och  en  sjelfständig  framtid,  nekade  man  honom 
sålunda  äfven  rätt,  att  i  ett  annat  land  söka  dessa  väsendtliga  vil- 
kor  för  trefnad  och  lycka. 


1)  S.  H.  och  M.  Dep:s  prot.-utdr.  17  Augusti  1756.    K.  H.  A. 

2)  S.  Urs  bref  21  Oktober  1756.    E.  A. 

3)  C.-C:ii  bet.  15  April  1751.  —  Eådsprot.  8  November  1756.    E.  A. 

4)  Kongl.  brefvet  3  Augusti  och  C.-C:ii  kung.  8  September  1756. 


193 

Slutligen  var  det  äfven  angeläget  att  väl  fördela  och  använda 
landets  arbetsdugliga  befolkning,  på  det  att  under  den  svåra  och 
allmänna  folkbristen  den  ena  näringen  ej  skulle  få  draga  till  sig 
mera  eller  annorlunda  beskaifadt  folk  än  den  nödvändigt  behöfde, 
och  sålunda  förqväfva  en  annan  nyttig  näring.  För  detta  ändamål 
stadgades  bland  annat,  att  kramhandeln  med  alngods  och  nipper 
skulle  bestridas  af  qvinnor,  att  krögerierna,  af  hvilka  i  Stockholm 
funnos  7 — 800,  endast  finge  använda  sådan  betjening,  som  genom 
ålder  och  skröplighet  var  till  annat  arbete  oduglig,  samt  att  till 
sjöfart  ej  flera  fingo  inmönstras  än  oundgängligt  var,  emedan  myc- 
ket sjöfolk  brukade  utomlands  rymma,  hvarför  äfven  skepparen  åla- 
des en  plikt  af  50  daler  smt  för  hvarje  inmönstrad  sjöman,  som  ej 
till  fäderneslandet  med  fartyget  återkom '). 

Det  var  egentligen  önskan  att  förekomma  den  starka  inflj^tt- 
ningen  till  städerna,  hvarigenom  jordbrukets  redan  alltför  ringa 
tillgång  på  arbetskraft  ytterligare  förminskades,  som  dikterade  denna 
förordning,  så  mycket  heldre,  som  denna  närings  klagomål  kraftigt 
understöddes  af  den  stegrade  spanmålsimporten  Vi  hafva  äfven  re- 
dan nämnt,  huru  ständerna  alltmera  började  uppmärksamma  jord- 
brukets behof  af  uppmuntran  och  hjelp,  och  huru  de  vid  1756  års 
riksdag  satte  främst  på  sitt  ekonomiska  program,  att  vidtaga  åt- 
gärder på  det  landet  måtte  kunna  föda  sig  sjelf,  och  att  för  detta 
ändamål  dels  söka  försvåra  införseln  af  främmande  spanmål ,  dels 
äfven  bilda  spanmålsmagasiner,  befordra  skiftesverket  m.  m.  Till 
"landets  föda"  räknades  dock  ej  endast  jordens  och  ladugårdens  van- 
liga alster,  utan  snart  sagdt  all  råämnesproduktion  Sveriges  jord 
skulle  sålunda  sjelf  frambringa  ej  allenast  allt  det  som  till  fabrikerna 
behöfdes  af  råämnen,  såsom  silke,  hampa,  lin,  ull,  åtskilliga  slags 
färgämnen  och  dylikt,  utan  äfven  sådana  exotiska  produkter,  eller 
surrogat  derför,  som  vana  och  smak  gjort  nästan  oumbärliga,  såsom 
vin,  the  och  tobak.  Endast  derigenom  kunde  landet  verkligen  blifva 
rikt  och  dess  handelsbalans  fördelaktig  Dertill  åter  behöfdes  i  främ- 
sta rummet  att  folket  rätt  anfördes  och  lärdes  att  rätt  inse  så  sin 
egen  som  landets  fördel,  samt  i  nödfall  något  litet  tvång  från  myn- 
digheternas sida ,  om  motspänstigheten  eller  trögheten  skulle  visa  sig 
alltför  ohandterliga.  Ty  icke  var  det  öfverensstämmande  med  en 
riktig  politik,  att  låta  den  enskilde  sjelf  bestämma  hvad  han  efter 
den  trånga  synkretsen  af  egen  fördel  ville  odla  eller  icke  odla;  icke 


1)  Kongl.  Förordn.  10  Maj  1757. 

13 


194 

borde  landtmannen  efter  eget  behag  få  ödelägga  en  näring,  emedan 
den  tycktes  vara  mindre  indrägtig,  ehuru  väl  för  samhället  nödvändig, 
och  företaga  en  annan,  som  gaf  honom  större  vinst')-  Det  var  sta- 
tens pligt  och  rätt,  att  genom  en  väl  grundad  hushållning  tillse, 
att  all  egendom  blef  rätt  handhafd,  så  att  den  gaf  landet  tillbörlig 
vinst,  men  icke  kunde  den  enskilde  få  efter  eget  behag  sköta  sin 
åker  och  äng,  sitt  handtverk  och  näring^).  Också  hade  man,  som 
bekant,  gått  ganska  långt  på  denna  väg.  Genom  talrika  uppmun- 
tringar, genom  höga  tullar  och  delvis  äfven  förbud  på  utländsk  to- 
bak, samt  genom  att  ålägga  de  inhemska  tobaksspinnerierna  att  be- 
gagna svensk  råvara,  hade  man  snart  Ij^ckats  utsträcka  odlingen  af 
denna  planta  så  vidt,  att  den  väckte  vederbörandes  bekymmer  och 
måste  inskränkas.  Odling  af  mullbärsträd  och  uppfödande  af  silkesma- 
skar bedrefs  under  åren  1750-60  med  sådan  ifver,  att  man  ej  endast  i 
Skåne,  der  en  särskild  direktör  för  planteringarna  var  förordnad,  fun- 
nes stora  plantager,  utan  äfven  i  Wermland,  Westergötland ,  Upland  ja 
ända  upp  i  Lappmarken  idkades  denna  näring  med  godt  hopp  att  ge- 
nom sådan  patriotisk  flit  göra  sig  väl  förtjent  om  fäderneslandet^). 
Genom  premier  för  mullbärsträd  och  inhemskt  silke,  för  weide,  kräpp, 
safflor,  rapsat,  fransyska  kardborrar  m.  m.,  sökte  ständerna  ytterli- 
gare egga  denna  produktion ,  men  på  samma  gång  äfven  att  inskränka 
den  till  städerna,  samt  till  Skåne,  hvars  rika  jord  och  blidare  kli- 
mat företrädesvis  tycktes  ämnat  denna  provins  till  landets  förrådshus 
för  alla  möjliga  produkter.  Fårskötseln  uppmuntrades,  såsom  be- 
kant, genom  flerfaldiga  premier,  genom  anläggande  af  schäferier  till 
en  del  på  kronans  bekostnad  och  genom  förordnande  af  s.  k.  "schäf- 
frar"  eller  i  fårskötsel  kunniga  personer.  Förhoppningarne  om  den 
rikedom  för  landet,  som  sålunda  skulle  vinnas,  om  blott  flit,  ihär- 
dighet och  patriotism  ej  felade,  voro  verkligen  storartade  och  kol- 
porterad es  ifrigt  i  tal  och  skrift.  Endast  genom  att  fullfölja  arbetet 
med  uppfödande  af  finulliga  får,  skulle  vi  snart  hafva  50  sådana  på 
hvarje  hemman,  med  en  årlig  af  kastning  af  24  millioner  daler  smt. 
Upparbetades  sedermera  denna  ull  inom  riket  till  kläde,  skulle  den 
gifva  oss  en  årlig  inkomst  af  80  millioner  O-  Genom  tabaksplante- 
ringarna   skulle   vi   inom   kort  bespara  de  flera  millioner  daler  smt 


1)  Berch:  Inl.  till  Allmänna  Hushållningen. 

2)  "Ärlig  Svensk".    Veckoskrift.    Tryckt  1755—56. 

3)  Den  Svenske  Merkurius.    Månadsskrift  1756—65. 

4)  Alilströmer:  Tal  om  Schäferiernas  nytta.    1759. 


195 

årligen,  som  nu  gingo  till  utländingen  för  denna  visserligen  onyt- 
tiga, men  oumbärliga  vara;  genom  silkesodlingen  kunde  man  vinna  en 
årlig  af  kastning  af  250  plåtar  per  tunnland,  hvilken  af  kastning  var 
en  nationell  besparing  och  ren  vinst  o.  s.  v. ').  Om  blott ,  med  ett  ord , 
städerna  ville  öfvergifva  sitt  usla  klåperi  med  landtmannasysslor,  och 
i  stället  rätt  begagna  alla  de  förmåner  och  tillfällen  till  industri, 
som  vårt  land  af  en  mild  försyn  erhållit,  så  skulle  snart  allt  blifva 
lif  och  rörelse  i  landet,  välmågan  och  arbetet  tilltaga,  och  både  stad 
och  land  blomstra.  En  och  annan  röst  höjdes  väl  emot  allt  detta 
"klåperi"  med  allehanda  konstlade  näringar,  en  eller  annan  mera 
skarpsynt  patriot  påpekade,  att  hela  detta  hushållsprogram  var  en- 
dast en  lysande,  men  tom  gyckelbild,  och  att  hvarje  sträfvande  för 
dess  förverkligande  var  egnadt  att  hämma  utvecklingen  af  landets 
verkliga  produktiva  krafter "),  men  de  förmådde  naturligen  ej  göra  sig 
hörda  och  betraktades  såsom  endast  alster  af  modlöshet  eller  maklighet. 
De  glänsande  förhoppningar,  man  fastade  vid  hushållssystemet, 
förmådde  dock  ej  undantränga  känslan  af  landets  närvarande  brist  på 
nödvändighetsvaror  och  af  behofvet  att  afhjelpa  densamma.  Handels- 
och  Manufaktur-Deputationen  vid  1756  års  riksdag  hade  äfven  angifvit 
en  af  de  väsendtligaste  orsakerna  till  denna  brist,  nemligen  de  mång- 
faldiga hindren  för  handeln,  särdeles  för  exporten  af  spanmål,  i  följd 
hvaraf  hvarje  provins  endast  producerade  för  eget  behof,  och  verk- 
liga vrakpris  under  goda  år  omvexlade  med  hungersnödspris  vid 
hvarje  missväxtår.  Förslaget  om  vidgad  frihet  för  denna  handel 
hade  visserligen  då  ej  förmått  göra  sig  gällande,  men  det  dröjde 
likväl  ej  länge  förrän  det  återkom,  ehuru  i  något  förändrad  form 
och  af  en  annan  orsak.  Sedan  nemligen  banken  år  1752  blifvit  öpp- 
nad till  belåning  af  jordegendom ,  hade  snart  en  ovanligt  Mig  spe- 
kulation i  sådan  uppkommit,  och  så  väl  i  följd  deraf,  som  äfven  af 
vårt  sedelmynts  fallande  värde ,  egendomarnes  nominella  pris  stegrats 
till  3—4  gånger  det  förut  vanliga,  hvarigenom  åter  spanmålens  pro- 
duktionspris stegrats,  enligt  en  uppgift,  från  15 — 17  daler  kmt  till 
33 — 35  daler  samma  mynt  för  tunna  råg.  Då  nu  en  temligen  god 
skörd  i  förening  med  förbudet  mot  bränvinsbränning  alstrat  en  ovan- 
ligt rik  tillgång  på  spanmål,  föll  snart  dess  pris,  så  att  en  allmän 
klagan  hördes,  det  landtmannen  ej  erhöll  skäligt  pris  på  sin  vara 
och    sålunda    saknade    den   uppmuntran,  utan   hvilken  jordbruket  ej 


1)  *  Ärlig  Svensk.* 

2)  Jfr  t.  ex.  Tobaksplanteringars  nytta  och  af  v.  B.  tryckt  1748. 


196 

kunde  bestå.  Ar  1759  ansåg  sig  regeringen  sjelf  böra  med  anled- 
ning af  dessa  klagomål  vidtaga  någon  åtgärd  och  begärde  yttrande 
af  Kammar-  och  Commerce-Collegierna,  samt  Stats- Contoiret  angå- 
ende medlen  att  hålla  spanmålen  i  skäligt  pris,  med  särskild  hem- 
ställan derjemte,  om  ej  exportpremier  för  denna  vara  skulle  vara 
för  ändamålet  tjenliga.  Endast  Kammar- Collegium  tillstyrkte  så- 
dana premier  till  belopp  af  4  daler  kmt  för  tunnan  råg  och  3  daler 
för  korn,  emedan  de  skulle  bidraga  att  hålla  spanmålsprisen  vid 
skälig  höjd  och  att  låta  landtmannen  erhålla  ersättning  för  möda  och 
kostnad  jemte  billig  utkomst.  De  öfriga  embetsverken  afstyrkte, 
emedan  någon  utrikes  afsättning  troligen  ändock  ej  skulle  kunna 
under  gällande  förhållanden  komma  till  stånd.  Bättre  vore,  menade 
de,  att  landtmannen  sökte  sin  utkomst  i  ett  stort  qvantum  än  i 
högt  pris  på  ett  litet  sådant;  först  då  skulle  exportpremier  med 
framgång  kunna  beviljas  och  utskeppning  blifi^a  möjlig  O-  Då  lik- 
väl spanmålen  ytterligare  föll  i  pris  ända  ned  till  14  daler  kmt  för 
tunnan  begärde  regeringen  ytterligare  utlåtande  angående  medlen  att 
förekomma  sådant  prisfall.  Deri  afstyrktes  likväl  h varje  direkt  upp- 
handling för  kronans  räkning,  af  flera  skäl,  bland  andra  äfven  att 
höga  pris  kunde  hos  en  stor  del  af  allmogen  blifva  lika  väl  en 
uppmuntran  till  beqvämlighet  och  lättja,  som  till  större  ansträng- 
ning för  att  framskaffa  en  ymnigare  produkt.  Landtmannen  borde 
dessutom  icke  anse  spanmål  såsom  sin  enda  afsättningsvara ,  utan 
genom  att  använda  säd  till  ladugårdarne  producera  kött,  smör  och 
ost,  hvilka  nu  till  höga  pris  infördes  i  landet.  Slutligen  erinra- 
des äfven  om  den  betänklighet,  som  borde  möta  hvarje  statens  åt- 
gärd för  att  höja  brödpriserna,  nemligen  att  den  alltid  måste  blifva 
till  skada  för  en  stor  del  af  nationen.  Likväl  borde  kronan  köpa 
ritorr  säd,  när  den  gällde  16  daler  kmt  i  Skåne  och  18  daler  i  de 
öfriga  provinserna;  "kronans  utgift  derför  skulle  ej  blifva  stor,  eme- 
dan allmogen  endast  undantagsvis  gaf  sig  tid  att  ritorka  säden -). 

Ehuruväl  tanken  på  exportpremier  afstyrktes  och  förföll  hos  re- 
geringen, dog  den  dock  ej  bort.  Den  återupptogs  af  enskilde,  så 
mycket  heldre,  som  dylika  premier  dels  numera  utgjorde  inom  öf- 
riga näringsgrenar  ett  af  de  väsendligaste  sätten  för  statens  under- 
stöd, dels  äfven  hade  gifvit  lysande  prof  på  sin  förmåga  i  andra 
länder,  särdeles  i  England,  hvilket  land  ansågs  genom  exportpremier 


1)  Bet.  27  Juli  1759.    Handels-Bibliothek  af  E.  Sefström.    II.  9. 

2)  Bet.  13  September  1759.    Dersammastädes. 


197 

hafva  bragt  sitt  jordbruk  till  en  mycket  betydande  höjd.  Den  fick 
äfven  ökad  styrka  i  samma  mån  man  började  klarare  inse,  att  en 
jemn  och  lätt  afsättning  var  jordbrukets  likasom  slöjdernas  lifsvilkor, 
och  att  denna  bäst  skulle  åstadkommas  genom  att  göra  jordbrukets 
produkter  till  föremål  för  handelns  spekulation.  "Svårigheten  att 
afsätta  sätter  jordbrukaren  i  ständig  fara;  en  öfverfiödig  skörd  rui- 
nerar honom  lika  väl  som  en  missväxt",  sade  en  författare.  Ett 
ringa  premium  af  6  d.  kmt  för  tunnan,  gifvet  åt  handlanden  som 
skeppade  säd  från  svensk  hamn  till  en  annan,  in-  eller  utländsk, 
skulle  åstadkomma  en  behöflig  spekulation;  handeln  skulle  då  rätta 
sig  efter  hela  landets  tillstånd  och  åkerbrukaren,  säker  om  afsätt- 
ning, skulle  då  odla  jorden  med  mera  sorgfällighet  och  flit ')• 
För  öfrigt  yrkade  man  äfven,  att  spanmålshaudeln,  med  eller  utan 
premier,  skulle  lemnas  åt  den  enskilda  företagsamheten,  och  kronans 
jemte  kommunernas  inblandning  deri  så  mycket  som  möjligt  undvi- 
kas. Krono-  och  sockenmagasinerna  verka  icke  till  hjelp,  ehuru 
mycket  omhuldade ,  hörde  man  yttras ,  ty  spanmålen  är  en  köpmans  - 
vara  och  kronan  h varken  kan  eller  bör  sköta  handeln.  Enskilde 
borde  derföre  uppmuntras  att  hålla  magasiner,  om  möjligt  af  in- 
hemsk säd ,  och  deras  uppmuntran  bestå  i  hopp  om  vinst.  I  goda  år 
producerade  Sverige  mera  spanmål  än  det  behöfde ,  och  ändock  måste 
det  under  nuvarande  förhållanden  hvarje  fjerde  eller  femte  år  med 
oerhörda  uppoffringar  köpa  stora  qvantiteter  utifrån  för  att  undgå 
att  dö  af  hunger.  Kunde  man  endast  komma  derhän,  att  köpare 
efterfrågade  säden  när  den  fanns  till  öfverflöd ,  så  att  den  ej  af  brist 
på  afsättning  förfores,  så  skulle  landet  utan  svårighet  föda  sig  sjelf , 
ty  tre  goda  års  öfverskott  fyllde  ett  missväxtårs  brist.  Friheten 
var  således  förnämsta  vilkoret  för  spanmålshandelns  framgång,  men 
emedan  dertill  behöfdes  äfven  stora  kapital,  så  borde  dessa  fram- 
kallas genom  exportpremier,  så  afpassade  att  de  betäckte  kostnaden 
för  exporten,  hvarigenom  prisskilnaden  här  och  på  afsättningsorten 
sålunda  blefve  köpmannens  rena  vinst  ^),  Likväl  ville  icke  alla  åstad- 
komma en  jemn  afsättning,  likasom  så  vidt  möjligt  jemna  pris,  ge- 
nom att  uppmuntra  en  fri  och  liflig  handel.  Man  hörde  äfven  yr- 
kas ,  att  det  alltför  låga  priset  på  svensk  spanmål  borde  förekommas 
genom  "att  sätta  införseln  af  den  tyska  under  sådana  skyldigheter 
och  tvång,   att  den  ej  förmådde  vräka  vår;  för  deras  skuld  som  äia 


1)  Tal  om  spanmålsbristens  afhjelpande.     1759.     V.  Akadrs  HanclLs. 

2)  "^'Om  handel  med  spanmål*  i  Sefströms  Handelsbibliothek.  II.  3. 


198 

borde   den  dock  ej  förbjudas,  på  det  säden  ej  under  hårda  år  måtte 
oskäligen  stegras"  ')• 

Jemte  afsättningens  svårigheter  ansågs  äfven  allt  fortfarande 
den  tryckande  folkbristen  såsom  det  väsentligaste  hindret  för  lan- 
dets ekonomiska  utveckling,  och  särskildt  för  jordbrukets.  De  med- 
gifvanden  som  genom  1741  års  förordning  blifvit  gjorda,  i  afseende 
å  förbuden  mot  hemmanskljfning,  förmådde  sålunda  ej  längre  till- 
fredsställa, och  yrkandet  på  upphäfv^ande  eller  förmildrande  af  tjen- 
stehjonsförfattningarna  återkom  med  fördubblad  styrka.  "Främsta 
anledningen  till  folkbristen  är  våra  egna  lagar,  som  hindra  hem- 
mansklyfningen ,  fixera  antalet  af  medlemmar  i  hvarje  hushåll,  samt 
af  sjelfva  hushållen",  yttrade  Commerce-Collegium  i  sin  riksdags- 
relation år  1751.  "Lösdrifvaretiteln  är  hufvudorsaken  till  folkbri- 
sten", försäkrade  några  år  derefter  en  författare''),  ty  af  den  här- 
ledes  i  främsta  rummet  giftermålens  fåtalighet.  Fordom  voro  sven- 
ske drängar  fritt  folk  och  fingo  lofligen  försörja  sig  bäst  de  för- 
mådde; den  som  ville  tjena,  var  dertill  oförhindrad,  den  som  ej  ville 
det,  var  dertill  ej  tvungen.  Ingen  ansågs  såsom  lösdrifvare ,  när  han 
ordentligt  betalade  sina  skatter;  intet  hinder  fanns  att  gifta  sig  vid 
tillåten  ålder  och  att  med  idoghet,  arbete  och  dagsverken  försörja 
sitt  hushåll.  Också  mådde  man  då  väl  och  förökade  sig,  och  inga 
klagomål  öfver  folkbrist  kunde  då  förnimmas.  Annorlunda  är  det 
nu ,  sedan  man  tvingas  att  tjena  för  årslön  eller  behandlas  som  lös- 
drifvare; sedan  man  blifvit  förbjuden  att  ärligen  försörja  sig  och 
bygga  äktenskap,  hafva  natur  ligen  de  giftas  antal  så  aftagit,  att 
knapt  någon  enda  af  menige  man  är  gift,  hvaraf  blifvit  en  nödvän- 
dig följd,  att  landet  är  fattigt  på  folk.  .  .  .  Lösdrifvaretiteln  och  dess 
påföljder  böra  följaktligen  utplånas  ur  vår  lag,  samt  derjemte  hvarje 
hemmansegare  få  rätt  att  bygga  så  många  torp  han  vill,  och  de, 
som  bygga  sådana,  tillerkännas  upppmuntringar  och  förmåner.  Af- 
skrifningar  på  skatterna  böra  äfven  beviljas  gifta  drängar  med  ett 
visst  antal  barn,  samt  ogifta  sådana  vid  utskrifningar  alltid  tagas 
först.  .  .  .  Detta  giftermålens  aftagande  ansågs  äfven  antyda  en  viss 
sjuklighet  i  samhällskroppen.  "Det  står  ej  bra  till  i  ett  land,  der 
ett  oskäligt  kreatur,  ett  lamb,  en  kalf  eller  d}dikt  värderas  högre 
än  ett  barn;  men  om  i  vårt  land  en  person  erbjudes  det  förra,  så 
tackar  han,  erbjudes  han  derimot  det  senare,  så  betackar  han  sig"^). 


1)  Tankar  vid  spanmålspris ernås  undransvärda  ombyte.     Tr.  1759.    Anonym. 

2)  Svenska  folkbristens  orsaker  och  botemedel  af  Carl  Pehrsson.    Tr.  1754. 

3)  Tankar  om  folkbristen.     1759.    Anonym. 


199 

J.  F.  Kryger  upptog  frågan  inför  sjelfva  Vetenskaps-Akademien, 
med  så  mycket  mera  skäl,  som  "vårt  utarmade  samhälles  förnämsta 
sjukdom  just  är  folkbristen,  hvarigenom  straxt  händer  felas  för 
hvarje  näring,  som  börjar  att  vidga  sig"')-  Vi  ega,  sade  han,  i 
proportion  till  vårt  lands  storlek ,  20  gånger  mindre  folk  än  England , 
hvilket  till  ej  ringa  del  beror  på  hushållningens  dåliga  tillstånd. 
Våra  tre  millioner  menniskor  kunna  likväl  icke  på  mindre  än  150  år 
fördubblas,  ty  dertill  behöfves  många  och  blomstrande  näringar,  och 
ett  sådant  faktum  måste  så  mycket  mera  beklagas,  som  minst  sex 
millioner  behöfvas  för  att  någorlunda  bearbeta  våra  befintliga  nä- 
ringsämnen. Hindren  för  en  hastigare  folkökning  hos  oss  äro  i  främ- 
sta rummet  sparsamma  och  senfärdiga  giftermål,  barnens  missvår- 
dande, hungersnöd,  krig  och  utflyttningar,  samt  derjemte  äfven  åt- 
skilligt tvång  i  författningarna  och  alltför  dryga  pålagor,  hvilka  båda 
senare  hinder  dock  jemförelsevis  lätt  kunna  häfvas.  Missväxt  och 
hungersnöd  komma  oftast  af  uselt  landtbruk,  och  afhjelpas  bäst  ge- 
att  utförseln  af  spanmål  och  matvaror  lemnas  fri,  ja  till  och  med 
uppmuntras  genom  belöningar.  Huru  orimligt,  tillägger  han,  detta 
påstående  nu  än  kan  tyckas,  kommer  dock  en  tid  då  sanningen  deraf 
både  inses  och  göres  gällande.  Utflyttningarna  kunna  ej  förbjudas, 
utan  endast  förekommas  genom  att  skaffa  tillgång  till  nya  närings- 
medel. Men  detta  är  just  svårigheten,  ty  det  är  alla  folklösa  län- 
ders naturliga  öde  att  hysa  proportionsvis  flera  lättingar,  samt  att 
för  lika  mycket  arbete  behöfva  mera  folk,  än  andra  tätare  bebyggda 
länder.  När  landets  stora  vidd  skiljer  innevånarne  från  hvarandra, 
hindras  nemligen  rörelsen  och  handeln  dem  emellan,  stad  och  land 
sammanblandas,  om  också  ej  till  namnet,  så  likväl  till  näringarna, 
och  hvarje  hushåll  lefver  och  arbetar  endast  för  sig  sjelf.  Landt- 
mannen  har  då  blott  ringa  och  svår  afsättning  och  kan  endast  ar- 
beta för  eget  uppehälle,  hvaraf  hans  omtanke  för  jordens  uppodling 
förqväfves,  och  han  hindras  att  af  städerna  köpa  sitt  behof  af  slöjde- 
varor. .  .  .  Efter  denna  redogörelse  för  ej  endast  arbetsfördelningens 
fördelar,  utan  äfven  för  de  naturliga  hinder,  som  i  vårt  land  möta 
dess  utveckling,  finner  man  med  någon  förvåning  författaren  yrka  på 
dess  genomförande  äfven  hos  oss,  i  trots  af  alla  svårigheter.  Eme- 
dan näringarnes  fördelning  är  en  grundsanning  i  den  ekonomiska 
vetenskapen,  bör  den  äfven  i  vår  hushållning  genomföras,  och  närings- 
fången riktigt  fördelas  mellan  landet,  samt  upp-  och  stapelstäderna. 


1)  Tal:  Om  folkbristens  orsaker,  verkan  och  hjelp.     1758. 


200 

Städerna  böra  lemna  åkerbruket  ät  landtmannen,  denne  åter  plan- 
tager, slöjder  och  handel  åt  städerna.  När  så  blifver  ordnadt  skall 
ingen  brist  finnas,  rörelsen  och  lifvet  tilltaga,  mångslöjd  och  mång- 
säljning  upphöra,  stapelstäderna  blifva  upplagsplatser  för  allehanda 
varor,  uppstäderna  få  handaslöjder  och  plantager,  och  landet  egnas 
åt  jordens  brukande,  allt  till  så  enskild  som  allmän  båtnad.  .  .  . 
För  att  besegra  alla  de  svårigheter  som  införandet  af  denna  ordning 
måste  möta,  är  det  visserligen  nödvändigt  att  strängt  iakttaga  de 
lagar  och  reglementen,  som  hittils  sökt  befrämja  densamma,  meii 
äfven  att  göra  dem  lefvande  genom  flerfaldiga  åtgärder,  i  främsta 
rummet  förbättrande  af  kommunikationsanstalterna,  utan  hvilka  af- 
sättningen  ej  kan  ega  något  lif.  Dessutom  måste  äfven  förslaget  om 
handelsparteringen  genomföras  och  de  närandes  antal  rättas  efter 
hvarje  stads  behof,  så  att  icke  t.  ex.  två  guldsmeder  få  finnas  mot 
blott  en  klensmed  o.  s.  v. 

Det  inses  lätt,  att  detta  lilla  arbete  betecknar  ett  vackert  fram- 
steg i  våra  insigter  om  vilkoren  för  samhällets  ekonomiska  förkofran. 
Arbetsfördelningens  orsaker  och  fördelar  äro  klart  framställda,  och 
om  äfven  författaren,  fången  i  slentrianens  bojor  eller  kanske  bun- 
den af  sin  ställning  såsom  kommissarie  i  Manufaktur- Contoiret,  hvar- 
ken  kunde  eller  vågade  strängt  draga  sina  slutsatser  deraf,  utan 
slutade  med  yrkande  på  arbetsfördelningens  genomförande  genom  laga 
tvång,  så  insåg  han  likväl  att  detta  ensamt  intet  kunde  uträtta. 
Här  uttalas  äfven,  att  tillgång  till  näringsmedel,  till  arbete  och 
arbetslön,  är  det  oeftergifliga  vilkoret  för  hvarje  nyttig  folkökning, 
och  att  för  detta  ändamål  bör  genom  alla  medel  i  främsta  rummet 
en  lätt  och  jemn  afsättning  beredas,  ej  endast  genom  att  upphäfva 
alla  densamma  störande  författningar,  utan  äfven  genom  förbättrade 
kommunikationer,  hvilka  äro  hushållningens,  och  särskildt  jordbru- 
kets, främsta  häfstång.  Ännu  bestämdare  framhålles  betydelsen  af 
dessa  hufvudvilkor  för  samhällets  välstånd  i  ett  litet  samtida  arbete, 
kalladt  "Tankar  om  sedernas  inverkan  på  folkmängden"  af  C.  F. 
Scheffer ') ,  hvilket  förklarar  sig  inspireradt  af  det  fransyska  arbetet 
"Fami  des  hommes  ou  traité  sur  la  population"  af  V.  Mirabeau,  en 
af  den  unga  fysiokratiska  skolans  flitigaste  och  tidigaste  förkämpar. 
"Tankarne"  bära  också  tydliga  spår  af  detta  sitt  ursprung,  ty  man 
återfinner  i  dem  de  flesta  af  fysiokratismens  förnämsta  satser,  såsom 
att  friheten  och  eganderätten  äro  menniskans  väsendtligaste  medfödda 


1)  Tr.  1759. 


201 

rättigheter,  och  sålunda  måste  af  hvarje  regering  troget  vårdas,  lika- 
som äfven  den  af  dessa  rättigheter  följande  arbetets  och  omsättnin- 
gens frihet,  utan  hvilken  intet  verkligt  välstånd  kan  trifvas;  att 
jordbruket  ensamt,  eller  åtminstone  hufvudsakligen ,  är  produktivt, 
och  att  folkmängdens  storlek  beror  af  tillgången  på  föda  och  uppe- 
hälle, således  på  jordbruket  stillstånd  o.  s.  v.  "Folkmängden  i  ett  land 
rättar  sig  efter  uppehället",  säger  förf.^  och  menniskan  lyder  i  detta 
fall  samma  naturlag,  som  djuren  och  växterna.  Att  det  t.  ex.  finnes 
flera  får  än  vargar,  ehuru  de  senare  framföda  flera  ungar,  beror  så- 
lunda endast  derpå,  att  födan  för  de  förra  är  rikligare.  Af  alla  nä- 
ringar är  följaktligen  jordbruket  det  yppersta,  ty  det  ensamt  kan 
öka  tillgången  på  föda  för  menniskan,  och  att  försumma  jordbruket 
är  detsamma,  som  att  hindra  folkmängdens  tillväxt.  Men  der  stör- 
sta antalet  m-enniskor  finnes,  der  bära  äfven  åkrarna  mest,  ty  det 
menskliga  arbetet  är  produktionens  vilkor,  och  ju  mera  arbete  eg- 
nas åt  jorden,  desto  mera  gifver  hon.  När  sederna  äro  enkla  och 
goda,  när  frihet,  jemnlikhet  och  sparsamhet  råda,  då  älskas  och 
vördas  landtlifvet  och  åkerbruket,  då  blomstrar  allt  och  förökes  fol- 
ket i  antal  och  välstånd.  Men  hos  oss  har  man,  liksom  hunden  i 
fabeln,  släppt  köttstycket  för  att  gripa  efter  dess  skugga,  emedan  man 
ansett  jordbruksnäringen  vara  i  anseende  och  bildning  underordnad 
stads-  och  hoflifvet,  ehuru  väl  dess  idkare  bära  all  statens  tunga 
och  gifva  den  allt  dess  välstånd.  —  Frihet  i  arbetet  och  omsättnin- 
gen äro  hufvudvilkoret  för  produktionen,  och  hvarje  regeringens  be- 
nägenhet att  oroa  eller  störa  den  tjenar  endast  att  göra  landet  till 
en  ödemark,  att  göra  åkern  vanskött  och  gifva  dess  afkomst  till  rof 
åt  maskarna.  I  ju  smärre  delar  jorden  kan  styckas,  desto  bättre, 
emedan  derigenom  så  många  flera  ega  jord,  och  derigenom  uppmun- 
tras att  förbättra  den,  att  gifta  sig  och  föda  barn.  Ty  det  är  just 
skilnaden  mellan  mitt  och  ditt,  d.  v.  s.  eganderätten ,  som  är  ur- 
sprunget till  all  förkofran  i  ett  land.  .  .  .  Författarens  slutsats  blif- 
ver,  att  icke  folkmängden  i  och  för  sig,  men  väl  folkets  arbetsam- 
het utgör  ett  samhälles  rätta  st3Tka,  och  denna  arbetsamhet  beror 
på  sederna;  att  emedan  jorden  och  menskliga  arbetet  i  förening  äro 
de  enda  produktionsmedlen,  så  böra  de  fritt  få  närma  sig  hvarandra; 
och  att  författningar  för  att  uppmuntra  och  gynna  näringar,  som 
böra  blomstra  opp  af  sig  sjelfva,  när  behofvet  påkallar  dem,  endast 
bidraga  att  förkonstla  sederna,  att  hindra  det  produktiva  arbetet 
och  minska  välståndet. 


202 

Yrkandet  på  arbetets  och  framför  allt  omsättningens  frihet, 
såsom  den  rikaste  källan  till  samhällets  välstånd,  betonas  allt 
skarpare  i  flera  skrifter  från  början  af  1760-talet.  I  hvad  mån 
denna  sundare  uppfattning  af  vilkoren  för  den  ekonomiska  blorastrin- 
gen  får  anses  härleda  sig  från  sjelfständigt  studium  eller  från  en 
närmare  bekantskap  med  fysiokratismen ,  är  visserligen  svårt  att  be- 
stämma, men  om  äfven  likheten  med  den  nya  ekonomiska  skolans 
läror  i  många  afseenden  är  slående,  bör  det  dock  observeras,  att 
denna  skolas  literatur  egentligen  först  från  och  med  senare  hälften 
af  detta  decennium  erhöll  någon  rikare  utveckling.  ...  En  liten 
skrift  af  år  1763,  kallad  "Undersökning  om  våra  näringar  äro  komna 
till  en  mot  folkstocken  svarande  höjd" ') ,  kommenterar  sålunda  sat- 
sen, att  den  fria  konkurrensen  är  handelns  mest  lifgifvande  princip, 
pä  ett  sätt,  som  Gournay  sjelf  skulle  hafva  ansett  för  fuUgiltigt. 
Författaren  finner  anledningen  till  vår  aftagande  folkmängd  vara 
näringarnes  outvecklade  tillstånd ,  hvilket  åter  beror  derpå ,  att  poli- 
tien  sätter  alltför  många  skrankor  för  idkarens  vinningslystnad.  Så- 
dana skrankor  äro,  att  en  utlärd  arbetare  ej  får  fritt  sätta  upp 
verkstad  och  att  en  stad  med  hafvet  öppet  framför  sig  ej  får  idka 
sjöfart,  och  de  verka  blott  till  inskränkning  i  produktionen,  hvaraf 
följa  fattigdom,  dyrhet  och  brist.  Vill  man  låta  af  hvem  som  helst 
och  på  hvad  ort  som  helst  iurättas  näringsverk,  så  går  det  verket 
fram,  som  gynnas  af  idkarens  naturs  och  lyckas  gåfvor,  af  ortens 
läge,  folkets  böjelser,  afsättningens  lätthet  och  dylikt,  men  det  verk 
går  deremot  under,  som  ej  af  allt  detta  gynnas.  Kan  ej  en  näring 
hjelpas  annorlunda  än  genom  retande  belöningar  eller  tvungna  me- 
del, såsom  andras  uteslutande  och  exklusiva  lagar  vid  afsättuingen , 
så  kan  densamma  ej  länge  ega  bestånd  i  ett  land,  som  handlar  med 
andra  länder.  "Tvungna  näringar  och  inskränkt  handel"  äro  sålunda 
förnämsta  anledningen  till  folkbristen  och  utvandringarna.  Mest  för- 
dömliga  äro  dock  hindren  mot  handelns  utveckling,  ty  handeln  är 
alla  näringars  amma.  Också  visar  hela  vår  historia,  säger  förf.,  att 
hvarje  förbud  mot  utförsel  af  spanmål  åstadkommit  brist  och  hun- 
ger och  måst  efterföljas  af  förbud  mot  folkets  utflyttning,  och  man 
kan  deraf  våga  den  slutsats,  att  om  utförseln  lättas  och  gynnas, 
skall  arbetet  och  födan  blifva  rikligare.  Ett  medel  dertill  är,  att 
alla  städer  vid  sjön  få  stapelstadsrätt.  Det  hos  oss  inskränkta  an- 
talet stapelstäder    gör   nemligen  mycket   ondt,   ej    mindre   vid   in- 


1)  Af  Efraim  Olof  Euneberg. 


203 

förseln,  emedan  ett  helt  distrikt  nödgas  att  lita  på  några  få  köp- 
män, som  ofta  framkalla  brist  för  att  få  högt  pris,  än  vid  utför- 
seln, ty  ju  flera  stapelstäder  täfla  att  uppköpa  varorna  och  utföra 
dem,  desto  mera  stiger  deras  värde  och  dermed  äfven  produktionen. 
Eegeln  är  sålunda,  "att  ju  flere  afförande  ställen  finnes  desto  mera 
ökas  rikets  exporter".  Vinningslystnaden  är  driffjedern  i  all  handel, 
och  att  mångfaldiga  vinningslystnaden  är  att  öka  företagsamheten  och 
exporterna.  .  .  .  Det  är  bristen  på  stapelstäder,  som  gör  våra  upp- 
städer så  usla,  att  hela  Finland  ej  kan  underhålla  den  enda  upp- 
staden Tavastehus,  och  att  i  Norrland  finnes  endast  två  städer,  så 
fattiga,  att  en  främling  midt  på  torget  frågar  huru  långt  det  är 
till  staden.  Anlägger  man  en  stapelstad,  der  ej  förut  fanns  någon, 
skola  straxt  några  handlande  försöka  att  utskeppa  en  laddning 
af  ortens  varor,  tillverkaren  skall  då  få  ny  efterfrågan  och  högre 
pris  för  sin  vara,  deraf  uppmuntras  att  tillverka  mera  och  bättre, 
och  så  är  man  på  välståndets  rätta  väg.  .  .  .  "Samma  lag,  som  gäl- 
ler för  de  enskilde,  nemligen  att  deras  välgång  beror  på,  att  de  ej 
motarbeta  hvarandras  framskridande  till  välstånd,  gäller  äfven  för 
staterna."  Ty  hvarje  land  har  sina  fördelar,  och  det  som  ej  vill 
dela  med  sig  af  dem  till  andra  länder,  måste  snart  med  sitt  väl- 
stånd bota  för  sin  missundsamJiet.  Om  t.  ex.  det  i  England  gäl- 
lande förbudet  mot  utförsel  af  ull  hade  kunnat  verkligen  genomfö- 
ras, så  skulle  snart  detta  lands  stora  fårhjordar  hafva  förminskats; 
men  lyckligtvis  sörjde  det  enskilda  intresset  genom  lurendrägerier 
for  ullproduktionens  upprätthållande.  Ville  England  derimot  tillåta 
utförsel  af  ull  mot  en  skälig  afgift,  så  skulle  dess  hjordar  ytterli- 
gare tillväxa,  och  dess  väfverier  endast  vinna  genom  eggeisen  af  den 
utländska  täflan.  .  .  .  Ehuruväl  lika  bestämd  anhängare  af  arbetets 
som  af  handelns  frihet,  vill  dock  författaren  ej  för  tillfället  blanda 
sig  i  den  stora  tvisten  derom,  men  endast  erinra,  att  den  inhemska 
fria  konkurrensen  ej  kan  blifva  rätt  fruktbärande,  utan  att  ställas  i 
förening  med  en  åjlik  fri  täflan  äfven  med  utländingen.  Detta  be- 
visar han  genom  följande  exempel.  Om  inga  skor  finge  införas  till 
Gotland,  så  erhöllo  dermed  de  gotländska  skomakarne  privilegium 
på  hela  afsättningen,  befriades  från  all  täflan,  som  kunde  tvinga 
dem  att  moderera  sitt  pris,  och  de  afstodo  följaktligen  småningom 
från  all  spekulation  på  utländsk  afsättning.  Finge  nu  hvarje  gesäll 
frihet  att  blifva  mästare,  blefve  likväl  hvarken  tillverkningen  eller 
afsättningen  större  än  förut,  men  tillverkarne  blefve  derimot  flera 
och  måste  söka  undersälja   hvarandra,  samt   för  detta  ändamål  till- 


204 

verka  sämre  varor,  hvaraf  slutligen  skulle  följa  att  hela  näringen 
blef  dålig  och  förfallen.  Finge  åter  svenska  och  utländska  skor 
fritt  införas  till  Gotland,  skulle  dyrhet  och  klåperi  förekommas 
genom  införsel  och  den  i  skohandeln  inplantade  lifliga  konkurren- 
sen; tillverkaren  skulle  nödgas  att  genom  allehanda  förbättringar 
moderera  sitt  pris  för  att  erhålla  vidsträcktare  marknad,  äfven  ut- 
omlands; hvarje  gesäll  skulle  kunna  sätta  upp  verkstad  och  hundra 
skomakare  skulle  trifvas  bättre  än  förut  en,  emedan  de  arbetade  för 
hela  verlden.  —  Emot  den  gamla,  hittills  allrådande,  theorien  om 
den  inhemska  fria  täflan  såsom  endast  ett  "skadligt  kladdande", 
hvilket  motverkade  produktionens  höjande  och  förbättring,  och  om 
den  utländska  konkurrensen,  såsom  den  der  beröfvade  landets  barn 
deras  arbete  och  landet  dess  välstånd,  bilda  visserligen  dessa  nya 
åsigter  en  alltför  stark  kontrast  för  att  ännu  kunna  göra  sig  gäl- 
lande eller  blifva  erkända  för  mera  än  djerfva  hypotheser.  Att  ge- 
nom dessa  skrifter  striden  om  den  inhemska  arbetsfriheten  och  om 
näringarnas  inbördes  rang  likväl  fördes  ett  stort  steg  framåt ,  är  lätt 
insedt,  samt  att  den  derigenom  öfvergick  till  ett  öppet  anfall  mot 
hela  det  ekonomiska  system,  som  under  århundraden  funnit  sitt  ut- 
tryck i  otaliga  lagar  och  författningar,  hvilka  åsyftade  att  ordna 
och  reglera  produktionen  och  afsättningen.  Frihet  inom  alla  de 
oräkneliga  skiftande  formerna  af  det  ekonomiska  arbetet  började  nu 
yrkas,  och  för  dess  vinnande  ville  man  kullstörta  alla  de  skrankor 
som  nära  trenne  seklers  arbete  hade  uppfört.  De  nya  åsigternas 
målsmän  erkände  visserligen  sin  revolutionära  tendens,  men  "ej 
borde  likväl,  menade  de,  fruktan  för  en  total  revolution  i  närin- 
garna och  handeln  afhålla  fi-ån  att  införa  slöjde-  och  handelsfrihe- 
ten, ty  någon  plötslig  faktisk  förändring  kunde  ej  med  ens  åstad- 
kommas af  våra  sjöstäders  alla  fattiga  borgare  och  rikets  öfriga  in- 
byggare". 

Diskussionen  mellan  de  olika  åsigterna  erhöll  förnyadt  lif,  då 
Vetenskaps- Akademien  år  1763  framställde  sin  prisfråga  om  orsa- 
kerna till  och  medlen  att  förekomma  svenska  folkets  utflyttning. 
Redan  länge  hade  man  med  bekymmer  tyckt  sig  finna,  att  den 
tryckande  folkbristen  blef  ytterligare  försvårad  genom  en  växande 
utflyttning,  hvilken  beräknades  årligen  beröfva  landet  8000  inne- 
vånare, och  att  denna  fråga  studerades  med  lifligt  intresse,  och  med 
stor  ifver  upptogs  af  såväl  det  rådande  ekonomiska  systemet  som 
af  de  nya  ide'er,  som  mödosamt  och  förkättrade  sträfvade  att  bana 
sig   väg,   bevisas   deraf,    att   Akademien   emottog   ej  mindre  än  28 


205 

svar.  Akademien  belönade  af  dessa  det  af  J.  F.  Kry  ger  afgifna, 
men  vägrade  likväl  "för  sjelfva  ämnets  laggranhets"  skull  att,  så- 
som annars  vanligt  var,  låta  under  sin  garanti  trycka  detsamma. 
Kryger  lät  då,  såväl  för  att  tillmötesgå  en  allmänt  uttalad  önskan 
som  äfven  med  anledning  af  ämnets  stora  samhälleliga  vigt,  på  eget 
ansvar  från  trycket  utgifva  sitt  svar.  Kärleken  till  fäderneslandet 
är,  säger  författaren,  en  naturlig  böjelse  hos  hvarje  förnuftig  men- 
niska,  och  det  måste  följaktligen  vara  särdeles  tvingande  orsaker, 
som  förmå  drifva  henne  att  slita  sig  lös  från  alla  de  band,  som 
der  hålla  henne  qvar.  Dessa  orsaker  äro  vanligast  hinder  för  folkets 
timliga  välfärd,  mindre  goda  lagar  och  andra  felaktiga  inrättningar. 
Sådana  äro  hos  oss  inskränkningarna  i  friheten  att  genom  lofliga 
näringar  vinna  sitt  uppehälle,  tjenstehjonsförfattningarna,  de  dels 
naturliga,  dels  konstlade  svårigheterna  att  klyfva  hemmanen  och  öka 
åboernas  antal,  förbuden  mot  torps  och  backstugors  upprättande 
m.  m.,  hvilket  allt  hindrat  giftermålen,  gjort  famillerna  husvilla  och 
drifvit  dem  ur  landet.  Jemte  felaktiga  lagar  hafva  äfven  olyckliga 
vanor,  såsom  bränvinsbränningen,  bidragit  att  öka  utflyttningarne, 
samt  slutligen,  men  ej  minst,  den  allmänna  bristen  och  dyrheten, 
som  motarbetar  menniskans  sträfvan  att  göra  sin  lefnad  säll  och  be- 
qväm.  Skulden  derför  bär  hushållningens  vanhäfd,  hvilken  åter  be- 
ror på  de  många  hindren  för  handeln,  den  ofria  utskeppningen  och 
de  dåliga  kommunikationerna.  Äfven  folkbristen  hindrar  hushåll- 
ningens förbättring,  emedan  den  förorsakar  oreda  i  och  samman- 
blandning af  näringarna ,  hvarigenom  rörelsen  mellan  stad  och  land 
förqväfves,  och  båda  blifva  usla  och  fattiga.  En  framstående  an- 
ledning till  utflyttningen  är  äfven  näringarnes  ojemna  fördelning, 
hvaraf  komma  klåperi  och  trög  afsättning.  Visserligen  hör  man 
nu  påstås,  att  detta  missförhållande  reglerar  sig  bäst  sjelft,  och 
kanhända  är  det  äfven  så  i  folkrika  och  blomstrande  länder,  men  i 
alla  andra  behöfves  säkerligen  en  försigtig  granskning  och  fördelning 
af  folk  och  näringsmedel.  . .  .  Äfven  många  andra  orsaker  hafva  med- 
verkat till  det  ifrågavarande  onda,  såsom  sedelmyntets  myckenhet, 
hvilket  åstadkommit  en  så  stark  stegring  i  alla  varors  pris,  att  ej 
arbetslönerna  förmått  stiga  i  samma  proportion,  hvaraf  åter  blifvit  en 
följd  att  många  arbetare  nödgats  lida  brist.  De  alltför  stora  påla-, 
gorna  och  deras  ojemna  fördelning  trycka  folket  hårdt.  Visserligen 
påstås  det  vara  en  sund  politi,  att  besvära  nödtorftsvaror  med  höga 
afgifter,  emedan  sådant  förtager  lättja  och  uppväcker  idoghet,  men 
den  minsta  eftertanke  bör   låta   lätt   inse  huru  dålig  tillärapningen 


206 

af  denna  lära  måste  blifva  i  ett  folk-  och  näringslöst  land.  Afgifter 
på  varor  äro  visserligen  mycket  mindre  betungande  än  personella  ut- 
skylder,  men  då  måste  de  drygast  drabba  öfverflödsartiklar,  dernäst 
sådana,  som  höra  till  en  medelmåttig  vällefnad,  och  minst  dem, 
som  äro  nödvändiga  för  lifvets  uppehälle.  .  .  .  Såsom  botemedel  mot 
utvandringen  föreslår  författaren,  bland  många  andra,  att  reducera 
penningestocken;  att  undanrödja  alla  hinder  för  folket  i  städerna 
och  på  landet  att  försörja  sig  det  bästa  de  kunna;  att  befrämja  jord- 
afsöndringen  och  hemmansklyfningen;  att  uppmuntra  giftermålen, 
samt  att  upphjelpa  landtbruket  genom  premier.  Ordning  i  näringarna 
finner  han  likväl  lika  nödvändig  som  frihet,  ty  icke  bör  ett  yrke 
uppmuntras  så  högt,  att  ett  annat  saknar  nödiga  arbetare,  icke  bör 
löst  folk  få  samma  näringsrätt  som  borgare,  och  ej  heller  tjenare 
göras  till  husbönder  genom  att  omåttligt  öka  näringsidkarnes  antal.  - 
Ehuruväl  Kry  ger  nu,  såsom  förut,  bäfvar  för  konsequenserna  af  sina 
egna  idéer,  och  så  snart  han  inkommer  på  kapitlet  om  de  s.  k. 
stadsnäringarna  släpper  friheten  för  att  så  mycket  fastare  qvarhålla 
den  kära  ordningen,  hvilken  ej  utan  politiens  biträde  i  alla  rikt- 
ningar kan  vinnas,  tyckes  likväl  Akademien  hafva  funnit  hans 
åsigter  alltför  djerfva  och  sålunda  i  viss  mån  velat  förringa  be- 
tydelsen af  det  bifall,  hennes  majoritet  honom  tillerkänt.  Åtmin- 
stone gaf  den  sin  mention  honorable  åt  ett  svar  på  samma  prisfråga 
af  Anders  Schönberg,  hvilken  finner  utflyttningen  härleda  sig  från 
helt  motsatta  grunder.  Dessa  äro  nemligen  alldeles  icke  nöd  och 
brist  eller  några  andra  verkligen  tvingande  orsaker,  men  väl  folkets 
sjelfsvåld  och  ostadighet,  dess  böjelse  för  vällust  och  öfverflöd,  samt 
i  allmänhet  förderfvade  seder  och  derpå  beroende  bristande  kärlek 
till  fäderneslandet.  I  afseende  på  de  ekonomiska  förhållandena  an- 
ser han  inga  skäl  till  klagomål  finnas,  och  det  allmänna  ropet  på 
frihet  i  näringarne  och  på  rättighet  att  fritt  få  försörja  sig  är  endast 
en  galenskap,  som  skulle  föra  oss  i  förderf  om  det  förmådde  göra 
sig  hördt.  Botemedlet  är  således  en  reform  af  sederna,  hvars  främ- 
sta sträfvan  måste  blifva  att  genom  förbud  och  goda  efterdömen 
hämma  sjelfsvåldet,  yppigheten  och  den  vällustiga  lefnaden. 

Om  Schönberg  bör  anses  representera  det  gamla  ekonomiska 
systemet,  framstår  derimot  Anders  Chydenius  såsom  den  förnämsta 
kämpen  för  den  nya  skolan,  yrkande  med  klarhet  och  utan  tvekan 
hvaije  individs  rätt  att  utan  hinder  af  författningarna  söka  vinna 
sin  existens,  och  bevisande  samhällets  egen  fördel  af  att  utan  in- 
skränkning erkänna  och  respektera  denna  rätt.    Då  det  svar  han  gaf 


207 

på  Akademiens  prisfråga  lemnades  utan  uppmärksamhet  utgaf  han 
det  år  1765,  tillegnadt  Kiksens  ständer,  just  då  samlade  för  att  bota 
rikets  många  refvor.  Författarens  utgångspunkt  är,  att  försynen 
nedlagt  i  menniskans  bröst  ett  behof  att  förbättra  sitt  tillstånd,  så 
starkt,  att  det  utgör  grunden  för  all  hennes  sträfvan.  Då  nu  der- 
jemte  många  kära  band  hålla  henne  fästad  vid  fäderneslandet,  må- 
ste det  vara  svåra  missförhållanden  som  drifva  henne  derifrån,  och 
det  förnämsta  af  dessa  är  just  tvånget  eller  bristen  på  tillräcklig 
frihet  att  på  ett  anständigt  sätt  kunna  realisera  detta  lika  natur- 
liga som  starka  begär.  Då  det  derjemte  är  otvifvelaktigt ,  att  kla- 
gan öfver  sådant  tvång  hos  oss  allmänt  höres,  så  finner  han  ange- 
läget att  undersöka  om  det  verkligen  existerar,  emedan  blotta  in- 
billningen i  detta  afseende  är  tillräcklig  att  drifva  folket  bort.  Hvad 
då  först  beträffar  tvång  i  jordbruket,  så  finnes  det  i  så  många  for- 
mer, att  det  verkligen  är  förundransvärdt  huru  denna  näring  kan 
vara  så  pass  utvecklad ,  som  den  verkligen  är.  Sådana  äro  de  oskif- 
tacla^^gorna ,  den  ofullständiga  afmätningen,  osäkerheten  i  egande- 
rätten,  de  dåliga  kommunikationerna,  h vilka  göras  ännu  sämre  ge- 
nom förbuden .  för  landtmannen  att  afsätta  sitt  arbetes  och  sin  jords 
produkter  hvar  honon?  lyster,  landttullarna ,  som  hindra  och  krångla 
med  folk  vid  samfärdseln  och  betunga  varorna,  utlagorna  till  alla 
dessa  oräkneliga  .Qmbudsmänner,  fiskaler,  adjunkter  och  assisstenter, 
kommissioner  och  deputationer  med  flera,  som  äro  minst  sagdt  öf- 
verflödiga ,  författningarna ,  som  hindra  allmogen  att  på  hvarje  hem- 
man föda  öfver  ett  visst  antal  personer,  och  som  ej  tåla  nybyggare , 
torpare,  backstugusittare  och  inhyseshjon.  Handaslöjderna  tvingas  af 
skrån  och  andra  ordningar,  som  alstra  monopol ;  handeln  af  inskränk- 
ningar, exklusiva  privilegier  och  hemlighetsmakeri,  ända  sedan  1614 
års  handelsordinantie  och  allt  vidare ,  samt  genom  förbud  mot  lands- 
köp, genom  långa  listor  på  lurendrägeri varor  och  dylikt,  hvilket 
allt  gjort  handeln  tynande  och  usel.  Slutligen  finnes  äfven  en  mängd 
annat  tvång,  som  drabbar  folket  i  sin  helhet,  såsom  långsamheten 
i  rättegångar,  hvilken  gör  eganderätten  osäker,  vingleriet  i  penninge- 
väsendet, som  kostar  landet  millioner,  samt  tvånget  på  förnuftet, 
på  pennorna  och  pressen.  Botemedlen  äro  i  och  för  sig  sjelfva  lätt 
funna.  Allt  blifver  nemligen  godt,  om  blott  näringarna  hållas  i 
aktning  och  få  njuta  sin  frihet  och  sin  rätt,  om  landttullar,  skrå- 
förordningar, produktplakater,  skilnaden  mellan  upp-  och  stapelstä- 
der, privilegierade  compagnier  och  societeter,  och  alla  dylika  tillkonst- 
lade författningar  och  påhitt,  hvad  än  de  måtte  heta,  underkastas 


208 

en  grundlig  granskning,  så  att  hvarje  svensk  man  får  förblifva  fri 
från  allt  oskäligt  tvång.  Ty  friheten,  som  menniskan  är  född  till, 
sökes  af  alla;  fås  den  ej  hemma,  går  folket  dit,  der  den  åtnjutes. . . 

Den  granskning,  Chydenins  redan  i  denna  lilla  skrift  börjat  egna 
hela  den  lagstiftning,  som  afsåg  att  ordna  och  stjYB.  våra  ekonomi- 
ska förhållanden,  fortsatte  han  snart  vidare.  "Huru  det  varit  möj- 
ligt för  Sverige  att  utan  pest  och  krig  blifva  fattigt  på  folk,  utan 
handelsfriheter  utländingens  kommissionär,  utan  missväxt  hungrande 
och  med  de  största  grufvor  utblottadt  på  mynt",  fann  den  ifrige  pa- 
trioten sig  lifligt  manad  att  söka  göra  klart  för  sina  medborgare, 
på  det  de  måtte  lära  inse  nödvändigheten  att  fullständigt  sönder- 
slita alla  dessa  fjettrar  af  "finauce  och  handelshemligheter,  exklusiva 
privilegier,  premier,  inskränkningar  och  förbud",  som  hämmade  så 
det  enskilda  som  det  allmänna  välståndet.  I  en  afhandling  af  år 
1765  kallad  "Källan  till  rikets  vanmagt"  söker  han  sålunda  att  be- 
visa i  hvilken  hög  grad  produktionen  och  afsättningen  blifvit  häm- 
made^^  genom  blott  en  enda  af  dessa  välmenande  men  misslyckade 
författningar,  nemlig^n  produktplakatet.  Hvad  verkan  detta  plakat 
måste  hafva,  anser  han  sjelf klart  af  två  grundsanningar  inom  ekono- 
mien, nemligen  att  ju  flera  köpare  finnas  på  en  marknad,  desto 
bättre  betalning  får  säljaren,  samt  att  den  vara  kostar  mindre,  som 
bjudes  ut ,  än  den ,  som  köparen  efterfrågar.  Men  plakatet  utestängde 
nödvändigt  i  ej  ringa  mån  Holländarne  och  Engelsmännen  från  våra 
hamnar,  emedan  de  ej  fingo  hitföra  andra  än  eget  lands  produkter, 
sålunda  t.  ex.  icke  assortera  sig  med  salt,  hvilket  de  förut  brukat 
införa  såsom  barlast,  och  minskade  derigenom  antalet  af  köpare  af 
våra  vanliga  exportvaror,  hvilkas  pris  således  föll,  under  det  att  ut- 
ländingen  nödgades  fordra  högre  pris  för  importvarorna  för  att  få 
omkostnaderna  för  frakten  betalda.  Dessutom  blefvo  våra  småstä- 
der, som  ej  egde  skepp  att  segla  utom  Östersjön,  absolut  beroende 
af  några  få  handlande  i  de  stora  städerna ;  både  export-  och  import- 
varorna råkade  i  monopolisters  händer,  och  de  förra,  serdeles  jernet, 
nedtrycktes  i  pris  till  skada  för  den  inhemske  producenten,  under 
det  de  senare ,  i  främsta  rmnmet  nödvändighetsvarorna  salt  och  span- 
mål,  orimligt  stegrades. 

Man  kan  ej  annat  än  öfverraskas  af  den  slående  likheten  mel- 
lan vår  författares  argumentation  och  den,  hvarigenom  den  nyare 
ekonomiska  vetenskapens  fader  i  sitt  berömda  arbete  elfva  år  senare 
sökte  bevisa  orimligheten  af  sitt  fäderneslands  navigationsakter. 
Ehuruväl  här,  som  öfverallt  annorstädes,  allmänna  opinionen  i  dessa 


209 

ämnen  ännu  var  alltför  föga  upplyst  för  att  af  dessa  åsigter  och  denna 
bevisning  låta  sig  öfvertygas,  och  de  således  mötte  många  motsä- 
gelser, väckte  de  likväl  äfven  mycken  uppmärksamhet.  Den  lilla 
skriften  framkallade  en  hel  literatur  af  kritiserande  motskrifter,  af 
hvilka  visserligen  de  flesta  nöjde  sig  med  att  håna  och  försmäda  de 
revolutionära  åsigterna,  eller  att  söka  göra  dem  misstänkta  såsom 
dikterade  af  enskilda  intressen  och  utländsk  afund,  men  äfven  några 
få  sökte  verkligen  vederlägga  dem.  Af  dessa  motskrifter  ansåg  lik- 
väl Chydenius  sjelf  endast  två  vara  af  det  intresse,  att  de  förtjenade 
någon  vederläggning,  nemligen  "Omständelig  vederläggning  af  skrif- 
ten: Källan  till  rikets  vanmagt,  i  bref  till  en  vän"  och  "Vattuprof 
vid  källan"  etc.  båda  tryckta  1765.  Genom  anförande  af  en  mängd 
fakta  och  data  sökte  dessa  bevisa  att  jernprisens  fall  och  stegrin- 
gen af  saltprisen  alldeles  icke  härrörde  af  den  öfverklagade  författ- 
ningen, utan,  om  de  verkligen  existerade,  berodde  på  helt  andra  or- 
saker, samt  att  förordningen  var  grundad  på  fullkomligt  rigtiga 
principer  och  sålunda  måste  hafva  verkat  till  landets  bästa.  I  detta 
senare  afseende  anfördes  af  den  förstnämnda  m'otskriften ,  att  om 
utländingen  blifvit  hindrad  att  i  samma  proportion  som  förut  be- 
söka våra  hamnar,  detta  så  mycket  mindre  kunde  vara  oväntadt 
eller  skadligt,  som  det  ju  var  författningens  tydliga  ändamål;  att  om 
de  införda  varorna  verkligen  stegrades  i  pris,  så  hade  vi  ju,  tack  vare 
plakatet,  förmåga  att  sjelfva  fara  ut  och  hämta  dem;  och  att  det  kunde 
vara  likgiltigt,  om  den  frakt,  vi  erlade  till  utländingen,  betaltes  för 
större  eller  mindre  qvantitet  varor,  emedan  i  alla  fall  lika  stor  summa 
gick  ur  landet  och  således  den  nationella  förlusten'  förblef  densam- 
ma. Den  senare  kritiken  söker  åter  bevisa,  att  hvarje  stat,  som 
låter  en  annan  stat  idka  den  sjöfart  han  sjelf  kunde  drifva,  förmin- 
skar sin  styrka  till  fördel  för  sina  rivaler  i  hushållningen,  emedan 
om  ej  staten  sjelf  föranstaltar  om  varornas  ut-  och  införande,  lem- 
nar  han  sina  näringar  och  sin  rörelse  i  händerna  på  andra  stater, 
hvilkas  sträfvan  och  intresse  äro  att  hålla  dem  i  vanmagt.  Alla  sta- 
ter måste  derför  hafva  egen  och  sjelfständig  sjöfart,  och  en  sådan 
kan  ej  vinnas  annorlunda  än  genom  politien,  hvilken  för  den  ut- 
ländska sjöfarten  fastställer  vissa  vilkor  och  förbehåll  utan  att  lik- 
väl betunga  eller  förbjuda  den.  Så  har  Produkt-Plakatet  gjort,  och 
derigenom  har  vår  sjöfart  vunnit  den  styrka,  att  de  flesta  varor  nu- 
mera föras  på  landets  egna  fartyg. . . .  Redan  af  dessa  korta  referat 
torde  kunna  slutas,  att  dessa  motskrifters  förnämsta  förtjenst  ligger 

14 


210 

deri,  att  hafva  föranledt  det  "Omständliga  svar"  ')  hvari  Chydenius 
visserligen  gendrifver  de  framställda  invändningarna,  men  i  främsta 
rummet  likväl  söker  ytterligare  utveckla  och  belysa  sina  satser,  på 
det  allmänheten  sjelf  må  kunna  bedöma  deras  sanning  och  betydelse 
för  en  nödvändig  reform  af  handelslagstiftningen.  .  .  .  Intet  rike  och 
ingen  ort,  säger  han,  är  utan  sin  lott  af  naturens  håfvor,  men  intet 
har  heller  erhållit  allt;  intet  folk  är  i  stånd  att  förse  sig  med  allt 
det  mångfaldiga  det  åstundar,  icke  ens  med  det  nödvändiga.  Alla 
folk  måste  derför  hjelpas  åt  och  betjena  hvarandra.  Detta  är  grun- 
den till  handeln  och  till  den  erfarenhet,  att  endast  den  nation 
blifvit  rik,  som  lemnat  handeln  fri.  Minst  hafva  likväl  de  riken 
förkofrats,  der  medborgarne  hindrats  att  tillverka  sina  varor  och 
dermed  betjena  hvarandra,  samt  att  med  sitt  arbete  få  fritt  sörja 
för  sina  behof.  Menniskans  naturliga  rätt  är  att  arbeta  fritt  för 
att  försörja  sig  sjelf  och  de  sina,  och  ju  mera  denna  rätt  lemnas 
okränkt,  desto  mera  blifver  hon  i  stånd  att  försvara  alla  sina  andra 
rättigheter.  När  nu  andra  stater  blifvit  rika  genom  friheten ,  hvarför 
skola  då  vi  gå  en  Inotsatt  väg?  Vågar  kanske  någon  påstå  att  t.  ex. 
den  ena  svenska  staden  icke  eger  lika  naturlig  rätt  som  den  andra 
att  föryttra  sina  varor,  der  de  gälla  mest,  och  köpa  sina  förnöden- 
heter, der  de  äro  billigast,  och  om  någon  stad  af  naturen  är  miss- 
gynnad, kan  det  väl  ej  anses  rätt  att  ytterligare  lägga  sten  på  börda 
och  inskränka  de  få  förmåner,  som  blifvit  den  förunnad.  Efter  denna 
grund  har  man  likväl  lagstiftat  hos  oss ,  med  hvad  skadlig  verkan , 
kan  finnas  af  oräkneliga  exempel.  Då  sålunda  Uddevalla  år  1681 
fråntogs  stapelfriheten  och  Göteborg  fick  privilegium  exclusivum  derpå 
föll  jernet  från  24  till  18  daler  per  skeppund,  under  det  att  den 
utländska  rågen  stegrades  i  pris,  allt  i  följd  af  monopolet.  Bergs- 
lagen led  och  klagade ,  och  dess  produktion  aftynade  under  de  38  år 
detta  varade,  och  man  kan  lätt  beräkna,  att  den  förlorat  under 
denna  tid  öfver  3  millioner  och  kronan  öfver  7^  million  till  förmån 
för  några  exportörer  i  Göteborg.  Då  denna  förlust  drabbat  landet 
blott  genom  en  enda  författning,  kan  man  lätt  sluta  till  faran  af 
att  systematiskt  inskränka  handeln  till  få  ställen  eller  personer.  — 
Man  talar  mycket  om  den  nationella  vinsten,  som  skall  erhållas 
genom   att  utestänga  utländingen  och  sjelf  besörja  allt,  men  det  är 


1)  Fullständiga  titeln  är:  Omständeligt  svar  på  den  genom  trycket  utkomne 
vederläggning  af  skriften,  kallad:  Källan  till  rikets  vanmagt.  Jemte  anmärknin- 
gar öfver  de  vid  samma  källa  anställda  vattenprof 


211 

i  sanning  ett  underligt  begrepp  man  såväl  här  som  i  flera  af  Euro- 
pas stater  bar  gjort  sig  om  denna  vinst.  Sålunda  antager  man ,  att 
ju  flera  näringar  man  kan  få  i  gång  i  ett  rike,  desto  större  blifver 
äfven  vinsten,  ocb  om  ett  arbete  kostar  1000,  men  endast  gifver  100, 
beräknar  man  likväl,  att  det  gifvit  nationen  vinst.  Det  torde  dock  få 
anses  klart,  att  den  rätta  nationella  vinsten  består  i  förökningen  af 
varornas  mängd  eller  värde,  och  för  att  en  sådan  skall  erhållas  for- 
dras, att  nationen  sysselsätter  sig  med  de  näringar,  som  bäst  löna  sig 
eller  gifva  högsta  värdet,  och  dessa  åter  söker  hvarje  enskild  säkrast 
upp  af  omtanka  för  egen  välfärd  *).  Om  det  forcerade  skeppsbyggeri, 
som  uppstod  då  man  väntade  Produkt-Plakatets  snara  utfärdande, 
verkligen  varit  en  nationalvinst,  beror  således  derpå,  om  det  arbete, 
som  derpå  biifvit  nedlagdt,  producerat  mera  eller  till  högre  värde, 
än  det  skulle  hafva  gjort  i  de  andra  näringar,  från  hvilka  det  biif- 
vit undanryckt.  Men  våra  handlandes  egna  klagomål,  att  de  ny- 
byggda fartygen  måste  säljas  och  den  egna  sjöfarten  ruineras,  om  ej 
Produkt-Plakatet  snart  gaf  dem  skydd  mot  utländingarne ,  tyckes 
bevisa,  att  fartygen  kostat  mera  än  de  förmådde  inbringa  genom  de 
låga  frakter,  hvartill  utländska  fartyg  erbjödos ,  och  hela  detta  skepps- 
byggeri har  således  varit  en  nationell  förlust.  Ty  man  har  ju  med 
t.  ex.  1  million  daler  betalat  en  mängd  dagsverken,  som  ej  produ- 
cerat för  mera  än  t.  ex.  600,000,  och  skilnaden  är  så  mycket  säkrare 
landets  förlust,  som  samma  dagsverken  i  andra  näringar  troligen 
skulle  hafva  gifvit  ett  värde  af  minst  en  million,  emedan  de  ej  för 
mindre  summa  kunnat  af  skeppsbyggarne  erhållas.  Denna  förlust  blef 
rederierna  visserligen  ersatt  genom  högre  frakter,  som  dock  icke 
annat  voro  än  en  kontribution  på  öfrige  medborgare.  .  .  . 

Man  talar  om  independence  i  handeln  och  antager  denna  bestå 
deri,  att  Sverige  sjelft  ut-  och  införer  alla  varor.  Men  den  består 
likväl  i  verkligheten  endast  deri,  att  ett  rike  har  säker  och  snabb 
afsättning,  så  att  det  får  och  gifver  för  varorna  deras  naturliga  pris 
och  värde.  Detta  naturliga  pris  åter  bestämmes  icke  af  någon  Com- 
merce-Collegii  taxa,  utan  af  tillverkningskostnaden,  frakten  och  han- 
delsvinsten, hvilka  af  varan  böra  erhållas,  och  determinerar  sig  sjelft 
genom  en  obehindrad  handel  så  rätt  och  nära,  som  möjligt  är.  Na- 
turen   sjelf  har    satt   menniskorna   i   dependance   af  hvarandra,  och 


1)  Denna  fråga  är  ytterligare  utredd  i  en  samma  år,  men  något  tidigare,  ut- 
gifven  afhandling  kallad  *Den  nationale  vinsten,  öfverlemnad  till  Rikets  Ständer*, 
hvarom  se  nedan. 


212 

den  högsta  independence  eger  rum ,  när  vi  alla  lika  behöfva  hvarandra 
och  ega  frihet  att  handla  med  in-  och  utländsk  man.  —  Den  ..na- 
turliga handelsfriheten  har  långt  före  Gustaf  I:s  tid  varit  hos  oss 
inspärrad,  och  allt  sedan  är  man  knapt  i  stånd  att  träffa  en  enda 
handelsförfattning,  som  ej  under  namn  af  "ordning",  "städernas  förmå- 
ner", "utländingarnes  utestängande"  och  dylikt  lagt  bojor  på  handeln. 
créi  Ordinantien  af  1617,  som  fortfarande  gäller  såsom  en._grundlag  för 
handeln ,  är  derpå  ett  bevis.  Den  inskränkte  den  utländska  handeln, 
som  likväl  är  rikedomens  källa,  till  några  få  städer  på  bekostnad  af 
de  öfriga,  och  för  att  gifva  ersättning  åt  dessa  serare  förbjöd  man  alla 
så  kallade  olaga  hamnar,  hvarigenom  landet  ödelades.  Hufvudstaden 
fick  monopol  öfver  Norrlands  städer,  och  dessa  åter  fingo  rätt  att  utöfva 
samma  monopol  mot  hela  allmogen.  Hela  denna  ordning  är  bak- 
vänd ,  men  man  har  dock  alltsedan  sökt  att  genom  nya  författningar 
och  förklaringar  än  vidare  regiera  och  klassificera  handeln  och  närin- 
garna, likasom  medborgarne,  ehuru  derigenom  rättigheterna  blifvit 
alltmera  ojemnt  fördelade  mellan  medborgarne  och  näringarna  alltmera 
betungade.  Den  mest  oundgängliga  af  alla  ekonomiska  författningar 
är  dock  den,  "som  förklarar  alla  näringsidkares  rättighet  vara,  att 
inom  dygdens  skrankor  få  lefva,  arbeta  och  försörja  sig  och  de  sina, 
utan  farhåga  att,  så  länge  de  blifva  inom  dem,  till  egendom,  väl- 
färd och  lif  få  af  någon  förolämpas,  förföljas  eller  undertryckas." 

Redan  samma  år  utgaf  Chydenius  en  af  handling,  kallad  "Den 
Nationale  vinsten,  öfverlemnad  till  Rikets  Ständer  af  en  dess  leda- 
mot", i  hvilken  han  söker  utveckla  och  belysa  de  läror,  som  till  en 
del  blifvit  framlagda  i  "Källan  till  rikets  vanmagt".  Han  oppo- 
nerar deri  skarpt  mot  statens  ingripande  i  alla  riktningar  af  den 
ekonomiska  verksamheten  och  mot  dess  äflan  att  genom  privile- 
gier, förbud,  reglementen  och  dylikt  kalla  till  lif  och  uppmuntra 
vissa  former  af  näringsfliten  och  undertrycka  eller  inskränka  andra, 
emedan  derigenom  endast  motverkas  och  hindras  det  allmänna  väl- 
ståndets utveckling.  Han  utgår  dervid  från  den  grundsats,  att  den 
enskildes  vinningslystnad  och  begär  att  förkofra  sitt  välstånd  säkrast 
af  allt  drifver  honom  att  uppsöka  det  slag  af  arbete,  som  för  hans 
krafter  och  förmåga  är  det  mest  gifvande,  och  han  leder  sig  deri- 
från  lätt  och  naturligt  till  den  slutsats ,  att  frihet  i  arbetet  och  bytet 
är  ej  endast  den  enskildes  rätt  utan  äfven  samhällets  fördel,  att  så- 
ledes staten  bör  låta  detta  den  enskildes  vinstbegär  fritt  verka,  och 
inskränka  sig  till  att  skydda  hvars  och  ens  fria  verksamhet  inom  den 
allmänna  rättens  gränser.     Likasom  de  olika  individerna  i  ett  land 


213 

behöfva  hvarandras  hjelp  och  biträde  för  att  göra  sitt  arbete  rätt 
fruktbärande,  så  äfven  de  olika  nationerna,  emedan  hvar  och  en 
fått  af  naturen  sina  gåfvor  och  fördelar  och  gör  klokast  att  upp- 
arbeta och  förkofra  dem,  samt  för  tillfredsställandet  af  sina  öfriga 
behof  lita  till  utbytet  eller  handeln.  Deraf  slutar  han,  att  den  ri- 
valitet, som  nu  råder  mellan  nationerna  i  deras  ekonomiska  verk- 
samhet, är  ett  sorgligt  misstag,  och  att,  om  de  rätt  insågo  sin  för- 
del, de  skulle  genom  fredligt  samarbete  gemensamt  sträfva  till  allas 
förkofran.  Kedan  af  denna  korta  antydan  om  Chydenii  utgångspunkt 
finner  man  utan  svårig^het,  huru  mycket  klarare  och  riktigare  än 
samtiden  han  skulle  förmå  bedöma  vilkoren  för  produktionens  utveck- 
ling, och  att  de  åsigter,  han  ur  densamma  ledde,  väsendtligen  måste 
öfverensstämma  med  dem ,  som ,  sedermera  af  Smith  utvecklade  och 
satta X system,  blifvit  af  vetenskapen  erkända  såsom  de  naturliga  la- 
garna för  samhällets  ekonomiska  organisation.  Att  dessa  åsigter 
voro  nya,  insåg  författaren  sjelf.  Alla  nationer,  säger  han,  hafva 
vinsten  till  hufvudändamål  med  sin  ekonomiska  och  politiska  verk- 
samhet, men  alla  söka  de  det  på  olika  vägar,  och  den  ena  sträfvar 
dervid  att  segla  förbi  och  omkull  den  andra,  ehuru  god  plats  är  för 
dem  alla  att  segla  i  bredd.  Felet  måste  ligga  hos  kompassen,  och 
författaren  vill  derför  lägga  fram  en  ny  sådan,  så  ny  att  knapt  nå- 
gon af  Europas  stater  hittills  seglat  efter  dess  ledning. 

Författaren  antager,  "att  differencen  mellan  ut-  och  inskeppade 
varor^^^värde  utgör  den  rätta  nationala  vinsten  eller  förlusten",  men 
han  är  likväl  icke  anhängare  af  den  gamla  läran  om  handelsbalancen 
med  alla  dess  konseqVenser,  och  han  opponerar  i  främsta  rummet 
mot  alla  de  oriktiga  tillämpningar  man  gjort  af  denna  grundsats, 
om  hvilken  för  öfrigt  alla  äro  ense.  Han  anser  nemligen,  att  detta 
öfverskott  af  de  utskeppade  varornas  värde  är  liktydigt  med  den  rena 
behållningen  af  produktionen  i  sin  helhet,  sedan  alla  produktions- 
kostnader af  olika  slag  blifvit  afräknade.  Han  är  derigenom  på  san- 
ningens^väg,  ehuru  han  i  följd  af  ofullständig  kännedom  om  kapita- 
lets_jiatur  icke  inser,  att  denna  behållning,  utan  att  representeras  i 
det  internationella  utbytet,  direkt  kunnat  reproduktivt  användas  inom 
landet.  För  att  erhålla  en  sådan  nationalbehållning  bör  ett  land 
icke  sysselsätta  sig  med  allehanda  näringar,  utan  framför  allt  med 
dem,  som  med  det  minsta  arbete  lemna  det  största  värde  eller  vinst. 
Detta  arbete  söker  hvarje  enskild  sjelfmant  opp,  och  ökar  derigenom 
bäst  den  nationala  vinsten  på  samma  gång  han  befrämjar  sin  egen, 
så  vida  icke   författningarna  hindra  honom  derifrån.     När  alltså  nå- 


214 

gon  tvingas  eller  genom  nationella  belöningar  uppmuntras  att  ar- 
beta i  ett  yrke,  som  ej  gifver  honom  högsta  vinsten,  så  sker  detta 
med  nationens  förlust.  Om  t.  ex.  ett  jernbruk  har  lydande  under 
sig  en  hop  bönder,  som,  på  det  jernet  måtte  kunna  säljas  utom- 
lands, äro  ålagda  årligen  utgöra  hvar  sina  50  dagsverken  till  en 
daler  mindre  för  hvarje  dag,  än  de  på  annat  arbete  skulle  hafva 
vunnit,  så  är  det  klart,  att  hvarje  bonde  förlorar  50  daler  om  året, 
eller,  hvilket  är  detsamma,  tillverkar  för  50  daler  mindre  varor  än 
i  ett  annat  yrke,  hvaraf  åter  följer,  att  det  sålunda  tillverkade  jer- 
net, ehuru  utomlands  försåldt,  ådragit  landet  en  ej  obetydlig  för- 
lust, emedan  dess  verkliga  produktionskostnad  varit  högre  än  dess 
bytesvärde.  På  samma  sätt  hafva  de  sedan  1760  tillverkade  38 
marker  guld  och  5,464  marker  silfver  kostat  så  mycket  arbete,  att 
detta,  bättre  användt,  kunnat  gifva  i  utbyte  många  gånger  mera 
guld  och  silfver.  Om  sålunda  10  arbetare  i  en  näring  tillverka  för 
100  daler  om  dagen,  men  i  en  annan  endast  för  80,  så  bildar  denna 
senare  en  nationalförlust  af  20.  Få  de  senare  10  arbetarne  göra 
som  de  vilja,  gå  de  öfver  till  den  mera  gifvande  näringen;  hindras 
de  derifrån,  åstadkommer  detta  tvång  en  förlust  för  landet.  Det 
är  således  fullkomligt  onödigt  och  oftast  skadligt,  när  högsta  mag- 
ten  äflas  att  genom  författningar,  premier  och  dylikt  draga  folk  från 
en  näring  till  en  annan,  och  likväl  hafva  nästan  hela  Europas  stats- 
män arbetat  derpå.  "Man  berömmer  sig  af  en  lika  stor  national 
vinst,  som  den  nya  tillverkningens  värde  är,  och  man  glömmer  att 
de  dervid  nyttjade  arbetarne  i  sin  frihet  torde  hafva  tillverkat  va- 
ror i  sin  förra  handtering  till  lika  högt  eller  högre  värde,  då  det  i 
förra  fallet  är  ingen  vinst,  i  det  senare  en  verklig  nationalförlust." 
Ingen  statsman  i  verlden  är  i  stånd  att  säga  hvilken  näring  är  den 
bästa  eller  gifver  den  största  vinsten ,  ty  detta  vexlar  efter  oräkneliga 
omständigheter,  som  endast  kunna  bedömas  af  arbetaren .  sjelf.  .  .  . 
Tillverknings-  och  exportpremier  bilda  en  gifven  nationel  förlust. 
De  förra  genom  att  draga  folk  till  näringar,  som  tydligen  äro  mindre 
lönande,  emedan  de  med  premier  behöfva  upprätthållas;  genom  att  för- 
orsaka brist  på  arbetare  i  de  bättre  näringarna,  samt  slutligen  genom 
att  betunga  staten  för  att  rikta  några  få  medborgare.  Genom  de  senare 
eller  exportpremierna,  beskattas  medborgaren  på  ett  dubbelt  sätt;  först 
för  att  betala  premien ,  hvilken  går  i  utländingens  ficka ,  och  dernäst 
genom  att  nödgas  betala  den  inhemska  varan  högre.  En  vara ,  som  me- 
delst 2  Kdr  i  premium  kan  säljas  till  utländingen  för  6  Rdr,  måste  nem- 
ligen  betalas  med  8  Edr  af  den  inhemske,  hvilken  derjemte  nödgas  be- 


215 

tala  skatt  till  premiefonden.  "Om  Engelsmännen  ville  mångdubbla 
sina  utskeppningspremier,  så  skulle  vi  bafva  många  våra  förnöden- 
heter till  godt  pris",  slutar  författaren  denna  lilla  framställning.  .  . . 
Arbetarens  flit  är  den  andra  grundpelaren  till  nationel  vinst.  Hos 
oss  finnas  flere  uppsyningsmän  ocb  flera  straffbestämmelser  för  lättja 
och  vårdslöshet  än  hos  utländingarne,  och  likväl  måste  vi  höra  dem 
säga,  att  den  svenske  arbetaren  är  lat.  Detta  kommer  deraf,  att 
hos  oss  saknas  nyckeln  till  idoghet,  som  är  fri  näring  och  fri  af- 
sättning  till  förtjenst.  Hvarför  är  väl  fliten  och  produktionen  större 
i  Westergötland  än  i  våra  öfriga  provinser,  om  icke  emedan  der  af 
ålder  funnits  en  viss  afsättningsfrihet ?  Eller  tror  man  väl,  att  det 
är  fliten  som  skapat  friheten  och  icke  tvärtom?  Att  hindra  närin- 
garna och  handeln  på  landet,  såsom  den  lagliga  skilnaden  mellan 
landt-  och  stadsnäring  åsyftar,  tjenar  likväl  ej  endast  att  motverka 
landets,  folkets  och  odlingens  tillväxt,  utan  äfven  att  minska  stä- 
dernas egen  rörelse. 

Detta  begrepp  om  den  nationella  vinsten,  slutar  författaren,  är 
enkelt  och  lätt,  ehuruväl  det  kan  tyckas  hårdt  mot  våra  nya  inrätt- 
ningar. Det  lemnar  alla  lofliga  näringar  sin  frihet,  men  ej  på  de 
öfrigas  bekostnad;  det  upplifvar  flit,  idoghet  och  handel;  det  befriar 
högsta  magten  från  tusende  oroliga  bekymmer,  emedan  den  enskilda 
och  den  nationella  vinsten  sammansmälta  till  ett  och  den  allmänna 
täflan  kontrollerar  egennyttan,  som  helst  gömmer  sig  under  författ- 
ningarna; det  gifver  hvar  och  en  rätt  att  föda  sig,  den  största  rät- 
tighet hvar  och  en  fått,  och  det  rycker  på  samma  gång  lättjans  örngåt 
undan  dem,  som  sofva  på  sina  privilegier.  Nu  derimot  klagar  man 
öfver  folkbrist^  och  man  jagar  folket  ut  genom  förordningar;  man  vill 
befrämja  industrien,  men  nekar  den  idoge  att  föda  sig  af  sitt  arbete; 
man  önskar  välmåga,  men  hindrar  hela  provinser  att  köpa  bröd; 
man  klagar  öfver  undervigt  i  handeln,  och  man  nekar  folk  att  sälja 
sina  varor;  man  vill  utvidga  den  utrikes  handeln,  och  man  inskrän- 
ker den  till  några  få  persoaej:  och  städer;  man  vill  slutligen  öka 
den  nationella  vinsten,  och  man  fastkedjar  arbetarne  vid  näringar, 
som  ej  gifva  vatten  och  bröd  O- 


1)  Vi  hafva  i  detta  kapitel  velat  endast  i  största  korthet  framställa  det  vä- 
sendtligaste  af  de  ekonomiska  åsigter  och  sträfvanden,  som  utmärka  de  sista  de- 
cennierna af  Frihetstiden,  och  vi  hafva  afslutat  denna  skizz  med  Chydenius,  eme- 
dan han  kan  anses  såsom  den  mest  framstående  representanten  af  den  ej  obetyd- 
liga utveckling ,  som  ett  under  lång  tid  oafbrutet  och  lifligt  intresse  för  samhällets 


216 


Sjette  Kapitlet 


ständerna    vid    1762    års    riksdag  tyckte  sig  finna  industrien  i 
allmänhet  i  ett   blomstrande    tillstånd  och  gladde  sig  att  de  största 


materiella  förkofran  nödvändigt  bort  bibringa  den  nationella  uppfattningen  af 
vilkoren  för  produktionen  och  bytet.  Det  bör  dock,  om  äfven  blott  i  förbigående, 
här  erinras,  att  var  ekonomiska  literatur  under  denna  tid  är  särdeles  rik,  vida  ri- 
kare än  under  någon  annan  period,  och  att  vi  således  hafva  anfört  endast  en 
ringa  del  af  den  mängd  tal  och  afhandlingar,  hvilka  dels  söka  framställa  arbets- 
och  handelsfrihetens  välsignelser,  dels  åter  söka  försvara  de  gamla  åsigterna  och 
den  gamla  bestående  lagstiftningen,  såsom  en  garanti  för  ordningen,  och  dermed 
äfven  för  välståndet,  mot  det  sjelfsvåld,  som  de  nya  ide'ernas  målsmän  ville  i  fri- 
hetens namn  göra  gällande.  Bland  dessa  dessa  senare  skrifter  torde  likväl  böra 
nämnas  *^Samtal  mellan  en  fabriksidkare  och  en  landtman*  1765,  af  J.  F.  Kryger, 
den  mest  ansedde  och  äfven  mest  moderate  af  den  gamla  ordningens  försvarare. 
Författaren  söker  deri  visa,  huru  i  ett  med  politiens  tillhjelp  väl  ordnadt  sam- 
hälle folk  och  näringar  böra  vara  fördelade  mellan  stad  och  land,  så  att  hvarje 
producent  med  säkerhet  kan  påräkna  ett  behöfligt  antal  konsumenter,  samt  stä- 
derna och  landet  ömsesidigt  behöfva  hvarandra  och  samfärdseln  dem  emellan  blifva 
liflig,  till  bådas  förkofran  och  välstånd.  Enligt  antagna  reglor  bör  folket  vara  så 
fördeladt,  att  en  tredjedel  bor  i  städerna  och  två  tredjedelar  på  landet;  ehuruväl 
denna  proportion  är  för  välståndets  rika  blomstring  högst  nödig,  får  man  dock  ej 
söka  vinna  den  genom  regeringens  mellankomst,  utan  endast  genom  frihet  och 
ordning,  till  hvilken  senare  bland  annat  hörer,  att  sunda  politianstalter  hindra 
mångslöjden,  samt  det  sjelfsvåld  hos  näringsidkarne ,  att  den  ene  bygger  sin  upp- 
komst på  den  andres  undergång  o.  s.  v.  I  en  samma  år  utgifven  ^Fortsättning 
af  samtalet  mellan  en  fabriksidkare  och  en  landtman*  opponerar  författaren  mot 
ropet  på  handelns  frihet  och  införselförbudens  borttagande ,  och  förklarar,  att  äfven 
om  t.  ex.  det  utländska  sidentyget  kunde  köpas  lika  billigt  som  silket  hos  oss,  så 
borde  det  ändock  förbjudas  till  införsel,  samt  de  inhemska  sidenväfverierna  skyddas 
och  bibehållas,  emedan  det  är  stadsnäringarna,  som  köpa  landtbrukets  produkter, 
som  sålunda  sätta  detta  i  stånd  att  lefva  och  förkofras,  och  att  indraga  stads- 
näringarna vore  således  detsamma,  som  att  tillintetgöra  landtbruket.  Inför  denna 
bevisning  står  naturligen  den  stackars  landtmannen  svarslös,  och  om  han  äfven  i 
sitt   sinne   finner   det  hårdt  att  tvingas  till  dubbelt  pris  köpa  den  inhemska  fabri- 


217 

svårigheterna  för  dess  rotfästande  och  utveckling  nu  voro  öfvervunna. 
Kedan    samma   år   hade  likväl  en  period  af  starkt  förfall  börjat  in- 


kantens  produkter,  måste  han  likväl  erkänna  detta  tvång  vara  för  honom  sjelf 
helsosamt  och  nyttigt.  —  Dylika  satser  yrkas  och  samma  bevisning  användes  äfven  i 
en  mängd  andra  skrifter  frän  denna  tid,  såsom  t.  ex.  i  ett  tal  ''Om  de  närings- 
medel, som  synas  kraftigast  kunna  verka  pa  fäderneslandets  förkofran*  1768  af 
C.  O.  Eosenadler,  samt  *0m  Handaslöjdernas  företräde  framför  jordbruket*  1771 
af  Christiernin ,  ehuruväl  båda  dessa  skrifter  angifva  sig  egentligen  vilja  bestrida 
den  nya  theorien  om  jordbmkets  öfvervägande  produktiva  betydelse.  —  Bland  de 
skrifter  åter,  som  utveckla  de  nyare  idéerna,  kunna  såsom  särdeles  framstående, 
bland  många  andra,  nämnas,  *Oväldiga  tankar  om  Sveriges  närvarande  tillstånd* 
1761 ,  som  bestrider  att  vårt  land  vunnit  i  välstånd  genom  industriens  mång- 
faldigande, emedan  våra  många  nja.  näringar  dragit  arbetskraft  och  kapital  frän 
de  gamla,  som  derigenom  nu  befunno  sig  i  ett  aftynande  tillstånd;  vi  hade  en- 
dast bortbytt  en  juvel  emot  en  annan,  hvilken  kanske  var  af  lika  värde,  men 
hela  mellangiften  hade  vi  förlorat.  *Tankar  om  yppighet  och  öfverflöd*  1765, 
opponerar  mot  öfverfiödsförordningarna ,  emedan  sträfvan  efter  beqvämlighet  och 
öfverflöd  ligger  i  menniskans  natur  och  bör  uppmuntras  såsom  driffjedern  till  flit, 
idoghet  och  rikedom.  Dessutom  bör  man  göra  för  sig  klart  hvad  med  öfverflöd 
och  lyx  förstås,  innan  man  emot  dem  lagstiftar,  och  den  vanliga  definitionen,  att 
dermed  förstås  allt,  som  drager  penningar  ur  landet,  kan  icke  anses  antaglig,  då 
det  måste  vara  likgiltigt  om  man  köper  för  penningar  eller  varor,  hvilka  alltid 
kunna  bytas  mot  hvarandra.  I  "Instruktionen  för  den  unge  Polaetus*  1765,  samt 
i  *Svar  till  den  unge  Polsetus  om  handels-  och  slöjdefriheten*  af  samma  år,  för- 
klaras att  de  tilltagande  utflyttningarna  ur  landet  endast  genom  fullkomlig  närings- 
frihet och  genom  mera  vidsträckt  frihet  i  den  utländska  handeln  kunna  hindras.  Det 
myckna  talet  om  en  beständig  underbalans,  eller  att  en  stat  skulle  kunna  årligen 
införskrifva  mera  varor  än  den  kan  med  sina  effekter  betala ,  saknar  sundt  förstånd , 
ty  importen  upphör  af  sig  sjelf  när  man  ej  längre  kan  betala  och  saknar  kredit. 
"Undersökning  om  det  är  möjligt  hämma  lurendrägerierna  genom  förbud"  1766, 
protesterar  mot  hela  den  lagstiftning,  som  sökt  genom  konstlade  medel  framkalla 
fabriker,  emedan  deras  nytta  beror  på  om  de  förmå  producera  mera,  bättre  eller 
billigare,  än  med  lika  mycket  arbete  och  tid  skulle  hafva  skett  i  andra  näringar. 
Förmå  fabrikerna  ej  detta,  äro  de  en  ren  förlust  för  nationen  och  kunna  upprätt- 
hållas endast  genom  allmänna  understöd  eller  genom  införselsförbud,  hvilka  bereda 
fabrikanten  tillfälle  att  af  köparen  taga  ersättning  för  sina  höga  produktionskost- 
nader. Sådant  är  förhållandet  hos  oss,  och  det  är  införselsförbuden,  som  gjort 
nödvändiga  de  stränga  lurendrägeriförfattningarna.  Så  länge  de  inhemska  varorna 
äro  50—60  procent  dyrare  än  de  utländska  af  samma  slag,  är  äfven  den  olofliga 
införseln  nyttig  och  kan  ej  hämmas  genom  förbud  och  stränga  straff.  Enda  med- 
let dertill  är  arbetsfriheten  å  ena  sidan,  och  å  den  andra  bestämda  tullafgifter, 
som  småningom  .förminskas.  Samma  åsigt  om  produktionens  natur  uttalar  "Sveri- 
ges Oeconomie  Balance"  1768,  af  C.  Brunkman,  då  den  söker  bevisa,  att  åt- 
skilliga af  våra  mest  omhuldade  näringar  i  verkligheten  ej  betäcka  sina  produk- 
tionskostnader och  endast  genom  skatt  på  vissa  klasser  af  medborgare  kunna  upp- 
rätthållas.    Om  man ,  säger  författaren ,  beräknar  medelvärdet  hos  oss  på  ett  dags- 


218 

träda,  hvartill  hafva  sökts  och  otvifvelaktigt  äfven  funnits  mång- 
faldiga orsaker,  om  äfven  den  främsta  måste  anses  hafva  varit  fa- 
brikernas oförmåga  att  tillfredställa  förbrukningens  billigaste  for- 
dringar och  deras  deraf  följande  beroende  af  införselförbud  och  di- 
rekta penningeunderstöd.  Dessa  senare  hade  likväl  småningom  till 
större  delen  indragits,  och  äfven  den  skyddande  verkan  af  de  förra 
betydligt  förminskats ,  sedan  genom  en  konglig  resolution  ')  husvisita- 
tionerna  blifvit  alldeles  förbjudna  och  "hvar  och  en  blifvit  tillför- 
säkrad den  frid  och  det  skydd  i  sitt  hem,  lagen  skänkte".  Emot 
indragningen  af  de  allmänna  understöden  i  form  af  lån,  förskotter 
och  läropremier  m.  m.  vågade  industrien  ej  tillkännagifva  något 
missnöje,  och  Manufaktur- Contoiret  sjelft  förklarade,  att  om  våra 
industri- tillverkningar  aldrig  skulle  kunna  säljas  annorlunda  än  ge- 
nom allmänna  tillskott,  hade  det  varit  bättre  om  fabrikerna  alldeles 
icke    blifvit   inrättade.     Så  mycket  högre  deremot  klagades  öfver  of- 


verke  och  derefter  jemför  det  antal  dagsverken,  som  tillverkningen  af  ett  skep- 
pund  stångjern  kostar,  med  jernets  försäljningspris,  så  skall  man  finna,  att  Sve- 
rige på  sin  jernproduktion,  så  som  den  nu  bedrifves,  årligen  förlorar  3  millioner 
daler  smt,  samt  att  denna  näring  kunnat  upprätthållas  endast  derigenom  ,  att  h varje 
arbetare  betalat  den  skatt  i  form  af  förminskning  i  sin  dagspenning.  På  fabrikerna  för- 
lorar riket  af  samma  skäl  25  tunnor  guld  och  lika  mycket  på  de  af  dem  alstrade  luren- 
drägerierna.  Ännu  klarare  uttalas  denna  sats  af  J.  Westerman  i  hans  inträdestal  i 
Vetenskaps-Akademien  1768  *0m  svenska  näringarnas  undervigt  genom  en  trögare 
arbetsdrift*.  Om,  säger  han,  ett  land  med  samma  tid  och  kostnad  kan  producera 
dubbelt  så  mycket  som  ett  annat,  så  blifver  det  förra  rikt ,  det  senare  fattigt.  Sve- 
rige är  detta  senare  land,  och  anledningen  dertill  är  visserligen  till  en  del  dess 
glesa  befolkning,  som  hindrar  en  fullständig  och  otvungen  arbetsfördelning,  men 
till  större  del  likväl  de  många  konstlade  tillställningarna  för  att  införa  främmande 
näringar,  såsom  t.  ex.  tobaksodling,  hvilka  kosta  så  mycket  arbete  och  kapital,  att 
man  dermed  skulle  kunnat  på  annat  sätt  åstadkomma  dubbelt  så  stort  verkligt 
värde.  Man  sparar  derigenom  visserligen  en  utgift  af  en  tunna  guld,  men  man 
förbiser,  att  man  förstört  medlet  ätt  förtjena  två.  Följande  år  utvecklar  författaren 
vidare  dessa  åsigter  i  sitt  tal  *0m  Sveriges  utrikes  handeP',  deri  han  oppone- 
rar mot  nationernas  sträfvan  att  ekonomiskt  *vara  sig  sjelfva  nog*,  att  hindra  det 
ömsesidiga  utbytet  af  produkter.  Förnämligast  sysselsätter  han  sig  dock  i  detta 
tal  med  orsakerna  till  vår  dåliga  utländska  kredit  och  till  den  allmänna  bristen 
på  redbarhet  och  punktlighet  i  affärer,  till  hvars  afhjelpande  han  åter  upptager  sitt 
gamla  förslag  om  särskilda  handelsdomstolar  efter  fransyskt  mönster  för  afdö- 
mande  af  handelstvister  och  konkurser.  Visserligen  hoppas  han  lika  litet  nu  som 
förut  framgång  för  sitt  förslag,  men  om  blott  man  allmänt  insåg,  huru  mycket 
riket  skadas  af  kreditens  missbruk,  sä  skulle  man  ej  låta  en  dag  gå  förbi  utan  att 
i  främsta  rummet  söka  bot  derför 


1)  Kes.  på  städernas  besv.  §  31.   17  Augusti  1762. 


219 

vannämnda  resolution.  Redan  i  slutet  af  1762  delgåfvo  Contoiret 
och  Commerce-Collegium  ')  regeringen  sina  bekymmer  öfver  manu- 
fakturernas svåra  ställning  i  följd  af  bristande  afsättning,  hvilken 
härledde  sig  af  lurendrägeriernas  oförskämda  tilltagande  och  af  den 
nu  mera,  sedan  husvisitationerna  blifvit  förbjudna,  obehindrade  för- 
säljningen af  utrikes  varor.  De  bifogade  äfven  ett  förslag  till  ny 
förordning  mot  lurendrägerierna ,  hvarigenom  ej  endast  betydligt 
skärptes  förordningen  af  1757,  utan  äfven  återinfördes  den  nyss  af- 
skaffade  husvisitationsrätten.  Eådet  vågade  likväl  icke  vidtaga  nå- 
gon åtgärd,  så  direkt  mot  ständernas  vilja,  och  tycktes  ej  heller  be- 
näget att  erkänna  rättmätigheten  af  industriens  klagomål.  Det  för- 
klarade nemligen,  att  orsaken  till  lurendrägerierna  var  snarare  bri- 
sten på  och  den  dåliga  beskaffenheten  af  de  svenska  manufakturva- 
rorna, än  inrotad  motvilja  och  hat  mot  hvarje  inhemsk  tillverkning, 
hvilket  derimot  Manufaktur-Contoiret  påstod.  Den  nuvarande  höga 
vexelkursen  i  förening  med  de  dryga  kostnaderna  borde  visserligen, 
menade  rådet,  vara  tillräckliga  att  omöjliggöra  hvarje  oloflig  inför- 
sel, men  då  så  ej  skett,  så  måste  det  finnas  något  nationelt  hinder 
så  att  det  med  manufakturerna  åsyftade  ändamålet  aldrig  skulle 
vinnas,  fortfore  man  än  i  öfver  100  år  med  samma  dryga  understöd 
dertill ').  Då  Manufaktur-Contoiret  straxt  derefter  genom  en  depu- 
tation åter  framställde  angelägenheten  af  snara  och  välvilliga  åtgärder 
för  fabrikernas  upprätthållande,  resolverades,  att  någon  ändring  i 
gällande  lurendrägeriförordning  ej  kunde  beviljas,  samt  att  då  fabri- 
kerna redan  åtnjutit  så  mycken  hjelp  i  lån,  förskotter  och  premier, 
tycktes  de  under  rikets  nuvarande  svåra  ställning  ej  billigen  kunna 
räkna  på  ytterligare  sådan.  Om  orsaken  till  de  inrikes  varornas 
mindre  godhet  vore  något  nationelt  hinder  i  följd  af  lefnadssättet, 
folkbristen  eller  alltför  ringa  idoghet,  så  vore  dessutom  lagens  ver- 
kan till  förbättring  mycket  oviss,  och  äfven  de  strängaste  straffbe- 
stämmelser skulle  ej  förmå  afskräcka  från  en  oloflig  införsel,  som 
uppmuntrades  af  hoppet  om  en  betydlig  vinst.  Likväl  ålades  Com- 
merce-Collegium och  Manufaktur-Contoiret  att  inkomma  med  slut- 
ligt yttrande  dels  angående  verkan  af  husvisitationernas  upphäfvande, 
dels  äfven  om  den  föreslagna  författningen  verkligen  kunde  anses 
böra  bidraga  till  hämmande  af  lurendrägerierna^). 


1)  C.-C:ii  bref  17  Dec.  1762.  —  M.  C:s  11  Nov.  och  17  Dec.  1762. 

2)  K.  Eådet  Scheffers  anf.  till  R.  Prot.  26  Januari  1763.     R.  A. 

3)  R.  Prot.  27  Januari  och  23  Februari  1763.     R.  A. 


220 

Till  åtlydnad  deraf  förklarade  Commmerce-Collegium  i  ett  nytt 
betänkande  O  sin  fulla  öfvert3^gelse  vara,  att  fabrikerna  kunde  hjel- 
pas  endast  genom  ett  noggrant  utestängande  af  utländska  varor. 
Att,  såsom  här  nu  brukade  ske,  jemföra  priset  mellan  de  in-  och 
utländska  varorna  var  hvarken  billigt  eller  riktigt,  ty  prisskilnaden 
var  endast  ett  enskildt  intresse,  men  fabrikernas  bestånd,  såsom  så 
nära  förenad  med  allmänna  välfärden,  var  hela  landets,  och  i  detta 
fall  såsom  i  alla  andra  borde  väl  det  enskilda  vika  för  det  allmänna. 
Det  senare  kunde  likväl  ej  tillgodoses  utan  afsättning  för  industriens 
alster,  och  för  detta  ändamål  voro  husvisitationerna  alldeles  nödvän- 
diga. Manufaktur- Contoiret  åter  talade  ur  en  temligen  hög  ton  och 
stödde  sitt  yrkande  förnämligast  på  fabrikernas  rätf^).  De  begärde 
nemligen  nu  mera  hvarken  lån  eller  gåfvor,  utan  endast  att  gällande 
författningar  måtte  efterlefvas.  Kongl.  Maj:t  hade  förbjudit  införseln 
och  bruket  af  åtskilliga  utländska  varor ,  och  om  ej  detta  förbud  skulle 
förblifva  en  död  bokstaf,  måste  man  vilja  medlet  att  göra  det  lef- 
vande  och  respekteradt.  Att  afsättningens  svårighet  verkligen  be- 
rodde på  en  oftast  ogrundad  motvilja  mot  de  inhemska  tillverknin- 
garna bevisades  af  flerfaldiga  exempel,  såsom  att  inhemsk  vara  först 
då  kunnat  säljas,  när  den  såsom  utländsk  blifvit  utbjuden.  Om 
några  nationella  hinder  fimnos  för  industriens  uppblomstring ,  torde 
väl  ständerna  fa  antagas  hafva  eftersinnat,  innan  de  kostat  så  många 
författningar  och  så  mycket  penningar  derpå.  Att  lefnadssättet  här 
var  yppigare  än  i  andra  länder,  kunde  ej  förnekas,  och  förebråelsen 
derför  drabbade  fabrikanterna  såväl  som  alla  öfriga,  men  någon  för- 
bättring i  detta  afseende  torde  väl  mera  vara  att  önska  än  att  hop- 
pas. Förr  blefvo  fabrikerna  allmänt  försvarade  och  hyllade,  men  nu- 
mera ,  sedan  deras  tillverkningar  stigit  till  60  tunnor  guld  årligen ,  och 
deraf  till  och  med  exporterades ,  —  nu  tvekade  man,  om  de  ej  snarare 
skada  än  gagna  rikets  välstånd.  Denna  tvekan  var  i  sig  sjelf  högst 
besynnerlig,  och  tycktes  äfven  snart  böra  blifva  öfverflödig,  ty  då 
lurendrägaren  nu  mera  fann  sig  alldeles  säker,  skulle  han  ej  länge 
dröja  att  tillintetgöra  åtminstone  våra  väfverifabriker.  Med  detta 
utlåtande  följde  ett  af  fabrikanterna  sjelfva,  hvari  de,  efter  bittra 
klagomål  öfver  den  oupphörliga  kränkningen  af  deras  privilegier, 
begärde  att  blifva  upprätthållna  till  nästa  riksdag.  Funnos  de  då 
böra   lemnas    åt  sitt  öde,  torde  väl  ständerna  vilja  gifva  dem  något 


1)  8  Mars  1763.     C.  C.  A. 

2)  M.  C:s  bet.  14  Mars  1763.    R.  A. 


221 

skadestånd,  så  att  deras  hela  välfärd  ej  gick  fullständigt  förlorad. 
I  rådet  gjorde  dessa  klagomål  ej  ringa  intryck,  och  man  tycktes  der 
till  en  början  villig  att  återinföra  husvisitationerna.  Men  då  man 
å  andra  sidan  besinnade,  att  efter  all  sannolikhet,  äfven  många  an- 
dra orsaker  bidrogo  till  fabrikernas  betryck,  såsom  den  upphörda 
lånerätten  och  bankens  indrifvande  af  sina  fordringar,  h varigenom  brist 
på  penningar  hos  konsumenten  vållades,  samt  ej  minst  fabrikanter- 
nas eget  öfverdådiga  och  öfverflödiga  lefnadssätt,  ville  man  ej  åter 
medgifva  denna  förhatade  visitationsrätt,  h vilken  dessutom  redan  af 
ständerna  var  förkastad  '). 

Fabrikernas  klagomål  öfver  förestående  ruin  voro  emellertid  i 
ej  ringa  mån  grundade.  Mest  ledo  siden väfverierna,  hvilkas  till- 
verkningar lättast  undanträngdes  genom  den  olofliga  införseln,  och 
dessutom  såsom  lyxvaror  först  drabbades  af  den  allmänna  penninge- 
förlägenheten. Antalet  i  denna  näring  sysselsatte  arbetare  nedgick 
sålunda  redan  1763  från  2,912  till  1,760  och  antalet  väfstolar  från 
1,224  till  803.  Äfven  de  andra  väfverifabrikerna  började  snart  att 
reduceras,  så  att  Commerce-Collegium  kunde  till  regeringen  anmäla, 
att  arbetare  började  alltmera  utflytta  ur  landet-).  Det  begärde  på 
samma  gång,  på  det  riket  vid  en  lyckligare  tid  måtte  ega  qvar  en  stam 
af  inlärde  och  skicklige  arbetare  att  åter  inöfva  den  svenska  ungdo- 
men, att  de  skickligaste  mästarne  måtte  få  blifva  sina  egne,  då  hop- 
pet om  vinst  möjligen  skulle  kunna  qvarhålla  dem,  samt  att  de 
utan  hinder  af  föregående  stadganden  måtte  få  idka  sin  näring  i 
Stockholm.  Manufaktur-Contoiret  berättade  något  senare,  att  de 
utländske  arbetarne  började  öfvergifva  riket  och  begärde,  till  sådan 
olyckas  förekommande,  att  sysslolösa  fabriksarbetare  måtte  erhålla 
tillstånd  att  under  ett  års  tid  få  försörja  sig  genom  andra  lofliga 
näringar  och  ej  behandlas  såsom  lösdrifvare.  Denna  senare  begäran 
kunde  dock  ej  beviljas,  dels  emedan  den  stridde  mot  andre  närings- 
idkares privilegier,  dels  äfven  emedan  det  ansågs  betänkligt,  att 
genom  någon  kungörelse  derom  göra  allmänt  känd  våra  fabrikers 
olyckliga  belägenhet^).  Oaktadt  rådet  under  hela  året  öfversvämma- 
des  af  enskilda  personers  ansökningar,  att  under  den  svåra  tiden  få 
försörja  sig  med  hembageri,  bryggeri  och  dylikt,  fortfor  det  att  afslå 
dem,    ehuru    betrycket    så   tilltog,    att  redan  i  början  af  1764  voro 


1)  Eådsprot.  12,  28  April  1763.    R.  A. 

2)  C.-C:ii  bref  7  Juli  1763.    C.  C.  A. 

3)  Rådsprot.  1  Februari  1764.    R.  A. 


222 

641  väfstolar  nedlagda  och  alla  dervid  sysselsatta  arbetare  utan  ar- 
bete och,  i  följd  af  författningarna,  äfven  utan  bröd.  Omsorgen  att 
för  utländingen  dölja  vår  industris  förfall  visade  sig  snart  äfven  full- 
komligt misslyckad,  ty  agenter  för  främmande  länders  räkning,  sär- 
deles för  Rysslands,  genomlöpte  riket  och  sökte  genom  allehanda 
löften  och  genom  att  betala  arbetarnes  skulder  till  förläggarne  locka 
dem  ut  ur  landet ').  Trots  alla  de  redan  antydda  svårigheter  hvar- 
med  fabrikerna  hade  att  kämpa,  till  hvilka  kommo  bankens  tillslu- 
tande och  1763  års  svåra  handelskris,  som  förstörde  krediten  så  för 
näringarna  som  för  handeln,  förmådde  de  likväl  att  någorlunda  hålla 
sig  uppe ,  så  att  arbetspersonalen  vid  samtliga  under  hallrätt  lydande 
verk  ännu  vid  1764  års  slut  utgjorde  ett  antal  af  14,270,  mot  17,755 
år  1759.  Tillverkningsvärdet  hade  derimot  betydligt  stigit,  och  ut- 
gjorde 1764  icke  mindre  än  69  tunnor  guld,  hvilket  faktum  dock 
egentligast  berodde  på  de  i  följd  af  bankosedlarnes  förfallna  värde 
betydlig  stegrade  nominella  priserna. 

Urtima  riksdagen  1765  fick  till  sin  förnämsta  uppgift  att  ordna 
rikets  i  hög  grad  rubbade  finansverk,  att  afskaffa  det  öfverflödande 
sedelmyntet  och  genom  ett  stadgadt  myntvärde  återgifva  nytt  lif  åt 
de  tynande  näringarna  och  handeln.  Att  riksdagens  närmaste  följd 
blef  en  omstörtuing  i  de  politiska  partiernas  magt,  som  återförde  de 
så  länge  undanträngda  mössorna  till  väldet,  och  dermed  äfven  en 
förändring  i  det  polititiska  systemet,  är  allmänt  bekant.  Mindre 
kändt  torde  derimot  vara  i  hvad  mån  denna  omstörtning  sträckte 
sig  äfven  till  det  ekonomiska  systemet,  om  det  gamla,  så  länge  om- 
huldade, nu  fick  mera  eller  mindre  vika  för  ett  nytt  sådant,  och 
detta  torde  så  mycket  heldre  förtjena  någon  undersökning,  som  man 
hittills  temligen  allmänt  antagit  såsom  ett  bestämdt  faktum,  att 
mösspartiets  trångbröstade  ekonomiska  politik  och  dess  snåla  stryp- 
system  mera  än  något  annat  bidragit  att  störta  vår  industri  frän 
den  höjd  af  blomstring,  dit  hattarnes  patriotiska  omsorg  hade  för- 
mått bringa  den. 

Tidigt,  redan  20  Februari  1765,  utfärdades  instruktion  för  den 
deputation,  som  närmast  hade  sig  anförtrodd  vården  om  allmänna 
hushållningen ,  och  som  nu  helt  enkelt  kallades  Handels-  och  Manu- 
faktur-Deputationen.  Sekretessen  föll  äfven  för  dessa  angelägenheter; 
och  ej  var  det  endast  en  förändring  till  namnet,  ty  deputationen , 
som   hittills   varit  bildad   af  ett   "conjungeradt  antal  ledamöter  ur 


1)  M.  C:s  skrifvelse  16  Augusti  1764.    E.  A. 


223 

Sekreta  Utskottet  och  Kammar-,  Oeconomie-  och  Commerce-Depnta- 
tioiien",  skulle  nu  utses  ur  de  olika  stånden  genom  elektorer*)). 
Sjelfva  instruktionen  derimot  företer  föga  nytt;  deputationen  skulle 
noga  tillse  huru  manufakturverken  måtte  så  till  inrättning  som  bi- 
behållande kunna  bäst  befordras,  samt  för  detta  ändamål  föreslå 
medel  att  lätta  afsättningen,  att  hindra  den  olofliga  införseln,  att, 
om  så  pröfvades  nödigt,  inskaffa  utländske  skicklige  arbetare,  samt 
att  med  förmåner  understödja  dem,  som  ville  inrätta  för  riket  nyttiga 
industriella  verk,  allt  på  det  att  ständernas  ändamål,  "svensk  man 
i  svensk  drägt",  måtte  kunna  vinnas.  Långt  ifrån  sålunda  att  nå- 
gon fiendtlighet  mot  den  inhemska  industrien  i  detta  den  nya  riks- 
dagens ekonomiska  program  kan  spörjas,  upptager  det  ju  såsom  sitt 
eget  det  störtade  partiets  valspråk,  på  samma  gång  som  de  förnäm- 
^ta  af  dess  medel  för  industriens  befrämjande.  En  sträng  räfst  skulle 
likväl  ske,  huru  de  af  ständerna  tid  efter  annan  gjorda  författningar 
blifvit  mellan  riksdagarna  handhafda,  och  om  de  till  manufakturernas 
hjelp  anslagne  penningefonder  verkligen  blifvit  så  använda,  att  både 
rikets  nytta  och  fondernas  säkerhet  blifvit  tillbörligen  iakttagna. 
Eäfsten  drabbade  sålunda  egentligen  Manufaktur-Contoiret,  och  de- 
putationens  första  omsorg  blef  att  noga  granska  ej  endast  Contoirets 
räkenskaper,  utan  äfven  hela  dess  förvaltning  af  industriens  angelä- 
genheter och  de  af  detsamma,  ända  sedan  1739,  anförtrodda  betydliga 
allmänna  medel.  Också  dröjde  det  nära  ett  år  innan  denna  gransk- 
ning kunde  afslutas  och  resul täterna  deraf  framläggas  för  ständerna-). 
Då  Contoiret  år  1739  öfvertog  förvaltningen  af  den  genom  lands- 
hjelpen  och  5-procents-afgiften  bildade  fonden,  egde  denna  en  fordran 
hos  åtskilliga  verk  af  öfver  en  million  daler  smt  Samtliga  de  till 
den  s.  k.  Manufakturfonden  under  åren  1739—1765  influtna  medlen 
hade  utgjort  en  rund  summa  af  9,100,000  daler  smt,  och  hade  in- 
komsterna varit  i  ständigt  stigande,  så  att,  då  de  under  perioden 
1739—1746  endast  uppgått  till  i  årligt  medeltal  1'/^  tunna  guld, 
hade  de  derimot  1761—1765  utgjort  i  medeltal  5  7^  tunnor  guld. 
Trots  denna  betydliga  och  växande  inkomst  hade  dock  fonden  ej  en- 
dast tidigt  börjat  skuldsättas,  utan  dermed  äfven  blifvit  fortsatt,  un- 
der det  att  dess  fordringar  dels  alltmera  antagit  karakter  af  osäkra, 
dels  äfven  blifvit  afskrifua.  Redan  1746  hade  den  sålunda  en  ka- 
pitalskuld   till    banken    af  7  '/^  tunnor    guld,    hvartill  äfven  kommo 


1)  R.  Tidn:r  1765  N:o  3. 

2   H.  och  M.  Dep:s  ber.  om  Manuf.-fondens  förvaltning  5  Febr.  1766. 


224 

obetalda  räntor.  Dess  fordringar  utgjorde  då  nära  17  tunnor  guld, 
men  till  störrre  delen  i  sådana  balanser,  som  genom  beviljade  af- 
skrifningspremier  skulle  snart  försvinna.  Till  skuldsättningen  för 
denna  period  bidrogo  mycket  genom  Contoirets  kamrerare  lidna  för- 
luster, som  falskeli  gen  assignerat  på  banken  till  betydliga  belopp  och 
derefter  afvikit.  Att  Gontoiret  sjelft  varit  vållande  till  dessa  förluster 
var  obestridligt,  dä  det  ej  fört  ordentliga  räkenskaper  och  ej  gjort  nå- 
gra revisioner,  utan  låtit  allt  gå  temligen  vind  för  våg.  De  skarpa 
anmärkningar,  som  redan  vid  1746  års  riksdag  öfver  denna  förvalt- 
ning gjordes ,  hade  väl  blifvit  nedtystade ,  sedan  Gontoiret  blifvit  ålagdt 
att  föra  riktiga  böcker,  och  man  beslutat  betala  bankoskulden  genom 
att  minska  hall-lånen  och  försälja  de  pantsatta  fabriksvarorna ,  men 
trots  denna  skrapa  och  dessa  föreskrifter,  hade  Gontoiret  likväl  derefter 
på  eget  bevåg  meddelat  förskott,  förhöjdt  premier  och  dylikt,  samt 
underlåtit  indrifva  förfallna  lån  och  försträckningar,  hvarigenom  skul- 
den till  banken  vid  1750  års  slut  stigit  till  nära  10  tunnor  guld, 
deri  inräknade  obetalda  räntor.  Vid  följande  riksdagar  hade  Sekreta 
Utskottet  och  Deputationen  börjat  bevilja  en  så  stor  mängd  gåfvor, 
premier  och  uppmuntringar  i  hvarjehanda  ämnen,  samt  inrättnings- 
och  byggnadshjelp,  jemte  afskrifningar  genom  tillverkningspremier 
och  anuat  så  att  inga  af  betalningar  kunnat  göras ,  utan  skulden  yt- 
terligare vuxit,  trots  de  ökade  inkomsterna  och  det  1756  fattade 
beslutet,  att  fonden  skulle  årligen  amortera  sin  skuld  med  1  tunna 
guld.  Vid  1761  års  riksdag  hade  slutligen  föreskrifvits ,  att  2  tun- 
nor guld  årligen  skulle  till  banken  betalas  och  gå  framför  alla  an- 
dra fondens  utgifter,  samt  att  i  allmänhet  den  största  sparsam  het  och 
försigtighet  skulle  iakttagas,  och  åtskilliga  indragningar  i  de  bevil- 
jade understöden  ega  rum ,  men  icke  desto  mindre  utgjorde  skulden 
till  banken  ännu  vid  1764  års  slut  15  '/o  tunnor  guld  och  voro  der- 
jemte  öfver  8  tunnor  guld  af  Sekreta  Utskottets  och  Contoirets  an- 
ordningar på  fonden  obetalda.  Fordringarna  stego  till  något  öfver 
18  tunnor  guld,  men  voro  af  den  beskaffenhet  att  åtminstone  7  till 
8  tunnor  guld  måste  anses  förlorade.  Då  ständernas  tydligt  uttalade 
afsigt  redan  från  början  varit,  att  dessa  af  hela  rikets  invånare  er- 
lagda  medel,  som  stigit  till  den  betydliga  summan  af  öfver  102 
tunnor  guld,  skulle  bilda  en  stadigvarande  fond  till  manufakturernas 
hjelp  i  all  framtid,  och  det  nu  af  den  framlagda  redogörelsen  be- 
fanns ,  att  denna  fonds  skulder  vida  öfverstego  dess  säkra  tillgångar, 
så  kunde  väl  alla  reflexioner  öfver  förvaltningen  vara  öfverflödiga, 
menade   Deputationen.     De   skulle   likväl  i  någon  mån  framhållas  i 


225 

en  under  utarbetning  varande  berättelse  om  manufakturernas  till- 
stånd och  om  de  frukter,  riket  njutit  af  de  på  dem  under  så  många 
år  slösade  medel. 

I  denna  berättelse')  finner ,  Deputationen  klart,  efter  en  kort 
historik  öfver  åtgärderna  för  fabrikernas  uppkomst  sedan  1727,  att 
redan  innan  Manufaktur-Contoiret  blifvit  inrättadt  hade  funnits  fa- 
briksinrättningar och  att  enskilde  medborgare  funnit  fördelaktigt  i 
dem  nedlägga  sina  kapital  utan  något  publikt  förskott,  samt  att  sär- 
deles väfverierna  sålunda  redan  före  1739  vunnit  en  vacker  förkofran. 
Att  nu ,  förklarade  den ,  undersöka  om  vår  kostnad  jemförd  med  rikets 
vinst  varit  större  eller  mindre  än  andra  nationers  kunde  lika  litet  anses 
löna  mödan,  som  att  af  provisionella  uträkningar  slumpvis  bedöma, 
huru  mycket  landets  besparing  genom  fabrikernas  tillverkning  varit 
större  än  de  på  dem  kostade  offentliga  understöden.  T)^  det  måste 
vara  klart,  att  näringar,  i  hvilka  många  tusen  personer  arbetat,  ej 
kunnat  i  40  år  hjelpas  och  anses  gagueliga,  om  ej  deras  vinst  öfver- 
stigit  kostnaden  för  deras  naturaliserande ,  samt  att  i  motsatt  fall 
ingen  enda  enskild  medborgare  velat  i  dem  insätta  den  minsta  pen- 
ning. Fabrikernas  nytta  i  sig  sjelf  behöfde  således  ej  undersökas, 
men  väl  derimot  den  frågan,  om  de  allmänna  medlen  blifvit  så  an- 
vända, att  manufakturerna  af  dem  haft  den  nytta,  som  ständerna 
välvilligt  åsyftat,  hvilken  undersökning  var  så  mycket  angelägnare, 
som  fonden  varit  hela  rikets,  en  dess  innevånares  frivilligt  utgjorda 
skatt.  Men  vid  en  sådan  granskning  fann  man  genast  att  stora 
summor  genom  förvaltningens  slarf  och  vårdslöshet  gått  förlorade, 
att  fatalier  i  konkurser  blifvit  försutne,  att  preskriptionstiden  för 
utsökning  ej  iakttagits,  att  många  erhållit  förskott  till  anläggande 
af  fabriker,  men  ej  ens  gjort  någon  början  dermed,  och  att  andra  ned- 
lagt sina  verk,  utan  att  i  någotdera  fallet  förskotterna  blifvit  åter- 
fordrade. Några  exempel  på  sådant  anfördes,  och  de  hade  kunnat 
mångfaldigas ,  säger  Deputationen ,  om  någon  uppbyggelse  deraf  varit 
att  förvänta.  I  allmänhet  kunde  sägas,  att  Contoiret  aldrig  sökt 
säkerhet  för  lånen,  ej  återfordrat  medlen,  i  trots  af  stränga  befall- 
ningar, samt  satt  sina  egna  anordningar  framför  ständernas,  hvaraf 
följt  att  fonden  blifvit  skuldsatt  och  dess  tillgångar  gått  förlorade. 
Lättheten  att  få  lån  och  hjelp  utan  efterräkning  hade  derjemte  fo- 
strat  yppighet  och  slöseri  hos  idkarne,  och  Manufakturfonden,  men 


1)  H.  och  M.  Dep:s  ber.  om  Manuf:s  uppkomst  och  närvarande  tillstånd  m.  m. 
29  JuU  1766. 

15 


226 

ej  arbetsamhet  och  omtanke,  blifvit  ansedd  såsom  näringarnas  för- 
nämsta stöd.  Ej  heller  ville  man  lemna  oanmärkt  den  skadliga  ver- 
kan af  de  ojemna  utdelningarna  af  understöd,  så  att  några  fått  öf- 
ver  en  tunna  guld,  andra  litet  och  de  öfriga  intet,  ehuruväl  alla 
arbetat  på  samma  ort  och  i  samma  ämne,  samt  varit  lika  oförmögne 
från  början  Ty  då  vissa  personer,  men  ej  näringarna  i  sin  helhet, 
erhållit  understöd,  hade  med  nödvändighet  följt,  att  några  kunnat 
med  fördel  undersälja  de  andra,  som  utan  hjelp  men  med  flit  och 
idoghet  sträfvat  att  hålla  sig  uppe,  till  dess  de  förlorat  sin  egendom. 
Man  kunde  således  säga,  att  fonden  blifvit  en  af  de  förnämsta  or- 
sakerna till  fabrikernas  nuvarande  gäldbundna  och  betryckta  till- 
stånd. Säkerligen  hade  man  dock  kunnat  vänta  en  bättre  framgång  af 
alla  ständernas  omsorger,  om  blott  förvaltningen  varit  ordentlig,  så 
mycket  heldre  som  Contoiret  blifvit  inrättadt  för  att  efter  bokstafliga 
föreskrifter,  men  ej  efter  egna  åsigter,  förvalta  fondens  medel.  Som 
likväl  så  ej  skett,  kunde  ej  nu  lemnas  en  så  gynnsam  berättelse 
om  manufakturernas  tillstånd  som  vid  föregående  riksdagar,  men 
trots  alla  svårigheter  höllo  sig  likväl  de  flesta  verken  ännu  upp- 
rätta och  skulle  äfven  förmå  det  allt  fortfarande,  om  de  blott  bibe- 
höllos  vid  sina  privilegier  och  rättigheter,  samt  återställdes  i  en 
naturlig  frihet  utan  tvång,  hvilken  var  lifvet  för  såväl  alla  näringar, 
som  för  vårt  eget  samhälle.  Totalbeloppet  af  samtliga  fabrikernas 
hela  tillverkningsvärde  under  perioden  1727 — 1765  beräknades  till 
något  öfver  118  millioner  daler  smt,  deri  inberäknade  tobaks  och 
sockerfabrikernas  med  nära  20  millioner.  Den  nationella  besparin- 
gen derpå,  utom  för  socker-  och  tobakstillverkningen,  ansåg  Depu- 
tationen  kunna  anslås  till  öfver  38  millioner.  Främst  i  detta  afse- 
ende  kommo  yllefabrikerna,  hvilka,  då  för  dem,  som  bearbetat  in- 
hemskt råämne,  Vs  ^f  tillverkningen  och  för  de  öfriga  Vg  deraf  be- 
räknades såsom  besparing,  lemnat  riket  en  vinst  af  nära  17  millioner. 
Trots  allt,  som  för  den  inliemska  ullproduktionen  blifvit  gjordt,  bestod 
likväl  endast  y,o  af  hela  ylletillverkningen  af  inländsk  ull.  Dernäst 
kommo  siden väfverierna  med  en  besparing  af  nära  5  millioner,  mot- 
svarande '/j  af  tillverkningen;  manufakturjern-  och  ståltillverkningen 
hade  endast  gifvit  något  mindre  än  3  millioner,  ehuru  7io  deraf  be- 
räknades såsom  nationell  vinst.  Dessa  38  millioner  "kunde  således  hållas 
för  det  kapital ,  som  vid  införskrifning  af  lika  qvantitet  varor,  som 
här  äro  tillverkade  under  39  år,  skulle  hafva  utgått  ur  riket,  om  ej 
manufakturer  varit  inrättade",  och  till  denna  besparing  borde  dess- 
utom läggas  de  1  '/j  million,  som  erhållits  för  utskeppade  manufak- 


227 

turvaror.  Antalet  af  de  vid  1764  års  slut  drifna  fabriker,  som  er- 
hållit offentligt  förskott,  utgjorde  125  stycken,  då  derimot  de  af  pri- 
vata både  anlagd e  och  upprätthållna  utgjorde  504.  Båda  klassernas 
tillverkning  under  nämnde  år  var  derimot  i  det  närmaste  lika  stor, 
eller  något  öfver  64  millioner  daler  smt. 

Af  hvad  redan  blifvit  anfördt,  inses  lätt  att  Manufaktur-Contoi- 
rets  dagar  voro  snart  räknade.  Det  bör  dock  observeras  att  dess 
afskedande  icke  var  någon  särskild  handling  af  förföljelse,  utan  att 
Contoiret  endast  delade  samma  öde  som  de  flesta  andra  ständernas 
kommissioner  och  deputationer,  hvilka  fungerat  mellan  riksdagarna 
och  nu  för  besparings  skull  upplöstes.  Obestridligt  torde  likväl  vara, 
att  missnöjet  med  Contoirets  förvaltning  icke  litet  bidrog  till  dess 
afskedande  i  särdeles  onådiga  ordalag.  Bland  annat  tadlades  det 
skarpt  för  sin  egennytta  att  beräkna  ledamöternas  aflöning  i  Riks- 
daler efter  kurs,  hvarigenom  fonden  ådragits  en  förlust  sedan  1762 
af  nära  100,000  daler  smt.  Derjemte  fann  man  med  ovilja  att  de 
beviljade  understöden  mindre  gifvits  till  industriens  än  till  partiets 
fördel,  och  att  särdeles  Contoirets  egna  anordningar  utmärkt  sig  för  en 
dylik  partiskhet.  Deputationens  betänkande  angående  upphäfvande 
af  Manufaktur- Contoiret  är  dock  af  tidigare  datum  än  dess  berät- 
telse om  förvaltningen  och  motiveras  med  dess  uppdrag  af  ständerna 
att  tillse,  huru  Contoirets  dryga  stat  måtte  kunna  minskas ,  samt  om 
manufakturernas  vård  verkligen  fordrade  en  så  kostsam  inrättning  ^). 
Som  nu  derjemte  större  delen  af  de  från  fonden  utgående  premier, 
lån,  förskotter  och  dylikt  redan  var  indragen  och  Contoirets  bestyr 
med  fondens  fördelning  således  faktiskt  mj^cket  minskadt,  borde  det 
äfven  utan  fara  kunna  alldeles  indragas,  så  mycket  heldre,  som  det 
var  bevisadt,  att  af  ännu  upprättstående  fabriker  större  delen  blifvit 
anlagd  och  ännu  egde  bestånd  endast  genom  enskildas  kapital,  då 
derimot  nästan  alla  de,  som  njutit  offentligt  understöd,  voro  antin- 
gen redan  nedlagda  eller  i  fallande  tillstånd,  samt  att  derjemte  i 
det  hela  taget  knapt  en  tredjedel  af  rikets  samtliga  fabriker  erhållit 
sådant  understöd.  På  grund  af  allt  detta  upphäfde  ständerna  Con- 
toiret och  öfverlemnade  dess  göromål  åt  Commerce-Collegium,  hvil- 
ket    de,  enligt   såväl  detta  embetsverks  instruktioner  som  regerings- 


1)  Manuf.-Cont.  bestod  till  en  början  af  ständernas  4  fullmägtige,  en  notarie, 
en  bokhållare,  en  skrifvare  och  en  vaktmästare.  I  den  man  göromälen  sedermera 
mångfaldigades,  ökades  äfven  Contoirets  personal,  så  att  den  1765  utgjorde  mera 
än  40  personer,  och  dess  extraordinarie  stat  samma  år  öfversteg  64,000  daler  smt, 
hvartill  kommo  20—30,000  daler  smt  i  extra  utgifter  för  gratifikationer  och  dyhkt. 


228 

formen,  borde  egentligen  tillliöra.  Contoirets  tjenstemän  fingo  dock 
njuta  lön  tilldess  de  erhölle  andra  sysslor  och  skulle  under  tiden 
arbeta  på  utredning  af  fondens  räkenskaper  och  indragande  af  dess 
fordringar. 

Manufaktur- Contoiret  föll  dock  icke  utan  att  göra  åtminstone 
ett  försök  till  sitt  rättfärdigande.  Redan  tidigt  hade  det  inlemnat 
sin  vanliga  riksdagsberättelse,  men  då  det  fann  sitt  fall  nära  före- 
stående, ingaf  det  ytterligare  en  sådan ')  i  i  hvilken  det  redogjorde 
för  hela  sin  förvaltning  ända  sedan  1739.  Det  bestred  deri  den  upp- 
fattning af  Contoiret,  som  nu  velat  göra  sig  gällande,  såsom  ett 
blott  räkenskapsverk,  ty  betraktade  man  mängden  och  beskaffen- 
heten af  de  göromål,  som  ständerna  uppdragit  detta  sitt  verk,  så 
borde  man  utan  svårighet  finna  att  åt  detsamma  blifvit  anförtrodt 
ett  allmänt  öfverinseende  öfver  fabrikerna  och  en  högsta  vård  mellan 
riksdagarne  om  deras  intressen.  För  penningemedlen  hade  Contoiret 
ej  kunnat  taga  sådan  säkerhet,  som  t.  ex.  Banken  och  Kammarver- 
ket brukade  fordra,  helt  enkelt  emedan  någon  dylik  ej  funnits  att 
tillgå,  och  det  dessutom  alltid  hade  bort  fästa  afseende  vid  hufvud- 
ändamålet,  som  var  fabrikernas  uppkomst  och  trefnad.  "Det  hade 
derför  utsått  på  alla  de  ställen  der  någon  liknelse  funnits,  att  ut- 
sädet skulle  bära  frukt"  ock  att  denna  princip  blifvit  godkänd  af 
ständerna  var  uppenbart,  då  de  redan  från  början  försäkrat  Contoiret 
om  ansvarsfrihet,  der  det  kunde  visa  sig  hafva  handlat  efter  bästa 
förstånd  och  samvete,  och  flera  gånger  sedermera  upprepat  denna 
försäkran,  på  samma  gång  de  mångdubblat  dess  göromål  och  för- 
troendeuppdrag. Contoiret  hade  sålunda  likasom  tvungits  att  ofta 
handla  på  egen  hand,  och  när  mellan  riksdagarna  något  oväntadt 
tillfälle  yppats  att  göra  godt  eller  förekomma  ett  ondt,  hade  dess 
pligt  förbjudit  att  sådant  försumma.  Att  nu  de  flesta  fabriker,  som 
njutit  understöd,  redan  fallit,  bevisade  blott  att  alla  understöd  voro 
otillräckliga,  då  krediten  fattades,  och  att  detta  varit  fallet  ansåg 
det  ej  behöfva  bevisas.  Vinsten  af  ständernas  visa  beslut  och  af  sin 
egen  förvaltning  vågade  slutligen  Contoiret  anse  för  obestridlig,  då 
utan  dem  riket  skulle  hafva  varit  många  hundra  tunnor  guld  fatti- 
gare, och  det  ansåg  sig  derför  utan  fruktan  kunna  mot  alla  ankla- 
gelser vädja  till  ständernas  likasom  till  efterverldens  omdöme. 

Sjelfva  Manufakturfonden  var  nära  att  få  dela  Contoirets  öde, 
ehuru    den    så   många  gånger  blifvit  förklarad  för  "manufakturernas 


1)  Dat.  6  Mars  1766. 


229 

hjerta  och  lif."  1  Sekreta  Utskottet  väcktes  nemligen  förslag,  att 
alla  särskilda  fonder  skulle  till  statscontoireti  direkt  ingå,  och  alla 
derstädes  samlade  medel,  utan  afseende  på  hvad  namn  eller  bestäm- 
melse de  förut  egt,  så  disponeras,  att  de  i  främsta  rummet  kommo 
rikets  mobt  trängande  behof  till  godo.  Förslaget  remitterades  till 
Handels-  och  Manufaktur-Deputationen ,  som  på  det  lifligaste  af- 
styrkte  detsamma,  lika  mycket  af  allmänt  finansrättsliga  grunder, 
som  af  afseende  på  industriens  behof  En  sådan  allmän  rikskassa, 
anmärkte  det'),  dit  alla  fonder  skulle  flyta,  kunde  väl  hafva  den 
fördel  att  vid  uppkommen  brist  det  ena  behofvet  kunde  jemkas  efter 
det  andra,  men  den  borde  likväl  snarare  kallas  en  nödhjelp  för  ett 
rubbadt  finansverk,  än  anses  förenlig  med  sunda  principer,  ty  den 
medgåfve  ej  en  viss  och  orubbad  destination  af  de  offentliga  medlen 
och  förutsatte  äfven  att  denna  destination  skulle  ske  mellan  riks- 
dagarna, samt  sålunda  fråntagas  ständerna,  som  den  dock  tillhörde 
och  måste  tillhöra.  I  afseende  på  manufakturfonden  särskildt,  vore 
derjem.te  förslaget  utan  värde,  emedan  fonden  var  så  belastad  med 
gäld,  att  den  skulle  blifva  statsvei"ket  en  börda.  Stats-Contoiret 
kunde  slutligen  ej  känna  manufakturernas  behof,  och  följden  skulle 
följaktligen  blifva  deras  tillbakasättande  för  andra,  för  ögonblicket 
mera  trängande  behof,  hvarigenom  fonden  måste  anses  undandra- 
gas det  ändamål,  för  hvilket  han  blifvit  uteslutande  bildad.  För- 
slaget upptogs  likväl  åter  af  Bevillningsdeputationen  ehuru  i  en 
bestämdare  form.  Sedan  nemligen  en  del  af  fonden  blifvit  reserve- 
rad till  exportpremier,  skulle  återstoden  anslås  till  den  allmänna 
riksskuldens  betalande,  samt  alla  utestående  fordringar  indrifvas  och 
tillfalla  staten.  Äfven  detta  förslag  afstyrktes  och  afslogs,  förnäm- 
ligast emedan  1738  års  ständer,  som  beviljat  fonden,  uttryckligen 
föreskrifvit ,  att  den  ej  fick  användas  annorlunda  än  till  manufak- 
turernas hjelp^) 

Fonden  blef  sålunda  bibehållen,  men  i  afseende  på  dess  fördel- 
ning skedde  ej  få  förändringar.  Innan  några  dispositioner  för  detta 
ändamål  gjordes,  ville  dock  ständerna  noga  lära  känna  dess  nuva- 
rande tillgångar  och  skulder.  Af  Manufaktur-Coutoirets  specificerade 
räkningar  befans  då,  att  de  fordringar,  som  kunde  och  borde  indrif- 
vas utgjorde  jemte  Contoirets  inventarier,  hus  och  gårdar  ett  värde 
af   omkring  6  72  tunnor    guld,  hvartill  kommo  176,000  daler  smt  i 


1)  H.  och  M.  Dep:s  bet.  6  Juni  1765.    E.  H.  A. 

2)  H.  och  M.  Dep:s  bet.  4  December.  1765.    E.  H.  A. 


230 

kassorna  och  på  bankoräkning').  Skulderna  derimot  voro,  utom  15 
tunnor  guld  till  banken ,  omkring  4  millioner  daler  kmt  till  fabriks- 
idkare  och  andra  enskilda  personer.  Denna  senare  gäld  ansågo  stän- 
derna^) så  betungande,  att  fonden  den  ej  på  länge  kunde  betala,  äf- 
ven  om  alla  andra  utgifter  åsidosattes,  och  beslöto  derför,  att  de 
enskilda  fordringsanspråken  skulle  noga  granskas  och  de  urskiljas, 
som  utan  rubbning  i  de  allmänna  författningarna  kunde  minskas 
eller  anses  alldeles  ogiltiga,  samt  att  dervid  å  ena  sidan  fondens 
belägenhet  och  å  den  andra  manufakturs3^stemets  vidmagthållande 
skulle  noga  iakttagas.  Som  likväl  nu  mera  inga  understöd  till  en- 
skilda personer  borde  ifrågakomma,  och  det  derjemte  var  nödvändigt 
"undvika  vederbörandes  arbitrerande",  så  skulle  till  en  början  annu- 
leras alla,  så  1756  som  förut,  beviljade  lån  och  förskotter,  som  ej 
ännu  voro  utbetalde.  Angående  derimot  sådana  summor,  som  under 
namn  af  premier,  ersättning  för  lidna  förluster,  brandstods-  eller 
byggningshjelp  och  dylikt  blifvit  till  ålskilliga  fabriker  anslagna, 
men  ännu  ej  till  fullo  erlagda,  skulle  hvars  och  ens  rätt  och  för- 
tjenst  till  utbekommande  af  sin  fordran  undersökas  och  ständerna 
sjelfva  noga  pröfva  på  hvad  grund  och  vilkor  hvar  och  en  erhållit 
sådana  löften  om  hjelp,  huru  hvarje  idkare  uppfyllt  sina  mot  under- 
stödet svarande  skyldigheter,  samt  i  hvad  tillstånd  hans  fabrik  be- 
fann sig.  På  grund  af  denna  pröfning  utströkos  eller  reducerades 
en  ej  ringa  del  af  dessa  fordringar,  och  fonden  gjorde  sålunda  en 
bankrutt,  hvarigenom  de,  som  i  förlitande  på  ständernas  eget  löfte 
om  understöd  och  hjelp  hade  anlagt  eller  utvidgat  sina  fabriker,  nu 
funno  sig  lemnade  åt  sin  egen  kraft.  Såsom  ursäkt  derför  kan  lik- 
väl anföras,  att  samtliga  dessa  fondens  skulder  tillkommit  genom 
understöd  åt  enskilda,  hvilket  system  nu  fördömdes,  såsom  endast 
gifvande  uppmuntran  åt  ett  fåtal  på  bekostnad  af  industrien  i  sin  hel- 
het. Dessutom  skulle  utbetalningen  af  alla  dessa  anordningar  vis- 
serligen för  en  lång  tid  hafva  om^öjliggjort  alla  sådana  allmänna 
understöd,  som  ständerna  nu  ansågo  framför  allt  annat  nödiga  för 
fabriksindustriens  upprätthållande,  hvilket  med  skäl  kunde  anses 
oklokt ,  då  man  besinnade  huru  ringa  frukt  riket  hade  hittills  haft  af 
alla  de  rikliga  till  enskildas  hjelp  och  uppmuntran  utdelade  penning- 
understöd. 

Fabrikerna   ville    man  dock  ej  lemna  åt  sitt  öde;  fonden  skulle 


1)  Eiksd.  Tidn.  1766.     N:o  134. 

2)  E.  St:s  bref  15  Oktober  1766.    R.  A. 


231 

till  deras  hjelp  fortfarande  bestå,  och  till  densamma  anslogos  i  all- 
mänhet lika  betydliga  särskilda  tullafgifter,  som  förut.  Enär  likväl 
nu  åter  borde  förbjudas  en  mängd  öfverflödsvaror,  hvilka  sedan  1762 
fått  mot  erläggande  af  manufakturfonds-afgift  införas  i  riket,  så  be- 
räknades fondens  inkomster  för  de  närmaste  åren  endast  till  i  me- 
deltal 3  y^  tunnor  guld.  För  dess  fördelande  gåfvos  de  mest  nog- 
granna föreskrifter  och  såsom  allmän  regel  gjordes  gällande,  att  en- 
dast ständerna  fingo  gifva  några  anordningar  på  fonden,  och  att  den 
uteslutande  skulle  användas  till  vissa  allmänna  utgifter,  lika  åt  alla 
medborgare  utan  undantag,  som  fullgjorde  de  för  understöds  erhål- 
lande stadgade  vilkor.  Sålunda  anslogos  nu  medel  till  CoUegium 
medicum,  laboratorium  mechanicum,  modellkammaren  och  mathe- 
matiska  instrumenttillverkningen  m.  fl.\  till  underhåll  af  fattiga  fa- 
briksarbetares barn;  till  schäferistaten ;  till  exportpremier'),  spinneri- 
och  ullpremier,  samt  tillverkningspremier  för  finare  eggjern  och  po- 
leradt  smide.  Årliga  öfverskottet  af  fonden  beräknades  till  134,000 
daler  smt,  och  skulle  109,000  deraf  årligen  betalas  till  banken  för 
att  amortera  skulden,  samt  återstoden  användas  till  inventionspre- 
mier,  utländska  resor  för  industriidkare  m.  m.  Genom  så  väl  af- 
betalningarna  till  banken,  som  inflytande  fordringar,  tillsammans 
beräknade  till  en  million  daler  smt,  skulle  bildas  en  diskonterings- 
fond för  de  finare  jern-,  stål-  och  metallfabrikerna.  Den  förra  di- 
skonteringsfonden, hvilken  uteslutande  disponerats  af  väfverierna, 
skulle  äfven  bibehållas  medelst  de  lån  banken  dertill  redan  gifvit, 
men  noga  iakttagas,  att  den  nya  fonden  skildes  från  den  gamla,  och 
att  samtliga  jern-,  stål-  och  metallfabrikerna  fingo  deri  deltaga  i 
proportion  af  hvars  och  ens  tillverkningsvärde.  Derimot  upphäfdes 
nu  alla  andra  tillverknings-,  inrättnings-,  flyttnings-  och  läropre- 
mier, belöningarna  för  plantering  af  mullbärsträd,  hvilka  ansågos 
kosta  vida  mera  än  de  af  kastade,  samt  alla  andra  anordningar,  som 
vid  föregående  riksdagar  blifvit  gjorda  på  obestämd  tid^). 

Af  hvad  1766  års  ständer  hittills  gjort  för  manufakturernas  un- 
derstöd och  hjelp  kan  ej  annat  slutas,  än  att  de  hyste  samma  kär- 
lek till  den  inhemska  industrien  och  samma  förtroende  till  des  för- 
måga  att    skapa   rikedom,    som    någonsin   deras  föregångare.    Man 


1)  Till  exportpremier  anslogos  icke  mindre  än  50,000  daler  smt  årligen,  och 
utgjorde  premien  i  allmänhet  mellan  20 — 10  procent  af  den  exporterade  varans 
värde.  De  inhemska  industri-tillverkningar,  för  hvilka  vid  export  sjöledes  premier 
skulle  erhållas,  finnas  uppräknade  i  C.-C:ii  kung.  22  Augusti  1766. 

2)  R.  St:s  bref  15  Oktober  1766.    R.  A. 


232 

finner  dem  också  städse  uttrj^cka  den  största  välvilja  för  dessa  nä- 
ringar, beräkna  den  nationella  vinsten  af  dem  enligt  redan  antagna 
liberala  grunder  och  äfven  söka  häfda  sin  rätt  till  äran  af  deras 
grundläggning  genom  att  starkt  framhålla,  det  denna  hade  skett 
redan  under  perioden  1727 — 1739.  Det  var  förnämligast  mot  miss- 
bruken af  de  offentliga  understöden,  mot  "vederbörandes  arbitre- 
rande",  som  låtit  dessa  understöd  alltför  ofta  tjena  till  parti-intriger- 
nas befrämjande,  samt  mot  det  blinda  förtroende  och  den  slapphet 
i  förvaltningen,  som  bortslösat  rikets  medel  utan  att  öfvervaka  deras 
användande  och  derigenom  ruinerat  fonden,  som  det  allmänna  miss- 
nöjet nu  vände  sig.  Att  ständerna  ansågo  ett  dyligt  förfaringssätt 
snarare  skada  än  gagna  industrien,  torde  väl  ej  kunna  förtänkas 
dem,  och  obetingadt  kan  man  gifva  sitt  bifall  till  deras  grundsats, 
att  understöden  borde  komma  alla  till  godo  i  mån  af  hvars  och  ens 
delaktighet  i  tillverkningen  eller  i  den  riktande  exporten,  "på  det 
ej  den  ene  måtte  sättas  i  tillfälle  att  lefva  väl ,  rikta  sig  och  under- 
sälja  den  andre,  som  var  hänvisad  endast  till  sin  egen  arbetsamhet 
och  skicklighet".  Att  ständerna  ej  hyste  någon  ovilja  mot  eller 
misströstan  om  den  inhemska  industrien  i  allmänhet,  bevisas  äfven 
af  Kongl.  Maj:ts  på  deras  begäran  utfärdade  kungörelse,  att  han 
alltid  med  särdeles  nåd  skulle  anse  hvarje  svensk  man  i  svensk 
klädnad,  samt  att  han  ville  fortfarande  taga  svenska  slöjdenärin- 
garna i  sitt  synnerliga  hägn  och  tillförsäkrade  dem  att  varda  bibe- 
hållna vid  alla  i  lag  och  författningar  grundade  fri  och  rättigheter. 
—  För  att  äfven  genast  lemna  afgörande  bevis  på  verkligheten  af 
dessa  tänkesätt,  förnyades  hallordningen,  reglementet  för  handeln  af 
1749,  samt  lurendrägeriförordningen  af  1757,  hvarimot  Commerce- 
Collegium  likväl  ålades  att  hafva  noga  tillsyn,  det  de  inhemska  fa- 
briksvarorna tillverkades  i  tillräcklig  myckenhet,  samt  af  god  beskaf- 
fenhet och  till  billigt  pris,  hvarför  det  borde  årligen  efter  tidens  skick 
och  omständigheter  utsätta  priserna  å  de  inhemska  tillverkningarna'). 
Ett  af  de  äldsta  manufakturverken  fick  dock  röna  ständernas 
missnöje,  nemligen  Alingsås,  "stammodern  för  Sveriges  manufaktu- 
rer", det  "seminarium  eller  hand  verksskola,  hvarifrån  konster  och 
vetenskaper  blifvit  spridda  i  landet",  såsom  man  ofta  förr  hörde  det 
kallas.  Denna  stora  fabriksanläggning  kunde  dock  lika  mycket  anses 
för  ett  Mössornas  som  ett  Hattarnes  verk.  Det  är  bekant,  att  Ahl- 
ström,  sedan  han  återflyttat  till  Sverige,  använde  sin  medförda  för- 


1)  Kgl.  Förordn.  7  Oktober  1766. 


233 

mogenhet  till  uppköp  af  maskiner  och  införande  af  utländske  arbe- 
tare för  att  i  Alingsås  anlägga  en  storartad  manufakturstad,  samt 
att,  dä  hans  egna  medel  visade  sig  otillräckliga,  ett  bolag  bildades 
för  ändamålet,  i  h vilket  sjelfva  konung  Fredrik  intresserade  för  4000 
daler  smt.  Kedan  1723  och  1727  hade  äfven  verket  benådats  med 
betydliga  privilegier,  hvarigenom  det  erhöll  under  sin  jurisdiktion 
hela  staden  Alingsås,  och  då  sistnämnde  år  riksdagen  beslöt  att 
pålägga  en  allmän  skatt  för  att  understödja  utvecklingen  af  en  in- 
hemsk industri,  aaslogs  hela  inkomsten  af  "landshjelpen"  under  de 
första  åren  till  Alingsås,  att  åtnjutas  såsom  ett  räntefritt  lån,  som 
derefter  skulle  på  bestämda  tider  amorteras.  Sålunda  hade  det  er- 
hållit af  landshjelpsfonden  öfver  400,000  daler  smt,  utan  att  någon 
återbetalning  ännu  1766  tyckes  hafva  skett,  och  då  år  1749  en  svår 
eldsvåda  öfvergick  staden,  som  dock  föga  skadade  annat  än  privata 
hus,  medgafs  det  rätt  till  stambok  öfver  hela  riket,  samt  slutligen 
1756  ett  bankolån  af  100,000  daler  smt,  hvilket  af  Manufaktur- 
Contoiret  skulle  småningom  afbetalas  medelst  de  verket  medgifna 
tillverkningspremier.  Derjemte  hade  det  njutit  mycken  hjelp  genom 
export-  och  läropremier,  hall-  och  rudimaterial-lån  m.  m.,  samt 
slutligen  äfven  disponerat  Höjentorps  kungsgård  mot  skyldighet  att 
der  hålla  schäferi  och  stamholländeri.  Ar  1746  hade  det  erhållit 
förnyelse  af  sina  privilegier  för  en  tid  af  20  år,  och  då  nu  dessa 
voro  förlidna,  anhöll  öfverdirektören  Patrik  Ahlströmer  hos  rådet 
om  ytterligare  förnyelse  under  anförande  af  verkets  bekymmersamma 
tillstånd  i  följd  af  lidna  förluster,  otrogne  tjenstemän  och  den  osta- 
diga vexelkursen.  I  rådet  mötte  denna  begäran  likväl  genast  mot- 
stånd, och  man  anförde  att  ett  manufakturverk,  som  under  så  många 
år  njutit  så  stora  fördelar,  nu  borde  kunna  nöja  sig  med  de  allmänna 
privilegierna  ').  Då  man  likväl  hade  sig  bekant,  att  ständerna  sam- 
tidigt sysselsatte  sig  med  frågan  om  Alingsås,  beslöt  man  att  af- 
vakta  deras  beslut.  Hos  ständerna  var  fiendtligheten  ännu  mera 
påfallande,  och  de  dömde  till  en  början  intressenterna  i  Alingsås- 
verket  att  betala  till  banken  återstoden  af  1756  års  bankolån,  eme- 
dan de  uppburit  ett  högre  belopp  tillverkningspremier,  än  hvartill 
de  voro  berättigade.  Då  de  derjemte  besinnade  de  märkliga  privi- 
legier verket  under  40  års  tid  njutit,  hvarigenom  det  erhållit  all 
kronans  rätt  af  en  hel  stad,  jemte  frihet  från  kontributioner  och 
mantalspenningar,  samt  att  det  af  allmänna  medel  blifvit  understödt 


1)  K.  Prot.  27  Aug.  1766.    E.  A. 


234 

med  omkring  9  till  10  tr  guld,  allt  utan  annan  vinst  för  riket  än  några 
fabriker,  hvarken  bättre  eller  fleia  än  i  andra  städer,  så  beslöto  de 
att  dessa  privilegier  borde  upphöra,  samt  staden  Alingsås  återgå  un- 
der kronans  dominium,  på  det  ej  en  hel  stads  menighet  måtte  för- 
blifva  subordinerad  nnder  enskilda  medborgare  ')•  Att  ständerna  der- 
vid  voro  i  sin  goda  rätt  låter  sig  väl  ej  förnekas,  då  de  beviljade 
privilegierna  redan  voro  förfallna,  och  åtminstone  den  ekonomiska 
vinsten  såväl  af  dem,  som  af  de  kontanta  understöden  verkligen  varit 
allt  utom  lysande.  En  handling  af  hårdhet,  som  nog  mycket  liknar 
förföljelse,  var  derimot  att  beröfva  patrioten  Ahlströmers  enka  hen- 
nes pension,  ehuru  hon  intygades  vara  sjuklig  och  behöfvande.  — 
Ständerna  ville  äfven  veta  om  skråordningen  af  1720  och  manu- 
fakturprivilegierna af  1739  behöfde  någon  förbättring  eller  om  de  be- 
funnits i  allo  gagneliga  för  industrien,  Commerce-Collegium  afgaf  med 
anledning  af  denna  fråga  ett  betänkande  i  allmänna  och  sväfvande 
ordalag,  antydande  att  allt  var  gcdt  och  väl,  men  en  dess  ledamot, 
Hegardt,  lemnade  derim.ot  en  reservation,  i  hvilken  han  granskade 
såväl  23  §  resolutionen  på  borgerskapets  besvär  år  1734  som  äfven 
kyrkliga  brefvet  7  Januari  1748.  Den  förstnämnda  resolutionen,  hvil- 
ken hade  åter  gjordt  skråna  slutna,  fann  han  dervid  vara  fullkomligt 
stridande  mot  skråordningen,  som  beviljade  full  rätt  åt  gesäll  att  få 
uppsätta  egen  verkstad,  då  han  fullgjort  de  föreskrifna  arbets-  och 
läroår  samt  aflagt  prof  på  fullgod  skicklighet.  Efter  1734  hade  lik- 
väl gesällen  i  följd  af  denna  resolution  blifvit  underkastad  alla  slags 
trakasserier,  och  enda  medlet  för  honom  att  blifva  mästare  hade  va- 
rit att  gifta  sig  med  mästares  enka  eller  dotter.  I  förra  fallet  hade 
han  sluppit  med  fjerdedels  prof,  i  senare  med  hälft,  men  i  hvarje 
annat  fall  hade  han  måst  aflägga  fullt  prof,  vanligen  utan  att  dock 
lyckas  De  kostnader  för  kalaser  och  undfägnad ,  oberäknadt  dem  för 
mästerprofvet,  en  burskapssökande  handtverksgesäll  var  underkastad, 
gjorde  i  Stockholm  öfver  3000  d.  kmt,  och  om  han  derefter  fick  af- 
slag  och  nödgades  gå  ända  till  konungen,  var  han  ej  mindre  olyck- 
lig äfven  om  han  vann,  ty  den  långvariga  processen  hade  ruinerat 
honom,  så  att  han  endast  föga  kunde  begagna  sig  af  sitt  erhållna 
burskap.  Det  torde  falla  hvar  och  en  i  ögonen,  slutade  reservanten, 
att  då  en  gesäll  genom  dylika  stadganden  fann  sin  framtid  förlorad, 
måste  han  blifva  lat  och  oordentlig,  och  att  den  nu  öfverklagade  bri- 
sten   på   skicklige  arbetare  måste  deraf  ytterligare  ökas.    På  grund 


1)  R.  St.  bref  15  Oktober  1766.    R.  A. 


235 

af  det  ofvaiinämncla  kungliga  brefvet.  af  1748,  som  ålade  Commerce- 
Collegiura  att  noga  tillse,  det  icke  fabrikerna  hopades  i  vissa  städer, 
och  att  endast  sparsamt  utdela  privilegier  till  nya  fabriksanläggnin- 
gar, hindrades  äfven  manufakturarbetarne  att  blifva  mästare  och,  om 
de  fingo  blifva  det,  att  anlägga  verkstäder  på  den  ort,  som  hvar 
och  en  fann  för  sin  utkomst  och  förkofran  tjenligast.  —  Detta  särskil- 
da anförande  väckte  i  hög  grad  handels-  och  manufaktur  deputa- 
tionens  uppmärksamhet  och  i  följd  deraf  anmodades  Collegium,  att 
i  ett  nytt  betänkande  uttala  sin  åsigt  om  de  af  Hegardt  påpekade 
missförhållanden  ')•  Troget  sina  gamla  traditioner  erkände  då  Col- 
legium öppet,  att  de  slutna  skråna  mycket  hindrat  näringarnas 
utveckling,  enär  de  många  besvärsmålen  öfver  afslag  på  burskaps- 
ansökningar  tydligen  bevisade,  att  magistraterna  och  embetena  mera 
än  skäligt  nyttjat  sin  pröfningsrätt  till  att  utestänga  de  sökande.  I 
afseende  på  manufakturarbetarne  derimot,  hade  deras  allmänna  fattig- 
dom utgjort  större  hinder  än  författningarna,  och  då  det  derjemte  än- 
nu ej  var  med  säkerhet  afgjordt,  om  fabrikernas  bestånd  bäst  borde 
grundas  på  ett  ringa  antal  större  verk  eller  på  arbetarnes  oinskränkta 
frihet  att  anlägga  flera  och  små  verkstäder,  så  borde  under  närva- 
rande omständigheter  den  antagna  principen  att  inskränka  fabriker- 
nas antal  tillsvidare  lemnas  orubbad  -).  Ärendet  remitterades  der- 
efter  till  ständerna,  som  förklarade  sig  finna  anledningen  till  närin- 
garnas förlägenhet  i  de  författningar,  som  hindrade  skicklige  och  idoge 
arbetare  att  anlägga  egna  verkstäder.  Ty  om  de,  som  egnat  sig  åt 
manufakturerna,  ej  egde  frihet  att  utan  inskränkning  föda  sig  af  den 
vetenskap,  slöjd  och  konst,  hvartill  de  voro  af  naturen  böjde  och  till 
hvars  inhemtånde  de  egnat  långa  år,  så  måste  deras  flit  och  omtanke 
förqväfvas  och  de  tvingas  att  söka  ett  annat  fädernesland,  der  de  finge 
fritt  göra  sig  gagn  af  den  konst,  de  lärt.  Vissheten  derimot,  att 
samhället  gerna  gynnar  och  befordrar  hvarje  medborgares  önskan  att 
genom  sitt  arbete  förkofra  sitt  välstånd ,  kunde  ej  annat  än  gifva  lif 
åt  omtanken  och  spekulationen,  låta  industrien  förökas  och  med  den 
en  nyttig  täflan  mellan  arbetarne,  af  hvilken  täflan  naturligen  födas  goda 
och  ymniga  tillverkningar  till  billigt  pris  emedan  den  låter  sjelfva 
■hushållningen  inom  fabrikerna  bättre  vårdas  och  jemnare  fördelar 
vinsten.  Efter  så  vältalig  skildring  af  arbetsfrihetens  fördelar  kunde 
man  visserligen  vänta  ett  tillstyrkande  af  den  mest  oinskränkta  nä- 


1)  H.  o.  M.  Dep:s  skrifvelse  19  Febr.  1766.     R.  H.  A. 
2   H.  och  M.  Dep:s  10  Mars  1766.    R.  H.  A. 


236 

riiigsfrihet.  Så  blef  likväl  icke  förhållandet,  ty  "lika  angelägen, 
som  frånvaron  af  tvång,  var  äfven  den  noggrannaste  tillsyn,  att 
hvarje  idkare  egde  tillräcklig  kunskap,  insigt  och  färdighet  i  den 
slöjd,  han  ville  drifva".  Derför  borde  äfven  vederbörandes  främsta 
åliggande  vara  att  tillse,  att  ej  allmänheten  bedrogs  af  klåpare, 
hvilka  endast  bidrogo  att  minska  välviljan  för  den  inhemska  indu- 
striens produkter.  Att  allmänheten  sjelf  i  detta  afseende  kunde  vara 
de  bästa  "vederbörande"  vågade  1766  års  ständer  troligen  ej  hoppas, 
ehuru  visserligen  i  deras  yttrande  äfven  kan  sägas  vara  hälft  uttalad 
den  åsigt,  att  så  länge  staten  förbjuder  den  enskilde,  att  utom  riket 
söka  god  vara  och  billigt  pris,  är  den  äfven  skyldig  tillse,  att  ej 
den  inhemska  industrien  alltför  mycket  försummar  sin  skyldighet  i 
dessa  hänseenden.  Nu  blef  ständernas  begäran  endast  den,  att  läro- 
åren vid  manufakturerna  skulle  lämpas  efter  hvarje  slöjds  större  eller 
mindre  konstighet  och  lärjungens  naturliga  böjelse  och  qvickhet,  samt 
att  sedan  nöjaktigt  fabriks-mästare-prof  blifvit  aflagdt,  ingen  måtte 
förvägras  att  sätta  sig  ned  och  drifva  fabrik  i  hvilken  stad,  han  ansåg 
för  sig  fördelaktigast.  Derigenom  borde  bäst  tystas  de  klagomål  öfver 
ringa  arbetslön  och  hård  medfart,  som  nu  hördes  frän  både  gesäller 
och  mästare,  äfvensom  vara  afskaffadt  det  tvång  eller  slafveri,  hvar- 
till  arbetarne  hittills  funnit  sig  bundna  ')•  För  att  särskildt  gynna 
jern-  och  stålm an nuf åkturernas  uppkomst  kungjordes  äfven,  att  Norr- 
köping, Söderhamn,  Nortelje,  Eskilstuna  och  Ronneby,  jemte  öfriga 
städer,  som  bevisade  sig  vara  dertill  tjenliga,  skulle  anses  såsom  fri- 
städer, der  in-  och  utländske  arbetare  i  jern,  stål  och  metall  fingo 
nedsätta  sig  och  drifva  sin  näring  utan  att  vara  bundna  till  skrå- 
embetenas  mästareprof,  sedan  de  inför  hallrätt  och  magistrat  företett 
bevis  på  frejd  och  skicklighet.  Dock  skulle  de  tillverka  verkliga 
manufakturvaror,  men  ej  sådana,  som  hörde  till  de  gamla  och  ordent- 
liga skråna^). 

Det  lemnades  sålunda  fritt  för  den  utlärde  fabriksmästaren  att 
välja  hvilken  stad  han  behagade  för  att  idka  sin  näring,  men  längre 
ville  icke  ständerna  sträcka  denna  valfrihet.  Visserligen  begärde  re- 
geringen tillstånd  att  få  gifva  privilegier  för  fabriks  anläggande  äf- 
ven på  landet,  hvilket  den  nu  mångfaldiga  gånger  hade  nödgats  af- 
slå,   till   skada    för   industrien,    som   af  de  på  landet  mera  billiga 


1)  E.  St:s.  bref  5  Juli  1766.     R.  A.    C.-C:ii  kung.  25  Juli  1766. 

2)  C.-C:ii  kung.   26  Nov.  1766. 


237 

lefnadsmedlen  och  arbetslönerna  kunnat  vinna  mycken  lindring  på 
samma  gång  som  landtbefolkningen  en  jemnare  och  lättare  tillgång 
till  arbete  '),  men  ständerna  ansågo  sig  ej  böra  medgifva  en  sådan 
rubbning  i  de  gamla  förhållandena.  Manufakturerna  borde  nemligen, 
förklarade  de ,  hafva  sitt  hufvudsäte  i  städerna,  till  hvilkas  uppkomst 
de  voro  ämnade  att  bidraga,  och  borde  lika  litet  som  andra  närin- 
gar flyttas  derifrån ,  utan  en  sträng  skilnad  mellan  stads-  och  landt- 
mannanäringar  fortfarande  iakttagas  såsom  grundvalen  för  rikets  hela 
hushållning  -).  Likväl  medgafs  att  på  landet  få  förfärdiga  vissa  slags 
väfverivaror ,  såsom  kläde  och  linne,  hvilka  derefter  borde  införas  till 
staden  att  färdiggöras,  besigtigas  och  hallstämplas,  emedan  sådant  förut 
varit  här  försökt  och  med  framgång  brukades  i  England  och  Schlesien. 
Likasom  sålunda  arbetets  frihet  i  någon  mån  vidgades ,  var  man 
äfven  betänkt  på  att  vidga  handeln.  En  mängd  utländska  varor  voro, 
såsom  bekant  är,  förbjudna  till  införsel,  och  särdeles  hade  hvarje  inför- 
sel af  väfnader  under  lång  tid  blifvit  betraktad  såsom  bestämdt  ruine- 
rande för  de  inhemska  fabrikerna.  Så  mycket  mera  och  obehagli- 
gare öfverraskadt  blef  sålunda  Commerce-Collegium,  då  Handels-  och 
Manufakturdeputationen  af  detsamma  begärde  uppgift  på  de  afgifter, 
som  utländska  tyger  borde  erlägga  med  hänsyn  till  våra  egna  fabri- 
kers fortfarande  bestånd,  i  händelse  de  skulle  komma  att  till  inför- 
sel tillåtas.  Anledningen  till  denna  förfrågan  var,  att  deputationen 
tyckte  sig  finna,  att,  ehuru  "vexelkursen"  fallit  och  andra  inhemska 
varor  i  förhållande  dertill  blifvit  nedsatta  i  pris,  manufakturvarorna 
likväl  ännu  voro  alltför  dyra,  hvilket  gaf  anledning  till  dåliga  tan- 
kar om  ekonomien  och  förvaltningen  vid  våra  fabriker  ^).  Det  var 
derför  angeläget  att  lära  känna  skilnaden  i  tillverkningskostnaden 
här  och  utomlands,  samt  om  dåliga  råämnen  eller  deras  hemtande 
ur  orätt  hand,  om  brist  på  medtäflare,  vårdslöshet  och  försumlighet 
i  arbetets  drift,  eller  om  fabrikanternas  oskäliga  vinning  hade  större 
eller  mindre  del  i  den  öfverklagade  dyrheten.  Commerce-Collegium 
åter  bestred  giltigheten  af  nästan  hvarje  anfördt  klagomål,  och  kunde 
ej  finna  någon  anledning  till  en  så  vådlig  åtgärd,  som  att  medgifva 
införsel  af  utländska  väfnader  mot  högre  eller  lägre  tull.  Att  blott 
på  försök  och  utan  tvingande  skäl  vilja  blottställa  våra  fabriker 
för    en    utländsk    täflan,    som    intet   annat   land  ännu  erkänt  såsom 


1)  Sekr.  Prop.  4  §.  E.  H.  A. 

2)  H.  o.  M.  Dep:s  bet.  24  Febr.  1766.  E.  H.  A.  och  E.  St:s  bref  17  Sept.  1766. 

3)  H.  0.  M.  Dep:s  bref  10  och  28  Juli  1766.   E.  H.  A. 


238 

medel  till  näringarnas  uppkomst  eller  förkofran,  måste  äfven  anses 
vara  allt  utom  klokt  och  försigtigt.  Snarare  borde  man  stadga  vida 
strängare  förbud  och  noggrannare  tillämpning  deraf,  emedan  ännu 
fanns  qvar  en  stark  fördom  mot  allt  hvad  inom  landet  var  tillver- 
kadt  ').  Fabrikssocieteterna ,  som  genom  collegium  erhållit  del  af 
den  hotande  faran,  anhöllo  bevekligt  att  blifva  förskonade  för  det 
hårda  öde,  som  genom  en  dylik  åtgärd  måste  drabba  dem. 

Huru  mycket  understöd  deputation  ens  förslag  hos  ständerna  skulle 
hafva  erhållit  är  svårt  att  säga,  och,  så  vidt  mig  är  bekant,  blef 
det  icke  till  dem  framlemnadt.  Det  öfverensstämde  äfven  alltför  föga 
med  de  många  förslag,  som  väcktes  för  att  i  sparsamhetens  namn 
minska  importen  och  den  deraf  föranledda  undervigten.  Redan  se- 
kreta  propositionen  förklarade,  att  om  rikets  tillstånd  skulle  kunna 
förbättras,  måste  i  främsta  rummet  förminskas  införseln  af  öfverflöds- 
varor,  hvilken  för  år  1764,  enligt  Commerce-Collegii  berättelse  om 
handelsbalansen,  utgjordes  af  till  exempel  Fransyskt  bränvin  765  å- 
mar,  vin  10345  åmar,  socker  3  millioner,  kaffe  438000,  tobaksblad 
1,187000  allt  skålpund  o.  s.  v.  Ej  endast  detta  slöseri,  utan  äfven 
det  öfverflödiga  bruket  af  siden,  sammet,  kammar  och  nettelduk, 
samt  annan  yppighet  måste  nödvändigt  inskränkas,  och  det  tillhörde 
ständerna  att  afgöra  på  hvad  sätt  och  i  hvad  mån.  Dessa  tyckte 
sig  väl  hafva  af  erfarenheten  lärt,  att  lagar  mot  öfverflöd  voro  en 
"ofullkomlig  verkställighet  underkastade",  samt  att  de,  när  de  blott 
förbjödo  införseln,  men  lemnade  nyttjanderätten  och  bruket  oanta- 
stade ,  endast  tjenade  att  leda  handeln  på  orätta  vägar.  Man  kunde 
dock  ej  låta  yppigheten  ohämmad  tilltaga,  aldraminst  i  ett  rike,  der 
den  icke  härledde  sig  från  allmän  rikedom,  utan  från  förderfvade  se- 
der och  en  alltför  lätt  åtkomst  af  penningar,  och  en  person  af  hvar- 
je  stånd  skulle  derför  utses  att  tillsammans  utgöra  en  "sparsamhets- 
kommission"  att  öfverse  de  hittills  gifna  öfverflödsförfattningarna  och 
framlägga  förslag  till  en  ny  sådan  lag.  Med  densamma  skulle  för- 
enas förbud  mot  införsel  af  vissa  varor  samt  mot  deras  bruk  och  nytt- 
jande, jemte  starka  consumtionsskatter,  allt  med  mera  hopp  om  fram- 
gång nu  än  1756,  emedan  den  knappa  tillgången  på  penningar  borde 
till  författningens  efterlefnad  bidraga-). 

En  ny  öfverflödsförordning  blef  derefter  utarbefad  och  antagen 
af  ständerna,  hvilka  dock  begärde  att  förordningen  måtte  utfärdas  i 


1)  C.-C:ii  bet.  25  Aug.  1766. 

2)  H.  o.  M.  Dep:s  bet.  13  Mars  1765. 


239 

Kongl.  Maj:ts  eget  namn,  samt  att  Kongl.  Maj:t  ville  för  hoffolket 
utse  en  drägt  i  öfverensstämmelse  med  de  antagna  stadgandena.  Ge- 
nom denna  förordning  sökte  man  att  förbjuda  eller  beskatta  snart 
sagdt  hvarje  tänkbar  form  af  menskligt  njutningsbegär  eller  fåfänga; 
till  införsel  förbjöds  kaffe,  cbocolad,  punsch,  arrack,  fina  viner,  brän- 
vin,  likör,  alla  slags  deserter  o.  s.  v.  Att  röka  eller  på  annat  sätt 
nyttja  tobak  förbjöds  enhvar  under  21  års  ålder,  ocli  medgafs  de 
äldre  endast  mot  en  afgift  af  1  d:r  smt.  För  fruntim^merskläder 
förbjödos  alla  släp  och  flera  slags  garneringar,  styfkjortlar,  tråd- 
och  silkesspetsar  öfver  1  tums  bredd  m.  m.  Den  jordbrukande  be- 
folkningen skulle  kläda  sig  såsom  i  gamla  tider  på  hvarje  ort  var 
brukligt  ocb  förbjöds  bruk  af  siden,  utländska  lärfter,  kammarduk 
m.  m.  Det  manliga  slägtet  förbjöds  bruket  af  siden  till  kläder  utom 
till  smärre  artiklar,  äfvensom  det  i  allmänhet  såsom  skadlig  lyx 
förbjöds  att  begagna  siden  och  äkta  förgyllning  till  möbler;  i  stad 
fick  ingen  hålla  ekipage,  som  var  under  30  år;  löpare,  hejdukar 
och  hårfrisörer  förbjödos  alldeles;  rättigheten  att  hålla  utländska  lä- 
rare eller  lärarinnor  åt  sina  barn  skulle  betalas  med  en  särskild  af- 
gift af  200  dr  smt;  äfven  de  dödas  lyx  ville  man  förhindra,  genom 
att  förbjuda  likkistor  af  ek  eller  andra  dyrbara  trädslag  med  präk- 
tiga beslag  samt  kostbara  svepningar.  Förordningen  skulle  gälla 
från  1767  års  början,  och.  "emedan  all  lag  utan  verkställighet  är 
död  bokstaf",  ålades  embetsmännen  vid  dryga  böters  ansvar  att  hålla 
sträng  hand  deröfver,  äfvensom  hvar  och  en  medgafs  rätt  att  upp- 
träda såsom   målsegande  i  allt  som  förbuden  rörde. 

Med  vida  mera  allvar,  än  frågan  om  införselförbudens  delvisa  upp- 
bäfvande ,  ehuru  med  lika  ringa  framgång ,  bedrefs  frågan  om  landt-  eller 
småtullarnas  borttagande.  Under  flera  år  hade  i  tidningarna  och  i  sär- 
skilda småskrifter  förts  en  häftig  klagan  öfver  det  hinder  de  utgjorde 
för  rörelsens  utveckling,  öfver  de  svårigheter  och  trakasserier,  de  för- 
orsakade omsättningen,  och  öfver  den  mängd  folk,  som  under  den  all- 
männa folkbristen  genom  dem  drogos  från  nyttiga  näringar.  Borgar- 
ståndet upptog  dessa  klagomål  såsom  sina  egna  och  förklarade  sig 
öfvertygadt ,  att  den  inkomst  staten  erhöll  af  dessa  tullar  kunde  på 
annan  väg  med  mindre  kostnad  och  obehag  för  allmänheten  erhål- 
las *).  Ständerna  instämde  väl  i  denna  åsigt,  men  då  dels  inkom- 
sten af  småtullarne  var  för  tillfället  oundgänglig,  dels  äfven  staten 
sjelf  nu  öfvertagit  deras  bevakande,  hvarigenom  de  öfverklagade  tra- 


1)  Borgerskapets  besvär  §  5. 


240 

kasserierna  borde  kunna  undvikas ,  så  ville  man  ej  nu  bifalla  försla- 
get om  deras  borttagande,  men  till  nästa  riksdag  skulle  det  åter- 
upptagas för  att  på  nytt  granskas  och  möjligen  genomdrifvas  ')• 

En  fråga,  som  nära  sammanhänger  med  den  om  en  vidgad  han- 
delsfrihet, och  ej  endast  under  frihetstiden  utan  äfven  under  senare 
delen  af  1600-talet  ofta  förekommit,  erhöll  likväl  nu  en  lycklig  om 
också  blott  delvis  lösning,  nemligen  den  om  en  mera  vidsträckt  na- 
vigationsrätt för  Upstäderna  samt  stapelrätt  för  några  städer  i  Norr- 
land och  Finland.  Särdeles  i  sistnämnde  hänseende  hade  vid  snart 
sagdt  hvarje  Frihetstidens  riksdag  yrkanden  blifvit  framställda  af  re- 
presentanter för  de  norra  orterna,  men  allt  hittills  utan  framgång. 
Redan  vid  1719  års  riksdag  begärdes  sålunda  för  städerna  Wasa 
och  Luleå  rätt  att  få  med  sina  varor  segla  till  rikets  öfriga  sjöstäder 
och  från  dem  återhemta  behöfliga  varor,  samt  att  rikets  sjöstäder 
måtte  få  tillstånd  att  besöka  Österbottens  städer  och  der  hemta  de- 
ras produkter.  Regeringen  resolverade  likväl,  att  denna  anhållan 
"rörde  grunden  för  rikets  seglation  och  commerce,  som  i  förre  tider 
med  mogne  råd  och  betänkande  är  inrättad  och  stadfästad  vorden", 
hvarför  den  ej  kunde  bifallas.  Vid  1723,  1731  och  1734  årens  riks- 
dagar begärdes  dels  af  enskilde  riksdagsmän,  dels  af  allmogen  samt 
dels  äfven  af  flere  korporationer  utvidgad  navigationsrätt  för  åtskil- 
liga af  Norrlands,  Vester-  och  Österbottens  städer,  men  utan  ätten 
dylik  begäran  förmådde  göra  sig  gällande  mot  hufvudstadens  envisa 
motstånd.  Resolutionen  år  173S  förklarade  äfven  uttryckligen,  att 
någon  förändring  ej  kunde  göras  i  hvad  Stockholms  privilegier  inne- 
höllo,  och  denna  resolution  förklarades  af  riksdagen  vara  stödd  på 
goda  grunder,  så  mycket  heldre  som  de  ifrågavarande  städerna  skulle 
hafva  endast  ringa  eller  ingen  nytta  af  den  fordrade  rättigheten  att 
segla  förbi  Stockholm.  På  samma  sätt  afslogs  äfven  1735  framställd 
anhållan  om  inrättande  af  en  enda  stapelstad  i  Vesterbotten,  "emedan 
derigenom  handeln  skulle  dragas  från  hufvudstaden ,  hvilken  allt  mer 
och  mer  aftaga  och  tappa  skulle  i  dess  handelsrörelse  och  balance 
mot  de  ofvanför  liggande  bergslager  och  provinser,  h vilka  i  anseende 
till  Stockholms  beqväma  situation  derifrån  bäst  kunna  hafva  deras 
subsistens  och  tillförsel  af  utrikes  förnödenheter,  samt  emedan  här  i 
riket  redan  nog  stapelstäder  voro  inrättade,  och  rikets  hushållning 
ej  tillät  att  de  inrikes  varorna  utspriddes  genom  flera  kanaler,  hvar- 


1)  R.  B.  bref  24  Sept.  1766.    R.  A. 


241 

hvarigenom    de    utomlands    skulle  råka  i  många   händer    och  falla  i 
vanpris" '). 

Vid  följande  riksdagar  återkom  samma  begäran  i  en  eller  annan 
form  och  ehuru  den  ej  lyckades  vinna  bifall  tilldrog  den  sig  likväl 
alltflera  röster  i  samma  mån  den  allmänna  diskussionen  tog  den 
om  hand  och  fastade  uppmärksamheten  ]^å  orättvisan  samt  på  den 
ekonomiska  förlusten  af  en  stads  monopol  till  förfång  för  en  stor  del 
af  riket,  till  dess  den  vid  1760—62  arens  riksdag  slutligen  erkän- 
des, åtminstone  i  viss  mån,  såsom  berättigad.  Finnlands  och  Norr- 
lands klagomål  öfver  Stockholms  handelsprivilegier,  såsom  ett  olid- 
ligt hinder  för  deras  ekonomiska  förkofran,  framställdes  då  skarpare  än 
vanligt,  och  man  föreslog  inrättande  af  dels  fem,  dels  tre  nya  stapelstä- 
der en  i  Österbotten,  en  i  Vesterbotten  och  en  i  Vester-Norrland,  hvilken 
senare  borde  blifva  Hernösand.  Riksdagsmannen  Per  Stenhagen,  ibland 
andra  sökte  i  ett  memorial  -)  att  utreda  frågan.  Om  det  äfven ,  sade 
han,  är  näringarna  af  olika  slag,  som  direkt  skapa  rikedomar,  så 
skulle  likväl  utan  handeln  ingen  vara,  och  således  icke  heller  någon 
rikedom,  frambringas  utöfver  hvad  en  usel  lefnad  i  hvarje  bygd  kunde 
genast  förbruka.  Deraf  följer,  att  ju  mera  afsättningen  af  inrikes 
varor  befordras  och  ju  ledigare  den  är  från  hinder  och  tvång,  desto 
kraftigare  blomstra  näringarna  samt  ökas  folket  och  varumängden. 
Förbrukaren  underhåller  tillverkarens  hus ,  men  när  stapelrätten  alltför 
mycket  inskränkes,  hindras  upstadshandlanden  att  låta  den  utländske 
förbrukaren  underhålla  den  inhemske  tillverkaren  .  .  .  Att,  såsom  hos 
oss  sker,  vilja  sammanhålla  rikets  handel  i  få  eller  i  en  stad,  är  ekono- 
miskt skadligt,  emedan  alla  de  näringsgrenar,  som  kunde  vidare  ut- 
vecklas, alla  de  nya  hushåll,  som  kunde  tillväxa,  derigenom  förqväf- 
vas  på  samma  gång  som  afsättningen  på  det  tillverkade.  Man  frågar 
hvarmed  de  nya  städerna  i  de  fattiga  landsorterna  skulle  handla, 
men  man  besinnar  ej,  att  orsaken  till  varornas  ringa  mängd  derstädes 
är  just,  att  ej  handeln  varit  fri.  Om  Österbotten  fått  afsätta  span- 
mål  utomlands  skulle,  utom  de  jordbrukare,  som  nu  lefva  på  afsätt- 
ning  till  Stockholm,  äfven  så  många  funnit  utkomst,  som  kunnat 
afsätta  till  den  utländske  förbrukaren.  Om ,  slutade  han ,  Stockholm, 
Gefle  och  Åbo  ville  noga  besinna  följderna  af  handelsmonopolet  å  ena 


1)  Oförgripeliga   Tankar  om   fem  nya   stapelstäders  inrättande  i  Rikets  norra 
provinser.   1765. 

2)  Tankar  ^om   nödvändigheten  af  stapelstäders   anläggande  i  Sveriges   norra 
orter,  och  isynnerhet  i  Öster-  och  Vesterbotten.     1762. 

IS 


242 

sidan  och  å  den  andra  nyttan  af  många  stapelstäder  i  ett  land,  samt 
att  de  till  en  början  skulle  endast  föga  förlora  men  derimot  i  fram- 
tiden vinna  stora  förmåner  af  en  större  handelsfrihet,  så  skulle  de 
ej  nu  så  hårdt  motsätta  sig  den  föreslagna  åtgärden.  —  Kepresentan- 
terna  i  borgarståndet  för  Stockholm,  Gefle  och  Åbo  protesterade  å 
sin  sida  mot  förslaget,  s^om  stridande  mot  de  privilegier,  som  blif- 
vit  ofvannämnde  städer  medgifna,  och  väsendtligast  bestodo  i  förbu- 
det mot  stapelstäder  i  de  norra  och  östra  landsdelarna,  och  de  sökte 
derjemte  draga  de  öfriga  städerna  på  sin  sida  genom  att  erinra,  att 
hvarje  rubbning  i  dessa  privilegier  snart  skulle  medföra  dylika  i 
samtliga  städernas.  Det  var  förgäfves,  som  riksdagsmännen  för  Piteå, 
Luleå  och  Hernösand  sökte  bevisa  billigheten  och  nödvändigheten  af 
de  begärda  stapelrättigheterna  och  anförde  att  Vesterbotten ,  Ånger- 
manland, Jemtland  och  Medelpad,  utom  lappmarken,  innefattade 
öfver  1000  quadratmil  utan  att  likväl  ega  någon  stapelstad;  att  de 
egde  ymnigt  af  exportvaror,  såsom  jern,  trä  och  tjära,  samt  god  af- 
sättning  för  retourvaror,  såsom  lin,  hampa,  linfrö,  salt  och  säd;  att 
de  kunde  med  stor  fördel  reda  i  skepp,  emedan  de  egde  god  tillgång 
på  virke,  m.  m. ;  samt  att  alla  dessa  näringar  och  all  handeln  tillbaka- 
höllos  genom  beroendet  af  Stockholm.  Mot  dessa  skäl,  tillade  de, 
brukade  man  framdraga  en  mängd  kungliga  resolutioner,  hvilka  dock 
ej  kunde  sättas  i  bredd  med  rättvisans  eviga  lagar,  emedan  ekono- 
miska författningar  böra  ändras  och  rättas  efter  omständigheternas 
och  det  allmännas  kraf.  Att  bibehålla  några  få  städers  förmån  på 
bekostnad  af  det  allmännas,  borde  ej  heller  ständerna  anse  med  sin 
pligt  förenligt,  då  dem  ålåg  att  sörja  för  hela  rikets  bästa,  men  ej 
endast  för  några  enskildas.  Adeln,  samt  till  en  början  preste-  och 
bondestånden  biföllo  förslaget  om  fem  nya  stapelstäder,  men  bor- 
gareståndet afslog  detsamma,  och  förmådde  slutligen  äfven  bonde- 
ståndet att,  med  frångående  af  sitt  förra  beslut,  öfverlemna  till  Kongl. 
Maj:ts  afgörande,  om  dessa  stapelstäder  borde  anses  för  riket  nyttiga, 
samt  att  derom  gifva  nytt  utlåtande  till  ståndet,  hvarjemte  derefter 
presteståndet  lemnade  till  regeringen  att  bestämma  lämplig  tidpunkt 
för  de  nya  stapelstädernas  privilegierande  ')•  I  anledning  deraf  hörde 
regeringen  collegierna,  de  norrländska  provinsernas  landshöfdingar 
och  Stockholms  magistrat  och  resolverade  derefter  1765,  att  som 
Norrlands  tillgång  på  exporter  ej  erfordrade  vidgandet  af  sjöfarten, 
och    sjelfva   dessa  exporters  beskaifenhet,  såsom  egentligen  skogspro- 


1)  Rådsprot.  11  Juni  1765  och  Borg.-Stånd.  prot.  3  Aug.  1765. 


243 

dukter,  ej  medgåfvo  deras  ytterligare  ökande,  samt  emedan  ej  endast 
collegierna  och  Stockholms  magistrat,  utan  äfven  samma  stads  48 
äldste,  derimot  protesterat,  så  kunde  ej  den  begärda  nya  stapelrätten 
beviljas. 

Frågan  återkom  dock  genast  och  denna  gång  i  betydligt  ökade 
dimensioner.  Samma  år,  som  den  anförda  resolutionen,  utgaf  Chyde- 
nius  en  skrift  ') ,  hvari  han  sökte  visa  hela  dårskapen  af  den  gäl- 
lande handelslagstiftningen  i  ifrågavarande  hänseende,  att  densamm.a 
endast  tjenade  till  att  onyttigt  förspilla  tid,  arbete  och  kapital, 
samt  att "  egentligen  Stockholmsintresset  hindrade  en  reform.  Att 
vilja  genom  handelsordinantier,  sade  han,  tvinga  en  stad,  som  lig- 
ger vid  sjön  och  naturen  gifvit  beqväm  och  nära  väg  till  utländsk 
sjöfart,  att  taga  en  omväg  till  stapelstaden  och  der  antingen  sälja 
eller  ut-  och  åter  inlasta  sina  varor,  kan  endast  verka  derhän 
att  fördyra  lasten,  att  ådraga  upstadsborgaren  och  landet  kostnader 
till  fördel  för  en  stad,  Stockholm,  som.  ej  dertill  eger  någon  rättig- 
het. Att  tvinga  t.  ex.  ett  norrbottens  fartyg  med  trälast  att  från 
Ålands  haf  gå  in  till  Stockholm,  der  lossa  och  sälja  lasten  till  en 
köpman,  som  efter  någon  tid  åter  inlastar  och  exporterar  densamma, 
förtär  sC  mycket  penningar  och  fördyrar  så  varan,  att  don  endast 
med  ringa  fördel  kan  utomlands  säljas.  Emedan  utländingen  ej 
ersatte  dessa  kostnader,  som  ej  i  någon  mån  förbättrat  varan,  så 
måste  antingen  upstadsborgaren  betala  producenten  så  mycket  min- 
dre för  varan,  som  ordiuantien  onyttigt  förtärt,  eller  också  sjelf för- 
saka en  loflig  vinst  på  sin  handel,  i  båda  fallen  till  förfång  för  lan- 
dets bästa.  .  .  .  Innan  frågan  hann  förekomma  hos  ständerna  vid 
1765—66  årens  riksdag,  anförde  emedlertid  riksdagsmannen  för  Öre- 
grund  klagomål  öfver  de  många  hindren  och  tvånget  i  sjöfarten , 
och  begärde  samtliga  sjöstäderna  i  riket  rätt  till  fri  sjöfart  så  in- 
som  utrikes,  samt  stapelrätt,  till  undvikande  af  brist  och  dyrhet, 
samt  afmonopolisk  handel  i  de  få  städer,  de  fingo  med  sina  exporter 
beräkna.  Borgareståndet  fann  vid  öfvervägande  af  ansökningen,  den- 
samma innefatta  tvenne  olika  ärenden,  nemligen  angående  en  fri 
navigation  1)  inrikes  och  till  Östersjöns  utländska  hamnar,  samt  2) 
till  ej  allenast  inländska  hamnar  utan  äfven  till  alla  utländska. 
Hvad  det  första  angick,  ansågs  billigt  att  hvarje  upstad  så  vid  Salt- 
och  Östersjön  som    Mälaren  och  Hjelmaren  måtte  tillåtas  fri  inrikes 


1)  Yederläggning  af  de  skäl,  hvarmed  man  söker  bestrida  Öster-  och  Vester- 
bottniska  städerna  fri  Seglation,  af  A,  C.  1765. 


244 

sjöfart  och  upplag,  så  att  de  få  till  hvarje  ort  under  Sveriges  krona 
afföra  sina  varor  och  derifrån  hemta  sina  behof.  Derjemte  kunde 
åtskilliga  af  de  Finska  städerna  få  segla  med  sina  orters  produkter 
till  alla  inom  Östersjön  och  Finska  viken  belägna  utrikes  hamnar, 
samt  från  dem  hemta  spanmål,  lin,  hampa,  samt  lin-  och  hampfrö. 
Björneborg  slutligen  borde  få  stapelstadsrätt.  Hvad  åter  beträffade 
den  andra  frågan,  eller  om  stapelrätten,  borde,  för  att  förekomma 
den  stora  kostnaden  vid  ur-  och  återinlastningen  af  exportabla  varor 
i  annan  inrikes  hamn,  samt  för  att  i  allmänhet  bereda  lättare  till- 
fälle till  direkt  afsättning  till  sista  hand,  åtminstone  tre  städer  i 
Österbotten ,  nemligen  Wasa ,  Uleåborg  och  Gamla  Carleby,  i  Vester- 
botten  Luleå  och  i  Vester-Norrland  Hernösand,  erhålla  stapelrätt 
att  med  egna  och  andra  inrikes  fartyg  besöka  alla  in-  och  utrikes 
hamnar  och  der  idka  handel.  Dock  borde  utländska  fartyg  icke  få 
till  dessa  städer  inlöpa  och  drifva  handel.  Dessa  landsdelars  öfriga 
städer  kunde  få  tillgodonjuta  de  andras  stapelrätt  i  så  måtto,  att  de 
medgåfvos  upplagsplatser,  andel  i  utredningen  af  fartyg,  samt  att 
vid  export  och  import  till  stapelstaden  ej  betungas  med  lossning. 
Eikets  öfriga  städers  ansökan  om  stapelrätt  ville  ståndet  ej  upptaga 
utan  hänvisade  dem  till  Kongl.  Maj:t. 

Sedan  sålunda  borgareståndet  gifvit  med  sig  till  ej  ringa  del, 
rönte  frågan  intet  motstånd  hos  ständerna,  och  i  skrifvelse  till  rege- 
ringen begärde  de  en  förordning  i  närmaste  öfverensstämmelse  med 
hvad  borgareståndet  tillstyrkt  ').  I  afseende  på  de  svenska  städer- 
nas begäran  om  stapelrätt  skulle  likväl  regeringen  till  nästa  riksdag 
låta  utarbeta  och  förelägga  ständerna  betänkande,  emedan  de  ej  nu 
hunnit  tillräckligt  taga  detta  ärende  i  öfvervägande.  Tilldess  skulle 
stapelstädernas  borger^kap  åläggas  att  mot  provision  och  vedergäll- 
ning gå  upstädernas  köpmän  tillhanda  med  expedierande  af  varor, 
som  af  dessa  senare  inskrifvits. 

Det  behöfver  knappt  erinras  hvilket  högst  betydelsefullt  afsteg 
från  de  grundsatser  och  ordinantier,  som  så  länge  utgjort  rikets 
ekonomiska  grundlagar ,  som  denna  författning  utgör ,  och  man  frestas 
verkligen  deraf  att  beklaga,  att^ mösspartiets  välde  blef  så  kort,  så 
mycket  heldre  som,  enligt  hvad  vi  sökt  visa,  dessa  reformer  icke 
utgingo  från  en  blind  reaktion  mot  det  störtade  partiets  idéer  och 
åtgärder,  utan  från  en  sundare  uppfattning  af  den  ekonomiska 
utvecklingens  behof,  och  man  sålunda  kunnat  vänta  af  mössorna  ett 


1)  R.  St.  bref  30  Nov.  1765;  Kongl.  förordn.  3  Dec.  1765. 


245 

visserligen  hofsamt,  men  konseqvent  sträfvande  för  näringarnas  och 
handelns  frihet.  Yill  man  till  hvad  redan  blifvit  anfördt  ytterligare 
lägga,  att  nu  på  ständernas  begäran  äfven  medgafs  en  länge  påyr- 
kad frihet,  nemligen  för  landtmannen  att  sjelf  afsätta  sina  produk- 
ter när  och  på  hvad  tid  han  behagade,  samt  att  för  detta  ända- 
mål få  idka  sjöfart  öfver  hela  riket');  att  derjemte  Kongl.  Maj:t 
förklarade  sitt  missnöje  med  embetsmännens  inom  flera  län  till- 
tag att  förhindra  den  högst  nödiga  fria  omsättningen,  genom  att 
förbjuda  landtmannen  att  föra  sina  yaror  utom  länen  eller  att  sälja 
dem  annorstädes  än  på  vissa  orter,  hvilket  allt  stred  mot  en  mängd 
föregående  resolutioner-);  samt  att  slutligen  upphäfdes  de  författ- 
ningar, som  förbjödo  bönder,  drängar  och  pigor  att  flytta  från  en 
provins  till  en  annan  för  att  söka  tjenst,  och  förklarades  hvarje 
undersåte  af  allmogen  få  åtnjuta  den  för  ett  fritt  folk  dyrbara  rät- 
tigheten att  inom  rikets  gränser  söka  sin  utkomst,  hvarest  han  fann 
det  bäst  och  beqvämligast  ^) ,  så  torde  det  böra  medgifvas,  att  1765 
— 66  årens  riksdag  i  afseende  på  den  allmänna  hushållningens  ord- 
nande kan  uppvisa  en  verksamhet,  som  förtjenar  mera  loford,  än 
man  hittills  velat  egna  densamma. 


Dessa  anteckningar  kunna  här  sluta,  emedan  Frihetstidens  eko- 
nomiska utveckling  inom  det  område,  de  i  denna  afdelning  velat 
skildra,  med  1765—66  årens  riksdag  kulminerar.  Det  allmänna 
intresset  sysselsätter  sig  härefter  förnämligast  med  lösningen  af  de 
financiella  svårigheterna  och  med  medlen  att  återgifva  landet  ett 
stadgadt  myntväsende  genom  indragning  eller  invexling  af  det  öf- 
verflödande  och  ända  sedan  1745  ej  inlösbara  sedelmyntet.  Det  är 
bekant,  att  banken  först  genom  1738 — 39  årens  riksdag  vidöppnades 
för  allmänheten  och  erhöll  till  uppgift ,  att  med  stöd  af  sin  sedelutgif- 
ningsrätt  förlägga  landets  all  handel  och  industri,  samt  att  i  följd 
deraf  den  äfven  snart  måste  befrias  från  skyldigheten  att  inlösa  sina 
sedlar  med  kopparplåtar  eller  silfver.  Långt  ifrån  att  derefter  söka 
med  omsorg  upprätthålla  sedlarnes  värde,  gjorde  den  allt  för  att 
förstöra  detta.  Utlåningarnes  belopp  ökades  år  från  år,  räntan  ued- 
sattes,  förfallotiderna  aflägsnades  och  den  årliga  amorteringsskyldig- 


1)  Kongl.  förorodn.  20  November  1766. 

2)  Ees.  på  allmogens  besvär  9  December  1766.     §  5. 

3)  Ees.  på  städernas  besvär  §  35. 


246 

heten  förringades.  Också  växte  massan  af  utelöpande  sedlar  oer- 
hördt,  från  omkring  33  millioner  daler  kmt  år  1745,  då  invexlingen 
upphörde,  till  nära  150  millioner  år  1762,  I  bredd  dermed  föll 
naturligen  sedlarnas  värde,  eller,  såsom  man  kallade  det,  steg  vexel- 
kursen.  Parikurs  var  36  mark  för  1  Edr  Hamburger  Bco,  men 
redan  1757  var  kursen  stegrad  till  50  mark,  1759  till  55  mark, 
1760  till  70  och  i  slutet  af  1762  till  108  mark,  d.  v.  s.  att  sed- 
iarne  hade  då  fallit  till  en  tredjedel  af  sitt  ursprungliga  värde. 
Eiksens  Ständer  ville  då  fälla  kursen  genom  att  minska  sedelmassan 
och  förbjöd  för  detta  ändamål  tillsvidare  all  utlåning  ur  banken. 
Ehuruväl  förbudet  icke  strängt  iakttogs,  reducerades  likväl  beloppet 
af  utelöpande  sedlar  till  127  millioner  daler  kr^t  år  1765,  och  kur- 
sen varierade  mellan  90 — 100  mark.  Ständerna  vid  1765 — 66  årens 
riksdag  förklarade  då,  att  riket  icke  kunde  bestå  och  ännu  mindre 
dess  välstånd  förkofras  under  en  sådan  förvirring  i  penningeväsen- 
det, hvarför  kursen  successivt  borde  fällas,  samt  att  för  detta  än- 
damål banken  skulle  fortfarande  förblifva  tillsluten  för  utlåning  och 
sedelmassan,  genom  årliga  räntebetalningar  af  4  procent  samt  af- 
betalningar  till  samma  belopp  å  utestående  lån,  förminskas  i  det 
hela  med  8  procent  om  året.  Genom  denna  förminskning  af  se- 
delstocken borde  naturligen  erhållas  en  motsvarande  förhöjning  i 
dess  värde,  och  då  den  förra  skedde  småningom  och  regelbundet, 
antog  man  att  äfven  den  senare  skulle  följa  samma  väg.  Då  kur- 
sen redan  vid  ryktet  om  ständernas  tillämnade  åtgärder  ej  obetyd- 
ligt fallit,  fastställde  man  den  för  år  1766  till  70  mark,  samt  för 
år  1767  till  66  mark,  "väl  under,  men  ej  öfver".  Om,  såsom  det 
synes  troligt,  ständernas  mening  sålunda  verkligen  varit,  att  "med 
landets  minsta  känning  och  rörelsens  rubbande",  småningom  åter- 
gifva  sedlarna  ett  stadgadt  värde,  så  misslyckades  denna  plan  full- 
komligt. Hvar  och  en  skyndade  att  skrinlägga  ett  sedelmynt,  soni 
redan  derigenom  skulle  årligen  vinna  i  värde  till  bet3^dligt  belopp; 
ingen  ville  låna  ut  och  ingen  ville  köpa,  penningbristen  blef  allmän, 
och  dermed  äfven  stockningen  i  rörelsen  och  näringarnss  förlägenhet. 
Då  kursen  år  1767  föll  ända  till  42  mark,  och  en  kunglig  förord- 
ning dekreterade,  att  den  för  år  1768  ej  skulle  få  beräknas  deröfver, 
blef  förlägenheten  ännu  större.  Egendomarne  föllo  till  halfva  in- 
köpspriset, ofta  nog  äfven  derunder,  och  de  gäldenärer  som  afgifvit 
förbindelser  i  bankens  mynt,  blefvo  ruinerade  då  de  nödgades  inlösa 
dem  till  dubbla  värdet.  Misstroendet  till  egendom  och  person  var 
följaktligen   lika   stort    och   med   den  allmänna  penningebristen  för- 


247 

enade  sig  ett  fullständigt  tillintetgörande  af  all  så  reell  som  per- 
sonlig kredit. 

Näringarna  och  handeln  kunde  ej  undgå  att  af  dessa  olyckliga 
förhållanden  ytterst  kännbart  beröras,  och  den  under  40  år  med  så 
mycken  möda  och  kostnad  upprätthållna  industrien  tycktes  nu  verk- 
ligen på  branten  af  sin  undergång.  Commerce-Collegium,  såsom  nu- 
mera efter  Manufaktur-Contoirets  upphäfvande  industriens  målsman, 
bestormade  regeringen  med  klagomål  och  böner  om  hjelp,  och  an- 
sökningarna från  arbetslösa  fabriksarbetare,  att  få  i  annat  yrke  och 
på  egen  hand  söka  sitt  uppehälle ,  eller  att  erhålla  understöd  af  ma- 
nufakturfonden eller  tillåtas  flytta  ur  riket,  blefvo  nu  talrikare  än 
någonsin.  Olyckligtvis  förbjödo  privilegier  och  skråförfattningar  bi- 
fall till  deras  förstnämnda  anhållan,  manufakturfondens  fattigdom 
och  ständernas  orubbliga  dispositioner  åter  till  den  senare,  och  att 
öfvergifva  landet  kunde  slutligen  af  omsorg  för  rikets  anseende 
hos  främmande  magter  ej  tillåtas  någon.  Utflyttningarna  kunde 
dock  ej  faktiskt  förhindras,  då  utländske  agenter  lockade  med  fagra 
löften  och  försträckte  penningar  till  resan,  och  de  tilltogo  snart  så 
mycket,  att  regeringen  fann  lämpligt  att  tillsätta  en  kommission 
för  att  undersöka  förhållandet  och  föreslå  åtgärder  till  deras  före- 
kommande. Kommissionen  trodde  sig  väl  finna  att  farhågorna  voro 
öfverdrifna,  då  efter  sannolikhet  endast  omkring  3000  personer  år- 
ligen utflyttade,  men  möjligt  är  att  den  för  sin  åsigt  hade  samma 
bevekelsegrund ,  som  rådet  för  sin  vägran  att  låta  trycka  Kammar- 
Collegii  berättelse  af  år  1768,  nemligen  fruktan  att  försätta  med- 
borgarne  i  "villrådighet,  oro  och  svårmodighet  angående  rikets  till- 
stånd". 

Manufaktur-Deputationen  vid  1769  års  riksdag ')  bekräftade  Col- 
legii  berättelse  om  industriens  bekymmersamma  ställning.  Väfveri- 
fabrikerna  hade  i  anseende  till  antalet  arbetare  och  stolar  nedgått 
till  föga  mera  än  hälften  mot  år  1764;  de  öfriga  fabrikerna  hade 
visserligen  aftagit  något  mindre,  men  dock  högst  betydligt,  och 
samtliga,  likasom  spinnerierna  och  plantagerna,  kämpade  nu  med 
så  stora  svårigheter,  att  de  knappt  kunde  hållas  uppe.  Angående 
jordbrukets  och  bergslagernas  tillstånd  lemnade  Kammar-  och  Bergs- 
Collegierna  ej  mindre  nedslående  underrättelser.  Öfverallt  var  stor 
nöd,  rörelsen  afstannad,  samt  utmätningar  och  konkurser  i  starkt 
tilltagande,    och,    sade   Kammar-Collegium ,   om  också  ej  i  alla  län 


1)  Berättelse  10  Oktober  1769. 


é 


248 


tillståndet  var  så  svårt,  emedan  den  ena  orten  träifades  af  det  onda 
förr  och  den  andra  senare,  så  var  det  dock  otvifvelaktigt,  att  slut- 
ligen ingen  enda  skulle  kunna  undgå  de  tryckande  svårigheterna. 

Likasom  förut  det  politiska  enväldet,  slutade  sålunda  äfven  den 
politiska  friheten  med  en  ekonomisk  bankrutt.  Trots  alla  de  afsteg, 
hvartill  partiernas  intriger  och  intressen  förledde,  har  Frihetstiden 
dock  väl  förtjenat  det  vitsord  att  ärligt  och  med  kärlek  hafva  sökt 
befrämja  landets  blomstring  och  välstånd.  Att  den  deri  misslyckades 
berodde  till  ej  ringa  del  derpå,  att  den  misskände  de  väsendtligaste  la- 
garne för  produktionen  och  bytet,  att  den  ej  egde  nog  förtroende  till 
den  enskilda  företagsamhetens  och  vinstbegärets  förmåga  att  skapa 
allmän  ordning  på  samma  gång  som  allmänt  välstånd,  och  sålunda 
omgaf  dem  med  hämmande  skrankor,  under  det  den  lockade  en  ej 
ringa  del  af  det  nationella  arbetet  in  på  en  bana,  der  det  endast  medelst 
det  allmännas  och  de  enskildas  uppoffringar  kunde  fortgå;  att  den, 
med  ett  ord,  ej  ville  inom  den  allmänna  hushållningens  område  gifva 
tillräcklig  plats  åt  den  individuella  friheten,  hvilken  är  framgån- 
gens främsta  vilkor.  Man  får  dock  ej  säga,  att  Frihetstidens  eko- 
nomiska arbete  varit  fåfängt  eller  att  dess  enda  vinst  varit  de  lär- 
domar, som  af  dess  många  förvillelser  kunna  hemtas,  och  efter- 
verlden  bör  icke  förglömma,  att  af  detta  arbete  föddes  till  lif  åsigter 
om  lagarna  för  samhällets  ekonomiska  förkofran,  hvilka  nu  mera 
ej  endast  inom  vetenskapen  vunnit  ett  obestridt  erkännande,  utan 
äfven  genom  den  nyare  tidens  reform- arbete  blifvit  i  ej  ringa  mån 
tillämpade,  såsom  den  nationella  hushållningens  lagligen  berättigade 
grundval. 


v^^  ' 


LIBRARY  OF  CONGRESS 


O  021  899  128  2 


,' r;:}'K/,7^ 


it,  ,'. 


•<!*  li^ 


■*    il 


;'*'4li